Söndag.

Jag är jäkligt seg idag. Päronen var här idag, vi åt på restaurang och gick på muséum. Det var skoj. Men jag somnade skitasent igår och gick upp tidigt, plus att jag tror jag är lite sjuk. Så jag orkar inte med någonting idag - inte ens att blogga. Imorgon blir en bättra bloggdag, med mer sömn. Antagligen lite mer sjuk också, men det har aldrig hindrat en förr. Plus att inga päron som stör.

Ni vet att jag har en psykotisk mor som gillar att gömma saker på en massa olika ställen. Just nu letar jag efter den uppstoppade katt som är spårlöst försvunnen någonstans i lägenheten. Snart hittar jag den nog. Mycket snart.

Dags att se klart på Veronica Mars. Höres.
Publicerat i: Pelles vardag

Vy från köksbordet.

Från den här platsen jag har vid köksbordet så är detta exakt vad jag ser:
- Grannarna rakt över gatan som håller på och flytta in har åkt hem (sitt andra hem) och slutat för dagen. Som de har slitit de senaste veckorna med att spackla och måla över rosa väggar (jag vet inte vad Norrköpingsbor har för färggillande, vårat vardagsrum var knallrött förut).
- Min tepåseflärp, den lilla papplappen, rör sig varje gång jag andas. Det är ganska störande då mina ögon reflexmässigt dras dit medens jag skriver. Stavfelen ska alltså skyllas på en tepåses papperslapp.
- Pastaburken som står i skafferiet är väldigt tom.
- Posthögen är förvånadsvärt hög efter fem dagar post.
- Hallen ljus flämtar där de prydligt står och värmer upp. Det känns att hösten kommer på golven. Ska inom kort handla raggsockor. Helst svarta om det finns någonstans.
- Blommorna behöver vattnas.
- Mina mjukbrallor behöver tvättas. En smutsfläck pryder smalbenet och jag tänker inte ens gå in för att gissa på vad det är.
- Anteckningarna om Roy Andersson är så gott som oläsliga. Om jag måste nämna hans namn här igen så... vet jag inte vad som kan tänkas ske. Händer det så lite i mitt liv att jag måste älta Roy om och om igen? Uppenbarligen. Och det här är bara vecka två i min skolgång, mer och större arbeten lär det bli.
- Jag borde ställa in disken på dess rätta plats. Jag borde, men ska det inte. Inte än. Kanske imorgon. Innan päronen kommer på besök. På tal om besök, undra när jag ska bjuda hit alla hemifrån på fest? Någon gång snart måste det väl bli. Dricka bira och parta. Det kan bli rätt så grymt.
-... och till sist. Jag ser att klockan är halv tolv. Blir jag inte klar väldigt snart så kommer jag att bli tvungen att sitta med det här imorgon med. Det vill jag inte! Och måndag ska det vara färdigt och inlämnat. Dags att fortsätta!

Följ min blogg med bloggkoll
Publicerat i: Okategoriserbart

Disney (av alla ämnen).



En uppgift mindre är jag nu. Har precis skrivit om den "komplexa bilden" förstår ni, en metod som Roy boy alltid använder sig av. Effektfullt, men fantasilöst. Två uppgifter kvar, varav en är frivillig. Jag får se om jag väljer att ta med den sista. Jag är rätt så lat av mig just nu, känner jag. Gör inte mycket av tiden och är inte vidare effektiv. Nä, det är viktigare att bada eller baka bullar. Med "baka" menar jag "värma de i ugnen på 150 grader i tio minuter. En gåva från den lokala Ica-handeln. En god gåva, jag tackar och bockar.

Sitter och kollar på klipp på Youtube. Just nu Hercules-snuttar. Vad hände med den på riktigt teckande filmen? Och alla sånger, Var tog de vägen? När man såg filmerna för första gången så sög alltid låtarna, men nu så här i efterhand kan jag fler än jag först trodde. Vilken är din favoritfilm av Disney? Min är Lejonkungen. Eller Tarzan? Men det beror nog på musiken. Originalmusiken då så klart. Sen så är ju Hercules jävligt bra också, den är rolig. Väldigt fyrkantigt tecknad kanske. Aladdin är ju bra som fan också. Det finns många bra. Jag gillar Disney-filmer, de får en att minnas. Det står jag för. Syskonen Nilsson framför Mulan, Aristocats eller Pinoccio var ingen ovanlig syn.

Till alla er som tappade en uns av respekt nu - jag vet att alla gillar minst en tecknad rulle. Så sug röv!
Publicerat i: Okategoriserbart

Mingelsvårigheter.

Uj, uj, uj... tuff kväll igår. Till en början var allt jävligt segt, jag är ju så förbannat dålig på att mingla. "Hej, låt mig störa er mitt i erat samtal", så känns det ungefär. Så jag höll det kallt. Jag var inte den enda heller som tog det kallt, jag tror många har svårt för det där med mingling. Jag vill gå en kurs i det. Hur bör man presentera sig, vid förnamn och yrke? "Hejsan, Pelle heter jag, tjänstledig från hamburgerbranschen och du är?". Men fler och fler klasskamrater trillade in, så det blev lättare och lättare att talas med "främlingar". Har en tjej i klassen från Örebro fick jag veta också, som gått på Virginska skolan. Där ser man, där ser man. Hemtrakter, oh kära hemtrakter.

Igår blev jag arbetsteraput för en kväll. De var den klassen vi hade sittningen tillsammans med. Ni undrar kanske vad jag menar med detta? Jo, jag var "omringad" av sex arbetsteraputer. Ingen KSM:are så långt ögat kunde se. Min bordsdam var faktiskt från Fjugesta, som inte alls är långt ifrån mitt barndomshem (på tal om hemtrakter). Till en början var det ganska stelt mellan oss. Eller mellan mig och dem, eftersom de var något fler än mig. Men så klart när alkoholintaget ökade i takt med kvällen så blev det allt lättare att kännas sig som en AT:are. Det som helt värvade mig den kvällen var deras skålgest de hade för sig. Så fort en visa sjungits så gjorde de introt på Queen-låten "We will rock you" genom att klappa händerna två gånger i bordet och sedan en klapp med händerna ihop. Så hela salen lät dunk, dunk, klapp, dunk, dunk, klapp, dunk, dunk, klapp - SKÅL! Jag blev såld och därför kallade jag mig AT:are igår. Grymt skoj! Sen så var det alla skålar borden emellan också, alla gyckel, drinkvisor och så. Det var kanonskoj!

Jag tog lite kort under kvällen också, men de kommer ut imorgon. Stefan har kameran på sin sittning ikväll. Nu måste jag börja plugga igen, är fortfarande inte klar med med Roy Andersson-uppgiften. Höres.
Publicerat i: Fest och fylla

Kvällens kläder.



Kvällens finsittningskläder. Det är lite casualklätt som gäller. För min del. Antagligen kommer alla komma i kostym, frack och allt möjligt. Men jag vill inte lägga pengar för en kväll så här. Men jag borde bli godkänd. Har hört efter en del nämligen. Skål och hej då.
Publicerat i: Fest och fylla

Naken.

Just nu är jag naken så när som på en handuk virad omkring midjan. Ingen vidare vacker syn, kan jag tro. Naken som jag är så sitter jag här och bloggar. Snart är det fördrink inför finsittningen ikväll. Det börjar om timma lite drygt. Har jag bråttom? Nä, inte än. Det tar en kvart högst att gå, så då har jag fyrtiofem minuter att spela på. Många skulle finna det som lite tid, men inte jag då. Jag är ganska schysst på att göra mig i ordning fort. Sen om reultatet är något att är en annan femma (snart kommer kvällens resultat i en blogg nära dig).

Redovisningen gick finfint. Eller, vi hade ju beskrivit det som om vi inte hört ett jävla dugg ungefär. När läraren, som jag tror heter Lars, satte på våran inspelning så lät det genast som om det var en massa ljud runt omkring oss. Detta var dock inte någon nackdel för vårat arbetes skull, snarare så var det en bra sak. Mikrofoner tar tydligen upp allt ljud de hör, medens människoörat är bra på att sålla ut vad som är "viktigt" eller inte. Om ni förstår vad jag menar. Detta hoppas jag ni gör. Annars uppsök närmsta läskunniga person och låt denna förklara meningarna ovan. Dags att styla till mig.
Publicerat i: Pelles vardag

Bloggplaner.

Jag är less på bloggen utseende just nu, det är dags att uppdatera. Följande saker ska ske:
- Texten om mig måste bytas ut, alternativt skrivas om. Den stämmer inte riktigt längre.
- Färgsättningen är katastrofal, man måste nästan äta lyckopiller för att orka med ett besök. Så det kommer ändras.
- Textstilen kan komma att ändras.
- Små headerändringar väntar, men i det stora hela kommer den nog förbli som den är.
- Varför ska favoritbloggarna vara längst ned för? Så ska det inte vara. De åker upp.
- Medlemskap i Bloggkoll och en chans till prenumeration vankas.

Det är väl det som kommer att ske. Jag vet inte när, men snart. Skolan före allt. På tal om den, nu måste jag gå och "KSM:a" lite grann.
Publicerat i: På tapeten

FF, fredagsförkylning.

Ikväll är det finsittning, det ska bli skitkul. Det som är lite synd är dock det att jag är förkyld. Eller jag börjar bli det. Om det nu är något man kan "börja bli". Antingen är man väl förkyld eller så är man det väl inte. Ska jag välja så är jag väl det inte. Än. Ska snart iväg till skolan och redovisa vårat ljudarbete. Det vill säga tystnaden ska vi redovisa. Frånvaron av olika ljud. Det blir nog helt okej i slutänden eftersom tystnad är ett slags ljud också, på sätt och vis.

Kvällen till ära så är jag klädd i vit skjorta med uppkavlade ärmar, kritstreckrandig väst, mörka jeans och svarta myggjagare. Jävligt snyggt faktiskt. Snyggare än vad jag trodde det skulle bli. Jag ser ut som en blandning av... en åttiotalsmoderat och en raggare. Fast på ett bra sätt så klart. Nu är det bara att vänta och se ifall jag orkar gå. Klart jag gör det, men vi får se hur länge jag blir kvar på stället. Var det nu än är vi ska vara, som vanligt så är ju informationen inte den mest givande, hehe.
Publicerat i: Okategoriserbart

Skoluppgiftsfråga.



Jag ska skriva om en bild/film/berättelse som berört eller fortfarande berör mig i ett skolarbete. Jag valde bilden ovan, när amerikanska trupper napalmbombade en stad i Vietnam och man lyckades ta kort på flyende barn. Vad har ni för liknande exempel?
Publicerat i: Skola och jobb

På vår gata i stan.

(I väntan på att kameran får rätt inställningar och på en egen liten apparat så får ni tills vidare stå ut med kvalitén här)
- Farbror Melker, vet du vad?
- Nä, vad din lilla skitunge?
- På vår gata hemma i stan' så ser det ut så här!







Två saker ni slipper kommentera:
- Jag vet att farbror Melker också bor i stan' och inte Krove... eh, Tjorven. Så ingen anledning att poängtera det nu, okej!
- Jag vet att jag inte tog kort på den mest livliga gatan, men vad fan...
Publicerat i: Pelles vardag

Ekonomichecklista.

Fick lite ångest när jag slängde ett öga på kontot förut. Det är tunt, väldigt tunt. Klara mig kommer jag göra, men jag och syster planerar en resa till Paris i vår. Så det blir till att spara ut av bara fasiken till det. Det klarar jag med all säkerhet. Vägen dit blir nog lite tajt, mycket kläder från H&M (vilket inte är något fel, antar jag och en hel del nudlar. Det sägs att bästa intrycket på resemål kommer andra gången man är på plats. Eiffeltornet kan nog bli roligare denna andra gång, för den första minns jag knappt. Jag tyckte det var för mycket att ta in. Samtidigt som det egentligen var ett jävla dugg speciellt.

Min checklista på en förbättrad ekonomi:
- Skippa alla fikastunder på stan. En kopp kaffe för tjugo spänn är egentligen korkat när man kan brygga en kopp själv för tre spänn. Högst.
- Sluta luncha med klasskamraterna. Jag har svårt att både säga nej och ta något billigt.
- Inte äta pizza på månader! Bo granne med fjorton pizzerior är för jävligt!
- Sluta handla mat på Ica. Samma skit finns på Willys och Lidl - bara att de ligger längre bort. Sluta vara lat vore ett tips också, kanske?

Mer tips mottages gärna!
Publicerat i: Pelles vardag

Prisa Cykelringen!

