Röbbie.

Skulle ägna dagens första timmar åt att stillsamt vakna till liv. Fick höra att Robbie Williams skulle komma till Sverige. Och han har man ju sett för. Jävligt underhållande artist och svinbra live. Faktiskt.
Loggar in på Ticnet för att kontrollera mina uppgifter, utifall att man nu skulle få för sig att köpa biljetter.
 
Så fick jag se att man kunde boka biljetter i förväg via en app på Facebook.
 
Alltså vaknade stressen, "Ticnet-stressen", till liv. Den som bara uppstår när man är när man norpat biljetter och vill göra allt för att betala de på en gång. Några svidande minuter senare, lite skavande magsår rikare och sju liter svett fattigare så har jag nu sex ståplatsbiljetter till Robbie.
 
Samt ingen, än så länge, att gå med. Men det där löser sig alltid. Hörni, nu drar jag till Liseberg och deras julmarknad. Vi hörs på Instagram (@personligapelle).
Publicerat i: Musik, Pelles vardag
Taggar: musik

Bloggjulkalendern 2012, nu är den snart här!

Det är dags att outa årets julkalender här på bloggen. WOOT!
 
Temat för i år är "bloggvärldens ledord samlade i en och samma kalender". Just precis, jag har samlat ihop en grupp bloggares egna smarta ord och funderingar. Visst, kanske att deras ledord inte är "ledord" i ordets rätta bemärkelse alla gånger, utan ibland bjuds det istället på ett käckt rim, ett motto eller rent utav en rad från en favoritlåt.
 
Det kommer bli grymt. Och samlingen peeps som jag lyckats värva till projektet också, det är fan helt otroligt! Vi kommer få höra yttringar från stora bloggar, mindre bloggar, underdogbloggar, nischade bloggar och så vidare i all evighet/fram till julafton.
 
Hur gick jag till väga, undrar ni? Jo, jag skrev en lista med mina tjugofyra absoluta favoritbloggar och sa "de här är folket jag vill ha med i min julkalender". Sen la jag till fyra bubblare, då jag var rätt så säker på att så många av de tjugofyra första valen inte skulle svara på mina mejl. Än hellre erkänna min existens. Något som var helt korrekt förutspått, ja. Sen var det några av mina "säkra kort" som inte heller valde att ställa upp, så vi blev minus några luckor hur jag än vred och vände.
 
Så de ofyllda luckorna, vad för vi med de? Jo, de får bli "luckor som inte blev av"-luckor. Ett nyttigt avbrott mellan fyndigheter och sensmoral. Sen kan vi alla tillsammans storma just den bloggarens kommentarsfält med frågor om varför hen inte ville/kunde/vågade ställa upp.
 
Juletider är mobbartider, ni vet. Tiden för ovilja, hat och små nätta käftsmällar.
 
VEM ÄR PEPP?! Jag är pepp! Det här blir skitbra! Klockan 07:00 den 1 december är det premiär.
 
 
 
Vinnaren av Philips Wake-up Light är dragen!
Grattis Erik till vinsten!
Publicerat i: Julkalendern, Sushibetyg
Taggar: julen är här, julkalendern är här

Om jag hade dött idag.

Jag vill bara säga att det här snökaoset som idag dragit in över Mellansverige höll på att kosta er en Pelle Nilsson. Varför blir alltid trafikanter helt jävla dumma i huvudet när den första, riktigt ordentliga snön kommer?
 
Dagens fråga blir alltså: om jag hade dött idag, hur hade ni mått då? På riktigt alltså. Vore ju kul och veta om man gjort något djupare intryck eller om man är en dussintönt i cyberspace.
 
#morbidastunder
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: döden, döden_2

Snor från tiden innan mensbindan.

tänk om man ändå orkade ta sig tiden och pengarna att pynta badrummet. jag har bara slängt upp alla tomtar och julkulor här och var men känner ingen direkt känsla än, antar att det krävs hårdhandskar och rött tyg.
Du, det är som det gamla indianerna en gång sa: behöver du känna julkänsla, så bring home the red tyg. Och är det några som kan sin jul, så är det de kristna indianerna i väst. Tro mig.
 
jag tycker att båda era bloggar är grymma,
på sitt eget sätt!
Jag håller med! Hähä.
 
om jag säger att jag tyckte din snorbild på instagram är äckligare än hennes mensbild, blir du stolt då?
Så många reaktioner på en Instagram-bild har jag nog aldrig fått. Så ja, det värmer, haha. Det var så kul, på tal om den bilden, för den nysningen kom från absolut ingenstans. PANG! BOOM! ATJOO! Och plötsligt så var hela hakpartiet prytt med snor. Jag tror jag åt havregrynsgröt med hallonsylt, så kanske att jag fick en allergisk reaktion? Har ju trots allt alltid misstänkt att jag är känslig mot nyttiga saker.
 
jag läser dina inlägg bara för taggarna. okej, det var en sanning med modifikation. men jag gillar dom skarpt!
Then you're in for a treat i det här inlägget då, mate!
#fjäsk
 
jag vill stå med dig på ett berg. jag vill bada med dig i ett hav. osv.
Okej, det här var det första levnadstecknet från Hanna på år och då citerar människan Savage Garden? Nåväl, det är på rätt väg. Så nu kan väl alla vi här, vänner av Pelles personliga-bloggen, gå in på Hannas blogg och skriva en kommentar som lyder.... ehm... "Pelle säger att du ska blogga bättre, annars kommer helvetet sluka dig. Och det vill vi, å helvetes vägnar, gärna undvika".
 
Kom igen, bara gör't! Säg inte att jag skickade er bara.
 
 
Fridens liljor!
Publicerat i: Svar på kommentarer
Taggar: och jag är kär i ovissheten

Julvyn från porslinstronen.

Jag har inte bloggat på två dygn, jag vet. Men vad fan, det är inte lätt att julpynta dasset. Timmar av precisionsarbete bara svepte förbi.
 
Men jävlar vad bra det blev. Det känns precis som att man dyngar i Tomteland.
 
#julhora
 
Publicerat i: Pelles vardag, På tapeten
Taggar: bajs, jul, kiss

In med tungan, Steve!

På tal om Swedish House Mafia så gjorde jag en snabb bildgoogling på Steve Angello precis. Håll i er nu, gott folk, för resultatet är inte vackert.
 
 
Jag tror vi är en signaturpose på spåren.
 
