GOTT NYTT ÅR, AMATÖRJÄVLAR!

"Se sexig ut". Så var det ingen som sa. Jag sitter själv framför datorn och testar minspelet mitt och försöker se normal ut bild. Det går inget vidare.
 
Vissa saker förblir precis som vanligt. Ho ho ho.
 
Gott nytt år på er, hörni! Så vad gör ni denna amatörernas afton? För det är ju så, alla som annars sitter hemma och krystar ur sig "fredagsmys"-statusuppdateringar på Facebook ska genast ut och slå runt sina lurviga. = amatörer.
 
För en annan är det ju bara en partyhelg i mängden. = pro.


TAGGAR: gott nytt år, sår, hår, mår, går och flour

Pelles personliga 2012: en årskrönika.

Öy, imorgon klämtar klockorna in det nya året. Igen. Fan vad ett år går fort. Jag har gått igenom bloggen för det senaste året och varje inlägg känns som det skrevs igår. Så jävla trippat. Och nu, utan någon mäktigare introducering, kommer därför här:

2012 - EN ÅRSKRÖNIKA
 
Året började ju med att jag fixade ett nytt grundkoncept för bloggen, "de sju dagssynderna". Något som inte bara har tilldelats Sveriges ostigaste titel, utan också bara använts lite till och från, när lusten fallit på. Men vi gillar när det är så, visst gör vi? När det är lite schyssta otvingade regler här på kontoret? Min favoritdag har blivit "onsdagsbetyget".
 
Kommer ni ihåg att jag skaffade katt där i början av februari också? Jo, det stämmer. Morgan flyttade in och drog lika fort tillbaka igen (vi körde på prov). Jag tror aldrig jag berättade det, men det funkade inte riktigt. Han skrek konstant när jag inte var hemma och jag insåg, lite försent, att jag fan inte har livsstilen för att ha katt. Inte med det här jobbschemat och inte just nu. I framtiden kommer mitt kattägarskap vara längre än nio dagar, var så säkra. Tyvärr lever inte kattskrället idag heller, utan blev olycklig överkörd. Rest in peace, (Dexter) Morgan. Rest. In. Peace.
 
Jag for och flängde en hel jävla del också. I våras blev det ett par dagar i Barcelona. Härlig stad, mindre lyckat resesällskap. Men vi hade det kul ändå fan, riktigt trevligt. Vi såg på Gaudis alla hus (som bergis skapades under drogrus), drack den vidriga drycken sangria och gick och la oss tidigt.
 
Trots önskan om att sprida Pelle-budskapet (oklart exakt vad det innebär) världen över, så förblev man för det mesta kvar inom de svenska gränserna. Jag hann med Ullared, vi stack på Lisebergs julmarknad och vi gjorde Skara Sommarland osäker. Något som förresten slutade med jag gick, helt ovetande, runt med trasiga badbyxor och flashade röven för alla barnfamiljer på plats.
 
Många turer i landet Falukorv hade musiken som grundorsak. Vi blev irriterade på Way Out West och vi festade som fan på Peace & Love. Och just årets Peace & Love går till historien som den trevligaste av festivaler genom tiderna. Fan vad kul jag hade! Spanade in bloggare gjorde jag också. Och såg en coked up Rihanna icke-sjunga och vara den absoluta sämsta av artister jag fått äran att slötitta på. Det är inte alla som får.
 
Sen såg vi ju självklart Bruce Springsteen på Ullevi igen. Det var lite episkt faktiskt, karln har aldrig varit bättre. Något som inte var fullt lika bra, men ändå underhållande jävlar, var Allsång på Skansen som vi for iväg på mitt i Pride-veckan. Undertecknad hamnade på TV och vi fick se en bakfull Mums-mums Zelmerlöw in action.
 
Pelle Nilsson växte upp, tog beslutet att odlade skägg och blev på köpet man. Jag börjar sakta men säkert finna min signaturlook och vad som klär mitt pubertala moppefjun.
 
TV-serieåret har varit det bästa på så jävla länge och jag blir hård mellan benen bara av att tänka på alla högklassiska säsonger jag betat av. Jag införskaffade femte säsongen av Dexter och fangirlade som fan på Julia Stiles som säsongen kretsade kring. Sen fann jag också två av mina... ja, jag kan kalla de två nya favoritserier, fan i mig. Se Girls och Homeland för fan, jag råder alla er som inte gjort att unna er lite bra TV. Det här är så jävla bra. Lena Dunham, skapare av och huvudrollskaraktär i Girls, fick utmärkelsen "årets coolaste person" här om veckan. Med all jävla rätt! Och Clarie Danes och hennes Homeland kammade hem den första Emmy-statyetten åt Showtime. Också det helt jävla rätt! Sen gillade jag verkligen Newsroom också, ej att förglömma.
 
SE FO I HELVEDE!
 
Jag försökte sälja av mina kalsonger på Blocket. Blev nekad.
 
Såg äntligen Avatar. Tre år efter premiären. Den var inte så bra, nej. Tvärtom så hamnar den i högen av smörigt Hollywood-crap som återanvänder samma idé om och om igen. Skittråkig.
 
