Mums-mums Zelmerlöw.

Pelle på Skansen.

Imorgon åker jag och mina peers till Stockholm och går på spektaklet som är Allsång på Skansen. Jävligt spontant bokat, det måste erkännas. Jag tror inte jag riktigt förstått vad jag gett mig in på än faktiskt. Sen är det lite delad meningar om huruvida vi ska sitta och paxa en parkbänk från arla morgonstund eller om vi ska gå runt och utforska Skansen och resten av Djurgården.
 
Jag är mer för det senare alternativet - att gå runt lite. Leka med älgarna, kela med aporna i terrariet och äta lite glass. Fint väder ska vi få också, dra på trissor.
 
Kanske att vi kompromissar, jag vet inte? Jag skulle kunna tänka mig att "köa" från fyrasnåret på eftermiddagen. Det borde vara lagom för att se Mums-mums Zelmerlöw med blotta ögat och tillräckligt långt bort för att kameran inte ska kunna urskilja ens face i havet av människor.
 
Någon här som varit på Allsång på Skansen? Är det roligare om man är full? #packarnertrevinare
Publicerat i: Musik, Resa
Taggar: Allsång på Skansen, Mums-mums, Måns Zelmerlöw, onani

White trash och en trashad dörr.

Fy fan vad jag fick lite sömn i natt. Och jag som var så jävla trött efter helgens festande och spelningar. Who's to blame? The white trash junkie-familjen i lägenheten här i huset.
 
Låt oss ta allt från början. Steg för steg.
 
- Jag sover, så som sig bör under natten och småtimmarna.
- Vaknar för att någon vrålar "MAAAAAAAAAMMA!" nere på innergården. Kikar ut genom fönstret och ser att det är en av glinen (som bör över tjugo bast) som bor i här i huset. Full som fan och utelåst.
- Han fortsätter ett tag till och jag försöker ignorera röven av jäveln som väckte mig.
- Precis när jag bestämt mig för att kasta ned min nyckel, så att han kan komma in i trapphuset, så öppnar en granne i husporten bredvid och frågar vad problemet är. Jag hör inte vad som händer, men de försvinner in och det nämns samtidigt något om misshandel.
- Jag somnar om.
- "MAAAAAAAAAAAAAMMA!". Jag vaknar igen. Tar på mig tröjan, redo att gå och öppna dörren åt satans avkomma. Kikar ut genom köksfönsret och ser att han försvunnit. Tänkte att han gick väl iväg.
- Sätter mig på sängkanten och hör hur någon laddar två sparkar mot porten på andra sidan huset. Han hade alltså traskat runt kåken och försöker ta sig igenom den vägen.
- Dörren, som i stort sett bara består av glas, får en rutan sönderkickad. Låt mig försäkra er om en sak, en ruta som krossas i ett trapphuset mitt i natten - den rutan låter ordentligt högt.
- Ungen häver sig in. Jag hör hur andra grannar reagerar. Grabben börjar nu ett maraton av knacka på dörrar (vi har två dörrar i det här huset på vissa lägenheter, en hallentré och en balkongdörr som alla kommer åt).
- Han går mellan dörrarna, skriker på mor (som jag antog däckat av något rödtjut hon tippat i sig) och bankar som fan.
- Det är nu jag förstår att morsan ignorerat ungen sin (schysst mot oss andra dödliga), för hon sa något om att hon "inte orkade hör på honom mer och undrade vad fan han ville".
- Han ville ha sina kläder som låg på sängen. Det var därför som han väckt alla inom en mils radie och sparkat sönder en dörr - han behövde sina kläder. Morsan kastar ut skiten och säger något (det är svårt att uppfatta varje ord genom ett brevinkast) elakt och smäller igen dörren.
 
Sen vet jag inte vad som händer. Puckot försvinner en sväng, men återkommer senara igen. Gapandet på morsan börjar igen (den trashade dörren har vi visst förträngt). Någon ringer polisen som snart dyker upp och jag förstår att han hamnat i slagsmål på grund av sin "nationalsocialistiska tro".
 
"LITA ALDRIG PÅ EN JUDE!". Okej. Noterat.
 
Det dumma är att den enda känsla jag känner inför "det som skett" är skam. Jag är inte ett dugg arg, utan jag skäms bara åt den här familjens vägnar. Det är ju bra, för någon måste ju uppenbarligen göra det.
 
En bra sak dock: plötsligt känns mina planer om en lägenhetsfest inte helt uteslutet.
Taggar: en mor öppnar dörren åt sina full avkommor, white trash

Bruce Springsteen @ Ullevi, 27/7 2012.

Då var helgens västkustbesök till ända. Liseberg är avbetat, västkustklipporna är klättrade och Bruce Springsteen har fått äran att möta undertecknad en fjärde gång. Han är en lyckans ost.
 
Det är nu som jag sammanfattar gårdagens spelning. Till mångas förtret.
 
Låt oss börja med vädret. Det var kanon. Lite för varmt kanske, om får man säga så? Är det att be om en smäll på käften? Men plus fyrtio grader i en kilometerlång kö, det var inte jättekul. Det har rapporterats att minst fyra personer drunknade i den samlade mängd ryggsvett som producerades i kön. Och som det var folk i kö in på planen! Vi tyckte vi var smarta som var där en halvtimma innan insläppet (och fyra timmar innan konsertstart). Tji fick vi.
 
Och på grund av den enorma mängd Bruce-dyrkare, så fick vi se våra chanser att stå innanför kravallstaketet gå upp i rök mitt framför ögonen på oss. Det var tydligen lättare idag, på kvällens spelning, att komma närmre scenen. Det var tydligen inte lika många som ville köa i spöregn. Jag tröstar mig med att vi hade ständig sol, klarblå himmel och nära till ölen.
 
Men vi såg ganska bra ändå, får jag lov att säga. I alla fall jag och Steven. Syrran och hennes snut, som båda belönats med många fina egenskaper, men inte riktigt fått till det med längden, hade väl inte värst bra utsikt. Det är ju det som suger med ståplats. Hamnar man inte nära scenen eller väljer att stå långt bak, så är ju chanser att man ser något som kort individ rätt minimala. Helst bör man vara ett huvud längre än genomsnittet.
 