:P
Taggar: Steve Angellos tunga

Ode to Lady Dahmer.

 Rubriken för denna fredag: min favoritbloggare.
 
Något som jag kom att reflektera över häromdagen var att bloggandet under en mycket lång tid inte gav mig värst mycket. Okej, jag fick ett forum där jag fick skriva vad jag ville och folk som (förhoppningsvis) gillade det jag skrev, något som ledde till en drös med nya kontakter och vänner. Vilket på sitt sätt har varit, och fortfarande är, skitkul - verkligen! Men det var aldrig något som påverkade den jag var i någon högre utsträckning. Sen kom Lady Dahmer in i bilden.
 
Det är ingen hemlighet att jag har jordens största fan crush på den här kvinnan. På ett ytterst tamt och o-stalkerigt sätt, värt att notera. Men denna crush var verkligen inget som utvecklades på två röda, det ska ni veta. Jag hade aldrig tidigare stött på en individ som provocerad mig så brutalt som Natashja gjorde i början. "Raka för i helvete benen, människa" och "tvätta håret som normala människor, vad fan" var två av grejerna jag suckade högt för mig själv framför datorn. Katrin Zytomierskas fejkade provokationsinlägg och Kissies uppmuntran till nationalsocialism låg i lä. Eller nä, de låg inte bara i lä - det var en sjutton meter tjock betongmur mellan deras "provocerande" och Lady Dahmers inlägg. För "den här människan var ju på riktigt".
 
Självklart fortsatte jag läsa. Det var inte fråga om något annat. För det är ju kul att bli arg, det är det bästa jag vet.
 
Sen så vände det rätt snabbt och jag märkte själv hur jag själv började reagera, ofta väldigt starkt, på till exempel leksaksreklamer (där killar håller i vapen och tjejer håller i dockor), på hur personer i min omgivning bemötte människor (främst hur män bemötte kvinnor), jag la märke till stereotypiska genusnormer (pappa snickrar veranda och mamma står vid spisen) och så vidare. Jag började till och med, hör och häpna, tvätta håret med silikonfritt schampo för att bli av med flöttet i fluffet. För det "hade jag läst på internet någonstans".
 
Och på den vägen var det som jag, en tjugofyra år ung "man", kom att dyrka marken som Lady Dahmer går på. Och det har på något sätt revolutionerat (töntigt sagt, jag vet) mig och mitt allmänna agerande i vardagen. Nu sitter jag och nickar instämmande åt kvinnans inlägg, jag fattar hennes jargong och hon har vettiga inlägg som hon blandar med "nödvändigt onödig" inlägg. Det blir aldrig ointressant och tråkigt, så som det, med handen på hjärtat, gärna brukar bli med bloggare som riktar in sig på feminism och genusfrågor. Sen visst, jag håller kanske inte med om precis allt. Men vad fan, man är ju sin egna individ emellanåt också. Sällan förvisso, men det händer.
 
Kuriosa: när kvinnan började följa mig på Twitter kom det lite, lite bajs i brallan.
 
Jag vill inte sitta här och fjäsk ur mig fler superlativ än nödvändigt, men jag vill råda alla som gillar att läsa nyttiga texter att ge Lady Dahmer en chans. Brutalt ärlig är hon också i sitt skrivande, så där som jag (utan att dra alltför seriösa paralleller mellan den här skitbloggen och hennes) var i början och som jag många gånger önskade att jag fortfarande var. Jag lät mig censureras när de arga orden trillade in. Fan då.
 
 
 
Publicerat i: Bloggtips
Taggar: fjäsk, lady dahmer, rödhårig gudinna, seriemördare

Ljuva 90-tal.

Så jag tänkte till en början ägna dagens "onsdagsbetyg" åt att prata om Homeland. Igen. Sen ångrade jag mig i sista stund, när jag insåg att det höll på att bli en "situation Six Feet Under" om igen. Jag vet inte om ni minns, men för ett par år sedan så började jag kolla på SFU för andra gången i mitt liv och blev pretty hooked. Jag andades, jag åt och jag dog med familjen Fisher.
 
Slutet gjorde mig handlingsförlamad i veckor.
 
Så istället tänkte jag ägna inlägget åt musik från det ljuva 90-talet. Jo men visst, vi har dundrat hits från två decennier sedan och de behöver nu gå under lupp och få det betyg de förtjänar.
 
OBS! INTE MIN SPELLISTA! /för stolt
 
2 BECOMES 1 - SPICE GIRLS
I need some love like I never needed love before, wanna make love to yah baby... Kan ni, Calle och Ellen, komma hem från Australien snart, så att vi kan sjunga den här exceptionella låten en hel natt? Det är ju vår hit! Awesome.
 
 
 
BACK FOR GOOD - TAKE THAT
Varför kan man låtar som den här? Jo, just det -  för att den är awesome!
 
 
WATERFALLS - TLC
Grym låt, grym grupp, snygga människor, bebisrap (rap som i hiphop-rap, inte rap som i vit spya) och coola dataeffekter i videon. Awesome.
 
 
TRULY MADLY DEEPLY - SAVAGE GARDEN
Awesome.
 
 
NEVER EVER - ALL SAINTS
Awe. Some.
 
 
 
//OJ, OJ! NÅGON HACKADE IN SIG PÅ SPELLISTAN!//
 
 
 
DON'T YOU WORRY CHILD - SWEDISH HOUSE MAFIA
......
 
...
 
[sväljer spya]
 
Tänk om man var artistbokare (?) för Friends Arena, då hade jag kirrat en line-up med de fem första artisterna som nämnt här ovan. Vilket "jävla drag" det blivit, sanna mina ord.
 
I framtiden kanske.
Publicerat i: Musik, Sushibetyg
Taggar: 90-tal, folk kommer tro jag är allvarlig, inte så bra musik det här heller, ironi, läser någon taggarna?

Vinn en Philips Wake-up Light.

Nu i dagarna drog Philips igång Wake Up Experiment, som innebär att försökskaninen Henrik ska få äran att väckas på diverse bisarra och märkliga vis under 30 dagar. Självklart filmas spektaklet och varje morgon klockan 07:00 får vi äran att skåda dagens väckning på wakeupexperiment.com.

Nu har jag, i samarbetet med Philips, fått äran att tävla ut en Philips Wake-up Light, värd 1590 SEK, till en av er läsare här på bloggen. Hur jäkla bra är inte det, så här lagom till vintermörkrets framtågande?