Ännu en dag gryr över husen här i Norrköping... eller något mindre smörigt. Det är soligt ute, det är fan i mig positivt. Men man ska inte låta sig luras, om en timma kan det vara regn igen. Vädret är lite så här. Regn och sol om vart annat. Idag stundar föreläsning och paneldiskussion. Igen. Dagens ämne är "dataspelsmissbruk". Någon här som kan känna igen sig i ett sådant missbruk? Inte? Någon? Personligen har jag nog inget datamissbruk. Det längsta jag har spelat ett spel är väl högst en vecka i streck. Då får det gärna vara ett spel med ett slut och inte som "World of warcraft", där allt verkar pågå i all oändlighet. Datamissbruk i allmänt, någon som känner igen sig där? Om jag ska dra mina egna tankar om saken (vilket jag ska, det är min blogg) så är jag nog måttligt beroende av internet. Jag bloggar, läser bloggar, kollar uppdatering på Youtube... sen så är det inte så mycket mer. MSN är inte min grej. Jag är ofta för seg på att svara och jag ser knappt när det blinkar orange längst ned på rutan. Jag vet inte... jag är inget riktigt MSN-freak. Det går bäst att chatta med syster, för hon är seg hon med på att svara. Kanske inte lika seg, men hon tar det med en nypa salt. Vilket alla borde.

Wow, här ringde jag in alla världens samtalsämnen i en enda blogg. Vädret, datamissbruk, MSN, föreläsningar... jävlar, jag rockar! Dags att gå till skolan. Jo, det stämmer. Igår tappade jag andra trampan på min idiotiska hoj. För ett par månader sedan skrev jag att jag tappade den första. Nu var det de andras tur. Prisa Cykelringen!
Publicerat i: Okategoriserbart

HIV-apan.

Vi har alla hört talas om aprasen som satte igång hela HIV- och AIDS-viruset? Har ni inte det så... ja, det är ett rykte som gått mun till mun som menar att de svarta människorna i afrika kom i kontakt med dessa apor under slakt, via sex (!) eller annan form av kontakt. Vad som nu menas med "annan form" vet jag inte, klappa kanske? Detta hur som helst skulle vara grunden till HIV-epidimin här i västvärlden. I själva verket så är denna HIV-apa, som egentligen är grönapor och bör vidare kallas det entlige mig, en väldigt oskyldig brick i AIDS-spelet. Det är bara det att vi svenskar (framför allt vi i alla fall) alltid vill ha syndabockar till allt ont. Och vad är inte lättare att skylla på än de svarta och apor? Inget.

Grönapan fångades i hundratusentals under 60- och 70-talet för att användes till bland annat polio- och cancerforskning. Man sköt in alla möjliga typer av virus i dessa stackars djurs njurar. Där man lät de gro och växa sig riktigt härliga. Man lyckades till och med "odla" fram en sort som föddes utan immunförsvar. Allt för att man skulle kunna påskynda forskningen bland världens alla sjukdomar. På något vis så slank HIV in bland mängden av virus. Det blev kalabalik världen över, man var rent ut sagt livrädd för att ta i saker eller gå på allmänna toaletter. För att bli av med lite rädsla, finn en syndabock - skyll på en apa! Detta för att man trodde sig veta att HIV-viruset trivdes i värme och fuktiga klimat. Vilka bor i värme, förutom apor, jo.. svarta människor! Skyll på de med.

Ännu en stark dag för mänskligheten! Roy Andersson påverkar mer än vad jag tror, banne mig. Hur ska detta sluta? Slut på historielektionen. För denna gång åtminstone.
Publicerat i: Den arga kategorin

Viby-kulisser.

Jag måste ta en paus i läsandet. Jag har väl läst en sisådär tjugo-trettio sidor av Roy Andersson. Den är så där, han har många smarta tankar den där. Fast lika många korkade också, faktiskt.

Jag sitter vid mitt skrivbord nu och pluggar. Det har jag inte gjort på... ja, sedan jag bodde hemma. Och läste historiakursen i våras. Som jag också gick MVG i [klappa mig själv på axeln], hehe. Skämt å sido. Det känns skönt att sitta här igen. På min gamla gnisslande stol och vid mitt nötta skrivbord. För att inte tala om musiken jag har liggandes på den externa hårddisken. Efter fyra veckors frånvaron från allt det där så hade jag faktiskt börjat sakna alla dumma idiotiska sånger. I skrivandets stund är det U2:s "Pride (In the name of love)" som gäller. Smörig som fan, men jag har saknat den. Det här är liksom det ultimata med att känna sig hemmastadd på något vis. En bunt skit (det vill säga papper, block, räkningar) på skrivbordets ena sida, mobil och mp3 på andra. Ja, jag är mitt i en Viby-kuliss, skulle man kunna säga. Jag spelar huvudrollen. För jävla bra dessutom!

Nu kom jag dessutom och tänka på Kalas-mottagningen som är på onsdag, alltså om en vecka. En helkväll med fest, Mando Diao (som visserligen inte är mina favoriter men) och alla vi ettor. GRYMT!

Och nu, gott folk, så måste jag väl fortsätta med Roy. Återkommer.
Publicerat i: Okategoriserbart

Skoluppdatering.

Kom nyss hem från skolan. Dagens lektion: spela in och analysera ljud. Det låter roligare än vad det egentligen är. För är det något det absolut inte var så var det skoj. Jag fick en kanongrupp att jobba i, det var väl dagens bästa. Sex personer med alla en vilja av att verkligen plugga hårt och göra bra ifrån sig. Våra grupper blev tilldelade platser där vi skulle sitta och dokumentera och spela in ljud. Höga som låga, "osynliga" som synliga. Vi hamnade på en skola. Den mest tysta skola jag varit med om. Isolerat i taket, inga hårddiskar till datorerna (de var bara kopplade med skärmarna till väggarna) som surrade, skötsamma elever (det var en sträng och extremt studieinriktad skola)... Ja. Det var det. Skolan gjorde inga ljud i från sig nästan. Så halva avhandlingen, eller vad det bör kallas, är en förklaring av varför det var/är så tyst. Men det gick bra, vi blev nästan klara.

Utöver den uppgiften så har jag en bok att läsa (uppkopierad till ett häfte) av Roy Andersson. Det finns inget mer pretentiöst än Roy Anderssons alla olika verk. Jag tål det inte. Sen så finns det de i klassen som skrattar och verkligen förstår surgubbens alla provokationer. UÄH! Och just ja! Ett till häfte på vem-vet-hur-många-sidor har vi också! Så ikväll blir det ingen nollning inte. Jag pluggar idag och imorgon så jag kan vara med ordentligt på finsittningen och lördagens fester.

Nu ska jag ut och gå en sväng. Magen är så spänd så kanske den lugnar sig. Efter det blir det nyponsoppa. Allt för att inte plugga, ni vet. Haha. Nej då, jag har saknat pluggandet. Jag gillar det!
Publicerat i: Skola och jobb

Musikquizkvällen.

Precis tillbaka från musikquizkvällen. Jag gick innan resultatet publicerats (eller vad man säger?), jag måste sova. Och det snart också. Men kvällen har varit skitskoj och jag hoppas vårat lag fick många poäng. Jag tror dock inte det, för frågorna hade så lite med musik att göra att jag blev rädd. När blev kungen kung? Vad heter militärbasen i Karlskrona? I vilket län ligger Kopparberg? Efter tre glas vin och två öl så blir de frågorna väääldigt svåra att svara på. Näst intill omöjliga.

På vägen hem så såg vi (jag och roommaten) ett par cyklister som fick böter då de cyklat utan lysen. Eller om det var för att de var onyktra. Jag vet inte riktigt. Polisen och samhället här verkar leva på och skinna ungdomar på pengar. Speciellt studenter. Jag minns förra veckan när jag själv fick böter för att ha ovetskap om något. Illa som fan! Men någonstans måste pengarna rulla in, även om det kommer från de som knappt har råd.

Dags att sova. Hela dagen har gått i slow motion på grund av att jag sovit... ja, fem-sex timmar. På två dygn! Mer sömn måste det bli.
Publicerat i: Fest och fylla

Föreläsning.

Vi har haft föreläsningar idag om musikvideos. Historian, uppkomsten, syftet och allt det fasiken vad de pratade om. Kul föreläsning. Jag har aldrig funderat över syftet med en musikvideo, det har aldrig slagit mig. Det är så pass vanligt att jag aldrig funderat över fenomenet. Men det är ju helt enkelt för att göra reklam för artisten och albumet. I min mening så kan det låta lite som om man drar alla över en kant, för jag tror vissa faktiskt gör musik för att det är skoj. Men inte enligt vår föreläsare, tydligen. Han drog två exempel när man låter sig luras av artisten. Om han/hon är äkta eller inte. Har ni tänkt på Bruce Springsteen och hur äkta han känns med sina flanellskjortor och helylleamerikanska image han har. Att han är "precis" som vilken hard working guy som helst. Men egentligen så är det ju hans vis att få in pengar och hans säljarknep. I ett uttalande har han också sagt att han "vägrar" göra musikvideos i den bemärkelsen de är idag (detta var sagt för ett tag sedan) utan att han väljer att lägga upp liveklipp istället. Men grejen med detta är, vilket föreläsaren bevisade för oss, är att många av hans så kallade "liveklipp" är inspelade i studio utan någon som helst publik. För att inte tala om "Dancing in the dark"-videon när Courtney Cox dras upp på scenen och runt omkring hoppar en massa galna statister. Inget live där inte. Intressant tanke! Sen så håller jag inte med om allt som sas om bossen idag, men det fick en att tänka efter.

Efter det så fick vi se en video med ett band, vars namn jag inte minns nu. Videon var simpel. Medens musiken rullade så kom det små textrader med jämna mellanrum. Det stod saker som "black man in handcuffs", "black man as a statue", "black man statue crying", "woman crying while looking at the statue"... jag fattade direkt vad texten handlade om. Madonna-videon "Like a prayer". Med detta ville man bevisa att ibland är mer videon man kommer ihåg än själva låten. Just "Like a prayer" är en kanonbra exempel, för när jag hör den låten så tänker jag bara på videon. Så är det med många låtar jag hör, jag kopplar ofta till videon. Och har jag inte sett den så finns det ofta något annat att associera till. Ganska coolt.

Diskussionen efteråt var däremot ganska mycket tråkigare. Usch! Tre lärare som är intetsägande och bara babblar på. Det var kalastrist. En av de hade dessutom feber, så det blev en del mummel från hans sida.
Publicerat i: Skola och jobb

Resultat.

Precis tillbaka från nolle-p. Om jag hade skoj! Och ändå gjorde vi inget speciellt. Vår sektion, vilket är ett typ av elevråd (om jag förstått saken rätt), samlade oss till ett möte i folkets park där de pratade om vad en sektion gör och så. Det tog fem minuter och sen var det dags att mingla. För en gångs skull hade jag trevligt. Sen om det berodde på de tre glas vin jag svepte innan jag gick får tala för sig självt. Jag tog de av två anledningar. Ett; jag hade ingen aning om det var en nykter kväll eller inte (det var det inte, visade det sig) så jag tog de i förebyggande syfte. Jag är ganska bra på att spela nykter ska ni veta. Fråga mor och far. Bortsett från rubbat balanssinne så är det rent omöjligt att se om jag har fått i mig något eller ej. Bortse också från spyorna på magen. Det glömde jag säga! Två; för att slappna av. Och det gjorde jag verkligen!

Aaah, nollningen har gett resultat på sociala fronten. Imorgon är det musikquiz på kåren. Inte för att skryta, men är det några quiz jag kan så är det de om musik. Det och lite bira, kan det bli roligare? Jag gissar på inte. Nu är det dags för kvällpromenad. Hörs!

Publicerat i: Skola och jobb

Fria ytor och helgen.

Kan ju nämna lite om helgen på några snabba röda. Anna var här. Hon kom fredag kväll och lämnade oss söndag eftermiddag. Vi hade det trevligt vill jag lova. Skittrevligt. Fredagskvällen bestod av en ganska lugn kväll, med lite groggar och vandring på augustifesten. Jo, hon timade in sin helg rätt så väl där. När stan' var fullsmockad av bilar, galna indianer och marknadsstånd. Men efter många om och men så lyckades hon och Stefan finna en bilparkering inte allt för långt bort. Gästen till ära så sov vi alla tre i vardagsrummet. Dels för att inte låta Anna sova själv och för att vi kan. Vi kan det så jävla väl. Fria ytor - det är vår grej det. Om vi skulle ha inflyttningsfest så skulle det inte bli några problem med övernattningen.

Lördagen bestod av matlagning, bio, mer koll på stan och mer dricka. Vi såg "The dark knight" så här sjutton veckor efter premiären. Den var okej. Inte jättebra, inte jättedålig. Utan den bara var, mer eller mindre. Jokern, spelandes av Heath Ledger, var bäst med hela filmen. Gestaltad som aldrig förr och det blev riktigt bra. Bästa scenen måste jag nog säga är den första. Låter lite drygt, men så är det nog. För att inte tala om penntricket som jag nämnt förr, också den en bra scen. Hur som helst, gillar man Batman så gillar man nog filmen. Fast vänta tills den kommer som uthyrning.

På tal om uthyrning, jag vet inte hur många videouthyrningsaffärer jag sett här i Norrköping. Här verkar nedladdning inte kommit än, skulle jag tro. För alla verkar hyra. Inte för att jag klagar på det, jag kan inte heller ladda ned. Men jag har hört att det är rätt så olagligt, så jag missar inte vidare mycket.

Vidare till söndagen då. Ett ord räcker för att summera den dagen; "slappt". Vi gjorde ingenting, men njöt av det. Degande framför TV:n mest hela dagen. Härligt och beroendeframkallande!
Publicerat i: Fest och fylla

ÄNTLIGEN!

