Utsvulten.

Jag
är
socialt
utsvulten.

Hjälp för fan, jag vet inte vad jag ska använda dagarna till. Jag gick från att ha umgåtts med mina varje dag i två veckors tid till att hux flux bara jobba eller dega hemma. Jag måste hitta på något snart. Vi måste alla göra det. Snart. Helt på onsdag. Typ. Under juli kommer jag jobba som en jude, så förstår inte hur jag ska hinna med att umgås med folk. Jag får väl gå i socialcelibat. Det får bli en nödutväg. En sista åtgärder så att säga.

Dessutom vill jag åka och campa någonstans, hänger någon med? Dags att törna in. Sov gott.
Publicerat i: Pelles vardag

Projekt lada.

Okej, så jag har kommit till slutet av målningsprojektet. Det är bara en liten topp kvar att måla. Vi skulle ha gjort klart allt idag, men liften vi tänkte hyra hade pajat när den var uthyrd till några andra. Tur, det vore en ren mardröm att bli fast upp i skyarna på en sketen lift. Varenda vindpust känns och går som ett rangel längst hela maskinen. Jag hatar't.

Här kommer iallafall lite bilder, före, under och (nästan) efter. Det har gått fort, med tanke på hur lite tid jag lagt ned sammanlagt. Hade jag gjort det på raken så hade jag väl kommit upp i tre dagar. Då måste jag också påpeka att huset är gigantiskt. Se själva...







Oj, vad solen låg förjävla fel på bild nummer tre. Men jag hoppas ni nog skillnaden ändå, tror jag. Jämför med toppen bara. I väntan på liften så målar jag kortsidan som man kan se på bild två. På husets vänstra sida (från ditt håll sett) så håller pappa och storebror på och rustar. Märkligt att det är gårdens mest oanvända hus som får sig en upprustning. Så kan det vara.
Publicerat i: Pelles vardag

Snabbis.

Dagens bästa: var schemalagd på jobbet idag 17.00 till 23.00 och sedan så är det dags att öppna imorgon igen. Härligt. Kommer nog få sluta tidigare ändå. Har redan bytt ned mig en timma med Lovisa. Den som lever får se, så är det bara. Annars är det adjö för denna (bloggsnåla) dag. När jag kommer hem är det direkt i säng som gäller. Måndagsöppning är det ju till råga på allt. Det betyder väl i vanlig ordning att jag a) kommer att lätt att somna, men vakna igen vid tolv och vara klar vaken. b) känna mig som i trans hela dagen.

Ba-ra-ra-rapp-bap-ba; i'm hatin' it!
Publicerat i: Pelles vardag

Kattmatslunch.

Jag är en jäkel på att laga lunch. När det verkligen vill sig från min sida, det vill säga. Vilket sker mer sällan än jordbävningarna i Asien. Det säger en hel del. Men jag är en fena på det. Idag blev det lax (på tal om fena), på en bädd av tomater och gurka i marinad. Till det en sås av créme fraiche med citronsaft och fetaost. MIssade dock att laxkotletterna skulle bynas på vardera sida i två minuter och sedan åka in i ugnen. Då jag inte jag slagit på någon ugn och inte orkade vänta fick det bli till att mosa dessa lite. Jag var för hungrig för orka bry mig. Det såg inte riktigt ut som det kunde ha gjort. Som kattmat över grönsaker. Men det var gott.

Det var på grund av kattmatssynen som jag sket i att ta kort på mitt mästerverk. Annars så låg kameran redo att låta sig bli använd. Bloggar blir lite roligare med bilder, visst?

Publicerat i: Pelles vardag

Ms Green och de andra.


En ganska udda ovana jag har är att terrorisera sådana där interaktiva kundservrar (plural verkligen?). Anna från IKEA blir argast om man frågar henne oanständiga frågor, medens Lisebergs-kaninen inte fattar om han är kåt eller inte. Hans skäms mest för att han inte fattar frågan. Ms Green från CDON blir arg så fort man inte enbart ställer frågor angående hennes jobb. Den med mest makt är nog Anna, tror jag. Hon från IKEA. Om jag förstod saken rätt så har hon rätten att stänga av min IP-adress från IKEA's hemsida ett visst antal timmar.

Vad har vi lärt oss av detta? Folk från IKEA är arga, på CDON har de inget annat i huvudet än jobb och Lisebergs-kaninen är asexuell. Upp till bevis nu, vem här frågar oanständiga frågor till figurer som dessa ovan? Och har ni några andra roliga jag kan fråga? De ovan börjar bli lite tråkiga mot mig.

Uppdatering:
Jag fann Emma på Telenors hemsida också. Det ser ut som om hon har huvtröja på sig, eller hur?

.
Publicerat i: Pelles vardag

Hästskor.

Jag är ju då ingen fotograf. Det har inte hindrat mig förut och ska heller inte göra det nu heller, men jag tänkte bara säga det. For the record, som det brukar sägas i Englad och alla andra engelskspråkiga länder. Till de länderna här Jamaica, USA, Irland.... och.... öh, vilka länder är engelskspråkiga? Kuba? Luxemburg? "Who gives a shit" är också vanligt vedertaget uttryck. Vi låter den frasen står för detta stycke.

Finliret på målningen har börjat. Jag har målat vitt runt fönster, jag har målat dörrar svarta, jag målat smått, jag har målat stort... ni fattar galoppen. Just nyss kom jag på vad jag glömt och var tvungen att gå och fixa det. Det allra viktigare av de viktigaste finliren, nämligen höstskorna. Så...

.... jag tog en bunt med hästskor. Låt inte lyckans rinna ut, håll skiten uppåt!


En hammare och en massa spikar. Jag har en vana att överdriva antalet spikar till dess ändamål. Jag räknar väl med min egen klumpighet och tror jag ska tappa hälften på marken. Vilket jag alltid gör.


Jag "nailade" fast de jäkla hästskorna. Vissa av de hade inga hål, så jag böja och bända en massa spik. Det låter ful, men det blir bot ochbättring imorgon. Ska måla över med vit färg. Så nu har vi lite äkta lantstuk över våra ladugårdsdörrar. Det är väl också det enda som följer de riktlinjerna. Mest är vi väl "IKEA möter Grodden" (eller vad det företaget väljer att kalla sig dessa dagar). Jag blev nöjd och imorgon blir det till att måla.


På vägen tillbaka höll jag på att ramla i detta brännäselsnår. Som faktiskt är större än vad det ser ut. Jag är ju inte fotograf, som sagt. Men med en snygg frivolt så lyckades jag mig "matrixa" över dessa onda växter. I slow motion. Nä, skämt å sido. Jag föll på mage bredvid, orsakade jordbävning som fällde ett rådjur till benbrott. Suger att vara rådjur idag. 
Publicerat i: Pelles vardag

Yttepyttearg på något?

Okej, nästan ett dygn senare så skäms jag för det förra blogginlägget. Jag hade en dålig dag med en massa störiga människor. Det värsta med servicejobb är att man lär sig hata människor. Människor är dumma i huvudet, på rikigt. Inte alla, nu ska vi inte dra alla över en kant. De som själva jobbat i branschen på ett eller annat vis brukar visa lite empati. Men så har vi de här igenomsvenska idioterna. De som luktar bonde, motorolja eller lastbilssvett och vars sociala förmåga inte går längre än till förolämpningar. Jag får lust att ge de fingret och be de rotera på det. Hade jag velat vara bonde så hade jag kunnat vara det vid det här laget, tro mig det hade jag verkligen. Jag vill inte. Inte alls.

Kommer jag inte in på skola till hösten så måste jag nog sluta ändå. Både för min och för andras skull. Så känner jag idag. Men vad är mitt omdöme att lita på, jag ändrar mig ju för sjutton från dag till dag. "Jag ska nog sluta blogga" sa jag senaste för tjugotvå timmar sedan och här sitter jag igen. Inte ens ett dygn senare.

Jag är butter av mig, det har bland annat syster påpekat här om dagen. Fyndigt gjort. Jag blev ännu buttrigare. Jag funderade över vad det är som gör mig butter och kom inte fram till speciellt mycket egentligen. Jag tycker inte jag är speciellt anti. Att våga uttrycka sin mening kanske ses som för lite för vågat för vissa, men jag tycker alltid att man ska säga vad man tycker. Även om man kanske inte alltid gör det så ska man få göra det. Utan att andra blir sura och kallar en kukhuvud.

Vad jag däremot insåg är att det finns vissa saker som gör mig lite arg. Inte jättearg, utan bara lite. Yttepytte.
- Folk som säger att "Harry Potter"-böckerna inte är något för dem och att de är larviga. Ett, HP passar precis alla och är precis lika välskrivna som alla andra skönlitterära texter. I många fall är de mycket, mycket bättre. Dessutom så kan man inte annat än hylla dessa böcker. I internettider som dessa, när folk blir allt slöare i huvudet, när grammatiken faller ur öronen och man inte orkar annat än sitta framför någon typ av skärm och slöa. Är det inte då jävligt coolt att en bokserie slår ned på jorden boom-schobrak och öppnar upp läsningen för många. Hylla för fan!
- Folk som kollar sin brevlåda bara för att de ha vägarna förbi. Jag vet, jag vet, jag vet... i-landsirritation. Jag ser folk som kollar sitt postinkast när de går förbi även om det är helg, även om det är kväll och långt efter att posten anlänt och redan burits in en gång. Varför jag tycker detta vet jag inte... det bara är så.

Har ni något som gör ett yttepyttelite arga?
Publicerat i: Pelles vardag

Sug min feta röv.

Jag grymt irriterad. På allt som rör sig och har minst två ögon och två ben. Funderar på att sluta blogga också. Vi får se hur det blir med det. I morgon ska jag upp tidigt och därför ska jag sova nu.
Publicerat i: Den arga kategorin

Latexpjucksen.

Dags att sätta mig på cykeln till jobbet igen. Två veckor semester har gjort mig jävligt lat på motionsfronten, så jag får se hur det fungerar. Det är det jobbiga med motion, man måste underhålla den hela jävla tiden. Varje dag, varje år, hela livet. Helt ärligt, det finns roligare saker än ta sig an motionen. I min mening så finns det ju matätning, TV-sittning, datasurfande, verbpåhittande och hel del bunt med andra saker som är roligare än att röra på fläsket. Men vad gör man inte för att hålla sig nyttig?

Uppenbarligen går min nyttiga sida ut på att äta tonvis med glass för tillfället. Kan det bli en ny diet. Ät inget mer än glass på två veckor, gå först upp sju kilo sedan ned arton. Jag tänker mig att grädden i glassen gör först så att kroppsfettet först expanderar, sedan sjunker det ihop och förintas. Detta om man bara äter glass. Kan någon vara frivilligt och prova, så kan jag studera denna toksmarta idé. Jag tror den funkar till femtio procent.

Dags att spänna på cykelhängslena och stoppa i fötterna i latexpjucksen och dra. Det är föresten två plagg jag inte äger, tänkte jag borde tillkänna ge det. Kommer mer ikväll.
Publicerat i: Pelles vardag

Nattvakterna.

Till följd av hundoperationen som skedde igår så lekte jag och Anna hundvakt hela natten. Anna låg på madrass på golvet, jag sov i soffan och Molly bredvid Anna på golvet. Personligen vaktade jag inte så mycket, sov och svettades om vart annat snarare. Inte vidare härligt som det må låta. Vem vill inte ligga i en säng och svettas, menar jag. I rätt situationer dock. Hehe. Anna var vaken mest hela natten, matade, rastade, talade med hunden. Hon var groggy ända in på småtimmarna.

Som sagt, fulla djur är en rolig syn.

Nu kan hon vara uppe och gå igen vilket är ett jäkla under om man ser till ärret under hennes mage. Hade det varit jag hade jag legat kvar i minst två veckor. Minst. Jag har väldigt svagt operationspsyke. De få gånger jag fått operation så har jag legat däckad dubbelt så länge än medelsnittet. Tycker synd om mig själv. Fast det behöver jag ingen operation till, om jag ska vara ärlig. Låt mig trampa på en spik och jag blir likadan.

Har ni blivit opererade någon gång?
Publicerat i: Pelles vardag

Molly.



