Låt festen börja!



Låt festen börja! Snart ska syrran styla till mig till Björn Borg. Det blir nog alla tiders med lite tur. Ha en bra lördag, det ska jag ha!
Publicerat i: Pelles vardag

Talang.

Jag såg nyss på Talang med moder. Hon hade spelat in det från tidigare ikväll för att hon inte ville missa kvällssolen förut. Det är så man gör på landet, man missar aldrig kvällsskolen. Höh. Det var någon (förlåt om jag avslöjar något nu) tioårig brutta som vann. Hon sjöng Celine Dion. Bert Karlsson blev väl lycklig över att ge ut ännu ett skivkontrakt, kan jag tro. Men ärligt... hur stora succér har Bert Karlsson kommit med? Bortsett ifrån schlagersna. I och för sig är ju Falukorv-Sverige mycket för schlagers, men vad har han mer? Bruttan var annars bra, ganska tråkig låt.

Minns ni föresten hans egna låt "Hoppa Hulle"? Kvalitativ musik.

Mitt rum är förskräckligt varmt. Så pass varmt är mina fingrar klibbas ihop nu när jag sitter här och plitar. Vad är egentigen höjden av svettighet? Hur är du när du är som mest svettig? Vart blir du svettig?

Den största frågan är ändå; vilka vågar svara? Haha. Idag har inte varit någon bra bloggdag. Förlåt för det. Upp i ottan imorgon med. God natt.



Johan Rheborg visar stolt upp svetten, hehe. Han håller förövrigt på och spelar in Kenny Starfighter-filmen. Kan det bli något att se tro? Antagligen inte.
Publicerat i: Pelles vardag

Fred är tillbaka!

Min nya YouTube-favorit Fred är tillbaka med ett nytt klipp. Idag ska sexåringen gå till tandläkaren. Denna kanal är förövrigt också den mest stigand (bevakare det vill säga)  för tillfället. Helt rätt.

Publicerat i: Pelles vardag

Punktlista igen.

Min dag (ja, jag gillar att göra listbloggar när jag inte kommer på annat):
- Jobbat häcken av mig och skällt på chefen. Han var en böld i röven där ett tag när jag var i köket, men sedan la hann av. Lite åtminstone.
- Varumottagning höll på att göra mig galen. Efter tre och ett halvt år så har jag tydligen missat allt - enligt vissa.
- Svetten har drypt omkring mig hela dagen. Aldrig har jag tidigare svettat så mycket som idag. Fräscht när man hålls med mat. Väldigt salt.
- Flintasteksätigt och druckit vitt vin med familjen. Flottigt och surt. Kombinationen var slående. Till efterrätt var det diareéframkallande körsbär. Inte för att någon blev påverkad i de södra regionerna, men man har ju hört...
- Gav syster sin present, så kvällen har blivit fylld av "Mia och Klara".
- Bitchexpediterna, Viveka Andrebratt och de desperata singelbrudarna är de bästa karaktärerna. Gulletussan går inte av för hackor hon heller.
- Dags att bränna morgondagens skivor.




En del Bruce lär det bli tills imorgon, i fall någon bryr sig.
Publicerat i: Pelles vardag

Effektivitet.

Idag har jag hunnit detta på två timmar:
- Diska chipsskålar inför lördag (lite barnkalasigt ska det då vara).
- Fixat tändare inför lördag. Inte så lätt som det låter, då vi knappt har några här hemma. Hittade efter mycket möda en halv tändsticksask och en Jack Daniels-tändare. Sausy!
- Ström. Strömmen är inkopplad inför festen. Partylampor, stereo och hela kittet.
(jag vet, det är en del festsnack. Suger för er som inte kommer, haha)
- Slänga upp duntäcket på vinden. Efter att ha prytt min lässtol i veckor så kastade jag äntligen upp skiten på viden. Iproppad i en stor sopsäck så att inget oinbjudet kommer åt det så lätt.
- Ordna upp lamporna i mina hyllor. Jo, en hylla på åtta fack innehöll cirka 2334 lampor här i mitt rum. Nu är det ordnat. Jag gillar när det är ljust. Märk väl att jag aldrig har alla tända samtidigt. Det är varierandet som vi mörkrädda nördar gillar.
- Damma och dammsuga. Jag var så jävla jävla petig att jag gjorde rent under sängen. Det är väl duktigt, så säg.

Kvar att göra:
- Fixa skivor. Tre kvar att bränna ihop. Då blir CD-spelarens fem fack upp på festvåningen fullproppad. Skitbra. Slipper man leka DJ hela kvällen också.
- Is. Ska "köpa" lite is ifrån jobbet. Kan vara uppskattat i sommaroset.
- Tipspromenad en måste spikas upp. 

Ja, det var väl det. Annars så hatar jag att jobba mellanpass. Mest för att bloggen blir lidande. Det kan inte på några vis vara sunt att tänka så, men så är det. Hur som helst så ska jag jobba till åtta ikväll och jag återkommer då. På jobbet idag så är det storkontroll som gäller med folk från huvudkontoret. Alla kommer vara pissnervösa, men jag kör mitt vanliga race och chillar runt. Ska bland annat ta emot varor som jag aldrig gjort förr, men det blir väl en erfarenhet mer antar jag. Det hela gäller ju bara burgare. Se det med lite perspektiv, hörrni!

Och imorgon är det äntliga maskerad!
Publicerat i: Pelles vardag

God natt-blogg.

Jag har hållt i gång hela tiden sedan jag kom hem för två timmar seda nu. Innan det slet jag på jobbet som en galning. En ganska lugn galning, men ändå... Det har cykelservices, ordnats inför festen, brännts skivor, skrivit ned RAM-nummer på moppen, hämtat Olles bilpapper (vilket han inte kunde göra själv, tv-spelet är viktigare) och allt vet det fan. Jag sov rätt så oroligt i natt. Vaknade runt elva och trodde jag försovit mig eller något. Sög ganska hårt.

Så mitt tempo, mitt humör och min ork är nere på minus. Allt är ansträngande, så även att blogga idag. Imorgon bitti är jag pigg alert igen. Sängen har jag saknat ända sedan jag klev upp, haha. Så det är dags att minimera min längtan. Annat vore dumt.

God natt.
Publicerat i: Pelles vardag

En evighet.

Man märker att ens iTunes bibliotek börjar bli för stort när Carolas "Evighet" börjar spelas i öronen på en. När, var, hur fick jag in den? Jag hade inte en susning om att den låg och var beredd på att plåga mina öron. Fasr jag måste erkänna att just denna låt gillar jag, så någon vidare öronplågning blev det väl inte. Jag är inte den som har schlagers som favoriter, men "Evighet" och "Det gör ont" är nog mina favoriter (i genren!). Otippat nog. Sen så gillar jag ju, som så många gånger sagt, Frankrikes bidrag från i år. Men den är mer en indiedänga än en "typisk" eurovisionsång.

"... när kärlek vinner! En eviiiiiiiiighet, en kort sekuuuuuund....". Ni skulle höra mig på schlager-SingStar. Jag är sämst.

Sen började jag fundera (jo jag gör det ibland, oftast för mycket och för länge) över vad som stämmer om det som sagts om Carola. Jag googlade på "kritik mot Carola". Men jag fick inga vidare bra svar på sökningarna. Mest bloggar som spyr galla över henne. Det är märkligt, hon gick från den fromma överkristna tönt hon var, som var älskad av alla, till någon plastikopererad sektbrutta som alla har något emot. Vilket jävla öde, stackars psyco.

Oj, när jag satte mig ned så hade jag inte tänkt att bloggen skulle handla om Carola. Märkligt hur det kan bränna iväg åt helt idiotiska håll. Okej, jag erkänner. Jag har väl också något emot Carola.

Vad tycker du om henne?  
Publicerat i: Pelles vardag

Ny header igen.

Som ni ser så är headern uppdaterad igen. Vad tycks? Jag är lite lagom nöjd, den får duga tills vidare. Så här tänkte jag:
Jag gick igenom en massa bilder i datorn och stannade vid ett av mig sittandes på av lejonen på Trafalgar Square. Från London-resan i höstas. Bredvid mig här på skrivbordet har jag en bok (vars titel jag glömt och inte orkar kolla upp, höh) och fick där ifrån idéerna till de fåniga kommentarerna som är typiska för tidsskrifter och pocketböcker. Det var det, så... vad säger ni?
Publicerat i: På tapeten

Minns ni?

Minns ni när det blev hippt med egna mobilringsingnaler? Man kunde gå ut på internet, som också fortfarande var jävligt modernt, på sin ultraflashiga dator med Windows 98 och skriva ut alla toner till "Hemglasslåten" och "Björnes magasin". Allt var väldigt pipigt i ljuden, men jäklar vad häftigt det var. Jag minns att jag själv hade "När vi två blir en" med Gyllene Tider. Coolast i stan.

Minns ni när snowjoggers var moderna? Olle och jag fick alltid sådana till varje vinter tills de poff(!) en dag försvann. Varmare doja än snowjoggersen får man leta efter. Fulare också. Men de hörde till att man på vintrarna (som på den tiden också innehöll en del snö) drog på sig overallen, vantarna som satt fast i sådana där hängslesaker på overallärmarna, en mössa med sitt namn (blå till killar, rosa till tjejer) och till sist sina snowjoggers. Vad roligare är att jag inte vet om det kallas "snowjoggers" eller inte, än mindre om det är så det stavas. Hehe. Gamla vanor lever vidare liksom.

Minns ni "millenniebuggen" som höll på att skrämma vettet ur folk? Vad var det som skulle slå fel, egentligen? Var inte datorerna utrustade för att slå över till 2000? Hur firade jag mitt millennieskifte då (som egentligen skedde 2001, men ingen fattade det. Utom jag och Jerry Seinfeld;D)? Vi var hos grannarna och smällde smällare. Jag eller Olle råkade kasta in en smällare, en väldigt liten sådan, i Viktors dunväst. Det small till och blev ett rejält hål. Jag skrattade för att jag var glad inget värre hände och att hålet blev så jävla stort. Solformat kan jag säga också, för att få historien låta intressantare. När vi skulle åka hem så spydde Olle i syrrans ex's nya bil. Det tyckte jag också var roligt. Hehe.

Jag var elak redan då.

Vad minns ni själva? Berätta.


Snowjoggers.
Publicerat i: Pelles vardag

Inför lördag.

Här är lördagens kläder till maskeraden. Jag kommer bli den fulaste Björn Borg någonsin. Fattas på bilden gör tennisracket som Olle slarvat bort och pjucksen.

Publicerat i: Pelles vardag

Kivik.

Jag satte mig här och visste inte vad jag skulle skriva. Inga tankar, idéer eller något fanns i huvudet. Av någon märklig anledning kom jag in på Systembolagets hemsida. Och nej, jag satt inte och kollade in  nyheterna under dessertvinsavdelningen (jag kollade faktiskt rosévinerna, haha). Jag tror länken fanns på Hultsfreds hemsida, eller något. "Hur man lär sig stå emot sin tonåring". Ebba von Sydow, Adam Tensta, Jacob Eklund och allt vad de nu heter satt och propagera emot alkohol och alkoholens konsekvenser. Det inte att jag tycker det låter som skitsnack. Tur att de hittade fyra kändisar som har lugn relation till alkoholen. Ta Ebba, tjejen som alltid är ute och minglar. Visserligen sa hon inget om att hon inte dricker själv, men ändå. Reportage i Veckorevyn om vilka nattklubbar som är "inne eller ute" (eller vad man säger dessa dagar). Adam Tensta som artist och omgiven av alkohol och Jacob Eklund som har levt Sveriges mest svåra barndom.

Kanske att de sökte efter kändisar som har haft erfarenhet av alkoholen, då är hela grejen ganska lysande. Annars så... mindre bra. Dubbelmoralen skrubbas i ögonen.

Och på tal dessertviner, köp aldrig "Kiviks äppelvin". Luktar kanelbullar och smakar äppelpaj. Uöh!

Det är tur att man inte har något alkoholproblem. Ska ut och fira det med en kall öl i solen. Inte några alkisproblem här inte, det är ju faktiskt lill-lördag. Och soligt. Då är vad som helst tillåtet. Det sa de på puben igår när vi firade att det var tisdag och hör sen!
Publicerat i: Pelles vardag

Fansjävlahelskotta.

Det är så ljust ute just nu att jag överväger att ta en promenad. Klockan är två på natten, jag är hemkommen från en kväll med vänner och Wii-spelande. Jag har börjat bemästra de där konstiga handkontrollerna aningen bättre nu. Mario Galaxy är väl inte idealspelat att börja lära sig spela på. Tvärtom. Nybörjare är lika med... något dåligt. Hur som helst så går jag nog inte ut och går av den anledning att jag redan varit på promenad med mitt spelsällskap och att jag borde sova. Är det någon tanke som jag måste lära mig låta bli att tänka så är det "borde sova". Varför borde jag sova? Jag är ledig imorgon, jag behöver inte vända dygnet till någon öppning eller någonting annat. Jag helledig in i ryggmärgen. Tänkte måla klart det jag når och så långt färgen räcker imorgon. Bli den där "goda sonen" igen som hållt sig i skymundan de senaste veckorna. Han är en periodare. Lite av en narkoman, utan tempramentet och drogerna.

Jag glömde mitt körkort i Hallsberg fick jag se nu. Helskotta.

"Helskotta" har man för lite av dessa dagar. Jag svär på tok för jävla mycket. Ni ser, i varenda mening smyger en svordom in. Ungefär som om jag hade en roll i "Ronny och Ragge". Får jag välja så vill jag vara Ronny. Fråga mig inte varför. Skämt å sido, jag måste börja svära mindre. Men det finns inget bättre än en svordom när man vill betona det negativa i en mening. Se bara här: "Det gick jättedåligt" och "det gick så jävla jättedåligt". Låt oss säga att man är svinförbannad och verkligen vill spy ur sig lite av aggressionen (så att man orkar leva), vilken använder man? Jag svär nästan bara om jag är arg eller vill prata om något dåligt.

Lars fucking Winnerbäck, Håkan jävla Hellström,  äckel-Charlotte Perelli... Ah, jag minns dagarna på Lunarstorm när man bråkade om vilken musik som var bra eller dålig. Det var tider det. Meningslösa tider visserligen, men ändå. Alla är vi unga och dumma emellanåt. Jag är det för jämnan. Puberteten håller på att rinna av en, jag vet inte riktigt vad jag gör. Detta kommer bli min ursäkt fram tills jag är tjugofem, men sen då. Jag får väl helt enkelt hålla mig till Sandras linje - jag är ett bokstavsbarn. Illa.
Publicerat i: Pelles vardag

Evinnerliga Kina.

Jag blev visst i stan' hela dag. Av någon anledning lyckades jag bränna trettonhundra jävla spänn. Och jag förstår verkligen inte hur! Men jag har kalkylerat saken om och om igen. Kvittona (ja, jag sparar alltid kvitton) talar sanning. Jag får väl bita i det sura spararäpplet och leva med det. Men det är det där evinnerliga småplocket som kostar i längden, fast man tänker inte på det.

(Vad betyder egentligen "evinnerliga"? Är det "jävla"?)

Den som ändå hade ett välavlönat jobb som gjorde att man kunde handla utan att tänka efter. Men det har väl sina nackdelar det med, antar jag. Jag hörde en intressant debatt på P3 här om dagen (jag är så bildad som lyssnar på debattet) . De pratade om konsumtion i det moderna samhället. Trots att konsumtionen ökat de senaste åren, så har mängden koldioxid (skrev "kolhydrater" först) minskat. I västvärlden förstå. I Kina och andra uppåtgående länder är trenden inte riktigt likadan. Förstårligt. Mängden koldioxid har väl minskat här för att all produktion flyttats till Asien.

Skyll på Kina! Varför måste de jobba för en spottstyver, de små barnen?

För att fortare glömma mitt dåliga samvete så gick jag ut och målade förut i solskenet. På vägen till stegen så snubblade jag över en potatis. Jag har hittat potatis förr bakom ladan, det var inte det. Men att snubbla över en var något nytt. Vad kommer här näst? Hundbajs? Mattkanter? Målandet gick i alla fall över förväntan. Inte för att rödmålningn någonsin kan gå mycket sämre, antar jag. Jag vet inte varför jag skrev så. Över förväntan mitt arsle. Det gick som det alltid gör. Som en klocka. Inte bakåt, bara framåt. I samma unkna takt.

Ett bokbolag (jag kom inte på ordet, haha) hörde av sig och vill trycka mina metaforer. De skulle få några sidor i någon "Dassbok". Låter klassigt och fint. Man vill ju inte bli publicerad i någon humorskrift och bli förlöjligad.

Jag svamlar. Dags att duscha.

Publicerat i: Pelles vardag

Smiska mig.

Jag vaknade precis efter att ha drömt om smisk. Alla började med att smiska varandra som en hälsning. Ungefär som Vänner-avsnittet där Chandler blir slagen av sin chef. Lite av en hockeygest, eller något. Sen när jag vaknade så tänkte jag att "det där måste jag göra". Egentligen gillar jag inte smisk. Inte för att jag har vidare erfarenhet av det, men det känns inte som om det vora min sak. Jag har nog ingen fetish alls.

Dagens fråga; har du någon fetishsak för dig?

Haha, skoja bara. Svara inte på det. Jag vill inte veta. Om det inte gäller läder och piskor. Haha, skämt å sido, svara inte! Upptäckte precis att personalfesten är på en tisdag. Vad är det för skämt, tänk på de som går i skolan? Puckat. Hoppas att så många som möjligt joinar ändå.

Nu ska jag dra och fixa det sista till Björn Borg-utstyrseln.
Publicerat i: Pelles vardag

Gubben inom mig.