Äntligen är internet i full rulle här i stugan igen. För nu. Men ska väl inte ropa hej än, säger man väl. Nu har vi fått ett nytt modem, hela vårat abonnemang har startats om av Comhem och så har vi betalat en missad faktura. Kanske, men antligen inte, så kan allt strul bero på den missade fakturan. Som ingen av oss fått dessutom. Den är för tiden i augusti som vi bor här, det vill säga cirka sextonde till sista. Förfallodatumet var elfte augusti. Det vill säga en dryg vecka innan vi flyttat in eller ens adressändrat. Jag förstår mig inte på det där, men en sak kan jag i alla fall säga; ComHem kan faktiskt suga fet röv. Jag hittar inte mycket positivt att säga om något av deras tjänster. Jo, jag är ganska bitter. Men ta bara kundservicen - det kostar 1,70 i minuten att ringa dit. Vad är det för jävla sätt? Sen så lovar de dygnet runt-hjälp på comhem.se. Men hur, exakt hur lätt är det att använda sig av en internettjänst när skiten inte fungerar?

Men nu är man som sagt tillbaka i etern igen. Med en fungerande telefon och allt. Så det är bara att ringa eller maila hela dagarna.
Publicerat i: Pelles vardag

Jag fick böter!

Jäklar, jag vet vad jag glömt! Jag har inte berättat om "München Hoben" i onsdags. Haha, vilken kväll! Det var skitroligt verkligen, fast vi drog hem tidigare. Det blev en dyr hemfärd. Haha, men mer om det längre ned. Från början allra först. Som tidigare nämnt så fick inte min klass, KSM, biljetter till "årets händelse" enligt många. Varför? Jo, universitetet glömde bort vårat program och var oförmögna att kompensera på något vis. Som tur var hade jag redan skaffat biljett via Stefans klass, miljövännerna. Synd bara att jag var tvungen att "åka själv". Men jag fick göra gröngölingarna (i en bra bemärkelse) sällskap, med både godkännade från faddrar och några ifrån klassen. Rolig samling människor, de där.

Bussfärden mot Linköping var lång och tråkig. Jag gladde mig åt att jag faktiskt bosatt mig i Norrköping och slippa pendlandet som jag ägnat mig åt de senaste tretton åren. Innan jag klev hade jag svept en stort glas vin, så jag antar att det gjorde mig lite sömnig också. För i vanlig ordning så somnade jag. Bara någon minut, men så pass länge att hinna piggna till.

Väl framm stod vi i kö i någon timma. Det kan vara något av den längsta kö jag sett in till ett så pass litet område. Jag trodde inte alla skulle få plats. Men det gjorde vi alla, utan några problem. Det första jag gjorde var att köpa en öl i de beryktade ölglasen. Glas på en liter med öl för en hundring, sedan påfyllning femtio spänn. Det var skitbilligt, med tanke på att en 33 centiliterflaska på krogen kostar bara den nästan sextiospänn om man har otur. Här fick man ett helt mjölkpaket. Jag hann bara med två öl. Haha. En tredje hade jag säkert orkat om jag inte hade varit så förbenat trött. Lektioner till fyra (från åtta på morgonen) och sedan hinna med bussen tjugo i fem. Så det fanns inte mycket tid till att hinna sova lite. Utom på bussen då.

Jag letade efter gula pannband överallt. Det var det kännetecknet jag fått för att leta efter Johanna. Och jag såg pannband över allt. Men när jag precis slutat se mig om så ser vi en långhprig varelse sitta och digga långt bort i ett tält. Där var hon. Över två år sedan sist vi sågs och jag fann det hela inte ett dugg konstigt. Bara skitkul. Jag gillar Jojo. Sen rörde vi oss vidare, främst för att inte störa henne och hennes klass under deras nolle-p. Jag stötte på mitt program festeri och det var skitskoj! Nästan lika skoj som att träffa norrlänningen. Jag ställde mig framför, vad-hon-nu-hette, och drog ned tröjan över ryggen för att visa min nolletröja med alfapetbrickor. Jävlar var de skrek. "Äääääääär det duuu som är våraaan nolla hääääär, wooohooo". Ordet gick runt och jag fick prata med samtliga. Grymt skitskoj. Aah. För att inte prata om hur det var att tala av sig med liksinnande. Det vill säga människor i tjugoårsåldern. Med samma karriärsmål som en själv. Höh.

Under andra ölen drog också Millencolin igång och sjöng, som var bandet för kvällen. Jag kan inte jättemånga låtar med den gruppen, men en konsert tackar man sällan nej till. Förra året hade Sahara Hotnights spelat på stället, fick jag höra. Hade varit grymt att ha sett (trots att jag lyckades med och se de tre gånger bara under 2007). Ett jävla ös var det i alla fall. Sen så köpte vi pizza, talade med fler gröngölingar, skålade, sjöng lite skålsånger och runt tio, halv elva blev jag skittrött. Inte bara jag, utan Stefan med. Trots att vi båda köpt bussbiljett för femtio spänn veckan innan som skulle ta oss hem när det hela slutade så valde vi att ta pendeln hem. Via telefon så köpte vi varsin bussbiljett (vilket jag blev skitimpad av för att det var så billigt) mot tågstationen. Hittills har jag pratat om kvällens alla höjdpunkter; ölen, Jojo, festeriträffar och så vidare. Vi var på väg att stöta på kvällens sista höjdpunkt, nämligen att bli bötfällda. Haha.

På pendeln mellan Linköping och Norrköping så ska man tydligen köpa biljett i mitten av tåget. Detta missade vi totalt. Vi och typ... tio pers med oss? Jag vet inte, det kan till och med ha varit fler. När några folk framför oss började skälla på konduktören och securitasvakten för att de skulle få betala en tilläggsavgift för att de inte hade gått till hans lilla kassadisk och köpt en biljett, så drog vi direkt till den disken och tänkte köpa oss varsin biljett. För att slippa tilläggsavgiften helt enkelt för att vi inte har råd med annat. Tydligen så fick man bara en chans att köpa en biljett. När vi satt i kassakupén så pratade vi med vakterna som förklarade läget. Precis som om vi var fem år och inte fattade bättre. Det gjorde vi ju tydligen inte, enligt honom, eftersom konduktören ropat ut två gånger att man skulle komma och betala sin resa hos honom och att det stod på en skylt innan man hoppade på tåget. Jag vet inte, det kanske var så, men om tio personer missar det under en och samma kväll, kan man bara då inte vara schysst och varna en? Alla (verkligen alla) höll vi i ölglas och ingen verkade ha uppfattat ett skvatt av vad som sagts. Komma till kupén och säga "hej, om ni är nya här så kan ni komma till kassan och lösa biljett". Nä, istället så har han med sig vakter som ser till att ingen skulle rymma (som om vi vore med i "Prison Break" eller någon annan smörja). Stefan hörde faktiskt de säga, om han och mig, "springer de så springer vi". Jag kollade snett på han som sagt det. Hade vi inte precis innan sagt att vi förstod att man var tvungen att lägga på en avgift för sådana som smita från biljettköp? Vi stod där lydiga på perrongen och väntade. Ni förstår, tåget hann komma fram till Norrköping innan alla fått sin tilläggsavgift/böter skriven på faktura, Det var ju som sagt en hel studenter som missade konceptet. Förbi oss går tjejen som börjat frågasätta konduktören i början och jag frågade lite snabbt vad de fick betala. Hon svarade argt "sexhundra jävla spänn". Jag tror hon såg chocken i mina ögon och nickade medlidande.

Så där stod vi på perrongen och blev bötfällda. Han var schysst mot oss, sa han, och gav en bot att dela på. My ass att han var schysst, det var ju bara för att tåget var tvungen att gå. Hade han haft tid hade skrivit den där äckliga lilla lappen tio gånger om. Det är ju bra att de hittar några att skinna på pengar. Fattiga förstaårselver som inte förstår bättre. Och som lever på 7400 i månaden. Bra jobbat Östergötlands lokaltrafik! Nu ska jag gå och äta lite. Hej.

Publicerat i: Fest och fylla

Bitterkuken Pelle.

Okej, jag erkänner. Jag drog tidigare från dagens paneldiskussion. Men det var inte mycket till diskussion. För mig var det mest ett sus, mummel och en jävla massa bilder. Jag kan dra det från början istället. I går så var det dags för att besöka "Arbetets museum" här i Norrköping. Gå runt, reflektera över saker och ställa sig själv frågor. Detta för att vi sedan skulle diskutera det i dag på paneldiskussionen. Hörsalen idag, som inte var mycket till hörsal faktiskt, skedde i en "ateljé" (för alla mediaprogram behöver en ateljé förstår ni). Betongväggar, ekande sådana, och brummande fläkttrummor. På väggen visades det bilder från ett PowerPoint-dokument, allt medens lärarna längst fram talade. Ovanligt lågt talande var det dessutom. Fem-sex rader stolar. Jag satt på fjärde och jag hörde knappt ett ljud. Inte de bakom mig heller, för jag hörde de tala om saken. Så när rasten kom så drog jag hem. Det tär ganska mycket att bara sitta, kolla på bilder, läsa läppar och knappt höra mer än högljudda fläkttrummor.

Jo, jag börjar bli rätt så less på att inte ha någon att prata med. Jag pratar, liksom de flesta, av artighetsskäl och så. Men sen blir det pinsam tystnad och samtalet dör ofta ut. Någon känner sig obekväm och samlingen skingrar sig. I hopp om att hitta någon annan att fråga ut om morgondagen. GAH! Är jag ensam om att tycka så här, för de flesta (som inte känner hundraelva stycken från innan) verkar inte ha några problem med saken. Eller så gör de som mig, håller god min och säger "hej" till allt och alla.

Men det blir nog snart lättare med pratandet skulle jag tro. Nästa vecka är det dags för grupptimmar och ljudinspelningar och allt vad det nu kan tänkas vara. Så det kan bli kanonroligt! För som det känns nu, jag är less på två saker: paneldiskussioner och att vara socialt kåt. När blev jag det? Märkligt. Men än ska man inte kasta in handduken (för att använda lite snygga metaforer). Nästa vecka blir full av nolle-p. Det har det inte blivit denna vecka för min del. Jag minns inte hur det var i gymnasiet, hur lång tid tog det innan man fann bekantsskapskretsen där? Antagligen mer än en vecka. Nä, jag är en bittekuk (eftersom det är svårt för mig att vara en bitterfitta) och har det för bråttom. Ikväll kommer Anna och stannar hela helgen. Tillsammans ska hon, jag och Stefan öla på augustifesten som pågår för fullt just nu, åka lite ostadiga karuseller och spy marknadsnougat.

Dags att bli positiv!
Publicerat i: Skola och jobb

Dag tre.

Idag har det gått rätt så mycket lättare i skolan och så har fått prata av mig en hel del. Jag tror som Maria, det är inte så mycket de där "nollnings-lära-sig-känna-varandra"-lekarna hjälper. Trots att det är en schysst sak som skolan gör för sina nya studenter. Idag var det först filmvisning, "Slaget om Algeriet" eller något sånt där. Efter lunch så var det diskussion om filmen vi nyss sett. Hjälp vad alla (okej, inte alla utan samma sju personer) vill visa sina åsikter och använda svåra ord. Jag var mest åskådare som svarade på påtal och sånt. Inget fel med det heller, om jag förstått saken rätt. Plus att jag inte hade så himla mycket att säga om filmen. Mer än att den var svartvitt, varken bra eller dåligt kan jag inte säga. En åsikt det med. Nästa paneldebatt blir om musikvideos nästa vecka. Den blir nog intressantare.

Nu är det dags för München Hoben och öldrickning. Hörs imorgon (om internet vill säg väl).
Publicerat i: Skola och jobb

Första dagarna.

Okej, så det här internet är så jävla ute och cyklar. Det loggar in en och det loggar ut en om vart annat. Vi har ringt till Comhem, så vi ska få ett nytt, lite bättre modem. Ett som faktiskt klarar av att upprätthålla en internetanslutning får vi hoppas. Jag ville och hade till och med tänkt att bloggat igår, men först nu ikväll kom jag ut på cyberspace. Så snart återupptar jag bloggadet igen.

Jag tänkte berätta lite om första skoldagen. Först var det upprop. Det var en jobbig tidpunkt, jag satt och väntade som en tok på mitt namn. Ovetande att de gick i bokstavsordning. Eller jag kom på det första efteråt, när jag redan sagt "ja". Alla säger hela tiden att vi kommer få si och så mycket informaton om allt och inget, jag kan säga att det mesta jag lyckats åstadkomma idag har jag listat ut på egen hand och hade gärna fått mycket, mycket mer information. Sen var det dags för rundvandring och informationsmöte med våra faddrar. Här, som sagt, kommer jag till punkten med lite information igen. Hon som hade hand om min grupp (vi blev indelade i kungafamiljens namn, jag blev Carl-Philip) hade en hastig rundvandring av campus och sen drog hon lika hastigt och lämnade oss i en lokal. Ensamma och rätt så vilsna. Som tur var kom en annan grupp till platsen så jag tjuvlyssnade lite på dem. Det var planer på speed dating, temafester och en hel del annat. Tur att man fick den information någonstans. Fast vi hade ju fått höra långt ifrån allt det viktiga.

