När vardagen tar över.

Jag hatar när vardagen tar över all potentiell internettid. Som om jag skulle ett liv.

Ikväll firar vi en polares födelsedag på Grand Hotell med bubbelpool och plockbricka. Flott ska det vara.

Såg förresten den här skylten på parkeringsplatsen precis. Hundra spänn på att de först skrev "Epedimin". Närkingskan i all sin prakt. Schysst namn på ett kvarter dessutom.

 

Publicerat i: Fest och fylla

@ West Hollywood.

Ny karriär: siare.


Hade jag rätt eller hade jag rätt? Söndagsbilaga + aktuella Scorupco = sant. Fy fan, jag ser en ny karriär gro borta i horisonten. Jag som siare, skulle det kunna vara något? När jag tänker på det så här i efterhand, så hade jag alltid på känn att 11 september skulle ske.

"Idag är det 11 september 2001 och den här dagen kommer att ske! Den kommer att ske hårt!"

Skrämmande skit.

Tack till tjocka släkten som MMS:ar bilder på söndagsbilagor när jag är mitt uppe i jobbmaraton. Har inkomsten fokuserade på Barcelona-resan. Keeping the eyes on the price. Fångar dagen. Tiger för att vara guld och inte silver. Och så vidare.
Publicerat i: På tapeten

Dåligt samvete 101.


Hehehe.

Vet ni, jag har så djävulskt dåligt samvete. Hela tiden. Vem har vi att skylla detta på? Katten.

Det börjar redan på morgonen när jag åker till jobbet. Han ligger och degar i soffan, jag kliver ut ur dörren jävligt osynligt och hör han då springer mot ytterdörren för att börja jama. Högt och länge som fan. Och när jag sedan kommer hem, så skriks det som om livet varit Sveriges värsta misär medan jag varit borta. Egentligen är han väl glad att se mig, det fattar jag. Men ändå, vad har hänt med att säga "vad kul att se dig" och sedan lugna sig.

Han äter som han ska, han är social, jag leker med han, lådan används skitmycket (bokstavligen) och han verkar trivas. Det är bara det där gallskrikandet som suger.

Jag måste ju kunna jobba och göra saker, bara för att jag har katt? Det är därför man skaffar ett sådant här djur. Självgående skit, inte i närheten lika krävande som en hund. Visst att det ska undvaras tid till en kattunge (speciellt en som kommer från ett hus med fyra andra katter). Hoppas det lugnar sig snart och att han kan låta en åka iväg utan ett farväl i D-moll.

Undrar vad grannarna tror? Att det pågår plågsam tortering av griskultingar alla dagar i veckan? Det är ju bara lördagsmorgnar vi kör halal här i hemmet.

Sandra, min goda vän och kvinnan full med katter, har gått med på vi ger det två veckor. Lättar inte mitt pissiga samvete eller att katten in slutar gapa, så får han återvända. Hon tycks dessutom sakna lillgrabben. Om hon är en galen kattant, undrar ni? Hahahahahaha....

Ja.
Publicerat i: Pelles vardag

Name the pet.


Möt min nya sambo. Han är en semilånghårig bondkatt på drygt tretton veckor.

Min närmsta var ganska mycket emot att jag skaffade katt. Som om hela ens vardag skulle vara över. Som om jag skulle låsas fast. Päronen blev mest arga för att jag inte skulle kunna vakta deras hus under sommaren (vilket är fel) och ett av alla syskon tyckte det var djurplågeri. Jag blev faktiskt förolämpad och lite "chicken" för att skaffa ett husdjur.

Men jag har gjort veckor av research, hört efter med andra kattägare, planerat veterinärbesök och fixat sällskap under den första tiden (medan jag jobbar). Det ska gå bra att ha katt i lägenhet. Och man kan ta med den till andra ställen tillfälligt om man ger den rätt förutsättningar. Sen, inte att förglömma, så sköter ju en katt sig själv rätt så mycket.

Så... ÄNTLIGEN LITE SÄLLSKAP! Om än ett fyrfota sällskap. Jag är nöjd och glad. Och den egentliga anledningen här är att jag vill att ni ska hjälpa mig namnge kräket. Jag har ett namn som jag är 97 procent säker på att jag vill ha. Men det kan ju alltid komma ett bättre. Eller ett kickass mellannamn, vem fan vet?