Gubben inom mig vill:
- Sitta i solen och dricka öl på en uteservering, med goda vänner och bara prata.
- Lyssna på hederlig gubbrock. Just nu så spelas Credence för fullt i öronen. "Duh, duh, duh - lookin' out my back door". Sen så har vi ju också The Temptations "Build me up buttercup". Fast att jag gillar gamla hits är ingen nyhet i och för sig. Så går det när man har föräldrar som slutade bry sig om musik när första ungen kom till världen '79.
- Hänga solbrillorna i kragen. Pappas gamla pilotbrillor är mina favoriter just nu. Jag vet inte hur gamla de är, men en bra bit över femton-tjugo år kanske? De är mer en designdetalj än något som skyddar ögonen, men jag gillar de ändå - de skeva jävlarna.
- Koppla in vinylspelaren och dra igång några knastriga LP's. Bara av den anledning att höra knastret.
- Ta MC-kort.

När jag tänker efter så verkar det som om jag gick från finnig tonåring till mindre finnig medelåldersman direkt. Det märkligaste är att jag gillar det! Snart ska jag lägga mig och somna till "Agent X9" och Modesty Blaises äventyr, där hon både lyckas få sig ett skjut i varenda serie och sedan mörda sin älskare. Hon borde lära sig efter 40 år i branschen. Om det inte är ännu mer.


Jag har faktiskt inte så mycket finnar och har aldrig haft speciellt mycket. Agent X9 är en sjukt dålig serie för övrigt. Var tvungen att få det sagt bara.
Publicerat i: Pelles vardag

Karaktärsfavoriter.

I brist på saker att skriva så tänkte jag skriva om några favoritkaraktärer i de olika TV-serierna jag gillar. Låter rätt så osunt att skriva om något som detta. Men ibland ska man väl vara det också

JD, Scrubs. Dagdrömmarnas mästare. Jag skrattar bara åt hans ansiktsuttryck. Jag brukar tänka hur auditionen för Zach Braff, som spelar JD, såg ut och hur nöjda de måste varit när han dök upp. Nä, han är helt enkelt något av det roligaste inom sitcoms just nu.

Elaine, Seinfeld. Seinfeld i alla ära, men vad skulle serien vara utan dess kvinnliga karaktär. Elaine jobbar som bokredigare (finns ett annat ord, men jag tappade det precis, höh) i början av serien, men får senare sparken och börjar på J. Peterman. En modekatalog liknande Ellos, eller vad de nu heter, bara att varje plagg har en "historia" bakom sig. Hon hatar sitt liv, hon hatar sina manliga bekanta och hon visar det väl. Avsnitten när hon dansar är ett av de bästa Seinfeld-avsnitten. Sparkarna som går åt alla håll och tummarna som hon viftar med upp och ned. Första gången jag såg det var jag tvungen att pausa, så mycket skämdes jag. För att inte tala om när hon blir hög på smärtstillande. STELLAAAAAAA! Klockrent.

Phoebe, Vänner. Som ni märkt så här långt så gillar jag bara de udda i alla serier. Phoebe är inget undantag så klart. Mitt tycke för henne faller sig naturligt. Hon sjunger om luktande katter, är obota korkad, blir kär i en Footlocker-modell i papper, föder sin brors trillingar... Allt detta utan att det blir larvigt overkligt. Vänner vore inte Vänner utan en Phoebe.

Vaktmästaren, Scrubs. Den evige mobbaren och den notoriske lögnare. Han har haft en syster-mamma, en bror-pappa, två barn, ett barn, varit en kedjerökande världssprinter, en korkad tysk, en stammande turk, en dryg britter. När han försöker trösta ett barn och får en knytnäve i skrevet är den bästa scenen. Låter torrt. Det kanske det är också, men jag skrattade mig magont.

Lucy, Twin Peaks. Sekreteraren i den kultförklarade serien "Twin Peaks" polishus. Hon har en oerhört liten del av handlingen att göra egentligen. Ändå väljer jag hennes som min favorit. Det med all rätt. Hon gör sin arbetsuppgifter i alfabetisk ordning, ligger runt och blir gravid med... någon. Hennes två ligg består av en korkad polis och ett nonchalant butiksbiträde, haha. Hon kommer med glädje på en annars ganska dyster serie. Jag gillar'na.

Där, några av mina favoriter i TV-väg. Nu har jag vädrat nörden inom mig. Vem eller vilka är din favoritkaraktär på TV? Välj bland alla serier.
Publicerat i: Pelles vardag

Hårresande.

Okej, nu är det tredje jävla gången som jag suddar ut hela bloggen och börjar om igen. Jag hade något om ämnet "det var bättre förr". Men jag glömde bort det i allt "deletande". Sätter det i faktet "återkommande".

Har precis provat peruken inför lördagen. Den är svårtämd och jag tror inte jag kommer se riktigt klok ut. Men det där visar sig i slutänden. Den var gjord på 100 procent människohår och av någon anledning gjorde det mig äcklad. Jag har väldigt svårt för andras hår. I alla fall sådant som ramlat av huvudet. Konstigt, hår som vi har runt omkring oss hela tiden blir något äckligt så fort det faller av sin "ägare". Jag har hört att frisörer har så mycket runt sig att det faktiskt kan skapas hål när håren åker in i huden. Sedan åker de ut på en helt annan plats, oftast är det också samma hål som gäller för "hår-i-huden".

Mitt hår är inte med mig dessa dagar. Utväxten gör att jag ser tunhårig(are) ut, det är ständigt rufsigt och bångstyrigt. Vad gör man då? Borde raka av mig skiten. Någon dag får det bli så. Inte helt slät, men väldigt kort. Bara inte än. Jag tror inte jag har rätt huvudform för att bli skinnskallig (väldigt fult ord). Mitt huvud ser nog ut som månytan, som resultat av år av klumpighet. Av någon anledning har jag aldrig lärt mig var jag har huvudet. Det tror jag inte någon av oss har i familjen Nilsson. Andra familjer slår ofta i tårna, men vi använder hellre huvudet, så att säga.

Oh boy, det kommer en bättre blogg snart. Jag känner det på mig.

Publicerat i: Pelles vardag

Ölinredning.

Idag ska det städas, bonas och dras ström. Maskeraden ligger runt hörnet och jag tror, nej jag vet att det blir kanon! Få se nu, det är en, två, tre.... det är fyra månader lite drygt som jag och Olle hade 20-årsfesten. Man kan tänka att det inte hinner hända så mycket uppe på festlokalen under fyra månader. Speciellt som man lämnade allt i topptrim och städat in i vartenda hörn. Inte då. Som vanligt har Olle och compani varit däruppe och spelat poker. Utan att städa efter sig. Men det hör väl till. Att få städa själv innan och sedan städa själv efteråt.

Ibland undrar jag hur han någonsin ska kunna bo själv? Han får väl göra ölburkar till något av inredningen, typ.

Snart är det personalfest också. Fick ett mail om det idag. Fotbollstema blev det eftersom datumet infaller på Svergie - Grekland-matchen. Det blir nog alla tiders! Mer har jag inte att säga just nu. Kommer fler bloggar snart.
Publicerat i: Pelles vardag

Fred.

Haha, det här är den bäst YouTube-kanalen jag hittat på länge. En kille som heter Fred spelar sitt alterego Fred. En sexåring med aggressionsproblem och en alkismamma. Riktigt, riktigt rolig serie.

Publicerat i: Pelles vardag

P-TRE-MISS

Söndagar är alltid bra bloggdagar om jag får säga det själv. Var inne på Tracks' hemsida nyss. För är det något jag inte har någon koll på längre så är det Trackslistan och allt vad som händer på P3. När jag gick i skolan var jag jätteduktig på att lyssna på radio. Det är bildande. Om man lyssnar på rätt kanal det vill säga. Egentligen har jag nog något emot av "ungdom-kan-även-fast-vi-är-fjorton"-tanken som ligger över hela P3. Men fjortisar i all ära, man lär sig lite ibland.

Trackslistan är smockad med låtar som är grymt bra. Så jag blev olaglig och installerade nedladdningsprogrammet och laddade ned följande:

Scarlett Johansson - Falling Down. Skådespelerskan ifrån "Ghost World" (som förövrigt måste vara något av det bästa som gjorts) har släppt en skiva med Tom Waits covers. Falling down är min favorit med sångaren och Johansson gör en respekfull cover. Jag gillar den.

Kleerup & Titiyo - Longing For Lullabies. Titiyo har jag alltid gillat. Vet inte varför, egentligen. Det har bara blivit så. Den här låten är nyskapande och trallvänlig. Jag skulle tro att det är något sådant här vi skulle behöva skicka iväg till Eurovision-saken. Inte någon glammig brutta och en fläkt.

Sebastien Tellier - Divine. Ligger visserligen inte på Tracks. Än. Men fy satan i gatan vad jag diggar denna låt. Grym. Funderar på att vara han istället till personalfesten. Fast då skulle ingen fatta. Haha. Får börja spara skägg nu. Hoppas det hinns med till på lördag.

Veckans musikupdate är färdig. Alles gut!
Publicerat i: Pelles vardag

Björn Borg.

Nu är det inte lång tid kvar till maskerad på lördagen. Sällan har jag längtat så efter något som denna fest. Verkar komma en hel del folk också. Var rädd där att inga skulle komma först, nu är jag orolig att det kanske kommer för många. Haha. Men det där blir alltid okej i slutänden. Många som säger att de ska komma gör det ju ändå aldrig. Torrbollar kallas de, hehe.

På tisdag ska man in och fixa det sista till utstyrseln. Ska även fixa lite tipspromenader och annat skoj. Tänkte ha vätskepaus någonstans på vägen också. H20-pausen blir nu känd som Ö2L-paus. Haha. Får se hur det hela löser sig.



Pannband - Check
Tennisracket - Check
Svettband - Ska köpas
Peruk - Check
Tajta vit shorts - Hehe... hm, vi får se där  va.
Fila-tröja - Kommer ni ihåg Fila? Vad hände med det egentligen?

Välkomna på fest, förövrigt. Kändistema är det som gäller. Några som väntas komma är Amy Winehouse, Marge Simpson, Lilla My, Magnus Uggla, Knattarna, Hugh Hefner (kom igen, Steven) och många, många fler. Kändistätt med andra ord.
Publicerat i: Pelles vardag

Hultfred.

Mitt allra heligaste uppdrag just nu är att få med Elin på Hultsfredsfestivalen. Det verkar fungera bra! Undersöker med mor hur lång tid det tar att åka bil och lite annat. Så vi får se, vi får se. Kommer jag in på skola nästa år så kommer jag nog inte dra på något festival nästa år. Blir för tajt med budgeten! Då är det ju skoj om alla som har möjlighet i år (efter lite tjat) kan hänga på.

Det ser ljust ut som sagt. Får väl avlägga lägesrapporter.

Uppdatering:
Sagt och gjort, Hultan blir av och vi är en man mer nu. Elin jobbar till elva på kvällen dagen innan, så antingen åker vi på natten eller tidigt på torsdagsmorgonen. Jag tror faktiskt jag vill åka på natten, det skulle vara skoj. Det bästa är då att jag kan vara med på personalfesten utan att ha några åka-bil-tankar i bakhuvudet.

Det kommer bli grymt!

Uppdatering 2:
Ane Brun kommer till festivalen ifråga också. Fan, nu blev allt helt plötsligt ännu mycket mer bättre!
Publicerat i: Pelles vardag

Zero.

Charlotte Perelli och schlager-EM då igår då... vilket fiasko. Jag hade i och för sig uttalat mig om att jag tror inte att "Hero" är någon "vilken-bra-första-gångs-lyssnings"-låt. Inte heller efter att ha hört den 34223 gånger. Tacka gudarna för Rix FM och deras tio låtar långa spellistor. Sverige är nog inget vidare populärt land i detta tävlingssammanhang. Vi har för mycket melodi i våra låtar för att de ska köpas, plus att vi är för vanliga och snygga. Vinnarna de senaste åren visar ju hur trenden går. Det som behövs är:
1. Halvdan engelska.
2. En kille eller tjej som klär sig mycket i saker för det motsatta könet (se bara förra årets vinnare).
3. En kille som glider omkring på skridskor på två kvadratmeter is.
4. Någon som bryr sig...

Att jag ens tar upp detta i bloggen är märkligt. Varje år säger jag att jag ska skita i Eurovision. Tävlingen som handlar mer om att ge sina grannländer poäng än den bästa låten. Det inte gällande norden, tack vi vet det nu Expressen, Aftonbladet och så vidare. Faktiskt så har jag lyckats missa de svenska finalerna, det är ju en bit på väg. När allt kommer omkring så är det inte så mycket bra musik det handlar om. Smörigt, klyschigt och fler dåliga bidrag än bra.

Att Frankrik inte kom högre upp än vad de gjorde är ett skämt! Sebastian Tellier var grym, mer av den mannen. Kul när outsiders gör debut. Skäggiga doakören var det inget fel på heller, haha. För att inte tala om golfbilen han kom körandes in på. Klockren.
Publicerat i: Pelles vardag

Lågenergi-ig

Jag är sjukt låg på energi denna kväll. Har varit det hela dagen för övrigt. I skrivande stund så har jag Eurovision på i bakgrunden. Finlands bidrag kan vara något av det absolut värsta jag hört. Och det är tydligen favorittippat av svenskarna. Märkligt. Fast vad vet jag om musiken i dessa sammanhang? Det låter mest likadant från år till år.

Dagen har varit tuff. Varför vet jag inte faktiskt, det har inte hänt något speciellt. Olle och hans vänner höll mig vakna igår med sitt TV-spelsspelande. Jag bad de vara tysta och det var de. Istället valde de att höja volymen på sitt Halo eller vad de nu var de spelade. Tro mig, om Halo låter det en. Varenda skjutknall dundrade hårt i väggen som skiljde rummen åt. Funderar på att ta en sängfösare innan jag lägger mig ikväll, utifall att han och hans vänner väsnas lika mycket inatt.

Förresten så ogillar jag att jobba helg. Det är osunt!

Mer än så här blir det inte idag. Nya bloggtag imorgon. Ha det bra!

Publicerat i: Pelles vardag

Säg tack för sadeln.

Man är som effektivast när man har kort om tid på sig. Med andra ord vill jag upplysa om jag att jag skrivit en hel del bloggar innan denna. Läs och kommentera! Jag kom bara och tänka på en till liten sak. Vem uppfann cykelsadeln? Den personen ska ha cred för det. Tänk om den inte funnits och vi skulle ha suttit på... ja, bara pinnen? Ett avlångt metallrör med vassa kanter som repar upp hela... alltet.

Slå ett slag för uppfinningarna i vardagen. Vi har Play-knappen på en massa saker, bokpärmar som skiljer böckerna åt, glasrutor som håller humlor borta (utan att de förstår det, dunk! dunk! dunk!), för att bara nämna ett fåtal. Min absolut favorituppfinning är nog ändå tändstickan. Den är så sämst att skiten blir bäst. Stickan går sönder, svavlet luktar och bara en uns av fukt på de och de är föralltid förstörda. Lite av en utmaning. Namnet gör ju halva nöjet också, "tändsticka". Pff. Hada jag uppfunnit den idag så att jag döp den till "Hydro Lightner Stick 4000". Detta utan att riktigt tänkt till ordentligt, måste jag först säga.

Vilken är din favorituppfinning i vardagen?
Publicerat i: Pelles vardag

Mitt rums skäggväxt.

När som helst när jag har svårt att hitta på något att blogga om så brukar jag se mig om i rummet efter något "intressant" att analyser. Jo, "analysera" är mitt nya ord för fantasilöshet. Idag föll mina ögon på allt damm. Mitt rum kan få även den mest hälsosamma person att go astmatiker. Själv är jag immun, jag vill bara påstå. Eller om jag fått "underförstådd astma", en typ av astma som bara jag förstår mig på. Det är märkligt hur jag kan ha så mycket damm. Olle rör knappt sitt rum, inte fan ser jag något skitdamm därinne. Kan ju bero på att det redan är fullt av annat bajs överallt. Så dammet känner sig inte tvunget att ligga därinne. Det gör ju ingen funktion på den som inte bryr sig.

(Dags att sluta med synonymer för "avföring")

Jag bryr mig inte egentligen heller, men vid ett visst läge ser det faktiskt riktigt äckligt ut med damm. Som när det ligger rakt på golvet. Inte längs någon list, utan mitt på öppna golvet. Dammsugaren ska vi inte ens tala om. Döp om skiten till "sug upp lite, få de dubbla tillbaka". Dammet är mitt rums skäggväxt. Det spelar ingen roll vad man gör, det återkommer hur som helst snart igen. Lite fortare om man är kåt...

Sant. Skäggväxten speedas upp om man känner sig härlig i brallan. Ett kul fenomen. Sen vad är grejen med skägg efter en fest och när man är bakis. Inte nog med att man är rätt sunkig allmänt, nu ska ansiktshåret spela sitt kort i spelet. Detta är varför man ska undvika att bli bakis, för helt enkelt slippa raka sig. Hehe. Glöm leverskador och alkoholism.

Jag måste sluta tala om skägg jämt. Ordet i sig är ganska äckligt. Speciellt med Närkegnäll. Skegg. Scheegg. Chägg. Dags att dra. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Balkanpower

Man vet att man ligger illa till när besökssiffrorna på ens blogg blir lägre och lägre för var dag som går. Det är vid sådana här tillfällen som jag får svälja min stolthet och skylla mig själv. Bloggfrånvaron och pissiga bloggar gör massor i slutänden.

Så igår då, trans-Charlotte gick vidare. Det var skönt att hon var nummer två ut och sjunga, för då kunde man spendera resten av tiden på annat, slå över när det är snabbrepition och se vilka som gick vidare. Så under tiden så ägnade vi tiden åt Nintendo Wii. Andra gången jag spelade och jag förstår mig inte på de där konstiga dosorna. Jag vill ha en handkontroll som jag har båda händerna på. Det är så som min motorik fungerar som bäst. Haha. Ungdomen av idag: "jag tränar min motorik när jag spelar TV-spel". Jösses. Helt ärligt nu då, Mario Galaxy är säkert skoj om man kört det lite, första intrycket var inget vidare dock. För mycket att lägga ögonen på på en gång.

