Hjälp mig med toppbilden!

image3

Yo team!
Här ovan ser ni en bild som jag hade tänkt använda som header. Men inte då, alla tycks fatta detta med bloggar utom jag. Det verkar inte bättre ta mig fan.  Hur som helst, det är bara en bild och jag kunde inte bry mig mindre egentligen. Tänkte att ni ändå skulle få se hur den såg ut. Höll ju ändå på en lång stund (5 minuter högst) med den.Är det någon som vet hur man gör, så säg gärna till. För nu har jag försökt med allt. Annars så har jag börjat med bloggen i allafall. Den är inte klar, men jag har kommit en bra bit.

Nu ska jag gå och lägga mig och se på "My name is Earl". Hej.
Publicerat i: Den arga kategorin

Fördröjning, fördröjare, Pelle

Yo team!
Jag har exakt tre minuter tills jag måste gå, men jag ville bara säga att jag nu har satt igång med planerna på min blogg. Det dröjer lite längre än väntat, eftersom det var en del jag var tvungen att kirra. Lite klurigt med andra ord. Men det kommer, håll till godo.

Plus att jag nu har införskaffat något som kan vara er till glädje. Men mer om det i framtiden. Hej.

Publicerat i: Den arga kategorin

Bloggfel

Yo team!
Tydligen sjuknade blogg.se till sist jag skrev inlägg. Ett och ett halvt stycker försvann! Skandal! Det jag ville få sagt just då var att statyn i marmor angrep mig där jag stod i fönstret, den började alltså leva och det hela var en hemsk mardröm. Synd att ni inte fick läsa slutet, det var riktigt spännande. Om jag får säga det själv.

Sen så skrev jag något om att stängningarna gått fint och att det är kalas att stänga med Sandra och Viktor... Ikväll bröts den trenden. Fy i helvete vad mycket det har varit och göra!  Inte överdrivet mycket, men det var gäster hela tiden. Samtidigt så måste vi förstänga och ja.... det sög fet röv, med andra ord.

Så nu vet ni. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Medelmåttigheten kan bli gigantisk.

Jag har stora planer på gång. Och med "stora" så menar jag medelmåttiga. Men det kan bli stort, det kan det. Planerna ligger på att få denna blogg till någon lite högre nivå. Men då hänger det på er som läser, det gör det i allra högsta grad. Än så länge filar jag på saken, kanske att kan jag lova er något redan imorgon. Men det är något alla vinner på. Med ett enda musklick så kan saker hända.

Det kan bli bra, det kan det verkligen.

Jag har varit extremt effektiv idag, om vi nu raskt ska ta och byta ämne. Från att ha klivit upp halv tolv så har jag hunnit med att ta loss cykelslangarna på min cykel (tänkte först ta bort cykelslangarna på bilen, förstår ni), gått sjuhelsikes lång promenad (snöblindheten är ett faktum och jag gillar den) och gjort min beskärda del av hushållsarbetet. Jag är en god son. Idag åtminstone. Nä, men helt ärligt så gör jag faktiskt ganska mycket i hemmet när jag är ensam hemma. Det suger, men jag gör det för att slippa gnäll om att jag aldrig hjälper till hemma. Det snacket hamnar istället på Olle. Det stämmer mycket bra. Men det räcker med att han är med och hugger ved (klyver maskinellt alltså, men jag tänkte att ingen skulle fatta bondspråket).

Halv tolv som sagt, det var då jag vaknade. Varför är det alltid svårast att piggna till och man sover för länge? Det flesta jag känner (98 procent av alla) gillar att sova så länge som möjligt, men jag klarar fan inte det. Sömn är överskattat. I alla fall i den mån att man sover för länge. Kan man inte bara vakna exakt när man sovit åtta timmar. Nä, istället drar jag och min drömvärld i väg till tio, elva eller tolv timmars sömn. Hatar't. Och på tal om drömmar, igår natt drömde jag något av det mest märkliga på mycket länge. Jag gick bakom ett av våra uthus, fick se en staty genom fönstret (som alltid suttit där, dock inte i verkligeheten) och jag reagerade inte mer på det. Statyn var vit- och svartspräcklig marmor, förställandes en gammal man sittandes på en stol. Hans utseende var prövat, hatten han hade på huvudet satt på sned och han såg surmulen ut med hängiga kinder. När jag stod där vid fönstret och betraktade staty
Publicerat i: Pelles vardag

Var ligger ditt Laxå?