Vidare till musiken, så vad tyckte vi om den? Jag kan i ärlighetens namn säga att jag inte njöt vidare värst under de första nittio minuterna. Det var för mycket av "superfansens stund". Misstolka mig rätt, jag gillar Springsteen som fan. Jag äger alla plattorna (utom de två senaste, dumt nog) och har sett karln många gånger nu, men mitt musikkartotek sträcker sig längre än "bossens" verk. Alltså kunde jag inte så många låtar just där och då. Jag kände igen de flesta och hade ändå trevligt, men det blir till slut ganska lökigt att tvingas lyssna på låtar man bara känner till på ett "nynnande plan".
 
Jag ville ju vråla med till låtar som kom före Magic-albumet.
 
Sen, efter många Wrecking Ball-spår, så kom ju tillställningen igång ordentligt under de resterande två timmarna. Bruce Springsteen var som Bruce Springsteen alltid är: förjävla underhållande och publikvänlig. Under Dancing In The Dark så tog han upp en tjej på scenen som fick dansa med honom. Jävligt fräckt! Ullevis egna Courtney Cox.
 
Snacka om att ha något att leva på länge.
 
Nu ska jag gå Markus Larsson on your ass.
Sämst: Den sega starten och att vi inte lyckades klämma oss fram mot scenen. En bra spelning är, i min mening, en spelning där man kan skåda artisten på nära håll.
Bäst: Äntligen, äntligen, äntligen fick jag höra "the stadium wrecker", Twist & Shout! WOOT! Har alltid tajmat in fel dag och missat skiten förr, men nu jävlar!
Fråga: Varför är jag inte där idag med?
Betyg: FEM RYKANDE SUSHIBITAR!
Publicerat i: Fest och fylla, Musik
Taggar: 27 juli 2012, bra spelning, bruce springsteen, mer öl, twist and shout, ullevi

En helg på festkusten.

Snart tar vi vårt dick och pick och drar på en helhelg i Göteborg. På schemat står en Ullevi-spelning med The Boss, mister Bruce Springsteen. Eller som jag tilltalar han privat; "Bruppe".
 
Jag minns en gång när jag var hemma hos karln i New Jersey här om våren. Då sa jag till han att "Bruppe, vad fan - du måste loosen up med hela den där 'New Jersey'-grejen. Expandera dig åtminstone till New York".
 
Han slängde ut mig ur huset. Den jäveln.
 
Men det ska bli skitkul ändå, det ska det. Vi har ståplatsbiljetter till fredagsspelningen. Hur är det med er, någon som ska? Håll utkik efter mig så tar vi en öl ihop. Alla som har ståplatsbiljetter får ju gå på "pre-party" inne på arenan. Och det är ju lite... pre-coolt.
 
Kommer försöka att mobilblogga, men annars hittar ni mig under @personligapelle på Instagram och Twitter.
Taggar: bruce sprigsteen, jag och mina musikorgasmer, the boss, ullevi

Sorglig semester.

Så det blev en ganska halvkass start på semestern här i Närke. Först ägnade jag hela måndagen åt att kolla på allt Utöya-material som tv visat dagen innan och som jag missade på grund av jobbet. Den där minneskonserten bröt ju ned en både fysiskt och själsligt. Lalehs och Springsteens framträdanden var speciellt jobbiga/fina/bra.
 
Inte kunde jag förmå mig själv att inte kolla heller. Hoppas det är en empatisk läggning som spökar. Antagligen är det väl så, för annars hade man väl inte mått piss.
 
Sen fick jag ett telefonsamtal igår som också det var lite svårsmält. Jag ska dela mig av kontentan av samtalet, men innan vill jag bara säga att jag inte menar att "rida på vågen" av det som hänt eller att jag försöker vinna medlidande. Ni vet vad jag menar, alla känner vi någon som "är jätteledsen för att en före detta väns moster dött och buhu". På Facebook förekommer detta framförallt. Jag nämner det här nu och aldrig igen. Av respekt.
 
En av mina bästa vänner ringde igår och meddelade att en av dennes absolut bästa vänner gått bort. Väldigt plötsligt och oväntat, blott 29 år gammal. Jag har träffat den här personen flera, flera gånger på diverse fester, festivaler och andra tillställningar. Utan tvekan en av de trevligaste individer som man kunde få äran att talas vid med. Jag lider verkligen med alla närstående.
 
Det är ju inte för intet som man börjat se över sin egen dödlighet.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: ledsen, utöya

03:32, en nattreaktion.

Låt oss ponera att man har en gäst som väljer att spendera natten hos en. Är det då inte av dygd att fråga om det är okej att smeta av sminket på finhandukarna och förevigt missfärga frotén? Jo, jag kan tycka det.
 
IKEA-handdukar växer inte på träd.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: handduk, kåt

Välkommen till min knarkarkvart.

Min lägenhet har nu kommit till det där stadiet när den går från ett hyfsat rent hem till en härjad knarkarkvart. Som vanligt när jag jobbar så här mycket. Allt blir en tillfällig avlastningsyta för saker man ska "ta hand om sen". Alltså nästa gång jag blir ledig.
 
Första semesterdagen uppbokad.
 
Lägg gärna märke till smörklicken på tallriken i mitten av bild. Jag tror den har legat där sedan i onsdags eftermiddag. Jag vet inte hur den hamnade där eller när jag för den delen använde mig av smör, men jag har kastat beundransvärda blickar i flera dagar nu.
 
"Så fint den håller sig, klicken min. Trots rötmånad och allt".
 
Publicerat i: Epic failure, Pelles vardag

Fuji Direkt; the aftermath.

Jag skrev ju häromdagen om ett par misslyckade förstoringar av några bilder som jag beställde på Fuji Direkts hemsida. Ni gick alla samman i kommentarsfältet och tyckte att jag skulle hävda min rätt som konsument, kräva nya bilder och kämpa mot etablissemanget.
 
Jag var mitt i en Mikael Wiehe-sång.
 
Så jag hörde av mig till företaget i fråga. Två gånger på mejl och två gånger över telefon. Inget svar någonstans. Vilket är helweird, men jag tänkte, något blåögt måhända, att kundservicepersonalen kanske var på semester och skulle höra av sig så snart augusti kom. Jag beslöt mig för att vänta.
 