Idag var det dags för lite drama i Nilsson-residentet då allas vår Molly skulle operaras. Dags att snitta bort lite tumörer, bli igentejpade och må bra. Förhoppningsvis. Vid ettiden drog jag och syster till veterinären. Doktorn, en ganska övertrevlig kvinna (jag har svårt med övertrevliga människor, som är trevliga så att det nästan går runt till otrevlighet) lät oss hjälp till att sätta in kanyl i tassen. Jag kände mig som JD i "Scrubs", fast nu var det veterinär edition. Tydligen var ingreppet inte speciellt svårt, men komplikationer vid narkosen var vanliga vid äldre djur. Molly är tio år. Pigg som en nötkärna dock, inget snack om saken. I hundår är hon nog snarare 60 istället för 70. Det är en hel del skillnad. Kanske att jag kan gå ned till 55 också. Vissa dagar i alla fall.

Doktor Övertrevlig sa att hon var en riktig byracka. Det är tydligen något bra?

Operationen gick utan svårigheter och Molly ligger nu under sina två filtar i vardagsrummet. Ärret går praktiskt taget längs hela hennes mage och undersida. Nu gäller det att hålla henne lugn som fan. Det kommer inte gå så bra, gissar jag på. Varje gång mamma kommer så slår hon ju nästan volt på sina fyra lurviga. Nu ikväll så föll hon ihop som en alkis när hon hörde mattes fotsteg.

Fulla djur, finns det något roligare? Haha.
Publicerat i: Pelles vardag

Nya datorn version 2.0.

Okej, så det blev en ny dator igår igen. En värstingsak till dator också dessutom. Vilket är ganska lustigt eftersom mitt dataanvändande är rätt så begränsat till internetsurfande och... ja, det är väl i stort sett det hela. Haha. Låt mig berätta vad som hände. Den andra datorn var inte helt frisk. Knapparna L, P, Å, Ä, Ö, pil vänster, pil ned, bindesstreck, delete och paranteserna funkade inte riktigt som jag önskade. Ibland när jag tryckte så kom det fyrtio P:n och ibland fick jag trycka fyrtio gånger för att få fram ett. Jag har förmågan att ignorera sådana där småfel och tänka att de går över. Detta lyckas jag annars ganska bra med fram tills det att apparaten lägger av helt och garantin gått ut. Men igår tänkte jag att jag måste fixa skiten direkt. Dels så att jag skulle slippa bli arg på mig själv senare och att jag skulle ha en fungerande dator när jag började plugga.

Så jag drog in till Elgiganten med Steven vid min sida, redo att byta ut dator. Faktum var att jag skitless på datamodellen jag hade. En dag klarade jag av liten-dator-trenden. En jävla dag. Och den var inget för mig. Visst, liten dator kan vara svinbra när man ska ta den med sig, men sen så vet jag inte... Jag hatade min förra så mycket att jag faktiskt var tvungen att radera lite "nackdelar" från förra databloggen. Jag blev lite rädd över det jag läste, förstår ni. Hur som helst, väl inne på Elgiganten så beslutade jag att ljuga arslet av mig. Jag tänkte att jag inte skulle säga att den var trasig, för då skulle de säkert velat skicka in den och jag skulle behöva vänta fem veckor på en dator jag inte ens ville ha. Så istället så sa jag bara att "den inte levde upp till mina önskemål" och att jag "inte ens rört den". Inte vidare mycket till lögn egentligen, men han köpte det, killen som hade hand om alla serviceärenden.

Låt mig klargöra, jag är en sådan där person som aldrig utnyttjar öppet köp. Köper jag en tröja som är för liten så får den hellre ligga i byrån än att jag byter ut den. Korkat, jag vet, men sant. Så ni kan inte förstå hur nervös jag var när jag skulle lämna in skiten och att det inte skulle vara anledning nog. Men det är väl det som är grejen med öppet köp, är man inte nöjd så får man väl byta. Jag var ju inte nöjd alls. Jag fick i alla fall ett "tillgoda kvitto" och gick på jakt efter en annan dator. Denna gång så hade jag två saker klart för mig, jag skulle inte köpa en liten dator och absolut inget skyltexemplar. Synd bara att hälften av alla datorer som såldes på stället var de som stod i butiken. Aldrig mer. Jag vet ju själv hur jag gör, man går ju och trycker på alla tangenter när man letar dator. Jag stod och kollade på lite människor i går, alla gör vi så. Nästan alla. Alla som kan skillnaden på vinylspelare och... dator? Det är kul att se mor- och farföräldrar med sina barn som är på jakt efter dator och gamlingarna säger saker som "ja, men den här datan (jo, "datan" inte "datorn", bara där märker man deras totala okunskap för teknik) var väl fin" och så står de och kollar på en GPS till bilen.

Med mitt tillgodokvitto gick jag i högsta hugg mot en dataman i dataavdelningen. Jag frågade lite vilka datorer de hade och som vanligt så var de jag ville ha slut på lagret, men att de kunde erbjuda datorn som stod som skyltexemplar. Sug min röv, tänkte jag och frågade om en sådan här  jag sitter vid nu. Fast en version sämre. Den var slut den med. Så jag frågade om denna jag nu äger(en LG), även butikens dyraste och den hade de så klart. Bara så där. De billiga sakerna köper de in en av varje av, men de dyra har de fjorton av på lagret. Så att de kan lura på någon stackars tönt (mig) en dyr jävla låda och tjäna en massa stålars. Jag riktigt känner hur en konspiration ligger och sjuder bland alla Elgiganten-liknande företag. De lovar en massa i sina reklamblad, men jag går aldrig i från en sådan affär med varan jag velat ha från första början. De spelar ingen roll om jag är först på plats, första dagen på rean, varan är ändå alltid "slut". PFF!

Datamannen var mig inte nådig! Först fick han mig att veta att "öppet köp är inget de har för att man ska kunna komma in och byta dator hur man vill". Jag sa att jag förstod det och att det inte var min avsikt med det hela. För så klart hade han frågat om det var något fel på den andra datorn och jag kände på mig att redan när jag svarade så var det något jag sa fel ("den levde inte upp till mina önskemål") och att jag borde nog ha sagt att vissa tangenter var dumma i huvudet till honom istället. Sen så ville han tvinga på mig en till ny försäkring för sextonhundra. Där sa jag emot, som tur var. Jag köpte ju för fasiken datorn (den andra) i måndags och borde inte behöva köpa en helt ny försäkring igen. Då sa han något om en bilpremie eller något, jag fattade inte alls. Att det var samma sak tydligen. Men jag kom undan med att bara betala mellanskillnaden för försäkringarna. Den första var lite billigare än den nu. Sen, som om det inte var nog, så ville ha helt plötsligt att jag skulle betala för Norton Antivirus som jag fick på köpet sist. Där sa jag också emot. Eller jag ljög och sa att "servicekillen", som fixade mitt tillgodokvitto, sa att jag skulle ha kvar det. Hehe. Så det gav honom inget val än att ge mig den rabatten igen. Annars hade lämnat skiten ändå, alla säger ändå att det suger.

Just ja, jag höll på att glömma. Jag ringde faktiskt innan jag åkte till Elgigantens kundservice och frågade om jag hade rätt till öppet köp och det hade jag enligt dem. Det glömde jag dock säga till datasnubben såklart.

Sen så gick jag till kassan, betalade mellanskillande för försäkringen och för datorn. Kommer undan rätt så bra. Sen så hälsade jag på gamla skiftledar-Malin. Hon jobbar där dessa dagar. Kul att prata med henne. Saknar 'na, hon var svinbra. Väl hemma så berättade jag för syrran om datakillen i affären och hur han behandlat mig som en dum jävla snorunge. Faktum var att jag inte var ett dugg otrevlig mot honom. Hade min anledning inte varit anledning nog för att få ett tillgodokvitto så kunde han väl tagit det med servicesnubben och inte med mig. Eller något. Systers reaktion var enorm. Haha. Tydligen var det tur att hon inte var med, sa hon, eftersom hon skulle ha blivit skitarg. "Öppet köp är väl för fan ändå öppet köp" var bara en av de argumenten hon hade att komma med.

Men nu sitter jag här. Med min sprojlans nya high tech-dator. För bra för mitt eget bästa. Den är mycket finare än den förra också och jag förstår inte varför jag inte köpte denna på en gång. Skitsamma nu. Nöjd är jag i alla fall.



Lite nördfakta: RAM-minne 4GB, storlek på 320 GB, processorhastighet på 1,83 Ghz, "vanliga siffror" på tangentbordets sida, bluetooth, fyra USB-portar, 15" widescreenskräm och en massa mer detaljer för proffsiga för mig.
Publicerat i: Pelles vardag

Jag suger, förlåt!

Jag gillar den här känslan av ångest över att jag inte hinner blogga, den är irriterande på ett bra sätt. Men idag har jag fan inte hunnit. Drog en sväng och bytte dator (en helt ny igen), jobbat och en del andra saker. Så jag vet att jag suger, förlåt. Mer bloggar imorgon... eller, idag blir det ju! Om nynya datorn, hundoperation och en massa skitsnack. Hörs då! Ciao!

Publicerat i: Pelles vardag

Händer kalla fötter?

Igår packade jag upp ett av mina senaste TV-serieinköp och börjar kolla. Minns någon serien "Kalla fötter"? Det är det jag ser på för tillfället. Kom bara halva första avsnittet innan John Blund kom och slog mig medvetslös med sin gummislägga, eller vad han nu använder. Bakpulverbomb fylld med sömnstoft? Det här med att han söver sina.. eh, patienter (?) med en "stilla-insomnad"-metod är bara skitsnack. För jag somnar alltid som en stock crash-boom-boom! Alltså så måste några hårdare metoder används, har jag inte rätt så säg? 

Okej, så jag använda just fyra rader tillägnat John Blund, vad säger det om mig? 

Det jag från början ville tala om var "Kalla fötter". Den serien är grym. Den bästa brittiska genom alla tider, om ni frågar mig. Fast gör inte det, för jag har sett ganska få av de. Men på fodralens baksidor så finns det folk som håller med, så jag får väl ha de som argument om inte annat. Tydligen var serien också en massa utmärkelser och pris, vilket jag inte hade en aning om... Men den förtjänar det, för, som sagt, den är grym.

Något som suger var att när jag packade upp de två boxarna jag köpte under västkustresan (köpte "Helt hysteriskt" också, som också den är grym) så fick jag se att de var ihopklibbade med varandra och att de gick sönder (endast på framsidan dock) när jag delade på de båda. Orsaken: en kylväska med någon öppnad förpackning hade läckt ut en okänd vätska och okänd mängd. Dumt och korkat som fan! Surt på nya inköpen, det är det som stör mig mest. Men, men... om några dagar kommer jag inte bry mig. Hoppas jag.  

Just nu har jag inte mycket mer att säga, så... hörs snart.

(Det finns knappt inga bilder på KF-ensemblen, så jag tog den bästa jag hittade)

Publicerat i: Pelles vardag

Nya datorn.

Wöö, jag sitter vid nya datorn och filurar för fullt. Det är därför som jag varit bloggfrånvarande, jag drog nämligen in och handla upp lönen. Jag glömmer vilket jobb det är att starta upp en ny dator. Alla filer som ska på plats, all musik man måste flytta, alla program som måste installeras om igen... Det tar fan på riktigt en halv dag! Köpet blev i alla fall en liten, yttepytte Philips på 12 tum. Nya trenden är tydligen små starka datorer. Fast ändå, den där lilla vita som alla affärer säljer vill jag ändå inte köpa. Den på... vad är det, sju tumsskärm? Fingrarna skulle ha fått kramp på det där lilla tangenbordet. Det är knappt att de får plats nu och då är det ändå samma som på mina andra dator. Det är nog psykiskt det där, skärmen är mindre, så det är väl det som gör mina fingrar dyslektiker och svårbalanserade. Dags för en bild på mitt yttepyttefynd.


Där har vi den, bara att min har svarta tangenter istället. Tänkte dra lite "pros and cons".
Fördelar:
- Snygg.
- Liten, lätt och smidig.
- Hyfsat bra ljud för så små högtalare (dock så har jag alltid hörlurar ändå).
- Relativt billig.
- Bra prestanda på många håll.
- Fyra timmar batteritid!
- Stort tangenbord (ett jävla tjat jag vet).

Nackdelar:
- Fula högtalare. Det är de där runda ni ser på bilden. Fast det är ju design. Och en vanesak antar jag.
- Känslig mus. Det är något bra, det vet jag. Men jag är bara inte van, hehe.
- Jordens dyraste försäkring.
- Ibland ser man nästan inget av det som står på skärmen. Men Olle ska lära mig hur man zoomar in med musen, så det där ordnar sig...
- Liten delete-knapp.