Efter någon timma av wiiande så var det då dags att kolla på bidragen som gick vidare. Balkanpower är det som gäller. Inte konstigt att ABBA vann '74, då var det ju bara 10 länder med och tävla. Det känns som så iallafall. Hur ska mna kunna vinna över alla dessa Georgien, Albanien och så vidare. De sympatiröstar på varandra. Det gör väl vi i Norden också, men till skillnad från dem så har vi ju bara tre grannländer. Jag röstar för ett splittring å Nordens vägnar. Danmark var bra faktiskt. Personligen tror jag att Frankrike vinner. En låt de redan spelat som sjutton på P3, den är klockren.

När TVn var avstängd så for vi till McDonalds och avnjöt den nya kladdkakeglassen. Smaklökarna får fnatt. Vilken nördig fras, "smaklökarna får fnatt". Låter som något för en Billys Panpizza-reklam. En amerikansk unge (reklamstereotyp ni vet, med kepsen på sne, glugg mellan framtänderna, fräknig) som sitter och äter en panpizza. Sen så kommer hans mamma (som inte ser ett dugg likadan ut) och säger: "Visst är det god Billy, smaklökarna får fnatt". De båda skrattar gott. Sa jag att reklamen var dubbad? Det måste den vara, så klart.

Jobbar mellanpass idag fram tills tjugoett. Antagligen kommer det nog en blogg efter det. Dags att cykla till jobbet!
Publicerat i: Pelles vardag

Långsam torsdag.

Vissa dagar borde man inte blogga. Igår var en sådan dag. Jag tror jag kom över kanten till helt oläsbart. Och det, mina vänner, det är en ganska långt gången kant. Jag borde och kan inte blogga om "idag har jag"-saker om det verkligen inte hänt något ordinärt och spännande. För min vardag är alltid full att spänning, eller vadå? Kalla mig Indy Jones (Indiana alltså). Imorgon ska jag kasta lasso och svinga mig över femhundrametersstup (där här vi ett snyggt ord, "femhundrametersstup). Kanske att man piskar ihjäl en eller två krigare från en stam i djupaste... Viaskogen.

Idag har det väl egentligen inte hänt så värst mycket mer än gårdagen. Känner mig dock lite piggare på att blogga. Efter att ha snozzad mig till elva (från halv nio) så klev jag äntligen upp. Hade planer på att cykla, men jag får skylla på att jag vaknade sent då det inte blev så. Vädret är ju inte att klaga på. Men vem vill egentligen cykla i solsken? Bäst cyklar man ju i motvind iklädd regnjacka. Som ett jävla segel åker man bakåt ju mer man trampar framåt. Det där med fysik, det kommer jag aldrig någonsin förstå mig på. 

Fick ett extrapass på jobbet. Kändes skönt eftersom jag missat två dagar i början av veckan och hade egentligen inte råd att vara borta de dagarna. Jag vill ju köpa dator. Och flytta. Mest dator (materialist). Väl på jobbet så hände inte ett skit och tiden gick så långsamt. Aldrig har fyra timmar känts så långa. Det kändes som om jag trampade lera tidsvis. Det vill säga att jag kom ingenvart tidsvis... det är var en konstig metafor. Min poäng är förstådd. Om inte, surt sa räven.

Jag kom hem, har spänningshuvudvärk från nacken. Jag tror det är på grund av hur jag sover. Igen. Efter ett tag duger inte mina kuddar längre. Som om de gått ur mode och nacken vill ha nytt. Armani, Gucci gör de kuddar? För inget verkar duga förens det bli märkeskuddar. Kanske ett par billighetsmärken á la H&M duger? Inte för att de IKEA-kuddar jag var speciellt dyra. Försökte vara rolig. Misslyckat försök. Hur. Som. Helst. Jag sov lite när jag kom hem. Eller det var med en dvala. På TVn stod "Scrubs" på. Utan JD skulle inte serien var något, även Elliot gör sin beskärda del av det roliga. Sen blev det måla av igen. Nu är det inte mycket kvar. Jag har målat häcken av mig de senaste dagarna. Idag snickrade jag ihop alla håll som fanns på fasade också. Det är en gammal byggnad som målas om, bör jag kanske säga. Nu kan man inte tro att det är en svinstia som har sina rötter från 1800-talet. Inte från rätt vinkel iallafall. Alla andra håll är rätt så sunkiga. Hehe. Men de får man hugga i på senare. Fokusera, fokusera, fokusera... mitt motto som följer mig i min målarresa. Eller "ord". Ett motto på ett ord är jävligt lamt. Det är nog inte ens ett motto. Okej, så mitt målarresaordssak är "fokusera". Ibland när jag är riktigt pepp så har jag bara tid och säga/tänka "fokus". Det är en förkortning.

Förkortning
"Förkortning är ett sätt att skriva ord eller hela uttryck med färre tecken. Vanligt är att ta med en eller två begynnelsebokstäver i orden. En förkortning som bildar och utgör ett nytt ord kallas akronym".

Akronym
"Akronym (grekiska ακρος, akros, ytterst, och ονυμα, onyma, namn) eller initialförkortning är en förkortning bildad av begynnelsebokstäverna i flera ord eller ordled. Vissa anser att termen "akronym" endast skall användas för initialförkortningar vilka utläses som ord istället för att bokstaveras. Exempelvis är initialförkortningen Ikea definitivt en akronym, medan CD inte är en akronym enligt den snävare definitionen".

Tur att Wikipedia finns för oss (läs ni) puckon!

Nu ska jag snart bege mig till Hallsberg för att se om Trans-Charlotte får sin finalplats eller inte. Jag tror att hon får det, om jag ska vara ärlig. Men vi får se.. först måste ni svara på följande; är mina inläggsrubriker fel och täcker över delar av inläggen? På Olles dator är det se, på min Ipod är det så och på Johannas dator är det så. Har det något med Windows Vista att göra, måntro? Svara gärna på saken. Hur som helst, hörs snart. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Lite om allt.

Okej, så det här med att blogga ifrån jobbet... det gör jag nog aldrig om. Tre gånger, tre jävla gånger, fick jag skriva om de där raderna för att internetskiten krånglade. Det tog ganska lång tid. Mina feta fingrar, litet tangentbord och inte prickbokstäver. Nä, jag funderar på att köpa en sådan där lite och behändig laptop när det är dags för dataköp. Ingen yttepytte, men heller inte en sådan koloss som jag har nu. Jag får ryggont bara jag dammar under den.

Hamnade på Kenzas blogg förut. Shit, den bruden har det inte lätt just nu läste jag. Vet ni inte vem det är? En av Sveriges största bloggar. Så klart en modeblogg, men den är alltid högst upp på blogg.se's startsida. Så jag lyckas alltid klicka mig fram till den. Hur som helst, hon ligger på akuten för en cysta i de nedre regionerna, blindtarmsinflamation och/eller något mera. Inga direkta diagnoser ställs heller tydligen. Egentligen är jag inget fan av modebloggar och läser de väldigt sällan. Men nu råkade jag surfa in och jag tycker lite sund om bruttan.

På jobbet ikväll då, jag kände mig som en jude på koncentrationsläger. Det var mycket att göra hela tiden. Var är all personal när det behövs? Fast det är väl överskattat att jobba i lagom takt. Jobbet ska gå i den takt att man får känna att man lever. Det är grejer det. Mot slutet blev det lugnare dock, vilket är ovanligt på Sandras och mina skift. Brukar vara mycket hela tiden.

Jo, angående det här med CDON-felet. Jag kan ju dra det igen med det rätta alfabetet. Det var så att här om veckan så drogs det 605 kronor från mitt konto. Jag antog till en början att det var säkert jag som gjort och sett fel. Fram tills idag. Så jag började räkna på saken. Alla mina fakturor var redan betalda innan dessa 605 spänn drogs. Det är faktiskt en hel del pengar. Så jag skrev ett långt mejl om att jag trodde att saken var fel och så vidare... de erkände sitt fel. Kul! Var lite rädd att de inte skulle tro mig. Så om ekonomiavdelningen inte hittar något, så borde jag få tillbaka dessa pengar. Vad de nu skulle kunna hitta är en annan fråga, jag har själv ingen aning. Läxa till mig själv - håll bättre koll på kontot. Man skulle kunna dra "vad som helst" och jag skulle inte fatta bättre. Det var bara tur.

Det kommer en bättre blogg imorgon. Jag svär och lovar. Hehe. God natt.
Publicerat i: Pelles vardag

From worket.

yo! sitter pa jobbet. coolt va? cdon hade gjort fel till mig fick jag veta nyss och dragit 605 javla spann for mycket. manga hundralappar!  jag skulle fa tillbaka dessa nasta vecka om inte ekonomiavdelningen hittade nagot. vilket de inte borde! nu ska jag rasta klart! ciao.
Publicerat i: Pelles vardag

Quicky.

En snabbis innan jobbet hinner jag väl med. Tänkte försöka mig på och blogge från iPoden idag igen. Får se hur det går denna gång, haha. En massa nyheter på jobbet igen. Jag är en antikampanjare rakt in i hjärtat. Men, men... förhoppningsvis inte många månader kvar. Sen så kan nog faktiskt börja beundra nyheterna igen. Höh.

Jag förstår att ni helt enkelt hade klarat er utan denna blogg. Jag med faktiskt. Men jag hör av mig från jobbet. Går inte det så blir det väl en inatt i vanlig ordning. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Bokrecension.

Här om dagen läste jag (äntligen) ut Deborah Spungens självbiografi "Inte som andra döttrar". En självbiografi som framför allt handlade om hennes dotter, Nancy. En psykiskt störd tjej som föddes med naveln runt halsen och dog en för tidig död med en jaktkniv i magen. Nancy Spungen och Sid Vicious har med sina förtidiga möten med döden och sin bråkiga relation gått till historien som det absoluta kultparet.

Varför Deborah valde att skriva denna biografi och få den publicerad i början av åttitalet har sina rötter i skvallerpressen. Både amerikansk och engelsk media beskrev Nancys problem på sin uppväxt och uppfostran. Som både var fylld med knark, fattigdom och mycket bråk. Detta, som sagt, enligt media. Egentligen var hennes uppväxt mer än normal, med två syskon och två älskvärda föräldrar. Problemet låg hos Nancy själv, vilket föräldrarna tidigt förstod. Läkarna skyllde alla problemen på Deborah och Frank, Nancys far. Att de inte gav sin dotter någon uppmärksamhet, att de gav hennes för mycket uppmärksamhet, för lite medicin, för stora doser medicin... vad de än gjorde så var det fel. Först efter deras dotters död fick de veta att hon troligtvis led av schizofreni.

Denna sjukdom visade sig utåt genom aggression, växlingar i humöret och även, märkligt nog, överintelligens. Redan som femtonåring började Nancy sitt första år på universitetet. Det liksom mycket annat gick i stöpet. Då hade hon redan sedan något år tagit droger regelbundet. Detta drogproblem skulle komma att bli värre. I och med att fler och fler saker gick i stöpet för Nancy så ökade inte bara drogerna, utan även humörsvängningarna. Hennes föräldrar hade inget val än att till slut "kasta ut henne" ur huset. Till detta använde de omvänd psykologi, fick Nancy att flytta till stan', bidrog med pengar och fick därmed fred i hemmet. För ett tag. Nancy hittade inget jobb, tog mera droger, började strippa för att få pengar och sedan sälja sex. Ganska typiskt för vilken tjej som helst med svår uppväxt.

Men nu var det ju inte som sagt det svåra i uppväxten, utan den svåra Nancy som fick sig själv att börja med sina båda kvällsjobb. Hon ville leva upp till den moderna livsstilen som bara rockare levt. Efter att ha lyssnat på musik hela sitt liv, så gjorde hon en dag upp med sig själv och bli en groupie. Hon gjorde slag i saken och lyckades galant. Sen om detta är något man kan "lyckas" något vidare med, får ni själva avgöra. Hon möttes upp med många framtida rockikoner så som Debbie Harry från Blondie och alla från New York Dolls. När de beslutade att flytta till London så följde Nancy efter. Där träffade hon Sex Pistols frontman, Johnny Rotten, som presenterade henne för gruppens basist, Sid Vicious. Killen som skulle komma och bli den största kärleken i Nancys liv och hennes, vad man tror, död.

Sex Pistols-eran svalnade rätt fort, intresset sjönk och rätt som det var, mitt i USA-turnén, så la bandet av. Helt utan talang så stod Sid själv med Nancy vid sin sin. Nancy blev sin pojkväns manager. Ingen nappade på Sid som soloartist. Han kunde ju faktiskt inte varken sjunga eller spela något instrument. Detta gick an när punken var som störst, men inte längre. Drogerna blev tyngre och mer. En dag ringde inte Nancy hem till sin mor i vanlig ordning. Detta av den anledning att hon låg dränkt i sitt eget blod på rum 100 på Chelsea Hotel, New York, endast tugo år gammal.

Aldrig hade Sid och Nancy varit så stora som nu, efter Nancys död. Till en början erkände Sid mordet, men nekade sedan och släpptes mot borgen. Månader efteråt så dog han av en överdos.

Det mest vidriga i denna, redan jättehemska, historia är att läsa om hur media skötte saken mot en familj som inte ville annat än att sörja sin dotter och syster. De gjorde intrång i hemmet, kallade Nancy öknamn utanför ytterdörren, ringde dygnet runt, förföljde deras bilar och kastade in löpsedlar som beskrev vilken häxa Nancy varit. Ändå är detta inte emot hur det är idag. Det är inte så att man nästan önskar alla kändisreportrar en tragisk och smärtsam död.

Efter detta följde det svåra återhämtningsarbete som det krävs av en familj som förlorar en medlem. Bli kvitt självmordstankar, rätta till sin en man mindre familj och allt som hör till. Detta klarade Deborah och Frank framför allt genom att starta en samtalsgrupp för föräldrar till mördade barn. Låta andra tala av sig och att själv få tala ut med liksinnade var rätt medicin.

Summan av kardemumman, den här boken var grymt bra och Deborah Spungen är en fantastiskt stark kvinna. Hennes berättelse är svår från den första stund Nancy föds och långt efter hennes död. Man får myten om Sid och Nancy lite bättre förklarad för sig. Mycket, mycket läsvärd vill jag lova.

 
Publicerat i: Bloggtips

Nostalgitripp.

Sitter här och lyssnar på "Roxette". Fick ett ryck och slog på deras samlingsskivor, jag har både "pop hits" och "ballad hits". Ibland hackar de lite. Om det beror på vanvård eller att jag är en långt gången Roxette-nörd, vet jag inte. Antagligen en blandning av de båda. Jag tänkte slå till och köpa en ny uppsättning av dessa båda, men de fanns inte längre att köpa. Vi nördar köpte upp hela lagret, hehe. Ärligt, kan man annat än att älska Roxette. De satte Sverige på kartan. Så är de nog ofta för mig, jag lyssnar på det från Sverige som är attraktivt för resten av världen (Robyn, The Knife, Abba). Undantaget är väl Europe.

Vilka lyssnade jag mer på som knodd? Tänkte dra några för er. Ha i åtanke att jag faktiskt bara är tjugo år och inte hunnit sätta mina musikaliska spår så långt än.

Vi har ju såklart pre-teensens med stort T och sunkigaste frillorna i västvärlden, brödens Hanson. De fick mig att "MMMbopa" dagarna i ända. Jag har skrivit om dessa förr, men jag står fortfarande för att deras album, "In the middle of nowhere", är jäkligt bra. Vad blev det av dessa, vet någon?

Aqua lyssnade varenda skitunge på ett tag. Det hade nog något att göra med leksaksvideon till "Barbie girl". Inte förstod jag något budskap eller sarkasm då inte. Min engelska begränsades till "I love you" och höstens alla färger. Haha. Det där var längesedan jag tänkte på. I ettan (lillettan) så höll våran lärare upp papperslöv i olika färger sen så sjöng vi en sång om alla lövens färger på engelska. "Yellow" kom jag i håg bäst, för att den var så krånglig att stava.

Drängarnas "Om du vill bli min fru" spelade min kusin för första gången för mig på en fest. En fest som jag nu insåg att jag var för liten för att gå på. Urartade något katastrofalt. Spyor över vardagsrumsbord, helikoptern från torgalkisar... ja, det vanliga för något äldre människor. Hur som helst, jag tror jag har en eller två plattor med lantisarna. Nästan så att jag skäms för de än idag.

En grupp som har helgonförklarat sig själva är Style, Freestyle eller vad de väljer att kalla sig. Låt oss vara ärliga, detta band är inte det bästa genom tiderna. Men man blir glad av dessa kareokelätta hitsen. De är lika mycket sommar som Gyllene Tider. Nästan iallafall. Tänk er detta; ni sitter på en pub, solen gassar, ur stereon börjar man höra Gigis stämma. Det är höjden av de goaste stunderna man kan uppleva. Favoritlåten är och kommer alltid förbli "Nära dig".

Nu får det var slut på pinsamma minnen. Vem eller/och vilka lyssnade ni på som kids?
Publicerat i: Pelles vardag

Situationer av skräck.

"Situationer då jag alltid känner mig rädd", så stod det i blocket denna gång. Det var något jag låg och tänkte på i sängen i morse, förstår ni. Det finns vissa situationer där jag alltid känner mig rädd. Om än inte rädd, så jävligt osäker.

När jag flyger. På flygresor känner jag mig sällan säker. Jag vet, krascher sker i stort sett aldrig. Men de händer i bland och skulle de hända när jag är hem så skulle jag dö. Oavsett om själva kraschen dödar mig eller inte, så skulle jag nog ändå dö. Människan är inte skapt att färdas en mil över mark. Dessutom känns det som om man är nämre rymden än jorden. Om man kollar uppåt när man sitter i ett flygplan, har ni tänkt på hur skitläskigt jävla mörkt det är uppåt? Jag är rädd att gravitationen ska svika och vi ska hamna i omloppsbana. Leva på jordnötter från väldigt små påsar en längre tid skulle jag inte vilja göra.