Men så idag fick jag en avi med posten. "Du har ett paket från Fuji att hämta ut". Och där hade vi de, bilderna som jag tänkt de från början. Eller ja, close enough åtminstone. Jag ska inte klaga. Lite brist i informationen kanske, men annars kan jag bara tacka och bocka.
 
Fuji Direkt, ni är här med benådade.
Publicerat i: Pelles vardag, På tapeten
Taggar: bra där, fuji direkt, nu är jag en nöjd man

Helgardering.

Semestern ligger runt hörnet vid det här laget. Och även om jag räknar med sol och utomhusaktiviteter varje dag hela dagarna, så kan ju inte eventuella regninslag helt uteslutas ur ekvationen. Det är ju trots allt Svea rike man haft förmånen att växa upp i.
 
Så jag köpte ett par DVD-boxar. För regniga dagar. Säsong sex av Weeds, säsong två av Breaking Bad och femte säsongen av Dexter. Jävligt frispråkiga serier hela bunten, svordomar och avsugningar om vartannat. Precis så som vi vill ha det.
 
Jag tror det här är att "helgardera sig". En plan B. En semesterns motsvarighet till dagen efter-pillret.
Publicerat i: Film och tv
Taggar: avsugning, breaking bad, dexter, jag är nog gravid, weeds

Din mamma.

Jag är innne på sista jobbveckan nu innan semestern. Sex jobbkvällar av sju möjliga är det som gäller. Jag hade min enda lediga dag igår, onsdag. Jag var helt slutkörd. Jag tänkte berätta om hur trött jag var. I klassisk "din mamma"-anda.
 
Samtliga påstående är tagna ur verkligheten.
 
Jag var så trött igår att sängen kändes som djävulssnarorna i Harry Potter.
 
Jag var så trött igår att jag inte läste pannkaksreceptet när jag lagade mat.
 
Jag var så trött igår att din mamma verkade gladlynt och fri från sitt Prozac-beroende.
 
Jag var så trött igår att jag inte orkade bli arg över Sjunde Himlen.
 
Jag var så trött igår att jag inte behövde visa legitimation på Systemet*.
 
/Egoina
Taggar: *Påsar under ögonen, hopplöshet, gammal

Skägget och pubishåret

jag hatar de som skaffar en låååång jävla text på sidan av midjan i en oläslig skrivstilsfont.
Den här kommentaren fick mig att tänka på en annan gång när en tjej skulle visa sin tatuering. Den var av det slag som du nämner ovan, placerad vid midjan. Jävligt långt ned. Allt jag kunde koncentera mig på var könshåret som flashades på samma gång. Än en gång var jag föga imponerad av personens tatuering.

haha och jag som tänkte, när jag såg bilden, "så ljust skägg han har".
Jag får ta tillbaka allt jag sa i det här blogginlägget, för nog är det ljust alltid. Förutom under hakan, där är det mörka hårstrån. Jag påminner lite om ett rådjur i nyansen. Lite ljus här, lite mörk där. Är förresten inne på dag fem eller sex nu på skäggodlandet, så det börjar ta sig. Får ser hur det blir i slutänden och när man ska ge upp.


[...] jag är fan nästan tröttare på semestern, måste vara all sömn man tar igen. sover mest hela tiden.
Fuck alltså, jag som är skiträdd för att sova bort hela semestern bara för att kroppen för engångsskull får känna av lite riktiga vila. Och klarar inte du, hälso-Emma, av att hålla dig pigg och alert, hur ska jag orka?


[...] min snubbe är så rädd att jag ska anklaga honom för särskrivningar att han till och med skriver ihop ord som inte ska skrivas ihop. stackarn.
Mate, du låter som en handfull av... kul. Jag skriver också ihop en del ord, nu när jag tänker efter. Även en strålande sol har sin pigmentfläckar, brukar man ju säga. Fast många av dessa ord är nog sådan som man kan "särskriva" om man "vill". Ett exempel som jag alltid måste googla är "nuförtiden", ska det sitta ihop eller ej? Jag vet inte ens nu när jag sitter här och försöker leka lustig. Så värdelös är jag.
 
Fridens liljor.
Publicerat i: Svar på kommentarer
Taggar: könshår, pubishår, skägg, tisdagstolken

Snirkliga tatueringar.

"Pelle Pelle! Kolla in min nya tatuering!" fick fick jag höra häromveckan och fick på samma gång lite carpe diem uppkört i nyllet. Textat i ett snirkligt typsnitt. Bra mycket värre än det jag letade på i mitt bildredigeringsprogram. Jag kunde inte förmå mig att säga att det var fint, utan kraxade fram ett "oj, där ser man, oj, oj, oj, oj...".
 
...
 
När jag ser tatueringar av det här slaget, så känner jag hur jag ovandlas till en pretto PR-konsult från innerstan. Som en lightversion av Dr. Jekyll och Mr. Hyde. Fast mindre monster och mer nörd. Jag hatar snirkliga, kursiva skrivstilstypsnitt och jag kan inte förstå när det blev allmänt accepterat att klä huden permanent med det. Eller latinska ordspråk med för den delen.
 
Nu är ju jag egentligen den sista som ska tala om tatueringar, jag är ju inget fan. Det har vi pratat om tidigare. Men om jag skulle få en pistol mot tinningen, så skulle jag nog göra något i stil med de nedan. Som folk skulle bli provocerad.
 
Den sista bilden har jag sett i verkligheten och jag sa "snygg tatuering, hörru!". Till svar fick jag jag ett "tack, det är Helvetica".
 
Nerds united. Sen låg vi med varandra.
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: carpe diem, må illa, tatueringar

J.R.R. Tolkiens våta dröm.

Som jag har kammat hem "cool morbror/farbror"-poäng idag. Jag ligger så mycket på plussidan att mitt fantasidiagram i huvudet slår igenom skallbenet.
 
Skägget som är på utväxt gör inte saken sämre heller. #rockstjärna
 
Så jag spenderade hela söndagen hemma hos päronen på landet. Alla som är något var där. Syrran vad där, Éowyn var där, big brother var där, sambon var där, Arwen var där... ja, ni hör - bara credigt folk. Till och med tvillingens hundjävel, Gollum, var på plats.
 