En sak som vi däremot fick hör var att man i min klass inter kommer att få gå på "München Hoben". Festen som tydligen är DEN festen man måste gå på. Varför detta? Jo, för att Linköpings universitet hade glömt bort vår klass och det fanns inga möjligheter att faktiskt ändra så att vi får gå. Dumt som fan. Som tur är så har jag redan biljett via Stefans klass. Detta för att han började ett par dagar tidigare och för att man hört hur fort biljetterna går åt. Så jag slog till direkt. Det dumma är att jag inte kommer att gå med någon från min klass. Det gör inte så mycket rent social, egentligen, för jag pratar inte direkt med någon. Än. Det där kommer väl med tiden hoppas jag.

Måste jag säga att jag känner mig ovanligt asocial för tillfället. På ett sätt så känns det som om jag är den enda som inte pratar med någon mellan lektionerna. Detta vet jag inte är sant, de flesta känner sig nog lite osäkra fortfarande. Plus att vi bara gått i skolan sammanlagt... ja, sju timmar? Sju timmar när man måste vara tyst (eftersom folk pratar inför en). Igår kväll var det visserligen nollning, så då fick man prata på så käften nästan gick av. Men ändå, det är fortfarande stelt som fan. Jag är ingen blyg person, men jag kan fan inte förmå mig att på rasterna ställa mig och prata med en okänd människa. Det låser sig på något vis. Jag kan inte riktigt förklara. Men jag måste komma ihåg att jag inte är den enda som faktiskt är ganska tyst och inte pratar. Och att det troligtvis snart släpper.

Nollningen igår då. Samlades på studentboendet Evagården för t-shirt-tillverkning. Inte för att sy alltså, utan för att dekorera den. Jag hade tema "Alfapet" och gjorde mitt namn i Alfapet-brickor. Målat med tusch och allt. På ryggen står det KSM -08 jävligt schysst. Den ska jag ha på München Hoben som enda representant från min klass. Efter tröjpyntningen så var det dags för dricka vin i parken. Här drack alla i väntan på att få gå ut på nattklubben "Otten". Här tröttnade jag och många fler med mig. Trots att jag köpt nattklubbsbiljett för fyrtio spänn så drog jag hem istället. En halv liter vin (plus nästan en halv liter till) gör en jävligt trött. Så jag dissade alla, drog hem, stekte pyttipanna, drack en "bakis" och gick till sängs. 

Idag har vi fått mer information, men ändå inte speciellt mycket, om både kurser och programmet. Sen så var det dags för grupptimmar där man skulle prata lite om sig själv och varför man var där. Jag var nummer två i min grupp att tala. Kvinnan före mig gjort min presentation för Pelle Nilsson att verka helt lam. Hon hade varit både här och var och pluggat här och där. Jag, vad hade jag gjort? Jag sa att jag var utbildad kock från Örebro (för att det är lättare att säga Örebro), men att jag kom på hur lite till jobb det är. Både lönen och arbetstimmarna är skit (jo, jag sa så). Sen berättade jag lite om läget på lägenheten och då blev de lite mer imponerade. Tur det, annars hade jag inte kommit långt i mina erfarenheter av "kockkunskaper" och fyra år på "McDonald's". Fast jag nämnde så klart de grymma medarbetarna. Sen så var det dags att lyssna på följande i min grupp. Många hade jag gått media, ännu fler hade gått samhäll och en hade gått barn- och fritid. Då gjorde jag ett litet glädjerop inombords. Fast det visade sig sen att hon gått två år på komvux med mediarelaterade ämnen. Surt. Fast kul för henne. Sen så sa läraren, Lars har jag för mig att han hette; "ja... alltså det är ju inget krav att kunna det här de flesta av er kan redan, det kommer bli mycket upprepning för er. I sinom tid så blir ni alla likvärdiga i kunskap (syftande på mig och alla samhällare)". Kändes gött. Jag är ju inte där för att jag redan kan allt, utan för att lära. Som tur är.

Imorgon blir det filmvisning och sedan paneldebatt. Det gäller att vara kritisk och det ska jag vara. På kvällen blir det till att öla som ensam KSM:are i Linköping. Förhoppningsvis så träffar jag Johanna om hon har lust att ses över några klunkar öl och så ska jag hänga en del med Miljövetarprogammet. Det blir nog grymt! Hörs framöver.

Ps. Om grammatiken här verkar konstig, ha i baktanke att jag festade i en park igår kväll. Drickandes (relativt mycket) vin. Ds.
Publicerat i: Skola och jobb

Trött söndag.

Segaste dagen på mycket länge. Sov inte vidare länge imorse och somnade sent som fan. Om battlandet kan jag säga följande: det blev oavgjort mellan oss båda sista. Jag och Natta alltså. Hon gjorde bra i från sig, det må jag säga, men själv gjorde jag det ännu bättre. Det var en rolig natt faktiskt, vi får köra ett nytt en annan kväll. Lite mer uppstyrt och med fler deltagande. Blir grymt.

Dagen har spenderat på följande vis:
- varit social mot Stefans päron och syster. De var här på besök. Jösses, det var inte lite saker som mor L hade köpt, inte. Mat i mängder. Så det är bara att tacka och ta emot.
- degat framför TV:n. Sett en brittisk rulle och håller i skrivande stund på och plöjer igenom Veronica Mars. Fan vad jag diggar den serien. Men det har väl inte undgått en jäkel har på jorden.

Sen så har jag inte gjort så mycket mer. Eller jo, satt upp en taklampa i mitt rum (äntligen). Nu ska jag använda de sista krafterna för dagen, innan jag somnar, till att packa ihop morgondagens nollningsbehov. Vit t-tröja, block och så vidare. Om jag bara orkar. Sovmorgon till halv nio imorgon, blir grymt skönt.
Publicerat i: Okategoriserbart

Bloggbattle #6

Okej, det här battlandet blev det ingen bra timing på. Självfallet. För det är ju så ofta som man planerar saker som dessa, eller hur? Blogg.se (denna underbara bloggtjänst) ska ännu en gång hålla på och stänga ned sig själva och allt vet det fan. Klockan är kvart i två nu. Om en kvart stängs skiten ned för en timma och återupptas därefter. Ämnet är Natalie Stjernström, min battlare nu inatt.

Vad ska man skriva om Natta då? Den bästa humorn som finns och en schysst hylla. Haha, nä.. det där var sexistiskt. Men i ärlighetens namn så bryr sig inte Natalie sig om detta, för hon är precis likadan. Mot andra och mot sig själv. Det är det jag gillar med henne. Hon spottar i nävarna och tar sig i skrevet som en karl, samtidigt som hon är den bästa bruden som finns. Helt klart roligaste jobbarkompisen. Näst efter Sandra. Ingen klår Sandra, okej?

Vilka talar jag om? Klicka på namnen nedan.
Natalie
Sandra
Publicerat i: På tapeten

Bloggbattle #5

Okej, så ämne nummer fem blir, en man kort då Stefan drog sig ur, "en sak som betyder mycket för en". Jag väljer, och det är en ganska töntig tingest dessutom, ett Cardigans-album. Deras femte i ordningen och som döptes till "Long gone before daylight". Varför denna platta? Jag vet inte, köpte den i åttan tror jag. Det var på något sätt starten på något lite bättre liv. Väldigt cheesy sagt, jag vet... Men mer än så kan jag inte säga, tror jag.

Publicerat i: På tapeten

Bloggbattle #4



Okej, så nu skulle vi välja en "charmig bild" och skriva om varför vi valde den. Jag valde en bild, kanske inte världens charmigaste, på en person verkar oerhört trevlig. Jag talar så klart om helyllelesbianen Ellen DeGeneres. Av alla tantshower som går på förmiddagarna så är hennes den enda jag faktiskt kan klara av att hålla kvar ögonen på. Hennes sätt att te sig, hennes humor... ja, jag vet inte. Hon är charmig personifierad. Fast det är det väl många som är, nu när jag tänker efter.

Battle-vänner: Stefan & Natta
Publicerat i: På tapeten

Bloggbattle #3

Blogg nummer tre i blogg battle kommer här och ämnet för nu är "blogg". Blogg, blogg, blogg... (det är så jag kommer börja bloggarna nu ikväll, jag måste tänka lite innan jag börjar. Förstå hur lång tid man hinner tänka när man skriver ett och samma ord tre gånger i rad. För att inte tala om denna parentes). Jag har bloggat ända sedan Lunarstorm hade dagboksfunktionen. Och jag har alltid gillat att plita ner tankar och publicera de utåt åt folket. Jag är som Anne Frank. Fast med internet, motsatta könet, utan dagbok och utan den judiska tron. Okej, jag är inte alls som Anne Frank. Jag ville mest likna mig vid en enastående personlighet. Av alla, tänker ni, så tar han Anne Frank. Fråga mig inte...

Vad är egentligen en blogg? Jag vet vad en blogg är, men vad är poängen med de? Varför vill man blogga? När folk frågar mig har jag aldrig något svar. Jag tänker inte direkt på vad jag skriver eller varför jag gör det. Ett par gånger har det lett till något lite mindre otrevligt. Men då är det bara att stå för vad man skrivit och inte se denna person i ögonen på ett par månader. Haha, eller inte. Vända kappan efter vind, ska man göra det verkligen? Hela grejen med yttrandefriheten faller ju då. Och det är ytterst sällan som faktiskt för kritik och hittar en syndabock som jag namnger. Det är händer nästan aldrig.

Bloggen är i alla fall mitt bästa tidsfördriv. Jag gillar det. Kunde jag, så skulle jag helt klart vilja leva på det! Tänk att få jobba med det man gillar mest, många gör inte det. Obegripligt, men ack så jävla sant.

Stefans point of view här!
Och Natalies (om hon är med någon gång) här!
Publicerat i: På tapeten

Bloggbattle #2

Nu har vi valt ämne för andra bloggen i battlingen, nämligen "gospel". Jag vet vad ni tänker, jag tänker samma sak, har vi inget liv? Nej. Inte än åtminstone. Herre, giv oss tid. Kändes bra att säga så på tal om gospelsnacket som väntar.

Gospel, gospel, gospel... vilken grej! Hur kom vi på tal om detta ämne? Jo, det började med att vi kollade på ett klipp från "En värsting till syster" och slutscenen när de sjunger "I will follw him" inför påven. Det låter töntigt, vilket det också är. Whoopi Goldberg gömmer sig för onda män i ett nunnekloster, blir frälst eller något och får hela nunneföreningen (kan man säga så "förening"?) på rätt köl. Ni vet, genom att vara allt som svarta människor gör bäst; skrika ghetto-snack, sjunga gospel och vara lättretliga.

Om "En värsting till syster" måste jag också säga följande; vilka jävla flashbacks man får av den rullen. Anna och kusinen Frida som kollade sönder vårat VHS-exemplar som de två excentriska tonåringar de var. Spolade fram och tillbaka, fram och tillbak, fram och tillbaka... Hade det inte varit för de hårda strikta regler det finns om samlivet som nunna så hade de nog båda gått i kloster på en gång. Men det är bara en vild chansning, hehe.

Gospellåtarna rullade vidare på Youtube. "This little light of mine" med Bruce (som jag sett live i Globen, thank you very much), Lauryn Hill med "Joyful joyful", "Oh happy days" med någon annan kör... och så vidare. Summan av bullkryddan: jag diggar gospel som fan! Man blir glad av att lyssna på det och jag tror nog det är minst lika roligt att sjunga gospelsånger. Jag skulle vilja åka till USA och se en församling vråla sådan där läskiga saker, för att sedan dra igång med "Amazing grace" eller "When the saints go marching in". Kanske bli religiös på kuppen? Folk har ju blivit det av mindra saker, faktiskt. Som gått fikabröd eller ett par snygga brös.. brön. Ett par schyssta frallor. Dags att fortsätta storstädning av lägenheten. Hörs under natten.

Länk till nunnorna som sjunger: YouTube.
Publicerat i: På tapeten

Bloggbattle #1.

Eftersom internetanslutningen sugit hela jävla idiotiska dagen, så tänker jag kompromissa mig fram till en lösning. Jag ska bloggbattla (från engelskans "battle") hela jävla natten. Eller tills jag somnar. Stefan är på, tror jag. Reglerna är; hata regler! Skriv tills du storknar? Jo, så får det vara.

Annars så har vi kommit på vad som kostar oss våran samtida internettid, vi kan inte båda vara på MSN på samma gång? Får införa något schema eller något. Jag kan fråga er, förresten, har ni några lösningar på vårat problem? Ringa Comhem var tydligen ingen lösning. Kö på fyrtio personer och 1,70 spänn i minuten. Vad är det för jävla kundservice som tar betalat för att ta emot samtal. Jag borde ringa konsumentverket. Först skrev jag "Konsum", men sen kom jag på... vad skulle de kunna göra. Kasta gurkor på korkad kundservicepersonal? Förlåt, jag menar förstås kasta svenska gurkor. Pjo!

Följ Stefans synvinkel här!
Publicerat i: På tapeten

Mitt ensamma kafferep.

