Hjälp!

Lite hjälp innan jag drar. Jag måste fixa till mina bloggkategorier. Vilka bör man ha med? Tipsa och hjälp till.
Publicerat i: Pelles vardag

Tiny lördag.

Så här blev gårdagen:
Jag och några till hade planerat en utekväll redan på tisdagen. Med först bio och sedan lite öl på någon uteservering. Så det blev det så klart aldrig. Det blir aldrig av det vi "planerar". Istället blev vi två man kort och gick på bio, utan ölningen efteråt. "Barnhemmet" var på spanska, klyschig och handling gick att lista ut rätt så fort. Jag satt faktiskt och sa emellanåt vad som skulle hända och hade jag inte rätt? Jo, så klart. Jag förstår varför kritiken varit delad om filmen, för jag kan varken säga om den var dålig eller bra. Det mest läskiga med hela filmen var väl huset, en gammal dam och språket. Men är inte läskiga barn jävligt uttjatade?

Efter bion drog vi till Anna på McDonald's i Örebro. Hon jobbade för fullt. Vi smög oss upp på bakom och sa taskiga saker. Sedan vände hon sig om och såg att det var vi, hehe. Vi höll henne sällskap, hon bjöd på lite kaffe och glass. Vilket var schysst som fan och behövligt. På bion blev jag lite småfrusen, så det värmde. Inte glassen då, utan kaffet. Anna skulle sluta halv två och jobba, men vi ville umgås mer med henne. Så hon gav mig och Stefan nycklarna hem till sig och bad oss vänta där. En timma senare anlände hon och hade med sig varsin grekisk sallad och dricka åt oss. Gött. Trevligt. Tände, vad som kände som en miljon, ljus på balkongen, satt och åt vår kulinariska maträtt, snackade skit, spanade på alla lillördagsfyllon som gick utanför och spelade kort. Jag hade riktigt trevligt! Stillade mitt behov av att vara social en aning. Sen planerade vi för när hon ska komma till Norrköping och hälsa på och så. Det kommer bli kanon. En helg full med pubrundor, bio och god mat.

Klockan fyra i natt var jag hemma från Örebro.

Nu har jag gjort upp ett kvitto på vad allt jag handlade igår. 3000 gick det på och då är vi inte ens färdiga! Dyrt att flytta för fan! Hur har folk haft råd med det förr? Det som är kvar är: rengöringsmedel av alla dess slag, badrumsartiklar, växter (vi har noll, så några borde man väl kanske införskaffa sig), skoställ, glödlampor, skarvsladdar, antennkabel och lite smått och gott. Dessutom så ska jag köpa mig ett par säsonger Arkiv X. Det ska bli min nya serie att samla på. Får se om den är som man minns den från förr. Det vill säga skitläskig, Scully som aldrig trodde Mulder till en början och världens läskigaste introlåt.

Dags att cykla till jobbet. Det blev bara en blogg idag, fler inatt. Dagen har varit full av sömn, mopedannonsskapande och cykelpumpning. Så jag återkommer inatt igen.
Publicerat i: Pelles vardag

Fattig(are).

Kom nyss hem ifrån det stora internationella möbelföretag som har sina rötter i svenska Jag pratar förstås om IKEA. Jag pratar gärna lågt om att handla där. Egentligen är det inget fel i sig, fast hade jag varit snuskig rik hade jag inte handlat där. Varför är svårt att säga, men allt som har med IKEA att göra blir lätt så jävla... hur ska jag förklara. Tänk er sidan 47 i IKEA-katalogen (eller någon annan sida). Jag vill verkligen inte att mitt rum ska se ut som ett sådant rum. Ändå gör det ju det så lätt, eftersom det är billigt att köpa möbler där. Massproducerat är billigast.

Men jag och Steven köpte iallafall följande:
- matbord
- soffa
- fotöljer
- mattor
... och en massa mer skit. Jag blev trött på att lista saker. Men poängen har ni förståt? Vi köpte en jävla massa saker. Dyrt blev det. Men det blir ju lätt så. Nu har vi mycket saker som tydligen kommer ha med oss tills vi flyttar nästa gång. Lätt blir det då också, för vissa betalade för vissa saker. Så det är lätt uppdelat. Nu ska jag planera kvällen.

Publicerat i: Pelles vardag

De tre flugorna.

Sitter här framför datorn med abstinens större än en narkoman utan pengar. Så det blev ingen blogg igår. Ändå låg besökssiffran nästan på rekord. De kanske är en säljtrick? "Blogg mindre, få fler träffar". Inte för att träffarna är allt. Det är mer än så! Nä, det är skoj i alla fall.

I min vänstra hand håller jag i en kopp kaffe, i min högra håller jag i ett skivfodral... innan jag fortsätter på den här historian så måste jag säga en sak bara. Jag uttalar ordet "fodral" på följande vis; "födral". Så när jag till en början skrev det så såg det förjävla fel ut. Någon mer än jag (och resten av urbefolkningen i Närke) som säger så? Födral. Åter till styckets första rader. Kaffe i ena handen, skivfodral i andra, samtidigt som jag skriver detta inlägg. Väldigt trixigt (använder man "X"där?). Som om inte det vore nog att datorn är under en nära-döden-upplevelse av koffein så surrar det runt tre flugor i rummet. Jag hatar inte flugor, jag är rätt så van med de. Äckligt nog. Men om alla bodde i Viby så skulle ni tycka precis samma sak.

Men denna morgon har jag störts av tre äckliga små sexbenta varelser. Jag kallar de Eva, Adam (efter de bibliska personerna) och Kurt (efter Kurt Ohlson och för att de första två inte var någon trio). Under de sena kvällstimmarna i går så surrade över öronen. Gång på gång på gång på gång på gång... Men när mörkret faller så somnar flugorna (jag undrar var) och det blev snart tyst. Så fort solen steg upp, runt en sisådär klockan fyra, så började de små jävlarna igen. Adam och Eva hade sex på min kudde, Kurt var intresserad av min näsa, Eva fick nog av Adam (som lätt blir "översvettig" av missionären) av hon försökta flyga in i min mun. Efter Eva kommer Adam, fortfarande svettig, landar på min läpp, surrandes och svett skvättandes.

Jag somnade om, vaknade klockan sex igen av samma jävla flugor. Somnade om, vaknade åtta igen. Somnade, vaknade halv nio, somnade, vaknade halv tio. Den sista gången av väckarklockan. Sedan dess har jag suttit här, uppdaterat mig lite på bloggfronten. Snart ska jag gå bärsärkargång med flugsmällan och flugsprayen. Och nej, det är inte den snälla varianten av flugspray inte. Säg adjöss till bibelhippisarna och storluggen Eva, Adam och Kurt. Mitt avsked kom redan klockan fyra i morse.
Publicerat i: Pelles vardag

2 saker.

Dags att törna in, vill bara få två saker sagt innan jag somnar:
- "Medens det åskade" betyder alltså att vi här hemma drar ut alla apparater och så när det åskar. Efter några dåliga erfarenheter så gör vi det numera.
- Jag har lärt mig att betala med internetbanken. Vuxenpoäng!
Publicerat i: Pelles vardag

Medens åskan gick 3.

Jävlar var bra mitt databatteri håller. Fast det är nog bara för att jag jämför med min gamla som höll... ja, bara när den fick i sig el. Det var en bärbar som krävde sladd hela tiden. Lika effektiv som solglasögon utan mörkt glas. Bra liknelse där, jag blev lite imponerad själv.


Pimplar för tillfället minthonung som är bra för halsen. Allt i min närhet har nu varit sjuka tre gånger om. Det fattas väl bara att jag blir sjuk mitt i flytt, skolstarter, möbelhandlingen och allt som väntar runt hörnet. När det kommer till halsont så tror jag stenhårt på huskurer. Inte fungerar bättre än honungsvatten. Eller whisky. Eller heroin. Haha, jag skoja bara. Aldrig att jag under några som helst omständigheter skulle prova på whisky. Man är ju inte dum i huvvuvuvvuvuvudät...

(Knark är också dumt, jag förespråkar inte det. Humor, gott folk, humor).


Imorgon kommer en tjej och kolla på bilen. Den här gången kommer nog personen som hört av sig också, för hon svarar intressant på mina mejl och så. Hoppas det går vägen nu bara. Annars får jag väl sätta ned priset lite eller något. Mest av allt så skulle det kännas skönt att få bilen såld för jag vet hur mycket det skulle reta en viss arbetskamrat. Men hon, eventuella bilköparen, lät positiv och sa att bilderna jag skickat henne var bra och att bilen såg fin ut. Med all rätt. Sällan har jag skådat en arton år gammal bil som faktiskt är så fin som min är. Rullar gör den ju också.

Så länge jag minns så har mamma alltid suttit i hallen och kollat ut på åskvädret som pågår. Jag var tvungen att dokumentera detta. På det suddiga och charmiga som bara jag kan åstadkomma även med blixt.
Publicerat i: Pelles vardag

Medens åskan gick 2.

Nu herre jävlar smällar det uppifrån skyarna. Är ni rädda för åskan? Jag är väl det i vissa situationer. Som man visserligen är med det mesta; mörker, clowner, sexleksaker, el och så vidare. Jag minns en gång för längesedan när jag skulle cykla hem på jobbet. Detta var på den tiden när alla "roliga" fortfarande var kvar och min cykel inte höll samma standard som den jag har idag gör. Det tog mig en timma att cykla samma strecka som idag. Inte för att jag var slöare kroppsvis, inte för att jag var rundare om... ja, allt. Nej, det berodde inte på cykelhelvete. En blågul jävel från '99. Minst. Mdn ett par hundra växlar. Nej, ett par hundra hoprostade växlar.
 

När mitt jobbpass var över så var det dags att cykla hem. Spänningen i nacken talade om åska i luften, men jag trodde helt ärligt att jag skulle klara av att ta mig hem innan det blev någon fara på taket. Tji fick jag. Bara ett par kilometer hem (det är dryga milen att cykla) så började regnet ösa ner. Spöregn var det också, inget jävla duggregn har inte. "Låt oss alla pissa på den tokstolle som cyklar arslet av sig där nere", så tror jag Tor, Zeus, Hera och alla de andra gudarna sa. Inte en centimeter var torr på mig. När jag nästan var hemma (en kilometer kvar), så kom det smäll efter smäll efter smäll på rad. Riktigt nära var de också. Med smäll menar jag "muller" och "blixt i ett". Det hanns nästa inte med att separera, ljud och ljus. Därför kom de i smällar. Man vet ju med sig att ju tidigare mullret kommer efter blixten ju närmre är åskan. Nu var den rakt över huvudet. Jag befann mig på öppen mark, hade stannat till vid en lite lada och tagit skydd under takutsprånget. Plötsligt så ser jag Anna, syster, cyklandes mot mig. På Olles lika dåliga cykel. Vi är ju tvillingar. Är man tvillingar så får man samma saker, så att man inte ska bli avundsjuka på varandra. Även om det handlar om billiga skitcyklar.


Hon, Anna alltså, sa åt mig att det var lugna puckar och att det bara var att cykla hemåt. "Att vara på cykeln är ju inget farligt", "hjulen är ju gjorda av gummi" och jag vet inte vad hon drog för fjantigt pedagogiskt lärarsnack för att få med mig hem. Hem kom vi i alla fall, medens blixtar slog ned en efter en.  Jag kutade in rakt in i köket, drog av mig kläderna och var så rädd att jag inte visst om mitt namn var varken Kalle, Anders eller Fredrik. Njöt av tidningen en stund senare under en varm filt. Av en ren händelse hade de en artikel om åska och åskans "att göra och inte göra". På inte listan stod det, på allra första raden, "sitt ej på cykeln, värre åskledare får man leta efter". Lustigt. Anna bara log, den jäveln.

Publicerat i: Pelles vardag

Medens åskan gick 1.

Spänningshuvudvärken har legat som en fotfil och skavt i nacken hela dagen. Nu är det åska i luften, sa jag och hade jag inte rätt? Här åskar det för fullt. Det är skönt, för det har varit för kvavt i flera dagar nu. Den minsta lilla rörelse och man svettats floder. På jobbet svettades jag idag, samtidigt som huvudvärken kändes. Som mest kom vi upp till en fyrtio grader i rumstemperatur. Ringa miljö- och hälsomyndigheten vore lockande, men det ska vi inte göra. Jag och Emma rockade loss, trots tropisk värme, och hela dagen har i det stora hela varit jävlig roligt. Men våt. Av svett då så klart. Fast med Emma vet man aldrig. Hehe.


Ikväll är jag bortbjuden till en bygd vid namn Åsbro. Vad i helvete gör man i Åsbro, tänker ni. Jag har inte en susning. Natalie bjöd in alla på jobbet idag och jag funderar på att gå. Tills jag kom på att jag öppnar i morgon bitti. Jag skulle kunna göra det (göra det = åka dit) ändå, men då blir morgondagen en jävla utmaning. Det är jobbigt att jobba trött. Det händer allt för ofta, så jag vet vad jag pratar om. Inget att dricka har jag heller, så det får bli att vara hemma istället. Hamna tidigt i säng.


Det här måste ju vara en sensationell blogg. Aldrig har jag lyckats åstadkomma så mycket ointressanta rader i ett ända inlägg. Dagens guldmedalj vill jag tillägna Stina förresten, vars öde bara jag verka intressera mig av. Tyck synd om henne för sjutton gubbar, hon har det svårt. Men hon har gjort rätt.

Sensmoralen äcklar mig. Låt mig återkomma senare. Alldeles snart...

Publicerat i: Pelles vardag

Elvafuckingtjugi.

På tisdag blir det åska här på Närke-slätten. Om man nu ska tro på SMHI. Vilket man aldrig borde, men visst skulle det vara jävligt gött med lite åska. När jag vaknade klockan nio idag var jag inte bara varmt svettig, nä jag hade den där åskflottiga ytan över armar och ben dessutom. Man skulle funka bra som frimärkspåsättare dagar som dessa. Bara doppa den lilla pappbiten över bröstvårtan (eller var man nu väljer att gnida sina frimärken) och så sitter de där för alltid. På kuvertet alltså, inte bröstvårtan.

Idag jobbar jag 11.00 till 20.00. När jag börjar plugga så är detta pass inget jag kommer sakna. Tanken på bara vakna och nästan direkt åka till jobbet, vara där hela dagen för att direkt nästan gå och lägga sig när man kommer hem. Lediga helger över huvudtaget. Sen så blir de kanske inte så jättelediga när allt kommer omkring, men hellre lite extraplugg än mardrömspass.

Men pengar är det och är det något jag behöver mer av dagar som dessa innan flytt och allt så är det pengar.
Publicerat i: Pelles vardag

Go evolution!

Innan ni gör något annat, kolla in det här klippet: http://youtube.com/watch?v=adYbFQFXG0U. Haha, det bästa jag set på mycket, mycket länge.

Nedan ser ni listan av de mest sedda klippen på Youtube. Nu har "äntligen" Avril Lavigne kommit om "Evolution of Dance"-filmen. Årets nyhet... ur internetsynvinkel. Alla vet dock att "Girlfriend" har ett program som gör att sidan uppdateras med jämna mellanrum. Något ska väl funka för Avril också. Synd bara att det handlar om världshistorians kanske värsta låt. Evolution of dance har kommit dit den är på egen hand, vad jag vet i alla fall. Den är ju internetklippens urfader. Den och Star Wars-ungen som leker lasersvärd med en mopp eller vad det är.

Klipp nummer tre fattar jag inte varför den ligger som den gör? Om någon kan översätta det åt mig vore det klockrent.
Länk: http://youtube.com/watch?v=12Z3J1uzd0Q

Publicerat i: På tapeten

Fredag? Lördag?