Och som barn- och hundlös individ, så är det min främsta uppgift att underhålla syskonens avkommor. Så idag har jag kastat småglin luften, åkt rutschkana, gungat bildäck, skrämts och badat. Samtliga sysslor flera, flera, flera gånger om. Som i en enda lång Teletubbie-rulle.
 
En reko söndag. Riktigt reko.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: barn, låtsasnamn, sagan om ringen-namn på alla småbarn

Skäggblogg.

Så här sitter man och stirrar stint in i dataskärmen igen. För en gångs skull så är alla kläderna på när man nyttjar webbkameran, så det är ju en massiv förbättring.
 
Är nu inne på dag tre som orakad. Jag och grannen (vars minsta vink jag lyder) tycker jag ska testa gränserna för min skäggväxt. Se vad skiten går för, om man kan få till den där ovårdad yetilook. Precis som alla "riktiga män" ska kunna.
 
Genusbarriär rest.
 
Jag har fått för mig att jag inte kan gro något ansiktshår. Eller jo, det kan jag väl. Jag rakar mig ju i stort sett dagligen. Men en är ju ljushårig egentligen och ljust skägg tenderar ju ofta att se ut som pubertetsludd. Men så här några dagar in i projektet, så ser det inte vidare blont ut. Kanske funkar trots allt.
 
Jag håller er uppdaterade.
Publicerat i: Pelles vardag, På tapeten
Taggar: ligg med mig, sexig pelle, skägg

This is insomnia speaking.

So, insomnia, we meet again. My good ol' friend.
 
Jag blir så jävla trött på mitt eget huvud, hur det väljer att medvetet (ja, jag väljer att tro att det här är med flit) håller mig vaken om nätterna. Jag har nämnt det här för, den här gamla visan när man jobbar skitsent på torsdagen och tvingas gå upp svintidigt på fredagen. Allt bara för att man ska kunna somna till lördagsmorgonen, då man måste få upp röven till klockan fem och åka till jobbet igen.
 
Och då är det inte ens min jobbhelg. WTF?! Låt mig vara ledig vad fan.
 
Så jag gick och la mig halv nio nu ikväll. Det var så länge jag orkade vara vaken efter en heldag som zombie. Innan jag slöt ögonen så hann jag tänka att "det här kommer stå mig dyrt". Jag hann sova i exakt en timma och fyrtiofem minuter innan jag vaknade igen. Klarvaken. Det var fortfarande ljust ute, men jag trodde kanske natten passerat sitt mörka stadium och att uret kanske var runt tre-fyra på morgonen. Men inte då.
 
Det är som om man straffas för att man går och lägger sig tidigt! "Åh nej du, gosse! Trodde inte att tänker låta dig sova en hel natt om du lägger dig innan Gladiatorerna ens kommit till finalakten". Jag och mitt huvud - det är något personligt.
 
Jag är trött hela tiden. Jag är trött på jobbet och på dessa jävla fittiga tider som sabbar allt vad rutiner heter. Jag är trött på att jag inte såg i tid att jag inte hade Naturkunskap B inläst och därför måste ägna hösten på komvux. Jag blir trött på mänskligheten när jag läser det här och hoppas alla går med i den här Facebook-gruppen.
 
Men framför allt jag trött på att vara trött. Måtte semestern vara här snart.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: trött, trött, trött

How to: skriva utfyllnadsinlägg.

Inga-Jill, en av mina favoritbloggare, publicerade häromdagen en lista på sin blogg med några random frågor. Jag snor listan rakt av, jag med. För även den här karln har bristande fantasi emellanåt.
 
Vilken svordom använder du mest?
Fan.
 
Äger du en iPod?
Jag äger en iPhone nu, men har varit stolt ägare av flertalet iPods i mina dar', ja.
 
Hur många resväskor äger du?
Är den listan på riktigt? Okej, jag äger två resväskor. Varav en av de egentligen är en sportbag, men som jag använder när jag reser.
 
När du är ledig, umgås helst med en hel barnfamilj eller en vän?
Helst är jag själv, när jag väl är ledig (det vill säga aldrig). Men en har ju en del vänner som behöver underhållas.
 
När stötte någon senast på dig?
Jag är nog ganska blind för flirtande. Men jag fick en hand kupad om skrevet för ett tag sedan, så kanske då? Detta skedde en sen kväll för kanske en månad sedan.
 
Vad åt du senast till middag?
Se föregående blogginlägg. Jag åt bröd med Bregott som jag svalde ned med ett glas C-vitaminbrus.
 
Tror du folk pratar bakom ryggen på dig?
Lätt. Jag kan nog uppfattas som ganska hård emellanåt, det retar nog röven av många. Men det är väl en del av livet, så vem pallar bry sig.
 
Vilket riktnummer befinner du dig i?
0582. Ja, jag vet. Country side.
 
Är du blyg inför det motsatta könet?
Jag är sällan blyg inför någon, om det är inte är när jag springer på en blyg, tillbakadragen person. Då blir socialt puckad och vet inte hur jag bete mig. Det kan nog uppfattas som blyg.
 
Vilken film kan du alla repliker till?
Hm, jag är en jävel på Den Lilla Sjöjungfrun och Lejonkungen.
 
Pratar du några andra språk?
Engelska och V-språket (mer om det en annan gång).
 
Diskar du din egen disk?
Ja, jag har blivit tvungen att göra det ända sedan någon satte upp en "din mamma jobbar inte här"-lapp på köksskåpet.
 
Tycker du att killen ska bjuda på första dejten?
Jag tycker att man ska splitta notan och sen gå och ha sex. Tillsammans.
 
Vad har du med dig in på bion?
Ett armborst, fyra splittergranater, en stor Hulken-dildo och en Oscar-meny.
 
Har du en blogg?
Ja.
 
Vilka personlighetsdrag är ett måste hos en partner?
Om det är en "partner in crime" vi pratar om, så är hämndlystnad, mordbenägenhet och villig att utföra tortyr att föredra. Annars så gillar jag alla som har galen humor, är TV-seriefreaks (det är ett personlighetsdrag, ja) och som är hyfsat funtade i huvudet.
 
När sov du senast på golvet?
Golvet? Varför skulle jag sova där?
 