Så shoot - namn till en hankatt, tack! Bäst förslag belönas.
Publicerat i:

Tänder i skiffernyans.


Jag kan inte sova och allt jag ligger och tänker på är en Colgate-tandkräm. Ni vet, sorten som har en färgskala på förpackningen så att man kan mäta resultaten? Jävligt märkliga färgval för att mäta tändernas färgutveckling.

"Älskling, älskling! Mina tänder har gått från skiffernyans till cementgrå!"

Av alla de ting som är värda att hålla en vaken en lördagsmorgon.

Så jag hade en vild fredag. Ville kliva upp klockan åtta, men försov mig (till inget) i två och en halv timma. Kutade upp från sängen (utan anledning) och svidade om kläder fort som fan (återigen helt utan stressorsak). Slog mig ned framför tv:n och såg på Mythbusters. Sedan tvättade jag från tolv på förmiddagen till halv nio på kvällen. Sann historia.

Till och med hallmattan fick sig en omgång. Och skiten blir aldrig mer sig lik. 149 spänn rakt ner i Rustas penningpung.
Publicerat i: Pelles vardag

En nyttig lektion.


Idag ska vi lära oss hur man på bästa sätt står och ser på sina fötter. En konst som är få förunnat.

FÖRBEREDELSER:
- ha två fötter
- ha ryggrad (i dubbel bemärkelse, ingen dör av lite stake)
- stretcha nacken en aning.

UNDVIK:
- att dricka litervis med kaffe innan (läs mer här)
- att ramla framåt

HOW TO:
- böj nacken sakta framåt
- låt blicken fara över bröstkorgen och vidare mot golvet.
- fokusera på fötterna.
- stå kvar.

VARFÖR/RESULTAT:
- man lär sig uppskatta kroppens allra bästa delar.
- smutsen på golvet fångas i periferin och man inser att det är drygt tre veckor sedan det dammsögs.

Lektion över. Låt mig veta hur det gick för er, lärjungar.
Publicerat i: Mäster lär ut

Gilla.


Jag var nöjd över det här hela helgen och hånflinar fortfarande när jag tänker på det.

Undra när känslan av att vara oövervinnerlig kommer lägga sig? Kanske lagom till Titanic 3D kommer ut. Jag har hört att den också ska ha ett speciellt djup i sig. Kanske kliver man ur salongen som ett jävla vrak, som om man nått botten.

Hehehe.
Publicerat i: Film och tv

En kopp död gammelfarmor.


Ikväll ska jag jobba. Förberedelser: kaffe. Litevis av skiten.

:O:O:OL:O!!!!!! OMFG! AAAAAAGAAHAHAH!HH! XX!

Bieffekter åsido, nu ska vi analysera den här drycken på djupet. Närmare bestämt den senaste koppen som for ner genom svaljet och blandade sig med magsyran.

NEGATIVT
- Just den här sista koppen tryckte över hela psyket till det mer ohälsosamma stadiet i en kaffekonsumtion. Vilket leder till en mild grad av Tourettes, sämre finmotorik, sladdriga kroppslemmar och så vidare.
- Tandraderna gick från mesig gräddvit till (passande nog) mörk lattefärg.

POSITIVT
- Kaffepulvret var spetsat med kardemumma, vilket ger en känsla av att ett fikabröd är närvarande. Lite som att förnimma sin döda gammelfarmor. Om hon var ett utbakat sötebröd kryddat med kardemumma.
- Inget passar bättre till Sherlock (fuuuuuuuuuuuuuuuuuuu vilken skitbra jävla serie) än en kopp död gammelfarmor.
- Jag blev pigg.

