Hur ser ert elfte september ut?

911 WTC world trade center DN dagens nyheter
DN har ägnat i stort sett hela dagens nummer åt terrorattacken mot USA för tio år sedan. Ett väldigt tjockt och bra nummer. Jag har inte ens hunnit läsa allt än. Vill nog inte läsa allt heller, mår fortfarande dåligt av att se på bilderna. Detta samtidigt som jag inte kan låta bli att ta åt mig allt. Så har det alltid varit, jag kan inte sluta läsa om nyheter som får en av vilja slita ut hjärnan och mala ned den i närmsta köttkvarn, för att man inte blir klok på varför detta hemska har hänt. Andra tillfällen har bland annat varit tsunamikatastrofen 2004, mordet på Anna Lindh, jordbävningen på Haiti, jordbävningen i Japan och massakern på Utøya.

Inte meningen att göra er mer deppade än nödvändigt denna dag. Tänkte ställa en fråga. En typisk kvällspressenfråga. Minns ni vad ni gjorde den 11 september 2001?

Själv hade jag nyligen kommit hem från... ja, andra eller tredje veckan av sjunde klass. Morsan jobbade skift på den tiden och var därför ledig. Hon stod och förberedde mat åt alla. Jag slog på fyran och tänkte glo på eftermiddags-TV:n. Kan hända att det var den eviga reprisen That's 70's Show som jag tänkte se. Eller Buffy. Men det var inte på, istället sändes CNN's livebilder från New York och en skyskrapa som brann.
- "Öj, du! Det brinner på TV:n. I ett av de där tornen! KOM! Vi har pratat om de på engelskan, de ska tydligen vara världens högsta byggnader".

Hade kanske inte ägnat hundraprocentig uppmärksamhet på engelsklektionerna, nej.

Sen följde vi förloppet på TV:n och resten är historia.
Ellie

Jag var bara 6 år när det hände, så jag kommer inte ihåg så mycket. Men vi pratade om det i skolan, och i den åldern var det så svårt att förstå varför i hela friden någon skulle göra något sådant.

Charlotte

Kommer nog inte ihåg 11 sep 2001, då gick jag bara i andra klass, men har något minne av att jag är hemma själv och tittar på TV (tror att det kan ha varit ett eller två år efter) och gråter en skvätt för att jag kom att tänka en död släkting när dom pratade om alla människor som dog.

Anonym

Haha nää men så kan det ju inte va, ett stekt ägg är ju ett stekt och inte en omelett eller hur:p

Marie

Jag gick nog i ettan på lågstadiet och fattade ingenting. :)

anne

Ja, vi skulle ju fira dotterns åttaårsdag, 11 september 2001, men det firandet blev inte riktigt som vi hade tänkt oss...Men, självklart blev det tårta och presenter även om vi var ordentligt klistrade vid TV:n (maken är ju från USA, han var på väg hem när han fick meddelande från sin syster om vad som hänt. Maken i sin tur informerade den han för stunden hade till sällskap på tåget, en bekant som är säkerhetschef på amerikanska ambassaden. Gissa om han klev av tåget och vände tillbaka till jobbet?).



Men, idag firar vi dotters 18-årsdag och jag vägrar att se 11 september som en olycksdag (expediten på guldsmedsbutiken skrynklade ihop ansiktet i "medlidande" eller vad f-n det skulle föreställa när jag sa att dottern fyller år idag)!

Anonym

jag kommer inte ihåg vad jag gjorde... men pappa kom hem och sa åt mig att slå på tv:n, det minns jag. insåg även idag att fan vad lite man var egentligen! 10 bast! sjukt vad tiden går...

Ella

Jag var nio och hade kommit hem från skolan, ensam hemma, så ringer pappa och säger "Ella, slå på tv:n det är något flygplan som kraschat in i en hög byggnad." Först tänkte jag typ "men jaha?" typ...för jag var nio och hade andra prioriteringar i livet. Men så satte jag på tv:n och jag kommer seriöst ihåg bilden av hur tornen brann, liksom. Så satt jag och kollade på det resten av dagen och såg allt live.

Gick in på expressen igår och av någon korkad anledning kollade jag på de där tv-klippen med riktiga telefonsamtal från den dagen. Bla ett från en man som var fast i ett av tornen och det var liksom ända fram tills det rasade. När man hörde det där "oh my god" i slutet, innan det bryts... Fy fan.

Anneli

Jag minns att jag och mamma satt och tittade på det, dock fattade jag inte riktigt hela händelse förloppet då jag bara var åtta år. Men blev faktiskt lite depp, och tyckte jäkligt synd om usa.

Anna

Jag minns när jag såg det, och att det gick på repeat på TV konstant en hel kväll. Och hur jag reagerade på det som om det vore en Americas Funniest Homevideos, "HAHAHAHA! Kan de inte styyyyra eller?! De kan ju inte bara kööööra rakt in heller fattarom väl!".

Jag var fyra bast vid tillfället, BÖR tilläggas!

bella

jag var 10 år gammal, och när jag kom till skolan så var alla jätte upprörda. så läraren frågar oss elever hur många som visste vad som hade hänt, det var jag och 3 till som inte hade en aning.

när vi slutade skolan sprang jag hem och satt klistrad framför tv:n resten av dagen med min mamma och lillasyster. Hann bara sätta igång tv:n den dagen och det första jag ser är när ett av planen kraschar i WTC...

Gun

Jag blev hämtad från jobbet av Mumannen och han berättade att ett plan flugit in i WTC. Jag blev väldigt rädd, det pratades om världskrig på radion.. Vi var in en sväng på Ikea och där hade de TV:n på direktsändning och folk stod och tittade när tornen rasade. Det kändes helt sjukt och oerhört skrämmande. Jag minns skräckscenerna när människor kastade sig ut ur husen, och minns att jag även tänkte på mina barns framtid. Man visste ju inte var det skulle sluta och vad detta skulle kunna leda till.

Leo

Hade också nyligen knallat hem från skolan, andra året på gymnasiet och allt var rätt okomplicerat just då. Hade samma dag fått reda på att en kompis 19-åriga storasyster var gravid. Stackars, stackars henne kände jag!

Kom hem, hann bara öppna ytterdörren innan mamma ropade från övervåningen, frågade om jag hört vad som hänt. Hade noll koll utan kom upp och fick se det ena oerhörda efter det andra på tv:n. Blev väldigt rädd för konsekvenserna, trodde nog också i värsta fall på ett världskrig. Den gravida storasyrran kändes plötsligt som en väldigt lyckligt lottad person ...