När jag ligger i en hängmatta. En hängmatta som är äldre än en säsong är väldigt opålitlig. Vatten förmultar saker. På en vanlig svensk sommar så kommer det väldigt mycket vatten från både regn och vattenslangar. Tanken på att pinnen som är vid ändarna ska knäckas surrar i bakhuvudet. Och att repen ska gå av eller att markistyget ska klyvas på mitten. Klandra mig inte, allt detta har hänt förr. En hängmatta med kedjor, det är så det ska bara. Eller liggandes på en filt på marken.

Klättrandes upp och ned på en stege. Jag känner att jag blottar min höjdrädslarstrupe för fullt. Smällar man får ta, antar jag. Hur som helst, stegklättring är väl det värst. Håller just på och målar en hög jävla ladugård för fullt. När jag är högst upp så är det ingen vacker syn. Säkert rolig, men inte vacker. Hela överkroppen är tryckt mot aluminium, huvudet lutat lite uppåt så att jag precis ser vad jag gör och en rumpa som står rakt ut. Detta som resultat till att jag med överkroppen gärna vill vara inåtlutad. Jag funderade på om kanske ett paintballgevär skulle förenkla saken något?

Jag är rädd när jag åker på motorvägen. Döda vinkeln och den mänskliga dumheten kan ställa till med mycket på motorvägarna. För att inte tala om alla som bara kör, kör och kör utan att tänka alls. Värst är det  när jag åker med som passagerare och måste sitta längst mot höger, aka dödssätet.

Jag är rädd för att jag ödslar på sarkasen. På senaste tiden har folk tagit mina bloggar lite för bokstavligt. Jag har nästan alltid en underton av ironi eller sarkasm. Jag svär på min högra skinka! Dags att gå ut och klippa gräs. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Såpa.

Jag mår rätt så mycket bätte idag. Det enda som känns är lite längst ned till magen, ungefär som en alien försöker ta sig ut under naveln. Och vi vet ju alla hur det känns. Kommer ni ihåg TV-serien "Tre kronor". En tjej som hette Alva (ett namn jag inte borde komma ihåg) blev gravid med en utomjording trodde hon ett tag. Jag minns bästa att jag avskydde serien just då, för att alla sa att hon var gravid med ett UFO i magen. Haha. UFO, alien - alien, UFO. "Unidentified flying object", sen när blev det samma sak som en utomjording? Svensk TV när det är som bäst.

För att inte tala om "Rederiet", "Skilda världar" och "Nya tider". Kvalitétsprogram alla tre. Väntar med spänning på DVD-boxarna.

Regnet kommer i stötar. Känner mig som en av huvudkaraktärerna i en tecknad rulle. Som om ett litet regnmål förföljer mina varenda steg och bara väter ned mig. Så nu sitter jag istället inne i värmen och lyssnar på Orups "Regn hos mig". Mitt nya anthem. Inte mycket mer att säga annars. Hörs. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Ljummen och rå mat

Har precis sett på "High Chaparall" med gamla "bevan-Brenda". Jag pratar alltså om Shannes Doherty. Hon verkar ha lite attityd, så kanske att ryktena stämmer. Fast vad är det att tro på, att hon gjorde en tonårsrevolt. Hur många gör inte? På något vis. Fredrik och Filip är fan de roligaste i rutan. I alla fall när de gör HC. "100 höjdare" gillar jag också.

Svepte precis en whisky, det brukar hjälpa min mage. Så även denna gång. Den är inte riktigt lika uppblåst. Jag börjar fundera på om jag kanske blivit matförgiftad. Resterna vi åt igår kväll var inte av högsta klass, så att säga. Kassler som var från lördagskvällen och en massa stekta grönsaker. Allt var fisljummet. Egentligen så är det väl bara att skylla sig själv.

Kanske att jag borde tillagat kyckling efter att jag tog fram den ur frysen också. Äh, sen när har det skadat att äta rå kyckling Det är väl vad japanerna kallas sushi? Hehe. Nu är det dags att sova. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Sjukdag.

Kanske att en klassisk filmfras kan förklara min bloggfrånvaro idag, "det är inte dig det är fel på, utan mig". Bara att denna gång betyder det verkligen att det är mig det är fel på. Redan igår kände jag att det var något fel på mig. Jag all fiberrik mat jag kunde komma över och jag blev fortfarande inte mätt. Fast jag var mätt, men jag trodde inte jag var det. Magen gjorde "knorrljud" förstår ni. Första tecknet på hunger, före det faktum att man faktiskt tapar vikt.

Tji fick jag! När jag vaknade upp imorse så stod inte allt rätt till med mina norra och södra kroppsöppningar, om man säger så. Så jag sjukskrev mig. Och det mina vänner är den första gången på vem-vet-hur-länge. Om man bortser ifrån skolan. Skolan sög. Fast jag var helt klart där oftare än jag var frånvarande. Självklart! Jag gillade skolans alla ämnen. Speciellt svenska, det var mina favorittimmar. Kanske inte med lärare nummer två, men med nummer var det bra. Kan knappt vänta tills att börja plugga igen. Hoppas jag kommer in någonstans. Varsomhelst. Jag gör om högstadiet om det ska vara så.

Emma på jobbet var lite av en ängel som godtog min sjuka som något tråkigt. Jag vet hur snacket kan gå på stället, jag är rädd att inte bli tagen på allvar. En av anledningarna till att jag sällan är sjuk. Det och det faktum att jag faktiskt inte är sjuk. Dagen har spenderats framför Veronica Mars. Har faktiskt sett halva den kvarvarande serien nu. Cirka tretton avsnitt på fyrtio minuter per avsnitt. Upplösningen är förjävla bra. Detta tycker jag fast jag sett den över fem gånger, lätt. Nu ska jag skicka vidaren boxen på syster. Eftersom hon gillar Twin Peaks (som jag ska se klart imorgon) lika mycket som mig, så vet jag att det här kommer hon digga som fan!

Allt liggande i sängen här förövrigt gett mig sned ryggrad. Jag får skylla mig själv. Allt jag har ätit under tiden är en tallrik naturell youhurt med färska (färskfrysta, höh) hallon, ett halvt äpple, ett kex och knäckbröd. Knäckbrödet gjorde förresten magen ännu hårdar. Jag har ett par rutor där ett tag, faktiskt. Ganska slappa fortfarande dock. Tyck synd om mig för fan. Detta borde räcka för att ge er mitt medlidande.

Besöksrekord igår igen. Vilka är alla ni som läser? Lämna en kommentar. Hej.

None
Publicerat i: Pelles vardag

1001001101010!!!111hundra

Genast känner jag mig en aning bättre till mods. Om det är av den anledningen att det luktar pepparkakor i mitt rum eller att jag snart lagt en utläst bok till i högen "avklarat". Pepparkakslukten kommer föresten från ett sådant där ljusdoftvattensak. Den hjälper att hålla matoslukten, som så snällt alltid letar sig till mitt, borta. Den döljer den åtminstone ett par timmar. Sen när man hört att det snöat på sina håll i Sverige så här in på maj så gör det ju inget om ens rum luktar lite julfika. Jag njuter faktiskt av det. Längtar lite till och med.

Jag och Sandra (och alla andra som jobba) satte en hundraprocenting på jobbet i fredags när vi jobbade. Äntligen fan! Man har "hemliga" gäster som kommer och handlar och efter besöket betygsätter de häcken av oss. De senaste gångerna har inte... ja, låt oss säga att de inte gått så värst bra. Men nu jävlar! En bonus delas ut på köpet också, bara det ger en lite mer att njuta av. Junimånaden går nog åt till datorköp skulle jag vilja gissa på. Den här skiten jag sitter med nu håller knappt ihop sig självt. Den kommer vara svår att ge upp, då den har blivit som ett barn.

Lögn. Skulle jag ha råd skulle jag köpt sju andra datorer som fick mobba denna till självmord. Så illa däran är den.

Imorgon måste jag tvätta kläder igen. Kan någon ge mig ett tips på hur man kan göra tvättningen till något lite roligare bestyr? Antagligen inte. Tvättning är och kommer alltid förbli sämst. Något annat som är sämst är att veckan som kommer ska bli varmare. Typiskt, när man jobbar sex av sju dagar så blir det varmt. Var det varmt denna vecka tror ni, när man var som mest ledig? Inte då. Det är nästan så att man avsäger sig tron. Fast vad säger jag, det har jag praktiskt taget redan gjort. När de tog bort överraskningsmomentet ur Kinderägget.

Det var en tuff period. Puh!
Publicerat i: Pelles vardag

Som katt och råtta.

Här med avskaffar jag "yo team". Hela den hälsningen känns jävligt förlegad och den suger faktiskt. Förändringar måste ske ibland, så här får det bli denna gång. Men det var bra så länge det varade.

Idag är en typisk söndag i ett nötskal. Jag har fortfarande inte fått något gjort. Klockan är slagen fem (två i mitt huvud, se förgående inlägg) och tiden har spenderas framför en skiva med Veronica Mars. Alltså så har jag inte varit så produktiv av mig. Men det är väl därför som söndagar finns till? En vilodag i veckan. Visste ni att söndagen blev veckans sista dag 1972? Det är inte länge sen. Inte alls länge sen. Innan var den veckans första dag och är det fortfarande i kristen och judisk tideräkning. Tänka sig.

Där googlade jag huvudet av er, pojkar och flickor.

Jag har spänningshuvudvär. Lite som man har innan åskan kommer. Med tanke på vädret idag så skulle inte åska spela någon roll. Ännu en anledning till att inte lämna hemmets sköna vrå. Får svälja en Ipren och hoppa ned i sängen och läsa ut min bok. Det var föresten därför som jag kom att blogga. I ett Veronica Mars-avsnitt jag såg på alldeles nyss så sa en man i serien: "They were fighting like Sid and Nancy", en rad som översattes som "de var som katt och råtta" (pinsamt). Ganska roligt att höra något sådan när man precis läst om Nancy Spungens och Sid Vicious.

Läget är under kontroll för tillfället. Återkommer. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Halv ett.

Yo team!
Om jag inte hade sovit till halv ett så hade jag hunnit med följande:
- Vara vaken i timmar innan just det klockslaget.
- Slippa känna mig disorienterad i tid och rum. Klockan känns som tio på förmiddagen, men är kvart i tre just nu.
- Avskaffa kärnvapnen.
- En resa till London och tillbaka. Utan något som helst fordon att tillgå.
- Läsa ut Bibeln två gånger om.
- Se alla 23454 avsnitt av "Våra bästa år".
- Skrivit tre sidor av min samtidia memoar (det vill säga, skriver när jag lever just nu).
- Löst morden på både JFK och Marilyn Monroe, samtidigt som jag läste tre planer Sudoku.

Men vad är dessa saker mot några timmars efter sovmorgon på söndagskvisten? Sov bör man...
Allt för nu. Hej.

Publicerat i: Pelles vardag

Gissa.

Yo team!
Vet ni vad jag kom på? Antagligen inte. "Hjärnläsningslektionerna" förbjuds ju på 80-talet. Pff, vad tänkte jag på! Hur som helst. Gissa vad min nya favoritsak är... jo, ni ska gissa vad det är jag pratar om.

Min nya favoritsak är liten, vit och äggformad. På den står det "30 m". Giss rätt och få ett pris! Nu ska jag dra bort och umgås med folk. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Blööö

Yo team!
Jag upplevde något av det mest irriterande. Något som jag tror många av oss upplevt. Man sitter här och skriver, det börjar bli långt, det är väldigt bra och så råkar man göra något enkla missriktade musklick och hela skiten försvinner. Jag blir så &%¤#!? arg. Min blogg handlade om, innan den raderades, mig och att jag inte hade råd att göra något i sommar. Men om jag hade haft råd och tid så hade jag åkte på "alla" sommarens festivaler. Sen så gjorde jag en sjuhelvetes lång lista om alla dragplåster som lockade mig.

Men så råkade jag radera allt. En halvtimmas skrivning. Så jag ledsenade rätt så hårt nu. Vi hörs. Hej.

Publicerat i: Den arga kategorin

Två bra saker.

Sak nummer ett:
Mamma fick mig att hjälpa henne sortera alla skafferi, kyl och frys i morse. Måste jag börja anstränga mig direkt när jag vaknat så hinner jag aldrig vakna till riktigt. Så när klockan slog två så kände jag mig fortfarande inte vaken. Jag somnade på två röda och vaknade upp med en neddreglad kudde och ett rufs värre än Diana Ross. Det blev äntligen ordning i vårat köksskåp. Något som är roligt är att mor och far inte längre köper så mycket onyttigt till oss i huset. Det sötaste faller väl på chokladen som ligger i kylskåpsdörren och är åttiprocentig och mörkare än natten. Så den blir nyttig ändå. De mest "kolhydratiga" finns väl i barskåpet, skulle jag gissa på. De gör mig stolt. Båda har gått ned tiotal kilon och det syns banne mig. 

Sak nummer två:
Fader (vår som är i himlen, hehe) fixade min bil. Utan att det behövde kosta så mycket som en krona. Så att gå ifrån tretusen till en krona - det är en lite skillnad. Nu kanske man kan leva på Hultan också.

Nu blir det till att duscha så att man inte luktar unket tills ikväll. Då blir det till att umgås. Ciao.

Publicerat i: Pelles vardag

Brödet av idag och min trekant.

Tjena gänget!
Jo, jag tänkte vara lite internationell och säga "yo team" på så många språk jag kan. För stunden har jag avklarat de två jag kan, nämligen svenskan och engelskan. Men det finns ju Google, så på något vis kan jag väl leta den arabiska eller turkiska. Helt jävla omöjligt kan det inte vara.

Har ni tänkt på en sak, vilka grymma namn bröden av idag har fått? Inte längre kallar vi de "grovfranska" eller "tekaka". Nu är det "Hjärtegott", "Javisst!" och "Grädda längtan" som gäller (kom inte på fler namn, vi hade inte fler sorter i frysen). Vissa nya brödnamn är nästan så smöriga att man inte längre behöver något pålägg (ordvits), ta bara "Karlssons fykant". Ett fyrkantigt bröd som antaligen är skapat av en herr Karlsson. Eller en fru Karlsson. Fantasilöst är vad jag kallar det. Jag har komma på ett trekantigt bröd och kalla det "Pelles trekant". Säljes endast på bakgator i större städer. Bredvid de uppblåsbara grisarna och över lösku... eh, "vuxenleksakerna". Mitt bröd kommer att associeras till de härliga, svettiga stunderna i livet. Kan ett bröd bli mer genomtänkt än min trekant? Jag tror inte det.

Vilket form ska erat bröd ha, om ni själva fick bestämma? Allt för nu. Hej. 

Publicerat i: Pelles vardag

Döda räkning.

Yo team!
Olle och hans vänner ockuperade mitt rum ett par timmar fram tills nu. De ville spela Xbox på min TV. Hehe. Först åker de långa vägen för att komma hit och spela spel på min TV och sen så drog de och åkte tillbaka. För att hockeyn började ungefär nyss. Det är inte att man känner sig lite nöjd med TV-köpet. För om Olle och compani säger att den är bra och åker kilometer för att spela spel på den, så är den väl det. Har precis kommit på hur man kan ställa in skärpa och lite annat. Det är jävla trixigt, än så länge har jag bara lyckas göra bilden mörkare. Höh.

Vad har jag spenderat timmarna på de senaste timmarna då, när jag inte suttit här? Jo, framför TV:n. En annan apparat. Står i vardagsrummet. Mycket mindre än min. Mohaha. "Berg flyttar in" är väl det roligaste fyran åstadkommit på mycket, mycket länge. Håller ni inte med? Just idag var det inte så ultraroligt och jag har bara sett när hon bott hos Schyman innan. Den gången var klockren, så jag fortsätter att kolla. Jag gillar att skratta. Jag gör det ganska ofta. Lite av en drog. Mitt nya kaffe kan vi kalla det.

På ettan slog jag sedan över till "Kill Bill", den första filmen. Om det är någon som inte blivit introducerade för de filmerna så uppmanar jag er att se dem. Kan vara något av det bästa i filmväg under hela 2000-talet. Uma Thurman som Black Mamba, en pissförbannad brutta som söker hämnd på de personer som förstörde hennes bröllop genom att mörda hennes familj och henne - åtminstone vad de trodde att de gjorde. Nä, alltså... rullarna (de finns två) det är magiska på ett jävligt tragiskt sätt. Hämnden är ljuv. Ljuvast är den på film. Tarantino är ett jävla underbarn när han sitter där i sin regissörstol med korsade ben. Troligtvis så har en basker på skallen också.

Märkligt nog så pratade vi om Kill Bill-filmerna senast idag på jobbet. Utan att ha en aning om att de skulle sändas ikväll. Den här "när-man-talar-om-troll"-effekten vägrar att fly mig undan. Men jag gillar det. Allt för nu. Hej.


Lite kuriosa. Bilden ovan är tagen från slagsmålscenen inne i restaurangen. Vid ett läge blir filmen svartvit och förblir så under resten av scenen. Detta för att den blev för blodig i färg.
Publicerat i: Pelles vardag

Siss lät sig fotas.

Yo team!
Anna (aka syster) lät sig fotas av ett proffs här om dagarna.  Hon drog till Göteborg och blev fotad inne på Nordstan. Bilderna blev skitbra. Det märks att hon fått fotogenen i familjen. Jävla snygga linslus. Nedan ser ni några av alla bilder. Slit de med hälsan.








Publicerat i: Pelles vardag

Jag och min förmultna Eva.

Yo team!
Försökte blogg från jobbet från iPoden förut. En annan har ju en sådana "touch" som till och med har internetanslutning. Så med lite hjälp av Emma så fick jag för andra gången användning för den egenskapen. Men det blev inget just idag. Det var lite klurigare än vad jag trodde. Det gick inte att göra bokstäver med prickar ovan och mina fingrar var lite för feta för tangenterna. Men vacker dag... inte idag, inte imorgon, inte i övermorgon... men en dag så kommer det komma en rastblogg. Inte vidare lång eftersom jag kanske inte vill ödsla all min rast på att försöka blogg utan mina älsklingsbokstäver.