BETYG

Publicerat i: Sushibetyg

Steve Buscemi är jag?


om du själv inte skulle medverka
i denna fantastiska rulle, vem skulle få äran
att spela huvudrollen?
Om man skulle gå bara utseendet (vilket vi alltid ska), så skulle jag gärna se till att Brad Pitt fick äran att gestalta en. Dessutom får jag ofta höra att jag beter mig som en biroll ur Thelma & Louise, så där har ju vi ju ännu en sak gemensamt, jag och Pitt. Annars vore ju Steve Buscemi passande.

grattis och välkommen in i häftiga klubben för 24-åringar.
Säger soon to be 25-åringen. Dina välkomnande gör inte det faktum att du snart är halvvägs till femtio mindre verkligt. Desperat, Hanna. Desperat.

grattis dårå.
Enastående passion i den här kommentaren. Tack dårå.

skrytbild! märkesbög!
buuuu. buuuuuuuuuuuuuuuuuu och så vidare.
Lägg också gärna märke till 59-kronors mjukbrallorna från Klädjätten och raggsockorna från Gekås, Ullared. Är Resteröds förresten ett märke att skryta med? Min moster bor vid fabriken i Ljungskile, så det är där som jag köpt mina fillingar. Billigt och bra. Så låt skammen nu växa inom dig för att du tog mig för en ytlig stekare. Mouöhöhöhö.

Fred.
Publicerat i: Svar på kommentarer

Filmen om mitt liv.


Så jag såg Tropic Thunder igår. Awesome rulle. Handling i kort: de tror de spelar in en djungel-krigs-actionrulle, men allt är verklighet. Hollywood-intelligensen är, vill jag åtminstone tro, porträtterat ytterst verklighetstroget.

Jag kom att tänka på hur mitt liv skulle bli på film och vad för typ av genre det skulle hamna under. Det första som slog mig var "vardagsporträtt" (som från och med nu är en egen genre), mer känt som "lökig Bergman-jibberish".

Handling: trött och sliten Pelle häver sig ut bilen och vankar upp mot ingången till trapphuset. Det ekar. Inget händer. Fotstegen studsar mot trapphusets väggar. Nyckel vrider om låset in till lägenheten. En suck kommer från Pelle. Diskberget är enormt. Tar av ytterkläder. Börjar diska. Stannar upp. Låter ögonen vila på de vita skåpluckorna. En handflata får vila mot vattnets yta. Diskandet fortsätter. Ögonen fastnar på pumptvålen. Lödret är borta. Slut.

Dialog: ingen, för att stärka känsla av "äkta vardag".

Publik: pretentiösa skådespelarstudenter och högt aktade konstnärer.

Mottagande: vinner undergroundpris på en inrökt pub i Berlin, Bronsmustaschen. Leder till sändningstillfälle i SVT2. Hela 334 pretentiösa skådespelarstudenter och högt aktade konstnärer ser filmen på tv.

...

Så det här blev rätt random.
Publicerat i:

Vila i frid... Mufasa.


Rent spontant så skulle man kunna tro att den här söndagen skulle ägnas åt att sorgegotta (verb) sig över Whitney Houstons död. Men nej. Jag vet inte varför, men jag börjar väl bli immun mot den självdestruktiva klichén som är superartister + knark = död.

Knark dödar. Synd på en jävla pipa bara.

Istället ska jag låta er följa tillbaka mig till gårdagen. Vi fortsatte min födelsedagshelg med att gå på Lejonkungen 3D och avsluta med sushikäk. Det var första gången som jag gick på bio och faktiskt sett filmen innan. Många gånger. Överraskningsmomenten var ju frånvarande. Men trots det så hoppas jag varje gång att Mufasa ska överleva fallet ned i ravinen.

Men nej då. Ond bråd död. Varje gång. Simba blir kvar ensam med sin fars lik.

"HJÄLP! NÅ'N HÄR!? VEM SOM HELST!"

:'(
Publicerat i:

Födelsedagsfredag.

image description
image description
image description
image description
Så min fredag var svinbra. Först knäppte vi öl och skumpa hemma hos mig och spelade Chicago. Ett hederligt 80-talskortspel. Jag vill låtsas att det var födelsedag till ära som vi spelade det, 80-talist som man är och allt.

Mot eftermiddagen så drog vi till Gustavsvik (ett badhus här i orten) och deras relaxavdelning. Och hörni, känslan av att sitta i morgonrock i medelhavstemperatur och dricka öl... inte mycket klår det. Speciellt när det, en trappa ned, går runt utarbetade småbarnsföräldrar som skulle göra allt för en bira. Det är då man är glad att man är tjugofyra bast och inte lyckats åstadkomma något av det förväntade svennelivet.