Hur många timmar måste du sova för att funka normalt?
Minst sex, max åtta timmar.
 
Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
Är lite av en grammatik-gestapo. Blir illamående när företag, stora som små, inte kan föra sig i text. Säger det sällan högt längre, för är det något som provocerar folk, så är det när man påpekar slarvfel i text. Sen är det värt att påpeka att jag inte är något expert på något vis. Bara normalt skolad.
 
Vad åt du senat?
Bröd med Bregott.
 
Skulle du någonsin vilja hoppa fallskärm?
Jag skiter ned mig när jag står på en trappstege, en meter över marken. Så nej, inget fallskärmshoppande här inte.
 
Tycker du om att krama folk?
Kramar folk jag inte träffat på länge, men har inte direkt reflekterat över om jag gillar det eller inte.
 
Äger du en digitalkamera?
Jag har en Nikon D90 och en hög med tillbehör till den.
 
Vad är du allergisk mot?
Inget så vitt jag vet.
 
Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?
Ragnhild.
 
Idiotlista. Ångrade att jag gav mig på den redan under fråga två. Hoppas i alla fall ni fick något mer utförligare inblick i mitt liv.
Publicerat i: Mäster lär ut
Taggar: bregott, frågor, how to thursday, idiotlista

Reklamblad in the ass.

90 procent av min kyl består av riktigt gammal mat.
 
Så här går det när man först häver sig iväg till Borlänge för en veckas festival och sedan tvingas ut på landet och leva i exil under drygt två veckors tid. Det enda som ter sig hyfsat färskt och tjänligt är alkoholen, mitt Bregott med havssalt och äppelmusten från Kivik.
 
Inte nog med att kylen sakta men säkert bryts ned till oigenkännlig form, jag har dessutom slut på följande saker: tandkräm, tvättmedel, sköljmedel (använder bara ekologiskt nedbrytbart, så lugn), toapapper, schampo och kaffe. Allt som behövs för att kunna klassa sitt västvärldshem som beboeligt.
 
Men... jag orkar inte handla. Får börja använda reklambladen på toaletten. Eller hålla mig tills jag är på jobbet. Hur hade Björn Ulvaeus gjort tro?
Taggar: björn ulvaeus, kaskad, nummer ett, nummer två, toalett

Någon som vill ha två skitbilder?

Alltså vad fan, det här var ju måttligt underhållande. Ni ser bilden ovan, på alla trädtoppar. Den var en av alla inlämningsuppgifter som jag jobbade med under fotokursen jag läste förra året. Den skulle symbolisera en känsla av att vara vilsen, borttappad och så vidare och så vidare och så vidare. Flummigt som fan, jag vet.
 
Men den fick ett bra mottagande bland professorer och kurskamrater. Jag gillar den också. Och även om det inte syns, så ligger det ganska mycket jobb bakom den. Gillar hur underexponeringen funkar så jävla ballt.
 
Så jag tänkte: "den här bilden ska jag dela på mitten och förstora upp. Kanske ha de i sovrummet, känna av naturen, sova gott, vara ett med Moder Jord... bla bla bla". Bilden var tillräckligt högupplöst för att klara av en uppförstoring också, så jag slog till.
 
Resultatet:
Hörni, Fuji Direkt, hade jag vetat att era sommarjobbare skulle trycka på "autokorrigering" och överlåta resultatet helt åt ödet, så hade jag kanske besparat mig besväret (och pengarna) att få hem den här skiten. Det ser ut som två iPhone-bilder. Om ens det. Det ser ut som om jag fotat med mina gamla Nokia 3310. Och den hade ju inte ens en kamera, så det säger ju en del.
 
ERT FÖRETAG
Taggar: fuji direkt, min nokia 3310 i någons ändtarm som straff, onsdagsbetyget, skitbilder

Ode to my Telia-kompis.

Vet ni alltid har saknat i livet? Kontakter. Alltså folk som kan bistå med tjänster och hjälp om man frågar lite halvsnällt. Personer i min närhet har kontakter i Florida de kan få bo hos "om de får vägarna förbi" (jo tjena), som kan hjälpa de med F-skatten och/eller som kan ordna ett par handstickade raggsockor. Multifärgade. Bara en sådan sak som riktiga raggsockor, det vore grejer det.
 
Jag har länge känt att jag inte är vän med någon av värde. Ledsen peeps, men det är dags att ni inser att ni inte bidrar med värst mycket till den här dansen.
 
Men på senare dar' så har jag haft lite nytta av Addspirit-Anna. Visst, hon kanske inte kan kirra en all inclusive-charter för en spottstyver eller ordna en gratis Gilette-prenumeration. Men fan alltså, hon kan allt fixa schysst deal på Canal+ för praktiskt taget inga cash i månaden.
 
#teliakomis
 
Folk har ju joinat Hare Krishna för mindre. Jag är löjligt nöjd! Ägnade hela natten åt att kolla på Girls, min nya favoritserie. Den är skitlattjo! Och för att inte tala om den oansenliga mängd hud som visas mitt i nätterna. Hade ingen aning om att en sekreterare kunde vara så "naughty".
 
[lögn]
Publicerat i: Film och tv, Pelles vardag
Taggar: addspirit, anna, böjbar sekreterare, canal+, girls

Sommarkliché #1.

Det bästa med sommaren är att läslusten ökar markant. Bara de senaste tre dagarna så har jag betat av tre böcker och över tusen sidor. Ni ser skörden ovan.
 
PJOO!
 
Med vänlig hälsning
Pelle "läslusen" Nilsson
 
Taggar: anksex, kalle anka, läslus

Här finns det pengar att hämta.

Vem har inte någon gång spelat poker med sina vänner? Det känns som det mest ultimata umgängesnöjet som man styra upp. Det är bara att plocka upp luren och vips så kan ni vara samlade i ditt vardagsrum, du och dina närmsta polare. Allt som behövs är i stort sett bara en kortlek, lite spelmarker och ett par kalla.

Vi brukar låta bli att spela om riktiga cash, jag och mina vänner. Man vill ju ogärna skinna sina närmsta polare på allt de äger och har. Kanske är det också därför som vi har extra kul under våra pokerkvällar, jag vet inte?