Så här tävlar du:
- Lämna en kommentar nedan och berätta ditt bästa tips på att vakna.
- Kom ihåg att fylla i din mejladress.
- Be till dina lyckliga hästar.

Vinnaren presenteras onsdagen 28/11!
Lycka till och allt det där!
 
 
TÄVLINGEN AVSLUTAD!
Grattis Erik till din vinst!
Publicerat i: Tävlingar
Taggar: philips, vinn en wake-up light, wake up experiment

Vi måste gå samman!

Det finns inget fint sätt att säga det här på, så jag tänker istället bara häva ur mig det: jag gillar inte Swedish House Mafia.
 
Så, då var det sagt. Pust. Flämt. Stön. Det var skönt att få det sagt, det var det verkligen. Äntligen är man ute ur garderoben som anti Swedish House Mafia-are.
 
Egentligen så kan jag väl inte tillräckligt många låtar för att ha någon stadig grund av vila mitt ställningstagande på. Men så tänker jag å andra sidan att jag faktiskt har hört några låtar och känner därför att jag hört "alla" låtar. För housemusik är ju, som bekant, rätt så mycket samma sak. Hela tiden.
 
Jag vet säkert en tio personer som ska se gruppen på Friends Arena nu i dagarna. Någon skröt, i samband med biljettsläppet, att han "fått biljetter till SHM, yeaah". Handen på hjärtat nu, jag tänkte följande just då:
 
"SMHI? Ska han till Norrköping?"
 
Jag vet inte varför jag faller för skiten, för alla andra tycks ju göra det. Hur skulle de annars kunna sålt 100 000 biljetter? Varför säljer de 100 000 biljetter? Knappast för musiken. Är det kanske för det förväntade "partyt" och "det jävla draget"? Jag såg ju Skrillex i somras på Peace & Love. Folk gick apeshit och det var "ett jävla drag". Men musiken sög ju fortfarande något kopiöst. Ska vi därför anta att man går för draget och inte musiken? Detta för ett minstabelopp på 600 pix?
 
Det är jag som är gammal, jag vet. Jag vill ha min melodi, mina sångtexter och mina artister med klassiska instrument. MEN JAG KAN VÄL INTE VAR SJÄLV OM DETTA?! Alla som är med mig: lämna ett "jag med, Pelle" i kommentarsfältet. Ni andra: ha det så kul i Stockholm.
 
Hoppas det blir "ett jävla drag".
Publicerat i: Musik, På tapeten
Taggar: Swedish House Mafia, hus, husmusik, hustak

Att göra: kasta ut Tusse från flyget.

folksam cats katt katter fallskärm
pelle! jag kom alldeles nyligen att tänka på folksams reklam, och när jag såg den kom jag att tänka på dig. det är jättemånga katter som flyger till i believe i can fly. har du sett den?
Ja, jag har sett den! Den är grym. Mitt lilla katthjärta slog volter de tretton första gångerna jag såg den. Visste ni att den reklamfilmen har gett upphov till livliga debatter, något som CNN tog upp i sin sändningar? Folk menar på att det är djurplågeri att slänga ut en katt ur ett flygplan, rustad med bara en fallskärm. Jag förstår inte det farliga. Hade de hoppat ut fallskärm så hade jag kanske blivit lite sne, jag med.
 
9 crimes är ju det vackraste som skapats. handlar om en otrohetsaffär och hur trasig och hatisk man kan känna sig efter en sån. i väldigt korta drag. så nu vet du.
Haha! Och finns det något som gör en så stolt här i världen som andras sånger om  lite vänsterspelande? Jag tror banne mig inte det.
 
haha! förstod detta för du vet;
"det kommer bli du och jag till slut".
En dag, baby. En dag.
 
jag hoppas verkligen att dom avrundar how i met your mother snart. jag gillar verkligen den serien och vill verkligen inte att det ska bli något lost:ande med den. avrunda!
Ja, jag håller med. Egentligen följer jag inte HIMYM så där stenhårt, men jag kan verkligen tycka att han, Ted, ska komma till skott snart. Och hur jävla gammal ska han behöva bli innan hans tonårsbarn gökas ihopl? Jag tycker ju serien är rolig, men när man tänker på det så är ju grundidén vid det här laget spacead som fan. Tänk om en farsa skulle slå sig ned och berätta hur han träffade morsan - och börja hela historien hundra år innan de ens la ögonen på varandra?
 
och där bestämde jag mig. nä, men nästan. jag går ett kulturprogram på universitet just nu. och det känns så jävla flummigt. man kanske ska hoppa på ett naturtekniskt basår och sedan bli civilingenjör.....
Ja. Stick. Nu. För det blir inte bättre. Närå, man ska jobba med något man tycker är kul - det är helt klart. Men i "kulturjobb" så finns det ju tyvärr inte så mycket cash att hämta. Såvida du inte blir något storslaget, som typ... Linda Skugge. Och det är viktigt för mig, att ha en dräglig månadslön. 
 
Fridens liljor!
Publicerat i: Svar på kommentarer
Taggar: Folksam, cats, fallskärm, katter

Så mycket bättre är så mycket bättre.

Lyssnar just nu på Darins Uggla-cover, Astrologen, på repeat. Frågan nu: hur mycket ex-Idol man egentligen klarar av innan hjärnan smälter? Men den är grym. Ja, jag erkänner, sluta döma mig. Originalet är också förjävla bra.
 
Så vad tycker vi om årets upplaga av Så mycket bättre då, så här fyra-fem program in i säsongen? Jag gillar den som fan, den är bra mycket bättre än förra året. Då gillade jag egentligen bara Lalehs versioner. Timbuktu var väl också okej mellan gångerna.
 
MISS LI
Från att ha varit jävligt less på den här bruden, så har hon seglat upp igen. Hon gör ju utan tvekan de andras låtar bäst och på sitt egna sätt. Nåt för dom som väntar = bäst hittills.
 
MAJA IVARSSON
FLÄMT! FRUUUST! Maja är så jävla fresh. Vilket betyder att hon per automatik är bra. Närå, skämt å sido, hon har talang och en grym scennärvaro. Jag gillade när hon gjorde Olle Ljungströms Norrländska präriens gudinna. Längtar till avsnittet då de ska sjunga The Sounds-låtar. 
 
