Anropar alla konstnärer!

Det lider konstbrist på mina väggar. Framförallt för att jag är jävligt petig med vad jag slår upp, men också för att jag ogärna vill göra spikhål i onödan.
 
Men så fick jag en vision häromdagen när jag stod och studerade kylskåpet. Som man gör i brist på annat att ägna tiden åt. På det har jag en teckning från min fyraårskontroll, föreställande en huvudfoting av något slag med LSD-ögon och två huggtänder.
 
Alltså: vill/måste ha detta stycke finkultur på väggen.
 
SÖKES
- amatörkonstnär som kan och vill föreviga detta mästerverk.
- digitalt via ritplatta eller scanner är att föredra (så högupplöst som möjligt)
- jag kan betala för mig.
 
Vill du måla eller vet du någon som tar på sig uppdrag? Kommentera nedan eller mejla mig på pellespersonliga@live.se.


KATEGORI: Okategoriserbart
TAGGAR: måla åt mig!

Syokonsulenten Pelle lär ut.

Häromdagen så jag fick ett mejl  från en tjej, vi kan kalla henne Signhild, som skrivit det mest uppskattade mejlet jag fått på länge. Kanske någonsin. Jag skulle gärna lägga upp hela meddelandet här, men har inte fått tag på Signhild igen och vill inte publicera det hur som helst. Skulle jag få klartecken så lägger jag upp det senare.
 
Hur som helst så handlade det här mejlet i korta drag om att jag är jävligt awesome som "vågar" var mitt weird ass-jag. Speciellt nu när allt i världen tycks kretsa kring hur man uppfattas av andra. Ni vet, hur man ska vårda sitt "personliga varumärke" (äckligt uttryck), hur man ska se ut, vad man gör och hur man gör det. Ja, ni hör ju - klart man blev smickrad.
 
Men så avrundades mejlet med ett "jag önskar jag vore mer som dig, men jag är för är feg".
 
Okej, det är nu jag kommer gå från "awesome weird ass-Pelle" till syokonsulenten herr Nilsson. Till er tjänst. Jag gör en HanaPee och hjälper er, läsarna av den här bloggen, på vägen mot awesomeness. Något ska man väl kunna bidra med för en gångs skull här i cyberspace.
 
HUR MAN ÄR JAG // bygg upp din egna grymma personlighet
- en amatörguide
 
För det första: skit blanka fan i hur du uppfattas av andra. Så länge du inte är direkt ohyfsad och på så sätt blir sedd som någon vandrande martyr. Respektera din nästa etcetera och så vidare. Utan det jag försöker säga är väl att man inte försöka placera sig någon mall för att göra andra nöjda. Och helvete vad det här kan sticka i andras ögon. Mundiarrén kan komma och hopa sig och plötsligt får du höra ett och annat.
 
Låt mig dra till med ett exempel. När den här bloggen var som störst (de ljuva glansdagarna back in 2009) så hade den ungefär 3000-4000 läsare om dagen. Med de läsarna kom mycket negativa ord i både kommentarsfältet och på mejlen. Jag var "fjollig", jag "umgicks bara med tjejer" (inte sant för övrigt, om det är av betydelse för någon), att "jag bara skrev om konstiga saker", att jag "inte gillade något som andra gillade" och så vidare.
 
Och det är okej att ta illa upp och bli lite gråtmild, det är det fan. Så länge det inte formar dig till någon anpassad och "censurerad" version av dig själv. Om nu någon prompt ska spy galla på dig om dig, pissa på den personen. Ignorera skiten av jäveln och, som man säger på dataspråk, "mata inte trollet". Alla otrevligheter bottnar antagligen i en dålig självkänsla och ett behov att få andra att må lika dåligt som hen själv.
 
För det andra: gör bara saker som gör dig glad. Något som hänger ihop mycket med första punkten. Själv sa jag till exempel "fuck yoooooou" till fotbollen som nioåring, en sport jag tränade bara för att "alla andra gjorde det". Faktum var att jag hatade att spela och att se på fotboll och hatar det fortfarande. Kan vara världens lökigaste sport att ödsla tid på.
 
