Ode to Linda Skugge.


VARNING! EXTREM RANTING FÖRÖVER!

Har ni sett Min Sanning SVT2? Nä, det har ni inte, jag vet. Vem ser frivilligt på SVT2? Inte jag. Fram tills för några dagar sedan, då jag sprang på just Min Sanning. Grymt program! Äntligen en bra produktion signerat public service.

Intervjun med Linda Skugge har jag sett fem gånger nu. Vilket är fyra gånger för mycket för någon som inte har en fastställd bokstavsdiagnos, visst? Men vilken kvinna. Kan inte påstå att jag var något direkt fan av henne innan. Jag ogillade henne visserligen inte heller, utan hon var bara "en av alla mediamänniskor" där ute.

Men sättet hon pratar på, hur hon för sig och att hon vågar/vågade skriva jävligt bitska texter (utan att för den delen mena något illa) är så jävla fränt. Den som ändå hade samma stake att göra det.

Vid ett tillfälle så säger hon något i stil med "att hon räknar med sura reaktioner" och menar att det alltid är någon som blir grinig. Oavsett vad hon skriver om. Nu menar jag inte att jämföra den här lilla skitbloggen, som snittar på 600 (ish) läsare, med Skugges storhetstid på Expressen och över miljonen läsare, men jag känner igen det där. Förr hade jag en mycket, mycket drygare framtoning här på bloggen. För att jag tycker det är kul med ironiska, bitska texter. Inte elaka texter, utan bitska. Skillnaden är enorm.

Men eftersom allt för många föds utan förmågan att uppfatta ironi (på riktigt, jag läste en avhandling om det en gång) och/eller att folk prompt vill ta illa vid sig, så har jag blivit lite mildare. Nu driver jag mest med mig själv. Vilket jag hatar som fan - att en låtit sig censureras! Och det är inte det att jag inte vill få reaktioner, snarare tvärtom. Men efter ett tag blev det förjävla tröttsamt att få mejl från arga idioter.

Jag minns en gång när jag bloggade om Blondinbella, när hon blev tvungen att betala en fotograf då hon använt hans bilder från en intervju som hon själv var med i. Jag skrev något i stil med att upphovsrättslagen borde ses över och att det var larvigt gjort. Vilket jag fortfarande kan tycka, och då är jag själv fotointresserad. Då trillade det i alla fall in något surt mejl som menade att jag "dum i huvudet, borde köra huvudet i sanden och hålla häften". Ytterst konstruktivt.

Eller en annan gång, när jag skrev om George W Bush vid senaste presidentvalet i USA och menade att han gjort världen till en sämre plats på många sätt. Något som jag inte trodde någon skulle säga emot. Men då fick jag veta att jag var en "äcklig fascist bög". Särskrivet, ja.

...

Jag vet inte vad jag vill ha sagt här egentligen. Mer än att Linda Skugge har ett par riktiga balls som vågade skriva vad fan hon ville. Hon är en av de ytterst få personer som jag någonsin inspirerats av. Grattis till henne för det. Typ.

SE INTERVJUN HÄR
Lollo

Jag såg faktiskt också den där (GALET LÅNGA!) intevjun häromdagen, och brukar mycket sällan kolla på svt2... Hon är kul att höra på ^^

Anneli

Det är faktiskt ganska skönt att ha en rätt liten blogg, och med rätt liten så menar jag typ 10^-6 liten. Man behöver nästan aldrig censurera. Schhöööönnt. Sen är det kanske lite jobbigt om man har värsta bekräftelsebehovet men det har jag inte så det rockar på fett!!!



Förresten, vad fin din design har blivit. Om jag redan inte sagt det.