Men på senare dar' så har jag börjat öppnat upp ögonen för poker på nätet - hittade en vettig guide här. För visst finns det pengar att hämta, så länge man lägger sina kort väl. En arbetskamrat fick hela sitt bröllop betalt och en bekant köpte ett helt lägenhetskomplex av sin vinst. Det är ju dumt att inte försöka i alla fall, man måste ju testa om lyckan är med en. Något som dessutom är bra med att spela poker online är ju att pokerfacet inte behöver vara påslaget precis hela tiden.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: poker på nätet, pokerlistings.se

Ett öppet brev.

Det här är ett öppet brev till dig, tjejen som kör postbilen här på landet, som alltid vinkar glatt (och djupt förföriskt):
 
Tro mig när jag säger det här; jag brukar inte alltid vara klädd i foppatofflor och sketna Crocker-shorts. Det är du som alltid dyker upp när jag som minst behöver det. Visst, jag råkade vara svettig idag när vi möttes. Och visst, det kan ha hänt att delar av denna svett droppade från hakan och ned på bröstet. Men det var bara för att jag klippte gräset och för att temperaturen utomhus mätte ungefär 455 plusgrader.
 
När vi ändå håller på så vill jag gärna förklara gårdagens utstyrsel också. Du vet, när du råkade skymta mig iklädd brottarlinne, mjukisbyxor och (!) träskor. JAG HADE PRECIS AVSLUTAT EN 60-TIMMARSVECKA PÅ JOBBET! JAG VAR TRÖTT!
 
Snyft.
 
Jag äger faktiskt vanliga kläder också. På riktigt.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: Kärlek vid första brevinkastet

Hits att nakenbada till.

Den slående bildkvalitén här hade fått namnet Kondens på lins av Instagram.
 
Så lägger man sig i badet efter en hård jobbdag. Man börjar undersöka kroppens erogena zoner. Man svettas. Det är skönt. Och så plötsligt sköljs skammen över en när man råkar slå upp ögonen och får syn på systerdotterns badankor som står uppradade på badkarskanten.
 
Ren om skinnet, smutsig i sinnet.
 
Flämt åsido, inga syndiga onanihandlingar här inte. Jag bara skojar. Man badet var behövligt, jag låg i skiten i över en timma. Och eftersom det är psalmsöndag och musikens dag, här får ni tre ultimata tunes att bada till:
den här,
den här,
och den här.
Publicerat i:
Taggar: bada, barnets badankor, ingen onani, naken

Du är inte min mamma!

Jag har dragit på mig en konstig ovana. Föreställ er ett grått vardagsepos med en sargad trettonåring vars föräldrar precis skilt sig. In kommer pappas nya älskarinna och börjar styra och ställa i huset. Hon ber upprepade gånger att tonåringen i huset ska bidra med sitt, om så än bara med ett glatt humör. Någon gång under berättelsen så vet vi att frasen "du är inte min mamma" kommer att yttras. Högst troligt under en hormonvåg som byggts upp inombords.
 
Entering me. För när någon är en böld i arslet så har jag börjat skrika "du är inte min mamma!". På skoj visserligen.
 
Försök se det framför er. "Pelle, kan du göra X och sen Z är du snäll?". Varpå jag svarar "MEN ÅÅH DU ÄR INTE MIN MAMMA!".
 
Ansiktsuttrycket som följer, få grejer klår det.
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: barn, djuriskt sex, mamma, pappa, vilse i åmål

Kod nörd! Vi har en kod nörd!

Zombiemode
 
Det är nu jag berättar för er om min lediga fredag. Tre saker sysselsatte jag mig med. Tre.
1) Åt mat. En gång.
2) Såg filmen Sucker Punch.
3) Kodade om bloggen i tio timmar.
 
Visserligen inte den ordningen, jag vill inte bara börja listan med punkt tre och förhöjd nördkvot.
 
Det märkligaste är ändå inte det faktum att jag satt i tio timmar och pulade med HTML:erna och CSS:ade röven av mig (även om det är rätt fucked up i sig), utan hur lite som ändrats efter all denna tid. Blogg.se uppdaterade ju för en tid sedan sitt verktyg och introducerade på samma gång möjligheten att publicera inlägg i flera kategorier och att skriva "taggar". Och jag gav mig fan på att jag skulle koda fram så att skiten syntes på bloggen.
 
Ergo inget liv.
 
Så uppdatera era webbläsare och skåda förändringarna. Under inläggsrubrikerna har vi nu metainformation (tid, datum, permalänk och vilka kategorier som inlägget publicerats i) och under "Lämna en kommentar" (också ny design) så hittar vi taggarna (etiketter).
 
Det är sådant här som gör mig stolt över att jag är jag. Jag är bäst. Synd bara att det antagligen kommer straffa sig att jag designade om bloggen på päronens stenåldersklump till PC. Allt ser säkert förjävligt ut i Safari och Chrome.
 
MÅSTE SLUTA VARA DATANÖRD NU!
Taggar: horny, nakenbad i åmål, sex clip, skratta inte åt mina taggar

Påminnelse.

Det här är jag när jag är en böld i röven, men glöm inte vara med och tävla om presentkortet. Kom igen, det är sjutton år sedan jag sist tävlade ut något här! Klicka bara på bilden nedan.
 
Förresten så tjänar jag inga cash på den här tävlingen (det där är ju lite känsligt för vissa). Om jag inte beslutar att se mig själv som vinnare i slutänden, det vill säga. Och så kokade jag ihop tävlingsreglerna själv också, företaget i fråga ska lämnas oskyldiga ifall någon nu finner de stötande.
 
Det är bara på kul. Alla vet ju innerst inne att få saker klår den här bloggen.
 
Publicerat i: Tävlingar
Taggar: presentkort, whiteaway

Hur du får ner fötterna på jorden.

Det här kan komma att bli information overload från min sida, men är det bara jag som ibland känner mig som härskare över jorden? Härskare över allt och alla. Att man är den absolut mest värdefull personen på jorden. Och att precis allt är möjligt, att jag kan klara av allt jag önskar uppnå.
 
Någon mer? Bara jag?
 