Ja, annars kan jag väl inte säga så mycket mera. Jag är varken jättenöjd eller missnöjd. Det är ett inköp och datorn är liten. Så det rullar. Hehe. Köpte skyltexemplaret dessutom, så gubben i butiken bjöd på antivirusprogram för femhundra. Inte helt fel. För er som undrar så kan jag säga att den är väldigt fin och i gott skick. Annars skulle jag aldrig ha köpt den. När jag börjar skolan kommer jag nog vara nöjd med den, liten och behändig. Jag gillar't! Så det kommer nog bli en hel del bloggar fram över sitter på en sprojlans ny dator.

Jobbet idag var en pärs (pers?). Sov nästan inget i natt och just nu biter jag mig i läppen för att inte dunka huvudet rakt fram och vakna upp med ett "U" i pannan. Så nu ska jag törna in, hörs imorgon.
Publicerat i: Pelles vardag

Hos veterinären.

Kom nyss (läs två timmar sedan) hem från veterinären med hunden. Mollys knöl under magen hade växt sig extremt stor, så vi fick ringa in och komma rätt så fort. Det var juvertumörer hon hade under magen och inte bara en heller. Stackars hund, hon som alltid varit frisk av sig. Men de var med största sannorlikhet godartade och hade inget med varandra att göra, så det är inte någon cancer som spritt sig. Så på torsdag blir det operation. Den enda eventuella komplikationen med operationen är att äldre djur är känsligare för narkos. Vi får se om det går, skulle det inte fungera så har hon iallafall levt i elva år. Det där löser sig.

Att vända tillbaka dygnen efter ledighet är ju inte det lättaste man kan göra. Jag borde egentligen gjort det lite stegvis, men inte då. Idag vaknade jag klockan sex efter att mor väckte mig. Detta efter att ha somnat runt tolv igår natt. Så vid nio ikväll så väntas jag nog redan sova. Så att jag orkar med att jobba imorgon igen. Tanken på att kliva upp och jobba klockan fem imorgon spyr jag på.

Någon som vill spy med mig? Vi kan ju bli de vandrande bulimikerna. Eller något. Bilda ett sällskap.

Nu ska jag gå och klappa lite på hunden. Hon har en sådan där plastkrage på sig. Ser ut som en svamp, hehe.
Publicerat i: Pelles vardag

Adjö ledighet.

Hur jag vet att semesterna börjar närma sig mot sitt slut:
- Solen börjar titta fram. Denna sak som varit så frånvarande till och från under mina två lediga veckor börjar plötsligt leta sig fram genom molnen. Inte en enda dag med bara solsken har denna semester gett mig. Den har kommit stötvis, så att när man börjar känna sig så där äckligt, fast ändå helgött, solvarm så har skiten gott i moln. Jag kunde inte bry mig mer om vädret, det kommer bli sol nu när jag börjar jobba. Till alla andras glädje.
- När man längtar till jobbet. Otroligt men sant. Jobbet som sugit musten ur en det senate året börjar kännas lite lockande igen. Kanske är det tanken på att jag bara har någon månad kvar att jobba (med lite tur, antagningsbeskeden till universitetet kommer först om två veckor lite drygt). Framför allt så vill jag träffa alla roliga människor igen, det ska bli grymt. Säga vad man vill om att jobba på ett snabbmatsställe, roligare arbetskamrater får man leta efter.
- Man ser tillbaka på de två veckor som varit... och blir glad. Sällan har jag utnyttjat tiden under två veckor som jag gjort nu. Ni vet redan allt som hänt, så jag sparar era ögon med att inte upprepa allt igen. Kvar av denna sommar är också Bruce Springsteen-konserten, Liseberg, Kolmården och en eventuell tripp till Skåne och den campingen vi besökte som små (det är nästan det jag är mest exalterad över).

Så ja, sommaren känns rätt så över. Egentligen har den inte annat än att börjat. Se bara på morgontidningen, nu har deras sommarföljetång börjat. Det är somrigt om något. För att inte tala om "Sommar i P1". Jag brukar sällan lyssna på alla pratare, men att veta att det pågår i radiospace är bra nog...

Dags att göra någon nytta! Först bjuder jag på en bild av mig själv... lantchic.

Publicerat i: Pelles vardag

Ryska nationalsången.

Så här säger jag god natt, med lite Pelle-humor. Så simplet som det bara kan bli. Hahah.

Publicerat i: Pelles vardag

Målningsuppdatering

Tänkte hålla er uppdaterade på målningen av den lada som pågår. Ifall det skulle vara någon där ute i cyberspace som bryr sig så har ni tur idag. Det är nästan klart allting, utom en ganska hög yta som är åtskilliga meter upp i luften. De får vi helt enkelt ta en maskin till att fixa. När jag målade så högt jag kunde så stod jag på tå för att nå. Inte världens säkraste arbetsställning, speciellt inte på stege. Sa jag att ett stenrös är placerat precis under den platsen? Kantiga gamla betongliknande jävlar. Dö lär man ju göra...

Vet ni vem Emil Kåberg är? Hockeyspelare i Färjestad sedan ett par år tillbaka? Han, Emil alltså, var tydligen imponerad över mitt måleri. Jo, han bor granne också, borde jag kanske säga. Så är det! Han och pappa stod och pratade och så kom mitt målande på tal och han var imponerad. Inte alla som får höra det från Sveriges mest utvisade hockeyspelare. Hade jag varit intresserad av sporten hade jag kanske också kunnat skryta om saken.

Fast jag är inte den som skryter. Jag informerar saker om mig själv. Ofta. Okej, hela tiden! Men det är inte att skryta. Förmedla livsviktig information snarare. Skillnaden är trådsmal, men jag kan den. Hehe...
Publicerat i: Pelles vardag

Förkylningsgravid.

Något som suger; jag är rejält förkyld! Så där förkyld som man bara blir på film, med yrsel, halsont, snor och huvudvärk. Hela paketet! Sen så är det ju vida känt att folk av det manliga könet inte klarar av förkylningar lika bra som det kvinnliga. Så kanske att jag överdriver en aning (undermedvetet då så klart) eller inte. Ni ska se far när han är förkyld... Uj, uj, uj! Världens undergång skulle inte vara värre än hans snuva. Så illa däran är inte jag. Inte än. Kommer ni ihåg den där reklamen mot förkylningsmedel? "Ni tjejer snackar om att föda barn, men ni har aldrig varit med om en riktig förkylning", sen sitter det en kille vid ett ångbad med handduk slängd över huvudet.

Problemet är vida spritt, kan man anta det?

Jag är faktiskt överraskad att jag inte blivit förkyld tidigare. Efter att ha tältat i minusgrader under Hultsfred, sovit i en ömsom kall, ömsom varm husvagn och firat stora delen av den mulna midsommaren i t-tröja så var en förkylning bara att vänta. Överraskad är nästan bara förnamnet faktiskt. Det hade gått så långt att jag inte trodde jag skulle gå runt förkylningscykeln och hålla mig frisk. Eller något. Jag vet inte. Inget alls.

Nu har jag skrivit av mig. Denna gång är den enda och den sista jag nu ska nämna förkylning. Jag ogillar när folk annars ger utlägg över sjukdomar i sina bloggar. Måste följa strömmen om än ibland, tycker ni inte? Bli lite mainstream. Det passar mitt indiejag. Som inte vidare "indie" längre. Tack och lov! Dags att bädda sängen, rapport om det kommer senare. Bäddningen alltså.
Publicerat i: Pelles vardag

Minns ni när?

När får man egentligen säga "jag minns när...." och sen vad det nu är man minns? När kan man säga det utan att verka... ja, töntig? Jag brukar tänka så om mig själv, för jag låter töntig när jag säger så. Ett samtalsämne som ofta kommer upp i min närhet är om barnprogrammen och hur man minns att de var bättre förr och mer påhittigare. Det faktum att man numera är vuxen och inte äger en femårings sinne för humor eller dennes fantasi är aldrig något som slår. Egentligen är det nog inte ett dugg skillnad kvalitetsmässigt på dagens barnprogram, om inte annat är de bättre. Mycket bättre. Min fråga/poäng är; varför jämför människan alltid med det som var förr, det som är passé? Låt oss säga att... hm, okej, låt oss säga att vi fick för oss att uppfinna tamagochin (digitalt djur med nyckelring. Bara att mata för att undvika dennes död) idag och inte för tio år sedan. Idag när det finns mobiltelefoner med mer funktioner än en pensionär TV-apparat. Folk skulle ha rådissat den lilla digitala varelsen och allt omkring den. Trots att ingen egentligen skulle vilja ha en tamagochi idag, så hör jag många prata om de som om de vore deras käraste leksak back in the 90's.

Man verkar alltid tycka att det som hände förr, vare sig det är tio, tjugo, trettio eller fyrtio år sedan allt var bättre. Bättre musik, bättre TV, bättre väder, bättre, bättre, bättre....

Så min slutsats: Om tio år så kommer jag nog "minns ni när"-tala om vissa saker, kanske ett tuggummisort? Detta är nog inte för att jag egentligen bryr mig om tuggummit i sig utan för att jag var yngre och bekymmerslösare. Åtminstone så kommer jag nog att tycka så då. För bekymmer är ingen vi behagar att alltid minnas lika bra, tack och lov. När jag är trettio så kommer jag se tillbaka på mina bekymmersfria tjuogåriga erfarenheter. När jag är fyrtio ser jag tillbaka på mitt trettioåriga jag och så vidare. Alltså så vill vi sällan bli äldre, vare sig det är medvetet eller inte.

Svensken i ett nötskal signerat Pelle. Detta efter många om och men. Som vanligt.
Publicerat i: Pelles vardag

Midsommar, dagen efter.

Igår var det så äntligen dags för årets längsta dag, midsommar. Jag, Anna och Olle hade en liten fest med våra närmsta vänner. Ordet hade tydligen spritt sig om att det var fest eller något. Sög för de som kom hit, kan jag tro. Men det var ingen fest-fest och det visste de om. Som högst räknades vi upp till en trettio personer, så helt olyckat var det inte... Eller det var det inte alls. Det var soft och trevligt.

Lekarna sög mitt lag på, i vanlig ordning. Men sen när det var dags för SingStar, då jävlar gick det bättre för mig. Hehe. Nu måste jag göra annat. Fortsätter snart....
Publicerat i: Pelles vardag

Var fan är Matt?

Hur gör man världens simplaste svåra video? Dansa framför kameran, några fula steg i några minuter. Och det svåra? Gör det på olika platser och städer världen över. Matt Harding gjorde detta under 2006 och la ut klippet på YouTube med namnet "Where the Hell is Matt?". En YouTube-succé var att vänta med miljontals av träffar.

Nu kommer "Where the Hell is Matt" med 2008 års upplaga med tusentals statister och ännu fler länder. Nu också Stockholm, Sverige. Se på den, visst är det så att man blir glad?

Publicerat i: Pelles vardag

Ur Skurs berättelse.

Okej, så här dagen efter västkustentrippen så har jag följande att säga: sällan har jag sovit så länge om dagarna, jag är ingen husvagnsmänniska och fan vad jag gillar husvagnar när det regnar. Jo, så grejen är den att vi sov som stockar fram tills tolv på morgnarna. Den som hängt med här vet med sig att jag sällan sover längre än till tio, så det har varit konstigt att bara varit vaken sex timmar när klockan slår arton. Sen blir jag lite rubbad i huvudet också, jag är fan ingen sovmänniska alls. Det är överskatt, så att säga...

Men jag har haft det väldigt skoj och rofyllt. Inte världens mest livade camping, men det visste jag med mig när vi åkte. Rastlösheten bubblade under ytan ibland, fast den kom aldrig riktigt till liv. Jag var väl slut efter Hultan, fjortisgrannar och allt vad det nu heter. Jag börjar bli gammal och grå. Jag minns de glada tonåren när man kunde sitta upp i timmar fram till ljusa morgonen och inte göra ett skvatt. De dagarna är nu förbi. Hehe.

Min yttre ålder må vara tjugo, men jag är nog 83 ibland. På insidan.

Vad hade vi för oss då i hela fyra dagar på västkusten. Inte så mycket. Och det var jävligt skönt faktiskt. Jag har läst en halv bok, spelat en massa Buzz, sett på några smöriga (men passande degiga) filmer och så har jag badat. Tre av fyra dagar doppade jag mig. I ur och skur, heter det väl. Det är mina nya namn. Förnamn Ur, efternamn Skur.

Ikväll är det dags för midsommarfest, det ska bli trevligt. Kom alla som vill! Runt åtta snåret (fem för de som är matbjudna). Nu ska jag gå och förbereda lekar och hela rubbet. Glad midsommar!

Signerat Ur Skur.