Som jag sa, jag är uttråkad. Jag grinade i förra inlägget om att jag inte hade något att göra ikväll, trots att jag faktiskt blivit medbjuden ut på krogen. Oprovocerat gnäll nummer ett! Sen till råga på allt fick jag en festinbjudan till grannen på 25-årsfest. Men jag gick inte. Varför är svårt att säga, jag vill intala mig själv att det beror på att jag inte känner någon där. men jag kan räkna upp tio personer på plats redan nu. Oprovocerat gnäll nummer två! Så vad jag spenderat min lördagskväll med är (eller är det fredag?):

Svarat i telefon när Salam och Viktor ringde mig. Busringde gjorde de också, fyndigt som fan. Jag hörde direkt att det var Salam, så jag la på. De skulle väl, i vanlig ordning, gör narr av min bil. Det var okej första gången. Nu börjar det bli ganska lamt. Sen så ringde han upp med sitt vanliga nummer. Jag svarade inte då heller. Jag vet att jag köpte min bil dyr, det har blivit ganska klart för mig eftersom Viktor tjatat om det nästintill varenda dag det senaste året. Spela roll, jag blev inte fattigare för det. Inte han heller, så vitt jag vet. Hur som helst, de är inte värda varken tid eller ord. Ruttna på era jobb och lev med tanken att vara populärst i stan', jag kunde inte bry mig mindre. Helt ärligt, jag bryr mig inte. Inte. Ett. Jävla. Dugg.

Efter att ha ignorerat telefonen så ringde det igen. Innan jag svarade så slog jag upp det på enio.se, allt för att slippa "roliga skämt". Det var Olles kompis Niklas. Men det var Sandra. Det var då festinbjudan kom och då jag inte gick. Korkad som jag var. Jag är i desperat behov av att umgås med folk och så går jag inte på fest. Antagligen så är jag väl undermedvetet inte sugen att dricka och festa. Bio däremot, det var jag helt inställd på. Jag ringde upp hela jävla nummerboken på mobilen. Den ena jobbade, den andra ringde upp när det var försent, den tredje svarade inte. På onsdag blir det bio. Om jag så ska gå själv (okej, inte själv) eller inte. Vill så jävla gärna se "Barnhemmet". Kommer antagligen inte kunna sova på tre dagar, om man ska tro kritikerna, men vad fan... Smällar man får ta. Det är då det finns "god natt"-groggar (som Emma säger). Men på onsdag hörrni, lillördag och allt. Vi tar tidiga bion och efteråt ölar vi på stan'. Det kan bli underbart. Mest för att jag är ledig, men ändå. Vi säger så.

Efter att ha pratat med halva Närke så fick jag en förnimelse av gårdagskvällen. Igår, innan jag skulle sova, så satt det en tvestjärt på väggen ovanför min säng. Jag har kanske inte sagt det förut, men tvestjärtar är nog min största och kanske enda fobi. Mardrömmen vore att stöta på en tre meter lång tvestjärt. Som jag faktiskt drömmar att jag gör ibland. Detta fynd resulterade i att jag sprang upp och stängde fönstret. Där jag antog att den lilla rackarn krupit in. Sen så vek jag alla sängkläder ut och in, drog upp, klämde och rullade ut rullgardinen flera gånger om, skakade gardinene, lyfte på sängen, bläddrade igenom böckerna på nattduksbordet och en massa annat. Sen så orkade jag inte mera dumheter utan däckade ovanpå sängen, utan att lägga mig i lakanen. I tron om att det skulle finnas en siljard nere i fotändan av lakanen (som jag nyss letat igenom). Idag, eller ganska nyligen, så hittade jag en tvestjärt på golvet. Det kan ha varit samma som jag dödade igår, jag är inte så säker, men den här gången blev jag förbannad. Fönstret hade inte varit öppet en enda millimeter, men ändå låg en jävel där på golvet. Sängkläderna åkte av, mattan åkte ut, filtar skakades och dammsugarna slogs på. Klockan är halv elva, jag är festsugen och jag byter lakan. Nu är det en omöjlighet att det finns så lite som en myra i rummet. En jävla massa flugor däremot, men det är ju på landet man är bosatt. De kommer med ski... eh, all gödsel.

En kvart tog min städning och lakanbytning. Varken mer eller mindre. Sen drog jag till Statoil, för att kanske hitta någon film, DVD-box, skiva eller något som jag kanske kunde underhålla mig med kvällen igenom. Jag fingrade en stund på filmen "Cloverfield". Den har jag velat sett sen den kom upp på bio i höstas, men det blev aldrig av. Någon som vet om den är något att ha? Kritikerna (som jag tydligen lyssnar mer till än festinbjudningar denna kväll) håller med, men man vet ju aldrig... Alla Oscars-vinnande rosade filmer brukar ju inte alltid vara så jäkla bra som alla tycker. Det är vad jag tycker iallafall. Den senaste kritikerrosade filmen jag verkligen gillad var nog "Lost in translation". Grym!

Jag köpte mig inget på Statoil. Vartenda öre måste sparas. Förnuftet tog över. Så jag drog till jobbet och snackade lite med Madde och Sofia. De bjöd på mat (som jag kanske inte bör skriva här). Men jag hade kuponger... eller något.. Hittade pengar långt ned i fickan? Det var i stort sett kvällens höjdpunkt. Vilket säger en hel del. Vilka chanser jag sumpade. Mitt socialkåta jag. Väl hemma så drog jag på Scrubs (igen) och jag har nu kommit till de avsnitten när Keri Russell är med (Felicity i serien med samma namn, en serie jag inte sett ett enda jävla avsnitt av. Den verkar suga). De kan vara några av de bästa avsnitten. JD och Melody (Keri) hånglar, handen glider uppåt:
JD (tänker): And now a trip to Boob town. Population two!
Mel: Wooooh, not Boob town.That, my friend, is att closed city.
... Ah, Scrubs. Det bästa som hänt komiktelevisionen. Jag behöver något nyss snart annar slutar det upp som Vänner, man skrattar inte längre. Inte ett dugg. TV-tips, det vill jag gärna ha.



Jag kommer faktiskt inte på om det är fredag eller lördag idag?
Publicerat i: Pelles vardag

GAAAAAH!

Jag är så jävla uttråkad. Idag är det inte ens skönt att få vila ut, jag vill göra något. Hitta på något. Vad som helst, precis vad som helst. Fick utgångsutfrågan förut via SMS, men jag har inte råd att svara och nu har de säkert rört sig utåt redan. Jag glömmer alltid bort SMS. Folk hatar mig för det. Så nu sitter jag här.. Jag har inte ens ork att sitta i kvällssolen. Nä, istället så googlar jag på "Arkiv X", chattar med Elin, är arg över att jag alltid jobbar när det är fint väder. Jag lovar er att på onsdag när jag är ledig så kommer det vara mulet. Eller blåsigt. Eller snö. Troligtvis en blandning av de tre. Kryddat med lite åska.

Snart släpps Veronica Mars säsong tre på DVD. I september. Väntan är olidlig. Måste fixa tillbaka första boxen från Elin och titta om på den, så att man håller sig uppdaterad. Mest längtar jag till säsong tre. Den är bäst. Detta på tal om mitt osociala jag.

Publicerat i: Pelles vardag

Blondinbella.


Blondinbella, som även väljer att kalla sig "Sveriges största bloggerska", åkte tydligen ned på semester i italienska Rimini och åkte hem en vecka för tidigt. Detta för att några män på en nattklubb hållt henne fast och kört upp fingrar mellan benen på henne. Blondinbella skyller på resebolagen, läsarna skyller på föräldrarna, de andra stora bloggarna skyller på Blondinbella själv... En jävla röra, det där. Vems fel är det? Resebolagen som inte informera om orterna dit man åker? Föräldrarna som inte sa "nej" till sin sjuttonåriga dotter som ville åka utomlands? Blondinbella som inte gick ifrån klubben trots männen var sliskiga redan från början?

Mitt i allt detta ställer jag frågan, hur fan vet jag ens vem Blondinbella är? Lite som Facebook fanns hon bara plötsligt där en dag. Sandra på jobbet hade aldrig hört talas om hennes förens idag. Jag lovar, alla ni som hör talas om henne för första gången här och nu, hon kommer fortsätta ploppa upp i vardagen tills ni också ställer er frågan "hur fan ni vet vem denna tjej är och vad hon är känd för?"

Anledningen till att jag kom och tänka på detta var för att jag läste en artikel om hennes övergrepp i Aftonbladet i dag på jobbet. Tidigare i veckan var jag inne på några andra bloggar som hade diskuterat frågan "vems fel" övergreppet var och det var på det viset jag ens höll reda på att något hänt.

Jag är hellre intresserad över varför man så tvunget måste hitta en syndabock? Kan det inte bara ha varit lite otur?
Publicerat i: Pelles vardag

Alla talar om Batman.



Batman-filmen slår alla kassarekord världen över. Mycket sägs bero på Heath Ledgers bortgång tidigare i år. Varför det skulle spela roll vet jag inte, men det är mångas åsikt om saken. Jag tror helt enkelt att det beror på att Jokern är mångas favoritskurk när det kommer till Batman. Jag tycker det i alla fall. Bästa avsnittet på den tecknade versionen när man var liten var när Jokern var med. Eller Two-face, som även sägs vara filmseriens nästa skurk. Jag Youtubade lite klipp om filmen igår och fick se scenen alla talar om, när Jokerna trollar bort en penna. Grym var den, med dubbla bemärkelser. Sök på "Batman, pencil trick" så förstår ni. Hur som helst, det här är en film jag måste se. Snart.

En annan bra och hyllad rulle är filmen "Barnhemmet", som jag nästan hellre vill se. En familj flyttar in i ett gammalt barnhem. Sonen försvinner och mamman tror att spöken fört bort honom. Så klart är det en rysare. Men rysare om oskyldiga familjer brukar jag digga. Vi har ju "The Shining", "Poltergeist", "The Others", "Besatt"... ja, jag diggar de. Däremot rysarna som handlar om mördare som jag offer i en "Fredagen den 13.e"-anda kan jag knappt titta på så jävligt dåligt tycker jag de är.

Så, någon som vill gå på bio imorgon kväll? Batman eller Barnhemmet? Helst nummer två. Får väl dra in med de jag vet diggar rysare, Anna och Stefan. Hehe.
Publicerat i: Pelles vardag

Dagens fråga 2.

Ni verkar digga frågor, så behöver svar på en till!

Vilka utgifter väntas komma när man flyttar? Det jag har tagit med är:
- telefon (avgifter + räkning)
- bredband
- mat
- hyra
- el (avgifter + räkning)
- tv-license
- hemförsäkring

Har jag glömt något? Brainstorma arlset av er.

Publicerat i: Pelles vardag

Dagens fråga.

När du flyttar(/flyttade) finns det något du inte kommer sakna? Nu när det snart är dags så börjar jag känna vemod. Mamma och pappa också, skulle jag tro. Jag och Olle har varit deras säkerhetskort, vi som skulle bo kvar länge och hålla de i hand tills de fyller 103 år. Nog för att jag aldrig skulle ta mina päron i hand om det så gällde pengar. Inget illa menat, men jag har inte gjort det på år och dagar. Inte heller kramat de. Vad är det för relation? Haha. Vi klarar oss utan djupare känslor. Låter ytligt, men det är inte det. Jag gissar väl på att alla familjer fungerar olika.

Saker jag inte kommer sakna när jag flyttar:
- Morgonsolen som skinner in i mitt rum under sommarmorgnarna. Egentligen är det ganska härligt att vakna med solljus i rummet, men inte när det stiger upp till en fyrtio grader och svetten dryper om en. På vinterhalvåret, när det väl är sol, så är det däremot det bästa som finns. Än bättre när det ligger snö på backen.
- Alla djur. Jo, det är delvis mitt fel att vi har en siljard katter och två hundar. Ska bli skönt att kunna andas utan att en handfull päls repar halsen. Dammråttornar bakom min säng var visst hårbollar jag hostat upp i sömnen.
- Känslan av att kunna vara vaken hur länge man vill, utan att det stör någon. Både jag och Stefan störs inte av att någon annan i huset är vaken. Här, som det är nu, så släcks alla lampor i och med att mamma och pappa går och lägger sig. Det är inte det att vi inte får, det är bara så det blir. Man måste vara tyst, anpassa sig. Nu kan jag, om jag så nu vill, vara vaken till klockan fyra och se på film utan att det gör ett skvatt. Nice.
- Att det inte är nära till någonting härifrån. Ibland uppskattar man det faktiskt, men det är jobbigt att ta bilen till minst lilla sak. Speciellt miljövänligt eller ekonomiskt är det inte heller.

Har du några saker du inte kommer sakna/saknar?

Nä, dags att börja planera hur en ekonomi kommer se ut i framtiden.
Publicerat i: Pelles vardag

Fem favoriter (just nu).

Mina favoritskivor just nu (i brist på något att blogg om), nya som gamla:











Bruce Springsteen, Norah Jones, Coldplay, Laura Marling och The Boss igen.
Publicerat i: Pelles vardag

I want you.



Det här klippet kan vara något av det bästa som producerats i musikväg i svensk historia. Haha. Översättningen är lika fyndig som när "WC Anka" bytte namn till "WC Duck". Jag somnar ju i alla fall med de pinsamma åttiotalsförteelserna inpräntade på hornhinnan. Hehe.
Publicerat i: Pelles vardag

Flyttuppdatering!

Jag är då jävligt bra bra på att ta ut olycka i förskott. Stefan kom hit förut. Han ringde, i vanlig ordning (jag måste ta tag i mitt telefonringande), till både Comhem och E-on. Vi tog båda på en och samma gång. Problemet hos Comhem trodde vi var att det inte längre gick att ansöka om bredband och telefon där. Detta eftersom bostadbolaget vi bor på snart ska byta Telia och att adressen inte kom upp när man skrev in den på Comhems hemsida. Ni vet det finns ju knappar som säger "sök om du kan få Comhem" och det stog "ditt hus är inget Comhem-hus". Men det var det, fram tills september 2009. Så det gick finfint att beställa. Tog trådlöst modem till lägenheten dessutom, så att vi ska slippa alla sladdar och sånt. Gött! Sen så fick vi ett telefonnummer. Här går det undan. Vad det var har jag ingen aning om nu, men vi har i alla fall ett. Vi tänkte att vi slår till på det, känner vi att vi inte har någon användning för den eller råd för den delen, så tar vi bort skiten.

Vad som oroar mig mest är elen. Nu har vi rörligt pris hos Eon. Jag kan ingenting om el och elförbrukning. Men man får väl vara smart. Inte snåla, utan smarta. Måste ju kunna leva på samma gång. Vi ska köpa skarvsladdar med en avstängningsknapp så att man lätt kan bryta alla stand by-lägen som alltid finns i tv-apparater och sånt. Varför finns ens stand by när man vet att det drar ström ändå? När jag blir världshärskare ska jag ta bort det där med stand by.

Adressändrat jag dessutom gjort! Till alla stalkers så kan jag säga att jag från och med den nionde augusti bor på Gamla Rådstugugatan i Norrköping. Vidare information vill jag inte ge, vill ni verkligen träffa mig så får ni lista ur resten. Lite match ska det vara. Snart ska jag skicka iväg sådana där flytt-SMS till halva bekantskapskretsen. Hehe. Får du inget så är du ogillad! Här gäller djungelns lag. Ett myntat talesätt jag aldrig fattat vad det betyder. Men jag gillar att använda det och det passa så bra här!

Imorgon ska jag lägga upp en budget för framtiden. Inkomnster och utgifter. Det kommer suga fet röv, men jag borde väl göra en för att minska överraskningsmomentet som kan komma som ett slag i ansiktet. Och nu ska jag MSN lite med Jojo och sedan somna in i min svettiga kudde. Ja, natten tills idag var en het natt. Eäsch! Go' natt!
Publicerat i: Pelles vardag

Eländet brer ut sig.

Ännu en mer deppig dag. Ibland går allt som på räls, just nu står allt stilla. Jag fyller i CSN-papprena, som jag inte fattar om jag fyller i rätt eller inte, vårat Comhem-hus verkar inte vara Comhem utan något annat. Detta tror vi oss veta och de sa inget om detta till oss. Illa, då Comhem faktiskt är hyfsat bra när det gäller det där Combo-saken de har. Billigt och så. Ska ringa och höra efter snart. Tapetseringen verkar det bli ändrade planer med, faktiskt. Det kommer säkerligen sluta upp med att det blir jag och Stefan som står där och tapetserar. Ingen av oss kan det, men det lär säkert bli så. Som tur är, för att finna något positivt i all denna I-landsproblematik, så är det hyfsat lättapetserat i sådana fall. Någon som vill hjälpa? Jag bjuder på pizza eller nåogt, som tack för hjälpen.

Sen så har vi inga möbler heller inköpta än. Detta visste vi ju redan, så klart. Men hela skiten kan bli en dyr historia,  Ska sätta mig och räkna lite på saken snart.