Jag sitter här ensam just nu. Det är bara en sak som virvlar runt i skallen; jag måste träffa lite folk att hänga med. Det är fredag och jag har ensamt kafferep framför Jönssonligan på fyran, fast utan ljud och med Amy Winehouse's härliga heroinstämma strömmandes ur högtalarns på stereon. Det är inte så att jag inte klarar av att vara själv, det kan vara helt okej ibland. Men inte idag, inte på en fredag. Vissa fredagar, visst. Men inte denna fredag. Gräset är alltid grönare på andra sidan, säger man väl. Hade det varit hemma på Närke-slätten så hade jag inte alls varit sugen på att festa. Hade jag varit det så hade jag väl jobbat. Som vanligt, haha. Jag räknade ut att jag jobbade fem helger i rad i somras. Eller om det var fyra och en halv. Skitsamma, det var mycket hur som helst.

Kaffe är svinvarmt. Jag har dragit i mig en halv mjuk pepparkaka. Är det kafferep så är det, oavsett antalet gäster på plats.
Vad gör Snefan (som Olle så fint myntade och som jag tar efter) da room mate då? På nollning. Inte ens det kan jag få göra, gå på en nollning. I stort behov av att göra något så tänkte jag ta ett kort på namnskylten jag och Snefan slog upp på dörren ihop om att få vår post som uteblivit de senaste dagarna. Men jag har ingen kamera längre. Det ska bli årets julklapp. Så till alla Nilssons; alla ingifta mostrar, morbröder, syskon, päron och andra levande i klanen - ge mig en kamera för fan. Till jul. Lägg en tjuga var så blir det mer än väl. Nä, men skämt å sido. Jag vill ha en kamera. Kul att ta kort och låta alla "där hemma" ha lite koll på vad ynglingen gör.

Tre dagar kvar till mitt nolle-p (som i Östergötland betyder nollning). Jag kunde inte längta mer.

Tilläggas bör kanske också att skylten vi tillverkade fungerade. Buntar med eftersänd post låg på vår runda dörrmatta. Räkningar, räkningar och inte mer där till. Usch.
Publicerat i: Okategoriserbart

Skinnpaj.

Hittade en grym skinnpaj när jag var och handlade t-tröjor förut. För bara sexhundra spänn. En mörkbrun jävel. Det var inte äkta skinn heller, så det var väl därför som den kostade som den gjorde. Det var en skinnimitation. En "mitationspaj" kanske? Hur som helst så får jag se om jag köper den eller inte. Ha pli på ekonomin är A & O numera. Har ju planer på att köpa andra säsongen av Veronica Mars på DVD.

Får lägga i vågskålen och jämföra; jacka till hösten för att slippa förkylning - materialist-måste-ha-sak. Tufft val.
Publicerat i: Okategoriserbart

Uppropet, fast inte mitt.

Eftersom min dag är i stort sett oplanerad så tog jag mig upp tidigit imorse för att hänga med på Stefans upprop. När jag säger "tidigt" så menar jag klockan åtta. Vilket är det tidigaste någon av oss klivit upp än så länge i vår vistelse i Norrköping. Det är skönt att gå upp tidigt, det är segt i början visst, men sen så finns det inga andra nackdelar med att komma upp...

Kollar i skrivande stund på Jay Leno show. Jag har inget emot överviktiga människor, inte ett dugg. Men när en man så tjock att man måste sitta ned och sjunga (han var kvällens artistinslag) för att hans ben inte klarar av tyngden från hans kroppsmassa, så kan jag inte sluta glo av förundran och lite medlidande. Han sjunger väldigt bra, så något har han väl blivit välsignat med. Nu började istället Americas Funniest Homevideos, djur som gör bort sig kan vara det roligaste på TV. Skrämda katter är allra bäst. Eller ungar som ramlar. De är lite av djur de med

Okej, åter till ämnet "upprop". Stefan var nervös, alla andra var nervösa och jag var nervös. Jag var nog nervösast av alla. Jag hade inget där och göra, tänk om de skulle fråga mig varför jag var där. Vad skulle jag svara? Att jag var socialt stöd? Eller socialt störd? Det var dags för upprop. Klassen var stor, så det var rätt så lätt att smälta in. När läraren (eller vad man har på universitet) frågade om alla hade blivit uppropade så skadade jag energiskt på huvudet. Jag vet inte vad jag var så nervös över. Att få skäll för att jag gjorde intrång eller något kanske. Men när det var dags för alla i klassen att ta kort "för att lärarna skulle kunna lära sig namnen lättare". Då passade jag på och smita ut genom dörren. Utanför stod alla faddrar som har hand om nollningen. De skulle stå där och dela ut var sitt färgat kort till alla de nya nollorna. Snabba som fan var de framme hos mig. Det var då jag fick användning av mina mentalt repeterade ursäkt: "tack det är fint, jag var bara med där inne som socialt störd... öh, jag menar stöd". Nä, okej. Jag sa inte fel, men jag tänkte "störd". Hon, faddertjejen, var otroligt trevlig och tyckte det hela inte var det minste märkligt utan svarade bara: "ja, men det är rätt. Ha det fint!". Jag cyklade hem.

På tal om cykling. Fem i halv nio så cyklade vi till skolan för att verkligen hinna till tio. Halv var vi på plats. Har vi nära till både centrum och skola? Jo, det verkar så. Sovmorgnar här kommer jag!

Efter morgonens upplevelser så längtar jag till måndag då jag har mitt upprop. Alla nervös "ny i klassen"-ansikten, känslan av att vara helt ensam på en gemensamt sätt och vara redo att tönta sig. Jag tror det kommer bli grymt skoj. Hela grejen med flytt känns helt okej över huvudtaget just nu. Man ser lite ljus i tunnelns slut eller vilken klyscha som nu tänkas passa till situationen i sig. Ett stort plus är att det vankas besök de tre nästkommande helgerna. Så man har lite att se fram emot. Nu ska jag gå till H&M och handla. Återkommer.
Publicerat i: Pelles vardag

Bryt inga ben, tack!

Såg precis videoklippet från tyngdlyftningen i Kina. Om ni inte sett filmen än: det är en samling stillbilder i ett bildspel med en kille som bryter armen när han högst upp med lyftet. Jag klarar fan inte av bilder/filmer där någon bryter något. Klippet när Brolin bröt foten (eller benet) mår jag illa av, för att inte tala om han, "karatesnubben", som bryter benet mitt under en fight. Jag får kväljningar, det sätter sig i halsen.

Publicerat i: På tapeten

Lägenhetstur.

Nu... nuuuuu har jag tagit kort. Jag är ingen fotograf. Jag har sagt förr och det bör sägas igen och fler gånger där till. Jag försöker ta utan blixt för att få den riktigt hemtrevliga känslan att synas. Men inte då, då blir det ett enda moln av virrvarr mina blixtfria bilder. Så att tänka på:
- alla ljus = energisparning och uppvärmning. Allt för att spara slantar. Vi eldar ljus till förbannelse.
- först på söndag kommer gardingerna våra med Kumla-expressen.
- och som sagt, bortse ifrån blixten.

Turen börjar i hallen (de små bilderna kan ni klicka större):


   


1. Taget från dörren. Rakt fram har vi vardagsrummet.
2. Dörren och den första "stora hallbiten".
3. Korridoren. Jävligt suddigt och fullsmockad med ljus.
4. Andra "stora hallbiten". Griffeltavlorna som jag så fint tillverkat hänger där.
5. Vrider en bit åt vänter och där ser man dörren till stora toan och ingången till köket.
6. Vrider man lite till så kommer "sovkorsningen". Till vänster Stefans rum och till höger mitt.



Mitt IKEA-rum ovan. Klart på så när som på lite spikande av sladdar och annat tjafs. Vidare mot TV-rummet.





1. Taget från öppningen. Vårat ena stora fönster och en av mina egenbyggda hyllor med en vägg prydd med den bästa av musik á la Bruce, Stones och Buddy Holly.
2. Liter mera till höger kommer fönster två.
3. Mer till höger ändå kommer soffhörna. Som är mycket snyggare utan blixt.
4. Bredvid soffhörnan ser ni de andra två hyllorna mina händer skapat. Fulla med TV-serier, telefon och ljus.
5. Rakt bakom soffan finns vad vi väljer att kalla "läshörna". Snarare mer en utfyllnadsvägg där vi ställde mer eller mindre oönskade möbler.





1. Stora toan. Bild tagen direkt från hallen.
2. Lite mer till vänster.
3. Lite mer till höger.
4. Den lilla toan. Tog skiten (haha) i samma veva.





1. Vi målad våra köksmöbler helt själva. Det blev grymt bra.
2. Diskbänken i all sin prakt.
3. Mikro, blomma jag fick av mor och mormor (luktar skitstarkt och kliar näsan) och köksfönstret.
4. Öppet skafferi och köks-TV. För att alla 92-kvadratare behöver köks-TV.
5. Köket i helhet, taget från hallen.

Det var allt. Jag suger på att fota som sagt. Jag vet inte hur många gånger jag bör säga det för att få det riktigt klargjort.
Publicerat i: Pelles vardag

Vi hittade Lidl.

Vi hittade Lidl! Och har veckohandlat! Det känns som om det är värt något eller ett par jävla vuxenpoäng. Allt gick på 250spänn. Så vi kom undan bra jävla billigt. Vi har tänkt att lägga ut en sisådär tusen spänn var på mat och dricka per månad. Låter kanske lite. Men kan man handla sig mätt på 125 kronor i veckan var så lär det bli lugna gatan på den kostnadsfronten. Lite extrautgifter som en extra liter mjölk då och då eller en kopp kaffe på ett fik får man väl också räkna med. Annars så är jag inte så orolig för hur ekonomin kommer te sig. Det vill säga tills alla räkningar kommer.

Annars? Jag har spikat fast sladdjävlarna som går huset igenom. Nästan alla. De gjorde en galen och man bröt både tår och... ja, fler tår. På tal om sladdar så måste jag säga en sak till. Dammsugarsladden satt i en kväll och jag skulle kliva över den. Trots mitt stora kliv så fastnade jag med tårna mellan den (jag har lite problem att hålla koll på mina lemmar, jag vet) och i mitt hastiga ryck, för jag gick ganska fort, så for jag med mig hela stickkontakten ut. Den hängde med. Så nu sitter den där, fortfarande fungerbar och allt, men drygt fem centimeter utåt. Någon dag (eftersom vi är för lata att anstränga oss allt för mycket nu, vi vill vila lite alltså) så ska vi stänga av strömmen och banka in skiten. Men som sagt - en annan dag.
Publicerat i: Pelles vardag

Trådlöst bredband.

Sitter vid köksbordet nu, dricker kaffe och lugnar ned mig lite efter frukosten. Jag diggar det trådlösa bredbandet vi har skaffat oss. Det är inte vidare bra kan jag inte påstå. I våra rum fungerar internet ytterst dåligt. Gick in på Comhems hemsida nyss och läste kriterierna för det trådlösa modemet. Tydligen ska det räcka 35 meter. Modemet står högst.. ja, vad kan det vara... åtta meter från våra datorer när de står på skrivborden? Ungefär. Och det fungerar skitdåligt. Men här i köket fungerar det perfekt och går asfort. Man får väl se det positiva i det hela. När man sitter i rummet och måste plugga så får man hålla sig till plugg och inget slöskrivande på MSN eller på bloggen. Det är positivt.

Vår teori om varför det är så segt beror på väggarna. Det är varvat betong med gips och vanligt hederligt trä. Ett helvete att sätta upp saker. Tur att robusta spikar kan slå i allt, hehe.
Publicerat i: Okategoriserbart

Pubertala dagar.

Gah, jag är antibloggare nu för tiden! Humöret går upp och ned, upp och ned. Slitet med lägenheten är över så när på lite fastspikande av sladdar. Men de orkar varken jag eller Stefan lägga någon ultraenergi på just nu. Vi skiter i det tills vidare helt enkelt. Annars är jag nöjd med allt, det är skitfint här. Ska ta lite bilder någon dag snart, så alla ni där hemma får se hur vi har det och hur snyggt det blivit. För det har det, assnyggt. Inte någon futtig studentlägenhet här inte. Snarare en ofuttig sådan.

Annars då? Humöret går som sagt upp och ned. För en timma sedan så hade jag kalla fötter över allt jag gjort. Över flytten, över skolan, om jag inte kommer träffa några nya människor.... ja, den vanliga gamla visan. Jag har fått ny respekt för alla som flyttar hemifrån till andra länder, till städer längre bort (och inte mina tio fjuttiga mil) och framför allt till alla som gör det själva. Jag bor här med Stefan ändå. Så helt ensam kommer man väl aldrig bli. Påpekas bör även att jag tänker tankar som "vilken stor lägenhet vi har, den är för stor" eller "den som ändå fick bo själv". Fast jag egentligen nog inte vill bo helt själv eller i mindre lägenhet...

Jag känner mig så pubertal. Men bara skolan kommer igång så blir nog allt bra. Nollningen och allt.