Och presenterna sen! Vilket jävla agentuppdrag de satt igång, mina peers. Farsan (a.k.a fylleskjuts), receptionen på badhuset och bartendern var alla var med i presentsmugglingen. Själv anade jag inte ett jäkla skit. Jag skrek till och med "tyst" när "jag må han leva" började sjungas, för jag trodde att de töntade sig (en är snäll på så vis). Föga anade jag att bartendern stod bakom med ett big ass paket och en öl i näven.

Nu är jag ett fotbad, en fotfil, en fotsalva och ett paket fotsalt rikare. För att "jag gillar ju fötter så". Världens bästa image för övrigt.

Kvällen avslutades på ett ölhaket med lite fler fölk. Vid det här laget var jag en aning... ja, "semi-bakis". Trött som fan. Alkohol sedan tidig eftermiddag och fyra timmar i badhus gör sitt för orken. Men trevligt hade jag. Tack till alla som kom och förgyllde kvällen. Älskar er inte, men gillar er hyfsat bra ändå.
Publicerat i: Fest och fylla

Jag i ett par Batistini.



Okej, så det blir en hektisk helg den här veckan. Jag har fyllt år och det ska firas med pompa och en jävla massa ståt. Så för "fräcka fredag" denna gång, så kan ni väcka lusten med följande mentala bild: blekfet närking som badar bubbelpool med en öl i vardera hand. Klädd endast i ett par Batistini-badbyxor (sista minuten-köp).

MM-MM-MH! Det är så att jag rinner te' utav tanken på mig själv.

Skål på er!
Publicerat i:

JAG FYLLER ÅR!


JAG FYLLER ÅR! YEAH!

Skriv grattis.

Dagen till ära, så tänkte jag att vi kunde uppmärksamma talet "24" lite extra.
- Nu är jag lika gammal som namnet på en urtidsserie med Kiefer Sutherland, allas vår urtidsalkis, i huvudrollen.
- År 24 e.Kr var året då första januari föll på en lördag och idén till en extra dag ledigt efter all mjöd kom att gro i folks huvuden.
- Talet 24 går att dela på åtta olika sätt. Vilket, ironiskt nog, är exakt lika många sätt man kan stycka en 24-åring på.
- Nu är jag exakt gammal som antalet centimeter på min allra käraste ägodel.
- Andra 24-åringar idag: tvillingen och bloggbuddy Therese.

Tjugofyraaaaaah... det sitter fint i käften.
Publicerat i: Pelles vardag

Kvalitetstid på porslinstronen.


Försökte komma på något att recensera, men insåg att jag inte kunde förmå mig själv åstadkomma något värt att betygsätta. Så jag recenserar dagen som varit.

Så jag klev upp i gryningen, svidade om till jobbuniform, jobbade, kom hem, svimmade på soffan och satt mig vid datorn. Inte en fullt så innehållsrik dag, men ändå värd att analysera på djupet.

NEGATIVT
- min snorproduktion slår alla rekord.
- rosslande hals.
- sista dagen som 23-åring.

POSITIVT
- min snorproduktion slår alla rekord.
- Lill-Babs-stämbanden som härjar nere i svaljet.
- imorgon är det dags för födelsedag.
- kvalitetstid på porslinstronen med nya numret av Elvis.
- bryggkaffet med en tesked kardemumma.

BETYG


Det blir en stark trea tack vare lässtunden på dasset.
Publicerat i: Sushibetyg

Skicka brev till mig.


Så jag satt och läste gamla snigelbrev från er bloggläsare igår. Även om bilden säger det motsatta, så har jag faktiskt en hel bunt med handskrivet i en låda. Ganska otippat egentligen, att så många valt att skickat ett par väl valda med snailmail på grund av min semi-lilla blogg. Sen att jag varje gång tiggt till mig skiten är mindre viktigt.

Josåatte.. jag fyller ju imorgon. Dags att skicka nya lovord, tycker ni inte? Jag gillar vykort.