OLLE LJUNGSTRÖM
Koks-Olle... han är okej. Jag kunde faktiskt fler låtar av honom än vad jag först trodde. Många är riktigt bra. Påminner lite om Jakob Hellman. En talangfull Jakob Hellman. Hans versioner minns jag dock inget av. Ledsen, Olle.
 
MAGNUS UGGLA
När Uggla sjöng Jag och min far så grät jag nästan en skvätt. Nästan. Alla vet ju att tårar är för mesar, så jag gick inte fullt ut. Annars så har jag inte lagt fler sånger än den på på minnet.
 
PUGH ROGERFELDT
Som ung så lärde jag mig Dinga linga Lena tack vare Balsam Boys. Minns ni de? Fy fan. Jag gillar Pughs egna låtar, de som de andra sjöng, men tycker han i programmet själv är rätt... osynlig?
 
DARIN
Så fort jag hör/ser/upplever Darin, så tänker jag på Knappnytt-klippet från en jävla massa år sedan. Vad kul för Darin. Men jävlar, karl'n har en pipa. Och som sagt, jag gillar verkligen Astrologen.
 
SYLVIA VRETHAMMAR
TV4 Play är bra, för då kan man spola förbi Vrethammars lökiga jazz. Men kudos till fyran, de fångade ju i alla fall upp demografen 82-99 år med kvinnans medverkan. Jag är rätt så säker på att jag är helt fel generation för att kunna uppskatta hennes musik. Annars är hon väl rätt lattjo i programmet. Provar snus och allt vet det fan.
 
Ni då, vem tycker ni är bäst?
Publicerat i: Film och tv, Musik
Taggar: Darin, Miss Li, så mycket bättre

Lydig (sexy)slav.

Tips till alla som har en tråkig fredagskväll: gå upp till grannen, häll upp lite vätska, surfa in på Chatroulette och drick varje gång någon flashar sina genitalier.
 
Folk är så känsliga också. Ett hånskratt, lite fingerpekande och de klickar bort en på två röda.
Publicerat i: Fest och fylla
Taggar: chatroulette, drickspel

Ett ögonblick värt elva tusen.

BLOGGMAKT FTW!
 
Det hände en ganska olustig sak på jobbet igår, som har att göra med ett telefonsamtal från ett par veckor tillbaka.
 
Låt mig ta er tillbaka till ögonblicket då allt gick fel.
 
Det var en ruskig onsdag. Regnet öste ned. Jag frös lite om armarna, kände för att sluta en tröja om mig, men lät bli. Plötsligt ringde telefonen. Jag lät det gå två signaler. Det var ju trots allt jobbtelefonen, så att svara direkt kändes inte lämpligt. Tänk om det var chefen, skulle ha tro att jag satt och väntade ett privatsamtal?
 
- [företages namn] det här är Pelle.
- Ja, hejsan! Jag heter I. Diot och ringer från Kekkon Express AB och vi säljer färgpatroner till skrivare.
- Okej, hej.
- Jo, det är som så att er prenumeration på färgpatroner nu löpt ut och jag behöver prata med herr X.
- Jaså, jo, herr X har slutat jobbat här, den du söker nu är fröken Y. Men hon är tyvärr inte här just idag.
- Jaha, då förstår jag. Jo, det är ju som sagt så att er prenumeration nu upphört. Den sista ordern har nu lämnat lagret och är på väg till er.
- Okej.
- Så prenumerationen är nu över. Vill du att jag låter referensnamnet stå kvar på herr X eller vill du att jag ska skriva över det på, vad hette hon, fröken Y?
- Jag har inte befogenhet att avgöra något här. Låt namnet stå kvar på herr X så länge, så får fröken Y ringa upp er. Förläng inget eller så förrän de sagt något.
- Nä, prenumerationen är som sagt avslutad nu och sista ordern är skickad.
- Bra.
- Och hur var ditt namn nu igen, bara så att jag vet?
- Pelle.
- Och efternamn?
- Nilsson.
- Vad bra, då vet jag, Pelle! Tack för hjälpen!

Någon vecka senare: de "sista" färgpatronerna dyker upp och en fin liten lapp som säger att prenumerationen förlängts med ett år och att "muntligt avtal" slutits med Pelle Nilsson.
 
Och jo, just det, det kom med en faktura på elva tusen också. ELVA TUSEN!
 
FUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUCK!
 
Jag ska aldrig mer yttra mitt namn. Någonsin.
 
Läs mer om Kekkon Express AB, NLS Nordic eller vad fan de kallar sig HÄR.
Publicerat i: Skola och jobb
Taggar: Skitföretag

Pelle i låtform.

Färjan, som vi kan kalla Louise, lämnade följande kommentar häromdagen:
 
Ska ge dig en liten funderare, jag skulle vilja se ett blogginlägg där du har valt ut endast tre låtar. Tre låtar som tillsammans ska beskriva vem du är som person. Det är skitsvårt! Jag har själv funderat några dagar på det, men ändå bara lyckats välja ut två.... Den tredje är svårast.
 
Jävlar vad svårt och kul! Jag har funderat på den kommentaren i flera dagar nu och jag tror jag kommit fram till tre hits som beskriver vem jag är. Skittråkiga val blev det, ena riktiga radiohits.
 
ROXETTE - JOYRIDE
 Jag sa ju att det inte skulle bli en vacker resa det här. Och här har vi jordens pinsammaste låt att överhuvudtaget ens skylta med. Men fan, Roxette var ju the shit när man var liten. Och en stor del av en själv är ju ens barndom (hör och häpna). Sen är det här en festarlåt utan dess like. Och festa är kul. Jag gillar att ha kul. Alltså är jag den här låten.
 
THE HOLLIES - THE AIR THAT I BREATHE
Den här låten får symbolisera min konstnärliga läggning. Som jag, av oklara orsaker, ofta döljer och skäms över. Varför just denna låt då? Jo, den minner om tunga tider med destruktiva tankar och mycket skumma Sofia Coppola-liknande flumrullar. När känner mig svår, så sätter jag ofta på helskumma filmsoundtracks.
 
DAMIEN RICE - 9 CRIMES
Den här låten får mig alltid att bejaka min stolthet. Stolt över allt jag åstadkommit, stolt över att vara min egen individ, stolt för att jag inte låter mig formas av andra, stolt över att vara en aktiv källsorterare och så vidare. Och då vet jag inte ens vad låten handlar om. Ja, det slog mig precis. Den är säkert jävligt sorglig. Men vad gör det, när man kan vara jävligt stolt.
 