Jag har en ganska rutten ovana som jag delar med ganska många. Det är att jag jämför vissa saker med Laxå och invånarna i detta samhälle. Det låter negativt, jag vet, men mest så menar jag inte vad jag säger. Jag tänkte bara förklara hur jag menar och sedan be dig som läser att tänka  på frågan; var ligger ditt Laxå?

Vad är det då med  med orten som ligger en u-sväng ifrån Örebro, vad är det som får mig att använda ordet "Laxå" för att få alla jag pratar med att förstå? För de gör det, det gör de flesta. Jag vet många som gör liknande saker, ibland använder de också Laxå, ibland får man höra Askersund. Kanske Rönneshytta eller varför inte Åmmeberg. Jag förstår att Hallsberg inte är någon världsmetropol för genier och ja, jag kan dra alla över en kant i och med detta inlägg. Jag ber till en början med om ursäkt. Men tänk er filmen "Fucking Åmål", det är lite så man är i Laxå. Klär sig i träningsbyxor med två eller tre streck som går längs hela sidan och som dessutom är en kanske två storlekar för små. När man festar i Laxå så dricker man fortfarande hembränt. Det är faktiskt en av de få platser där hembränningen fortfarande lever vidare. I hela världen.

Sen så ligger man med alla. Raggar på alla. Inte så typiskt Laxå, det vet jag. Men allt detta har slutat upp med att alla är släkt med alla - kors-och-tvärs. Begrepp som "populärkultur" är inget man forskare vidare i än att man strecker sig till Melodifestivalen (årets snackis fram tills nästa års festival) och Rix FM (där man i sin tur får ett år av lyssnade till melodifestivalfinalisterna). Bubblan blir "bubblan Laxå". Alla känner alla, alla ligger med alla, alla pratar om samma saker och alla lär sig inget nytt. I Laxå har man heller ingen nytta av att något nytt lära sig. Redan från födseln så går pappan ut med sonen och lär han meka med bilen. Och mamman går ut med dottern för att lära henne bära hot pants. För är det något alla kvinnor bör ha i Laxå så är det ett par rediga (läs überkorta) hot pants. Så urtvättade att de knappast håller ihop och att det faktiskt skulle ha varit snyggare om kvinnorna istället gick i sina bara trosor (spets, såklart. vita med en nyans av brunt). 

Poängen med detta är att jag har fel helt enkelt. Jag hatar att jag har denna ovanan. Men folk förstår sig som sagt på den och fler använder den. Men så gör väl alla mer eller mindre. Om det är så att man pratar om grannskolan, grannkommun eller varför bara in grannen? Kulturskillnaderna sträcker sig inte från land till land, världsdel till världsdel. Går man bara lite djupare så ser man fan att alla är jävligt olika. Klyschorna flyger här, hej vilt. Men svara på frågan; var ligger ditt Laxå? Är det din granne som använder som exempel för beskriva något? Berätta gärna.