#hybris
 
Nåväl, samtidigt som det kan vara bra att inse sitt eget värde, så finns det ju otaliga exempel på att storhetsvansinne fått folk att gå under (Hitler och kompani). Så hur gör man då för att få ner fötterna på jorden på bästa sätt, så att man inser att man inte är mer än en fluglort i universums DNA-lotto? Jag vet. Och turligt nog för er så är det ju "how to thursday"-torsdag idag.
 
Instruktioner:
1. Plocka fram din lokala dagstidning. Ju mindre upplaga just din blaska trycks i, desto bättre.
2. Börja gotta dig i artiklarna. Ofta räcker det med bara rubriken.
3. Tänk följande: "om det här är av nyhetsvärde i min hemtrakt, då är jag ganska oviktig"
4. Varsågod.
 
Publicerat i: Mäster lär ut
Taggar: allehanda, banala nyheter, nerikes, röv

Låt oss leka musikrecensent.

Fan då, jag glömde jag tillägna onsdagens betyginlägg åt musikakterna på Peace & Love. Jag kör på nu istället. Förvisso är det rent tekniskt torsdag, men vem håller egentligen koll? Det är juli, dagarna flyter samman. Man är full mest hela tiden.
 
Livet är en helg.
 
TIMBUKTU
Min relation till Timbuktu har svajat rejält genom åren. När han började bli stor där med The botten is nådd och allt vad låtarna hette, så spydde jag på skiten. Nu anser jag att han är en av de bästa artisterna i Sverige. Riktigt grym live också.
 
 
ROXETTE
It must have been loooooooooooove. It was love. Gessles pagefrilla gjorde också halva spelningen.
 
 
MAGNUS UGGLA
För mycket nya låtar, för lite klassiker. Folkfesten som hade kunnat bli uteblev.
 
 
WINNERBÄCK
Är inget fan av Winnerbäck, men kom på mig själv att kunna flera av låtarna. Såg ett par sånger innan vi gick vidare.
 
 
CALIGOLA
Svinweird spelning, men cool stämning.
 
 
REGINA SPEKTOR
Sist jag såg Regina Spektor så tyckte jag hon var för "plinki-plonki". Det var för mycket flum. Den här gången var det mycket bättre. En av de, i min mening, bästa spelningarna vi såg under veckan.
 
 
DEN SVENSKA BJÖRNSTAMMEN
Jag gillade inte alls Vart jag mig i världen vänder när den kom. Den var faktiskt min hatlåt. Jag får lov att erkänna att jag ändrat mig, speciellt efter den spelningen. Coola grabbar, det där bandet. Precis som vilka svennebaner som helst. Lite datanördiga till och med.
 
 
LALEH
Laaaaaaaaaaaaaleh! Bli min fru! Det var ett jävla ös det var när hon sjöng Dahlgren-dängan. Härligt flummig på scen är hon också. Jag gråter lite än för att jag missade Bjurö klubb på nära håll, men vi blev ju tvungna att ställa oss vid Maggios spelning. Drygt.
 
 
VERONICA MAGGIO
Svinbra platser i publikhavet och vi njöt som fan. Petter kom och gästspelade. Daniel Adams-Ray likaså. Trodde på Lindros där ett tag också, men icke. Men det gör inget, Maggan bar upp det bra på egen hand. Det här var, i min mening, festivalens bästa spelning.
 
 
BLOC PARTY
Jag har länge varit såld på Bloc Partys musik. Bra live är de också.
 
 
KENT
Nu kan man tänka att det vore olämpligt för mig att komma här och prata om Kent, erkänd anti-Bergare som man är. Jag köper inte riktigt det där överpretentiösa som Kent kör. Men jag tyckte det här var helt okej. De kan sin skit, ingen fråga om saken. Snygg filmning (i brist på andra ord, jag är trött) hade de också.
 
 
KODJO AKOLOR
Inte så mycket till musikakt, jag vet, men vi gick i alla fall och såg Kodjos stand up-gig. Den var skitkul! Ana Gina var där också. Försökte smyga mig på en creepig fanbild, men misslyckades.
 
 
HOFFMAESTRO
Fullt ös medveteslös!
 
 
SKRILLEX
Inte min typ av musik. Om man ens kan kalla det det. Men fan vilket drag det var! Ett stort jävla rave, mitt på åkern. Jag skulle vilja göra om det, fast vara kalasfull. Då hade jag helt klart gett ett högre betyg.
 
 
RIHANNA
"Oslo, I know you experienced a terrible thing last year". Bara det citatet sammanfattar Rihannas spelning mer än väl. Läste visserligen att hennes mormor hade dött, så hon var väl lite disträ kan hända. Men bortsett från det; hon var 45 minuter sen, sjöng knappt, hade en knarkad uppsyn och var allmänt jävla off. Publiken var inte heller bättre. Jag tror många var besvikna att just "det här" blev slutet på festivalveckan - en sketen kokainkatastrof.
 

Nu ska jag sluta leka Markus Larsson och gå och sova. Dröm blött!
Publicerat i: Musik, Sushibetyg
Taggar: &, kokain, love, markus larsson, mormor, peace, recensent, rihanna

Tävling: vinn 500 SEK i presentkort.

 
Nu kommer något riktigt roligt till er, fellow bloggvänner! I samarbete med WhiteAway.se så har jag fått möjligheten att tävla ut ett presentkort till värde av 500 SEK till en av er lyckliga individer. Hur vackert är inte det på en skala? Man kommer långt på 500 kronor också, det kan jag lova. Till exempel så kan man köpa en sådan här, en sådan här eller kanske en sådan här.
 
Så här tävlar du:
- Lämna en kommentar nedan där du berättar varför WhiteAway.se är bättre än mig, Pelles Personliga.
- Glöm inte skriva med din mejladress.
- Onsdagen den 10 juli så kommer jag, eder enhälliga domare, utse vem den lyckliga vinnaren blir.
 
May the odds be ever in your favor och lycka till!

Tävlingen avslutad! Tack till alla som deltog!
Vinnare denna gång blev Louise!
Publicerat i: Tävlingar
Taggar: 500, kronor, tävling, whiteaway

Kudos, mister Gates.

När päronen är och förlustar sig vid Gardasjön, Venedig och resten av hela Italien, så blir jag satt på vakttjänst här på landet. Hus ska skötas om, hundar ska vattnas och blommor rastas.
 