....
 
Vad fan, Färjan! Den här läxan var ju svinsvår. Men jag hojtar till om jag ändrar mig någon dag.
Publicerat i: Musik, Videos
Taggar: låtar = pelle

#instababy

Shit just got real på Instagram.
 
Jag blev så pissed på alla bebisbilder och ultraljudshyllningar på Facebook, att jag inte längre kunde låta bli att inte outa min egen avkomma. På Instragram då (@personligapelle). För att vara lite mer speciell, alla som är något väljer ju Insta för Fejan. Så upp ladddes en ultraljudsbild och lite magaction.
 
Så jag trodde att jag var rolig när jag gjorde så här, det trodde jag. Men jävlar vad folk blev förbryllade. Det har varit hundratals frågor. Man kunde väl inte tro att jag, semi-man, kunde avla av sig. Att jag hade det i mig. Att jag kunde komma till skott. Till och med tvillingen ringde och fråga om det var sant.
 
Det var då jag visste att ironin gått över huvudet på folk, när mitt eget kött och blod inte ens förstod att jag bara skämtade.
 
Så nej, jag ska alltså inte ha barn. Inte så vitt jag vet. Eventuell vildhavre som olyckligt spillts kan man ju inte råda över, antar jag. Om nu ingen väljer att berätta om skörden. Man är ju inte den som är den.
 
[skvätt, skvätt]
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: bebis

Dexter slår följe med en psykopatisk hund?

Tv-hösten har satt igång på riktigt nu och jag tänkte ge mig på att recensera alla säsonger så här långt av de serier jag vanligt följer, men ännu inte hunnit se. Kvalificerade gissningar när de är som bäst.
 
DEXTER, säsong 7
Jag har ju inte sett sjätte säsongen av Dexter än, men jag gissar att just den här säsongen kretsar kring många mord och elaka typer. Vi ett par tillfällen håller Dexter, huvudrollsinnehavaren, på att åka dit, men lyckas i sista stund tysta vittnet med hjälp en av psykopatiskt hund som slagit följa med seriemördaren. Hunden, som heter Rexer, kan konster som "sitt", "vacker tass", "rulla runt", "spela död" och "slit ut hjärtat". Men vad är detta, är hundfångaren de på spåren? 
 
BETYG
 
HOW I MET YOUR MOTHER, säsong 8
Ted vaknar upp ur sin kokaindvala och märker att han drömt att han summerat åtta år av sitt liv för några barn han, troligen, aldrig kommer få se skymten av. Han lät ju faktiskt en kirurgstudent praktisera ett vasektomiingrepp på honom för 100 dollar. Vad gör man inte för få skjuta upp? Marshall och Lily skiljdes redan fyra år tidigare, då Lily ville skaffa en dalmatinerhund och Marshall en mops. Barney slutade överkompensera, kom ut ur garderoben och adopterade tvillingar. Robin dog tragiskt när en duva bajsade henne i ögat och hon föll, ut att se ett skit mer än skit, huvudstupa rakt ned i ett öppen avloppsbrunn. E. coli is a bitch.
 
BETYG
 
HOMELAND, säsong 2.
Carrie får så äntligen ett psykbryt. Allt medan Washington DC exploderar på grund av ett försurat mjölkpaket som någon lämnat i presidentens ovala rum. Nu upptas jakten på den som inte städat kylen efter sig. Misstankarna riktas genast mot ex-prez Bush jr. Men var gömmer han sig egentligen?
 
BETYG
 
HAPPY ENDINGS, säsong 3.
Det här kommer bli ah-mah-zing! Jag ser gärna att en stor orgie (det heter ju ändå "happy endings") tar plats och att vi dämpar lite på nittiotalsgoateetrenden. Det är allt jag har att säga om saken.
 
BETYG
Publicerat i: Film och tv, Sushibetyg
Taggar: ah-mah-zing!, dexters blodhund, ted kokainkoma, who didn't clean the fridge?

Jag har en stor högerarm, räcker det?

I fredag var det på pricken tre månader kvar av livet som 24-åring, sen är man 25 år. Tjugofem jävla år! Ett kvarts sekel gått sen man sprack ut ur mor och man har... inte åstadkommit ett skit.
 
Jag minns för några år sedan, när jag flyttade till Norrköping. "När jag är tjugofem så ska jag ha en karriär". Så ung man var. Så naiv. Speciellt med tanke på det flummiga kulturprogrammet som man gick universitet, som inte kom med några som helst säkra framtidsplaner.
 
Den som ändå var 24 bast och verkligen uträttat något meningsfullt.
 
Lite som den här mannen:
 
 
Och så gillar han inte ens spenat?!
Publicerat i: På tapeten
Taggar: runkarm

Smurfmorgon.

Idag gick jag upp i den arla morgonstunden efter att ha jobbat natt. Jorå, en annan ställde klockan för att "jag behövde mejla litegrann". Vilket känns så jävla mycket media-Stockholm att säga, eller hur?
 
"Jag hade lite mejl att klara av, sörru. Mejl som absolut iiiiiinte kunde vänta. Låt oss avnjuta en sojalatte på det ". // your average 08.
 
Men så var det. Så nu mår man som en utarbetad smurf (nu blev bilden mer logisk). Men jag har mejlterrat en jävla massa personer idag, så jag har använt timmarna rätt. Bara bloggare dessutom, så man vet ju aldrig om man får svar eller inte. Deras mejlande går ju ut lite på att... ja, skita i hälften av meddelanden. Känns det som i alla fall.
 
Varför detta mejlande då? Det är för ett svinkul projekt! Hoppas jag kan ro det i land. Ni som vet vad jag talar om: håll käften. Ni andra: håll ut.
 
Och visst är det kul med kryptiska blogginlägg? Som säger knappt halva A och helt utelämnar B bara för att jävlas. Det är skitkul. Får en liv att kännas mer storartat än vad faktiskt är.
Publicerat i:
Taggar: vad har Pelle nu hittat på?

It's Sutherland speaking.

Så igår sa en arbetskamrat, vi kan kalla henne "Calinne Mattsson", till mig att jag var lik Kiefer Sutherland. Ni vet, the alkisperiodare formerly known as huvudrollskaraktären Jack Bauer i serien 24.
 
Jag: "Va, nä? Han är ju typ femtio bast och alkoholist".
CM: "Jo, ni är jättelika!"
Jag: "Konstigt, jag tycker mest mina drag för tankarna till Brad Pitt".
 