Nu ska jag dra och jobba. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Kyllefaja

Yo team!
Jag har hört att när man har huvudvärk så beror det på att hjärnan svullnar upp och inte får plats inuti skallbenet. Fast det får väl plats, det är ju klart, men det är det som vi så fint kallar "huvudvärk". När hjärnan förstoras och nästan knäcker skallen på en. Men vad vet jag, jag har faktiskt aldrig hört någon annan förklaring på vad huvudvärk är för något. Hur som helst, jag tror inte ens en myra skulle ha fått plats i mitt huvud i morse. Jag tror aldrig jag har upplevt någon så påtaglig och smärtsam huvudvärk tidigare i mitt liv. Som jag var törstig dessutom. Och bakfull. När jag gick och la mig i går så trodde jag inte att jag skulle vakna upp bakfull. Inte mer än trött, kankse. Tji fick mitt feta jag. Hoppade in i duschen en sväng när jag klivit upp. Och när jag stod där i det pissljumna vattnet så började jag räkna på fingrarna vad jag fått i mig under gårdagskvällen. En pissig cider på en Kumla-sylta, där jag åt med Steven och Ellen innan (äckligt och dyrt), en liter vin som jag inhandlat under dagen, två - tre groggar.... Okej. När jag började få alla fingrar att stå upp så fick jag lungt inse att jag faktiskt mådde som jag förtjänade.

Dagen idag då, vad har jag egentligen gjort? Jag hjälpte till med att bära ved. Vi har ju fällt två stora träd. Det gjorde man när jag var i Österrike. Först nu börjar vi röja bort alla feta stammar och kvistar. Nu när det för ens gångs skull är minusgrader, det är då vi ska var automhus och frysa alla lemmar av sig. Men jag blev kry av att vara utomhus, plus att det var rejält med motion. Kunde behövas. Sen så har jag sett alla klipp av "100 höjdare" på YouTube, läst om tyrann-Nancy och sett sjunde och sista filmen av "Terror på Elm Street". Nu är äntligen Freddy Kreuger död. Pjoo! Nu kan vi alla sova lungt.

Har inte mycket mer att rapportera. Fick nyss mejl i från Patrik (aka the boss) om löneförhöjningen som stundar. Alltid skoj, alltid skoj. Hej.
Publicerat i: Den arga kategorin

Det här var ju skoj.

Det här var ju lite skoj att se, faktiskt. Inte för att det är så jävla många, egentligen. Men efter inlägg på en halvfärdig blogg så är jag nöjd.

image1
Publicerat i: Pelles vardag

Jag är vad jag äter version 2.7

Yo team!
Nu när jag är ensam hemma så kommer jag aldrig ihåg att laga mat förens det verkligen är försent. Inte så att det blir så påtagligt att jag ligger och svälter. Utan jag kommer på det först när sockernivån är under noll, koncentrationsförmågan blir obefintlig, händerna skakar och magen värker av hunger. Allt jag tänker på under stunder som dessa är mat, att jag måste ha mat. Helst direkt. Så vad blir det? Ostmacka med skinka (det heter kanske ost- och skinkmacka) eller att man drar till jobbet och handlar något där. Det gjorde jag idag. Dyrt. Onyttigt. Onödigt. Så snart jag flyttat så hoppas jag att jag får igång den där matklockan i huvudet som säger åt mig att börja laga maten innan jag blir allt för hungrig.

Jag fick ett blodsockerfall när jag var på Systemet förut. Händerna började skaka och hon i kassan kollade på mig som om jag var dum i huvudet. Kanske trodde jag var nervös. Nervös för att jag langade till minderåriga femtonbastare. Det skulle jag aldrig göra. Minimumgränsen är sexton - annars blir det nada. Haha. Fast så vitt hon vet så kanske jag var en olycksdrabbad ungdom som lider av MS eller Parkinson. Är det så de heter, sjukdomarna? Respektlös och skriva så, när jag inte ens vet.

Nu ska jag kamma luggen och snart dra iväg på förpärla. Hej.
Publicerat i: Den arga kategorin

Smurfjubileum och mig själv som sjuttio år.

Ikväll är det fest. Anja har fyllt nitton och har kvällen till ära hyrt lokal som kvällen ska spenderas i. Det blir nog alla tiders. Hittade en perfekt present efter att jag lämnat bruden i Kumla. Hade det inte varit för att jag visste att hon läser här, så hade jag kunnat skrivit vad det var just nu. Mer om den saken en annan dag.