Publicerat i: Pelles vardag

ÅSKA!

Okej, så det har inte blivit så många bloggar idag. Och här sitter jag, redo att åka igen om fyrtio minuter. Jag ska bloggar hetsen ur mig. Jag vet inte vad det uttrycket betyder, myntade det precis och har inte tid att analysera. Anledning till bloggfrånvaro: det har åskat om vartannat och gör så även just nu. Sitta på internet samtidigt som det åskar har aldrig varit någon hit. Det har jag faktiskt lärt mig då våran dator slogs ut en gång i tiden. Men det var på den tiden man hade ett sådant där modem som var tvungen att ringa upp varje gång man ville logga ut på internet. Innan man var lite halvt beroende alltså...

En lite fotnot som jag måste sticka in innan jag glömmer det, den 29 september (eller om det var 24:e) så släpps Veronica Mars säsong 2 på DVD. Underbart!

Nu har jag hur som helst packat ned följande inför resan:
- Buzz-spelen....

Mer hinner jag inte. Det åskar ut av bara fan just nu. Vill inte paja ännu mera saker som jag inte har råd att byta ut. Åker nu, åter på torsdag med nya bloggar och bilder. Hej!
Publicerat i: Pelles vardag

Random blogg.

Vad skönt det var att sova en natt i en säng och inte på ett liggunderlag ovanpå en massa ölburkar mitt i den småländska skogen. Fortfarande så var det väldigt kallt när jag skulle sova, precis som det var nätterna under Hultsfred. Jag kom på mitt i natten att jag hade fönstret öppet och blev lite arg över att man inte ska kunna ha det så här i mitten av juni. Det här med växthuseffekten kommer bli min död, jag fryser helt enkelt ihjäl. Det är nog så jag kommer dö.

Idag undrar jag om Sandra kom hem från Hultsfred, deras bil krånglade ju tydligen. Får höra av mig senare...

Och nej, Madde, vi tog inga tröjor. Tro det eller ej, men det gick att köpa där nere! Haha. Vem hade kunnat tro det om... ja, Småland? Kollar de på fotboll där nere?

Nu måste jag sluta prata Hultfred. Snart drar vi iväg på semesterns andra resa, nu mot västkusten och Grebbestad-trakterna. Om jag förstått saken rätt. Jag vet inte så mycket, jag hänger mest med för att ha något att göra de här få veckorna jag har ledigt. Sen när vi kommer så är det dags för midsommarfest á la Nilsson-ungarna. Som förhoppningsvis också den blir en rolig upplevelse.

Så jo, det kan bli något av världens bästa semester. Bra det, tanken på att bara sitta hemma i flera veckor skulle ta knäcken av mig.

Nu ska jag packa lite inför resan. Fler bloggar kommer...
Publicerat i: Pelles vardag

Hultan, the foton.

Okej, så jag är ingen erkänd fotograf. Det har jag sagt många gånger förr, men här kommer några av alla kort i alla fall.






Vänster till höger, uppifrån och ned:
1. I tältet vårat, Elin har min schyssta bågar.
2. Stefan lagar maten i vanlig ordning.
3. Vi spelade den snälla versionen av "Sanning eller konka".
4. Stefan var tvungen att få en mustach.
5. Jag var tvungen att byta tröja med Anna, hehe. Mitt pannband var mitt signum denna festival.
6. Pete Doherty var sunkig, jag sa ju det.
7. Vi stod lååååååååååångt back på "Rage Against The Machine".
8. Vi peppade inför fotbollen i några stora kuddar av plast.
9. Ane Brun var bra, men lite seg. Fast bra, som sagt.
10. David och någon okänd man i baren.
11. Vi bad någon lustigkurre ta kort på oss alla. Och det gjorde han.
12. Publikhavet på fotbollen var enormt.
13. Robyn. Det ser ut som om hon sjunger i mörker, men så är det självfallet inte. Ljusshow nummer ett.
14. The Donnas var också grymma.

Så där, det får duga.
Publicerat i: Pelles vardag

Hultan, the blogg.

Så då satt man här igen, hemma med en dags paus. Imorgon är det dags att dra till västkusten och fortsätta semestern i husvagn, Strömstad-resor ochallt som hör till. Men mer om det en annan gång, nu vill vi alla höra om Hultsfredsfestivalen. Om man bortser från den smärre stölden av en iPod jag råkade ut för så var detta en helt jävla underbar festival (mer om stölden senare).

Ditresan:
Efter att Elin slutade runt elvasnåret så var det dags att dra söderut. Fast riktigt så enkelt blev inte avfärden. Såklart, bör man tillägga. Min bil anno '90 klarade helt enkelt inte av de hundratals kilo packning bestånde av alkohol, arton väskor (varav hälften Annas, hehe) och tält. Detta fick vi veta redan efter ett par hundra meter bilfärd. Som tur var Steven beredd med sin bil, så det fick bli till att ta den. Vi var alla sega som kola, men ditresan gick faktiskt smärtfritt. Innan avfärd blev det dessutom raststopp på jobbet. Längre än så hann vi inte vänta på rast, haha. Klockan halv fyra stod vi på festivalparkeringen. En parkering som var oerhört mer uppstyrd än vad jag trodde den skulle vara, vilket var skönt nu när vi åkte en aningen finare bil än min skrutt.

Campingen:
Vi fick erfara att vi, efter att ha vaknat upp efter ett par timmar sömn, placerat oss mitt i smeten av två gäng. Två gäng med femton-sextonåringar. Ni vet, det är då man tycker det är sjukt coolt att vara full och ju högre man väsnas tyder på att man har roligare än alla andra. Vilket i sin tur resulterade i att hejaramsorna om GAIS gick för fullt om nätterna och höll oss vakna. Jämför man oss med dem var vi skittråkiga som vill sova vid två. De där små satarna (speciellt ett bokstavsbarn) klarade av att vara vaken till fyra-fem och sedan gå upp sju igen. Det är för mig fullständigt omöjligt. Sen så var de inte vidare mycket på festivalområdet heller, så han blev inte lika utmattade som oss gamlingar. Vi är, som Anna så bra formade det, hard core-festivalare; vi är där för musiken mer än för alkoholen. Kanske för att de här med att dricka inte är så spännande och roligt längre när man kan införskaffa den när som. Men om man bortser från fjortisarna och ADHA-Kalle så var ändå campingen relativt lugn och städad. Jag har sett värre, kan man säga.

Festivalområdet:
När jag, Sebbe, Stefan, Angelica och Johanna var på Hultfred 2006 var festivalen uppe på toppen. Det märktes hur tydligt som helst detta året, när det inte riktigt gått lika bra. Man har sparat in på detaljer (vilket är synd, detaljer gör helheten) överallt, så som kulisserna som stod här och vart det året. Nu var de borta, vilket var jävligt synd. Området var också aningen mindre. Detta kan bero på, för att försvara festivalledningen en aning också, att detta året så var vi rookies och utan mycket att jämföra med (faktiskt inget att jämföra med) och vädret var bättre. Sol gör allt himla mycket trevligare, så är det bara.

Musiken:
När jag försöker berätta vilka jag sett iår så är det svårt, för det känns inte som om jag upplevt något i musikväg. Men när jag började bläddra i festivalprogrammet så hann vi med en hel del.
Robyn - Festivalen sista akt, som jag nämner först. Detta för att vissa av er säkert hoppar över detta stycke. Hur som helst, denna spelningen var något av de ballaste jag sett. Lilla Robyn. Pop-Robyn. Lite märkliga tjejen som jag egentligen aldrig gillar - hon gjorde festivalens bästa spelning. Det är fler som håller med mig på den punkten, bland de hela svenska pressen. Skitbra. Får ni chans att spana in blondinen som gått över till synthrocken så gör det för i helvete.
Rooney - Ett band som haft en eller två låtar med i OC. Den gamla TV-seriedängan ni vet. Trevligt underhåll.
Babyshambles - Pete Doherty såg för taskig ut. Annars har jag inte mer att säga om spelningen, har aldrig fastnat direkt för gruppen.
Simple Plan - Bebisrockare som gillar att säga "tack och hej leverpastej".
Serj Tankian - System of a Down-sångaren har gått solo. Kan vara något av det sämsta jag sett.
Paramore - Festivalens näst bästa spelningen. Alla har väl hört "Misery business", en låt jag lyssnat lite halvt på. Men efter detta så kommer jag alltid tänka på Hultan-spelningen. Jävlar vad den där tjejen kan få igång publiken. "Skitbra" blir betyget.
Rage Against The Machine - För många besöker något av ett magiskt ögonblick. Återförening och allt. Sandra blev helt lyrisk, vilket jag kunnat ana veckorna innan. Personligen så tycker jag att det sög, men det är bara för att det inte är min musiksmak och för att jag inte kan det. Annars hade det nog varit andra bullar.

Andra vi såg, men som jag inte orkar nämna något vidare om (fråga om ni vill veta något); Håkan Hellström, Ane Brun, Fujiya & Miyagi, Säkert!, The Hives, Timo Räsisänen, Johnossi, Sugarplum Fairy, The Donnas, Miss Li, Those Dancing Days och några fler.... [Tröttheten börjar kännas i ögonen, dags att koka koffeinfyllt te]

Fotbollsmatchen:
Jag är ju som sagt utropad till sporttoffel bland närkingarna. Vilket inte är helt obegripligt, men inte heller riktigt sant. Det är skillnad på att vara ointresserad eller okunnig. Jag är ointresserad mest hela tiden av sport, utom när det kommer till lite större mästerskap. Nu är det sagt. Vad kan man säga om matchen. Sverige sög, bollen låg mest hos spanjorerna och resultatet... ja, det väl spanjorerna förtjänta. Känslan av att sitta i gröngräset på största scenen i solsken var iallafall inte helt fel. Ganska häftig känsla faktiskt.

Det var undre matchen som vi tror stölden begick, när nästintill alla (utom våra grannar) var på matchen.

Minus en Mp3:
Senare på kvällen kommer vi tillbaka till tältet. Det var helt oigenkännerligt. Pinnarna var uppdragna fick jag. När vi närmade oss det så såg jag att dörren stod öppen. In fort som fan for jag och fick se att min väska var öppen, kläder utslängda och att en mp3-spelare var minus. Tidigare under dagen hade vi burit tillbaka lite packning så att vi skulle komma hem fortare. Jag hade egentligen tänkt att lägga spelaren i bilen, men glömde bort det. Istället hamnade den i klädväskan. Jag reflekterade faktiskt över detta på festivalområdet, att man spelare låg i tältet. Men tre år utan några stölder har gett en övermod och en känsla av att man kan lite på festivalfolk. Vi är ju alla där för att ha skoj.

När vi insåg att jag saknade min mp3 så gick vi till polisen. Utöver det så hade allt som går att äta och dricka stulits. Men det var en piss i havet, jag hade inte kunnat bry mig mindre om alkohol och mat. Som det mesta dessutom redan låg i bilen. Egentligen så brydde jag mig inte så mycket om spelaren heller, jag kände mest obehag över att någon varit inne i vårat tält och rotat omkring. Polisen tog det hela väldigt, väldigt, väldigt allvarligt. Jag blev korsförhörd under anmälan, det pratades om att skicka dit en bil som kunde föra till brottsplatsen och allt. Ett tag fick jag panik, jag vill inte åka polisbil för en mp3's skull. En väldigt dyr apparat visserligen, men ändå. Men nu tycker jag att det var väldigt proffsigt och bra gjort.

Olyckligtvis så var alla civilare och polisbilar upptagna. Men vi skulle själva gå till våra tältgrannar och höra efter och skicka de till polisen om de hade några singnalement. Stefan frågade våra fjortisgrannar om de sett något och det hade de. Faktum var det att han, som var den mest smarta och trevlig, sa att han till och med skulle kunna peka ut den skyldige om han bara såg honom igen. Ska vi gå på hans, grannens, beskrivning var det en - och förlåt om jag låter fördomsfull - typisk pundare. Troligen på jakt efter mat och dryck, med tanke på vad som stals. En bonus blev ju en iPod touch för fyratusen jävla spänn.

Kanske korkat att ha med en sådan dyr sak, egentligen får jag väl skylla mig själv. Men jag höll uppsyn och jag använde den faktiskt. Men nu har jag lärt mig. Det blir till att inhandla en billig Clas Ohlson-spelare till nästa gång. Skitsamma om en sån försvinner, liksom. Annars så får man se det hela med lite perspektiv. Det gjorde jag hela tiden igår och det kanske därför som jag egentligen inte brydde mig så mycket. Det hela handlade om en sak, ett ting... Vi kom alla hem oskadda. Inga öronskador efter högt ljud, ingen tältbrand efter spritköken och inga alkoholförgiftningar. Vad är en jävla mp3 egentligen?