Men, sist men inte minst, killen som ringde igår om bilen har inte hört av sig idag. Om tre timmar börjar jag jobba och jag vet inte hur jag ska hinna med en eventuell försäljning nu. Det är i och för sig hans problem, eftersom han inte ringde när jag sa att han skulle. Dessutom så sa jag att jag började jobba klockan fyra. Om jag ber någon höra av sig runt tio, elva, tolv. Inte fasiken tror han att jag menar på kvällen? Tanken har slagit mig. Men inte fan kan ha tro att jag menar kvällen... vem ringer då?

En annan plussida är att jag just nu, i detta nu, fick ett mejl från en annan intresserad. Får hoppas på mer lycka nu!
Publicerat i: Pelles vardag

Telia-hat.

Vad i helvete då, fattar någon det här med bredband och telefoni? Vi gör det i alla fall inte. Inte nu när det ska hålla på och krångla. Internet måste vi ha, mer eller mindre. Är det först ett fast pris, sedan betalar man för ett moden och sedan ett pris månadsvis? Det är helt åt helvete askrångligt och en jäkla massa finstilt att läsa. Ska ringa och höra imorgon, så får vi se hur det ter sig allting.

Annars är jag förbenat trött. Imorgon ska jag upp och sälja bilen. Det ringde en kille idag i stort behov av en ny Golf, då hans egna gått sönder. Bra, mycket bra. Måste ju ha ett par tusen om jag ska ha råd med internet, TV och telefon.

Jag hatar Telia, förresten, sa jag det?
Publicerat i: Pelles vardag

TV-smällarna.

Hujedamig (jag hoppas det stavas så)! De här sovförhållandena måste upphöra. Somnade sent, runt två och gick upp sex timmar senare. Visst, sex timmar sömn låter okej. För en pensionär eller en hasselmus! Jag är ingen pensionär. Och jag ser mig hellre som en näbbmus. Om fyrtiofem år, då kan jag kalla mig det (pensionär alltså), men som det ser ut nu. Nja. Sex timmar sömn är på tok för lite. Flera dagar i rad i alla fall. En dag går an, kanske två också. Men eftersom jag inte har kunskapen att lära av mina misstag så är ju nu uppe i den sjunde dagen i rad utan att ha sovit ut ordentligt. Det var som jag sa igår, jag klarar det om jag bara får en dag i vecka att sova ut på. Den dagen är i morgon och jag längtar redan.

En annan sak jag också längtar till, som jag faktiskt skrev i ett inlägg rätt så nyligen, är att faktiskt få ut TVn ur rummet. Inatt höll TV-knakandet mig vaken. Ni vet, när TVn kyls ned efter att ha stängts av så kan det "smälla" lite om den. Inte högt, men jävligt irriterande. Och för att jag hade fönstret öppet så blev väl avkylningen uppspeedad och skiten small i säkert en halvtimma och med jämna fina mellanrum. KKREEJT! 

Någon mer än jag som hatar TV-smällarna? Jag har hört mig för om det är huvudtaget någon som vet vad jag pratar om och det är det. Som tur är. Annars hade ju en doktor kunnat vara bra till hands,

Hur. Som. Helst. Dags att dra till Norrköping igen. Spackla arslet av oss! Det blir inte riktigt lika sent som igår, så en uppdatering kommer runt... ja, sjutiden kanske? Hörs då.
Publicerat i: Pelles vardag

Statistiken.



Min blogg går jävligt bra för tillfället. Folket som kikar in blir bara fler och fler för var dag, härligt. Inga jättesiffror om man jämför vad jag har haft förr. Fast då hade jag en massa jävla tävlingar, så det var väl mest därför som de unika besökarna låg på femtio-sextio och ibland på hundra om dagen. Bara så att ni vet, tävlingarna ligger på is tills vidare. Just nu har jag inte tid. Det är den grymma sanningen.

Det är en del gamla klasskamrater som hittat hit också. Här om dagen fick jag följande kommentar:
"'Anonym' om Utsvulten.:
Hej Pelle Plutt! Gud vilken fin sida du har. Måste festa ihop snart allihopa. Vi får dra ihop 5-6 utsikten =) Kram Sandra och Cissan".

Se där. 5-6 (utal femsexan) utsikten, ja det var på den gamla goda tiden det! Ordna ni något, jag kommer! Det där är vad man i england skulle ha kallat för "a blast from the past". Alltid skoj.
Publicerat i: Pelles vardag

Angående långt hår.

En gång i baktiden (jag kom på ordet bara så där) var jag en "poppare". En mes, en tönt som bara diggade musik som Hello Saferide eller Elin Sigvardsson. Idag är jag mer blandad än så, tack och lov. Men medpopstilen, som faktiskt var rätt så inne ett tag, så kom så klart stilen. Johanna bad om lite bilder från förr och jag är inte den som är den, utan gav de så klart till henne. Helt utan att censurera mig själv ett dugg. Nu i efterhand ångrar jag två saker; att jag lät bilderna på mig gå lösa ut i cyberspace och att ingen sa åt mig för två - tre år sedan att lägga ned grejen med långt hår. Inte min grej, kommer aldrig vara det.



Är det inte vackert så säg? Haha, självlockigt. Usch, fan.. Att ingen sa något då eller att jag inte tänkte av frillan en extra gång. Nu är jag minus tio kilo, gula tänder och arton meter hår. Bättre ska det väl också bli ju längre tiden går, får vi hoppas. Varför jag censurerat? Allt kan inte visas för alla, även om det är på internet.

Publicerat i: Pelles vardag

NKPG aftermath.


Vilken stor bild! Men hur som helst, jag börjar med bordet jag pratade om i förra inlägget och som jag sa att jag hade som bild. Nu ligger den uppe. Ärligt så glömde jag den bara, ingen dog av det ändå.

Nyss (läs en timma sedan) hemkommen från Norrköping, som förkortas NKPG (som Johanna lärde mig och vars adress jag nu vet ifall jag får lust att spöka för henne). Stor stad! Jag hade inga som helst förväntningar eller stadskunskaper, jag blev mest paff. Paff över öppettiderna på McDonald's som är dygnet runt på helgen, många affärer som har öppet till tolv alla dagar och sådana där småsaker. Kollade på Wikipedias lista över Sveriges största städer, sett till folkmängden. Norrköping kommer först på tionde plats och Örebro på sjätte, vilket är svårt att tro. Aldrig att det känns som om Örebro är så folkrikt. Eller så nattöppet. Kanske beror det på att Örebro har fler förorter eller något som folkmängden skiljer sig så? Vad vet jag. Jag kommer nog trivas i Nkpg hur som helst. Fast jag har fortfarande inte fattat var och hur man åker till Linköping. För det vill man ju ibland.

Om lägenheten då, den är grymt fin och stor. Skitstor är nog ett bättre ord. Idag har vi räknat tapetvåder (stavas det så?), räknat ut färg, hämtat nycklar (som vi så klart gjorde innan vådräknandet, men jag orkar inte ändra texten här), pratar med Per, åkt och hämtat nya tapeter, ny färg, spackel och en massa saker som lägenhetsbolaget stod för. Lägenheten blir ljus som fan. Det gillar jag, så klart. Köket är också förjävla stort. Så stort att jag inte vet hur vi ska kunna fylla ut det. Men det får väl bli till att lura ögat. Mitt sovrum var ganska litet, fast det duger helt klart. Får ju plats med säng, hylla, skrivbord och så. Det viktigaste med andra ord. Min TV får bli vardagsrums-TV. Det kommer vara en stor skillnad. I tre år har jag somnat till Vänner, Scrubs, Helt Hysteriskt och alla de andra TV-serierna. Nu får jag glo tills jag slockar och sedan gå och lägga mig. Men jag har hört någonstans att det är nyttigast så, att ha ett TV-rum alltså. I sovrummet ska man sova (typ) och inte se på TV. Så får det bli.

Vi har två toaletter också, bara det är ju asgrymt. Speciellt på morgonen! Ingen trängsel. Inte för att jag tror det skulle bli det mellan Stefan och mig, men ändå. Läget på hela stället är också rätt så grymt. Mitt emot Filmstaden. Från fönstret ser man affärer som JC en bit bort. Aah, det kommer bli grymt

Trots bara positivitet så känner jag en liten klump i magen. En nervös sådan. Fast med en jävla bra känsla. Kommer ta ett tag att landa. Första natten kommer att bli nästintill sömnlös skulle jag tro. Detta av ovana. Har ju bott här, på samma ställe, i tjugo år. Har ingen som helst kunskap om flytter. Sovit över hos folk har man ju gjort i sina dar', men ändå. Kanske det beror på mammas tusensiljoner frågor; kommer ni kunna sammsas om TV, telefonen och allt? Det kostar väl rätt så mycket att bo själv, gör det inte det? Hur ofta kommer du hem och jobbar? Jag tror som Stefan, det är seperationsångest. Men Olle blir ju kvar. Hehe.

Nu ska jag planera nästa blogg. I framtiden ska jag förresten bli bättre på att läsa igenom vad jag skrivit. Men det får bli i framtiden, som sagt.
Publicerat i: Pelles vardag

Mot NKPG.

Klockan är 08.37, snart dags att dra mot Norrköping och lägenheten. Jag har som sagt inte sett den än, men det spelar nog inte så mycket roll. Jag vill flytta. Jag SKA flytta. Så idag blir det till att dra dit och mäta runt. Är det något jag hört man ska göra när man besöker en lägenhet så är det att mäta. Mäta fönster, mäta väggar, mäta drickfacket i kylskåpet, mäta skarvsladdslängder till... ja, vad man nu behöver skarvsladdar till. Lampor, potatisskalare och skit.

Efter det blir det IKEA. Köpa soffa direkt, förstår ni. Asgrymt. Vi har tänkt att jag köpa soffa och Stefan fotölj. Då har vi lite möbler plus att det blir smidigare när vi flyttar till eget senare. Sen så finns det ett matbord jag vill ha, se bilden nedan. Men jag vet inte om det blir till att köpa det, nämligen IKEAs dyraste jävla sak. Nästan i alla fall. Men det är grymt, ser lite omodern ut. Som mig. Den som lever får se. Antagligen köper jag det mentalt, men inte fysiskt. Eller så blir det till att jag gör det. Som vanligt. Har inte så god hand med pengar. Borde gå någon kurs eller något. Så att man in i framtiden slipper tänka: "Oj, mitt barn svälter och det är inte lön på två veckor. Men fan vad het jag är i min nya skinnpaj". Man får lära sig priotera helt enkelt. Bort med ungen, mer till mig.

De kallar mig materialist? Jag kan bara inte förstå varför.

Nu ska jag gå upp på vinden och ta med mig lite kartonger till lägenheten, så att allt slipper komma som en chock. Vi hörs ikväll någon gång. Tänkte ta med mig kameran och lägga ut lite bilder. Mot NKPG!
Publicerat i: Pelles vardag

25 mest spelade.

Jag har gjort det förr och det får bli så igen, banne mig! Jag har sedan jag fyllt tjugo gått från mindre mainstream till mer mainstream. Hur vet jag detta, jo... jag kollar upp mina 25 mest spelade på iPoden. Det kom som en stöt i hjärtat. Kanske, när jag börjar plugga med en massa medianissar, kommer detta på rättsida igen. Inte för att det gör något att man lyssnar på en artist singlar mest, det är ju ofta där man lyckas upptäcka denne, men när ni ser listan nedan kommer ni förstå min ångest. Förr var musiklyssnadet mitt allt, att upptäcka nya artister var en hobby och gå på spelningar var det bästa som fanns. Nu? Jag bara jobbar och ser på Scrubs. Jag menar, se bara på förstaplatsen, haha...

25: Bye Bye Love - Simon & Garfunkel.
24: Cobrastyle - Robyn (världens grymmaste kvinna första gången)
23: Handle Me - Robyn (och igen en andra gång)
22: Tom Dooley - Kingston Trio .
21: Hungry Heart - Bruce Springsteen (världens bästa flannellbärande sextioåring)
20: Radio Nowhere - Bruce Springsteen
19: Just Like A Pill - Pink (haha, jag skäms. Men det är min cykellåt)
18: Mad World - Gary Jules (Donnie Darko satte sina spår)
17: Ögon Som Glittrar - Freestyle (det här är konstigt, mycket konsigt. Den måste ha kommit upp flera gånger när jag använt andra spelfunktioner och att jag sedan tryckt vidare, för så många gånger har jag inte diggat till den sång. Någonsin).
16: Nära Dig - Freestyle (den här står jag för, grym!).
15: Vill Ha Dig - Freestyle (men vad i helvete, tre i rad!).
14: The River - Bruce Springsteen (aah, grym låt).
13: An Honest Mistake - The Bravery (min bästa SingStar-låt som ingen någonsin vill sjunga).
12: My Boyfriend's Back - The Angels (från den ljuva tiden).
11: The Treehouse Song - Ane Brun.
10: This Is The Life - Amy MacDonald.
9: Mr. Rock & Roll - Amy MacDonald (ordningen här borde vara tvärtom, men det är den tydligen inte)
8: Look What They've Done To My Song - Amanda Jenssen (i samma lista som Pink, haha).
7: Konichiwa Bitches - Robyn (igen).
6: Bleecker Street - Simon & Garfunkel (underskön låt, kan varenda textrad. Skitbra!).
5: LDN - Lily Allen (haft samma höga placering länge, minsann).
4: Keep This Fire Burning - Robyn (Okej, så det här är en remix av den gamla Rix FM-dängan).
3: Fantasi - Freestyle (var kommer de här jävlarna i från?).
2: Sexual Eruption - Snoop Dogg feat. Robyn [Remix].
1: Friends Forever/What's Going To Happen? - Scrubs Cast (aaaaah, den förtjänar sin första plats. Har fått syrran att digga den också efter att ha visat henne avsnittet när de sjunger).

En jävla massa Robyn och Bruce med alla rätt, men för mycket Freestyle. Får ta mig tid någon dag och radera skivan från iTunes. Antagligen blir det inte så, men det låter ju bättre här när jag säger så.
Publicerat i: Pelles vardag

Treeeeeeeeeehundra.

Jösses, jag har inget att skriva...

Det absolut första jag gjorde efter att ha kommit hem ifrån jobbet var att sätta mig här framför bloggen. Inget, absolut inget, fanns att skriva om. Jag brukar inte känna så, det var i alla fall bra länge sedan i sådana fall. I skolan var aldrig en sådana "MEEEEEH, jag vet inte vad jag ska skriiiiiiiiva" och så lappade man till fröken i ren frustration. Jag hatade den eleven. Jävla gnällapa, tänkte jag mest och fortsatte med min veckorapport eller vad det nu var man skulle göra. Och till er med bristande "veckorapportkunskaper": veckorapport = helgens upplevelser plitades varje måndagsmorgon ned i en grön, illaluktande skrivbok. Jag hatade den där lilla bokjäveln. Den både luktade apa och var för lätt. Okej, jag menar inte att skryta nu, men som liten (får jag säga "liten" nu när jag fyllt tjugo?) så var jag ganska understimulerad. Jag och Sandra. Jävlar alltså. Bara på matten banade vi iväg i rättvis takt. Fick hålla på med boken över alla andra jämt. Men i alla andra ämnen, jösses! Jag har lätt att lära och minnas, det retar många. Kanske, bara kanske, för att jag är väldigt bra på att visa det. Reta andra är min enda last. Och kaffe. Igen. Illa. Andedräkten får en märklig odör av kaffe, har ni tänkt på det. Då är det ganska bra att vara ett "underbarn", som liten slapp man ha lärarens kaffeandedräkt hängandes över nacken på en. Där emot fröken Christinas svettlukt i årskurs fem och sex... Brr, den slipper man inte undan i första taget. Inget överskott av hjärnceller kunde tränga bort vindbrisarna doftandes av en blandning av vanilj och rå lök.

(Jag pratar ovan om lågstadiet, bör kanske tilläggas)

Till er som känner att ni stör er på stycket ovan: jag säger ju det. Jag, retarnas geni. Nej, jag var inte klassens underbarn. Jag kom först på andra plats. Surt. Hehe.