Äntligen ledig helg. Dessutom så var det ett jävla flyt att jag prickade in den på påskhelgen. Egentligen firar jag nog inte påsk något vidare mycket. Finns det någon som gör det? Vad är det man ska fira. Ja, jag vet allt det där... "Jesus-tjafset" (för att göra en lång historia två ord kort). Men låt oss se på julafton, där firar vi med att ge varandra julklappar som ska symbolisera de gåvor som de tre vise männen gav till Jesus. Men påsk? Ska vi inte börja fira detta med någon religiös underton? Korsfästa varandra. Låta de som lämnat oss återuppstå. Fast, när återuppstod Jesus? Var inte det på Krisihimmelfärdsdagen? Skit, jag som så snyggt "kortade ned" hela händelsen så snyggt ovan, sen så kan jag det inte. Fast... jag kan nog inte ens nämna fem personer som kan hela Jesus påskupplevelse. Eller jo... en, två...

Var kommer påskharen ifrån? Var i bibeln blev kaninen symbol för påsken. Och ordet "påsk". Ahhh, alla dessa frågor! Det är så att man blir mindre galen.

TRE!

Om två veckor är det högskoleprovet. Jag är inte ett dugg nervös inför själva provet. Det är snarare det faktum att jag måste hitta inne på Alléskolan som gör mig rädd. Hur ska jag hitta i detta enorma hus. Nu ska vi se [öppnar mejl för att läsa informationen] jag (FYRA!) ska till sal G201. Hm, okej. Ligger det i Filosofen tro? Alla regler man ska följa dessutom. Det är nästan så att jag pissar på mig när jag läser. Läskigt.

Kate Nash, det är mig en bra brud. Lyssnar på "Made of bricks" just nu. Skulle vara skoj att se henne spela i huvudstaden. Fast egentligen har jag nog inte råd. Jag ska ju lägga pengar på nya cykeldäck. Fast är det verkligen värt det, att fixa biken menar jag, det är just nu åtta minusgrader ute. Härligt vårväder, visst är det? Hörde att Sverige haft sin kallaste natt i natt för denna årstid sedan 1902. Fränt.

Har någon annan tänkt på att det är snart hundra år sedan som Titanic sjönk? Undra om det kommer uppmärksammas på något vis. Den filmen är guld, förövrigt. Smurfarna fyller, på tal om jämna år, femtio år i år. Jag hade ingen aning om att de funnits så jävla länge. Ett halvt sekel. Om femtio år är jag sjuttio. Om jag lever då, det vill säga. Fast vid liv eller inte, man borde väl ändå räknas som sjuttio år? Kan jag Linné bli trehundra i sin död, så kan väl jag få bli sjuttio.

Bloggen börjar spåra år. FEM! Nu ska jag först duscha, sedan sova lite middag (jag lever mig in i rollen som mitt femåriga alterego idag, därför sova middag) och sedan iväg på förfest. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Fort, ring Intresseklubben!

Yo team!
Ibland, eller oftast, så händer det inte så mycket i ens vardag. Eller i alla fall inte saker som är värda att tecknas ned i en blogg. Men det har inte stoppat mig förr och idag är inget undantag. Så jag vill nu att ni ringer Intresseklubben, för här får de helvetes mycket saker att läsa om.

Intressefakta nummer 1: Min dator fick ett idiotiskt virus. Jag vet inte hur det gick till, men det var där vips en dag. Jag fick för mig att formatera om hårddisken, så som jag alltid gör när hoppet brukar vara ute. Men vad jag aldrig lär mig att komma ihåg är hur jävla jobbigt det är att fixa ihop datahelvetet sen. Man har MSN, Itunes, Moviepod, Limewire och så vidare, och så vidare. Nu har jag förövrigt heller inget Word, men så som det ser ut nu just nu så har jag väl inte världens användning av just det programmet just nu. Nä, att formatera om hårddisken är ett helt dagsgöra.