Har ni någon favoritbokstav? Jag tycker H är jävligt sexigt också.

Jag borde vika ihop min tvätt. Jag tvättade i söndags och det är fredag idag. Det säger en hel del om hur aktiv jag varit denna vecka. Fast helt inaktiv har jag inte heller varit. Jag menar läs veckans bloggar. Jag har ju dokumentera allt som hänt. Om mitt "ointresse" för sport, om hur jag håller på och dö och vem för att inte tala om Amanda Jenssen-tjatet. Jag har ett liv - hänga tvätt ingår bara inte i kategorin "liv". På stående fot (jag sitter för övrigt) så kan jag nämna minst tre saker som är roligare än att hänga tvätt. Borsta en mormors tänder (inte min egen, det skulle kännas för märkligt), klämma ryggfinnar och fika med Eva Braun och skvallra över Hitler. Pratandet skulle nog skötas mest av mig, efter fyrtio år under jord så är man väl inte den mest samtalssugna. Men det är kul att skvallra. Det är det.

Allt för nu. Dags att kurera huvudvärken som pryder denna fredagseftermiddag. Eller ska man kanske säga kväll? Jag vet inte... Hej.

Publicerat i: Pelles vardag

Jag, en sporttoffel?

Yo team!
Förbannade jävla hockeyskit! Vem bryr sig. Jag har blivit mobbad för vara en "sporttoffel" (det vill säga en som inte kan något om sport). Det är jag väl inom hockey i sådana fall skulle jag vilja påstå. Det är för mycket. SM-hockey, VM-hockey, NHL, OS-hockey... det är för mycket tjat om hockey. Överjävlaallt. Det är inte det att jag är en toffel, jag har blivit avskräckt och less. Allt som sker årligen är för ointressant. Varför är hockey-VM varje år när jag fotbolls-VM bara är vart fjärde? Finns det någon mer än mig som tycker att det är roligare att kolla på fotbolls-VM än hockey-VM av den enkla anledning att det inte är lika uttjatat?

Sen till alla er som kallar mig en sportanalfabet, jag kan faktiskt en hel del. Anja Pärsons segergest är en sälimitation, Zlatan har en stor näsa och två barn. Vad mer...
- Henke Larsson ska vara med i fotbolls-EM och uppenbarligen mot allas förtvivlan.
- GES gjorde fotbolls-VM-låten '94 när Sverige vann brons... eller vad det var (skojar bara)?
- Tomas Ravelli har en tvillingbror.
- Anna Lindberg är från Karlskoga-trakten. Eller hon är snarare från självaste Karlskoga.
- Björn Borg är mer känd för sitt klädmärke än sitt tennispelande.

...

Ja, det var väl allt jag vet. Så kom inte och kalla mig någon toffel! Höh. Nä, skämt å sido. Hockey intresserar mig inte för fem ruttna ören, fotboll är lite roligare men roligast tycker jag om att se på friidrott eller OS (summer edition, kom inte på vad man kallar det haha). Där folk presterar lite på riktigt och inte jagar en ommålad snusdosa.

Men överlag kan jag väl komma på minste hundra saker som är roligare än att se på sport. Som att ligga och stirra i taket, skjuta fågelungar, sjunga barnvisor och så vidare och så vidare. Allt för idag. Hörs imorgon, när jag gräver guld i USA. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Idag höll jag på att dö flera gånger om.

Yo team!
Har ni tänkt på hur mycket i livsfara man kan vara var dag om man ska lyssna på media. När jag tänker efter så har jag lurat döden säkert en tio gånger bara idag.
- Jag har cyklat med mp3:n i öronen. Om en bil hade kutat mot mig så hade jag inte hört den komma och kunna värja. För hade jag varit utan musik så hade jag lätt kunnat svänga undan en bil som kommer bakifrån i 70 knyck. Lätt.
- Jag har ätit mat! Kan ni förstå hur farligt det är. All mat ger ju en cancer, förstår ni. Men jag står emot morötternas karotencancer och allt vad det heter. Hur tursam är inte jag? För att inte tala om lightläsken jag pimplar nu. Aspartamet riktigt fräter sönder allas innanmäte utom mitt.
- Jag har gått i ett hus med väggar runt omkring mig. Hur tursam är inte jag, inte en endaste vägg föll ned?
- På motorvägen så mötte jag inte en enda bil som körde i felkörriktning mot mig. Otroligt.
- Jag har inte flugit idag. Vilket betyder att jag inte störtat.
- Jag har inte stoppat fingrarna i ett eluttag.
- Jag har inte målat idag vilket betyder att jag lurat döden. Hur undrar ni, jo jag har inte ramlat ned från stegen och drunknat i Falu rödfärgen.
- Jag satte inte chokladen i halsen.
- Jag sögs inte ned i toaletten av toalettormar.

Jag är så lycklig att vara i livet. Verkligen ultralycklig.

Men ärligt nu då. Media måste sluta förstora upp de mest bisarra händelser som sker runt om i världen. Man kan dö av precis allt. Allt. Är vi dumma i huvudet som inte förstår det? Den svenska journalistkåren ska få på nöten om jag en vacker dag bestämmer mig för att bli journalist. Dags för revolution! Allt för nu. Hej.
Publicerat i: Den arga kategorin

Bloggvärde

Yo team!
Jag var inne på bloggvarde.se för att se hur mycket min blogg är värd. Den var värderad till 6383 kronor i nuläget. Inte fy skam alls. Prova ni också!

Läs dock det finstilta: "Ansvarsfriskrivning: Det värde som beräknas behöver inte ha något med verkligheten att göra. Då denna beräkning görs med tränade apor är det svårt att uppskatta ett exakt värde.". Haha.
Publicerat i: På tapeten

Man blir något först på 2030-talet.

Yo team!
Medelåldersmannen har, som inte yngre män har;
- välanvända händer. Först när man växt upp blir ens händer med ens lite kraftigare. Ni har säkert sett en manshand, de är större och rynkigare.
- ofta en liten bekymmersrynka vid ögonbrynnen. Utan att ens vara bekymrad. Den växer väl till slut fast, skulle jag tro.
- den rätta kroppen av bära skjorta och kavaj. Något som kan se lite udda ut på yngre män. Eller inte udda, men det passar inte jämt.
- lättare att få femdagarsstubb på bara ett par dagar. Jag skulle lätt få det om jag inte rakade mig varannan dag.
- förmågan att kunna använda finskor till vardags och finare evenemang, utan att det ser märkligt ut.

Detta enligt en undersökning jag läste i "Slitz" på jobbet. Eller jag tror det var Slitz. Har utklippet här, men jag hittar inget namn på sidan. Hur som helst, en undersökning om medelåldersmän var det hur som helst och hur kroppen förändras mer åt det bättre för män ju äldre man blir. För kvinnor anses det gå tvärtom. Detta är väl mest på grund av korkade ideal skulle jag gissa på. Men visst är det så att mannen inte blir man förens han blivit upp åt en fyrtio plus. Jag kunde inte annat än hålla med. Både till sättet och utseendet.

Om jag fick välja ett utseende att likna när min fyrtio-femtio jordsnurr är komna så skulle det vara självaste Bruce Springsteen. Cool röst, bra utseende för att vara sextio bast, eller vad han är, och så är han väl den ende på jorden som klarar av att hålla flanellskjortlooken uppe. Flanell annars är vidrigt, men inte på Bruce. Jag längtar tills jag blir så gammal, så att livet kan kicka igång lite. Visserligen har man sina gyllene år nu mellan tjugo och trettio, efter detta kan man, om man vill, bli en schysst helyllegubbe med vass stil. Jag ska nog bli en cool gubbe. Det är det jag känner för. Aldrig växa upp mentalt.

Det blir alla tiders att leva på 2030-talet.

Allt för nu. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Rent hus.

Yo team!
Kollar på "Rent hus" och det är lite så att man inte undrar om det är scensatt. Hur i helvete kan man leva så där? Fast det första som slog mig är att alla deltagare är väldigt "trashiga". Det kanske hör till att ha hallen full av gamla mjölkpaket om man är kategoriserad som "trash".

Låt oss nu inse att det där är folk som helt enkelt inte "kan" städa, hur man nu missar att lära sig det, hur kan man lämna mjölkpaket i hallen? För att inte tala om garderoben i köket som en kille hade. Luktar det inte? Det borde lukta, för att citera kvinnan med stora näsa i programmet, "värre än i hagen full av koskit". Tänk att glida runt på krogen med en skjorta som luktar stekt falukorv. Raggen måste ha svärmat runt honom och hans "eau de matos". 

Nu visar de ett skafferi fullt av skadedjur (så många och farliga att Anticimex bad om att få all mat slängd) och en kyl med matlagningsyoghurt från '01. När de filmade i den burken vände det sig i min mage.

Själv är jag nog hyfsat noga på städfronten, skulle jag vilja påstå. Jag plockar undan efter mig och dammsuger hyfsat ofta. Mer än så blir det inte så ofta. Enligt en undersökning blir människan allt mer lata/stressade/upptagna för att ta hand om sitt hem. Ännu ett bevis på att människan inte är jordens smartaste individ.

Borde man inför städämnen i skolan? Allt för nu. Hej.

Publicerat i: Pelles vardag

Underläppens mysterium.

Yo team!
I och med att denna blogg blir mer och mer populär för var vecka som går så får jag panik när jag inte vet vad ska skriva. Just precis nu så såg jag Telenor-reklamen där det pratar om kroppsspråket hos oss människor. Jag kom och tänka på mitt egna kroppsspråk och saker jag faktiskt vet att jag gör när jag talar.

Låt oss ta ett exempel när jag har varit busig och gjort något "olydigt" (jag talar om mig själv som en hund). Om någon frågar om jag gjort det, så börjar jag oftast småflina, försöker vara allvarligt och börjar till slut asgarva. Märk väl att detta sker bara när jag gjort en mindre småsak. Skulle jag råka köra över min bästa väns hund när vi lekte "katt och råtta" med bilen så skulle jag nog inte le. Inte lika mycket i alla fall.

När jag är nervös så kollar jag på allt annat än det jag borde kolla på. Som under ett föredrag. Ögonen skelar åt alla olika håll på en och samma gång. Måste vara jobbigt för den som lyssnar på mig att se mina ögon leka runt i sina egna hålor. För att inte tala om hur jag gungar fram och tillbaka på platsen där jag står. Kanske jag är ett bokstavsbarn, precis som alla på jobbet säger. Haha.

På krogen om det kommer en svängig låt så kan jag inte låta bli och röra mig. Fatta en lönfet kille som sitter och diggar med överkroppen på platsen han sitter. Detta till någon gamal pärla som "Bra vibrationer" eller en någon gammal Slade-dänga. Synen måste vara så illa att hjärnan brister. För att inte tala om när jag är koncentrerad och underläppen bara hänger. Det har jag sett många som gör. Varför hänger underläppen när man är koncentrerad? Ett mysterium större än något annat.

Vad för ni för kroppspråk i olika sitationer? Berätta. Allt för nu. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

All heder åt min frånvarande sömn.

Yo team!
Jag vet inte vad det är med mig, men på sistone så har jag inte orkat göra så mycket. Inte orkat blogga ordentligt, inte orkat röra mig, inte orkat något alls. Jag vet att det beror på stängningspassen och att jag inte tillåter mig att sova riktigt ordentligt. Någon dag, kanske i helgen, får jag unna mig lite sömn. 

Resten av bloggen tänkte jag ägna åt ämnet "sömn". Som en liten heder åt mig själv och mitt trötta jag. 
- Ordet tupplur kommer ifrån gammelsvenskans ord "tupp" eller "topp"" som betyder "kort" och "lur" som betyder "vila" De vill säga en "kort vila".
- Fiskar och kräftor sover, trots att de inte har förmågan att blunda. En haj måste dessutom röra sig hela tiden, även när den sover.
- För en bra sömnrytm ska man lägga sig samma tid och gå upp samma tid, även om man sovit dåligt på natten. Till slut verkar detta för en klockren sömncykel.
- Några timmar innan sömn ska man ägna sig åt något stillsamt och släcka ned till mysbelysning. Allt för att sova bättre.
- Om du måste gå på toan under natten, så tänd inte lampan. Detta slår på dina "pigghormoner" och gör dig piggare. Fin din väg så mörkt som möjligt.
- Kan du inte sova, gå upp. Eller ligg och tänk på alla stackare som måste vara vaken medens du ligger gött och bara blundar i din säng. Slå eventuellt på en lugnande CD och njut.
- Motionera regelbundet för en bättre sömn, dock inte två timmar innan sömn.
- En tonåring behöver 9-10 timmar sömn per natt, en vuxen drygt 6-8 timmar.

Min frågar blir: Hur många timmar behöver du sova för att känna dig så där klockrent utvilad?

Allt för nu. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Min tisdag i bilder.

Yo team!
Jag och Even drog en sväng till Marieberg och IKEA. På schemat stod det TV-köp och möblering av rum.

1. På väg till Sannahed, mitt i ingenstans kändes det som.
2. IKEA stora entré lös upp gul och blå.
3. Drog en schysst sallad inne på restaurangen. Gött som fan.
4. Bilen var smockfull med nyinköpta saker.



Sen så drog vi hem till mitt rum. Installerade allt på sin platser i mina nya hyllor.
1. Vinkel 1.
2. Vinkel 2. Hehe...



Som vanligt gör kameran inte rummet rättvist visat. Det är faktiskt jävla snyggt här inne. Mycket nöjd, mycket nöjd. Annars är jag så vidrigt jävla trött så att jag inte vet vad jag ska göra. Kanske nypa mig lite i bröstvårtan hjälper? Jag får se helt enkelt. Allt för nu. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Höjden av sopig blogg.

Yo team!
Äntligen kom det lite förnuftigt vårväder. Jag klagar inte på värmen, men när det blir så varmt att det bli julikvavt så börjar man undra. Idag är det soligt, men aningen svalare. Jag gillar det. Bättre för årstiden. Alla årstider klär bäst i sitt väder, tycker ni inte. Gärna stekhett, men om några veckor för min del.

Idag ska jag eventuellt köpa en ny TV-apparat. Jag behöver det. Den jag har är både för liten och sämst. För en massa ljud gör den också, precis när man stängt av den. Hoppas jag hittar en ny, rätt så billig apparat. Skulle inte vara helt fel, faktiskt.

Jösses, den här bloggen suger. Jag säger det då och då, men den här gången... Jag är nog för nyvaken skulle jag tro. Jag får skylla på det. Tills nästa inlägg så ska jag ha tänkt till litegrann. Svär. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Några ynka få rader innan jag somnar.

Yo team!
Jag har gjort om i mitt rum. Rätt så radikala förändringar är det också. Tänkte ta kort på det imorgon åt er, så att det blir lite för er att kika på. Jag är nöjd som fan över föränringen i övrigt. Köpte lite hyllor, som jag egentligen tänkt köpa först när jag flyttat. Men jag orkade inte vänta.

Jag vet inte varför jag skriver detta. Jag är skitatrött. Ska sova. Vi hörs! Hej.

Publicerat i: Pelles vardag

Vinnaren av tävling #3, Amanda Jenssens skiva.

Yo team!
Förlåt att jag uteblivit med denna blogg. Skjut mig om ni vill. Jag är här för att presentera vinnaren några timmar för sent. Varför detta sen svar, undrar ni? Jag förklarar en annan dag, helst redan imorgon för min egen del. Men mer om det då.

Cicki skrev:
"Varför jag bör vinna? Naturligtvis för att jag gillar Amanda. Behöver man säga mer? Hon var min favorit under hela Idolvandringen. Det var bara klockrent. Som en gammal bluesfantast så kan man inte bli annat än kär i denna röst. Har väntat på att albumet ska släppas. Jag måste bara få vinna den."

Amanda var min favorit under Idolvandringen också. Och jag gillar jämlikar. Därför vinner du en ny skiva, Cicki! Grattis. Jag återkommer inom kort med en ännu bättre tävling. Tills vidare får ni ha det bra där ute. Tack för visat intresse, det har varit klockrent! Hej.
Publicerat i: Tävlingar

Bitarna faller bort en efter en.

TÄVLINGEN avslutas ikväll, skynda på!

Yo team!
Jag har ju tidigare berättat om mina sketna cykel vars stöd gick av på ett snäpp. Så nu måste jag till och luta min nya dyra (och uppenbarligen rätt så billiga) hoj överallt jag är. Härnäst i följetången "skitcykel" kan jag berättar att igår när jag for till jobbet så lossnade en pedal. Ni kan tänka er synen av att man tappar en pedal, det kan gå riktigt illa. Jag menar, hela ens balans och tyngd ligger ju där. Kanske inte all balans, men väldigt mycket. Som tur var föll den, pedalen alltså, av när foten var i läget högst upp och inte under själva trampningen nedåt. Då jäklar hade jag fallit huvudstupet åt alla möjliga håll. Utan tvekan. Jag är en bondunge, vi har inte mycket till balans.

Så jag far vidare på cykeln utan att egentligen fatta vad som hänt. Jag bromsar med min enda pedalfot jag har kvar. Ser en svart sak, liknande en hockeypuck på långt håll och bestämmer mig för att hämta den. I detta läge inser jag att det är en pedal som ramlat av. Hoppar av cykeln och letar i minst en minut efter cykelstödet som inte finns där. För ett utestående öga måste det ha sett ut som om jag juckade sadeln. Foten upp och ned, upp och ned och kroppen fram och tillbaka, fram och tillbaka... Sa jag att jag råkade ut för detta mitt i ett samhälle med hus åt alla håll och folk ute på sina gårdar och skötte olika sysslor? Hur som helst så jag lutade cykeln mot ett uthus och fick onda ögat av en granne. Jag gav denne ett "mentalt finger", det vill säga "fuck you" i mitt huvud. 