Ja, jag vet att detta är nästintill en upprepning av tidigare bloggar. Snart ska jag bättra mig på denna front. Nu är ju allt slit med boendet klart. Dags för pizza och Simpsons-spel på mitt Playstation. Återkommer som sagt snart. Oftare och oftare.
Publicerat i: Den arga kategorin

Besök idag.

Wehey, vi har våra första Norrköpings-gäster här. Om man bortser ifrån flytthjälpen och det gör vi alltid. Haha, nej då. Tack för hjälpen allihopa! Nu lagar vi tacos och ska alla hälsa lite grann till cyberspace.

Stefan: I'll be back.
Jag: Jag vill ha ett städat rum.
Angelica: Fuck you all! ... eller nä, jag vet inte.
Elin: Jag vet inte... smaklig måltid.

Denna blogg skrevs förövrigt tidigt under eftermiddagen, men lite struligt internet har man allt.
Publicerat i: Pelles vardag

Dagarna tre.

Wow, intresse-VM pågår här. Jag är i Norrköping som så många gånger sagt! Står just för tillfället och vänder pannkakor. Man blir lätt hungrig så här klockan elva på kvällskvisten.

Okej, så vi håller precis på att göra oss hemmastadda här i nya staden. Jag ska inte ljuga, jag längtar faktiskt lite hem. Inte mycket, men lite grann. Det beror nog mest på att allt är i sådan oordning här så man spyr. Eller nu är det bara våra egna rum som är stökiga. Så här har allt gått till:

Dag ett: vi flyttmänniskor anländer. Allt ställs in på första bästa plats, allt blir en röra. Jag och Stefan sätter igång och målar allt som ska målas, laserar allt som ska laseras och så vidare. Vi skruvar ihop en siljard Ikea-helvetes-saker. Det går an om man har en eller högst två möbler som ska sättas ihop. Inte så många som vi hade. Ihopsättandet av möbler blev färdigt, inte målandet. Vi somnade i vardagsrummet i den värsta röran jag varit med om. Kunde inte somna för att de staplade kartongerna hängde mig över nacken.

Dag två: sätter igång efter att ha sovit till klockan tolv (dygnet har vi lyckats vänt, känns underbart). Börjar måla igen. Det blir klart allting, klockan åtta på kvällen. I allt uppackande var vi hela tiden tvunga att kuta till soprummet eller upp på vinden (ett förråd som lägenhetshyrarna innan inte städat ur efter sig, det tackar vi för). Mot slutet blev vardagsrummet hyfsat någorlunda klart, köket likaså. Smådetaljerna kvar, de som nästan tar längst tid. Hängde upp kläderna i garderoberna gjorde vi också.

Dag tre, idag: storstädat toaletterna (jo, vi har varsin), hallen och gjort allt finplock i kök och vardagsrum.

Allt tar så himla lång tid, längre tid än vad jag trodde först. Jag trodde jag själv skulle vara aspeppad på att få allt uppackat, slippa gå till Clas Ohlsson var tredje kvart och att det skulle gå lätt till. Men det är verkligen skittråkigt. Sen så varvas flyttsliten med tankar vantrivsel i skolan, inte kommer träffa något nytt folk och hur jäkla fattigt jag kommer bli tvungen att leva här. Skitsaker, som jag vet inte kommer spela någon roll snart så fort skolan satt igång. Jag kommer nog få det skitkalasbra. Men det är väl så min hjärna och de flesta hjärnor fungerar. Man kan inte, fast man helst vill slippa, undvika de dåliga tankar och de sopiga scenarierna som rullar framför ögonen på en.

Allt som allt så är Norrköping-vistelsen än så länge mest förknippad med slit och tråk. Snart blir det ändring på det. Nu ska vi börjar med finputset. Ni vet, sätta upp tavlor och så. Det är rätt så skoj!
Publicerat i: Pelles vardag

Vi gör oss hemma.

Yeah, fixade precis det trådlösa internetet. Kanske inte prio ett mitt i all denna röra. För är det något det är här så är det rörigt! Så in i helskotta rörigt dessutom. Ska ladda upp lite kort i morgon, tänkte jag. Om jag hinner och orkar. Det här får bli det enda jag skriver idag. Nu ska vi skruva ihop fotöljer, koppla in TV och se "Arkiv X". Hörs imorgon.
Publicerat i: Pelles vardag

Tre timmar frisering.

Kvällens bloggande blev aning avbrutet. Hade planerat både en, två eller kanske till och med tre till. Men en onykter vän kallade efter skjuts. Så vad gör man inte? Sandra var det föresten som ville ha hjälp, vilket också det gjorde saken mycket lättare. Det var skoj. Bra musik och trevligt folk. Innan jag drog så tog jag vilka skivor jag kom åt i mamma och pappas bil. Det blev tre "best of" skivor, vilket var ganska coolt med tanke på att mamma och pappa inte har så värst många sådana. Det blev alltså Elvis, Abba och Bruce för hela slanten. Den sistnämnde till Sandras stora glädje. Jag har bestämt mig att åka hem när hon fyller. Fira lite och dricka öl.

På tal om Abba, jag läste i en tidning hos frisören att deras samlingsskiva "Gold" ligger på Englands albumslista. Andra plats! Och den kom ut första gången 1992! Helt sjukt. Man blir nästan stolt över att vara svensk ibland. Abba är ju faktiskt ett av världens största band. Man borde inte vara annat än stolt. Oavsett musiksmak.

Det glömde jag förut också, att berätta om min frisörupplevelse. Låter kanske inte så intressant. Det är det heller inte, men det har inte hindrat mig för. Hårstudion, Hallsberg, Drop in fredag. Jag kom in i salongen nästan prick på tolvslaget. Halv fyra kom jag därifrån. Kan ni föreställa er kön? Tre och halv timma, varav två sittandes på en dyna i ett fönster. De är coola nog att göra fönsterbläcket till sittplatser. Jag gick en sväng och köpte kaffe. När jag kom tillbaka med koppen i näven så ropar en av de ut: "Meeeeen gud, vi trodde du gick för att du fått vänta så länge". Mitt svar: "Nä, jag är så jävla bakfull, så jag behövde lite kaffe". Samtliga frisörer skrattade. Det var sant. Lagom tills det blev min tur så mådde jag bra igen.

Hann med att se OS-invigningen under mina timmar på salongen. Fan vad den var grym. I cirka fem minuter. Trummorna som lös när man slog på de var fräna och när de räknade ned. Sen fotstegen av fyrverkerier som gick från Himmelska fridens torg och hela vägen till "fågelboet", som också det kan vara den coolaste arenan jag sett. Nä, OS blir guld så här lagom i flytten och allt. Jag gillar det! Nu ska jag fortsätta med mina nya favoritsyssla, kolla på sjunde säsongen av Scrubs på Youtube. Alla avsnitt ligger uppe där. Sen ska jag sova. I gästrummet! Alla mina ägodelar ligger ihoppackade i en släpvagn. Som om jag vore en cirkusarbetare eller något.

Hörs imorgon om jag får igång internet. Om inte en annan dag snart. Norrköping se upp, för här kommer jag!

Publicerat i: Pelles vardag

Gårdagens utekväll!

Vaknade runt nio med världens huvudvärk. Planen var att komma upp så att jag skulle kunna åka till frisören och klippa mig inför skolstarten. Detta gick inte som planerat. Halv tolv klev jag upp. Åkte runt kvart i. Jag var fortfarande bakfull och borde kanske inte kört bil. Full var jag inte, det kan jag inte ha varit. Drack bara en sisådär fyra - fem öl, lite sprit och så smakade jag på allt möjligt så klart. Okej, jag var rätt så dragen. Igår. Inte idag. Så bakfyllan var inte helt obefogad. I Kumla skulle jag hämta upp mina alla presenter jag fick igår av mina goa co-workers. Fick en skiva med kort från alla jobbår ihop, ett kollage som var coolt som fan, en shaker, godisbilar och lite annat skittrevligt. Men Elin, hon som var presentvaktare över natten, var i Småland när jag ringde och var i närheten. Typiskt. Här går man upp i tid och otid och har kvinnan dragit. GAH! Haha, men jag tänkte att jag skickar Olle och hämta allt. Så att det inte glöms bort där ute på Kumla-fronten. Eller om någon schysste Kumla-bo (Hej Emma!) kunde ta med det till jobbet, meddela mig och så kan jag skicka en bekant och hämta upp det. Låter så jävla genomtänkt att det bara inte kan misslyckas.

Jag skriver på en stationär dator just nu. Är inte van vid tangentbordet, så om det är lite "caps lockat" här och var så är det av denna anledning.

Jag glömde så klart att ta med kameran igår. Trots att jag skrev förra bloggen precis innan jag for. Finns det något kosttillskott för dåligt minne? För jag börjar tro att jag måste börja äta det. Helst ikväll. Så några kort blev det inte hur som helst. Ska försöka sno några av Sandra, som så vanligt hade med sig sin perfekta kamera. Jag ska önska med en sådan, så bra tycker jag den är. Förfest i Kumla, den var skitrolig. Utekväll på O'Learys med karaoke. Jag sjöng inte. Många sjöng inte. Inga av oss i alla fall och vi var ett bra gäng. Lite chockad att ingen ställde upp, det brukar ju alltid var en eller ett par dårar i varje sällskap.

Runt elva blev vi alla döhungriga. Feta sällskapet gick mot Burger King. Det var stängt. Vi gick emot McDonald's, det var också stängt. Till sist bestämde vi oss för Sibylla, också känt som "Hålet i väggen". Vi tappade folk ju längre vi gick och till slut var det bara jag och Jennie kvar. Hon pratade om det manliga könsorganet och jag pratade om mitt manliga könsorgan. MIttemellanstorlek ska det vara enligt henne och jag kan inte annat än glädjs. Eller? Sug på den ni. Meningen alltså, inget annat...

Kvällen var grym, slutade lite sorglig. Jag kommer saknar Sandra mest, men också Linus, Martin, Emma, Matilda, Stina och alla andra tusen vänner man fått på kuppen. Vi ses runt jul igen. Jag har faktiskt kvar min anställning än. Jag har inte gått och dött. Jag har bara börjat min studentvandring. Och på tre år finns det nog lite rum för kära Brändåsen. Så som sagt, vi ses till jul. Om än intet förr!
Publicerat i: Fest och fylla

Dagen idag.

Sista jobbarpasset på jobbet idag. Fyra år har gått, med regelbundet jobbande. Visserligen lite mer under skoltiden, men fortfarande mycket mer än de flesta andra. Det känns skitkonstigt, oh ja. Vemodigt, tråkigt och samtidigt så in i helvetes skönt. En månad till på skiten och jag hade ballat ur. När jag nu återvänder under lov och långhelger så kommer jag ha det så jävla mycket roligare på Donken. För jag gillar att jobba där. Ibland. Och "ibland" kommer det bli oftare av nu, dessutom. Förhoppningsvis utan att behöva öppna också. Öppningar är en pärs för den som är i köket. Jag hatar't. Nä, glida in där vid nio, halvtutsövd och bara börja jobba vore inte helt fel.

Jag måste helt enkelt trappa ned innan jag kan sluta helt. Andra alternativ finns inte.

Just nu är jag försenad till en förfest. Som vanligt. Jag är lite av en tidsotimist. Dessutom säger talesättet "fint folk kommer sent". Jag är fint folk. Jag äter till exempel just nu fingermat. Tortilliabröd med chiwapchichi (jag vet inte om det stavas så, men det låter så däremot. Hälften vunnet), rena Sturenplansmåltiden. Blöt i håret är jag också, så bratfrillan är redan kirrad. Kvar är myggjagarna och stockholmskan. De svåraste bitarna, speciellt myggjagarna. Var hittar man sådana i Närke? Pff.

Varför jag är sen är för att jag äntligen snickarat ihop hyllorna. Dessa jävla helvetesting! GAH! Men bra blev det. Mer om de när de sitter upp på söndag, kanske? Hur lång tid tar det att flytta ordning? Jag kan inte ett piss om sådant där.

Fotograferar kvällen igenom, har jag tänkt. Bloggar inatt,om jag inte stupar. Av sömnbrist eller alkohlförtäring. Den som lever får se, som det brukar heta...
Publicerat i: Fest och fylla

Bion igår.

Ska snart iväg på förfest i Kumla. Tänke göra en eller ett par snabba uppdateringar. Filmen igår sög. Vad ni än gör, lägg inte era pengar på att se tredje "Mumien"-filmen. Jag citerar först Stefan: "enda anledning till att någon kommer att gå och se denna film är på grund av att den bär namnet 'Mumien'". Sedan Anna: "den (filmen) hölls ihop av dålig skämt och klyschor". För den var torr, så in i helskotta torr. Och man visste vad som skulle hända hela tiden. Nä, lägg era pengar på annat. Själva gick vi gratis, eftersom Annas mor gav oss biocheckar i flyttpresent, vilket vi tackar enormt mycket för. Sen så hade jag visst en popcornmeny på mitt biokort (en av fåtal gånger jag faktiskt lyckats komma upp i poäng). Kvällens enda utgift låg på två chokladrullar för trettioåtta spänn(!). Jösses, biopriserna på godis är löjligt dyra. Jag skäms å' deras vägnar.
Publicerat i: Pelles vardag

Eko eko eko eko...