Okej, det sista sa jag kanske inte. Men det betyder inte att det inte stämmer.
 
Saken fick bero och jag hoppades att mina eventuella släktdrag med The Lost Boys-vampyren (sämst film!) aldrig skulle komma på tal igen. Så kommer jag hem och får se följande på Facebook:
 
 
Människan hade gjort ett kollage för att "bevisa" sin poäng. Jag är fortfarande varken övertygad eller nöjd med analysen. Jag ser inte minsta likhet. Kanske att hårfästet är det samma. Munnarna våra är väl också lite lika. Och fascinationen av alkohol. Kiefer verkar ju inte direkt vara den som, liksom undertecknad, spottar i glaset.
 
Jag drog till med bästa möjliga comeback. Det knep jag alltid kör med när jag har för avsikt att fördärva någons liv/företag/självförtroende.
 
Publicerat i: Film och tv
Taggar: 24, Jack Bauer, Kiefer Sutherland, alkoholist? javisst, lika som konkelbär

#julhora

Jag är löjligt pepp på årets julkalender, återkomsten av Mysteriet på Greveholm. Som också går under namnet "världens bästa julkalender". En riktig kultklassiker. Så många olika dialekter i en och samma familj.
 
Jag skulle gå till affären och köpa kaffe igår och kom hem med julmust, pepparkaksdumle och en julkalender (som kostade femtio spännn!). Och inget kaffe.
 
Är det detta som kallas slaganfall?
 
#julhora
Taggar: 1996, Astrid, Ivar, Leif, Lillan, Melitta, Mysteriet på Greveholm

Läsvärda böcker.

Min kompis Anna var först ut med att lämna förslag på rubriker till "fredagsförslaget".
 
"Läsvärda böcker, Pelle. Blogga om det".

Kul idé, även om jag för tillfället inte läser så överdrivet mycket. Det där kommer och går under året, jag har bara lust att läsa ibland. Oftast på vintern eller sommaren, när det är semestertider. Eller om jag åker tåg. Jävlar alltså, sätt mig räls och jag slukar sidor som det vore alkohol.
 
Så här på rak arm är det svårt att komma på allt bra man läst (jag befinner mig hemma hos päronen just nu), men jag har några böcker som alltid ploppar upp när någon ber om boktips.
 
Hej Nostradamus! // Douglas Coupland
Den här boken gillar jag som fan och läste den första gången när jag var på väg till Paris våren 2006. Hela historien börjar med en väldigt blodig skolmassakerscen som tar plats i en matsal. För att sedan utgå därifrån och följa huvudkaraktärerna genom livet. En ganska tung bok att beta av om jag inte minns helt fel, men väldigt bra. Läs också Alla familjer är psykotiska av Coupland.
 
Blod och död // Jens Ganman
En historia om en dokusåpa som tar plats på en öde ö. Samtliga deltagare ligger i topp tio över Amerikas farligaste seriemördare. Den här boken är så jävla twistad att man undrar hur Ganman är funtad. Och det är därför som jag gillar den! Köpte den på måfå (mest för döskallekokosnöten på framsidan) och blev... ja, lite förälskad.
 
Fallhöjd // Nick Hornby
Nick Hornby har länge varit en av mina favoritförfattare. Vilket känns så jävla trist och förutsägbart att säga, eller hur? Lite stereotyp-ungkarl-författaridol. Lite bitter på livet, lite sne, lite socialt missanpassat - så brukar jag beskriva Hornbys böcker. Just denna bok tar fart vid toppen av ett höghus där fyra självmordsbenägna (mycket död i mina boktips) personer möts för första gången. Istället för att hoppa så blir de semi-vänner allihopa. Väldigt bra bok!
 
Liftarens guide till galaxen // Douglas Adams
zzzzZZzzzZZzzZzz..... SNARK! Jag vet, jävligt lökigt tips. Ännu mer förutsägbart än Hornby. Men likt förbannat skitbra. En spacead bok i dessa rätta bemärkelse. Läs! Är dock osäker på om den här utgåvan, med alla fem delar i ett, finns att köpa längre. Googla.
 
...
 
Nu kommer jag inte på fler. Tipsa mig gärna om böcker nedan. Jag behöver bra skit att läsa. Helst ska de visst handla om döden för att jag ska gå igång på riktigt.
Publicerat i:
Taggar: böcker, döden, döden_2

Blogga för Colin?

På tal om Blondinbella i förra inlägget, jag sprang på den här reklambannern inne på hennes blogg förut.
 
Colin Magazine - Sveriges nya bloggportal för män. Av och med skribenter som antingen 1) kollar ut ur bild, 2) gillar finputsade tegelväggar, 3) har stort hår eller 4) klär sig i, tillsynes, svindyra preppykläder. Eller innehar fler av nämnda egenskaper.
 
Självklart var min första reaktion att bli full av förakt. Mot mig själv. Hur kan jag bli en del av Colin Magazine? Har jag vad som krävs? Varför är jag inte lika snygg som Lundberg? Är det omöjliga möjligt?
 
Så jag beslöt mig att undersöka saken och se om jag besitter potential för en framtida karriär hos Colin.
 
HÅRET
Jag försökte kamma håret bakåt likt männen ovan. Det blev platt fall. Bokstavligen. Trots mängder av hårvax så fick jag inte till det önskade backslicksvallet. Kanske har jag inte det rätta knycket? Kanske måste jag ha gelé istället för vax? Eller kanske beror det på att jag egentligen inte vill ha håret bakåt? Ingen vet.
 
TEGELVÄGGEN
Närmsta tegelvägg på marknivå är kommunhuset en bit bort på vägen. En väg som är väldigt trafikerad så här dags på dygnet. Det kändes inte rätt att ställa mig och posera (med mitt undermåliga hårsvall) fram byggnaden när som flest människor är på genomresa. Möjligheten finns ju också att de skulle ta mig för en terrorist som var ute och rekade min framtida bombning. Så nej, jag hade ingen tegelvägg.
 
PREPPYKLÄDERNA
Jag hittade en scarf som jag kände snuddade lite på preppystilen. Annars så har jag inget av värde. Inte ens ett par chinos. Mina favoritbrallor (och i stort sett de enda jag äger) är ett par 501:or som slitits så hårt att kalsongkanter syns längs båda benen (sann historia). Och inte äger jag några pjucks som inte är märkta med Converse heller.
 