Jag fick inte fast pedalen. Skruvmönstret, eller vad man ska kalla det, var för slitet. Det var faktiskt nästan obefintligt. Men som jag försökte där jag satt på huk. Solen värmde på mig, svetten dröp och jag var redan brännskadad (av solen tidigare under dagen) som det var. Det var ena tuffa tio minutrar. Så när jag inte får på pedalen, vad gör jag? Jo, jag hoppar cykeln ändå. Tänk vad beroende man är av ett par pedaler när det kommer till cyklandet. Synen av mig måste ha varit skrattretande. Jag cyklade med en fot och hjälpte till och puta den metallstång som gick runt med andra foten. Jag måste ha sett utvecklingstörd ut. Inte för att det är något fel. Men en person som vinglar fram på cykel, kollar nedåt så han trampar rätt och dessutom har ena foten i märklig vinkel.... jag kan inte klandra någon faktiskt.

När jag kom till jobbet så fick jag hur som helst på pedalhelvetet. Sen ställde jag mig frysen, för jag var så in i helskotta varm.

Dags att måla lite till. Hej.
Publicerat i: Den arga kategorin

Fem favoriter just nu.

AMANDAJENSSENTÄVLINGKLICKAHÄRFORT!

Yo team!
Jag tänkte fortsätta lite på spåret "musik". Det har blivit en del om det på sistens, men det är ju vad jag gillar bäst. Så är det bara. Ska jag dra en klassisk "mina fem favoritlåtar just nu"? Ja, jag gör det.

Amanda Jenssen - For The Sun. Fröken Jenssen visar vad hon kan och hon gör det för jävla bra. Plattans absolut bästa spår, om ni frågar mig. När hon går upp i sitt hesa tonläge vill man inget annat än att bara rysa ryggen av sig. Av behag så klart.

Duffy - Delayed Devotion. Soul-Duffy går steget längre i denna låt. Jag gillar den, jag blir glad av den. Redan från första tonen blir man på aningen bättre humör. Sådan musik gillar vi alla.

Cat Power - New York. Cat Power hoppade högt och slog till med en coverskiva. Här gör de sin egna version av Sinatras "New York" på sitt egna Cat Power-vis (tänkte först förkorta namnet till CP, blev ingen vidare förkortning, höh).

Amy MacDonald - This Is The Life. Jo, jag var väldigt sen på att ens vilja lyssna på MacDonald. Till slut kunde jag inte låta bli att höra några toner från "This Is The Life". Låten vore inget utan MacDonald's accent från Skottland. Grym brud!

Jack Peñate - Got My Favourite.... Skivan jag köpte i London, en av alla, för att den verkade bra på omslaget. Den är bra. Den är till och med grym. Ibland ska man dömme hunden efter håren. Eller säger man "katten efter klorna"? Ni vet vad jag menar. Grym artist, denne Jack.

Nu blir det till att åka. Hej.
Publicerat i: På tapeten

När det är sommar så märker man...

Yo team, glöm fortfarande inte min TÄVLING! En dag kvar tills vinnaren av Amanda Jenssens platta dras.

Har ni tänkt på följande, man märker när det är sommar när:
- Man har bruna spår efter maskrosor över hela händerna och fötterna.
- Ryggen klibbar sig fast i filten man ligger och solar på.
- Bokläsningen plötsligt går i rasande fart. I solen läser jag fortare än någonsin.
- Man, efter timmar i solen, nästan ser svartvitt med nyanser av lite färger. Lite som en vagt tecknad TV-serie.
- Allt man tänker på är vatten. Lite som en dålig film där någon är fången i öknen, släpar sig fram och flämtar "vaaaatten, vaaaaaaatten" om vart annat.
- Folk hellre sitter ute än och är inne och bloggar. Gör som mig, klara av både och.

Man märker att det är sommar och fint väder och man måste åka och jobba. Aldrig får det vara fint väder när jag är ledig. Drömmen skulle vara ett "måndag till fredags"-jobb med lediga helger. Snart börjar man plugga, då blir det lite så. Kanske inte alltid lediga helger, men...

Det var allt för nu, Dags att slänga i mig lite mat innan jobbet. Hör väl av mig i vanlig ordning ikväll/inatt. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Jag när jag är utmattad.

Yo team, min TÄVLING håller på ett dygn till. Skynda fynda!
Idag måste jag nog sitta i solen ett par timmar. Har missunnat mig själv en jävla massa solsken de senaste dagarna. Mest för att jag inte orkat bry mig. När man stänger fyra dagar i rad så är kroppen helt slut. Som idag, jag vaknade och blev pigg klockan nio imorse. Men bara för den anledning att jag var för utmattad så orkade jag inte lyfta mig ur kojen. Jag låg där pigg och kry. Kände mig mindre lam. Inga ansträngningar hjälpte.

Vad som mer händer mig när jag är utmattad:
- Jag får svårt att läsa. Inte svårt som en dyslektiker, utan mer att ögonen inte orkar följa raderna. Det är därför som jag har med en bok jag aldrig orkar röra på rasterna. När jag öppnar så går det bättre, då är jag mest trött. Inte utmattad. I mitt fall är det två skilda ting.
- Jag skrattar hela tiden och tycker fan allt är roligt. Jag drar ständigt till med mina "snuskiga associationer" (som tidigare nämnt här i bloggen). Ett ord jag glömde var "satsa". Hehe.
- Jag får svårt med balansen. Jag svär på att om jag skulle jobba natt någonstans så skulle jag gå in i väggen. För jag skulle lägga mig klockan sju på morgonen och sedan bara sova till tolv eller något. Så att jag skulle få så mycket dags ljus som möjligt. Då jävlar så jag ha balans som en helyllealkis.
- Jag får svårt att lyssna. Eller jag hör vad som sägs, sen säger jag "va" och för att sedan till sist uppfatta vad som sas. De dagarna jag säga "va?" till allt och alla så är det för att jag inte orkar lyssna från första början, men faktiskt hör. Det låter jävla märkligt, jag vet.

Nä, nu bäddar vi alla våra sängar och sedan drar ut i solen! Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

25 mest spelade.

Yo team, glöm inte bort min Amanda Jensen-tävling!
Jag kom på en rätt så rolig bloggidé så här på kvällskvisten. Mamma och Pappa och deras vänner sitter och sliter ut mitt SingStar på högst volym. När jag hörde vissa av låtarna genom väggarna här så kom jag och tänka på att många av de ligger inne på min Ipod. De allra flesta ligger till och med på min lista över 25 mest spelade. Frenetiskt försöker jag får dessa 25 låtar raderade från sina platser. De är många rätt så pinsamma låtar.

Så nu ska jag vara pinsam och dra hela listan för er.
25: Michael Jackson - Black Or White. Jag gillar verkligen budskapet i denna låt.
24: Michael Jackson - Beat It. Det börjar ju inte bra med två låtar av barnarövaren i rad.
23: Anna Ternheim - Shoreline. Tråkiga Ternheim har kommit upp på listan. Vacker sång är det dock.
22: Ane Brun - I'm On Fire. Brun does Springsteen och det väldigt bra.
21: The Monkees - We're The Monkees (Theme Song). Mammas barndomsidoler har smugit sig upp.
20: Marvin Gaye & Tami Terrell - Ain't No Mountain High. Vidrig låt. Den har kommit ofta i olika spellistor, ända anledningen till att den ligger så högt som den gör.
19: Lily Allen - LDN. Min cykellåt. Borde vara högre upp.
18: Damien Rice - 9 Crimes. En av favoritlåtarna.
17: Lost Patrol Band - Alright. Smörig poplåt. Inge vidare bra.
16: The Knife - Marble House. Sveriges coolaste synthare.
15: Lena Philpsson - Månsken i augusti. Hahaha. Se nummer 20. Dock så tänker jag på rätt så sorgliga saker när denna låt alltid spelas.
14: Modern Talking - Brother Louie 2000. En bra dancelåt som får benen att jobba fortare vid motion.
13: Da Buzz - Do You Want Me? Ah, ju högre jag kommer ju mer skäms jag.
12: Mariah Carey - Without You. Bästa Nilsson-covern som finns.
11: Lill-Babs - Älskade Ängel. Kommer alltid att förknippas med min tjugoårsfest.
10: Corinne Bailey Rae - Put Your Record On. Sjukt bra artist vars skiva är omöjligt att hitta.
9: Echobeatz - Africa 2000. Toto-cover. Trallvänlig och uppmuntrande.
8: The Cause - Stand By Me. Ben E. King-cover. Väldigt "nittiotalig".
7: Duffy - Mercy. Rätt så less på denna låt. Men Duffy är min donna.
6: Lene Marlin - Sittin' Down Here. Tänker på syrran när hon var med i en talangjakt. Bra framträdande från hennes sida.
5: Aretha Franklin - RESPECT. Grymt bra låt för sin tid. Att hon ens vågade.
4: Michael Jackson - Heal The World. Jag har sagt det förr och säger det igen: någon av världens bästa sånger.
3: Ane Brun - The Treehouse Song. Har lyssnat sönder något katastrofalt.
Nu till de översta platserna. De ligger där av olika anledningar. Anledningar jag inte ska tråka ut er med nu.
2: Natascha Bedingfield - Unwritten. Oh, jösses.
1. Sandi Thom - I Wish I Was A Punkrocker. Jag kan varenda textrad och jag håller med om varenda ord.

Pust, nämre blottning kan jag nog inte komma utan att ta av mig kläderna. Det får bli en annan gång. Nu ska jag sussa. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Bloggförändringar och sura svenskar.

Yo team, glöm inte bort TÄVLINGEN!
Jag blir dum i huvudet på alla HTML-koder och alla > < / \ {-tecken. Ögonen skelar nästan sönder. Nu har jag hållit på i två  timmar och fillurat på designen. Har åstadkommit ny text om mig själv och ändrat typsnitt på rubrikerna. Sen så försökte jag ta bort Sök-funtionen. Mest för att jag inte fattar dess funktion. Men det gick käpp rätt åt helvete. Så då fick jag skapa en ny blogg och kopiera alla koder från den och klistra in igen i denna. Det var tufft. Annars är jag väl nöjd med de få förändringar som skett. Får ta lite pö om pö.

Det gick bra att jobba igår. Oerhört bra. Fast Sverige är ett surt land och svenskar ett surt folk. Vi är aldrig nöjda, det är ingen myt. Jag är likadan ibland, men försöker bättra mig. Jobbar vi sakta på jobbet (det vill säga, det dröjer en minut för länge), då jävlar får man veta att man lever. Häromdagen så sa en man till oss att "nä, nu har ni allt blivit för snabba". Det finns alltid sådana där som måste yttra sig om något negativt. Sätta ned stämningen oavsett vad. En gubbe (en riktigt sur en) sa till mig att "nu ska vi ha tidsavdrag på priset" och jag svarade "nähä du, jag gör så gott jag kan, ni hade en väldigt stor order. Jag är ingen robot". Inte drygt, inte elakt - jag bara sa det. Då, först då, visade han lite empati. Bara en gnutta visserligen, men jag fick honom till det. Sen så ger man väl ett eller två "mentala fingrar" till skitstövlarna.

Det känns som om alla någon gång i sitt liv skulle behöva jobba inom serviceyrket. Bara för den anledning ha kunskap om hur det kan vara. Allt för nu. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Spruta ned en president.

TÄVLINGEN pågår för fullt, vinn Amanda Jenssens skiva! Svinbra är den.

Yo team!
Ur blocket: "Hur jag associerar vissa ord med annat". När det kommer till vissa ord så är jag expert på att göra de snuskiga. Jo, jag är sådan. Pinsamt nog. Ta ord som "spruta", "komma", "skaka" eller "springa". De är ju som gjorda för att bli tillskämtade. Jag är en jävel på att rycka upp någons humör när det kommer till sådana här ord, om jag får säga det själv.

"Släpp loss" kan också associera till något mycket gasigt. Haha.

Nu vill jag ägna en stund åt primärvalet i det stora landet i väst. Demokratkandidaterna Clinton och Obama väntas, enligt många experter, vinna hela det stundande presidentvalet. Vad man nu insett är att republikanen John McCain kan komma och vinna hela skiten. Medens Clinton och Obama slagits om att bli den första kvinnliga eller den första svarta presidenten, så har McCain hållt huvudet kallt. McCain är en krigsveteran och har slagits för USA's räkning åtaliga gånger. Detta sägs bli McCains stora triumfkort. Det kan helt enkelt leda till hans vinst...

Nu är poängen med detta inlägg att vem i helvete bryr sig om det är en krigsveteran, en kvinna eller en färgad person som blir president? Ingen. Bara det blir någon som sköter jobbet bättre än George W. Buske.

Nu till det roliga, utan att känna er tvugna att läsa på eller något, vem tror ni vinner presidentvalet av alla som är med och kandiderar? Allt för nu. Hej.

Publicerat i: Pelles vardag

Två bra tävlingar!

Yo team!
Jag vill tipsa om två bra tävlingar som pågår just nu:

Hos Charlotte kan du vinna ett hett tandblekningskit. Jag har varit med och tävlat. Skulle vara sjukt kul som helst att vinna det där. Mina numera kaffebefriade tänder behöver en rejäl uppfräschning. Inte för att de är speciellt missfärgade. Snyggast i världen är de inte heller. Inte för att blekningen skulle hjälpa speciellt mycket, haha.

Hos Pelle kan man vinna Amandas sjukt bra debutalbum som släpptes nu i dagarna. Öronorgasmerna kommer en efter en. Var med eller vad fyrkantig.

Nu får det räcka med PR för nu. Alles gut. Hej.
Publicerat i: Tävlingar

Vad har du för märkliga rutiner?

Vill tipsa om min tävling som pågår för fullt, klicka HÄR!

Yo team!
Jag kom och tänka på en sak, jag en jävla massa märkliga rutiner för mig. Eller fixidéer är det kanske snarare. Fysiska tics. Fast alla tics är väl fysiska, kom jag på. Haha. "Tvångstankar light" kan vi kalla det. Värst rutiner har jag nog i sängen. Då menar jag inte under någon sifferakt, utan mer runt omkring själva sängen och framför allt när det kommer till sovandet. Bland annat så måste överkastet ligga kvar på en tredjedel av sängen, nedvikt nedåt och liggandes på golvet. När jag ser på TV så har jag tre kuddar, men så fort jag ska sova så kastar jag ned två och behåller en. Anmärkas bör även att det är väldigt tunna kuddar och att två försvinner gör inte vidare skillnad. Dessutom så måste jag alltid somna med ansiktet mot väggen. Skulle jag dåsa till och ha ansiktet ut mot rummet, så måste jag genast vända mig om. Oavsett hur trött jag är.

Lite andra saker. Jag måste alltid ha ett läsekort som har två olika sidor. Den sidan med något eller med mest mönster på lägger jag emot sidan jag hålls på. Jag tar på deo för att sedan torka av lite lätt med handduken. Jag måste ha mina böcker och filmer i hyllorna ståendes i en jämn rad, blir det inte jämt så tar jag ur allt och börjar om. 

Jag har ett öga för detaljer. Märkliga detaljer. Det är kanske är någon sjukdom det också. Skulle vara bra, har länge sökt efter den bokstavskombination som stämmer in på mig. P.U.K.K.O-barn. Jag sätts på hem med alkoholister och narkomaner. Med terapi kan man lösa allt. Att inte dela sprutor med andra och att sova med ansiktet åt båda hållet är bara en kryddmått av allt man får lära sig. 

Jag kan kan knappt vänta! Allt för nu. Hej.

Förresten, vad har du för märkliga rutiner?
Publicerat i: Pelles vardag

Seg, segare, Pelle

Min TÄVLING håller på än! Skynda, skynda!

Yo team!
Det blev inte så många bloggar som jag hade hoppats på innan jobbet. Satt mest och ändrade utseendet här på bloggen istället. Ser någon någon skillnad? Kvar att göra är nu att försöka ändra färgen på texten när ett inlägg är postat, det som är ganska pissigt grått nu. Inge vidare snyggt. Sen så måste jag göra en ny och bättre text om mig själv också. Det har jag tänkt på sedan jag skrev den förra, men det får hinnas med imorgon. Att tillägga är också att jag ska lägga till lite andra länkar till några schyssta bloggare.

Jag har helt enkelt inte hunnit. Jag är en stängt upptagen man.

Dags att dra till jobbet på hojen igen. Pappa ska svetsa ihop bilskrället ikväll. Vi hörs! Hej.
Publicerat i: Den arga kategorin

Namndroppning

Glöm inte bort min TÄVLING!  Var med och ta chansen.

Yo team!
Ur blocket: "Blogga om kända gäster". Ja, jag tänkte ägna en stund åt "namedropping". Ett urval av de mer eller mindre kända personer som ätit hos oss under de senaste åren. Märk väl att raderna jag skriver här handlar om högst femminutersmöten.

Peter Wahlbeck - Sveriges mest ickeroliga komiker. Knepig som fan i verkligheten också. Ganska dryg.

Martin Stenmarck - Sveriges mesta Örebroare. Han och hans fru Hanna kom in en sväng i somras. Alla blängde på honom och man såg hur har gillade det. Att vinna melodifestivalen (och sedan floppa) kanske inte gav nog med uppmärksamhet? Vem vet. Trevlig man, hur som helst.

Snygg-Erik - Pre-EMD, jävligt nöjd med att någon kände igen honom. Själv hade jag inte en susning om vem han var just då.

Kent Larsen, Robinson-präst - Jag riktigt kände hur ögonen vidgades när han stod framför kassan. Inte vidare känd, egentligen. Men jag kände igen honom, bara det var anledning nog att bli förundrad. Han köpte kaffe och paj, för övrigt.

Claes Runheim - Före detta Åkeson med hela Sverige. Är ofta och äter hos oss. Har alltid fått intrycket av att han är otrevlig. Vilket han alltid varit varje gång. Jävligt divig.