Och ja, jag tyckte det var roligare att bygga Titanic-modeller och lyssna på Simon & Garfunkel. Päronen var väl lite orolig där en sväng, men såg väl att jag trivdes och att det gjorde mig glad. Och det är ju av samma anledning som jag betar av flera säsonger av tv-serier utan att blinka, fotar allt som rör sig, dyrkar marken som Lily Allen går på eller bloggar varje dag - för det gör mig glad. Många blir provocerade av detta, ja. Speciellt bloggpunkten kan reta folk. Men så har jag ju en fet röv de kan suga om det inte passar.
 
Hmm... finns det någon punkt tre att förgylla listan med? "Ha humor till allt"? Nä, för subjektivt. "Försök se saker och ting positivt"? För new age-igt. Äh, ni fattar. Våga vara, våga tycka och vägra ändra. Och försök att se det grymma i andra framför det vanligvis anses som konstigt.
 
Och med detta sagt så vill jag, oss emellan, klargöra att jag inte är Zeus bästa barn. Verkligen inte. Många dagar så avskyr jag blotta uppsynen av de flesta och tycker att de är sjuka i huvudet. Speciellt på jobbet, där är jag negativ ofta. Påfrestande ställe. Men en är ju bara mänsklig. Så länge man försöker varje dag, så borde det ju bli ett par karmapoäng i pungen.
 
Sprid det här inlägget på Facebook och Twitter, gilla det på Bloglovin' och länka på din egen blogg. Hjälp till att sprida min visdom bland fler vilsna individer! Kom igen, det är det sällan jag ber er hora ut bloggen.


KATEGORI: Pelles vardag
TAGGAR: learn from the master / seriöst blogginlägg med sensomoral / syokonsulent

Cybersexet från förr.

Somliga skulle påstå att bilden ovan är ett montage. Jag kallar det en förbättrad version av verkligheten.
 
Nu har jag äntligen haft den där Skype-redovisningen med läraren. Skiten gick bra, jag klarade allt. Men helvete vad det här är ett "medie" jag är obekväm med. Det i kombination med en jävligt flummig uppgift gjorde inte saken bättre. Har haft svårt att sova på grund av ångest.
 
Och då har inga problem med att tala inför folk, det är inte det. Sen är det inget jag föredrar att behöva göra, verkligen inte. Men då är man ju förhoppningsvis förberedd på vad som komma skall. Den här "redovisningen" har jag, i extrem ovisshet, slängt ihop mellan de senaste veckornas jobb.
 
Sen är det något sexuellt med webbkameror. Jag förknippar det med flashade genitalier på Chatroulette (ej från min sida) eller när brudarna i sjätte klass kåtade upp något pervo på Passagen Chat, för att sedan ge honom fingret på bild.
 
Aaaaaaah... ljuva barndom.


KATEGORI: Pelles vardag
TAGGAR: chatroulette / cybersex / passagen chat / webcam

Porrboken - en anekdot.

Så jag och grannen hade varit och kollat på kungen förut idag. Bokstavligen kollat på den riktiga kungen, Carl XVI Gurra. Han var här och firade att järnvägen som går genom orten fyller 150 år. Det var tält och skit uppslaget precis utanför våran port. Kändes lite som en scen taget direkt från Stureplan. Höll tal gjorde han också.
 
Googla det. Då får ni samtidigt se var någonstans jag bor. Paket mottages gärna över post.
 
Hur som helst, efter att the king talat så skulle vi gå och käka lite lunch. Vi passerar en bokhandel och jag säger, väldigt högt, "oj, där är den där porrboken" och greppade tag i den svenska versionen av Fifty Shades of Grey. Expediten, som var på kungvakt (han skulle äta lunch i samma byggnad), råkade höra mitt utrop och följande samtal utspelade sig:

Expediten: "Haha, ja, där har ni porrboken".
Jag: "Man har ju hört enormt mycket om den här".
E: "Om ni köper den idag så får ni med en slips på köpet. Du kan ju använda den på dig själv precis som vanligt eller så kan ni för all del läsa er till i boken efter andra sätt använda den på, hehe".
 
...
 
Alltså är planen för framtiden följande: högläsning tillsammans med grannen. Nakna. Med en slips i högst hugg.


TAGGAR: femtio nyanser av honom / fifty shades of grey / porr / snusk