"MEN PELLE, VI HAR JU INTE DIN ADRESS!" skriker ni inombords. Lugn. Med risk att få en stalker på halsen, så kan jag inte bara skriva ut adressen i ett inlägg. Och en postbox är till för folk med huvudet i det blå. Så jordnära som en är, så tänkte jag komma med ett par ledtrådar.

SÅ FÅR DU FRAM PELLES ADRESS OCH KAN SPRIDA LITE KÄRLEK PÅ HANS FÖDELSEDAG:

[FÖRSENT, hehehehe. Maila om du skulle ha missat chansen]

Mjältbrand undanbedes vänligt, men bestämt.

Ledtrådar kommer att raderas inom kort på grund av livsrädsla.
Publicerat i: Pelles vardag

En sticksåg till Elly.


pelle, vad hände med multimåndag?
Multimåndag ersattes av multibesiktning, multijobbmaraton, multilite sömn, multilös mage och multisnor. Anna, hur lite du än vill erkänna det, så är jag ingen robot. Jag är en man, en människa. Mer kroppsvätskor forsande ut samtliga öppningar. Bloggen dog lite med mig. Där har du din detaljerade ursäkt. Nöjd?

inte för att vara sådan, men det är faktiskt februari.
Amenduuuuurå! Ska'ru säga! Flämt å sido, det har du rätt i - det är fan februari! Det är det bästa med att vara helt världsfrånvänd, helt plötsligt är man inne i en ny årstid och allt man tänkt på är sig själv. Rekommenderas starkt.

sniglar, de är så jävla äckliga. klökreflexen sätter igång bara jag tänker på de
Det roliga med den här kommentaren var att jag aldrig innan hört ordet "klökreflex". Aldrig. Jag fick till och med googla dess betydelse. Och det är inte ens något dialektalt jibberish, utan ren och skär rikssvenska. Min nya favoritmening är därför: snigla inte på mig, du sätter igång min klökreflex. Med inspiration från din kommentar, Thessi.

eller så lägger man små mjukkokade bitar av mat på bordet framför ungen och låter den äta själv. smidigast för alla parter. win!
Och när vi ändå är inne på det barbariska temat, låt oss lägga fram en stycken sticksåg, en spikpistol och ett fat uppskivad flugsvamp, tycker du inte? Nädå, Saffy - du vet att jag bara sköjar med dig. Håll mig uppdaterad på knoddens finmotorik, m'kay? Spanks.

Fred.
Publicerat i: Svar på kommentarer

WOHO!


JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

Bilen gick igenom besiktningen! Det som behövs ordnas är att byta en lampjävel. Rookiemisstag, jag vet. Men vem fan bryr sig en dag som denna. Soligt är det också. Och bara fem minusgrader. Dessutom tyckte jag mig höra änglakörer uppifrån himlen. Rosa sockervadd flyter i horisonten också.

Jag mår bra nu.
Publicerat i: Pelles vardag

Da'n före doppa.... besiktningada'n.



Da'n före besiktningsda'n. Det är som julafton, fast med en grövre ångest och mindre bakfylla.

Så imorgon besiktar jag den blå Peugeoten och jag har på känn att det kommer gå käpp rätt åt helvete. Inte för att bilen går dåligt eller så, utan för att det bara hör januari månads ekonomi till att behöva maxa kreditkortet på att laga bilhelvetet.

Som sagt - precis som julafton.

När jag blir gammal ska jag inte äga någon bil. Det finns inget som kostar så mycket pengar som att äga en låda med fyra hjul.

Rent spontant gissar jag på att blir... ehm... tre tvåor. Kanske fyra stycken.
Publicerat i:

Living in a happy nation.


Det är lördag och jag upprepar vad jag tidigare sagt: det här är den gladaste dagen i veckan. Oftast. Själv jobbar jag hela kvällen. Och är inte det i sig något för er och er skadeglädje, så har jag gjort en spellista med de (vidrigaste) låtarna med temat "lycklig".

En del i att uppleva lyckliga lördagar är att lyssna på skitmusik som får en att minnas svunna tider. Låtar som man.. ja, som man kanske fyllelyssnat på en gång i tiden, jag vet inte.