Ja, det får vara nog för denna gång. Innan man blir stämd eller något, höh. Andra som ägnat några minuter hos är, kan jag ju kanske säga, The Sounds (hela gänget), Henrik Schyffert, Plexus och en hel fler. I fall någon bryr sig. Jag tvivlar på det. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Kajko

Jag lottar ut Amanda Jenssens debutalbum HÄR! Var med eller var fyrkantig...

Tjena gänget!
Jag måste bara säga en sak, uppmärksamheten för tävlingen är galen. Men det är skoj. Fyra dagar kvar är det också, vem vet hur detta kommer sluta. Jag tycker ändå att så många som möjligt ska vara med. Skivan är verkligen genialisk. Ett mästerverk. Nu har jag ännu ett besöksrekord att stoltsera med. Skitkul.

Fan, jag svamlar. Inte så konstigt, klockan är 01.50 i skrivandets stund. Jag cyklade hem från jobbet. Den dryga milen har aldrig gått fortare tror jag. Om jag var mörkrädd, bara ville hem eller en kombination av de båda vet jag inte, hemma på tjugo minuter var jag iallafall. Sverige är ett mörkt land. Dessutom så är människorna som är bosatta längs den sträckan jag cyklar inte vidare förtjusta i utebelysning. Jag begör inte mycket, men vill man inte ha en liten lampa lysandes? Nej, det är bäcksvart flera, flera kilometer. Ju nämre hem jag kommer ju mer lampor ser jag. Vi har nästan för många på våran gård. Det där får jag ta tag i. Bli lite miljövänligare.

På tal om miljövänlighet. Mitt avgasrör är "kajko" (tusen tack för brevet, Lena!) och pappa måste fixa det. Vad skönt. Nu måste jag skita i att åka bil. Billigt, miljövänligt och nyttigt. Då vet jag att jag inte cyklar mina sträckor på natten i "onödan", vetandes att bilen min står hemma på gården. Nu blir det ett tvång. Det blir på något sätt lättare att leva med saken.

Nä, nu ska jag lägga mig framför fröken Mars. Denna blogg sög, jag vet. Ville mest gottgöra för mitt pissiga bloggande under dagen. Detta då med en blogg som ni kunnat avstå, hehe. God natt och hej.

Publicerat i: Pelles vardag

Bloggproblem.

Yo team!
Min förflyttning på blogg.se har precis skett. Allt är lite skevt. Tänkte blogga vädligt mycket nyligen, men jag vet inte riktigt om det funkade. Svara mig, syns detta inlägg? Allt för nu. 

Och ja, glöm inte min Amanda Jenssen-tävling. Mer om den nedan. Dags att jobba. Hej.  

Publicerat i: Pelles vardag

Fem saker som betyder mycket

Glöm inte bort min helgrymma TÄVLING!

Yo team!
Jag tänkte hitta på en sådan här "kedjebrevbekännelsesak" (fint ord, svenska akademin ringde och frågade om det var okej om de tog med det i sin bok). Alltid är det att man ska "skriva sju sanningar" och sedan skicka vidare skiten till sju personer och så vidare... Ni förstår poäng. Jag tänkte jag skulle berätta fem saker som betyder mycket för en. Inte för någon annans skull, mest för min egen. För helt ärligt, hur djupa hemligheter tog man egentligen med på de där listorna. Tog de mest banala man kunde komma på.

Dags att sätta igång. Med "saker"  menas mycket, en favoritsång, en katt eller vad som helst. Nästan.
1. The Cardigans skiva "Long gone before daylight". Hela det albumet är för mig ett anthem för att ha klarat mig genom Transten och högstadiet i över huvudtaget. Det var ingen lätt tid. Det är det nog inte för de flesta, skulle jag tro. Alla ska spela vuxna, alla tror att de är vuxna. Barn är egentligen jävligt elaka. I och med att jag köpte skivan i februari 2003, så tog det någon typ av vändning. Det låter förjävla smörigt, jag hör det själv. Det är bara så det blev.

2. Nästa sak är inte mycket av ett ting, utan mer en upplevelse och ett minne. Coldplays konsert på (i?) Globen hösten 2005. Eller om det var '06? Ny upplevelse, med nya vänner. Träffade Jojo gjorde jag också. För att inte tala om konserten. Öronorgasmer kan man säga. Om och om igen. Och när Chris Martin springer ut, längst bak i Globen till publiken där bak och sjunger där på plats. En upplevelse som heter duga.

3. "Walk the line". Filmen menar jag då. Jag blev frälst. Detta utan någon helt anledning. Jag har hört på Johnny Cash hela livet, utan att riktigt veta vad jag lyssnat på. Ni kan historien: en pappa och en bandspelare i bilen. Jag gillade musiken utan att veta så mycket om den. Vareviga semester så satt han vid deras, numera utkastade, LP-hylla. Tryckte på "rec" och "play" samtidigt för att spela in från sina vinyler och CD's. Johnny Cash, Buddy Holly, Monotones och allt vad de nu hette. Allt detta kom svämmande tillbaka när jag såg Walk The Line. När man var åtta år eller yngre, åkte på semester och fick lyssna på pappas blandband. Trevliga tankar.

4. "9 Crimes" med Damien Rice. Nu har jag faktiskt ingen riktig anledning. Det är en låt jag aldrig tröttnar på. Det får nog räcka så. Den har allt, pianosolo, viskningar, tonarthöjning.... grymt bra!

5. Mina ständigt skrivsugna fingrar. Punkt.

Nu är det väl meningen att jag ska "utmana" någon. Jävligt fel ord i sådana här sammanhang, om jag får säga det själv. Men iallafall så får det bli Panda och Madde Bernadotte som faller offer denna gång. Lycka till.

Allt för nu. Hej.
Publicerat i: På tapeten

Örebro by night with öl.

TÄVLINGEN om Amanda Jenssens debutplatta är i full gång! Alla ska vara med.

Yo team!
Kvällen var kanon. Fyra goda medmännisko... och jag. Haha. Nej, jag är nog rätt så god också. På många sätt och viss. Grr. Kvällen började med att Sandra och compani var försenade. Fast det hade jag mer eller mindre räknat med. Inte för att vara elak, men det är lite av deras nisch - deras "grej". Sen så hoppade vi in i Andreas svinkalla bil. Ärligt, jag trodde kylan skulle göra mig blå. Men jag fick en öl och venerna började värmas upp inom mig. Sakta men säkert.

På Pitchers var det fullt ös medvetslös som gällde. Fotbollsmatchen mellan ÖSK (Örebro sportklubb) och... Helsingborg? Några lag var det. Sandra och David var mest på Sverige - Sovjet-matchen (Slovakien, Tjeckien, Schweiz...?), men det ville inget ställe visa. Som tur var. För vad kan vara mindre intressant än en ishockeymatch. Jo, kanske en ÖSK-match då. Men, jag gillar och kolla på en del sport. Det fick jag sagt idag. Jag gillar skidåkning (störtlopp, slalom och det där) och Friidrott. Dessutom så kollar jag väldigt mycket under OS. Speciellt sommar-OS. Sandra har beskrivit oss som de numera "lyckligt skilda paret som bara bråkar ibland om barnen". Förr så var vi de gifta som bråkade om allt. Det ligger nog en del sanning i det.

Sen så blev det McDonald's - så klart. Innan vi åt var Sandra rätt så radar. Stödde sig på David längs hela Drottninggatan fick hon göra. Emilia pratade på som fan, Chasse var ännu värre och jag... jag är den där perfekta lyssnaren som jag alltid är när jag inte vet vad jag ska säga. Det uppskattas, speciellt av brudar, ibland. Att få kackla av sig är nog ett måste för många.

Vidare mot O'Learys. Köpte en Corona. Jag gillar det ölet. Jag tror den slog till nu, i skrivandets stund. På Lääärys kom sedan Elin och mötte upp oss. Elin var skjuts för kvällen. Till de andra. Jag själv fick hjälp av Even att ta mig hem. Vi stannade på Statoil på vägen hem och köpte mig en liten "chipsburk", som vi så fint kallar det här. Nä, jag ville mest säga att kvällen var guld. Precis vad jag behövde. Bara en enkel pubkväll, som jag saknat det. Inga krav på att gå ut på någon krog. Inga krav på att dansa (fast dansa är roligt). Bara sitta och chilla i kvällssolen. Hur jävla gött som helst. Vi får göra om det.

Kameran blev visst kvar hemma. Men det kommer upp bilder imorgon via andra källor. Go' natt och hej!
Publicerat i: Pelles vardag

Virre har kommit, Virre har kommit!

Vinn Amanda Jenssens debutalbum HÄR!

Yo team!
Titta vad som äntligen damp (vilket ord) ned i brevlådan. Det är som i en våtdröm, overkligt och mycket bra. Veronica Mars säsong 1 äntligen på DVD. ÄNTLIGEN! En av världens bästa TV-serier, utan tvekan. Boxen var dessutom snygg och allt är på svenska, vilket inte är att alltid hoppas på. Den ska få bästa plats i filmhyllan. Utan någon som helst tvekan. Det bästa är ändå att jag nu, utan att ens börjat kolla, vet att jag har timmar av VM-tittande framför mig. Yesss!

Dags att dra mot Öret. Där ska jag, David, Sandra och Chasse tydligen dricka en massa öl i sommarsolen. Kvällen blir trevlig, tror jag. Tar med mig kameran och dokumenterar lite. Hörs. Hej.

13230-86
Publicerat i: På tapeten

Cykel-sväng-om-bilder

Ny tävling igen, vinn Amanda Jenssens rykande färska debutalbum. Klicka HÄR!

Yo team!
Jag tog mig en, som jag så fint kallar det, cykel-sväng-om nyss. På en cykel som inte längre har något stöd att vila sig mot. Jo, jag hävde av stödet på en cykel som är tre veckor gammal. Men hittar man en cykel för tre och ett halvt så får man väl räkna med att man velat lite billiga detaljer. Så som cykelstödet. Kanske sadeln ryker härnäst. Eller ett hjul. Jag ska sno pappa cykelstöd på hans cykel tror jag. En sak han inte ens använder, så skillnaden är minimal för hans del.

Hur som helst, jag tänkte ta lite kort på vad jag får skåda på en tur på hojen. Det är inte mycket och inte vidare intressant. Fast sedan när blev det mitt bloggmotto?




Vänster till höger, uppifrån och ned:
1. Min egen skugga. Av någon anledning så ser jag den alltid när jag är ute i dagsljuset. Märkligt.
2. Är det verkligen bara sjunde maj?
3. Coolaste hästhagen i sta'n. Lite som jag föreställer mig Grand Canyon.
4. En seglövig ek. Snart är den full av ollon (haha, bra humor. enastående bra).
5. Mitt måleriprojekt. För att ha sammanlagt ägnat väldigt få timmar på målandet så har jag kommit hyfsat långt ändå.
6. Några buskar stod i blom. Vad för slags vet jag inte.
7. En halvallé. Med det menar jag att det bara är träd på ena sidan. Höh.

Allt för nu! Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Tävling #3 - Bonustävling. Vinn Jenssens debutalbum.

Yo team!13230-78
Jag tänkte att jag slänger in en till tävling så här på vårkanten av året. När solen skiner blir man generös av sig. Av naturen. Denna vecka lottar jag ut Amanda Jenssens debutalbum "Killig my darlings" (värde ca 179.-). För att få veta mer om skivan så kan ni läsa min recension HÄR. Allt jag kan säga är att detta är en skiva för alla. Ung som gammal, rocker som popare, smart som dum.. Precis alla.

Tävlingen håller på fram tills på måndag kväll, den 12/5. 

Gör så här för att vara med och tävla:
1. Lämna en kommentar med namn och e-post i fyllt, också gärna en hemside- eller bloggadress eller kanske en bilddagbok.
2. Skriv varför just du bör vinna.
3. Tipsa andra genom att posta följande länk någonstans; http://www.pellespersonliga.blogg.se. Detta gör du vart du vill. I olika forum, under en bild på din bilddagbok, i din blogg, i ett SMS, på ett vykort... och så vidare. För bara ordet vidare till någon eller några av dina egna.

Lycka till så hörs vi på måndag kväll!
Publicerat i: Tävlingar

Amanda Jenssen - Killing My Darlings

13230-78Yo team!
Idag är det sjunde maj och dagens för Amanda Jenssens debutplatta att komma ut på marknaden. Jag har självt väntat med spänning. Varför vet jag inte riktigt. Ingen annan Idol-deltagare har någonsin lockat mig med sin musik. Det måste ligga i det Jenssen gör med sin debut. Skriver låtarna själva, valde ett annat skivbolag istället för Sony BMG (bolaget som Idol-vinnaren jobbar och sedan gör en skiva som floppar) och gick i mästarnas fotspår och istället valde Epic. Ett bolag som har jobbat och jobbar med artister så som Michael Jackson, ABBA, The Clash, Oasis och många, många fler. För att inte tala om utseendet på skivan, ja... bara en sådan sak skiljer från de övriga, för-kändisakåta-för-sitt-eget-bästa, Idol-deltagarna. Det är ingen flashig närbild á la Picasso med en smörig albumtitel eller en fånig r'n'b-Darin poserande i Interspor-tröja. Nej, Jenssen sitter bredbent med pilotbrillor och kläd i sjömansmössa och skinnpaj. Bilden är svartvit och Jenssen ser inte ut att ha gjort annat än att fotat albumkonvolut. Med andra ord, bara omslaget är ett mästerverk i sig. Idol-annorlunda. Kanske i den grad att Idol-stämplen suddas ut.

För att inte tala om musiken. Vi har alla hört låten "Do you love me" som spelat öronen blodiga under vintern och våren. Uppföljarsingeln "Amarula tree" är för mig ett bättre val av singel än förstnämnda låt, men båda av stor klass. Men det blir bättre än så, tro mig. "For the sun" är något av det bästa jag kommer höra i år, skulle jag vilja påstå. En fras jag säger ibland, men som jag knappast låter slita ut. Låten är ett mästerverk med stor "M". I "Greetings from space" visar Jenssen en lugnare sida. En av albumets svagare låtar dock. En perfekt B-sida på en schysst EP, där hade den platsat bättre. "So far away", "Darling, go home" och "Come on (you have arrived)" är också låtar som ständigt låter en förvånas över vilken skicklig låtskrivare nittonåriga Amanda Jenssen är. Jag är nästintill i chock.

Summan av kardemumman blir att "Killing my darlings" får betyget mycket över förväntan! Mina förväntningar levdes i alla fall upp. Jag hoppas för Amandas och resten av världens skull att denna platta sprider sig utåt, bort vidare från Sverige. Vi behöver det. Hon behöver det. Alla behöver det.
Publicerat i: Musik

Reklamröster

Yo team!
Det här klippet nedan är något av det mest kreativ, smarta och mest roliga jag sett på mycket länge. Njut.

Publicerat i: Pelles vardag

En liten blogg om TV

Yo team!
"'CSI' och 'Brottskod försvunnen' 17:e Maj, samsändning". Jag detta på femman nyss. Tydligen så ska kanal 5 och SVT köra en samsändning. Ett CSI-avsnitt börjar i vanlig ordning, sedan så kommer gänget från "BKF" in för att hjälpa team CSI (har inte sett någon av serierna, så jag kan inte ge några namn. Höh) och så kommer tydligen fortsättningen på ettan senare samma kväll. Häftigt gjort, svensk TV. 

De desperata hemma fruarna fick mamma mig att se en tisdag för fyra-fem år sedan nu. Jag var inte så sugen på den serien just då, men den tog sig. Som vanligt trodde jag det var kärring-TV (som inte är så farligt sexistiskt som det låter), jag menar lyssna bara på serietiteln. Det första jag tänker på när ett nytt avsnitt av serien börjar är hur just detta avsnitt kommer sluta. Oftast har jag rätt. Förutsägbarheten lyser sig starkt från början till slut. Man vet vilka som dör redan första scenen. 

Anledningen till att  jag nämna de desperata husfruarna nu är för att jag nyss såg ett avsnitt som jag verkligen inte kunde spå någon slutkläm i. Det kom en storm, det blev deras överman. Så mycket kan jag nog säga utan att förstöra (spoila, svengelska igen) handlingen för någon. Det var bra.

Känner att jag måste dra ned på kärring-TV-programmen en aning. Kanske sluta med "Hem till gården". Haha. Där skojade jag allt. Underhållande, jag vet. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Lura döden och överlev. Om och om igen.

Yo team!
Skriv min första lilla notis idag i mitt lilla block. Hade rast på jobbet. Någon billig dokumentär var på TV:n och plötsligt så fick jag för mig att skriva följande rader: "Lura döden om och om igen - vissa personer". Skrev det lite förkortat, men det jag menar är att somliga tycks kunna lura döden hur många gånger som helst. Jag vet en familj, som jag kanske ska låta förbli okänd, där pappan både brutit nacken efter att dykt på låg grund och åkt in i en bro på motorvägen då hans lastbilsflack steg uppåt. I samma familj fick också dottern ett epilepsianfall, som visserligen kanske är vidare allvarligt, men fortfarande hemskt. Sonen har fått en lung punkterad, en smällare (när dessa var lagliga) smälld innanför jackan... ja, detta och åtskilliga saker till kan läggas till.

Men det är märkligt. Vissa tycks överleva i stort sett vad som helst, medens andra inte kan få nog av misär. Somliga får hela familjer utroade i cancer och bilolyckor, medens andra klara av båda två med en klackspark. Okej, kanske inte en klackspark. Min poäng är att antingen har man jävligt otur med mycket eller så lyckas man med allt. Till och med att lura döden flera gånger om.

Kan det vara ödet? Tror ni på ödet? Jag tror kanske på ödet. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Dagens första så här vid åttasnåret.