För att raskt byta ämne. Nu har jag kommit upp i inlägg nummer 300. Bloggen går bättre än någonsin förr och det glädjer mig. Idag lämnade jag in de sista papprena till jobbet, nu är det verkligen snart slut på skiten. Mest glädjs jag åt de som slipper mig. Det måste vara en pina att ha mig där. Jag dagdrömmer, lallar omkring, lyssnar inte på "order" (eller vad man bör kalla det). På tal om understimulering. Att jobba på ett hamburgehak är väl den ligans första plats, skulle jag tro. Hade det inte varit för arbetskamraterna så hade jag inte klarat mer än ett par månader.

Nu ska planera nästa inlägg. Jag fann till slut något att skriva om. Det vill säga allt och ingenting. I vanlig ordning. Glad trehundra, y'all! Kanske denna dag blir nästa röda dag in the almanacka?
Publicerat i: Pelles vardag

Gömma nyckel/katt/gris.

Det finns en sak som vi ständigt håller på med här hemma och det är att gömma fula saker i varandras rum och tillhörigheter. Ni förstår inte? Mamma terroriserar syster med att gömma porslinsgrisar i hennes väskor och retar Robban (morbror) med att gömma lergökar i hans kontor. Syster trycker på mig en ful, uppstoppad kattsak som jag senaste gången hittade under kudden och som nu ligger i pappas nattduksbordslåda (tack vare mig). Sakerna går fram och tillbaka och regeln är att gömma de på "lätta" ställen, så att man blir lite halvt överraskad över fynden, men samtidigt skrattar för att upptäckten inte skett tidigare. Jag blev livrädd över katten i min säng och trodde en smärre råttfamilj börjat bygga på under min dunkuddar.

Senast i förgår så sa Anna till mamma att hon minsann hittat porslinsgrisarna i hennes väska och gömt de väl i deras sovrum. Mor hotade med att de (hon och pappa) snart ska sova i Annas lägenhet i Karlstad över en natt och att de då minsann skulle hämnas.

När allt kommer omkring så bottnar denna gömlek hos mor. Hon tycker hon är skitrolig. Det är ganska rolig, alla skrattar. Utom Olle. Hehe. Märkligt släkte, otroligt märkligt. Nu ska jag gå och gömma något, sedan åka till jobbet och för att sedan återkomma klockan åtta ikväll. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Stand by me.



1986 kom en av världens bästa filmer, "Stand by me". Ett gäng grabbar (bland andra Corey Feldman och River Phoenix) ger sig ut på jakt efter liket som sägs ligga längs järnvägen, vid en sjö. Sjukt bra film! Faktiskt så bra att jag skulle överväga att köpa den nu på direkten om jag bara hade pengar.
Publicerat i: Pelles vardag

My peers.



Slängde ett öga inne på Facebook nyss. Jag är där inne mer och mer nu för tiden. Det jag gör mest är att blocka folk som skickar för många olika inbjudningar och skriver i en eller två personers gästböcker. Svara på inlägg gör jag ytterst sällan, dock. Det är inte lika roligt. Så ingen behöver ju ta illa upp eller så. Vad jag gillar med Facebook är när man ska jämföra vänner. Och visste ni att det finns en lista över hur ens vänner röstat en själv (jag säger ju att jag inte är så Facebookig av mig, håll käft). Att "coolast" ligger högt upp förvånare mig inte, det förvånar ingen (yo *blink med ena ögat*), men att punktlig gör det är något så skrattretande att jag inte vet var jag bör ta vägen. Jag är nog den mest opunktliga person jag vet. Utom när det gäller jobbet, då är jag på plats en halvtimma innan istället. Det är varken eller som gäller.

Att sitta fast med i handbojor? Jag vet inte. Jag pratar en del (#2 talkative). Allt jag tänker kommer ut som verbal diarré. Ibland går det så fort att jag börjar sluddra och mumla. När någon säger "va" brukar jag inte orka ta om det, för då är jag redan två kilometer tankar bort i skallen, om någon nu förstod det där. För att inte tala om toalettbesöken...

Konstnärlig på förstaplats? Njaa... Ibland. När det kommer till smarta och snygga lösningar. Mitt svar på det blir alltså ett rungande "NJA!". Att jag är bäst att ut och resa med är nog inte så konstigt, pluggar ju inte gator och sevärdheter dagar innan. Sen om det är något positivt är upp till andra att fastslå. Haha. Jag är planeringsmästaren när det gäller resande. Inget är så farligt som lite spontanitet. GAH!
Publicerat i: Pelles vardag

Ljuvlig musik.



Det finns en skivserie jag faktiskt äger varenda skiva av. Det är, till många förvåning, "Ljuva"-skivorna. Ni vet, ljuva 50-, 60-, 70-,  80-tal och alla de andra. Som sagt, jag har alla, och jag diggar de som fan. De är det enda jag lyssnar på just. Jag har ständigt olika perioder i musiken. Nyss var det, som alla kanske (och bör) vet, Bruce som gällde. När jag såg över alla de olika skivorna som släppts under åren, vilket är en rejäl bunt nu, så fick jag se att den första, Ljuva 60-tal volym 1, släpptes redan 2003. Fem år sedan. Redan. Och jag köpte den samma dag jag fick syn på den. Jag var femton år och handlade en skiva med låtar som en vanlig femtonåring inte skulle lyssna på. Sen kan man definera ordet "normal". Men låt oss säga så här. När alla lyssnade på Crazy Frog (eller vad för skit som var populärt 2005) så lyssnade jag på Neil Sedaka, Bobby Darin och Doris Day. Inte bara det, så klart, men mycket gammalt. Elvis, Simon and Garfunkel, Vreeswjik, Janis Joplin är bara några av de skönsjungande legender jag redan då lyssnade på.

På senare dar' har jag börjat lyssna på "Jefferson Airplane". Kan vara det mest underskattade band någonsin skapats! Skamligt.

Varför sådan hype på gammal, förlegad musik? Jag vet inte, egentligen. Det är bildande, man blir glad (jag tänker mest på bättre tider av någon anledning) och de står sig. Vad är Bass Hunter om tio år? Ingenting mot Trini Lopez "If I had a hammer" eller The Shirelles "Will you still love me tomorrow?", Absolut ingenting. Plus, kan man den här musiken så är man bäst på Buzz. Hehe.
Publicerat i: Pelles vardag

Paint version 3.0



Jag fortsätter på mitt trafikpaintande. Bilden föreställer, för er som är dumma nog att inte se (nästan alla) en bil farandes genom Sveriges natur (därav det gröna på sidorna). Med finns: en ratt, stereo, växelspak, en billogga (i detta fallet en Volkswagen, då den hade någorlunda lätt logotyp), en bilruta, en bilrutevy och ja... det är väl allt. Att måla bildetaljer är svårare än man tror, men ni fattar galoppen ändå hoppas jag.

Dagens fundringar gäller krockkuddar eller så kallade "airbags". Man vet ju att kudden sprängs fram i ratten. Vilket bara det är ett samtalsämne i sig, men jag undrar mer över, vad ska man kalla det, "rattresterna". På bilden ser ni en ratt, som i verkligen är lite större. Ganska mycket större. Vad händer med det som sitter över krockkudden? Är det så att man bedövas av lite rattrester när man krockar, sedan att krockkudden kommer fram och räddar en. Eller hur funkar det? Kläcks rattskalet i två och så kommer krockkudden fram emellan det. Som en äggvita på ett ägg man delar?

För det med att få en bruten näsa av en bit Volvo känns inte så jävla aktuellt eller skoj. Någon som har någon erfarenhet?
Publicerat i: Pelles vardag

Mokmockmokaren.

(Tillägnat Sandra, Martin, Stina, Linus alla ni andra från dagens jobbskift)

Efter gårdagens händelse med vattnet frånvarande här hemma och mig duschade på jobbet så blåste en debatt upp på jobbet i förmiddag. Detta om hurvida man uttalar ordet "rörmokare" som det stavas eller "rörmockare". Jag väljer att uttala det på det första viset, varför vet jag inte. "Mockare" låter som någon plockar hästskit från ett bås. Det kanske en rörmokare också gör i vissa fel, visserligen, nu när jag tänker efter. Men i mitt totala ointresse att ha fel (jag hatar att ha fel, men jag kan ta det i alla fall. Som en man!) så frågade vi varenda kotte på jobbet om uttalet. Alla, precis alla, valde att använda "rörmockare" med ck-ljud. Utom jag. Ganska irriterande, det måste jag erkänna.

Så nu när jag sitter här och har internet nära till hands så var jag ju tvungen att undersöka saken. Jag är ganska jobbig på det viset, ja. Till mina stora glädje fann jag långa diskussionstrådar i olika chatrum angående frågan. Många säger som mig och vet ni vad, det är tydligen det rätta! Fast "rörmockare" är inte heller fel, men "mokaren" kom först.

Så här säger svenska akademins ordbok:

RÖR-MOKA ~mω²ika, äv.
RÖR-MOCKA ~mok²a, äv. -mω-, v.
-ade. (-mok- 1955 osv.)
[till -mokare]

(mera tillf., vard.) utföra arbete med rörinstallationer o. d.; äv. tr., med innehålls­ obj. Han hade själv koustruerat, isolerat, mon­terat, murat och rörmokat det mesta (vid byggandet av sitt hus). SvD(B) 1955, nr 61, s. 10.
RÖR-MOKARE ~mω²- kare, äv. -MOCKARE ~mok²are, äv. -mω-, m.||(ig.); best. -en l. -n; pl. ==.
( -mok- 1926 osv.)
[senare ssgsleden av ordet, som tidigast är känt från slangspråket i Sthm (se UHRSTRÖM Sthmska 1911), är av oklart urspr.; möjl. är den bildad till sv. dial. moka, arbeta med något som är tungt, möjl. etymolo­ giskt identiskt med mocka, sbst.¹; i varje fall har den (med tanke på det smutsiga arbetet) anslutits till mocka, sbst.¹]

Med andra ord, "moka" kom först och "mocka" kom senare som ett slang på det relativt skita jobb man hade för sig. Aaaaah, på så sätt ha ingen fel, fast jag har mest rätt. Detta eftersom alla idiotförklarade mig, haha. In your face! Det känns skönt att vara bildad ibland. ;););)

Säger du "rörmokare" eller "rörmockare"?
Publicerat i: Pelles vardag

En timma med Pelle.

Den senaste timmen har jag ägnat åt:
- skälla på Olle inför hans vänner, utan att egentligen säga något. Jag är less på att de ska vara här när jag borde sova. Tackar vet jag öronproppar!
- duscha på jobbet. Kan vara något av det pinsammaste jag gjort på länge, alla undrade vad fan jag gjorde där. Men jag förklarade läget och alla tyckte snarare synd om en än skrattade.
- varit på jobbet ännu en gång, efter att åkt hem först, och hämtat vatten i flaskor. Tore kunde inte fixa saken, vad det nu var, som var fel och imorgon kommer det rörmokare hit. På en söndag. Svindyrt för fan, då ska ju ha OB och allt vet det sjutton. Hoppas han kan fixa det bara? 

Vad är era erfarenheter av hantverkare? Många av de jag stött på tycker jag är otrevliga och nedlåtande. Fast det är nog en typisk sådan person som blir hantverkare. En blyg grabb, som inte menar att låta otrevlig. Det bara låter så. LIte grymtande och frustande. Men många av de jag stött på (de flesta på jobbet) är faktiskt schyssta.

Jag har haft fullt upp, som ni kanske förstått. sSå det är därför som bloggande blivit lidande. Men det tar vi igen imorgon, efter klockan fyra. Imorgon öppnar jag igen och jag borde nog sova nu. Sovmorgon ska det bli och jag ska åka bil. Omiljövänligt och latmaskigt, jag vet. Men vad gör man inte för 40 minuters extra sömn? Massor. Något säger mig att det kommer bli en jobbig jobbdag imorgon och att vi, av okänd anledning, kommer igång lite senare. Hehe. Mer om detta imorgon. God natt.
Publicerat i: Pelles vardag

Vattnet.

Okej, så vi har inget vatten här hemma. Fan, vad man beroende egentligen. Förr frös vattnet på vintern, det kan ma snacka problem om något. Ringde till far som bad mig kolla över proppskåp, vatten till kossorna (inte våra, en tok längre upp på vägen), om pumpen fortfarande går nere i källarkullen ("avloppsrum", eller vad man ska kalla det). Inget var fel, vad jag såg. Då ska ni veta att mina vattenpumps-avlopps-kunskaper är rätt så mycket begränsade. Jag blev irriterad. Irriterad för att jag inte kan något. Irriterad på pappa som säger "jaha, nä... då vet jag inte vad som kan vara fel" och framför allt blir jag irriterad på Olle som har vänner över för andra kvällen i rad. Jag ska upp imorgon bitti och jobba och det är inte de mest tystlåtna skara människor det tänkas kan. Idioter!

JÄVLA VATTEN! Alltid när päronen är borta så krånglar skiten. Sist var väl Anna ensam hemma tror jag och då fick man ringa rörmokare tror jag och det blev en jävla massor med pengar bortkastade. Nu är i alla fall Tore (pappas bror också känt som en "farbror") och kollar över saken. Hoppas det går igång!

Och jag som är full i målarfärg!

Publicerat i: Pelles vardag

Enbildsrebusar.

Jag har extremt lite för mig. Är nyjobbad och full av dåliga skämt. Så jag kör lite rebusar, "enbildsrebusar".

1. Vad är detta? Den går, alltså blir det?


2. Ett bakverk mellan benen blir?


3. Kritvit och utan näsa, alltså?


Tänk efter ett tag, så vet ni vad det är för några ord som döljer sig bakom bilderna. Svaren kommer nedan.

Lite längre ned:

1. Catwalk.
2. Bullf**a.
3. Michael Jackson.

Hahahahahah... Kul. Eller hur?! Hahaha.
Publicerat i: Pelles vardag

Dagens I-landsproblem.

Dagens I-landsproblem; cykelpumpning. Finns det något tricksigare än att pumpa cykeln? Så klart att det gör, det gör det alltid. Men att pumpa cykeln är sjuhelvetes så svårt, det må jag säga. Hur vet man när det är lagom luft i? När är det lagom luft? Det minst för lite i däcken och det känns som om man cyklar i senap. Jag måste hålla mina däck i toppform jämt, för det blir en sådan jävla skillnad. Direkt dessutom! Färden som varje dag tar upp emot tjugo minuter kan sluta upp i fyrtio med för dåligt pumpade däck. Sen beror det lite på en själv också, ibland är man mer piggare på cykling vissa dagar än andra.

Dagen fras; de senaste dagarna har jag hört talas om det filosofiska (som syster lärde mig att det var) uttrycket "låter det om en fallande träd om ingen är där och hör". Jag har tagit upp detta fenomen förr, att man periodvis hör talas om saker väldigt ofta och överallt. Sist hade jag en sådan period om Corinne Bailey Rae. Detta trots att skivan är tre år gammal, minst. Åter till uttrycket, jag tycker det är för jävla töntigt. Jag gillar filosofi annars (det lilla jag kan och hört), men just detta... Nja. Hur vet man om leksaker lever när ingen ser? Hur vet man att vinden för ljud med sig när ingen hör? Hur vet man att hundar inte går på bakbenen när ingen ser och talar swahili med varandra? Min poäng är klargjord, nog sagt om saken.

Publicerat i: Pelles vardag

Åter en lista.

Saker ni inte visste om mig (härmat av en deckarförfattares hemsida):
- Jag har ingen som helst kondition, ändå väljer jag att cykla till jobbet var och varannan dag.
- För många fjärrkontroller förvirrar mig.
- Jag har aldrig och kommer nog aldrig impas av en ny mobil som någon skaffat sig.
- Tror mig veta att jag kommer dö ung, utan någon som helst vetskap om vart detta kommer ifrån. Antagligen bara något från tidiga tonåren som hänger kvar.
- Jag skulle aldrig klara av att bo i ett hem som inte var... skapat för mig av mig. Om någon förstod det. Att trivas är A och O.
- Lådor är mina bästa vänner och är alltid fulla av skit som jag inte vill slänga, fast jag egentligen vet att jag borde.
- Jag börjar skaka om händerna om jag handlar med för mycket pengar kontant.
- Jag börjar skaka om händerna när jag handlar på systemet, trots att jag faktiskt får göra det.
- Jag har svårt att höra av folk säger i telefonen och är för feg för att säga "va" för många gånger. Till slut blir det bara "aah"-svar utan att jag vet vad som sagts. Jag pratar nog med mest kroppsspråk.
- Skulle nästan göra vad som helst för att få se Springsteen igen. Allt utom mord, ungefär.
- Har inte fattat hur Blondinbella blivit känd.
Publicerat i: Pelles vardag

Trött dynga.