Bloggen har fått stått åt sidan idag med, av så klart naturliga skäl. Nu är rummet nästan tömt, bortsett ifrån en massa möbler. CD-ställen är tomma på hyllplan och skivor, skrivbordet har bara en dator och en lampa på sig, sängen står orörd med ett sängbord bredvid sig som ska lämnas kvar. I fönstret finns det inga gardiner, bara två växter, en lampa och en rullgardin. Mina två stora hyllor står ekandes med TV och stereo kvar. I hörnet står en tom klädbyrå. Mer är det inte. Ljudnivån har ökat ohygligt mycket redan nu och ekot rullar ljuden i säkert två sekunder mellan väggarna.

Det börjar lägga sig lite ångest just nu, över att lämna barndomshemmet efter tjugo fasta år. Men jag vet att när jag väl slår mig ned i lägenheter, börjar plocka ordning på saker och ting så kommer jag stortrivas. När bara skolan sätter igång blir det nog ännu roligare! Med fester, bild- och ljudredigeringar och nya ansikten så kommer jag nog trivas. Ge mig en månad eller två så kommer det bli grymt.

Nu ska jag iväg på smygpremiär av senaste Mumien-filmen med Stefan och Anna. Jag gillade de två första filmerna. Tror jag. Det var ett tag sedan de kom nu. Förhoppningsvis så blir denna en bra upplevelse också. Imorgon bitti ska jag upp tidigt och jobba. Lite oplanerat det här med bio, men vad gör man inte när det är sista dagarna i Närke det handlar om? Imorgon blir det utgång. Förfest hos Elin i Kumla allihopa, sen så ses vi på Pitchers eller O'Learys och går ut på Harrys efteråt (där det förhoppningsvis är arton år). Sprid ryktet! Och alla är välkomna och sörja mig. Det blir kanon!
Publicerat i: Okategoriserbart

Packar.

Pust! Det är en riktig pärs att packa! Jag har aldrig gjort det förr, har alltid haft arslet på samma plats i tjugo år. Man har mer saker än man tror. Jag hoppas bara att allt får plats på släpet. Hur gör vi annars? Åker två gånger? Och vad ska man packa ned sist? GAH! Kläder kan väl vara en fördel att ha kvar en extra stund, antar jag. Plus badrumssaker också. Den här dagen har också gått på fulla varv, banne mig.

Ge mig packtips, hur man det bäst?
Publicerat i: Pelles vardag

Bankdosan krånglar.

Min bankdosa fungerar inte! Inte trodde jag att jag var så beroende av denna lilla dosa med tio siffor och två pilar inte. Men uppenbarligen så ligger det till så. På banken i Kumla så tittade tjejen, som hjälpt mig, med konstiga ögon och sa sedan: "ja, är det bara batteriet som strular så får du köpa nytt". För det var det som strulade, nämligen. Eller strulade och strulade, det var bara slut. Jag trodde inte man kunde byta det själv utan att den skulle börja krångla. Jag hade rätt, efter att ha lagt ut 30 spänn på ett batteri så åkte jag hem och skruvade upp lucka med en köttkniv (vi hade ingen liten skruvmejsel) så blev resultatet en display fullt av en massa svarta rutor. Skit också!

Nu ska jag sova. Imorgon ska jag tvätta, packa utspridda saker (halsdukar, vinterjackor, skor), läsa igenom alla skolpapper, måla klart hyllor och en massa annat. Framför allt blogga mer och bättre. God natt.
Publicerat i: Den arga kategorin

Blomster.

Dagens första blogg klockan tio på kvällen? Var kommer detta sluta? Fast, och jag talar sanning nu, jag har haft fullt upp hela dagen idag. Precis hela dagen. Först nu blev jag lite ledig. Dagen har gått på följande vis:

Vakande upp efter en, vad det känns som än ikväll, ganska sömnlös natt. "Orolig" kanske är ett bättre ord? Inte kände jag mig utsövd i alla fall. Slog på TV:n och degade en stund, sen kom jag precis på att jag skulle kliva upp snart och åka iväg och handla ännu mera flytta-hemifrån-saker. Idag stod växter (till alla vara 46 fönster) och städsaker på schemat (också det allra sista). Och jag måste säga, jag hade ingen aning om att växter, vanliga gröna saker, var så in i helskotta dyrt. Det var nu det sög att ha många fönster. Och inga tidigare flyttsaker för delen heller. Vi fick börja från grunden och bygga upp vårat växtförråd och det gick väl åt en elvahundra spänn. Bara på en massa grönt. Sen la vi av. Ekonomin får fan tala ibland. Eller det gör den väl mer eller mindra jämt, men ni förstår...

Vi for runt till alla diverse billighetshandlar och köpte städmedel. Det var inte så farligt dyrt som jag först trott. Plus att det är ändå saker man måste ha. Växter är mer utfyllnad, städa bör man ju snarare. Det suger, men ibland måste det ske.

Väl hemma så fann vi att vi var skarvsladdar, växter, disksvampar och tvättmedel i mängder rikare. Allt igenom en trött, men nyttig dag. Nu är det bara en dag kvar att jobba och det på torsdag. Imorgon ska jag gå upp tidigt och packa utav bara fan. Kvällen bjuder på Mumien-smygpremiär med Anna och Stefan. På torsdagen så ska jag dessutom ut efter jobbet. Jävlar vad folk tjatat om det där, var vi ska gå, när vi ska träffas och så vidare. Vi får se helt enkelt. Jag brukar alltid vilja planera, men just nu får det faktiskt bli som det blir. Har för mycket annat att tänka på.



Vi köpte oss en mindre regnskog. Märk väl att allt vi köpte inte syns på bilden.

Publicerat i: Pelles vardag

Nya kategorier!

Jag gjorde om lite på kategorierna (äntligen). De har hetat "smör" och allt vad fan det nu är sedan bloggstarten. De nya:
- Bloggtips, vilket säger sig själv. Nästa blogg blir nog ett sådant här inlägg.
- Fest och fylla, inte längre ska dessa ting kategoriseras under "vardag". För min vardag är fan inte fest och fylla. Det är svett och os.
- Film- och TV-snack, Scrubs, Veronica Mars, Arkiv X... ja, tjatet behöver en egen kategori. Så att folk kan välja bort de ganska lätt. Kan inte vara skoj att läsa om mitt beroende till amerikanska Hollywood-produktioner. Fast ey, det är ju sådan jag är. Här näst blir det till att införskaffa "Six feet under".
- KSM, nya skolan får en egen kategori! AAAAAAH! Jag tycker förkortningen låter kinky dessutom.
- Musiksnack, ja, jo.. la musik. Jag måste bli uppdaterad på musikfronten. Det gick ju så bra förr.
- Pelles vardag, måla griffeltavlor, snickra hyllor, hundoperationer, flytt... ja, det är vardag!
- På tapeten, denna får behålla namnet. Jag diggar't!
- Skitsnack och annat flum, emellanåt kommer de där meningslösa texterna. De behöver sitt egna lilla fack. Även vad andra säger och gör får sina ärade plats här.
- Sug röv, tidigare "Smör". Uttrycket är myntat av syster och jag hakade på det rätt så genast. Sug mina feta röv. Det är ingen bra kategori, som ni kanske förstår.
- Tävlingar, som ligger på is ett tag till. Men vänta bara, snart så!

Publicerat i: Okategoriserbart

Lily Allen.

Var inne en sväng på Lily Allens blogg. Tydligen så är hennes album "snart" ute i affärerna. Det är färdigt hur som helst. Sen är det väl en massa pappersarbeten, skivtryckningar och allt det nu kan vara som väntar. "Alright, Still" är en av de bästa skivorna jag äger och jag hoppas på en lika bra uppföljare. Hon är ju en god musikkännare den där Allen, hon gav ju världen Kate Nash, som inte heller är fy skam!

Nä, en höst med Lily Allen vore inte helt fel. På alla de vis.

Publicerat i: På tapeten

Händig jävlar igen.







1. Hängkrokar till de berycktade griffeltavlorna.
2. List att lägga kritorna på till de berycktade griffeltavlorna.
3. Mina hyllor jag snickarat ihop själv. Jag kallar de "1700-talsrustika". Mest för att de inte blev vad jag först tänkt. Eller blev de det? Den som lever får helt klart se.
Publicerat i: Pelles vardag

Catfight i bloggsverige.

Så här ligger det till; Blondinbella och Stina Lee ligger i toppen av Sveriges blogglistor. Överst ligger sjuttonåringen från Stockholms innerstad och på tredje- eller fjärdeplats ligger helyllebruden från Linköping. Båda kända från media och framför allt "Mest aktiva"-listan på blogg.se' startsida. Utan den listan hade jag nog inte ens haft den minsta aning om vem någon av dessa brudar var.

På sistone har jag det blivit att man kolla in ibland och läser de största bloggarna. Ni vet, Schulman gånger två, Tjuvlyssnat, Linda Rosing (vilken är ren och skär komik), 1000 apor (Shulman igen), Blondinbella, Stina Lee och alla de andra. Hålla sig uppdaterad i bloggsverige eller vad man bör kalla det. Tidsfördriv kanske är ett mer passande ord?

Poängen kommer snart. Blondinbella är uppe i Örnsköldsvik för tillfället, vilar upp sig eller vad som nu sker. Hon är trött på lunkandet och saknar Stockholms-hetsen (som om Stockholm vore New York eller något) och avslutar en blogg från igår med orden: 
"Jag har ett väldigt roligt liv helt enkelt! Men här uppe blir jag en mellanmjölks-svensson som går klädd i myskläder, tar promenader med hundar, äter husmanskost och pratar om allt onyttigt jag ska äta. Dagarna flyter på i ett mellankoliskt lunk och låter precis som Stinalee, det är bara de pinsamma videobloggarna som saknas -Fy! Dags att boka planet hem till kära Stockholm".

Bråka på bäst fan ni vill, men jag undrar mest: är inte de flesta som läser Blondinbellas blogg "mellanmjölks-svenssons"? Känna sin publik inget för storstadsbarn?

 
Publicerat i: På tapeten

Pelle mitt i etern.

När jag kom hem igår natt efter jobbet så hade jag planerat att ha en hel natt framför bloggen. Jag, mitt i etern, när jag som mest behövs. Men så klart funkade inte internetuppkopplingen som den skulle. Så vad hade jag för val mer än att gå och lägga mig? Ah, denna sömn. Överskattat skit. Som vanligt somnade jag till JD, Elliot, Turk, Carla och de andra från Scrubs-ensemblen.

Fram till nu har jag susat runt efter sandpapper. I Vretstorp, denna ivinerliga bondhåla, så hade järnhandeln lunchstängt. Lunchstängt? Jag hatar det. Antagligen för att jag oftast kommer mig för med saker runt lunch. Nu, när jag läste på dörren att det var stängt för lunch, så var klockan bara tio över tolv. Inte tänkte jag sitta i femtio minuter för litet sketet sandpapper. Så jag for vidare. Genom Östansjö, för där finns ingen affär alls bortsett från kiosken (som har extrapris på mjölken, bara 23.90 litern) och jag skulle precis svänga av mot motorvägen mot Örebro när jag mindes orter som Hallsberg och Kumla. Så vitt jag vet så kom jag inte på någonjärnhandel i Kumla (vilket inte säger mycket, lokaliseringen i Kumla ligger fan på under noll procent), men i Hallsberg fanns det minsann en sandpapperaffär (som endast specialiserar sig på sandpapper), Men den kunde ha lagts ned för att ge plats åt Netto, världens torraste mataffärskedja. Men det var värt att kolla där innan jag for mot Örebro och Mariebergs köpcentrum. Sagt och gjort, jag åkte mot Hallsberg och den, affären, låg kvar. 43 spänn och jag blev åtta sandpapper och en korksak (som man håller i sandpapprena med) rikare.

På hemvägens motorvägsfärd så ploppade de där större livsfrågorna upp i skallen. Dagens fråga blev; finns det några husvagnar som ser likadana ut? Jag tycker att de ser olika ut allihopa. Är det inte utsidan som skiljer de åt, så gör insidan det. Sen så måste jag tillägga att mina trivalkunskaper (liksom Kumlalokaliseringen) är väldigt begränsade. Jag kan inget. Vår familj är ingen husvagnsfamilj, tack och lov! Man sover trångt, det luktar instängt och man måste bara matchande träningsoveraller samt magväska. Brr.

Dags att bygga hyllor.
Publicerat i: Pelles vardag

Ja, just ja.

I ett rätt så nyligen skrivet inlägg så nämnde jag att alla syskonen far utomlands och även att päronen också varit bortåt från Sverige. Sen så la jag till att jag själv dessutom "bara" varit på festival och på västkusten. Jag glömde en sak, sommarens absolut höjdpunkt som jag inte slutade tjata om på veckor. Så klart är det helgen med Springsteen och Liseberg jag talar om. Två kanondagar med den absolut bästa konsert jag skådat. Denna sommar har jag upplevt två av de bästa spelningar på min meritlista: The Boss, som sagt, och så svenska flickebarnet Robyn på Hultan. Grym spelning det också, värsta öset. Synd bara att min Mp3 blev stulen innan och att den var klockan två på natten efter att man hade sovit fem timmar natten innan.