"HAHAHA! Som jag kaskadspydde till den här låten förra sommaren. Bara tanken på det gör mig jävligt glad".

Innerst inne så vet ni vet vad jag menar. Här är länken till spellistan.
Publicerat i:

Irrationella rädslor.


Tvestjärtar / gammal mjölk / clowner / spindlar / strutsar / otecknade mumintroll

För skojs skull.

Någon annan som sitter på idiotiska rädslor?
Publicerat i: Okategoriserbart

Ullfetischism.


Snöstorm och 49 minusgrader gör inte mycket för den personliga sexigheten. Men är det en sak jag fått berättat för mig*, så är det att med endast raggsockor på kroppen så kommer man långt.

Tacka mig senare.

Publicerat i:

Jag och min foppatoffla.


Så jag gjorde ett utspel på Twitter här om dagen. Skåda det ovan. 11 retweets också, vilket är lite av ett rekord för mitt sketna Twitter-konto. Tror eventuellt att något lökigt tweet om kungsgranar kan ha fått fler, men det var jag mindre nöjd med.

Det här å andra sidan, det är pure buskishumor.

Det är bara det att jag inte fick något svar på frågan. Min rem på höger foppatoffla brast på mitten och jag vet inte hur det ska sorteras i soporna. Materialet är ju onekligen ensam i sitt slag. Är det gummi?

Hjälp.
Publicerat i: Pelles vardag

Hur man bäst matar en unge.


Dagens tips faller inom kategorin "de vuxna av imorgon". Det är dags att jag delar med mig av mina erfarenheter av hur man matar en knodd. De är ju trots allt framtidens städare, diktatorer och bergsbestigare, för att bara nämna ett fåtal potentiella yrken.

Hur du bäst matar ett spädis:
- med sked.
- med barnmat

Det var bara det. Förnuftet framför allt.

Materialet på skeden i sin tur avgör hela ditt barns framtid. Det vill säga om hen (genusmedvetenhet, 1 poäng) väljer att staka vägen mot ett seriemördarskap eller sluta upp som karriärist i huvudstaden. Men det är ett inlägg för en annan gång.
Publicerat i: Mäster lär ut

Semi-GI.


Anna twittrade förut att hon höll på med kladdkakemuffin. Jag vaknade upp ur min heroinkoma och tänkte att "det vore för jävla gott med kladdkaka". Speciellt en gjord på riktigt choklad. Det är ju lite GI-metoden över det. Semi-GI.

Jag hittade det här receptet och valde att jobba efter det med de få ingredienser jag hade. Läs: för lat för att gå de fyrtio meterna till affären.

"Bakpulver behövs ju ändå inte i kladdkaka", "aldrig att jag häller i sirap", "jag har visst bara femtio gram choklad", "det här är nog hundra gram smör" och så vidare.

POSITIVT

- godkänt utseende
- ugnsformen fungerar

NEGATIVT
- vidrig smak
- framkallade illamående
- tre millimeter tjock

BETYG
Publicerat i: Sushibetyg

Från Bieber till Sheen.


Mitt pass går ut imorgon. Och med Barcelona runt hörnet, så var det på tiden att det förnyades.

Argumentet utåt brukar vara att jag inte bryr mig nämnvärt om passfotot, för "det är ju ändå inte något som används så ofta". Sant förvisso, men oss mellan så var jag jävligt nöjd med att bli av Bieber-svunget på det gamla helvetet, samt slippa ångesten som kommer med den där signaturen.

Entering det nya passet (man får en förhandstitt).

2017, då... det är då jag vet. Då jag vet att det inte är en god idé att ägna den arla morgonstunden, efter tio timmar jobb och fem timmar sömn, åt att fixa ID-handlingar. Det gick från oskyldig artonåring till gravt skadad heroinjunkie. Rödsprängda ögon, snedvriden mun, stirrig blick och en sjuårings namnteckning. Värst var ändå att jag blev oförmögen att säga något, utan betalade och gick.

Hoppas Photoshop är en del av datapaket på pass-myndighets-byrån-kontoret. Eller att det används ett anti-metadon-filter.
Publicerat i: Resa