Dessvärre så använder jag bara tiden till är snabbknappen för kalkylatorn. Den här stenålders-PC:n är underhållande jävlar. Om ändå Steves Jobs tänkt på det här när han utfomade sin MacBook Pro.
Publicerat i: Okategoriserbart

Jag svarar på era kommentarer.

[...] låter ju nice att spy sådär, på en camping, långt ifrån plats att upprätthålla hygien! själv spydde jag ris efter fyra glas vitt på skolavslutningen. *nooooob*
Lyckligtvis så spydde jag inte ned mig själv, om du nu trodde det. Utanför tältöppningen låg en sopsäck för ändamålet. En sopsäck som visserligen placerats där för andras karatefyllor, men som jag kom att fylla med pastasallad. Tur i oturen kan man säga.
 
jag letade som en tok efter dig! vi bodde i ghana, centrum of the world, fast bättre. långt ifrån jäst alkohol men ganska nära borat-freaks [...]
Och du kunde leva hyfsat drägligt ändå, trots Borats-wannabes? De stör mig mest på festival, alla "så-här-ska-man-bete-sig-på-festival"-typer. Rookies. Inte för att jag kanske prompt gör rätt, det säger jag inte. Men som att bada i lera eller kleta händerna fulla i bajs, vem fan vill det?
 
I alla fall, jag höll hela tiden ögonen öppna efter bloggare jag kände igen, jag också! Nerds united. En som var med i mitt sällskap har en jävla koll på Angelica Blick. Hon bodde några tält ifrån oss bara. Det var coolt. Man såg hennes röda käft på en kilometers avstånd.
 
Förresten så fattade jag först sista dagen att campingen var uppdelad i sektioner. Vi kan ha bott på Mexico, om jag inte minns galet.
 
min sambo såg att jag kommenterade bilden och undrade vad jag höll på med! undra hur många fler som såg att jag kollat på den, hoho!
Så där gör min Facebook också. X har kommenterat Z's kommentar. Känner jag Z? Nej. Så vem fan bryr sig? Facebook beter sig som Aftonbladet just nu, i brist på allt så synas varenda vrå i jakt på något intressant. Nyhetstorkan kommer med rötmånaden. Likt ett ointressant brev från Radiotjänst på posten.
 
När vi ändå har ämnet uppe, så kan jag meddela att, trots enorm detektivinsats från hundratals volontärer, ägaren till snabeln ännu inte identifierats. Allt jag vet är att det inte är jag.
 
Elleeeeeer?
 
Fred.
Publicerat i: Svar på kommentarer
Taggar: Svar, kommentarer, kuk, snabel

Peace & Love 2012.

Nu är äntligen er favorit i semi-alkiskretsar tillbaka. Alltså Peace & Love, hörni - det var förjäkla trevligt! Jag hade verkligen skitkul! Så pass kul att det nu är ångestfyllt att vara hemma på Närke-slätten igen.
 
Låt oss ta det från början. Minus alla konserter, de tänkte jag skriva om i veckans "onsdagsbetyg". En får inte vara dum inte.
 
Den värsta dagen var utan tvekan den första. Grejen är ju den att när jag och mina peeps åkt på festival förr, så har vi alltid åkt tåg.Och packat därefter. Vi har klumpat ihop allt i varsitt kolli, typ. Smidigt? Nej, inte direkt. Men man har haft sin egen packning att ta hand om och bara behövt fokusera på den.
 
Nu åkte vi bil och då packade folk (läs: alla andra) utan baktanke (sorry vänner, jag gillar er ändå. Lovar). Lösa påsar, brassestolar, fjorton väskor var och sju ton alkohol. Det var inte längre någon fråga om att vara egocentrisk, nu behövde andra bärhjälp med sin packning. Suck. Amatörer (återigen: kärleken mellan raderna) Sju mil senare och otaliga avslitna ledband, så var vi då äntligen framme vid Sveriges längsta campingkö. För att sedan bara att vända tillbaka till bilen igen för last nummer två.
 
AAAAAAAARGH!
 
Efter tusen om och men, så var tälten på plats och vi kom till ro. Sen vet jag inte vad som hände. Jag kan ha blivit jag skitfull, för jag spydde hela följande morgon. Jag vet, jag vet, jag vet - sådant här ska man inte skriva om. "Vad skola dina framtida arbetsgivare tycka om de googlade ditt namn" och så vidare. Men något gick galet, för jag brukar aldrig spy. Det kan ha varit de två liter vin som förstörde allt. Själv tror jag snarare på en teori som inkluderar matförgiftning + grannens pastasallad (som förresten fann sin väg upp från magen igen).
 
Men jag vet inte. Clueless as fuck.
 
I år fick vi en grym campingplats. Lite off, bort från alla lerdykare och Borat-klädda freaks, men ändå när till allt. Om lerdelen av campingen är Stockholms innerstad, så bodde vi på Djurgården, kan man säga. Minus alla joggande brats och rosémingel. Tro mig. Vi hade gräsmatta att sitta på och normala campinggrannar. Skönt som fan.
 
Vi bodde på camp Vulvans Sekret. Jag önskar jag hade en vettig förklaring till valet av namn, men jag minns inte hur det kom till. Det är något internt som inte ens vi längre fattar hur det kom till. Vad vi däremot fick höra, var att vår penisprydda presenning vägledde grannarna hem lätt och bekvämt. Så bra jobbat, vi!
 
Vad finns det mer att säga? Vi gjorde allt som sig bör göras när man är på festival. Kylde öl i isvatten, lät bli att tvaga skrev och andra väck på kroppen. Och bajamajorna, dessa härliga avgasbås. Man hinner bara vänja sig vid skiten (pun intended), innan man återigen står hemma vid sin vattenklosett och funderar på hur man gör nummer två på rätt sätt.
 
Alkohol, skratt, boomboxing på campet, halsbränna, skitmat, sol, ösregn mitt i natten och så vidare. Allt. Var. Guld.
 
Mer Peace & Love, tack! Mindre tråkig jävla vardag.
Publicerat i: Fest och fylla, Musik, På tapeten
Taggar: &, 2012, bajamaja, festival, fylleslag, love, peace, smokey horse