Storken har varit framme.

Blondinbella är preggers. Har en bulle i ugnen. På smällen. Uppknockad. Så nu har kvinnan alltså sjutusen egna företag och snart en fullfjädrad kärnfamilj. Om en annan har panik? Nej då. Nej. Nej fan. Nej. Inte alls.
 
...
 
Flämt åsido. Av alla bloggbebisar som någonsin fötts ute i landet, så är den här den första som väcker ett uns av intresse hos undertecknad (#manlyman). För jag tycker i regel att "mammabloggar" inte är värst underhållande. Eller barn överhuvudtaget. Ofta blir/är kidz online så onyanserat framställda med "rosaskimmer" och carpe jävla diem. Och så tvingar päronen sina glin att posera med nystoppad korv iklädda kockmössor samtidigt som blogginläggen får etiketter som "pysseldag" och "mys med familjen".
 
Örk.
 
Undantaget (så här på rak arm) vore väl Lady Dahmer, som skriver både om föräldraskapets bra och "mindre bra" stunder. Jag, partisk? Kanske det. Vi är ju trots allt bästa vänner, jag och LD (även om bara en av oss är medveten om detta för tillfället). Men jag gillar när man skriver om livets sura stunder.
 
Det säger väl mer om mig, antar jag.
 
I alla fall, jag hamnar på sidospår. Det jag skulle säga var ju grattis till Blondinballe och Odd Molly. Fan vad kul! Lite kul kuriosa är ju också att BB var den första blogg jag började läsa. Då var hon endast 16 år gammal. Syndigt ung med andra ord. Syndigt. Ung. Graow.


TAGGAR: blondinbebis / forever alone talar ut / framtida entreprenör

Skjutjärnsjournalistik.

Min Twitter-buddy, MoaMarie, uppmärksammade mig OM en artikel i Dagens Nyheters Stockholms-del. Den handlade om reaktionerna på det tredje omklädningsrum som Södra Latin-gymnasiet valt att resa för bland annat intersexuella personer. Artikeln avslutades med reaktionerna från "sociala medier" och undertecknads ytterst kloka ord blev citerade.
 
Inklämd mellan niotillfem-Sandra, Ina Bäckström och Isabella Löwengrip.

Jomensåatte.... eliten har talat! Hamnar inte alla mina tweet i gammelmedia från och med nu så lägger jag ned internet. Okej? Bra. Tack. Hej.


TAGGAR: jag, en högaktad tyckare?

Rage och enkätundersökning.

Har spenderat halva dagen på Ikea. För det är så man gör på sina lediga dygn, hänger på "blågult" och köper tv-möbeln Eslöv och mattan Signhild. Fast helst inte. Överlag så tycker jag det är rätt så lökigt att vandrar runt på Ikea. Men jag behövde mig en tv-bänk och ville inte vänta till imorgon, den stora löningens dag, för att köpa skiten.
 
Alltså blev det idag. Och varuhuset ekade tomt jävlar. Helt i min smak.
 
Och jag var så äckligt trevlig hela eftermiddagen också. Hade det som mål. Försöker självklart vara trevliga alla dagar om året, men just idag var jag inställd på att vara exceptionellt svärmorsdrömmig. Succé. Gick igång på mig själv rent utav. "Tack så mycket för hjälpen", "schysst, jättetack för all hjälp" och så vidare och så vidare.
 
Sen hann jag bara komma hem till parkeringen utanför huset här, i denna dödens ort, så fick jag sneryck på någon random pensionär. Det hålls ju på med århundradets husbygge utanför fönstret, så därför är det lite knapert på parkeringsplatser till och från. Småsurt, ja, men man kan leva med det. Och eftersom jag hade bilen full av Ikea-kollin så kände jag att "ey, jag ställer mig här i två minuter, lastar ur bilen och kör iväg så snart jag är färdig". Som man får. Enligt lag och allt.
 
Så jag ställde bilen på första bästa ställe. Fick se att det kom en man i en bil bakom mig, ställde sig bredvid min blå Peugeot och spände ögonen i undertecknad. "Jaha, och nu kommer jag att få höra". Jag suckade.
 
- "Du! Vad bor du någonstans egentligen?"
- "Där" pekade jag, snett bort.
- "VÄCK!"
- "Ursäkta?"
- "Ja, väck med dig! Här får inte du stå!"
- "Nä, jag vet det, jag tänkte bara lasta ur min bil och åka igen", varpå jag visade innehållet i bagaget.
- "Ni har inget här att göra, ni som bor där".
- "Kanske det, men nu håller de ju på att bygger om, så det är lite snålt på..." (försökte fortfarande vara trevlig, men blev avbruten)
- "Får jag se dig här igen så kommer du få problem"
 
[Rage mode on]
 
- "MEN SKÖT DIG SJÄLV, GUBBE!"
- "Du får väl faktiskt ringa till ditt fastighetsbolag och be de fixa parkeringspla..."
- "FUUUUUUCK YOU! GÅ OCH SJÄLVDÖ!"
 
Och för första gången på tjugofem år så kände jag så äntligen närvaron av mina testiklar. Kanske var det onödigt sagt av mig, jag vet inte? Men omöjliga jävel, jag försökte ju förklara läget. Men en annan är väl per automatik en "sådan där jobbig ungdom som bara förstör och slåss".
 
Alltså: enkätundersökning nudå. Vems sida är ni på, mäster Pelle eller surgubben? Vem gjorde fel?


TAGGAR: kick some aaaass

Mens! Mens överallt!

Men så mycket mens det blev i förra inlägget. Stön! Det kan man ju inte relatera till alls. Men visst fan, det om något måste ju vara världsomvälvande, att äntra kvinnostadiet med en skvätt blodvite och fortfarande hålla sig i liv.
 
...
 
Men som sagt, jag kan inte relatera så överdrivet mycket. Faktum är att det inte finns något jag vet så lite om som just mens. Alla minnen och tankar om fenomenet kan jag bara härröra till mellanstadiet och alla tjejers (hej mansgris 2.0) fascination över sin egen och andras mens. Jag minns att vid ett tillfälle så stapplade de in och ställde sig på rad framför alla oss killar i klassen. Någon harklade sig och halvskriker "så här ser en binda med mens ut" och en annan, likt en flygvärdinna, vecklade ut en blodig Libresse. Bara så där. Hastigt och lustigt.
 
Just då kändes det onödigt, för jag vill minnas att ingen av oss "grabbar" undrat över saken. Men nu, med enlightened genusbloggögon, så var det faktiskt jävligt badass gjort. #mensterapi
 
Femton år innan Lady Dahmers mensbinda var de ju också, bara en sådan sak.


TAGGAR: blod / mens / spill / vampyr