BLICKEN
I badrummet så försökte jag fånga min seriösa sida, samtidigt som jag både försökte se ut ur bild och le sensuellt mot linsen. På resultaten nedan så har jag slätat ut pormaskar, lagt på en svart-vit-effekt och beskurit bort den bångstyriga frillan. Lägg gärna märke till scarfen och tegeleffekten som badrumskaklet ger ifrån sig.
 
Ja, vi ser ju här att jag varken gör mig bra på bild eller har rätt kläder för att gör modebilder rättvisa. För att inte tala om pubertetsstubben som sunkar ner försöken ännu lite mera.
 
Så nej, ingen karriär på Colin Magazine. Så länge de inte söker ofriserad, tegelvägglös man som slutade bry sig om märkeskläder efter studenten och inte vågar se kåt ut på bild - då är jag rätt karl för jobbet.
 
Ring mig.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: Colin Magazine

Boosta statistiken.

Man talar ofta om att man ska sökoptimera sin hemsida, att göra den så attraktiv för nätet som möjligt. Man ska fylla alt-attributen på bilder och vet fan och hans moster, sen är man redo att möta Google-träffarna.
 
En genväg är ju också att blogga om "fönstertejp" och "fönsterremsor", sen har man sitt på det torra. Tro mig.
 
Jag börjar ana att det var så här Blondinbella började sin bloggkarriär, genom att rikta in sig på
de rustassugna svenskarna.
Taggar: sökoptimering

Smärta.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ!
 
Min käke. Aj. Den ömmar. Aj.
 
Då var man fri från tandsten för denna gången och har istället belönats med en underbar smärta som pryder båda tandraderna, från visdomstand till visdomstand. Det tog mig en och en halv timma att få i mig en ostfralla förut, bara för att jag hade problem med att tugga ordentligt.
 
Och metoden de använder när de tar bort tandsten - jösses fan! Eller ska jag kanske säga metoden som innebär att man "skrapar bort tandstenen med all jordens styrka kombinerad ner till ett tandläkarverktyg". Hon, tandhygienisten, hade skrapor/krokar/köttknivar på båda sidor om sitt verktyg, som hon emellanåt flippade i handen. Vid ett tillfälle, när hon vände på vapnet, så satt det kvar en fet köttslamsa. En slamsa som jag inte inte kunde kolla på. Även om jag fokuserade på kungparet i taket (jo, sant), så dansade en liten, liten, liten fläskkotlett i periferin. Vidrigt!
 
Jag var lätt panikslagen och låg och tänkte saker som: "det är nu det sker, det är nu jag blir styckad. Är det här straffet för att jag äter som en häst och ser ut som en rultig galt? Nåd".
 
Men jag mår bra. Aj. Typ.

SMÄRTAN
Publicerat i: Pelles vardag, Sushibetyg
Taggar: asfalt, gnejs, grud, makadam, sten

Dagssynderna 2.0.

Okej, så här kommer här en typ av utvärdering av den här bloggen och "de sju dagssynderna". Jag har ju kört på den här grejen (till och från) i snart tio månader och det är dags att vi har ett samtal.
 
Eller som de säger i USA; "we need to talk". Och så är de gravida med fyrlingar eller gör slut.
 
Jag gillar fortfarande idén, den är grym! Men det är dagarna och dess tema som behöver genomgå en förändring. Bloggen måste ha sin naturliga evolution (se, jag har fan lärt mig en del i plugget). Jag brukar ju klara av och "följa" dagarna måndag till och med torsdag bäst. Inte fullt så bra som jag önskar att jag kunde, men de har ju funkat bäst. Sen kommer helgen och allt blir bajs. Jag har ingen lust att tänka, jag vill bara skriva.
 
Så jag har tänkt så här för framtiden:
 
MUSIKMÅNDAG
Nytt! Som det är nu så måndagen jävligt bred och svår. Så det får bli en dag för musik, film och tv. En perfekt start på veckan också.
 
TISDAGSTOLKEN
Den förblir som den är.
 
ONSDAGSBETYGET
Favoriten som förblir som den är.
 
HOW TO THURSDAY
Har fortfarande för mycket kunskap som jag behöver lära er för att kunna ignorera behovet av den här dagen. "Tips och trix-Pelle", det är vad mina vänner kallar mig. Det eller "ADHD-idioten".
 
FREDAGSFÖRSLAGET
Nytt! Ni lämnar förslag på rubriker och jag bloggar de på fredagar. Det här ju blivit populärt på senare tid i bloggvärlden (även om jag gjorde det redan för flera år sedan). Kan bli grymt som fan! Lämna förslag nedan redan nu.
 
LATA LÖRDAG
Nytt! Easy going utan krav. Så som det ska vara på helgen.
 
SLAPPSÖNDAG
Nytt! Se beskrivning ovan. Vi fortsätter med kravlösa bloggandet. Och eftersom det är söndag, så blir det säkert ett par slängar med söndagsångest.
 
Sen kör vi på som vanligt, med att ett par dagar faller ur systemet emellanåt och jag betalar er med nakenbilder och så vidare. Hur låter det?
Publicerat i: På tapeten
Taggar: de sju dagssynderna

Sookie gråter för reklamen i brevlådan?

Det var ett par veckor sedan vi gick igenom kommentarer här. Vi hoppar på skiten på en gång!
 
pelle, du ska inte skämmas över dina gubbtendenser! eller så ska kanske jag skämmas för att jag läste detta inlägg om fönsterremsor med lite för stort intresse.
Tack! Då känns det genast bättre. Och när vi ändå har gubbekännelser, hur kul är det inte att gå på Clas Ohlson? Jag skulle kunna gå i den affären i timmar. Fast alltid när man är där med någon annan så tvingar jag mig själv att spela ointresserad av hela affären, när jag egentligen tänker saker som: "NEEEEJ! HUR KAN JAG HELT NONCHALANT GÅ FÖRBI MUTTERHYLLAN?!". 
 
funkar den där ej-reklam-tackskylten? får du reklam på måndagar?
Nu har jag haft min reklamskylt uppe i två veckor och ja - den funkar fan! Kanske har det någongång hänt att någon sur reklamutdelare kört ner lite Siba-blad på en onsdag (bara för att jävlas), men det är utan tvekan en förbättring. Men det var jävligt många av er, före detta reklamutdelare, som kommenterade bådde här i bloggen och på Instagram och menade att skyltar i det slag som min gör en skitförbannad. Varför? Jag hade tyckt den var skitkul! Men sen så har ju inte jag mens 24-7 heller.   
 
