Hjälp mig med toppbilden!

image3

Yo team!
Här ovan ser ni en bild som jag hade tänkt använda som header. Men inte då, alla tycks fatta detta med bloggar utom jag. Det verkar inte bättre ta mig fan.  Hur som helst, det är bara en bild och jag kunde inte bry mig mindre egentligen. Tänkte att ni ändå skulle få se hur den såg ut. Höll ju ändå på en lång stund (5 minuter högst) med den.Är det någon som vet hur man gör, så säg gärna till. För nu har jag försökt med allt. Annars så har jag börjat med bloggen i allafall. Den är inte klar, men jag har kommit en bra bit.

Nu ska jag gå och lägga mig och se på "My name is Earl". Hej.


Fördröjning, fördröjare, Pelle

Yo team!
Jag har exakt tre minuter tills jag måste gå, men jag ville bara säga att jag nu har satt igång med planerna på min blogg. Det dröjer lite längre än väntat, eftersom det var en del jag var tvungen att kirra. Lite klurigt med andra ord. Men det kommer, håll till godo.

Plus att jag nu har införskaffat något som kan vara er till glädje. Men mer om det i framtiden. Hej.



Bloggfel

Yo team!
Tydligen sjuknade blogg.se till sist jag skrev inlägg. Ett och ett halvt stycker försvann! Skandal! Det jag ville få sagt just då var att statyn i marmor angrep mig där jag stod i fönstret, den började alltså leva och det hela var en hemsk mardröm. Synd att ni inte fick läsa slutet, det var riktigt spännande. Om jag får säga det själv.

Sen så skrev jag något om att stängningarna gått fint och att det är kalas att stänga med Sandra och Viktor... Ikväll bröts den trenden. Fy i helvete vad mycket det har varit och göra!  Inte överdrivet mycket, men det var gäster hela tiden. Samtidigt så måste vi förstänga och ja.... det sög fet röv, med andra ord.

Så nu vet ni. Hej.


KATEGORI: Pelles vardag

Medelmåttigheten kan bli gigantisk.

Jag har stora planer på gång. Och med "stora" så menar jag medelmåttiga. Men det kan bli stort, det kan det. Planerna ligger på att få denna blogg till någon lite högre nivå. Men då hänger det på er som läser, det gör det i allra högsta grad. Än så länge filar jag på saken, kanske att kan jag lova er något redan imorgon. Men det är något alla vinner på. Med ett enda musklick så kan saker hända.

Det kan bli bra, det kan det verkligen.

Jag har varit extremt effektiv idag, om vi nu raskt ska ta och byta ämne. Från att ha klivit upp halv tolv så har jag hunnit med att ta loss cykelslangarna på min cykel (tänkte först ta bort cykelslangarna på bilen, förstår ni), gått sjuhelsikes lång promenad (snöblindheten är ett faktum och jag gillar den) och gjort min beskärda del av hushållsarbetet. Jag är en god son. Idag åtminstone. Nä, men helt ärligt så gör jag faktiskt ganska mycket i hemmet när jag är ensam hemma. Det suger, men jag gör det för att slippa gnäll om att jag aldrig hjälper till hemma. Det snacket hamnar istället på Olle. Det stämmer mycket bra. Men det räcker med att han är med och hugger ved (klyver maskinellt alltså, men jag tänkte att ingen skulle fatta bondspråket).

Halv tolv som sagt, det var då jag vaknade. Varför är det alltid svårast att piggna till och man sover för länge? Det flesta jag känner (98 procent av alla) gillar att sova så länge som möjligt, men jag klarar fan inte det. Sömn är överskattat. I alla fall i den mån att man sover för länge. Kan man inte bara vakna exakt när man sovit åtta timmar. Nä, istället drar jag och min drömvärld i väg till tio, elva eller tolv timmars sömn. Hatar't. Och på tal om drömmar, igår natt drömde jag något av det mest märkliga på mycket länge. Jag gick bakom ett av våra uthus, fick se en staty genom fönstret (som alltid suttit där, dock inte i verkligeheten) och jag reagerade inte mer på det. Statyn var vit- och svartspräcklig marmor, förställandes en gammal man sittandes på en stol. Hans utseende var prövat, hatten han hade på huvudet satt på sned och han såg surmulen ut med hängiga kinder. När jag stod där vid fönstret och betraktade staty


KATEGORI: Pelles vardag