Intressefakta nummer 2: Jag har äntligen sökt skola. Jag vet inte om jag nämnde det i förra bloggen, eller inte. Det som förvånade mig mest är hur jävla sent man får veta om man kommer in eller inte. I början av augusti blir allt helt klart och i slutet av samma månad så börjar man plugga. Ska jag hitta lägenhet och hela köret på den lilla tiden? Jag behöver hjälp ifrån någon som vet (Johanna, hjälp!).


Intressefakta nummer 3: Jag sov inte ett piss inatt. Eller jo, där ljög jag faktiskt. Kanske att det blev två timmars sömn iallafall. Det var varmt, kudden var hård, jag fick en siljon SMS av olika folk (jag svarade inte på något, jag sov), det var för mörkt, det var för ljust... Fan, till slut så däckade jag av ren frustration på mig själv. Sömn ska inte behöva vara så här svårt. Men sen så vet jag att det var lite på grund av att det var veckans första öppning, då kan jag aldrig sova innan. Det är nog något psykiskt, skulle jag tro.


Intressefakta nummer 4: Bilen är fixad nu. Tur att man har en motorhändig far och en lika händig storebror. Inte farligt dyrt blev det heller. Nu brummar bilen på som aldrig förr. Spinner som en liten katt.

Intressefakta nummer 5, 6, 7 och 8: Jag har ont i halsen, jag har äntligen läst ut Harry Potter (slutet av lika bra denna gång), jag längtar till lönen och jag vill till London, jag med.

Nu ska jag snart törna in, men första lite memoarläsning á la Deborah Spungen. Hej.

Publicerat i: Pelles vardag

URL:n var grejen.

Det kommer en tid i varje mans (pff) liv när han känner att han måste fixa en ny blogg. När han känner att hans förra URL-adress var så jävla lam (strausssweden) att han inte längre står ut. Den tiden är nu. Här är den nya bloggen. Egentligen är inte heller denna hemsideadress världens bästa och heller inte ny. Nä, den har legat och grott här i snart två år. Eller ett år? Vem vet egentligen, bra länge är det iallafall.

Jag har jobbat som ett as de senaste dagarna. Ledig idag. Skulle ha varit ledig imorgon också, men denna förbannelse som vilar över mig slog till igen. Någon blev sjuk (igen), någon fick åka till akuten (igen), jag fick hela hela scenariot uppmålat på hornhinnan och vad exakt ska jag göra? Ska jag säga att jag inte vill när någon ligger på akuten? Nej. Jag är inte sådan. Jag tänker på personen på sjukan och på de som jobbar med en man kort. Har varit där (i samma sits alltså), så man vet hur det är. Detta till mitt eget lidande dock. Känns som om jag snart går in i väggen, om jag ska vara ärlig. Men snart är det ledig helg. Det ska bli kanon. Fest för hela slanten.

För att göra saker och ting riktigt klara, så vill jag bara säga att jag inte menar att klanka ned på ni sjuklingar runt om i länet.

Jag hörde en liten fågel, vid namn YouTube (sorry, det där var lamt), viska i mitt öra att Transvestit Perelli vann schalgerkalaset. Jag såg videon. Den var väl sådär. Har aldrig varit speciellt mycket för schlager i allmänt (bara när det stundar karaoke, texten är oftast inte vidare svår) så vad ska jag säga. Det låter som de sjutton senaste vinnarna Sverige skickat. Fast jag gillade The Ark's låt, så klart. Men det gjorde ju inte resten av Europa, så kanske att Charlotte Transa faktiskt har en chans? Hon har ju vunnit en annan gång och dessutom. Den som bryr sig får se.

En bra sak med denna nya blogg är ju att alla kan kommentera. Jo, jag har minsann fått höra hur jävla omöjligt det var att kommentera på Live Spaces, men nu jävlar finns det ingen ursäkt. Bring it. Nu ska jag lägga mig och de på Scrubs. Igen. Serien är klocken. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag