Uppropet, fast inte mitt.

Eftersom min dag är i stort sett oplanerad så tog jag mig upp tidigit imorse för att hänga med på Stefans upprop. När jag säger "tidigt" så menar jag klockan åtta. Vilket är det tidigaste någon av oss klivit upp än så länge i vår vistelse i Norrköping. Det är skönt att gå upp tidigt, det är segt i början visst, men sen så finns det inga andra nackdelar med att komma upp...

Kollar i skrivande stund på Jay Leno show. Jag har inget emot överviktiga människor, inte ett dugg. Men när en man så tjock att man måste sitta ned och sjunga (han var kvällens artistinslag) för att hans ben inte klarar av tyngden från hans kroppsmassa, så kan jag inte sluta glo av förundran och lite medlidande. Han sjunger väldigt bra, så något har han väl blivit välsignat med. Nu började istället Americas Funniest Homevideos, djur som gör bort sig kan vara det roligaste på TV. Skrämda katter är allra bäst. Eller ungar som ramlar. De är lite av djur de med

Okej, åter till ämnet "upprop". Stefan var nervös, alla andra var nervösa och jag var nervös. Jag var nog nervösast av alla. Jag hade inget där och göra, tänk om de skulle fråga mig varför jag var där. Vad skulle jag svara? Att jag var socialt stöd? Eller socialt störd? Det var dags för upprop. Klassen var stor, så det var rätt så lätt att smälta in. När läraren (eller vad man har på universitet) frågade om alla hade blivit uppropade så skadade jag energiskt på huvudet. Jag vet inte vad jag var så nervös över. Att få skäll för att jag gjorde intrång eller något kanske. Men när det var dags för alla i klassen att ta kort "för att lärarna skulle kunna lära sig namnen lättare". Då passade jag på och smita ut genom dörren. Utanför stod alla faddrar som har hand om nollningen. De skulle stå där och dela ut var sitt färgat kort till alla de nya nollorna. Snabba som fan var de framme hos mig. Det var då jag fick användning av mina mentalt repeterade ursäkt: "tack det är fint, jag var bara med där inne som socialt störd... öh, jag menar stöd". Nä, okej. Jag sa inte fel, men jag tänkte "störd". Hon, faddertjejen, var otroligt trevlig och tyckte det hela inte var det minste märkligt utan svarade bara: "ja, men det är rätt. Ha det fint!". Jag cyklade hem.

På tal om cykling. Fem i halv nio så cyklade vi till skolan för att verkligen hinna till tio. Halv var vi på plats. Har vi nära till både centrum och skola? Jo, det verkar så. Sovmorgnar här kommer jag!

Efter morgonens upplevelser så längtar jag till måndag då jag har mitt upprop. Alla nervös "ny i klassen"-ansikten, känslan av att vara helt ensam på en gemensamt sätt och vara redo att tönta sig. Jag tror det kommer bli grymt skoj. Hela grejen med flytt känns helt okej över huvudtaget just nu. Man ser lite ljus i tunnelns slut eller vilken klyscha som nu tänkas passa till situationen i sig. Ett stort plus är att det vankas besök de tre nästkommande helgerna. Så man har lite att se fram emot. Nu ska jag gå till H&M och handla. Återkommer.
Lena

Trodde ni att det skulle ta 1½ timme att cykla när det tog 5 min? Inte klokt vilken god marginal ni hade! :D

Och vad skoj att följa med och se utan att man behöver vara nervös egentligen, fast jag hade också varit det ändå. haha! :D



Och klart det kommer bli skoj när du börjar! :D

Hör av er när folk tröttnat på att besöka er och ni känner er ensamma, då kommer jag! ;)

stefan

när lönen kommer så måste jag också köpa lite nya kläder.

Amanda

Lycka till på ditt officiella upprop på måndag! Det kommer att gå strålande! :)