WOOT! WOOT! Här har ni undertecknad, känd från tv och allt. Där sitter jag mitt i publikhavet med regnflöttigt hår och, vad som tycks uppfattas som leopardmönstrade, solbrillor.

 

De är svartfärgade.

 

Så Allsång på Skansen var en uppleveslse utöver det vanliga. Hade jag trevlig? Ja. Skulle jag göra om det? Ja, om jag slapp sitta på den där bänken så länge. Och då var jag och grannen ändå och traskade runt på Skansen i timmar och överlät vakande av våra sittplatser åt de mer hängivna public service-fansen. Hade en sådan jävla träsmak i häcken på bussen hem. Jag kunde riktigt känna hur plankorna legat över skinkorna, det var djupa fåror i skinnet.

 

Tror ni inte det kom en ordentlig regnskur också? Det regnade, utan att överdriva, säkert en liter i minuten. Jag hade ju dumt nog bara packat efter alla väderappars prognos av ett soligt Stockholm. Inte någonstans stod det att vi borde räkna med monsunregn.

 

Där fick man för att man försökte packa lätt. "Nej, jag behöver inte någon jacka i slutet av juli, den tar ju bara onödig plats. Ned med mer alkohol".

 

Annars så var det trevligt. Trevligt att sjunga allsånger. Trevligt att se på artister som repade sina låtar åtta gånger vardera. Trevligt att se många utvecklingsstörda människor (jag är ett stort fan) som hängivet krigar för sin plats en hel tisdag. Trevligt att dricka vin direkt innan en livesändning.