Som gammal sommarbrevbärare skulle jag hata dig för den där reklamskylten och du skulle antagligen inte få reklam  [...]
Ja, ni ser.... wtf? Hehe.
 
det där med att bädda sängen varje morgon måste verkligen vara en rest från någon annan prydlig tid. jag är nöjd om jag lägger mina underkläder i tvättkorgen liksom?
Sant, det är helt klart ett käckt, gammalt husmorstips som lever kvar från det forna Sverige. Och som på något sätt gått omväg via killarna i Jersey Shore. Kläder på golvet är förresten, nu när du nämner det, bra mycket ångestframkallande. Mina golv är fulla av kläder, då jag efter jobbet brukar klä av mig alla plagg på min väg på soffan. Sen får de ligga där tills nästa gång jag får besök. Det är så jag brukar städa, innan ett kafferep.
 
femte säsongen av true blood är så seeeeg. visserligen är jag bara på det sjätte avsnittet så jag ska väl inget säga. men samtidigt så är det rätt illa att jag bara är på det sjätte avsnittet, med tanke på att jag tittade på avsnitten när de kom ut i början [...]
Jag tycker True Blood började suga efter andra säsongen och då var jag inte jättehooked på första. Jag skiter i karaktärerna och jag skiter i handlingen. För att inte tala om alla cliffhangers som avslutar alla avsnitt och som aldrig gör nästa rättvisa. "Oj, nu blev Sookie skjuten i hjärtat, nu kommer hon dö! Fast nej, hon hade ju visst ett varulvshjärta, så hon överlevde mirakulöst. Okej, nu går vi vidare". ÖÖÖRK!
 
Fridens liljor!
Publicerat i: Svar på kommentarer
Taggar: sookie är odödlig och jag hatar henne för det

Hos tandläkaren.

Nu glömmer vi förra inlägget, allihopa. Det är en skamfläck för hela den här bloggen och kommer gå till historien som världens märkligaste (och mest perversa) inlägg.
 
Så idag, vad har hänt? Jag var hos tandläkaren tidigt i morse. Det gick bra. Förvisso blir det återbesök redan på onsdag på grund av tandsten, men den här gången var den "begränsad" till bakre delen av käften. Vilket är "vanligt förekommande eftersom det är område som är svårt att rengöra".
 
Jag gissar snarare på "det är snart jul och jag behöver pengar till julklappar".
 
Närå, flämt åsido. Det hjälper att hålla efter med tandtråd, vem hade kunnat ana? Fast jag fick förresten tipset att inte använda det något mer (?!?!). Detta för att "det inte är fullt så effektivt som dessa", varpå tandtygienisten plockade fram några småborstar att köra in mellan tänderna.
 
Vad i helv....?
 
Varför, snälla varför, har jag behövt utstå timmar av gnat om tandtråd om det inte är det mest effektiva? Som att tjata på mig om att äta broccoli och istället mena apelsin. Alla dessa Plackers som bekostats i onödan också, fan så onödigt.
 
Jag blev lite pissed. På bästa möjliga svenska vis. Alltså sa jag ingenting.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: gapa stort!, slutty nurse, strutsägg tar 45 minuter att koka, tandläkare

Fönsterblogg.

Det här blev ett så jävla udda blogginlägg.
 
Så igår var det halloweenfest. Jag gick som en "förrymd fånge" med blåtira, något jag fick av ett gäng fångvaktare under rymningskuppen. Jag hade både fotboja och handfängelse på mig, så det blev emellanåt lite svårt att röra på sig. Men mer om det en annan gång.
 
Idag vill jag istället prata om min förväntade bakissöndag som istället blev "fönstersöndag". Jag vaknade upp och var kry (trots oansenlig mängd öl). Visste inte vad jag skulle göra, så jag beslöt mig för att fixa med mina fönster. Så där som man gärna gör när man är ledig. Putsa skiten och sätta igen alla springor med "fönstertejp". Jag nämnde ju det här för ett tag sedan, att det BLÅSER rakt in i den här 4000 år gamla lyan (jag är en pussy när det kommer till fönsterdrag ). Tätningslisterna lever upp till "standard", men jag fick tipset om att tejpa igen skiten. Sagt och gjort, jag köpte en hög med tejp.
 
Men man måste putsa allt först. För "once the fönsters is sealed, you can't öppna". Alltså är det ju bra om skiten är putsade, så att man inte kommer på det först efteråt och tvingas skrapa bort all tejp.
 
Just idag fick jag också hjälp av min gamla musiklärare som bor i lägenheten snett bredvid min (man ser hennes lampskärm). Hon gav mig både fönsterskrapa, putsmedel och ett förlängningshandtag som skulle hjälpa mig. Det var snällt och inte alls en tafatt situation.
 
...
 
Visste ni att "fönstertejp" på Google har lett fler människor till den här bloggen än vad något annat sökord någonsin gjort. Hela Sverige fryser! Så jag tänkte göra en snabbguide för alla som googlat på "fönstertejp", hur man ska göra och inte göra.
 
1. Sluta googla "fönstertejp", för det heter visst "fönsterremsor". Vilket ingen jävel någonsin skriver/säger. Och det är därför all personal på byggvaruhusen inte fattar vad du menar och försöker pracka på dig vanlig jävla maskeringstejp.
2. Skit i byggvaruhusen, för de har ändå inte vad du söker. Istället behöver du söka dig till "byggvårdsbutiker". Jag vet - jag fattar inte heller skillnaden.
3. På nätet finns fönsterremsor bland annat att köpa här, här och här. Tänk på att momsen inte är inkluderad i priset och det kommer bli svindyrt.
4. När du väl fått dina remsor, börja sätta upp skiten. Mätt upp remsor på ett ungefär.
5. Dra remsan genom en skål med vatten med klistriga sidan uppåt.
6. Dra remsan lätt mellan två fingrar för att få bort överflödigt vatten.
7. Sätt dit remsan.
8. Slipp springor.
9. Jag lämnade ett fönster otejpat tills vidare. Utifall man vill vädra ur vardagsrummet en skvätt då och då.
 
Resultatet:
 
 
Mvh
gubbe.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: Pelle älskar att blogga om fönster