Yo team!
Läste nyss igenom alla mail jag fått under dagen. Sjukt kul upplevelse. Jag har ställt in så att alla kommentarer ni lämnar här på min blogg kommer upp i mailboxen. Den var smockad. Underbart. Annars så tycker jag att jag nästan bara får från Facebook. Och ja, jag veeeeet att man kan ställa in så att det inte ska komma några mail angående ansiktsboksvärlden. Jag har gjort det, alla knappar står på "Off" och ändå trillar det ned en två-tre stycken varje dag (för var det säkert 20-25 om dagen). Funderar starkt på att ta bort min nuna från det där stället. Ogillar det nästan mer än Lunarstorm. En förbannad retlig fluga.

Jag håller fortfarande på och gör om bloggen, håll er till tåls med det slutgiltiga resultatet.

Mitt bland alla mail så hittade jag dessutom ett mail från CDON. Imorgon kommer Amanda Jenssens platta farandes ned i lådan. Tillsammans med min nya Veronica Mars-box. Jag vet inte vad man bör förvänta sig av Jenssens debut. Kikade in på Sonics (musiktidskrift) hemsida för att spana in recensionen de låtit gjort. En sjupoängare av tio möjliga. Det är nog det högsta betyg någon av Idolerna fått. Någonsin. Sonic brukar ha rätt dessutom. Jag är jävligt nere i kvinnan Jenssens andra singel dessutom "Amarula tree". Skiten är något så enastående bra.

Jag borde börja svära mindre. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Fest på G.

Yo team!
Jag och Sandra har spånat på en fest. Den ser ut att ske lördagen den 31/5. Maskerad med kändistema är det som gäller. Den som inte kommer utklädd blir clownmålad. Som det ser ut nu så kommer det komma en Marge Simpson, en Björn Borg,  Lilla My och Magnus Uggla. Jag tycker alla ska komma, vet jag! Till er som inte har någon fantasi, så kommer här lite förslag på utkläddnadstips: Marilyn, Elvis, Bob Marley, Frodo, Harry Potter, Eleaine i Seinfeld... ja, allt är nästan tillåtet. Kom och var glada! Mer om detta när tiden börjar närma sig.

Allt för nu.
Publicerat i: På tapeten

Man lär sig en hel del varje dag.

Yo team!
Man lär sig något nytt var dag. Visste ni till exempel att:
- Motown-sångerskan Dusty Springfield levde upp till den hederliga, klassiska kändisbilden? Ett liv fyllt med droger och misär. Det som förvånar mig mest är varför droger är så oerhört vanligt i kändisvärlden. Det finns ju inte mindre än fyrtio-femtio år att hämta om folk som begått samma misstag.
- Att Woodstock-festivalen bara hölls en gång? Den första och kändaste alltså. Sen så har det med jämna mellanrum varit en del fler. Men jag trodde bara tills för några veckor sedan att denna legendariska festival var/är ett årligt evenemang. Tji fick jag. Det är alltså därför som Janis Joplins, Jimi Hendrix och Jeffersons Airplanes spelningar har gått till historien. Tufft. Den som ändå var där. En halv miljon personer på en festival. Galet!
- Att Jim Morrison troligen dog av en astmamedicin kombinerad med alkohol och inte av en hjärtattack framkallad av narkotika? För er som inte vet så är Jim Morrison (elle var) sångare i The Doors (..."come on baby light my fire..."). Detta har gjort honom till något av en kultfigur.
- Nancy Spungen dog på samma hotell som Dylan Thomas? Thomas var en känd författare som mestadels skrev poesi men även filmmanus och noveller. Räknas som en av 1900-talets största författare.

Nu vet ni det också.
Publicerat i: Pelles vardag

Tankar som slår mig lite för ofta

Yo team!
Har inte ni några tankar som aldrig slutar slå er? Jag har en hel drös. Till exempel:
- Hur min låtlista i Idol skulle se ut om jag var med där. I själva verket så skiter jag i Idol och vill verkligen inte bli upptäckt genom det programet. Jag vill nog inte ens bli upptäckt.
- Vad man skulle döpa de äldre Ulleviarna om man skulle ta och bygga ännu ett nyare Ullevi. Gamla, Mittersta och Übernya?
- Hur världen skulle se på Titanic som båt om denne inte sjunkit.
- Varför det finns akne.
- Om person som kom på begreppet "ålder" heter "Ålder".

Nu är jag färdig med att vika ut mig mentalt. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Besöksrekord!

Yo team!
Egentligen hinner jag inte att blogga nu. Men en liten text får man väl unna sig så här på morgonen. Min blogg har haft besökrekord, vilket är hur kul som helst. Om man nu bortser ifrån den gången då jag höll på att göra om den så mycket. Då hamnade jag på startsidan tror jag. Men inte vidare länge. Plus att ingen brydde sig om mig då uppenbarligen. Hehe.

Personalmöte idag. Jag får se om jag går. Fick väldigt kort varsel om det, faktiskt. Men jag får se om jag går som sagt. Tycker oftast att det är rätt så samma saker som tas upp jämt. Vad som görs fel, vad som görs rätt, gratis fika, nära att somna... Två timmar av samma, samma, samma sak.

Hur ska ett bra personalmöte vara tycker du? Haha, världens bästa SIFO-undersökning hittar du hos pellespersonliga.blogg.se. Allt för nu, hörs ikvälll. Dags att pumpa cykeln inför de nio kilometrarna till jobbet. Hej.

Ps. Bloggutseendet är inte riktigt under kontroll, men snart så. Ds.
Publicerat i: Pelles vardag

Vinnare av tävling #2

Yo team!
Nu ska vinnarna av veckans bloggtävling till och publiceras. Kul att så många deltog. Nästa tävling blir något ännu bättre. Håll till goda med den. Nu till vinnarna för denna gång.

Priset som minst antal personer ville ha var filmen "Ghost". Det är inget dåligt med det, det var bara det att de övriga priserna skulle jag tro låg aningen mer i tiden. De flesta har kanske sett "Ghost" både en, två och sjutton gånger. Speciellt de som har TV3. Där har man lärt sig att tjata ut vissa filmer ("Remember the titans", "Pretty woman" för att bara nämna ett fåtal). En som inte hade sett filmen var Emelie. Så grattis till en ny film i din redan gigantiska filmsamling!

Näste person vinner det näst populäraste priset, nämligen Elin Sigvardssons debutplatta. Efter lottdragning så föll priset på en viss Johan. Som jag inte tror har någon blogg. Men han har en flickvän, Maria, som också var med och tävlade (och som jag tror, observara tror, har något med hans kommentar att göra. Haha). Därför föll vinsten på båda (så att jag ska kunna fixa en schysst länk). Så grattis till Joria (Johan + Maria) till er nya skiva! Mycket nöje!

Nu till det utan tvekan mest åtrvärda priset denna gång, nämligen boken "The Dirt". Här fick jag återigen gå igång med lottningen. Kanske ska jag berätta hur lottningen går till, för att göra saken klarare. Jag skriver era namn på papperslappar, lägger de i en skål, drar en lapp och får fram vinnaren. Ganska primitivt, jag vet, men rättvist. Det är omöjligt att dra en vinnare genom att bara läsa era kommentarer, de var lika bra allihopa. Hur som helst, jag seglade iväg på ett annat ämne, vinnaren är Charlotte. Sambo med en rockstjärna och allt, du vet vad som väntar...
Grattis allihopa! Det kommer snart mera. Hej.

Publicerat i: Tävlingar

Lätt nolla.

TÄVLINGENS sista dag är idag! SKYNDA!

Yo team!
Så det blev en hyfsad sen kväll igår också. Singstar med syrran, hennes vän och några av mina närmsta. Det var en rolig kväll. Delade upp oss i två lag och tävlade. Mitt lag vann flest gånger, host host. Det dracks en hel del. Bål, vin, vodka, äppelbrännvin.. (jo, jag har tydligen haft otur nog att hamna bland äppeldryckerna denna helg, ingen vidare hit). Men det hände inte så mycket. Jag var trött igår igen. Jag är fan alltid trött. Eller jag är inte det, men det låter som det när man bloggar. Första meningen innehåller ju nästan alltid ordet "trött". Får råda bot på det med rätt kost, mer kaffe och mer sömn. Kanske injicera lite Dextrosol också...

Tog en extratid på jobbet idag. Sex timmar. Vet inte om jag ångrar det eller inte. Antagligen visar det sig senare.

Har ni tänkt på en sak, förut så innehöll Coca Cola Light aspartam. Debatten om hur vida bra detta sötningsmedel är eller inte ploppade upp. Aspartamet försvann från Coca Cola Lighten och ersatters med sukralos. För en tid sedan kom Coca Cola Zero. Drycken som marknadsfördes som en manlig dryck med de mest bisarra reklamer. Läser man på denna drycks innehållsförteckning så står det aspartam. Hur kommer detta sig? Är Zero en produkt skapade av restlagret ifrån Light-colan?

Vad är lite välfärd när man kan tjäna pengar?

Bloggen sög, jag vet. Återkommer senare ikväll. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Satin, klubbpremiären.

Klicka HÄR, HÄR, HÄR eller HÄR för att komma till tävlingen!

Yo team!
Tänkte rapportera lite om gårdagskvällen. För er som bryr er eller har lust. Ni är få, men ni finns där. Förfest hos Holm. Där testade vi någon ny sak där man kunde gå ned i vikt med Wii. Jag förstod den inte så mycket. Jag är inte haj alls på TV-spelssaker. Jag testade iallafall lite yoga och rockringsdansning. Lagom underhållande. Bra apparat då den bidrar med bättre välfärd. Fetman dödar, det är ju det man alltid får höra.

Efter åtagliga timmar med drickspel så gick vi vidare ut på stan. Först ett besök på McDonalds. Det är en bra tradition vi har. Man mår alltid lite bättre med mat i magen. En tom mage full med alkohol har ju aldrig bevisats vara en god kombination. Inte heller en mage fylld med grädde och sprit. Prova inte det. Gör. Inte. Det. Hehe. Nej, jag inte provat själv. Men jag vet folk som gjort det. Men det där med sprit och grädde är nog mest en myt.

Satin var knökafullt. Vi var därinne högst en och en halv timma, sen drog vi. När vi var på topp. Mötte upp Elin Andersson där inne. Kul. Hon såg ut att ha alla tiders. Haha. Musiken var rolig. Dansa till Blur vill jag göra flera gånger, det var klockrent.

Jag kom hem och var rätt så nykter. Jag tar det ofta ganska lungt när jag dricker. Mina värsta fjortisfyllor är nog förbi. Tråkigt nog. Jag dricker tills jag njuter av det, sen går det inte i mer. Vill inte bli pinsam eller illamående. Idag var bakis, fast bara till den grad att jag var trött. Så jag är nöjd. Jag är fortfarande trött och snart får jag mer främmande. Vråla halsen av oss ska vi också. Hehe. Hej.

Publicerat i: Pelles vardag

Grimaskort.

TÄVLING pågår, kom igen och var med!

Yo team!
Vi hade lite skoj här i Nilsson-huset. Vi gjorde så här: En höll i en kamera, den andra håller i båda sina öron, drar de utåt, blåser vilt med munnen och skakar samtidigt på huvudet. Resulteten blir roliga!

Jag
MAMMA
ANNA


Syster ser ut som hon Natascha Peyre. Höh. Kommer snart en till blogg, nu ska jag först ut och snickra!
Publicerat i: Pelles vardag

En snabbis.

KLICKA HÄR för att komma till min skitbraiga tävling! Skynda att vara med, på söndag tar den stopp.

Yo team!
Dagen har gått jävligt fort idag. Har hunnit med följande saker:

Fixat ny header - Ja, som ni kanske ser så har jag trixat lite med bloggen igen. Jag vet inte om detta är det slutgiltiga resultatet. Den som lever får se. Några reaktioner? Jag tror jag ska fixa in lite färg på sjävla inläggssidan och även här på sidan. Byta den gröna färgen mot någon annan. Men det får bli imorgon.

Klippt mig - Så idag var det också dags för den behövliga klippningen. Stället var underbemanat så drop in:en tog en jävla tid. Två timmar ungefär och då var jag en av de första på plats. Med på plats var syster. Jag är nöjd, men ovan. Brukar ta ett tag innan man lär sig sin nya frillas system. Något sådant.

Gått på marknad - Tog en sväng på marknaden också, som jag inte hade en aning om var idag. Marknader suger. Alltid samma saker, år ut och år in. Men vi gick på den. Mest för att komma fram till Systemet.

Inhandlat äppelvin - Jo, det där sa väl det mesta....

Kollat på "Christine" - samma sak här, det där sa väl allt.

Nu ska vi snart dra på förfest och sen ut på klubbpremiär. Blir guld. Ska börja korka upp mitt äppelvin (lådvin, men ändå) och sätta igång snart. Mycket snart. Hej.

Publicerat i: Pelles vardag

Utfyllnadsblogg.

Yo team!
Jag filar på en ny header. Måste ju förnya mig lite. Helst av allt så hade jag velat börja nu, men eftersom jag ska klippa mig imorgon så får det bli då. Så man är lite snygg åtminstone. Om den blir som jag tänkt mig så blir det något utöver det extra. Men att få idéer i huvudet till att bli verklighet har aldrig visat sig varit speciellt lätt. Den som lever får se. Och jag hoppas jag lever tills imorgon. Det gör jag verkligen.

Var inne och läste om nya klubben som öppnar på Satin. Den ska spela "peppande" musik inom alla genrer. Det kan bli kanoners! Yeah. Själv så peppar jag mig själv med låtar The Beach Boys.

Det här inlägget är bara en kompensation för att jag dissat bloggvärlden hela förmiddagen. Jag hade kunnat bespara er tiden. Men hörni, glöm inte gå in på min tävling. Gör det HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR! Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

Ett med svetten.

TÄVLINGEN är i full gång!

Yo team!
Det är lite lustigt, det märks så väl när man är på startsidan (här på blogg.se). Man blir nedspammad jämt. Visst om man vill göra lite PR för sin blogg, men kommentera gärna inlägget. Annars så är jag rätt så snabb och bläddra vidare nedåt.

Annars då? Jag är inne på min tredje cola light. I burkstorlek, inte flaska. Svettas som en ko. Det är lite åska i luften här på landet. Det åskar inte, men det känns som om det skulle behövas. Det är sådan där äcklig svett jag har dragit på mig också. (Förlåt att jag pratar svett, vill jag bara säga så här på förhand) Det känns som om jag har ett yttepytte laget av något kladd. I själva verket är jag helt nyduschad (finns motsatsen "gammelduschad"?). Kanske att vårat tyskimporterade shampoo inte riktigt vill skölja av sig. Så går det när man Lidl-handlar hygienprodukter. För att göra de extra billiga tar de bort "spola av"-effekten.

Just nu vill jag ut och festa arslet av mig. På nyöppnade klubben på Satin. Sandra, dra dit ditt gäng så ses vi där. Hej.
Publicerat i: Den arga kategorin

Corinne Bailey Rae

Jag har en TÄVLING på gång. Fort, skynda att vara med.

Yo team!
Klockan är halv tio och jag skriver dagens första blogg nu. Nu när kaffeabstinensen börjar lägga sig, så kommer bloggfingrarna fram istället. De är spretiga, fumliga och fulla av... skit? Mitt bloggblock har jag inte använt än, eftersom ingen jättegrej slagit mig än. Snart, mycket snart så kommer den där tanken som slår en så ofta; "det här måste jag blogga om". Håll till godo, när det sker skriver jag det. Hehe.

Min dag har varit mest innehållslös. Jag jobbar som en jude på koncentra... eh, jag avslutar nog inte den där meningen. Det finns faktiskt en anledning, som så mycket annat, att jag tog upp "jobbar som en jude på koncentationsläger". Jag har hört det för många gånger på sistone. Var fan kommer det ifrån? Är det något Björn Gustavsson sagt? Det han säger brukar ju citeras hejvilt har jag hört. Själv kan jag bara hans imitation av en brat. Ungefär. Men det är så där med vissa saker, så fort man fått det i tankarna så ploppar de upp överallt hos folk och medier. Som här om dagen, jag och Stefan letade efter Corinne Bailey Raes skiva. Jag ville ha den och ja, jag är sjukt sen att införskaffa den. Men först nu diggar jag tonerna. Hur som helst, tror ni inte att jag hör hennes namn, Corinne alltså, i Scrubs. När jag ligger senare på kvällen och glor igenom min DVD-box. Nu hade vi tjatat om denna kvinna, sagt hennes namn om och om och om igen och så hör man henne bli omnämnd i en random TV-serie.

För att inte tala om flugan Facebook som slog ned som en akneinvasion. Jag lovar att jag hörde om det på radio en dag och sen så började alla genast prata om det. Facebook går nedåt för övrigt. Knappast konstigt, det suger ju.

.... och till er som undrar, jag hittade inte Corinnes skiva. Jag blev lite ledsen för det. Tydligen måste man beställa den från USA för att få den. Skit. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag

En innan jag slocknar.

Var snälla med i min TÄVLING. Finfina priser i potten!

Yo team!
Jobbet vara katastrof hela dagen. Eller det gick fint, men det var mycket. Hela tiden. Jag ringdes in en timma innan och stod själv på min station. Skötte det hela jävligt bra, om jag får säga det själv. Idag slutade Salam också. Jag och Tobbe duschade han. Det kändes som om han skulle ha blivit ledsen om ingen gjorde det, så vi kände ett tvång. Personligen ska jag gömma mig min sista dag. Bära regnkappa.

För er som inte vet. Vi (läs Viktor och Salam) har ett primitivt sätt att hälsa av en medarbetare som ska sluta. Genom att låta denne bli ett med vattnet. Rätt så dungsurt blir det allt.

Jag trodde jag skulle komma hem till lugnet själv. Inte då. Mamma, mammas vännina och syster sitter och vrålar Singstar. Hade det inte varit för att jag snart ska gå upp så hade jag väl hoppat på. Men just väntar bara sömn, min nya kudde och Scrubs. Allt är som det alltid varit. Härligt. Hej.
Publicerat i: Pelles vardag