(Jag har köpt ny nu dessutom. Något som kommer suga för den som snodde den förra är att batteriet suger och håller inte vidare länge. Karma, min vän, karma! Gött med ett nytt batteri och allt för min del)

Händelsen med stölden fick oss att ledsna på att sova i tält så vi packade ihop skiten, slängde in det i bilen, gick på Robyn och drog hem. Mitt i natten. Eller morgonen. Det var ljust ute, så jag vet inte vad man bör kalla det. Det sista vi hann höra om vår stöld var att det tydligen hade varit någon som gått in i alla tält runt omkring och snott saker och att vakterna nu tagit någon person. Den som lever får se... 

Hemfärden var en pärs. Jag var trött, alla var trötta. Människan är ett roligt djur när vi är trötta, vi blir arga och vresiga. Så vi blev lite grinig där mot slutet. Inget att hänga läpp för, vi hade ju inte sovit på ett dygn typ. Sådant händer. Inga hårda känslor här inte. När jag kom hem så sov jag ett par timmar och drog sedan in och köpte mig en ny mp3. 

Nu börjar jag upprepa mig lite för många gånger, dags att börja ladda upp bilder. Det är inte riktigt lika jobbigt.

 
Publicerat i: Pelles vardag

Ett sista farväl.

Nu sitter vi här, jag, Anna och Stefan. Vi väntar på att Elin ska sluta. Medens vi väntar så fördriver vi tiden med att spela Buzz och The Simpsons. Stefan suger på Buzz, jag suger på Simpsons och Anna på båda två. Det är inte lätt att vara brud och spela spel, svårt att göra två saker samtidigt, ni vet... För er som inte fattar vad vi väntar på, vi ska snart dra på Hultan. Mitt i natten! Lär vara lagom pigga och glada imorgon bitti när vi ska slå upp tältet.

Anna vill hälsa följande:
"Låt alkoholen flöda!"

Stefan:
"Var kåt, glad och tacksam!"

Jag:
"På återseende, adjö!".
Publicerat i: Pelles vardag

Vinnare tävling #4

Följande kommentar fick min röst i tävlingen om Coldplays senaste album:

"Åh, coolt! (med tävling, min anm.
Jag borde ju vinna för att jag är bäst! Eller, för att du är bäst? Eller för mina dåliga motiveringar? Eller framför allt för att jag behöver komma in i musikvärlden igen, jag behöver lite nya skivor, jag har knappt köpt en skiva sen i höstas. Det är riktigt illa, men jag har så lite pengar att jag inte har råd för fem öre. Därför borde jag vinna! (Och för att jag faktiskt tycker att Coldplay är riktigt bra)"

Ingen, absolut ingen ska behöva känna sig utanför musikvärlden. Det är en av de värsta känslor man kan känna som musikfantast. Jag själv känner så ibland. Så jag säger grattis till Lena hoppas skivan kommer liva upp sommarkvällarna och kanske göra de ännu ljusare än vad de redan är. Skivan skickas hem så fort som möjligt! Grattis igen!
 
Glöm inte att hålla utkik efter fler tävlingar i framtiden. Det ligger en alldeles runt hörnet, mer vågar jag inte säga. Var med då, vet jag. Om jag inte känner helt fel i maggropen så blir det en flerpristävling. Mmm, men mer om det en annan dag.

Publicerat i: Tävlingar

BUZZZZZZZZZZZZ...

Idag har jag stressat inför Hultsfred. Jag har gjort allt och ingenting har det känts som. Som att trampa i lera, man kommer inte framåt. Packångest som aldrig förr. Jäklar vad jag hatar att packa. Vet inte hur många gånger jag går igenom i huvudet alla de scenarion man kan komma att gå igenom under en dag. Det är så jag packar ...

(Jag kom precis på, nu när jag skulle berätta om mitt sätt att packa, att jag glömt bestick, tallrik, glas, handduk, badkläder... herrejävlar, jag känner mig som en rookie)

... "vad gör jag på morgonen? jo, jag vaknar, tar på mig strumpor, dricker lite, tar ut öronpropparna" och så vidare. Genast får man sig en packlista. En metod som bevisat inte vara så bra, med tanke på vad jag skrev ovan. Hehe. Men det duger. Sen så får man googla sig fram lite packlistor också. Fast vissa saker man får fram är onödigt. Vem tar till exempel med sig en bok på festival? Man kommer aldrig ha varken tid eller ork att läsa, så är det bara.

Mina tre måsten på festival:
- Sovsäck
- Vatteflaska
- Pengar
Det räcker inte riktigt där, men man kommer bra långt.

Under morgonen fick jag också panik över att jag inte har några t-tröjor. Det blir så emellanåt, jag tycker inte jag har några kläder. Detta trots byrån är full av skit. Men med tiden blir man blind att dessa faktum. Så jag drog in till stan och kom hem med fyra tröjor (det fanns 2 för 200 överallt, det gillar jag), Samarin (Peace and love förra året gav mig den lärdomen), fläckborttagningsmedel (tack vare gårdagens fest) och ett Buzz-spel till mig Playstation. Jag har länge velat haft det. Satte mig ned och provade det förut. Blev lite besviken. Kanske är roligare om man är fler och lite rund under fötterna.

Eller vad är det jag säger, så klart det är roligt! Kan inte dra någon slutsats efter fem minuters spelande! Skäms, Pelle, skäms för fan! Nu ska jag utse en vinnare till tävlingen.
Publicerat i: Pelles vardag

Personalfesten.

Uj, uj, uj... jag hade helt glömt bort att blogga. Om gårdagens personalfest. Och Coldplay-vinnaren med. Jag börjar med det första.

Okej, så personalfest igår. Med Sverige-tema och allt därtill. Detta för att det var premiärmatch för svenska landslaget under fotbolls-EM. Fotboll är kul att se i grupp, fast jag egentligen inte bryr mig. Så det var utklädnad till max som gällde. Själv var jag ansiktsmålad, hade blågul peruk, en flagga på ryggen, ett svettband och en massa annat färgat skräp. Det sämst med att vara svensk är ju att vi inte ha de mest attraktiva färgerna när det kommer till sportevenemang. Jag var med andra ord utspökad värre.

Förfesten skedde på Hallsbergs tågstation. Där bussen gick ifrån i vanlig ordning. Det här med förfesten var (så klart) min och Sandras idé. Det blev lyckat. Alla som skulle med kom faktiskt tidigare och satt med i gräset i skolskenet (läs inne i en bropelare i skydd av blåsten). Jag fick i mig lite grann, blev lite lullig och störande högljud som jag alltid blir till en början. Egentligen var jag jävligt opepp och seg, vilket skulle komma och spegla av sig under kvällen. Vi åkte buss till det okända målet som var det samma som förra året, bara en annat hus och andra sidan skidbacken. Egentligen var det ju inte samma, fast ändå... på något sätt.

Sen var det dags för tävlingar. Restaurang Karlskoga och Brändåsen mot varandra. Efter att ha hamrat spik som den bondunge man är, gått tre bensgång, kastat ägg och skriva längst ord med plastbokstäver så skulle de hela göras upp i brännboll. Jag sög, alla vi sög. Så vi förlorade detta år. Men det var jävligt roligt. Spelat brännboll har jag inte gjort på år och dar, jag gillar det. Finns nästan ingen somrigare lek. Det skulle väl vara kubb isådana fall.

Något jag kom och tänka på just nu, ska man skriva stor bokstav på ord som "brännboll" och "kubb"? Är det namn eller bara ord?

Efter det var det dags för allt det där som alltid sker. Man avtackade chefer som slutat, delade ut skämtdiplom (jag fick ett igen, haha, "årets vanebrytare" för att jag slutat dricka kaffe. Värsta grejen!), åt mat, drack alkohol och för att sedan vända klackarna i taket och danset benen hårlösa. Jag dansade lite iallafall. Alla ville mest vara snygga och jag hatar sådana som inte vill tönta sig, så därför dansade jag lite mindre än vanligt. Carro å andra sidan gillade att fåna sig, så lite tröst i mina töntsteg fick jag väl ändå. Tur det. Tack ska du ha!

Med risk för att låta något tråkig i min redogörelse här så vill jag bara poängtera att jag hade väldigt skoj, men jag var opeppad som fan och trött som en jude. Men det var trevligt och ibland får man ut mycket av att vara nykter. Man ser hur människan fungerar av alkohol. Underhållande värre. Kvällen slutade med att jag snodde chefens vikinghorn. Kunde inte gått bättre än så. Inget går upp mot en souvenir. Bara de bra upplevelserna för souvenirer med sig. Tro mig. Mer personalfester åt folk. När man är utvilad och när folk inte går i skolan bara.
Publicerat i: Pelles vardag

Jag är eld och lågor.

På tunrépremiären för Europa i London så spelade Bruce Springsteen "I'm On Fire". Men egna absoluta favorit-Brucelåt. 
Hoppas, hoppas, hoppas han sjunger den i Göteborg. Jävlar vad jag är pepp på hans spelning nu. Om tre veckor smäller det, hörrni! Vad roligare är att pappa äntlige får se han, efter att ha varit ett fan i trettio år. Han har aldrig unnat sig en Bruce-konsert. Det är tur att han har mig, som köper ut biljetter åt honom och hans äkta maka. De har dock sittplatser, så det blir inget chill med dem medens vi försöker ta oss framåt i publikhavet, jag, Steven och Anna. GRYYYMT!

Dags att dra på förfest vilken sekund som helst! Ha en trevlig tisdag allihopa. Orkar jag så blir det en blogg ikväll också.

Och förresten, var med i min TÄVLING också! Tänk inte att du inte har vad som krävs, vem vet vilken typ av motivering jag letar efter för att ge bort en härlig Coldplay-skiva? Knappt jag vet.



Lyssna och njut, allihopa!
Publicerat i: Pelles vardag

Deg, degigare, Pelle

Jäklar vad jag segar idag. Sov utan att ställa väckarklockan idag, vilket jag inte gjort på en och en halv vecka nu. Tanken på det gjorde mig orolig, så jag somnade sent istället. Så någon vidare sovmorgon känner jag inte att jag fått när jag vaknade runt tio. Detta är vad jag ägnat tiden till:
- Spelat Simpsons-spelet på Playstation. Homer är svårstyrd som fan, Bart går fram lite lätter. Jag vet inte om det är för att de kanske vill göra han, Homer, så verklighetstrogen som möjligt som han är lite seg i lederna. Antagligen. Då blir det genast lite charm över det hela.
- Läst i min bok. Den tar aldrig slut och jag hatar den. Inte långt kvar nu, dock. Så jag överlever nog.
- Sett på Scrubs i vanlig ordning. Just nu är jag inne på säsong fem igen, för hundraelfte gången. Jag ledsnar aldrig banne mig.
- Farit till jobbet för lite käk då jag inte orkat röra mig och koka ihop något.

Personalfest ikväll och det är faktiskt snart avfärd. Ska slänga mig in i duschen så jag piggnar till en aning. Saker jag mer borde göra:
- Packa inför Hultan.
- Bii pigg.
- Sluta göra listbloggar när jag inte har orken till annat.

NÄ! Dags att kallduscha, så här får det inte vara idag på min semester- och festdag. Återkommer snart.
Publicerat i: Pelles vardag

En röd bryggare.

Snart är det slut på Coldplaytävlingen. Var med HÄR!

Är det något världen behöver så är det att ett köpcentrum i Örebro restaureras. Ni vet, vad är viktigast världssvälten eller nöjda närkingar? Hur som helst, samtidigt som jag är lite emot att man rustar för miljarder kronor så kan jag inte låta bli att förundras över att det faktiskt blir väldigt snyggt inne på Marieberg Köpcentrum. Vilket är stället jag talar om. Man har nu öppnat upp en ny avdelning dit det kommit en del nya affärer. Bland annat så finns det Kahls Kaffe. Är det några affärer det behövs mer av så är mat- och dryckaffärer. Fair trade, Kravmärkt, närodlat (som jag tror har lite med Krav att göra? Stämmer det, Lena?) och många coola, grymma smaker på allt.

Inne på Kahls Kaffe så köpte mor en present till mig. Hon vet att jag letat efter en espressobryggare, snobbig som jag är. Så hon köpte en röd åt mig, för att jag var en sådan "god son".