Fick en mancrush på Liam Neeson. Såg Taken-filmerna och började önska att jag besatt en basstämma lika djup som den mannens.
 
Blev besatt av Big Brother tillsammans med grannen. Söndagskvällar blev BB-kvällar med alkohol. Hanna Widerstedt var min favoritdeltagare. Synd på fan att hon drog efter två veckor och tydligen var påhittad hela hon.
 
Ägnade ett helt inlägg åt att Lily Allen beslutat att släppa en comebackskiva. En kvinna som jag varit helkåt på i snart åtta års tid. Hon är fan ett i sitt slag. Synd att hon gick och gängade sig bara. Och födde barn. Och blev på smällen igen. #FML
 
Blev länkad av både HanaPee och Bloggkommentatorerna. Tufft! Dessutom så kokade jag ihop det jobbigaste uppdraget någonsin; att skapa en julkalender av andra bloggares visdomsord. Lady Dahmer ställde upp! Gaymasen ställde upp! Spiderchick ställde upp! Frans Strandberg ställde upp! Nästan alla ställde upp! Så jävla fränt och schysst gjort av folk!
 
Tog det mest krävande beslutet någonsin och började plugga en gymnasiekurs. Naturkunskap 2. Detta samtidigt som jag snittade 170-180 jobbtimmar i månaden. Skiten gick svinbra i början, men mot slutet blev det kaos. Jag tror jag skrev sammanlagt fyra fyrsidiga essäer på sju veckor och pluggade in 130 sidor tentatext. Samtidigt som jag jobbade, som sagt. Och hade hand om den där sketna julkalendern. #död
 
Jag lärde mig förkortningen "m.a.o".
 
Jag lurade alla att jag pökat ihop en bulle i ugnen på Instagram. HAH! Årets bästa prank.
 
Erkände min avsky mot Swedish House Mafia och jävligt många av er höll med.
 
Insåg att det var fem år sedan som jag tog studenten och kom till insikten att jag inte åstadkommit ett skit utav värde.
 
Trodde, i all ärlighet, nog att jorden skulle gå under den 21 december, men fick fel. På riktigt så var jag beredd på att något skulle hända. Kul att vi ändå är kvar här, eller vad säger ni?
 
Skrev det här inlägget.
 
2013: fylla 25 bast, börja plugga (annars jävlar!), se Springsteen igen, se Robbie Williams igen och dra på fler festivaler. Allt blir precis som vanligt m.a.o. Häh.


TAGGAR: 2012 / 2013 / gott nytt munsår / krönika

Värk och sveda - julhelgen i rim.

Julafton är över och snart resten av helgen likaså.
Det har inte varit helt perfekta dagar, det vill jag inte påstå.
Det hela började dagen innan, med en envis vaxpropp.
Den växte sig stor och satte för ljudintag helt stopp.
Men jag spolade med en öronsköljare i både en och två timmar.
Och o'boy - när en vaxpropp lossnar, så är det att man svimmar.
 
Sedan på julaftons morgon så brakade bilen ihop igen.
Ja, det var väl för ungefär 233 434 gången.
Men det var inget som farsgubben min inte kunde laga.
Trots det, så känner jag för att personalen på bilfirman aga.
"Allt som behövdes var en bromsservice, så nu funkar den perfekt".
Du, ditt ljugande svin, jag ska mala ned dig med en takfläkt.
 
Även om skiten blev lagad och precis som ny.
Så kan jag inte vissa tankar undanfly.
Jag måste få den dubbelcheckad "utifall att".
Man vill ju ogärna att ens bromsar ska få oväntat fnatt.
Överväger att kanske sälja av skiten rätt så snart.
Håll er undan från bilköp på Blocket är ett tips som är rätt så smart.
Närå, skämt åsido - bilen är ju faktiskt, när den rullar, väldigt bra.
Men varför, oh lord, ska alla slitageskadar falla just på jag?
 
Och på tal om skador, värk och sveda.
Ni skulle ha känt på min huvudvärk som juldagen fick inleda.
Aj, aj, aj och oj, oj, oj!
Den var då inte värst skoj.
Trodde ögonen skulle förgöras och huvudet implodera.
"Vad har jag gjort för att förtjäna detta" fick jag fundera.
Sen kom jag på det, vi hade ju hängt i badtunnan och druckit alkohol.
Ergo: min kropp var ofuktad som en bortglömd tvål.
Jag fick ösa i mig både en och två liter vatten.
Och sitta rakt upp i tre timmar sådär mitt i natten.
Jo, det är korrekt, jag klarade inte av ligga ner.
Jag trodde att om jag gjorde det, så skulle jag inte få se morgonen gry något mer.
Men ack vad jag undflydde huvudvärksdöden denna gång.
Med ett par Ipren i kroppen så somnar man sött i sin schäslong.

Men julen var trots alla sina missöden helt okej.
Fick ju faktiskt senaste Dexter-boxen, en klar favoritgrej.
God fortsättningen önskar jag, Pelle, författare av denna sajt.
Låt oss fylla nästa bloggår på en miljard megabyte.
 
Adjö.


KATEGORI: Pelles vardag
TAGGAR: julhelgen / låååååååååångt och fint rim / pelle rimmar så han svimmar och simmar / rim