När vardagen tar över.

Jag hatar när vardagen tar över all potentiell internettid. Som om jag skulle ett liv.

Ikväll firar vi en polares födelsedag på Grand Hotell med bubbelpool och plockbricka. Flott ska det vara.

Såg förresten den här skylten på parkeringsplatsen precis. Hundra spänn på att de först skrev "Epedimin". Närkingskan i all sin prakt. Schysst namn på ett kvarter dessutom.

 



KATEGORI: Fest och fylla

Ny karriär: siare.


Hade jag rätt eller hade jag rätt? Söndagsbilaga + aktuella Scorupco = sant. Fy fan, jag ser en ny karriär gro borta i horisonten. Jag som siare, skulle det kunna vara något? När jag tänker på det så här i efterhand, så hade jag alltid på känn att 11 september skulle ske.

"Idag är det 11 september 2001 och den här dagen kommer att ske! Den kommer att ske hårt!"

Skrämmande skit.

Tack till tjocka släkten som MMS:ar bilder på söndagsbilagor när jag är mitt uppe i jobbmaraton. Har inkomsten fokuserade på Barcelona-resan. Keeping the eyes on the price. Fångar dagen. Tiger för att vara guld och inte silver. Och så vidare.


KATEGORI: På tapeten

Dåligt samvete 101.


Hehehe.

Vet ni, jag har så djävulskt dåligt samvete. Hela tiden. Vem har vi att skylla detta på? Katten.

Det börjar redan på morgonen när jag åker till jobbet. Han ligger och degar i soffan, jag kliver ut ur dörren jävligt osynligt och hör han då springer mot ytterdörren för att börja jama. Högt och länge som fan. Och när jag sedan kommer hem, så skriks det som om livet varit Sveriges värsta misär medan jag varit borta. Egentligen är han väl glad att se mig, det fattar jag. Men ändå, vad har hänt med att säga "vad kul att se dig" och sedan lugna sig.

Han äter som han ska, han är social, jag leker med han, lådan används skitmycket (bokstavligen) och han verkar trivas. Det är bara det där gallskrikandet som suger.

Jag måste ju kunna jobba och göra saker, bara för att jag har katt? Det är därför man skaffar ett sådant här djur. Självgående skit, inte i närheten lika krävande som en hund. Visst att det ska undvaras tid till en kattunge (speciellt en som kommer från ett hus med fyra andra katter). Hoppas det lugnar sig snart och att han kan låta en åka iväg utan ett farväl i D-moll.

Undrar vad grannarna tror? Att det pågår plågsam tortering av griskultingar alla dagar i veckan? Det är ju bara lördagsmorgnar vi kör halal här i hemmet.

Sandra, min goda vän och kvinnan full med katter, har gått med på vi ger det två veckor. Lättar inte mitt pissiga samvete eller att katten in slutar gapa, så får han återvända. Hon tycks dessutom sakna lillgrabben. Om hon är en galen kattant, undrar ni? Hahahahahaha....

Ja.


KATEGORI: Pelles vardag