Innan jag började skriva denna blogg, så skrev jag faktiskt orden "Sexual eruption". Detta av den anledning att jag lyssnar på låten med samma namn av Snoop Dogg, remixad av Robyn. Så från och med, om jag skulle börja en blogg med en låttitel, så är det på grund av detta som jag gör det. Det kanske finns ett namn på ett sådant beteende, men jag väljer att kalla det... idiotism. Jo, så får det bli.

Jag gick och blev dyngtrött på en gång, ta mig fan. Dessutom blir jag trött på allt som ligger framför mig. Imorgon. Nästa vecka. Nästa månad. Kan det bara inte vara september direkt och allt vara överstökat? Gäspar käkarna ur led bara jag tänker på saker och ting. Adressändring, CSN-snack, flytt, skola... en jävla pärs. Det mest tröttar ut mig är om jag inte kommer trivas, vilket kamp det blir då. Att flytta tillbaka, avsluta CSN, adressändra. Som att spola tillbaka, till något sämre. Eventuella smällar man får ta, men som det känns nu så vill jag inte hellre än att plugga häcken av mig. Bli journalist, teaterproducent eller vad fan som helst! Och så hoppas jag på tre roliga år, med mycket festande, (rolig) fattigdom och nytt folk.

Imorgon ska det inte bli en enda blogg om flytt, lägenheter, skola eller Norrköping. Sanna mina ord!

Publicerat i: Pelles vardag

Lägenhet klar!

Vi har boende! YES! Mitt i stan', mitt i centrum, mittemot Filmstaden, lite affärer och lite pubar. Grymt! Allt detta enligt Stefan, som var och kikade på den igår. Själv blev jag ju som sagt fast på jobbet. Men på tisdag får jag också se den, tror jag. Tur att det inte är så värst långt bort, man kan ju ta sig fram och tillbaka utan större problem.  Nu är problemet bara en sak, att möblera en stor jäkla lägenhet. Hur ska det gå, egentligen? Jag har inga möbler. Eller, det har jag väl egentligen. Men det där löser sig, är mest glad att vi har någonstans att bo. 

Det känns vuxet att bo själv, även om det inte är riktigt själv. Fast vad gör man när alla (!) ettor försvinner på en enda jävla dag? Jag tror det blir grymt skoj i alla fall. På onsdag ska vi dra in och köpa varsin fotölj, hehe. Tänkte att vi tar varsin till en början, för sedan när man flyttar blir det ju svårt annars.

Sen så ska vi såga av benen på ett gammalt matsalsbord och ha som vardagsrumsbord. Fast det är lite hemligt, så vänligen håll käft. Hehe.

Att jag snart ska börja plugga också har inte riktigt slagit mig än, det borde det kanske göra. För min egen skull. Måste handla kollegeblock och en massa sådant där skit. Förhoppningsvis får jag jävligt roligt!   :D:D::D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D!

Publicerat i: Pelles vardag

Inte en jävla textrad.

Vad ska jag skriva, vad ska jag skriva... Jag vill blogga men har inte en jävla textrad framför mig god nog att plita ned här. Jag får köra på känsla. Idag är jag äntligen ledig efter åtta dagars hårt slit. Känns lite annorlunda om jag ska vara riktigt ärlig, jag vet inte vad jag ska göra riktigt. Jag vet två saker jag ska göra dock, prata med CSN, fixa med banken (så att jag kan betala räkningar) och prata vidare om lägenheter.

Annars då? Moster från "landet där nere" (också känt som västkusten, Göteborgs-trakten) anländer snart. Ikväll ska vi grilla, spela spel och dricka vin. Allt det som vi brukar göra när det vankas främmande denna sommar. Känner att livsstilen här inte är så nyttig, om man bortser från grillningen och spelspelandet. Vinet, vitt och rött, har man hört kan vara skadligt. Följ oss mot alkoholismen.

Nä, så mycket dricker vi inte. Vin är inte ens särskilt gott, men det passar sig bra till grillat.
Publicerat i: Pelles vardag

Nu så.

Det ringde nyss en man från Norrköping till mig och jösses vad jag knappt hörde vad han sa. Till en början, sen blev det lättare. Han hade en trea ledig nu och ville att jag skulle komma och kolla. Vi kunde få den nu direkt och börja betala hyra från och med september. 94 kvadratmeter för 3400 i månaden per person. Inte så farligt, då en studentlägenhet på 20 kvadratmeter kostar lika mycket. Om inte mer ändå. Eftersom jag jobbar idag, så åkte Stefan själv. Här gäller snabba ryck. Hoppas den är grym! Mitt i staden låg den också, mitt i mitten! Hoppas, hoppas, hoppas... Ett problem mindre här i världen!
Publicerat i: Pelles vardag

Rainbow.

"Klockan 17.37 idag tisdag den 15 juli inträffade en olycka i Lisebergs åkattraktion Rainbow. Rainbow är en attraktion där passagerarna sitter i en soffa. Soffan cirkulerar i horisontalläge runt en axel men har av okänd anledning rubbats ur sitt läge vilket fick till följd att soffans ena sida slog i marken. Attraktionen rymmer 36 passagerare och var vid olyckstillfället fullastad. 19 personer har fått behandling på sjukhus. Enligt Sahlgrenskas pressjour ådrog sig tre av dem frakturer och betraktas därmed som allvarligt skadade. Övriga behandlas för lindriga skador och beräknas få lämna sjukhuset under tisdag kväll eller senast onsdag morgon.  Polisen har upprättat ett journummer dit anhöriga kan vända sig: 031-739 39 12 eller 031-739 39 13. Området runt Rainbow stängdes av i samband med räddningsarbetet. Polisens tekniker inleder redan ikväll en undersökning av attraktionen."


Det är just av denna anledning som jag aldrig velat åka Rainbow, den är sjukt högt upp i luften och faller nedåt med en jävla kraft. Men efter 25 år på nacken kan väl vad som helst haverera. Förra året pajade bergbanan, en kvinna slogs gul och blå i Flumride och i år detta, vad kommer härnäst. En urspårning i Balder? Åkattraktioner är ett omänskligt ting. 

 
Publicerat i: Pelles vardag

Fortsättningen.

Här har vi den, nu är den "ja-tackad" så får man se hur det går. Billig var den också, så jag undrar vad som är fel med den, haha. Mögel längs hela taken? Monster i kläkammaren? Vardagsrummet kommer med en vampyr? Den som lever får se. Eller dö. Billig var den hur som helst. Håll tummarna.

Publicerat i: Pelles vardag

Jakten fortsätter.

I vår desperata jakt på lägenhet så har jag och Stefan, som inte han heller fått tag i någon lägenhet, sökt några treor. Så att man till en början får trängas (i en trea, höh) innan man hittat något eget. Det kan bli ganska skoj, tror jag ändå. Hellre någon lägenhet, vilken som, än ingen alls. Igår var jag så jävla nere för att jag var "hemlös", idag har vi fått ett erbjudande om en central trea i Norrköping. Förrhoppningsvis blir det något.

Allt blev så jävla dumt, jag var inne på en hemsida med studentbostäder redan dagen efter jag kom in på programmet och intresseanmälde ett gäng lägenheter. Jag var uppenbarligen för sent ute. "Först till kvarn" var det som gällde, vilket jag hade missat. Så nästa gång jag skulle in och kolla fler lägenheter så fanns inga kvar. Utom korridorrum, vilket är sista utvägen.  

Tydligen var inte hyresgästen som är bosatt där just nu så jävla munter, så jakten fortsätter...
Publicerat i: Pelles vardag

GAAAAH!

AAAH, det här med stundentbostäder äter upp mig. Sjukt svårt att få boende, jag vet inte ens om jag får något... Vi får hoppas det löser sig. Annars ber jag gärna om hemsideförslag och hjälp över huvud taget. HJÄLP!
Publicerat i: Pelles vardag

De fulsnygga.

Jag har kommit på att jag gillar fulsnygga kvinnor bäst. De som inte vanligtvis blir utsedda till "världens åttonde underverk" eller "årets sexigaste". De är absolut inte fula någonstans, men hör inte till Hollywood-hetsen direkt. De är mer kända för sitt jobb, inte för sitt beteende och sitt yttre. Prisa dem för i helvete!

Nummer ett: Toni Collette. Skådespelare som gjort succé i filmer som "Little miss sunshine" och "Muriels bröllop". Het som fan!



Nummer två är Juliette Lewis. Också skådespelare, men också med i världens häftigaste liveband jag någonsin skådat, Juliette and the Licks. Erkänd och duktig skådespelare och har spelat mot Robert De Niro i "Cape Fear", som vi förövrigt såg i skolan en gång och som bara jag nog tyckte var bra. Dessutom har hon varit ihop med Bred Pitt... nä, Brad Bitt. Fan, ni vet vem jag menar. Dessutom, ett plus på allt, så var hon varit med i Lassa Hallströms "Gilbert Grape". En film som kan vara en av världens bästa rullar.



Efter det kommer Joan Cusack.Syster till John Cusack är hon tydligen också, så långt har jag nog aldrig tänkt. Haha. Har gjort filmer som "High Fidelity" (en av Nick Hornbys alla mästerverk) och "School of rock", sist men inte minst en av rösterna till "Toy Story 2". Det om något är en merit. Sen så har vi ju rollen i "Familjen Addams"-uppföljaren, där hon spelar galen. Kvinnan är ett geni!

Publicerat i: Pelles vardag

Carl Clinton.



Madde hade rätt, "hon" som skickade mejlet till mig var en man. Haha, jag läste det tusen gånger och tyckte varje gång det stod Ingmarie. Men inte då, det stod Ingemar. För er som inte fattar, gå nedåt några inlägg så kan ni läsa mejlet jag fick om mitt universitetsval, KSM, och vad professor INGEMAR vars-efternamn-jag-nu-glömt skrev.

När det kommer till namn så har jag nog lite dyslexi, tror jag. Namn som jag alltid blandar ihop och som jag måste tänka till ett par extra gånger på är: John Lennon - Elton John, Carl Bildt - Bill Clinton och Marilyn Monroe - Marilyn Manson. Men nu har jag ett extra adjektiv som klär min personlighet. Pelle - lönnfet, namndyslektiker och tunnhårig. Jag vet innerst inne att inge av dessa stämmer. Men man kan inte gå och gilla allt hos sig själv. Lite komplex har ingen jävel dött av. Om vi nu bortser från alla dessa fotomodeller som faller stendöda på catwalken. Men det är klart vi bort ser ifrån det.
Publicerat i: Pelles vardag

Lite hjälp, tack!

Tre dagar kvar till min lediga torsdag. Då har jag jobbat åtta dagar i rad. Tufft, men det är där pengarna ligger antar jag. Har en känsla av att de kommer ringa mig på torsdag också och fråga om jag vill jobba. Jag kommer inte orka, så jag behöver er hjälp! Hur säger man nej, hjälp mig för fan! Om någon tjatar tillräckligt länge på mig så går jag till slut med på saker. Låt mig också tillägga att jag inte faller för vilket grupptryck som helst, men när det gäller jobb så har skitsvårt att säga nej. Alla andra verkar göra det jämt. även om de inte har något planerat. Jag tänker mest att... okej, jag har inga planer, så jag kan lika gärna jobba. Men bara för man inte planerat sina dagar sjutton veckor innan så borde man ju kunna säga nej utan att det gör något.

Vad ska man säga?

Annars så säger jag som det är, att jag inte kommer orka. Har bara fyra lediga dagar i juli, kanske att jag bör ta vara på dessa. Hehe. Det där löser sig i slutänden, det gör det alltid. Nu ska jag iallafall åka och jobba. Det var därför som jag kom på denna extremt intressant blogg.

Inatt hade jag föresten en sådan där natt när man är för trött för att kunna sova. Man har längtat i timmar efter sömn och när man lägger sig så känner man hur slut man är, men kan inte för allt i världen slumra till. Jag har det så ibland. Jag är jävligt komplicerad, jag vet. Dags att jobba, sedan sova. Om det vill sig, haha.

Publicerat i: Pelles vardag

Frontalchocken igår.



Förra trafikillustrationen var en sådan succé, så jag tänkte: "varför gör jag inte en till om gårdagens nära-döden-upplevelse". För det var precis vad det var. Jag var så nära en frontalkrock att jag blev riktigt rädd. Folk är idioter, på riktigt. En jävla riktiga puckon. Kan man inte fatta att vissa regler finns till att följas, framför allt i trafiken. Det är ju ingen nyhet att folk dör i bilströmmarna liksom.

Detta är vad som hände, hur som helst (sett ovan ifrån):
Jag, i min röda lilla Golf, kom från "andra" hållet. Annars brukar jag vanligtvis komma från den gröna bilens håll, men idag hade jag tankat och eftersom jag älskar att tanka sju liter för två hundra spänn så brukar jag åka från andra hållet(jag hatar att tanka, men det var pissigt cykelväder). I den absolut sista korsningen in till jobbet så sker det mest skrämmande jag varit med på länge. Det är en ganska snabb väg och full med semestertrafiken på den. Jag har placerat mig i ett sådant där "säkert" vänstersvängsfack, så att man kan stå still om det så behövs. Och det gör det idag. Jag väntar in en lastbil som ska svänga, han företräde och är större, så därför ska man inte busköra före eller något. Det var vad jag lärde mig när jag tog körkort. En kärring bakom lastbilen har tydligen haft körskoleboken i arlset under sina teorilektioner och hävdar sig genom att helt plötsligt köra om lastbilen i en korsning. En lastbil som håller på att svänga av vägen. Är hon dum i huvudet på riktigt? Där står jag, som ni ser på bilden, med mina röda lilla osäkra gamla bil och väntar lydigt (det rosa/beigea på bilden är för övrigt lastbilen och de orange prickarna är svängningsblinkers).

Med en tvärtnit så hinner kossan precis bromsa, svänger runt om mig och kör vidare. Under den korta tiden hinner jag göra tre saker: tuta, ge henne fingret och skrika FUUUCK YOU! Hela vägen som hon körde förbi så höll vi ögonkontakt med varandra och jag riktigt såg att hon såg mina artikuleringar. Fingret bredvid mitt huvud hjälpte också till att verkligen förmedla buskapet över det jag sa. Senare på kvällen tydligen en trafikolycka på samma väg, fast längre bort. Förhoppnings var det inte hon. Föraren och alla i bilen överlevde dock, så det kanske vore bra om det vore hon... så hon kan sluta leka odödlig.

Nä, det här med blåbär och ollon i trafiken har jag inte mycket för. Jag blir riktigt förbannad när jag någon gör sådana här saker. Rätt in i ryggmärgen.
Publicerat i: Pelles vardag

Tatueringshjälp.

Jag vill tatuera mig. Men är för jävla feg. Inte för att det ska göra ont, utan för att jag ska göra något som jag kommer att ångra. Jag säger som Ross i "Vänner"; "det är som att ha en dålig hårdag hela livet". Men det jag tänkt mig är ganska simpelt, en låtrad (jag gillar musik, ifall någon missat det) i textstilen "Times new roman" och sittandes på underarmen. En tatuering man varken behöver har övervältränad kropp eller rakad skalle för. Sen är ju frågan vilken liten textrad jag skulle kunna tänka mig.

"somebody told me cash is king" som har sjungits ur Nina Perssons käft är ett alternativ jag funderat länge på och betyder jävligt mycket av olika anledningar. Kanske någon Bruce-rad? Gah, jag vet inte. Denna jävla tankegång är pest och pina. Har någon något tips, något Pelle-igt att tipsa om? Något jag tjatar extra mycket om (vilket är en hel del, jag vet: Bruce, Scrubs, sömnlöshet och så vidare).

Det här med tatuering blir ännu svårare när det är så att ingen jäkel i vår familj har ens tatuerat så mycket som en fräkne. Det har inte blivit av att någon av oss gjort det. De jag kan minnas i vår släkt som över huvud taget ens haft tatueringar är mina morbröder. Fast de var inte så mycket att hurra över, minns jag. Snarare därför som det aldrig blivit av. Inget illa menat, men det är nog så det ligger till. Jag vill inte heller vara 47 år och bestämma mig för en tatuering. Då har man ju nog med åldersnoja som det är och fullt upp med att köra pittförlängarbil och bära tupé.


Minus citationstecknen kanske?
Publicerat i: Pelles vardag

Bruce. Igen. Förlåt.

Jag kan inte sluta lyssna på Bruce. Har i och för sig inte försökt att inte lyssna, men det första jag gör när jag kommer hem är att slå på en platta med Bossen. En annan har ju alla skivor. Inte för att skryta, men... hehe. Favoritlåten just nu är "Spirit in the night". Den påminner om en låt som spelas i en sunkig sylta i någon femtiotalsfilm. Den är fylld med sjömän som har ankare tatuerat på armarna och som spottar på golvet.

Visst är det kul att vissa låtar ger en bilder? Även om dessa bilder innehåller golvsaliv och skäggiga sjömän. Hehe.

Bästa skivan (eller mest spelade kanske stämmer bättre) är nog... liveskivorna som tar upp åren 75-85. En av de bättre skivköpen med mister Springsteen, får jag nog lov att säga.

Publicerat i: Pelles vardag

Mejl från högsta H.

Som ni vet så var jag rätt så orolig där ett tag om mitt universitetsval var rätt med tanke på att jag vill bli journalist. Så jag mejlbombade alla personers adresser jag kunde komma mig för. Högsta hönset, programansvarige (tror jag i alla fall) svarade, trots att hon är på semester.

"Hej Pelle, KSM är en bra utbildning med tanke på dina framtidsplaner! KSM är ett bredare alternativ till en ren journalistutbildning -- om man går på vad som sagts från mediehuset NT (Norrköpings tidingar) som sett en hel del KSMare som praktikanter även som anställda har KSMare och journalister lite kompletterande profiler -- KSMarna har bättre kunskaper inom det mer tvärmediala, behärskar video, audio, multimedia etc. Journalisterna är bättre på nyhetshantering. En sådan kombination som du tänker dig bör kunna vara mittiprick -- om du inte blir intresserad av något annat under utbildnignens gång, sånt har hänt förut! lycka till! hälsningar Ingemar Grandin"

Det kan bara stavas på ett sätt, L-Ä-T-T-N-A-D!
Publicerat i: Pelles vardag

Panna och Svina.

Igår var det lördag och lördagen spenderades som om det vore fredag igen. Jag jobbade och drack här hemma. Det låter jävligt sorgligt att jag inte lämnar hemmet för andra kvällen i rad, trots en siljon medbjudningar till krogen och en fest att kunnat gå till. Men Anna och hennes vän Stina var redan i full gång med vinet och karaoken (det vill säga sjunga med till Bruce), så jag tog mig inte för annat än att slå mig ned och började dricka vin. Jag orkade helt enkelt inte annat efter gårdagens jobb (läs med nedan). Men det var skoj! Sedan drog vi gång med kändisfrågor á la Buzz. Det blev ganska lika på vinsterna, har jag för mig. Utom på Pop Quiz, där vann jag stort, hehe. Sen drogs det fram Singstar och så lämnade jag umgänget litegrann och nördade mig framför internet. Jag har börjat tjata ut spelet tror jag. Måste ha lite nytt folk att spela det med, några lite sämre.

Om jobbet igår då. Om jag tyckte fredagen var en pärs så var det inget emot igår. Låt mig först börja med att säga följande: aldrig har jag kommit till jobbet så blöt som jag var, heller har jag aldrig kommit hem från jobbet lika blöt. Det kom en riktig rejäl störtskur både till och från stället. Mina kläder hade precis hunnit torka när jag skulle cykla hemmåt. Då det förövrigt också låg åska i luften, men jag skruvade upp mp3:n och cyklade bort från de mörka molnen. Jo, så var det. Himlen var i ett jävla yin-yang tillstånd hela dagen igår. Solsken och regn växlades om vart annat, toppat med lite åska som (i vanlig ordning) slog ut elen på jobbet. Härligt! Hur. Som. Helst. En pärs var det i alla fall. Restaurangchefen (a.k.a Johan) körde skift då det var sjukdom och planer bland skiftisarna. En man som gjorde sitt bästa, men som tappat mycket av skiftledarrutinerna. Jag var överallt på en och samma gång. Det gick bra ändå. Trodde jag skulle dö, men det är en värdslig känsla, så säg.



Tjugoårsfesten 9 februari.
Publicerat i: Pelles vardag

Jag klarade det inte.

Nu har jag rört till det på min lilla area jag har i mitt rum - igen. Ganska mycket i onödan var det också. Jag har länge tänkt på att sälja mitt Nintendo DS (ni vet, nutidens Gameboy). Jag använder det inte längre och har inte aldrig använt det rättvist mycket. Det är nog det mest onödiga jag köpt när jag tänker efter. Så jag planerade mitt säljande väldigt nogrant. Alla originalförpackningar, alla spel, de extra pekpennorna (jo, de nya Gameboysen har sådana där touchskärmar) och en skyddsstrumpa skulle vara med på köpet. Så jag rotade fram allt. Letade i de tusen lådorna som gömmer sig i rummet, klev upp på vinden och drog ned en massa skit, letade under sängen. Till slut hittade jag allt i den andra rundan uppe på vinden. Så jag säger som de gör i Karlskoga, mitt rum är fullt av bös. Skit överallt, högt som lågt. Jag är inte jättepedantisk, men hatar att leva i ultraröra. Blir stressad av det eller något.

Allt detta ställde jag till med för att finna att jag inte kan sälja prylhelvetet. De tre Mario-spelen (varav ett är från åttabitarsperioden, Super Mario 3) ligger en för varmt om hjärtat. Så jag behåller det. Kan vara bra när man pendlar hemmåt senare i livet, eller något?

Dags att röja upp här. Tänkte ringa till TV om de behövde en knarkarkvartkuliss till någon Beck-film eller något, i så fall är jag villig att låna ut synen i mitt rum. Låta Gunwald (eller hur han väljer att stava sig namn) leta heroin i hemliga bokgömmor eller hasch under blomjorden. Vem döper förresten några huvudrollsinnehavare till Gunwald och Beck? Märk väl att mina Martin Beck-kunskaper ligger ganska lågt i jämförelse till resten av svenska (och tyska?) folket. Tack och lov.

Publicerat i: Pelles vardag

Jobbupdate.

Idag dunkar jag The Beach Boys i bakgrunden. Det kan vara så att bättre bloggmusik kan vara svårt att hitta. Alla deras stämmor, så ljusa att man tror de håller varsin nötknäppare "ned till" för att få bästa klang, hjälper en genom denna extremt trött morgon. Jobbet ringde och fråga om jag kunde jobba, som jag bett de att de skulle göra. Inte ringa tidigt, utan fråga om jag skulle jobba längre. Det vill jag mer än gärna. Men tanken på morgonens sovmorgon höll mig vaken länge igår, förstår ni. Men det gör inget, Sandra. Jag jobbar mer än gärna.

Sa jag att jag var arg på jobbet igår? Pff, det var en pärs! Men var undernärd och överreagerade väl som vanligt. Fast, och ingen får bli arg nu, jag är med på att man kan glömma bort och göra mat, men inte när man påminner de var tredje minut. Men som sagt, det var en pärs för oss alla.

Snart ska jag tala med bossen om min tjänstledighet och hela köret. Försökte igår, men jävlar vad det skulle has möten och skit. Och det var väl allt jag hade att säga för alla som bryr sig. Nu ska jag börja på nästa blogg.

Publicerat i: Pelles vardag

Det vanliga med vin ;)

Oj då, klockan är fan redan halv elva. Men jag har haft fullt upp. Jag har inte gått på krogen, jag har inte gått på bio, jag har inte jobbat och jag har inte umgåtts med vänner. Fullt upp, som sagt. Trots en massa förslag så blev det till att stanna hemma och måla. I vanliga tråkig ordning, tror ni. Nej, faktiskt inte. Jag och syster målade på betong med putsfärg. Lite DDR-betongklumpar blev till lantvita kulisser. Skillnaden blev enorm och jävligt mycket bättre. Vinet gjorde inte saken sämre heller. Det gjorde penseldragen roligare och lättare för oss att sjunga. Kvällen till ära hade tilldelats den gamla goda musikens epok. Så "Ljuva 60-talskivorna" gick på högvarv. Vi sjöng med till Connie Francis, Neil Sedaka och de andra gamla kultikonerna.

En ganska torr fredag i festväg, men det har varit riktigt trevlig. Imorgon kommer det upp en bild på vad vi åstadkommit. Dags att spela lite Buzz, men vi hörs efter åt!

Publicerat i: Pelles vardag

Regnet det bara...

De tre senaste morgnarna jag vaknat har vädret varit växlande alla dagar. I onsdags var det dimma och minusgrader som gällde. Inte vidare svårt att cykla i, men väldigt kallt. Igår bestod vädret av solsken som redan klockan kvart i sex var oerhört värmande. Det var nästan så att jag kunde ha sluppit ha på mig jackan, men jag har provat det där förr - cykelturen på morgonen utan jacka. Det slutar alltid upp med förkylning. Och en massa snor överallt. Sen idag då? Gissa vädret. Duggregn. Duggregn ganska mycket värre än det "vanliga duggregnet" man genast tänker på. Ni vet, tre droppar varannan minut. "Men det här går och cykla i tänkte jag", drog på mig jackan, skor (höll på att skriva "stövlar") och mp3. Hoppade på hojen och hann knappt cykla hundra meter innnan regnet började förblinda och sega ned mig. Ögonhålorna blev i stort sett (mer) vattenfyllda, brallorna dyngsura och håret la sig som en tung hjälm på huvudet. Så jag vände tillbaka. Aldrig att jag skulle ha hunnit cykla till jobbet i detta spö-/heavyduggregn.

Så här sitter man, årets tidigaste blogg om absolut ingenting. Känner stress inför allt som ska göras inför flytten gör man också. Fast en spännande och rolig stress!
Publicerat i: Pelles vardag

Varenda morgon.



Det är lustigt, varenda morgon möter jag samma bil med samma förare när jag cyklar till jobbet. För att ni ska förstå hela händelseförloppet lite bättre så har jag valt att illustrera det ovan. Tacka Zeus, Thor, John Lennon och de andra gudarna för Paint. Att tänka på för er del: de exakta måtten är inte i korrekt skala.

Jag cyklar, som ni ser ovan. Samma gamla runda som varenda dag. Det är landsväg, så det är 70 km/h som gäller, precis som vilket väg som helst (om inte annat sägs, bör jag kanske säga. haha). När jag börjar närma mig korsningen nedan (den andra vägen är av grus förresten, därav färgen) så ser jag alltid samma blå kombi (illustreras här av en röd liten Fiat). Fiaten (blå combi av okänd sort) kör fort som fan på denna grusväg, säkert i en nitti knyck om inte mer. Han börjar få span på mig, bromsar in och låter mig passera förbi korsningen. Detta trots att det är en rätt så öppen plats och jag tror vi båda kan köra på den samtidigt OCH han skulle ha hunnit föra mig ungefär en fyra gånger innan jag är framme vid korsningen. Nä, så han bromsar ner från nittio till noll, släpper förbi mitt feta jag (tydligen), svänger åt vänster, för han ska åt samma håll som mig. Han börjar lägga sig bredvid mig, gasar, gasar, gasar och kommer upp i en.... ja, 110 km/h? Minst. Nu åker han i dessa 110 km/h i cirka tvåhundra meter innan det är dags att bromsa ned till femtio, bland alla husen (som är osynliga på illustrationen).

Så på en sträcka på tre hundra meter hinner denna man gå från nittio till noll till hundratio till femtio. Det är så jävla onödigt för både hans ekonomi och naturen. Ska köra upp en broschyr om ecodriving i hans... ja, där solen aldrig skiner. Så kan vi säga. Jag ger han ett mentalt finger varje morgon. Imorgon ska jag dessutom lägga mig mitt i vägen fram tills femtioskylten. Allt för att jävlas.

Någon mer som tycker att hans körsätt är pissigt värre?
Publicerat i: Pelles vardag

Kååäessehm.

Oj, kommentars-VM på förra inlägget! Det gillar vi, fortsätt så! Sorry att första bloggen kommer först nu, men i helvete vad jag målat. Som en tok. Och massor av yta (om man säger så?) dessutom. Har ju börjat på en ny vägg nu och nu vill jag bara bli klar så jag speedar på som om det inte vore någon morgondag.

Min dag är för jävla underbar idag. Beskedet från skolan kom idag och jag kom in på mitt förstahansval. Känns grymt skönt. Så nu blir det till att flytta till Norrköping. Eller Linköping. Den som lever får se, jag har inte riktigt bestämt mig än. Jag har hela tiden velat bo i Linköping för att det är större och sedan pendla till och från Norrköping, där skolan är. Går gratisbussar och så för studenter. Men jag vet inte, det kan vara rätt så jäkla skönt att faktiskt bo på samma ort där skolan är för en gångs skull. Tänk bara på sovmorgnar. Jag skulle kunna sova ut tills jag nästan började. Det har jag aldrig kunnat göra förr. Det har blivit till att åka till skolan och vänta tills lektionstimman skulle börja. Ibland handlade allt om evigheter. Varför fick jag göra detta? Jo, för att jag har haft lyckan att bo på landet.

När jag fått beskedet så släppte genast en klump i magen, men istället kom det till en annan. Mycket större och hårdare. Tänk om jag valt fel program för vad jag önskar att jobba med, journalistik. Kultur, samhälle och mediagestaltning (KSM) kanske inte alls var rätt val för vad jag vill göra? Skickade iväg tusen mejl till alla e-mejladresser jag kunde hitta, skriv i frågelådor och bad till gud. Men sedan snubblade jag på en sida över karriärsval man kunde välja genom att gå KSM. Längst ned på listan fanns journalistik med och att man troligtvis behöver plugga vidare för det. Men det är ju grymt, för det är exakt så jag tänkt göra.

De närmsta dagarna blir det till att ordna med CSN, fixa lägenhet, bostadsbidrag, jobbet och en jävla massa andra saker. 18 augusti drar allt igång. Då ska jag få komma på fika hos Johanna och Martin. Det har kvinnan lovat. Ah, hoppas allt går smärtfritt. Flytt och allt det där.

Ämnet lär med högsta sannorlikhet komma upp igen, så vänj er. Hehe.
Publicerat i: Pelles vardag

Har du något namn?

Föreställ dig följande, du har fått ett barn. När, var och hur (?) det kom till är inte viktigt, en dag sitter du där med en knodd på två kilogram, skrikade, blåaktig och... utan namn. Min fråga är därför; vad skulle du ALDRIG döpa ditt barn till? Berätta, utan att smutskasta någon. Personligen så får det nog bli Gunhild eller Styrbjörn. Har du något namn du aldrig vill veta av på ditt barns nuna? Vad är det? Berätta gärna varför du väljer att förbise de namnen när du sitter med unge i ena armen och med "den stora namn"-boken i andra.

Mina motiveringar: Det finns gammelgamla namn som funkar och det finns gammelgamla namn som inte funkar. Skulle jag se en bebis med namnet Gunhild eller Styrbjörn så skulle jag se en pensionär. En gammal människa med puckelrygg, en kroppsodör som får utedass att lukta gott och förlorad tugg- och självförmåga. Som tur är väl inte detta de mest vanliga namnen man döper en unge till dessa dagar.

Er tur. Och nej, jag har inget emot gamla människor. Jag är väl där själv en vacker dag. Om turen är med en.

Publicerat i: Pelles vardag

Dagens Linda.



Ja, jag vet att bakgrundsfärgen sög. Men jag höll på att göra om bloggen i timmar igår och plötsligt fick redigeringen vänta en aning. Kanske att ni överlevde ändå, de flesta av er. Nu är i alla fall färgen bytt till en lite mörkare nyans. Jag har HTML-koder på ögonvitan just nu, så jag måste ägna mig åt något simpelt... Som Linda Rosing. Såg ni vad lätt jag fick in fröken Rosing som om hon vore en del av konversationen (som jag har med mig själv just nu visserligen, men ändå).

Dagens Linda-citat: "Jag färgade utväxten ljusblond,jag älskar verkligen att vara blondin".

Ljusblond? Nästan vitt. Kvinnan är underhållande, på sitt eget lilla vis.
Publicerat i: Pelles vardag

Solskenshistoria.



Såg jag lyckades mig till och med ta mig igenom en tredje film igår kväll, innan jag somnade (vilket aldrig riktigt ville ske i vanlig ordning när det är dags att jobba öppning). Rullen jag såg på var i alla fall "Little miss sunshine". Vilken film! Kanonbra, högsta betyg! Jävlar vad jag diggade denna. En helgalen familj ger sig ut på road trip. Vi har morbrorn som försökt ta livet av sig så hans pojkvän dumpat honom. Vi har sonen som inte talar för att visa sig disciplinerad inför flygskolan, en översexuell farfar, en hysterisk mor, en far som bara ser saker i svart eller vitt och en dotter som vill vara med i skönhetstävlingen "Little Miss Sunshine". Man har lite tid på sig att ordna med barn- eller självmordsvakter, så hela familjen får åka iväg på skönhetstävlingen. I en rostig folkbuss som måste rullas igång och starta på trean. Mycket saker händer på vägen. Saker som är långt ifrån otrovärdiga. Mer kan jag väl egentligen inte säga. Se den, för sjutton gubbar, se den! Gillar man Juno så blir denna en klar tvåa precis under den.

Plötsligt undrade jag varför jag tog mig så lång tid att kolla på denna film. Har velat det i... ja, sedan den släpptes på bioduken här i Sverige (alltså sju månader senare än i USA).

Jag säger det igen, se den!
Publicerat i: Pelles vardag

Ett öga rött.

För i helvete då, jag petade mig i ögat. Jag skulle rapa, men det kom det inget och på något vis fick jag vänstra långfingret i ögat. Och det var inte som när man var liten och skrek "ah, jag fick den i ögat" och man petade på ett ställe runt överläppen. Nä, jag körde fingret rakt in i iris och ögonvitan. Det gör så jävla ont!

Ursäkta om jag svär mycket, men jag håller igen lite. Med tanke på smärtan alltså...

Jag kommer inte ihåg vad det var jag skulle skriva. Det stökiga är alla fall borta. Eller egentligen så är det placerat i lådor, bakom böcker, under sängen. I exakt samma position som det såg ut innan, bara på annan plats. Men "stökigt" är ju ett adjektiv (tror jag!) och det är ju inte "undan-plock-stök". Alltså är det rent. Satan vad jag skulle bli en bra svenska lärare. Eller sängbädare. Men det av det helt andra anledningar.

"Allsång på Skansen" var bra. Jag ser det inte så ofta, men när jag väl gör det så går tiden fort. Jag tror det beror på, uh hemska tanke, för att jag gillar det. Vad får annars tiden att gå fort? En timma med program som "Agenda" eller "Mosaik" (finns det än?) går fan så lika fort som en timma med allsången. Är detta något vida spritt fenomen eller är det bara mitt psyke som tycker tiden går fort när den helt inte behöver göra det. Som med Bruce (okej, jag ska lägga ned och nämna han. Snart), hans tre timmar kändes som en halv. Då njöt jag om något. På tal om Bruce (snart, sa jag) så har mitt klipp haft 77 visningar på Dutuben. Häftigt. Inte ens klippen jag haft uppe i sex månader har det gått så bra för.

Jag försöker mig heller inte på någon videokarriär, så mina försök till hitvideos varit svaga. Kanske någon gång i framtiden så ångrar jag mig. Då jävlar ska ni alla få se på klipp. Jag ska knocka ned "Evolution of dance" direkt från första platsen. Vänta ni bara.

Sluddret börjar ta över. Nu är det dags att törna in, imorgon är det öppning igen.
Publicerat i: Pelles vardag

Två filmer.

Det sker ibland, men det händer verkligen inte ofta. Idag har jag sett på två filmer. Jag har lånat en bunt, de har legat här ett tag med det andra jag ställt in i hyllorna. Så jag såg två av de idag. Jag har verkligen inget stort filmintresse, så det är rätt så stor grej för mig. Två jäkla filmer nästan på rad. Vad jag har sett är "Pleasantville" och "Donnie Darko". 
 

Ta två tonåringar, en nördig kille som diggar TV-serier från 50-talet och en tjej som är på väg att bli populär, så har ni Tobey Maguire och Reese Witherspoons karaktärer i denna rätt så roliga rulle, Pleasantville. Syskonen bråkar om TV:n och sugs in i TV-serien "Pleasantville". Där varken sex, toaletter eller böcker finns, Fast om syskonen får bestämma så blir det snart ändring på detta. Snart börjar vissa bli färgade (som i TV-färgfärgad) och något som kan liknas vid nazitysklands hetsjakt på judarna utbryter. Jävligt underhållande film.

Donnie Darko å andra sidan. Knepig film. Jag gillar den och jag tror jag förstod handlingen. En psykiskt störd grabb, Jake Gyllenhaal, ser en hare som säger åt honom att göra en massa saker. Saker som är både goda och onda. Jag fattade inte riktigt Drew Barrymores roll, annars var det inget fel på filmen alls. Bästa med hela alltet är ändå filmmusiken av Gary Jules, "Mad world". Jag tror poängen med denna film är, utan att säga för mycket, att "allt händer av en anledning". Manusförfattarna måste ha varit knäppa. På ett bra sätt.

Trevlig filmdag med två helt klart sevärda filmer. Snart är det "Allsång på Skansen", ska kika efter morhor som sitter i publiken. Till det blir det hallon och grädde. Great!
Publicerat i: Pelles vardag

Nunstedt i Norge.



Läste precis en recension från Bruce' första Oslo-spelning. Den fick bara tre getingar. Det var fel på vädret, scenen var för liten, publiken hängde inte med, E street var "slutkörda" efter helgen och jag vet inte allt vad som var fel. Bara låtarna under extranumren fick fyra eller fem. Eller en låt fick en fyra (The River) under "vanliga" akten. Men jag måste fråga mig själv, vet recensenterna, som sitter uppe i sina pressbås hur publiken ter sig framme vid scenen eller på läktarna. Man kanske ser de som sitter närmst en själv, men sedan vet det fan. Anders Nunstedt är en jäkla sprätt, egentligen. Klaga på arenan som "bara" tar in 40 000. Personligen tror jag Bruce och compani har sett större arenor än Ullevi också. Sverige är inte bäst jämt, vi är inte den bästa publiken alltid, vi har inte bäst väder. Det lyckades nog mest klaffa lite mer än vanligt, bara.

Kanske att Norge är  ansvariga för alla väder runt om på jordklotet?
Publicerat i: Pelles vardag

Stökigt.

Brukar ni, liksom jag, bli blind för saker efter ett tag? Då menar jag saker i ens närvaro, saker som inte borde vara där egentligen, men som legat där länge nog att ögat nu vant sig vid synen. Så här brukar det så ut hos mig tills det helt plötsligt ser ut som om det är stökigt. I detta nu har en en hög med papper på skrivbordet (som aldrig är rent) bestående av: Norton Antivirus-saker, Elgiganten-kvitton, studentbostäder i Norrköping, kommuntidning från Norrköping, bilskattspapper (som måste betalas snart), tågbiljett från Göteborg till Hallsberg, ett tomt kuvert (?), tre listor av olika saker jag "måste köpa" (skivor, filmer, TV-serier etc.), datapapper, koden till mitt nya kreditkort (vad jag nu ska ha det till), papper om skatteåterbäringen, diplom från personalfesten och ett brev från radiotjänst. Av alla dessa ovannämnda saker så kommer många med två, tre, fyra eller flera ark dessutom. Så högen av skräp börjar bli ganska stor och går inte längre att förbise.

På golvet ligger det två datakartonger (jag har sålt min gamla, yeah, och måste skicka den i något), detta tre veckor efter dataköpet. De två kartongerna pryds med helgens Bruce-tidskrifter, lite smutstvätt och ett cola-glas från jobbet. Hyllorna under TV:n har proppats fulla med filmer, TV-spel, DVD-boxar och prydnadskatter (som jag vann på midsommar och inte orkat ta undan) som jag kilat in lite här och var. Till råga på allt detta så har allt prydds (konstigt ord, försökta Googla om det var rätt stavning) med ett lager damm. Ett lager så tjockt att mina svarta möbler ser... gråvita ut. Som om de är vålnader och går igen. 

Spökande möbler, där har vi en rysare som heter duga!

Med andra ord, låt oss ägna dagen till städning. Där ute finns det säkert rum värre än mitt, så sätt igång! 
Publicerat i: Pelles vardag

Nya headern.

Okej, kan gissa på vad som komma skall? Jag har gjort en ny header igen. Jag är lagom nöjd, varken jättenöjd eller asmissnöjd. Jag har tankarna på ett sådant där utpressningarbrev ni vet? Där brottslingen klipper ut bokstäver från olika tidningar och annat. Medens jag gjorde det råkade jag paja kodmallarna på skitbloggen här, så jag fick börja om från början. Därför är allt lite annorlunda på vissa fronter. Men jag får ta det där en annan dag, för just nu orkar jag inte mer. Har redan hållt på i timmar.

Dags att gissa var bokstäverna kommer ifrån. Här i min blogg har man skoj, förstår ni. Finns det något roligare än att gisssa vilka logotyper man använt sig av? Nä, jag tror banne mig inte det. Ni ska få lite ledtrådar. Eller de är ganska många. Här kommer de:
- Två TV-serier.
- En bokserie.
- Tre affärskejdor.
- Två tidsskrifter.
- Två drycker.
- Internetföretag.
- Leksakföretag.

Alla rätt kan få sig ett pris. Riktigt vad det är säger jag inte nu.

Kortet på mig är förövrigt ifrån när vi töntade oss i Lisebergs lustgård. Fult som fan, men passade på något vis in i det röriga. Tankar och åsikter?
Publicerat i: Pelles vardag

Avrundningar och deg.

Dagen har flytit på, fast på ett behagligt sätt. Igår degade jag och ville hellre inget än att ha något att göra, idag har det liksom inte gjort något. Jag har ägnat dagen åt planer. Vad jag planerar i huvudet är att åka neråt mot Skåne i början av augusti. Vill någon med? Vi vinar oss genom dagarna, badar i havet och dricker en eller två öl. Jag var alltid i Skåne som ung, sen så växte vi upp och nu är jag sällan där. Utom i Malmö, men det räknas inte. Eller, det räknas väl... men inte Skåne på det sättet jag menar. Så se till att vara lediga runt första vecka i augusti om ni vill med. Alla är välkomna (det är ju ett fritt land, förstår ni. Sen är det väl en annan femma om jag umgås med er eller inte).

Sandra sa här om dagen att jag inte riktigt får fram poängen i mina bloggar. Att jag ofta slutar styckena med "typ" eller "något sådant". Sen drog hon någon liknelse med en släktning till henne att han gör så när han inte riktigt vill stå för saker, men drar till ett "eller något" i slutet. Då låter det som om man inte bryr sig, men ändå fått sin åsikt sagd. Hon sa också att hon inte tror att jag inte står för det jag skriver, utan hon kom mest och tänka på det. Sen så började jag tänka på det där och varför jag gör så. Det enda svar jag kom på är följande: av lathet! Ofta när jag börjar plita ihop en blogg så har jag lite rader redan skrivna i skallen och mot slutet så ledsnar jag ofta (inte alltid) och brukar avrunda med "typ" eller "eller något". Detta är nog för att jag inte fått det formulerat så väl som jag från början velat.

Hänger någon med på hur jag menar? Knappt jag själv. Typ. Eller något (hehe).
Publicerat i: Pelles vardag

Darlington County.

Anna filmade lite under Bruce, så jag la ut det på YouTube nyss. Den hemsidan gör allt annat än förbättrar klippen man lägger ut. Här kommer iallafall ett yttepyttekort klipp från "Darlington County". Härligt värre!

Publicerat i: Pelles vardag

Resten av Gbg-trippen.



Resten av Göteborgstrippen då, det är vad jag ska tala om. Minus The Boss-biten, men det är väl rätt så klart vid det här laget. Övernattningen skedde på en bot. En stor koloss ombyggt till hotell. Det var faktiskt fint och rätt så billigt också med fin båtbar och allt. Att frukosten inte ingick i priset är väl det enda jag har att klaga på, så speciellt mycket att höra över var den inte heller. Jag och Anna sov bredvid varandra och i en koj ovanför låg Stefan. Lite läskigt att ha en fullvuxen människa över skallen. Nacken skulle lätt knäckas om något skulle gått fel. Så jag la mig faktiskt med fötter mot den tänkta huvudändan, för att nöja mig med två eventuellt brutna fötter istället. Dock så vaknade jag upp med huvudet i rätt ände ändå. Jag har alltså vridit mig på något vis och jag vet inte hur. När jag senare skulle resa mig upp så dunkade jag i huvudet något så fruktansvärt hårt. Bulan är fan större nu än vad den var igår, när smällen var färsk och allt.



   

Redan klockan elva stod vi vid Lisebergs grindar och kom in bland de första. Köpte oss åkpass och gick direkt till "Kanonen", vilket var min stora fasa. Jag och karuseller går sällan hand i hand, jag blir illamående som fan. Det ordnar sig bara om jag får i mig något sött direkt efteråt. Det är väl alltså som vanlig åksjuka med andra ord. Bara att jag får det av kortare färder i karuseller och inte i några som helst fordon. Märkligt. Som väntat blev jag också åksjuk av denna jävla berg-och-dalbana. Men jag åkte den iallafall, det är en bra sak. De andra två drog till Balder och åkte den. Jag sket i den detta besök. Den har jag åkt så många gånger förr ändå, så jag klarade mig bra utan. Kålerado blev det också, fortfarande i åksjukt tillstånda. Bumbande "båtar" i guppande vatten var väl inte riktigt vad jag borde gjort i det läget. Men jag klarade mig utan att spy. Sedan åt vi lite och jag mådde genast bättre. Nästan på en gång.

Anna och Stefan åkt "Uppswinget" (eller vad den nu heter?), jag chickade ur och tog istället kort på dem under resans gång. De blev riktigt bra, som ni kan se nedan. Hehe. Senare under dagen så vågade jag mig faktiskt på den och den var faktiskt inte så farlig. Fast jag blev illamående igen, vilket var lite konstigt för det var ingen sådan karusell. Jag tror nog den där smällen i skallen fick mitt balanssystem helt ur balans. På riktigt. För nog att jag inte brukar njuta så värst mycket av karuseller, men jag brukar inte vara överkänslig med de. Något fel var det. Skyller på vätskebrist eller något.



   

Vi åt på Evert Taubes café. Pesto Pasta för min del. Det var riktigt gott och jag rapade pesto timmar efter att jag ätit. Det gjorde inte så mycket, pesto är gott. Skillnad om jag ätit... bajs? Kan inte bli goda rapar av det inte. Sen så larvade vi
framför kameran ett par tusen gånger. Det var den där lustgården de skaffat på tivolit som fick fram fjantarna i oss. Aldrig har låtsasurinering med fontänstrålar varit så roligt, heller inte "Stina"-hoppen. Ni vet som Stina Lundberg Dabrowski gör på sina intervjuer och allt. Festligt och nördigt, folk glodde på oss lantisar. Höh. Men vi kommer aldrig träffa de igen. Tack och lov.



        

Klockan sex begav vi oss till centralen för att ta tåget hem. Det skulle ha gått klockan sju. Tjugo över åtta kom vi iväg. Detta på grund av att lokföraren blev hastigt sjuk. Enda platserna fanns i bistron, så där satt vi mitt bland alla fyllisar och degade. Kupé-tidningen läste jag väl en sisådär tjugo gånger om, så kul hade jag. Några gubbar pratade Bruce med oss om Bruce. Men vi visade oss ointresserad av att prata med dem, på ett trevligt sätt hur dumt det än må låta. Jag var trött och hade ingen som helst lust att prata med främmande människor. Ville mest hem. Klockan halv elva klev vi av bistrovagnen. Sög riktigt hårt. Vi som skulle ha kommit hem til nio och allt. Skit händer, brukar man ju säga. Hade ju ingen tid att passa som tur var. Jag kom hem, bloggade och somnade djupt. Slut på dagen.

Just ja, lite mer saker har jag att säga. Saker som jag inte orkar redigera in i bloggen:
- Jag hatar mitt vax. Lite fukt och håret förblir synligt flottigt hela dagen ta mig fan. Inte bra när man är på Liseberg en varm sommardag. Svett och vatten om vart annat. Det är sämst, måste leta reda på något bättre skit.
- Vi åkte även Flumride, Sagoslottet (kortet där vi ler som tokar, vi fick attraktionen roligare än vad det var), Evert Taube-attraktionen och några andra. Jag och namn är som ovänner idag. Måste vara bulans fel. Spökhuset, förresten! Jag kom på en till.
- Jag åt mjukglass för att få bort illamåendet.
- De andra åt (på Taube-fiket) köttbullar med alla de "rätta" tillbehören (Anna) och entrecôte (Stefan). En salig blandning på matkulturer. En kopp kaffe kostade 23 jävla spänn på stället också. Två deciliter piss.
- Vi hann inte möta upp Johanna under dagen, vilket var förjävla synd. En annan gång, Jojo, en annan gång.
... ja, det var allt för nu.
Publicerat i: Pelles vardag

Toppen.

Sitter här och läser kritikernas röster (Aftonbladet och Expressen, vad annars) om Bruce Springsteens andra Göteborgds-kväll. De är ense om en sak, konserten blev en klar femma. Fredagens konsert fick en fyra. Överraskande? Nej. Så är det alltid, Robbie Williams, Iron Maiden... och så vidare. Konsert två får alltid toppbetyg. Detta är väl för att inte slösa på "plusen" och getingarna för tidigt. 

Jag är inte bitter alls, det är jag verkligen inte. Jag är däremot grymt avundsjuk på att jag inte fick se "I'm on fire". Nu har jag sett den på nätet, men ändå. Jag hade verkligen velat sett den live. Jag avundas alla som faktiskt fick se och höra den. Många (de flesta) bryr sig inte, det är en fotnot i deras Bruce-kunnande. Men jag gillar den mest av alla. För att inte tala om "Twist and shout", den hade inte varit helt fel att ha sett heller. Men inget slår "I'm on fire". Var nöjda för fasiken!

Johanna, hade du skoj? Visst var det bättre än väntat? :D

Däremot är jag överraskad över att han inte spelade "Dancing in the dark" eller "Cadillac Ranch" båda dagarna. Hits som jag trodde han körde för alla? Men det är förstårligt, med den spellista han har att välja på, han måste väl variera sig. För både fansens och sin egen skull. Jag är nöjd att jag fick köra mina Courtney Cox-moves till "Dancing...." i alla fall. Hehe. Oh, jag skulle vilja se det igen. Ångesten vill fan inte ge sig.

Publicerat i: Pelles vardag

Bruce Springsteen.

Jag gillar inte den här känslan. Känslan över att något jag sett fram emot så länge är över. Saknad kan man kanske kalla det. Men det är inte bara det jag pratar om. Så här är det jämt. Jag känner vemod, saknad och lite sorg. Vemodet grunnar sig mest på att det inte känns som att jag fått in så mycket jag velat önska i mitt huvud. Jag har det. Men det kommer lite stundvis med glimtar ifrån gårdagen. Lite som minnesluckor efter en fylla. Ju längre tiden går desto mer hinner man minnas och komma ihåg. Så här direkt efteråt känner man bara... ångest? Ja, ångest! Ångest över att inte minnas. Men det kommer som sagt, det gör det alltid.

Bruce Springsteen & the E street band på Ullevi 2008. För allra sista gången. Jag behöver inte annat än säga att det kändes mäktigt. Går rakt upp i toppen över det bästa jag sett. Utan någon som helst tvekan. Okej, så det var väl ingen "85-klassig konsert", men för mig (som inte ens var född under den turnén) så blir detta det bästa jag sett. Listan över världsartister jag nu sett är en bit, så det hela säger en hel del.

The Boss är min gud, he's the man. Han bjuder på sig själv. Låter folk i publiken hålla i mikrofonen medens han drar av ett gitarrsolo, bresar på scenen, klättrar likt en bändig tonåring upp för mikrofonstativet... ja, jag är i extas! Gubben är nästan sextio bast och håller på som om han inte vore en dag över 25 med sina knäglidningar över scengolvet. Jag blir helt euforisk. Jag ÄR helt euforisk. Fan, vad jag gillade gårdagen. Jag skulle vilja gå idag igen om jag hade en miljon kronor och kunde handla obegränsat. För mig är detta en livsmerit. En sjujävla bra sådan.

Så hela konserten gick till på följande vis: vi (jag, anna och stefan) ställde oss i ståplatskön runt halv sex. Halv sju började vi röra oss inåt. Väl inne så rusade vi fram och kom in genom staketet till längs framme vid scenen. Vi hitta en plats, nöjde oss med den och slog oss ned. Timmar kvar att döda. Jag låg ner och vila lite, precis som många andra. Ibland reste vi oss och sprang lite nämre scenen. Varför det kom sådana språng vet jag faktiskt inte, men plötsligt gjorde de det ibland. Inte oss emot, vi kom ju nämre. Klockan slog nio och Bruce med bihang kom ut på scenen. Öppnade upp med "Born in the USA" (som var en perfekt start för övrigt). Ser man till scenen längst bort, den stora, så var vi cirka fem-sex huvuden bort. Med andra ord så stod vi antingen sjätte eller sjunde raden. Jag var svinnöjd med vår placering som var skitnära och lite till höger (från vårt håll sett på scenen). Tänkte att vilken lyx de har som får stå på vid de där podierna som sticker ut i publikmassorna och som faktiskt står så nära att man kan ta i hand med karln. Det hade jag verkligen vela gjort. Så rätt som det var så försvann Bruce från vårat synfält och vet ni var han dyker upp. En, två meter precis framför oss (se bilder nedan). Bara så där. Alla runt omkring oss blev exakt lika chockade och hade nog liksom vi missade de fem olika podierna som fanns. Det fanns inte bara ett vid mitten. Detta faktum att jag fick en ännu nämre blick på rockikonen Springsteen gjorde min kväll. Nog för att det räcker med en bra konsert, men att få vara artisten i från nära skadar aldrig. Svetten skvätte åt alla håll, han plockade upp låtönskningar från olika plakat som publiken höll upp och lätt sig bli buren av alla händerna över allt. Det är så coolt att jag inte vet var jag bör ta vägen.

Bästa låtarna: Darlington County, Cadillac Ranch, Seven Nights of Rock 'n' Roll, Dancing in the Dark, Born to Run... ja, jag vet. Det var inge vidare bra minilista över låtar.
Sämst låt: Be Mine.
Segast: Last to Die.

Här har ni honom, mannen, myten, bossen! Kameran ger inte rättvis bild av hur nära vi faktiskt stod.


Här dök han upp rätt som det var. Coolt som fan!




Ett stavtiv av något hårt material antar jag. Han klarade ju av att både göra det ena och det andra med det. Storbildskärmen var bra när han försvann från vårat synfält.


På det andra lilla podiet bredvid oss. Bruce samlar in låtönskningar.


Sen så kom han till oss igen. Sjöng lite grann.




Till sista låten gick vi bort det det andra podiet för att försöka få en nämre blick av karln, kanske rent av få skaka hand med honom. Men det blev inte så. Det gör inte så mycket heller. Bra sikt här ifrån med. Här håller de på att ta farväl.


Man glömde lätt bort publikhavet som var bakom en. Framme vid scenen tog man det lät för en klubbspelning eller något. Mäktig syn.


Det var alla (bra) bilder det. Jag är så jävla glad och tacksam att jag sett det här. En av de bättre stunderna i livet utan tvekan. Sen så är jag glad att jag hann se Bruce med E street också innan de blir för gamla och lägger av. Tur är vad jag kallar det. Kvällen var grym och kommer alltid vara en "åttifemma" för mig. Framöver kommer jag se fram emot Bruce som soloartist igen. Inte heller fy skam det.

Jag bloggar om hotellet, Liseberg, hemfärden och allt annat skoj och struligt som skett dessa två dagar. Nu måste jag sova. Klockan är halv ett och har suttit med denna blogg i snart två timmar. Hehe.
Publicerat i: Pelles vardag

Ciao.


Nu drar jag vidare sydvästerut, tror jag det blir. Mot Bruce och evigheten. Imorgon svänger jag, Steven och Anna in en sväng på Liseberg också. Fan vad jag ser fram emot detta, det kommer att vara i absolut världsklass. Hörs imorgon kväll. Adios!
Publicerat i: Pelles vardag

Sommarpics.

Har legat och degat i solen hela dagen. Eller nä, det var en överdrift. Jag låg några timmar sen så blir det svårt, vill gärna ha något att doppa mig i emellanåt. Ligger man på gården blir det svårt att njuta riktigt ordentligt. Mest kvavt och svettigt. Tänkte nyss att jag skulle tömma kameran inför imorgon och passade samtidgt på och ta lite bilder. Ute i det fina vädret och allt.









1. Molly med sin krage. Hon har repat sig snabbt och är alert som aldrig förr.
2. Mamma sågade "sönder" granen utanför mitt fönster till ett träd.
3. Annas lilla semesterhus, ständigt hennes byggnadsprojekt. Ser ni föresten hur gräsmattan ser ut? Gött och slippa klippa det, men vasst att gå barfota på.
4. Anna som läser "Luftslottet som sprängdes" av Stieg Larsson (visst heter han så?). Alla lovordar de böckerna så snart måste jag sätta igång med de.
Publicerat i: Pelles vardag

Brucepackningen.



Imorgon vankas det Bruce Springsteen. Vi ungdomar nere på stålplats och päronen sitter på läktaren. Man måste vara smart och packa med sig litegrann av nyttigheter. Jag har med följande:
- Deo, för den goda luktens skull.
- Dextrosol, för det pigga sinnets skull.
- Tuggummi, för den goda smakens skull.
- Solglasögon, gör den varma sakens skull.
- Keps, för den smarta sakens skull.
- Biljett, för att jag inte är dum i huvudet. Ungefär. Typ.
- Kamera, för minnets skull. Jag brukar ofta precis efteråt ha svårt att minnas vad jag nyss sett. Hehe.
- Öronproppar, för hörselns skull.
- Plånbok, för vattenköpandets skull.

Publicerat i: Pelles vardag

Linda Rosing.



Utdrag från Linda Rosings blogg:
"Nu har jag lyckats diska iallfall.
Framsteg,,,,
"

"Det är alltid skönt att sova på saker innan man
bestämmer sig
".

"Som sagt i morgon är det en ny dag och jag kanske
känner helt annat då. Eller inte, det visar sig då!
"

Sveriges tredje största blogg. Hur kommer detta sig?  Silikonet talar och man blir framgångsrik bloggare. Dessa rader jag tagit med är faktiskt olika stycken hon har med i sin blogg. Intressant, någon? Jag fattar inte ett jota. Det är som en dålig följetång av obegriplighet. Lite som "Skilda världar" utan de "enastående" manusförfattarna. Eller vänta, de är nog med och guidar henne i hennes vardag. Nu när jag tänker efter,,,, (kommatecken, precis som Linda. Min inspirationskälla, min mentor).
Publicerat i: Pelles vardag

Bratwurst Beaver.

Jag fick lära mig en udda sak idag. Snoop Dogg (-y Dogg?) har tydligen medverkat i en porrfilm. Eller, han var inte med och gufflade själv. Han var med och sjöng sina låtar, varav några var nya och några gamla godingar, medens folk lekte runt omkring karln. Som en musikvideo. Fast lång. Med mycket naket. Hur vet jag detta? Jag såg den igår. Haha, nä... så var det inte. Jag googlade på "Sexual Eruption" med Robyn, hamnade på Wikipedia, tryckte på Snoop och kom sedan, efter många klick hit och dit, till iMDB.com. Hade kanske varit bra att ha sett den? Allmänbildningen har ju förändras nu senaste tiden. Har man inte sett Paris Hiltons nakenrulle så har man inte ett rätt i skallen, ungefär.

Men egentligen, hade Snoop varit svensk, hur bra att hans namn inte varit om han valde en porrkarriär? Snoop, Snopp. Snopp snoppy snopp. Snopp Doggie Style. Aah, den som ändå hade ett coolt porrnamn. Vad skulle mitt vara? Pelle Penis, kanske. Eller Bratwurst Beaver? Mannen med den lilla nöten? Tål att tänkas på...



Det är inte jag som censurerat bilden. Bara för att få detta klargjort.
Publicerat i: Pelles vardag

Min musikal.

När jag ändå är inne på TV-serienördssnacket så måste jag fortsätta lite till. Låten nedan på klippet har jag sjugit hela dagen. Det är ifrån "Scrubs". En kvinna faller i början avsnittet ihop, vaknar till och hör bara musik. De gjorde hela avsnittet till en musikal. Det är ett av mina favoritavsnitt.



Det här är de två sista låtarna. De är bäst. Ja, jag gillar de. Riktigt bra!
Publicerat i: Pelles vardag

Absolutly Hysteriskt.

Min andra TV-serie jag införskaffade samtidigt som "Kalla fötter", "Helt hysteriskt", är mitt nya sömnmedel innan jag somnar. Ett bra sömnmedel. Ta två medelålders kvinnor, varav den ena har en dotter som den andra hatar. De båda dricker, knarkar på och vältrar hänsynslöst framåt i vardagen utan respekt för något. Döp de till Patsy och Eddie och en av de roligaste brittiska TV-produktionerna har nu fått sina ingredienser. De bryter mot alla de vanliga "sitcomsen" som finns. Elakt, rått och utan den amerikanska censuren. Ni har nog sett det i era ungdoms dagar, jag vet att jag gjorde det här hemma. Förstod inte så mycket då, men jag skrattade när de andra garvade. Bäst så, så att säga.



Det märks att serier som "Vänner" eller i vissa fall också "Seinfeld" (de som kom efter '92 det vill säga) har lånat en hel jävla del av britternas material. Bara gjort det familjevänligare och mer korkat. När jag ser "Vänner" idag så byter jag kanal direkt. Jag klarar inte av det. Jag skrattar inte. Eller jo, åt Phoebe bara. Det är en sådan fånig serie i jämförelse med vad som finns. Anpassat på något vis.

Mitt tycke för "Vänner" kan ju ha förändrats för att jag sett det en sisådär elva-tolv gånger om. Jag tycker alla ska köpa, hyra, låna, ladda ned, sno eller vad helst väljer att göra ett exemplar av "Helt hysteriskt"-samlingsboxen. Unikt och så roligt att njurarna tar skada.

Publicerat i: Pelles vardag

Dagens elände #1

Jobbet var tufft, det var mycket... bla bla bla. Så, jobbiten avklarad! Jag läste igenom lite bloggar från mina tidigare dagar. Ett jävla tjat om hur jobbigt det är på jobbet jämt. Jag får skärpa mig. Så istället ska jag lista lite av allt det andra eländet som hänt i världen. En reportageserie jag så fantasifullt döpt till;

DAGENS ELÄNDE!
Elände nummer ett: En sjutton årig pojke blev av med huvudet huvudet på en Batman-berg-och-dalabana i Georgie, USA. Karusellen är en i raden av liknande berg-och-dalbanor som finns i de olika "Six flags"-nöjesfälten runt om i USA. Ungefär som Space Mountain på Disneyland. Hur helst så gick det hela till på det viset att pojken i fråga hoppade över en massa stängslen, där man tror att han letade efter något som han tappat under sin tur i berg-och-dalbanan tidigare under dagen. Området var bara till för personal och skyltar på stängslet varnade till och med för livsfara. Sen så tror man sig veta att pojken reste sig upp och så kom ett tåg i attraktionen och slet huvudet av honom.

Ska man tycka synd om denna grabb? Eller, det är väl inte vidare "mycket" att tycka synd om längre, utom kanske hans familj. Men om skyltar varnar för livsfara, borde man då inte låta bli att gå in. Jag hade låtit bli. Hade ni? Familjen väljer att inte stämma nöjesfältet. Av den enkla anledning att de faktiskt inte gjort något som helst fel. Otroligt för att vara USA.

Elända nummer två: Även här hamnar vi "the great land in east". Superduperstora modellen Ruslana Korshunova har tagit sitt liv. Hur, undrar ni. Det är nästa det första man undrar när man får höra om självmord, hur det gick till. Inte för att jag letar tips och trix. Jag är dum och nyfiken, egentligen vill jag inte veta. Men hur gick det till? Jo, Korshunova befann sig högt upp i ett höghus då hon sprang mot ett fönster, hoppade igenom och föll sedan mot gatan nedanför. Läs mer HÄR! Jag tror pojkvännen har något med saken att göra. Golddigger, eller vad brukar det kallas?

Fortsättning följer..
Publicerat i: Pelles vardag