Stressad. Försenad. Försoven.

Fan då, jag har sovit bort hela dagen! Due to Erik Haag-inlägg som skrevs mitt i natten. Börjar jobba om femtio minuter. Hinner inte sitta framför datadjävulen och blo
Publicerat i: Den arga kategorin
Taggar: vem behöver sova? JO JAG UPPENBARLIGEN! HELVETE!

Erik Haag, en kärlekshistoria.

Så Cissi Wallin la ut en bild Instagram förut. En bild på sig själv och Erik Haag från Kristallen-galan. Ni vet väl att jag och Cissi följer varandraInstagram? Jomenvisst, här har ni en som nätverkar med eliten. När som helst så kommer hon nog lägga ett gott ord till Malou, så jag kan bli castad till Efter Tio. När som helst nu.
 
I alla fall, Erik Haag - ME-OW! Jag måste erkänna, jag har en mancrush på den mannen. Allt började med ett spontanklick på SVT Play och Historieätarna i höstas och slutade i ett fullblodigt förhållande. Ett distansförhållande. Mer psykiskt än fysiskt. Mest från min sida. Men ändå värdefullt!

Jag vill vara Erik Haag. Jag vill ha Erik Haags skägg. Jag vill ha Erik Haags jobb. Jag vill ha Erik Haags plats bredvid Lotta Lundgren. Jag vill ha Erik Haag. I mig.
 
...
 
Klockan är snart halv fyra på morgon. Bäst att sova så att jag någon kan vakna upp och radera det här inlägget.
Taggar: erik haag, lotta lundgren

Mina fem cent om Miley Cyrus och Robin Thicke.

Slut shaming och kulturell appropriering åt sidan för nu, varför pratas det inte om hur Robin Thicke valde att klä sig som Beetlejucie vid årets Video Music Awards? Och dessutom kom undan med också det?
 
Stackars Miley.
Stackars Tim Burton.
Stackars MTV.
Stackars oss.
Publicerat i: Film och tv, Musik, På tapeten
Taggar: beetlejuice! beetlejuice! beetlejuice!

Bloggbråk. Typ.

FÖRST VAR DET:
 
SEN BLEV DET:
Hehehehehehehehehehehehehehe.
Hehehehehehehehehehehehehehehehehe.
Hehehehehehehehehe.
 
Ja.
 
#bringit
Publicerat i: Bloggtips
Taggar: det är bara på skoj, ta det lugnt

Akut köttfärssjuka i en svunnen era.

Så jag såg precis det här klippet om Atlantic Avenue Tunnel, en tunnelbanetunnel som stängdes ned 1861, glömdes bort och återfanns igen 1981. På senare år har man hållit i insamlingar för få tillstånd att borra igenom den tjocka vägg i tunnelns slut. En vägg som sägs dölja ett uråldrig lok och de sista sidorna av John Wilkes Booths dagbok. En man mer känd som Abraham Lincolns mördare.
 
Alltså fuuuuuuuuuck me, var lämnar jag alla pengar jag äger till det här projektet? Tar de njurar?
 
Ärligt talat, min fascination för allting övergivet vet inga gränser. Att kliva in i gamla hus och komma med kvalificerade gissningar om vad som kan ha ägt rum där i en svunnen era, det är grejer det.
 
"Tänk, på den här diskbänken kanske någon stod och rörde ihop en köttfärslimpa för hundra år sedan? Kanske att man smakade på den råa köttfärsen för att se så den höll måttet? Kanske att man -flämt- dog här, av akut köttfärssjuka?"
 
Och så många gånger som jag vandrat runt på vinden här i huset. Bara av den anledning att den är gammal och, tillsynes, övergiven. Har ej hittat något utav värde än, men hoppas snart att finna bevis starka nog att fälla Olof Palmes mördare. Vem det nu än må vara.
 
För att ytterligare bevisa mitt vansinne intresse:
- Jan Jörnmarks hemsida "Övergivna platser" är den hemsida jag besökt flest gånger, som inte är av slaget "socialt medie".
- Ungefär en gång i veckan så frågar jag mig "om Örebro verkligen inte har en urban exploration-grupp-grej-samfund man kan sluta sig till?"
- Den här Wikipedia-artikeln [dreglar]. Har snart memorerat vartenda ord.
 
Nu kom ni mig lite närmre in på skinnet, det må jag säga. Ska vi inte ta besöka något random renoveringsobjekt ihop? Vill ej gå själv.
Taggar: alla som läser den här meningen är kvalificerad att följa med mig på upptäcksfärd

Om att framställa sig sunt på nätet.

Dag två av maratonkodning av hemsida är igång. Idag är man klädd någorlunda mer prydligt. Aldrig ska här mer publiceras självporträtt med undertecknad klädd i Nyan Cat-tischa. En tröja som för övrigt varit otvättad allt för länge. En måste ju tänka på hur man framställer sig själv på nätet numera, för man vet ju aldrig när man blir frontad på diverse hemsidor och bloggar. Det har man ju lärt sig den hår...
 
[telefonen ringer]
 
"Men vem fan har mage att störa mitt i min 'utsidan är allt som räknas'-rant? Stööööön!"

[reser sig för att svara]
 
"Jag som var inne i sådant jävla flow. Säkert någon störig telefonförsäljare. Jag ska berätta var hen kan köra upp sina strumpor, ja, det ska jag!"
 
[kommer emot Photo Booth]
 
[råkar exportera in bild i bloggverktyg]
 
[dator autopublicerar blogginlägg]
 
Taggar: datorn skrev den här taggen hela på egen hand

Alla krämpor.

Klimax från Tre Kronor här. Hur är det med er? Själv känner jag av följande:
- Flottet. Ja, ni ser ju bilden.
- Ryggen. Den dödar mig. Det hårda livet för oss bloggare utan ergonomiska datastolar.
- Tristessen. Hela dagen har gått åt att koda en väns hemsida. Det går segt jävlar. Förjävla trist är vad det är. Men jag gör det gärna. Snart färdig.
- Stressen. Slutar jobba heltid på söndag och blir student på måndag. Insert diarré.
- Magen. Åt bönor, 'nuff said.
 
Korta. Meningar.
 
Vilka krämpor känner ni av? Var ärliga nu.
Taggar: vågar inte skriva några taggar ifall jag knäcker av ryggen, så jag skriver inget mer än det här. hoppas det är okej med er. bra. tack. hej då.

Min reservdejt till Blog Awards.

Idag är dagen för det stora tillkännagivandet. Blog Awards ligger runt hörnet och snart befinner jag mig där på söder med bloggeliten. Det kommer bli bli pompa och ståt. Det kommer bli vinnare och förlorade. Det kommer bli en lång natt. Hoppas vi. Hönsen ska veta att en annan inte är ung längre.

En sådan kväll behöver en dejt. En noga uttänkt, välplanerad och rolig dejt. Någon att minnas allt med och se tillbaka med tårfyllda ögon. Kanske gråta en skvätt, vem vet?
 
Jag hittade någon sådan tyvärr. Lily Allen var i studion och jobbade med sin nya skiva, Grace Helbig vill inte kännas vid mig (längre) och Oprah hade för mycket cash i öronen och hörde därför inte tonerna till Do-Re-Mi som spelas när undertecknad ringer.

Så det fick bli mitt fjärde "bästa" val (min reservplan), Frida. Hon fick duga. Så låt oss dissekera och gå under skinnet på denna individ.
Namn: Frida något-något.
Armar: she's got 'em.
Hur är vi bekanta med varandra: samma fester, samma festivaler, samma vänner, samma och så vidare.
Hjärna: Mjaaa... den är där i alla fall.
Frida gillar: Red Bull och vodka.
Frida är: PELLES SAMBO!?!
 
Jag vet, jag är chockad jag med.
 
Taggar: frida friday, pelles sambo

1 Pelle 2 much porn.

Grace Helbig, min största kärlek sedan 2010, och hennes vän Tyler Oakley laddade idag upp ett klipp där de kollar på ökända klipp på nätet. Av den lite råare varianten. Snuskklipp som man utmanar sina vänner att kolla på utan att reagera med panik och/eller hjärtsvikt.
 
Om YouTube är till för förfesterna, som jag skrev om häromdagen, så har ni här våra efterfester. Så många sena nätter och tidiga morgnar som gått åt att semi-spy åt 2 girls 1 cup, 2 kids 1 sandbox, 1 guy 1 jar, 1 priest 1 nun och så vidare. Det finns nog inget klipp som vi inte sett. Av någon obegriplig och sjuk anledning. Det är som knark, man kan inte spy åt bara en.
 
Frågor:
1) har ni sett klippen nämnda ovan?
2) kan ni tipsa om några fler morbida videos? Nästa fest ligger runt hörnet.
 
Och vill ni se klippen ovan så får ni söka efter de. Jag vill inte att Google ska se att länkarna pekas härifrån. Plus att mina päron läser varenda rad härinne och jag tänker inte underlätta för de på något vis. Vill de se en nunna go to down på en prästs ärsle, så får de gott och allt googla som oss andra dödliga.
 
Nu ska jag sluta leva mitt liv genom internet.
Taggar: 1 guy 1 jar är ändå den värsta, förlåt mamma och pappa

Hur du röstar i Blog Awards.


Så många som skickat SMS och halvgapat om att de inte kan rösta på undertecknad i årets Blog Awards alltså, ni anar inte. "Det står bara att något blev fel, hur ska jag göra?!?!?" säger de. Veckorevyn har förvisso uppdaterat sin info på hemsidan, men här kommer ändå en guide för hur du bäst lägger en röst.
 
OBS! Guiden nedan funkar bara om du du tänkt röstat på den här bloggen. Har jag hört. Vill du lägga en röst på Egoina, vänligen vänd dig till den sluga skåningen.


 
 
 
 
 
 
Publicerat i: Bloggtips
Taggar: sluga skåningar, som puff daddy en gång sa: "VOTE OR DIE!"

Höjde min önskesax mot skyn.

Så mitt bästa inköp i helgen blev en sax. Först hittade jag en för 9,95 spänn och yttrade orden "men argh, kan de inte ha en sådan där orange Fiskars-sax som håller i hundra år och som man kan låta barn och barnbarn ärva?"
 
Vänder mig så sedan om och kommer tills Fiskars-himlen. Hyllan bakom var smetade av köksfenomen av detta märke. Jag greppade tag i min önskesax, höjden mot skyn och ropade:

"THE VICTORY SHALL BE MINE! NOW KNEEL BEFORE YOUR KING, EMBECILES OF YORK!"
 
Sen blev jag fälld av en kundvagn. En tant spottade mig till och med i ögat.
 
Och ni på Fiskars, jag är intresserad av sponsring! Hit me up på pelle@pellespersonliga.se. 'kay, thx!
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: FIIIIIIISKARS!, FISKARS!, Fiskars knivar, Fiskars saxar, fiskar

Liket.

Nu är jag hemma igen från Ullared och allt vad den orten hade att erbjuda. Men det var ju nästan aldrig som om jag lämnade er, när en var ambitiös och skrev tidsinställda inlägg och allt.
 
Låt mig berätta om något som hände på vägen ned. Vi sitter i bilen, jag, grannen 2.0, mor och far. Jag och grannen slumrar lite medan päronen lyssnar på ljudbok. Keplers senaste, som tydligen ska vara rätt så mörk och rå (jag har inte läst mer än halva Hypnotisören, som jag inte gillade alls). Plötsligt skriker de till framme i bilen och farsan girar lite lätt, bort från vägens kant.
 
"Det låg någon på vägen, såg ni det?!", morsan blev hyperaktiv. Värt att nämna är att man också, i samma veva, pratat om lik som låg längs med vägen i boken de lyssnade på.
 
Så vi, liksom bilen bakom oss, stannade en bit fram och hoppade ur. Mycket riktigt så låg där en kropp, en bit bort på vägen. Jag blev så jävla nervös. "Shit, vi är med om ett bakhåll! Det är nu vi ska gå och undersöka en kropp som låtsas vara påkörd för att sedan blir överfallna av ett gäng psykopater som styckar oss sönder och samma". Något fantasifull kanske, men värre saker har ju hänt.
 
Då stannar en bil på motsatt sida av vägen. "Jaha, här kommer Sveriges egna Breivik och nu kommer vi alla att dö" tänkte jag. Den fega egoisten hade talat. Glöm personen som låg vid vägen därborta, här var det jag som är livsfara.
 
Men han, mannen i bilen, var reko. Jag tror han var nöjd över att vi också hade stannat, så han slapp undersöka saken själv. Farsan hade vi det här laget pratat en bra stund med 112, med en operatör som tyckte att vi andra skulle gå och undersöka hen som låg där borta. Ingen ville gå, men alla gick. Ju närmre vi kom, desto mer illa mådde jag. Fy fan, jag hade kunnat spy där och då, på vägkanten som skulle bli vår dödsbädd. Sen blev jag lite arg för att jag glömde mobilen och inte kunde instagramma (jag försvarar den tanken med att det var paniken som talade).
 
Nu kunde vi se kroppen tydligare. Förvriden as fuck. Framför ansiktet på hen så låg något som tycktes vara intorkat blod. Då stannade alla för någon sekund. Människan tycktes var påkörd. Inte en tillstymmelse av andning, rörelser eller något överhuvudtaget. Då blev jag bergsäker på att jag, där och då, skulle få se mitt livs första lik.
 
Men, och här kommer ett stort jävla "men", det var bara en kvinna som tagit för mycket av allt och stupat på vägen hem från någon "fest" av något slag. Det som först såg ut som blod var hennes fuktiga hår och hennes förvridna sätt att ligga på klarar man nog bara av med droger i kroppen (vild chansning). Jag skrek på henne om att vakna (vågade ändå inte röra henne, ifall nu något skulle vara brutet) och hon kvicknade till någorlunda. Morsan pratade liv i henne och snart kom ambulansen (som fick stänga av sina blåljus, eftersom hon blev rädd för de) som hjälpte henne hem.
 
Det slutade bra. Pjoo!
 
Lärdomar här:
1) jag kan hantera (tillsynes) jobbiga situationer med hyfsad ro i kroppen. Utåt sett var jag iskall. Och bokstavligen iskall, det var bara tre grader.
2) jag kan inte förstå att ond bråd död, på diverse vidriga vis, är vardagsmat för så jävla många människor i världen. All heder till de.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: fega pelle är iskall utåt, läskigt

Det var på håret.


Vem är det här? Såg du direkt eller fattade du inte alls? Var ärlig nu.
 
 
Chocken.
 
Jag ska inte ta åt mig äran för det här inlägget, jag ska vara ärlig mot er. Faktum är att jag snodde idén rakt av från sxephil och DailyGrace, som både rapporterade om saken för ett par månader sedan. Fortfarande jäkla kul dock, det går det inte att komma ifrån. Snacka om att ha gett dolda ögonbryn ett ansikte.
 
Men nu ska jag lägga tid på saker som jag egentligen intressera mig. Som Tolstojs samlade verk, Tycho Brahes fotnoter och Bermudatriangelns vara eller icke vara.
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: betydelsen av LUGG, hörni! wtf?!

Partystartare, YouTube-edition.

Ni vet tillställningar som inte är värst mycket att hänga i granen. Så som förfester och fester, de kan ju vara rena döden om det inte är så att någon tar tag i situationen och livar upp alla på plats. Jag brukar ta mig den rollen och tvinga alla leka lekar, skråla till Drängarna och ägna-sig-åt-andra saker-som-inte-förtjänas-bli-förevigade-på-nätet.
 
Ett knep som alltid går hem är att slå på roliga YouTube-klipp. Här är mina favoritpartystartare just nu:
 
PSYning. Jag står lätt för hälften av visningarna på det här klippet.
 
Beyoncé has her off days too.  Tack till Hej Blekk som hade länkat det här klippet på sin Twitter. Det kom lite, lite bajs när jag såg det första gången.
 
Michael Jackson fail. Det är kul, för det skulle kunna hända mig.
 
Hur mycket stämningshöjare var inte detta inlägget, ni som är på fest? Jag vet! Äsch, sluta nu! Det är ni som ska ha tack för att ni sitter och läser Pelles Personliga på festen. Jo, ni. Ni! Okej tack till oss alla.
 
#låtsaskonversation
 
Till er som sitter hemma; bookmark this shit för framtida ändamål!
Taggar: Det är på YouTube som förfesten sker, alkohol, dränka sorger, skål

Inspiration board - Ullared.

 
Modebloggaren har talat. Fortsätt nu med era liv.
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: fast jag kommer nog på riktigt köpa en one piece. lev med det!, kläder och "mode"

Om läget, om Ullared och om bloggen.

Imorgon bitti åker jag till Ullared.
 
Josåatte... det blir till att pallra sig upp halv fyra i natt, svida på sig kläder och hoppa in i bilen. Och sova. Fader kör ju hela vägen, så en annan kan ju passa på att törna in igen och få sig sin välbehövda skönhetssömn. Jag och grannen 2.0 sitter i baksätet och tillför inte ett skit för att underlätta körningen. Som de glin vi innerst inne är.
 
Vad jag planerar att köpa: plastpåsar! Fick med mig enliterspåsar från Ica sist efter att jag misslyckats fatalt med att plocka på mig rätt sort. Som en svor. Det finns inget mer onödigt här i världen som enliterspåsar. Det finns inte en enda kroppsdel de kan slutas kring. Inte en enda.
 
Ergo onödig.
 