Öppningerbjudande, kostade bara tjugonio jävla spänn. Det är tur att det är tanken som räknas, annars vet jag inte om det är värt att vara "god son" för tjugonio kronor. Cool som fan var den dock, det måste hålla med om.
Publicerat i: Pelles vardag

Det mest somriga.

Är det inte Bruce jag talar om så är det Coldplay, var med och tävla om deras nya album HÄR!

Efter frisören så var det dags att festivalhandla. Det finns inge somrigare än att köpa på sig billiga nudlar, riskakor och alkohol. Inte nu för tiden i alla fall. När man liten handlade sommaren om att man kunde vara vaken längre och leka för att det ljust. Nu köper man kolhydrathöga produkter och nöjer sig med det. Allt som allt blev det tjugo pack nudlar, en massa "tillsätt vatten"-maträtter och ett flak öl/cider åt oss var. Vi kom undan rätt så billigt, faktiskt. Fyra personer som delar på allt, det kan inte bli billigare.

Något annat som är somrigt som fan just nu är Bruce, The Boss, Springsteen. Har hela kvällen lyssnat igenom "The River", "Born in the USA", "We shall overcome", "Human touch" och "Darkness in the edge of town". Rockgubben har gjort för jäkla många bra låtar. Och hela skivor. Många av albumen är sådana som man kan lyssna på från början till slut. Jag gillar hans akustiska "Devils and dust" också. För att inte tala om klassikeralbumet "Born to run".

Jösses, fjärde juli bli en succé. Det vet jag redan så här på förhand! Det är inte ens länge kvar. Hoppas ståplatserna tar oss långt fram. Gärna som sist.

Publicerat i: Pelles vardag

Hos frisören Krull.

Christ Martin har både krull och är sångare i Coldplay, klicka HÄR för att vinna dera nya skiva!

Jag har försummat bloggen - idag igen. Men tiden har varit uppbokad av diverse ting hela dagen lång. Morgonen började med att jag klev upp runt halv nio. Detta efter att ha sovit på tok för få timmar. Så som det lätt blir efter att man jobbat ett maratonstängningsskift. På agendan stod det (äntligen) hårklippning. Som tidigare sagt här i bloggen så hade ju frisören (som också är en kvinna) där jag klipper mig stängt på grund av röd-dag-nationaldag-fredag. Så det sket sig den dagen. Vilket sög. Rätt så hårt dessutom då mitt långa hår värmde värre än den största pälsmössa. Stängt på måndagar har de också, de på Hårstudion (eller vad det heter). "Sug min feta", tänkte jag och bestämde mig för att gå någon annanstans där Olle rekomenderade mig en klippning.

Salongen, som heter Svensson, Larsson eller något sådant, ligger mitt i centrala Hallsberg. På den enda stora gata som finns. Inredningen var från tidigt artonhundratal och de andra väntade kunderna ungefär från samma era. Det enda lite nyare var väl hon som klippte (de var två, en man och en kvinna), jag och min brottskompanjon och Kalle Anka-tidningarna liggandes i ena hörnet. Hade det inte varit för de tidsskrifterna så hade jag vänt redan vid dörrposten. Kunderna avverkades en efter en (det var drop in, så först in först ut). Jag hoppades på att få klippa mig av henne, den unga attraktiva kvinna. Som verkade veta lite vad ungdomen ville ha. Så när frisörmannen var färdig så ropade han upp kvinnan innan mig och hon vänder sig till mig och säger: "Gå före du, jag vill vänta". Hade jag vågat så hade jag svarat: "sätt dig på den här och rotera, din jävel, jag vill klippa mig modernt". Eller kanske "damerna först" hade fungerat. Men rädd för att såra en artonhundratalskvinna och en krullhårig frisör så sa jag "ja".

Krullet hade ena märkliga egenheter för sig, vill jag lova. För det första dög det bara att kallprata när han ville. Det var ganska märkligt, jag talade med mig själv flera gånger. Utan att ens få något av ett ansiktuttryck i utbyte. Det blev en spänd situation. Värre blev dessutom när han laddade upp lite hår mellan sina fingrar och klippte av en sisådär fem centimeter. Jag bad om att få bli korthårigare, men nu jävlar fick jag hjärtflimmer. Mitt liv passerade revy och jag undrade vilken gubbfrilla jag skulle sluta upp med denna gång. Han klippte vidare. Och klippte och klippte och klippte. Under pälsmössan kom följande fram:
- En utväxt som heter duga. Så pass ojämn och illa att jag såg att vara hämtad direkt ur en lodisdokumentär för SVT 2.
- Ett normalformat huvud (relativt).
- En tjugolapp.
... bland mycket annat.

Nu sitter jag här med resultatet. Jag är nöjd, trots allt. Det är kort, snyggt och lättskött. Precis vad man vill ha. Slängde i lite färg dessutom, så nu går jag inte av för hackor inte.
Publicerat i: Pelles vardag

Tuppjuck.

Jag får tuppjuck om inte alla är med i min TÄVLING! Var chansen att bli en skiva rikare - helt gratis!

Oj, hela det förra dygnet blev utan blogg. Det har inte hänt på flera, flera månader nu. Vad märkligt det kändes. Men jag hann verkligen inte. Vaknade sent efter att ha jobbat länge, skjutsat hem folk till Askersund och för att sedan vända och hämta syster i Örebro. När jag vaknade imorse så stod det klart för mig att det kommer troligen vara det sista fina väder denna sommar och jag vill helst utnyttja tiden. Om ni undrar hur jag vet detta med vädret så är det på grund av följande: solen skinner alltid när inga är lediga. Den har värmt upp vår omgivning nu när alla jobbar, när alla går i skolan och inte kan vara utomhus. Nu är skolavslutningar och semestertider är stundade så brukar den, solen, ofta gå i moln. Snön fungerar likadant, den faller ju som bekant aldrig när man önskar att den gjorde det. Kring jul och så, ni vet...

Efter att ha jobbat sju dagar i streck så är jag äntligen på semester! I två hela veckor. De kommer gå skitfort och jag kommer inte känna att jag varit ledig, men det ska bli gött att chilla. Dra till Hultsfred, ha fest och sticka till västkusten är bara få av de saker som är planerade. Midsommarfest är det som står på agendan. Hoppas den blir rolig. Låter syster styra upp det där bäst hon vill. Köpa potatis vet jag att jag ska göra iallafall.

 Klockan är kvart i två. Efter att ha cykla hem på snabba tjugo minuter i blåsten (jo, det blåser nu - när jag har semester! Inte de andra 243557 dagarna jag cyklat hem) så piggnade jag till. Men jag borde sova, för imorgon ska jag klippa håret. Det blev ju inget av det i fredags, som sagt. Alla dessa röda dagar - man får tuppjuck på dem! "Tuppjuck" är ett roligt ord. Det ska jag börja slita ut, precis som allt annat. Min hjärna, mina händer, mina leder... de är bara några få ting som jag ständigt sliter på! Illa.

Jag sluddrar. God natt.
Publicerat i: Pelles vardag

Myter att utreda 2

Det fortsätter, min idiotiska följetång:
Nummer ett: Man kan faktiskt få bloförgiftning av att trampa på rostiga spikar. Nästintill omöjligt, men så klart kan det ske. Jag minns när ett päron lurade i en att akta sig för rostiga spikar och för att skada sig av dem, då de skulle göra så att man insjuknade och dog. Okej, riktigt så dramatiska var de kanske inte. Min poäng: det är lika vanligt att man får blodförgiftning av en rostig spik som av en omogen jordgubb. Alltså väldigt lite. Vanligast är att man får en lite lokal infektion.

Nummer två: Vid tjurfäktning så spelar inte den röda färgen någon roll, bara rörelsen av tyget. Punkt.

Nummer tre: Ugglor sägs vara blinda i dagsljus och har bara givits nattseende. Fel, så klart. Många ugglor väljer att jaga i dagsljus också.

Nummer fyra: Hunden svettas inte med tungan. Den snabba andhämtningen de har för sig är helt enkelt för att kyla av sig. Svettkötlarna sitter istället nere i trampdynorna.

Nummer fem är inte mycket av en myt, utan istället ett mer roligt fakta: Bananträder existerar inte. Det bananerna växer på är istället en jättelik örtväxt. Häftigt.
Publicerat i: Pelles vardag

Höjden av rastlöshet.

Var med i min TÄVLING, för sjutton gubbar!

Oproduktiv dag nummer ett. Jo, det är vad jag kallar denna dag. Det finns dagar när man inte gör något vettigt och man mår bra av det. Och det finns dagar då man inte gör något, fast man försöker. En sådan dag har jag idag och det gör mig så in i helvete frustrerad. Jag har försökt åstadkomma:
- Målningen. Det är grejen av jag har så lite kvar att måla som gör mig frustrerad. Mest det.
- Koppla in mitt Playstation. Jag vet, här talar vi om riktigt ansträngande saker. Jag har kommit så långt att jag hämtat in det från uthuset efter att syster haft det under förra helgen när vi hade fest.
- Dammsuga. Dammråttorna stor mig upp till knäna och nysattackerna kommer i ett.

Sen måste jag så klart ta med lite saker som jag lyckas åstadkomma:
- Bäddat sängen. Visserligen tog det till halv två (cirka fem timmar efter att jag klivit upp) innan något hände med den.
ja, det är väl i stort sett det hela... Fan, vad jag är off idag.
Publicerat i: Pelles vardag

Blekfis.

TÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄVLINGEN pågår än!

Jag håller på och bleker tänderna. Stevens systers kompis skickade några saker från USA där man ska ha en tejp på tänderna. Två gånger om dagen trettio minuter åt gången i sju dagar. Så här efter två omgångar (av fjorton totalt) så ser jag genast skillnad. Undra vad de proppat i de där sakerna. Troligtsvis en massa gift som fräter tänderna till en sexårings mjölktänder. Nä, men de funkar finfint och jag vet ju åtminstone två som använt de innan och de har inte klagat. Alltså så ska jag jag hålla på sex dagar till. Men som det ser ut nu så verkar jag inte behöva sju dagar. Om jag inte vill se ut som en TV-shopreklammänniska, vars äckligt vita tänder är det enda man ser. Tåls att tänka på...

Tänkte åka och klippa mig idag. Eller jag for för att klippa med. Men tji fick jag, det är ju för i h-vetet röd dag. Surt för mitt hår, bra för mig. Dubbel lön på jobbet (i och med att det är röd dag det vill säga) och det är aldrig fel. På måndag ska jag istället klippa mig på en "herrekipering". Tvillingen klipper sig där och säger att det inte är något gammelmodigt över det förutom inredningen. Personal är ung och i medvetande. Vilket man inte direkt tänker på vid ord som "ekipering". Eller "herr" också för den delen. Billigare är de också än där jag brukar klippa mig. Olles hår brukar vara snyggt efter att han varit där, så jag borde inte vara vidare nervös. Jag är inte nervös! I-i-i-inte ett du-uh-uh-gg (stamning bevisar motsatsen, så fuck off)!

Jag vet inte vad jag säger, det blir mest babbel. Men okej, jag är nog lite nervös. Framför allt så är jag trött efter att klivit upp skittidigt och åkt och inteklipp mig. Surt. Imorgon blir det sovmorgon. Nu ska jag motionera mig till jobbet. Återkommer ikväll.
Publicerat i: Pelles vardag

Sommarens DVD-släpp!

Glöm inte vara med i min TÄVLING! Vinn Coldplays heta, nya album!

Jag säger bara ÄNTLIGEN! Äntligen, äntligen, äntligen! Sommarens DVD-släpp är nu satt till andra juli. För er som undrar så talar jag om den svenska miniserien "Skuggornas hus" från 1996. Minns ni den? Jag minns den som om det vore igår. Och jag var bara åtta! Det är från mannen som senare skulle komma och regisera "Ondskan" och tro mig, det är något av det bästa som gjorts i svensk TV-väg. Utan någon som helst tvekan.

Handlingen:
Klass 7A åker på skolresa till huset Pemba. Ett fint hus som ligger mitt i den svenska lantidyllen. Men allt blir långt ifrån någon solskenshistoria att berätta för föräldrarna. Istället blir det en mardröm innehållandes gravar i källaren, spöken, sjösjuka mitt på torra land och en masa där till. Man får veta att huset Pemba har en koppling till det skepp med samma namn som sjönk årtionden innan. Vad den är, det tänker jag inte säga.