På sagoslottet blev man riktigt rädd. Eller glad. Eller vad det nu än ska föreställa?
Publicerat i: Pelles vardag

Ryggfinnar.

(Först och främst, inget ämne är för litet att ta upp här).

Efter påtryckningar från kamrater så har jag finjusterat headern lite grann. Tydligen så var inte min "Nkpg edition"-stämpel (som det så fint skulle föreställa) av den standard min blogg borde hålla. Sagt och gjort, nu är den ändrad igen. Jag borde faktiskt ta mig tid att ta ett nytt kort på mig själv, för det nu har jag använt för många gånger nu i olika headrar. Men det är ju så jävla lätt att öppna Paint, kopiera och klistra in. Folk har ju blivit troende för mindre, banne mig.

Bloggämnet för nu är "ryggfinnar". Årets sommar har inte givit mig mycket sol. Inte någon annan heller så speciellt mycket. Var är solhelvetet som Expressen, Aftonbladet och de andra blaskorna ständigt lovar? Det säger väl mer om de än vädret, antar jag. Jag har badat en gång denna sommar. En jävla gång. Konstigt att huden kletar ihop av smuts och all härlig acke visar sig. Jag behöver kanske inte överdriva, jag är varken smutsig särskilt länge eller har jättemycket finnar. Men just på ryggen har jag svårt för finnar. De är svåråtkomliga, stora och oftast lite äckligare än de man får i till exempel ansiktet. Receptet mot dessa är sol och bad minst tio gånger per sommar, sen så är de borta i ett år eller så. Lagom tills nästa sommar, kan man säga. Nu får jag väl leva med de ett långt år till, eller så? Om jag man inte använder sig av andra metoder kanske. Jag tänker genast "osthyvel". Fast det skulle behöva en extra hand. Någon som ställer upp?

Någon som känner igen sig?
Publicerat i: Den arga kategorin

Mina ovanor.

Har du några ovanor som helst vill slippa i livet? Jag har en del:
- förmågan att ta bilen så fort det regnar, blåser eller är mulet. Nä, okej... inte alla dagar om året. Men nu när jag är bilfri så kommer detta vara ett steg i rätt miljövänliga riktning.
- jag tvättar alltid kläder i fyrtio - femtio grader, trots att det idag räcker med trettio grader med de tvättmedel som finns idag på marknaden.
- jag dricker på tok för mycket kaffe igen. Eller det är väldigt olika från dag till dag.
- så fort jag har huvudvärk (ett par gånger i veckan) så tar jag en huvudvärkstablett. Jag hatar huvudvärk med än något annat.
- jag vill gärna tro att jag tar "varannan vatten", men det blir nog snarare "häv i dig till du spyr, bara du gör det fram till klockan tolv och inte en droppe senare".
- vita lögner blir det en hel del av till främlingar, för att inte såra någon. "Har du en tia till bussen?",nej då blir det till att dra lögner om att man bara handlar med kort eller att plånboken är kvar hemma och så vidare.
- när jag blir stressad blir jag arg och när jag blir arg så talar jag helst inte och när jag väl talar så kommer det bara förolämpningar ur käften på en.
- jag lyssnar för mycket på p3 när jag väl lyssnar på radio. Bildande och irriterande.

Låt mig höra dina ovanor.
Publicerat i: Pelles vardag

Yeah, I'm the man.

Angående nattens blogg kan jag säga följande: bloggandet har sin nackdelar. Dessutom blir de värre om man skriver i studens hetta och är lite pubertalt töntig av sig. Det ska jag inte göra igen, aldrig igen. Till er som kommer tänka "Säger man A får man säga B" vill jag bara be att suga något ovanligt. Helst.

Jobbet igår då. Det var lite av dan' före dan' före dopparedan' fram till julafton, fast istället så väljer jag att lämna skiten för Linköpings universitet. Chasse körde ett bra skift, med mig som lugnande medel. Det var till och med så att jag hade lite skoj på jobbet. Så illa är det. Haha, nä då.. jag har ofta skoj på jobbet. Detta tack vare alla co-workers. Men som vi gled runt och jobbade på bra igår trots att det var svinmycket att göra stundvis. Det gick bra fast vi var lite få av oss. Chasse avslutade kvällen med: "Wow, vilket kanonskift detta har varit. Det måste bero på den där Pelle-effekten man hört talas om". Yeah, I'm the man.

Jag svettas av allt detta egotrippande.
Publicerat i: Pelles vardag

Svart bloggdag.

Usch, jag är en vidrig människa. Jag skäms utav bara fan. Jag ber om ursäkt igen och det ska aldrig ske igen. Någonsin. Du som vet vad det handlar om bör ta åt dig, för jag menar det verkligen. Usch! Måste tänka mig för innan jag skriver bloggar en extra gång. Från och med idag blir det alltid så! Jag ber om ursäkt igen.

Annars gick jobbet kanon och jag ska nu lägga mig och sova.
Publicerat i: Den arga kategorin

Griffeltavlorna.

Nu har jag börjat måla en av de alla saker som ska målas, nämligen griffeltavlorna. Köpte lite schysst tavelfärg och har gjort först lagret nu idag. Ett till ska på, men det måste vara riktigt torrt först. De kommer bli grymma tror jag. Ska hänga i hallen bredvid varandra. Vad vi ska ha på de vet vi inte, de får väl mer fungera som utfyllning då tavlor är för jävla dyrt. Hehe. Imorgon ska jag såga till hyllor och börja olja in de. Händig jävlar!



Publicerat i: Pelles vardag

Svett.

Här om dagen när det var åska i luften så vaknade jag upp i det kvavaste rum jag någon upplevt. Kudden var dungsur av svett. Jag har svett. Svett är det äckligaste som finns och ändå slutar jag inte producera det. Det är som en kackerlacka, lagom tills man tror att man blivit av med den så är återkomsten snart ett faktum. Halv odödlig med andra ord. Sen så finns det svett och svett, just huvudsvett är väl inte det äckligaste som finns. Armhålesvett eller fotsvett däremot. Ett knep mot fotsvettiga skor är att lägga de i frysen så att lukten... ja, dämpas kanske man kan säga? Så jag tog min svettiga kudde under armen, gick ut till kylvboxen i uthuset och slängde ned den där. Det är nu sex dagar sedan. Den ligger där bland revbensspjäll och ungspizzor. Kanske att jag hämtar den någon dag snart, kanske inte.
Publicerat i: Pelles vardag

Tackar SAS.

Jag vill tacka följande personer idag; Stefan, Anna och Volvo-Sandra. Varför jag väljer att säga Volvo före din sistnämndes namn är av många anledningar. Antalet Sandror i ens liv är obegränsat, men också av den anledning att hon jobbade på Volvo förr. Som kokerska. Där man tillagade kalops med åttatumsmuttrar och lasange med gummilager från gamla bildäck. Restaurangen fick en femma i "Motorsportens värld". Vad de andra tidsskrifterna haft att säga om denna á la carte mat lämnar jag osagt.

Förresten så är antalet Anna i ens liv inte heller speciellt få. Men jag syftar inte på syster (din jävlen är ju utomlands och glider med hajar och slåss med kängurur), utan på Anna Holm. Och som svar på sms igår, eftersom jag läste det först halv ett igår natt, så kan jag säga att jag är på bio! Mumien-filmerna diggar jag något så ofantligt mycket. Den första skrämde upp mig något så fruktansvärt mycket att jag fick sova hos mor och far efter biobesöket. Men det är ju längesedan den kom, minst ett eller två år.

Denna trio, för att försöka komma till skott, gjorde ett sjuhelvetes bra jobb igår i lägenheten. Jag tackar er för det. Jag ställer upp nästa gång, ni vet "tjänster och gentjänster". De målade hela hallen, de rev tapeter, de spacklade, målade köket... ja, det är nästan ofattbart hur produktiva de var. Inga ord i universum kan uttrycka min tacksamhet, så jag väljer att prata svenska istället; TACK FÖR I HELVETE! Jag känner mig så jävla löjlig som måste jobba medens alla står och fixar med mitt boende. Men vad gör man? Jag försöker dra mitt strå till stacken (eller hur talesättet nu lyder) genom att måla sånt som kan målas här hemifrån, slipa stolar, bygga hyllor och sådant småtjafs. Igår köpte jag ännu fler mattor. Det är det värsta med att ha stor lägenhet, det krävs en jävla massa mattor. Kanske att vi köper en till, vi får se.

Men snart är jag ledig och fri från hamburgestekandets hårda tyglar. Och när jag återvänder till lov och liknande så vet jag att jag kommer njuta av det en hel del med än vad jag gjort det senaste halvåret. Det kommer nog till och med vara roligt igen!
Publicerat i: Pelles vardag

Statistiken.



Jag ser en bra trend! Och jag diggar't som fan. Bortse från de sista punkterna, klockan är ju bara halv tolv än så länge!
Publicerat i: Pelles vardag

Mitt sjätte sinne.

Det gick fortare än vad jag trodde att fixa allt i stan. Nu är jag ännu lite fattigare. Illa, jävligt illa. Dyrast av allt blir att köpa växter till våra gigantofönster. Jag hatar att fixa i fönster, ni vet med gardiner och sådant. Det slutar väl upp med lite plasttjafs till grönsaker och färdigsydda (och aningen för korta) gardiner. Det kan bli en hit! Nä, men ärligt. Fönstrena måste det vara minst viktiga och tråkigaste vid en flytt. Dyrt är det med blommor och krukor också. En smärre förmögenhet, för fan!

Drog till Ica Maxi (världens bästa mataffär) i jakt på lite roligare DVD-boxar. Som tidigare sagt så är jag sugen på "Arkiv X"-serien och hoppades på att finna den här. Jag hade rätt. Jag har ett sjätte sinne för sådant där. Jag tror mig känna av att något kommer att ske och så jävlar gör det det. Lite som deja vú, fast helt tvärtom. Alltså inte alls som det. Hehe. Ett till exempel: här om dagen så tänkte jag på jobbet "det var länge sedan som jag såg Tomas, min gamla busschaufför, som körde oss som små". Tada, senare på dagen svängde han in på jobbet och köpte sig lite mat.

Ännu ett exempel: jag brukar också tänka "snart borde det komma en ny ljuva-skiva" emellanåt. Inom loppet av två dagar så brukar en ny sådan skiva visas på TV (reklam alltså) eller om jag ser det på någon skivhylla i macken (för ja, de coola skivaffärerna har inte de skivorna. Undra varför?).

Det var länge sedan jag vann en miljon, det borde ske någon dag snart....
Publicerat i: Pelles vardag

Avundsjuka.

På ett sätt hoppas jag att det är jättemycket att göra ikväll på jobbet, fast på ett annat sätt inte. Mest för att jag kommer sitta i skiten då, men det skulle kännas gött.

Snart drar syskon nummer två utomlands. Anna är redan på sin mycket beundransvärda tripp till Australien, David har varit utom landets gränser ett par gånger denna sommar tror jag och nu är det Olles tur. Ska snart köra honom till tågstation, där han tar tåget till Arlanda och tar sig med flyg till Cypern. Så jävla fuskigt. Alla i min närhet drar sig bort från landet. Förra veckan kom mor och far hem från ännu en Europa-tripp. Det är deras nya hobby tror. Med all rätt. Fatta vad mycket man inte tänker på som finns i Europa. Storebror David har också befunnit sig utanför landets gränser två gånger bara denna sommar, om jag fattat rätt.

Själv kommer jag inte längre än till Hultsfred, västkusten och.... Ullared på tisdag? Inte fy skam det heller, då jag vet att det finns sådan som inte lämnat länsgränsen på tio år. Men, men... dags att dra mot stationen! Höra inatt igen.

Publicerat i: Pelles vardag

Argt meddelande.

Okej, så jag gjorde det stora misstaget idag att slänga iväg ett sms till chefen. Det skulle jag aldrig ha gjort, för herre jösses! Jag hade inte den minsta onda avsikt att vara elak, jag tror inte ens jag skrev något som kunde tolkas som elakt. Mest att vi skulle behövt vara en till och lite sådant. Han har bett om feed back. Eller snarare sagt att det är bra om vi kommer med det. Kanske menade han inte alla. Det är nog inte ens min uppgift, hur som helst... jag sa som det var och fick ett jävla meddelande tillbaka. Att han inte kan trolla, att jag inte ska skicka meddelande något mer... ja, jag vet det sjutton alltså. Dum kände jag mig i alla fall.

Fyra dagar kvar. Jag skiter i vilket. Som det känns nu så vill jag säga upp mig på stört. Precis som alla andra känner. Kanske att de ska börja se över varför de flesta inte trivs?

När jag flytt fältet till Norrköping om åtta dagar, så ska jag publicera meddelandena här. Inte förr. När jag är på skottsäkert avstånd så ska jag banne mig visa upp bådas sms. Mina medarbetare stod på min sida i alla fall. Med all rätt, om jag får säga det själv. Jag säger vad jag tycker. Jag är jobbig på det viset, jag vet.

Bara. Fyra. Dagar. Kvar.
Publicerat i: Den arga kategorin