Okej, så det här är det mest skitläskiga jag sett. Det var iallafall vad jag tyckte då. Vad jag anser nu, så här tolv år senare, återstår att se. Förhoppningsvis ligger jag lamslagen och sömnlös natten mellan den andra och tredje juli. Det här är en spökhistoria som får allt att verka verklighetstroget. Är det några skräckisar som är läskiga, så är det ju de som man skulle kunna vara med om själva.

Åter igen, någon som minns denna serie? Sjukt kritikerrosad av såväl recensenter och av TV-Sverige. Kanske att man bjuder in de vänner som vågar på en filmnatt. Vi får se, vi får se...
 
Publicerat i: Pelles vardag

En krock med faunan 2.

Coldplay-tävlingen pågår HÄR!

Det mest märkliga hände på vägen hem från jobbet. Jag cyklade i samma gamla takt, sjungandes högt på musiken i öronen (jo, jag sjunger faktiskt högt som fan)  och tänker inte vidare på vad jag egentligen gör. Om jag håller på och köra av vägen, in i en gran eller något - jag vet inte. Har inte huvudet med mig riktigt. Som ni läste i ett tidigare blogginlägg så höll jag på och köra på en tvättbjörn/grävling/katt. Vid samma kurva, och handen på hjärtat att jag talar sanning nu, så kör jag på något som springer ut framför mig på vägen. Vid exakt samma kurva och nästintill samma klockslag som igår. Bara att idag så körde jag över något, vad det nu är som fortsätter tala livet av sig av en cykel. In i hjulet dundrade detta djur, för att sedan slås bort av stöten och stutsar på mitt ben som är mitt uppe i en "trampning". Jag bromar och vänder mig om. Djuret hade redan försvunnit in i dikena.

Är det samma som igår så överväger jag att inte tycka särskilt synd om honom. Självmord är egoistiskt.
Publicerat i: Pelles vardag

Telefonvett.

Min TÄVLING pågår till den tolften juni, skynda vara med!

Jag får ständigt höra att jag inte har något telefonvett. Det är oändligt många SMS som jag aldrig svarar på, telefonsamtalen jag missar går upp emot ett par tusen om året och jag har aldrig telefonen i närheten. För att inte tala om att prata i en telefon... jag suger på det! Värst är när man ska avrunda ett telefonsamtal, det är förjäkligt svårt. Jag brukar vänta ut tills den andre gör det, för att jag helt enkelt inte vet hur man gör. Kallprata har jag väldigt svårt för mestadels av tiden, det är hundra gånger svårare att göra det i telefon.

Men nu ska det bli ändring på den saken, får vi hoppas. Till att börja med så har fyllt på min telefon med pengar. Jag hatar att ha kontantkort. Jag längtar tills jag växer upp, för då skaffar man abonnemang med en massa schysta erbjudanden och så vidare... Men som det ser ut nu så har jag inte råd att lägga ut 199:- i månaden på något  så "onödigt" som till telefonen. Det får bli senare, när och om man har stadigare ekonomi. Men jag längtar redan till den dagen - det gör jag allt!

Varför jag är så dålig på att svara på SMS måste vara för att jag nog ser mobilen som... vad ska man kalla det, en nödlösning? Jag vill gärna ha några kronor kvar och ringa hem ifall bilen kraschar eller ringa jobbet ifall cykeln får punktering. Det är viktigare än att svara "ja eller nej" i ett SMS, om ni förstår... Fast även det sker ibland. Jag är en rolig SMS:are när jag väl sätter igång, det ska ni banne mig veta.

Men, men... nog om tomma löften! Vi syns (snarare den än hörs via telefon)!
Publicerat i: Pelles vardag

Trashet lockar.

Behöver du förnya din skivsamling? Tävla om Coldplays nya skiva HÄR.

Vet ni vad som skulle vara riktigt kul att se om man åkte till USA? Det här riktigt stereotyptrashiga de har pågående över där. Jag skulle vilja se husvagnsradhusen som är silverfärgade och större än den helyllesvenska husvagnen. Jag skulle vilja åka till Texas bara för att få en skymt av fetman och dialekten. Ni vet, Ricki Lake-stora människor som talar utdraget och segt. Lite som norrlänningar här hemma i Sverige, fast segare ändå. Värre gnäll än oss närkingar har de också. Och när jag ändå var i Texas så skulle jag vilja se deras rancher, där det stor fallfärdiga hus fullproppade med övergödda kor. Där man också tar sig från punkt A till punkt B med en pickup från tidigt 1870-tal. 

New York, Los Angeles och Washington i all äta, men visst är det ändå trashet som lockar? 

För att inte tala om mataffärerna. Gå bland hyllorna i flingavdelningen och sa alla hundratals olika sorter av flingor. Inte en skymt av några nyttiga sorter finns där heller (i mitt huvudet ser det ut så). Jag skulle vilja gå på Taco Bell, Kenntucky Fried Chicken och Wendy's bara för att ha varit där. En bagel eller två skulle väl slinka ned medens jag tittade oförstående på nationalsporten baseball. Ett spel vars regler är för mig helt obegripliga. Tackar vet jag brännboll!

Jag skulle vilja se poliser som slår ned oskyldiga mörkhyade, jag skulle vilja hälsa på Bush och säga vilket bra jobb han gör och sen så skulle jag vilja utrota en hel Japansk stad med en stor bomb.

Aah, detta trash... jag vill verkligen uppleva det!

Publicerat i: Den arga kategorin

En krock med faunan.

Min tävling pågår än, klicka HÄR för att komma dit!

Jag höll på att köra på en tvättbjörn när jag cyklade hem nu nyligen. Det är sant. Den var bara centimeter ifrån mig och jag tror den fräste åt mig. Men eftersom jag hade öronen upptagna av musik så hörde jag inte, men det låter bättre om jag säger att den fräste. Sen så slog det mig att det inte finns tvättbjörnar i det fria här i Svea rike. Så vid vidare eftertanke så var det nog en grävling jag höll på att ha ihjäl. "Inte visste jag att grävlingar kunde ha så bra hållning", slog det mig kort därefter. "Såg nästan ut som en kaaa....". Min tvättbjörn alternativt grävling var alltså en katt. En tråkig bondkatt med ränder. Hur vet jag det, jo för det sprang ut en till nästan lika självmordsbenäget som den förra. Randiga katter ser man inte ofta. Speciellt inte sådan som förska ta livet av sig med hjälp av en tjugoåttatumscykel och dess rätt så tunga styrman.

Det var mitt lilla nattäventyr. På jobbet var det katastrofalt mycket att göra hela tiden. Fy fan alltså. Blev klar långt efter tolv. Men ack, det är sådant som händer. Nu är det dags att törna in till Scrubs i vanlig ordning.
Publicerat i: Pelles vardag

En dag på beachen.

Innan ni börja läsa, klicka HÄR för att komma till min helgrymma tävling!

Så vi kom till Harje runt tiotiden i morse. Inte en käft var det där. Eller jo, två... men det känns bättre om man säger "inte en käft". Mer känsla så att säga. Den här stranden måste vara sydnärkes mest populära strand, så att se den folktom var lite konstigt. Detta tyckte vi trots att det är jobbaronsdag och ingen semester. Så det säger en hel del. Vi som åkte var jag, Stefan, Sandra och Stina. "Pelle och de tre 'S:n'" ungefär... (Pelle står för det bra i den frasen)

Fotade lite gjorde jag till och med.


Lite snygga sandslott som vi gjorde av en godisburk och lite lakritsbåtar (från samma burk). Först ser vi ett bygge med mur och hela alltet. Bilder nummer två är en pir med vakttorn där alla båtar la till.


Sen blev det hoppa av från hopptornen. Jag och Stefan prövade våra vingar och föll. På bild nummer ett ser ni en lönfet gris i luften, bild nummer två lite luftbubblor och på nummer tre en man som behöver klippa sig och kirra utväxten. Haha.



Jag hade på mig mina nya snygga badbrallor och Sandra tog lite närbilder. Hon kanske inte är speciellt nöjd med kortet, men så många ful hon lagt upp på mig på sin blogg så är det bara att bjuda till. Emilia kom och hälsa på dessutom, hon bar Sverige-tröja eftersom hon var solbränd. Höh. Sen så tog jag lite badbilder på alla mot deras vilja. Alltid skoj att såra folk. Nej då, det vet om att jag publicerar detta. Säger vi. Tack till press- och yttrandefriheten!

Hoppas ni kan se alla bilder nu, blogg.se se är lite segt (som vanligt). Det var riktigt gött att bada idag, jag gör det för sällan hela dagar. Det får det bli mer av denna sommar, det ska jag personligen se till! Nu ska jag cykla till jobbet. Det såg jag nu, efter att jag gått igenom dessa bilder, att jag behövde. Dags att vara nyttig(are) och dra till jobbet. Vi hörs inatt gott folk, efter jobbet.
Publicerat i: Pelles vardag

Mot solen och vidare!

Nu drar jag ut i vida världen och solar. Mot Harjebaden bör det i väg, utanför Askersund. Hoppas kiosken är öppen, för hur ska man annars klara av dagen. Hehe. Hur som helst, tar med mig kameran och bloggar lite längre i eftermiddag. Ha de!
Publicerat i: Pelles vardag

Myter att utreda 1

Klicka HÄR, HÄR eller HÄR för att komma till min TÄVLING!

Jag känner att det är dags att släcka lite myter som rör sig runt om i samhället. Varför, kanske ni undrar? Jo, jag vill blogga och kom inte på något att skriva om. Genast började jag tänka på skäggväxt (som vanligt när jag tänker så tänker jag på skäggväxt. Märkligt) och...

... myt nummer ett: Skägg och annan kroppsbehåring blir inte grövre av att det rakas fler och fler gånger. Däremot så blir topparna vassare och känsla av grövre hår uppstår på så vis.

Myt nummer två: Strutsen stoppar inte huvudet i sanden för att gömma sig! Man har bevisat detta om och om igen, trots detta så väljer folk att fortfarande tro att den stoppar huvudet i sanden av rädsla. I själva verket så gräver den en grop att lägga sina ägg i. Detta måste djuret göra med näbben eftersom, vilket vi alla vet, den inte har några händer. Efter det så återvänder den ofta till sin grop för att vänta regelbundet på äggen.

Myt nummer tre: Nessie, mer känt som "Loch Ness monstret" finns inte. Man har finkammat sjöns alla vrår med hjälp av högteknoliska ting och kan absolut utesluta ett sjöodjur. Ganska ledsamt tycker jag.

Myt nummer fyra: Ingrid Bergman säger aldrig "Play it again, Sam" i "Casablanca". Ett av filmhistoriens absolut kändaste filmcitat har aldrig sagt. Istället säger hon: "Play it, Sam, play 'As times goes by'. Det här måste ju vara ett av de mest märkliga som hänt i världen, hur kan något blivit så fel och ändå berömt?

Myt nummer fem: Kinesiska muren syns i från månen. Denna myt har slagit så stort att till och med fått sig en fråga i TP, brädspelet ni vet. Och med fel svar dessutom - att den syns. Förstå hur stort något måste vara för att synas från månen. Man kan inte utskilja Mount Everest eller Gotland, men en stenmur ska tydligen gå bra. Vem kom ens på detta? Haha.

Nog med myter för denna gång, men jag har fler på lager. För göra det till någon.. följetång-aktigt kanske?
Publicerat i: Pelles vardag

Sommarredo!

Kom ihåg att vara med i min TÄVLING, vinn Coldplays nya skiva!

Idag drog jag in för att handla upp skatteåterbäringen. Egentligen visste jag inte om att vi fått den innan jag for in, så det blev en trevlig överraskning att se kontot i stort sett orört när jag kom hem. Planen var att handla ihop lite sommarsaker att ha i sommar. Jag är ganska kort på t-tröjor, kortbyxor och allt det andra som hör sommaren till. När jag tänker efter så har jag inga kläder alls, i stort sett. Jag går nog mest naken om dagarna. Fläktar härligt mellan... hårstråna.

Nu tänkte jag slänga in lite bilder på dagens köp. Pelles fritidsblogg blir "modeblogg" för ett ögonblick. Det blir inte permanent, tack och lov. Finns det något tristare än modebloggar, så säg?




Vänster till höger, uppifrån och ned:
1. Ett par schyssta solbrillor. Vill egentligen ha några med röd... vad är det man säger? båge? De var iallafall slut, men dessa dög. Coola som fan.
2. Miljövänlig tröja. Snygg som fan.
3. Nya barbrallor. På tiden att jag införskaffade ett par.
4. Nya shorts.
5. En nya tröja till. Först nu på kortet såg jag att trycket var ett ansikte.
6. Sandaler. Sköna som fan. Kommer vara stora favoriten på Hultan.
Inget plagg utom badbyxorna kostade över tvåhundra. Billigt och bra. Köpcentrumet där jag handlade håller på och bygger om, så allt säljs ut till låglåga priser.



Sen så nördade jag mig med tv-spelsköp. Stön, jag är inte bättre än min bror. Dessa var begagnade och kostade heller inte mycket. Jag gillar den idén med att köpa använda spel. Så länge de är spelbara. Trasiga - inte vidare mycket.

Lista på vad som måste inhandlas inom den snara framtiden, allt till festivalen:
- Telefonpengar, så att man kan bli nådd och når andra.
- Alkohol, så att jag... ja...
- Mat, så att jag inte dör. Äta bör man...
- Klippning, så att jag ser.

Nog med materialistsnack, haft en bra dag där du bor?
Publicerat i: Pelles vardag

På't igen.

Ny TÄVLING började idag, var med för sjutton gubbar!

Haha, minns ni bruden som spydde under Nattliv? Hon är tillbaka igen. Jag måste säga att hon hanterade killen som ringde in nedan jävligt bra, haha.
 

Publicerat i: Pelles vardag

Tävling #4, Coldplay



Dags för tävling igen, gott folk. Denna gång tävlar ni om britterna Coldplays fjärde studioalbum, "Viva La Vida Or Death And All His Friends". Det är här jag brukar dra en lång visa om gruppen/artisten jag nämner. Men inte med Coldplay, det behövs ingen vidare presentation. Efter debutalbumet "Parachutes" så har bandet blivit en del av vardagsmusiken. Som om de alltid funnits hos oss. Lite som The Beatles. Och med låtar som "Yellow", "Trouble", "In my place" och nya hitten "Violent Hill" så kommer de en dag med högsta sannorlikhet bli de legender de förtjänar att bli.

Albumet finns i handeln den 13 juni, så det finns många anledningar att vara med och tävla om denna rykande färska platta!

Hur du gör för att tävla:
Svara på följande fråga: Vad gör dig förtjänt ett Coldplay-album?
Lämna svaret på en kommentar, där du också fyller i dina uppgifter. Du måste dessutom tipsa en eller flera vänner om denna tävling. Det är lite av en "ge-och-ta-situation som gäller här". Hur du tipsar är frivilligt. Du kan göra det genom att länka mig på din bilddagbok, på din hemsida, till en vän på msn, på din blogg, via ett SMS och så vidare... Fantasin sätter gränserna.

Reglerna är så lätta att du inte kan låta bli att inte vara med. Tävlingen håller på till och med onsdag kväll den 11/6. Skynda att vara med!
Publicerat i: Tävlingar

Smuts.

Har ni också sådana här dagar då ni känner er smutisga oavsett vad? Jag har en sådan dag emellanåt. Idag bland annat. Det började i natt. Jag vaknade faktiskt av att jag var stekhet, rummet var varmare än någonsin förr, håret kändes fuktigt av värmen och täcket vill jag inte ens tala om. Jag var törstig också. Strupen var torr och munnen var slemmig av sömn. Sömnslem är något av det vidrigaste med att sova. Det och morgonandedräkten som kan slå till ibland. Hur som helst så klev jag upp för tre stora glas vatten, ställde fönstret på vid gavel och la mig under en filt. Jag vet inte varför, men när sommaren är på väg att börja så tar det ett tag innan jag kan börja sova med öppet fönster. Tanken på att låta det vara öppet är... lite läskig. Vem vet som kan komma och försöka rycka i det när jag försöker få min skönhetssömn. En älg? En inbrottstjuv? John Blund? Sen ju nämre hösten kommer ju svårare blir det att sova med det stängt.

Dagen började inte bra hygieniskt sett. Inte sömnmässigt heller, egentligen. Somnade runt två igen efter tre avsnitt av "Scrubs". Ett av mina favoritavsnitt kom övrigt, när Elliot går på dejt med vaktmästaren. Klockan ringde igen runt femtiden. Jag kände mig inte ett dugg utvilad och gick till badrummet för skölja av fejan lite. Döm av min förvåning. Rufsigt flottigt hår, finnar och skäggstubb var bara några av de få saker som slog mig i ansiktet när jag såg in i min spegelbild. Fort som fan så duschade jag håret (med mitt antiflottshampoo, här är man beredd) över badkarskanten. Mer han jag inte i ansiktsväg.

Cyklade till jobbet denna ovanligt varma morgon och kom fram med en hinna av... motion. Vill inte gå för detaljerat in på vad som händer med en skinn när man motionerar. Men ni kan ju gissa själva, antar jag. På jobbet ser jag min spegelbild ännu en gång. Håret ser någolunda bättre ut. Men det är för långt och för blont längst ned Jag ser skallig ut med några fjun på sina ställen. Till fredag blir det nog en tripp till frisören, skulle jag tro. Jag vill ha kort hår. Riktigt kort. det är sommar, jag orkar inte med mina popfjantfrisyr längre. Faktum är att jag hatar den. Kort. Och rufsigt ska det vara. Lättskött. Man ska inte ha långt hår på sommaren (förlåt om jag sårar någon med långt hår, så vitt jag vet är jag den enda med långt här i världen).

På jobbet var det snuskigt varmt. Eftersom jag började dygnet jävligt het (på alla dess vis, hehe) så var det svårt att faktiskt slappna av och bli sval. Av någon märklig anledning så har nog sättet man vaknar på mycket att göra med hur man kommer må resten av dagen. Jag vaknade svettig, smutsig och rätt så värdelös. Jag har ju knappast bevisat motsatsen med denna blogg att min teori inte skulle funka (det blev en krånglig mening, läs den igen). Jag cyklade hem i bara jobbskjortan. Ett tunt tyg som faktiskt är så vindvänligt. Hade jag inte cykla bredvid motorvägen den första kilometern så hade jag börjat hemfärden naken. Då hade jag blivit sval och go'.

Mitt rum var faktiskt svalt när jag kom hem. Rullgardinen har varit nere hela dagen och fönstret stått på glänt. Hjälper rullgardin för att hålla rummet svalt, eller är det bara en till av alla dumma illusioner jag fått för mig? Hur som helst, rummet var riktigt behagligt. Kroppstemperaturen sjönk i alla fall en eller två grader, vilket kändes. Sen så fick jag för mig att gå ut och måla. Svalkan hade gett mig nya krafter. Jag tänkte att jag skulle orka måla klart allt som var kvar (vilket inte är jättemycket), men efter en slint med penseln och färg flygande överallt så gav jag upp. Faktum var att några droppar till och med föll ned i min vidöppna mun och vidare ned på den där som hänger längst in i munnen. Saken som liknar en "boxboll" (det var Olles och min liknelse när vi var små). Smakade väldigt illa, men inte vidare giftigt. Tur i oturen. De andra dropparna föll bland annat på kinderna, i håret, på öronen och i näsborren. Den vänstra av de två.

Jag gav upp. Smutsigare än på hela dagen så gick jag trotsigt mot hemmet mitt. Då dundrar en lastbilsjävel förbi, dammet virvlar upp och fastnar på alla mina blöta färgklickar som pryder min nuna. Nu kunde det inte bli värre. Jag gick in arg som fan i tvättstugan. Drog av mig t-shirten på ett så brutalt sätt att mina färgklicka, som var fyllda med damm, lyckas slätas ut över hela mig. Jag såg ut som ett offer ut Vietnamkriget, så röd och smutsig vad jag.

Och här sitter jag nu. Nyrakad, ombytta kläder, utan något lager motion på kroppen och iförd endast shorts och t-tröja (och kalsonger uppenbarligen). Dagen har helt klart gått i smutsens tecken. Det är dagar som dessa jag hatar. Så innerligt mycket. Uuäh!

Publicerat i: Pelles vardag

En våt pizzakväll

Jag, Steven och Elin drog iväg och badade en sväng. Fast badandet stod jag och Steven mestadels för. Vattnet i Tripphult (en av sydnärkes många stillstående vatten) gav en härlig brun nyans på mitt fortfarande så bleka skinn. Jag hade kameran i bakfick och var besluten att fota något. Men ingen av oss, bakis som vi var (mer eller mindre) ville synas på ansiktet. Med på bild ser ni följande:
- En man med badkalsonger anno '83. Passformen var inge vidare där bak. Efteråt drog han hem med sina byxor upp i midjan och axelvaddarna högt puffade under t-shirten. Okej, det sista med vaddarna jag jag till själv. 
- En rygg som försöker kontakta rymden med en pinne. 
 

- Billig lightläsk och coola picknickmuggar.
- En axel. Tagen med sjön i bakgrunden för att ge det extra fina estetiska intrycket. Kortet blev bra. Mycket djupt.

Sen drog vi till närmsta pizzeria och drog i oss varsin flottskiva. Vi behövde det en dag som denna. Nu är jag helt slut och måste genast gå och lägga mig. God natt, y'all.
Publicerat i: Pelles vardag

Maskeradbilder

Okej, jag kan erkänna direkt att jag inte fick med alla på bild som var på plats igår. Detta av olika anledningar, hehe.






Vänster till höger, uppifrån och ned:
1. Den självaste Björn Borg. Så pass drogad att han använder en bandyboll. Man gick ju in i rollen liksom.
2. En Kissare, Tommy Lee och Marge Simpson.
3. Magnus Uggla och Zorro. Båda av de kvinnliga könet.
4. Knattarna kom och underhöll.
5. Ronny och Ragge var ruskigt lika originalet.
6. Hästmannen(?).
7. Michael Jackson. Lägg märke till den tejpade näsan.
8. En casual Robert Wells.
9. En modern Tarzan, Marilyn Monroe, Hugh Hefner, Lara Croft och Uffe i "Norrlands Guld"-reklamen.
10. The great one, Wayne Gretzky.
11. Janis Joplin, Eminem, Hasselhoff och Lara igen.
12. Uggla och Croft dansar med Amy Winehouse.
13. Här har vi alla roligt.

Jag borde ta och rätta tipspromenaden ordentligt. Men jag är rätt så säker på att Knattarna vann, så grattis till er. Vinsten är äran.

Andra som inte "fick plats på bild" är: Scream, Rambo, Bröderna Fluff, Sienna Miller med många flera...
Publicerat i: Pelles vardag

Dagen efter.

Det finns ingen ände på hur trött jag är idag. Jag har vilat, jag har städat, jag har degat, jag har degat i solen, jag har rört på mig, jag har ätit, jag har druckit en sisådär tretton liter vatten och ändå vill jag inte piggna till. Det är väl en av de där bieffekterna av att ha festat.

Det var hur som helst riktigt, riktigt trevligt igår. Jag tänte lägga upp bilder lite senare. I morse sa jag till mamma att jag till mamma att det var synd att det inte kom så många. Hennes exakta ord till det var:
"Men herregud, när ni satt här på gräsmattan så räknade jag till upp en trettio personer. Plus att det sprang runt en massa också". Så okej, det var kanske inte så speciellt folktomt. Men jag jämförde mest med tjugoårsfesten. Det man kanske får lägga på minnet är väl att då var det vinter, folk satt inte på gräsmattan och degade och inte heller spelade några kubb med syrran och hennes vänner. Så nej, det var allt folk på plats.

Jag svängde mina lurviga hela kvällen lång dessutom. Vem tror ni inte var dansledare under "Thriller" om inte jag? De tre steg jag kunde var grymma, det tror jag alla som var med och dansade kan hålla med om. Haha. Synd att det inte blev några kort på oss från när vi dansade till den. Rolig syn. Ett steg som jag glömde utföra, som jag kom på nu, är att kliva fram på det där sättet som en sumobrottare gör. När man håller händerna på knäskålarna, hukar sig och stegar framåt. Hur fan kunde jag glömma det, så jävla många gånger som jag sett "Thriller" menar jag.

Jag tror inte det blir några fler jobbfester för min del (förutom personalfesten nästnästa vecka) snart, vilket kommer suga riktigt mycket skit. I framtiden är det bara att bjuda mig så kommer jag. Flyttar allt åt sidan, varesig det handlar om tentor eller jobb. Jag är där. Och moonwalkar. Utklädd till Michael dessutom.

Nu ska jag rycka upp mig och få sängen bäddad. Jag har tänkt på det i timmar nu, men kommer inte längre än till att jag lägger mig på den och slår på "Scrubs". Men någon gång måste man få vara lat. Speciellt idag, för nästa vecka är det dags att jobba sju av sju dagar. Sen är det semester och Hultsfred. Längtar så in i helskotta!
Publicerat i: Pelles vardag