Sen ska jag köpa vykort också till projekt personliga hälsning som jag skrev om här. Ledsen att skiten dröjt lite, men livet, ni vet. Livet! Har redan kirrat frimärken, vässat penna och funderat ut precis vad jag ska skriva till var och en av er. Det har bara fattats en konstnärliga duk för att slutföra projektet på. Och eftersom en ska till Ullared, så är ju Gekås-vykort ett givet val. Jobbigare för er att få än vad det är för mig att skicka. Hehe.
 
Och på tal om bloggen, schysst gensvar det blev på enkätundersökningen. Nittio jävla kommentarer! Nittio personer med en kompakt hjärna har engagerat sig i menlösheten. Jag diggar't. Tänk om man skulle rada upp alla nittio av er på ett långt led. Vilket långt mänskligt "domino-ras" vi skulle kunna göra.
 
Sen att arton stycken av er, rent statistiskt talat, är homosexuella är ju mind blowing det med. En av fem, mina vänner. En. Av. Fem.
Publicerat i: Pelles vardag, På tapeten
Taggar: aktuellt

Skatten under hallmattan.

Jag rättade till dörrmattan precis och under den uppenbarade sig det vackraste ting jag någonsin sett - värdecheckar från Lidl. Änglakörer sjöng lovsång i mitt bröst. De måste ha åkt under mattan på något vis, när brevbäraren dumpade reklamen i mitt fack.
 
En snabb ekvation i huvudet gav mig följande: om jag köper fem stycken Lidl-skjortor för hundra kronor skjortan, då sparar jag en tiondels skjorta genom att nyttja den översta kupongen.
 
För er som bara kan läsa livet i siffror:
 
5 x 100 x 0,90 = FÖR BRA FÖR ATT IGNORERA!
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: pelle tar det här lidl-snacket ett steg ännu längre

Ett inlägg i förebyggande syfte.

Mest för säkerhets skull och en god natts ostörd sömn.
 
Samtal på jobbet:
 
Jag: "Jag drömde så jävla läskigt i natt. Det var något om en spöktant som stod precis intill mitt ansikte när jag låg och sov, i drömmen alltså, sen vaknade jag och hon fortsatte stå kvar och stirra på mig. För att sedan upplösas i tomma intet. Vaknade upp helt svettig".
Arbetskamrat: "Det kanske är för att du bloggat så mycket om genomskinliga tanter?"
Jag: "Vad menar du?"
Arbetskamrat: "Ja, du kanske har bjudit hem dåliga dåliga energier och sådant genom att skriva om läskiga saker. Man kan aldrig veta!"
Jag: "Äh, snacka inte skit!"
 
Ägnade en timma åt kollaget ovan när jag kom hem.
 
Hm...
 
Det sista jag vill med den här bloggen är att sabba sömncykeln för mig själv. Huruvida den ger er insomnia rör mig inte nämnvärt, men jag ska fan inte ligga sömnlös på grund av några halvtaskiga Photoshop-bilder av arga tanter. Alltså: bäst att förebygga med allt Pixar, ponnys och penntroll.
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: vad blir det härnäst, vägbeskrivningar med hjälp av tarotkort?

Enkätundersökning 2.0.

Det är hög tid att scanna av läsarskaran av den här bloggen, håller ni inte med? Jag lät göra det för två-tre år sedan genom att skapa en enkät med ett par enkla frågor. Frågor vars svar jag sedan använde för att få fram banbrytande information och oroväckande statistik om läsarna av den här bloggen.
 
Mycket kul. Men lite för tam i min mening. Lite för mycket "köksbord av furu i gillestugan" så att säga.
 
Så låt oss denna gång ta det ett steg ytterligare. Låt oss införa... galenskapen.
 
SVARA PÅ FÖLJANDE:
- Vad är din ålder?
- I vilken del av landet befinner du dig (se karta nedan för svarsalternativ)?
- Föredrar du sött, salt eller surt godis?
- Vad kom först, knähunden eller knän på hundar?
- Minns du vad gjorde under ditt senaste besök på toaletten, ja eller nej?
 
Lämna dina svar i en kommentar nedan. Eller låt för all del bli, känn er inte tvingade. Gudarna ska veta att det här fritt land. Fråga bara your average sverigedemokrat.
 
Det är okej att vara anonym!
 
 
Taggar: JU FLER DESTO ROLIGARE BLIR STATISTIKEN! SVARA NU, HÖRNI!

Nu delar vi med oss av våra bästa drickspel.

Det här klippet uppenbarade sig i mitt YouTube-flöde tidigare idag. Mina favoriterkonnässörer av alkohol, Mamrie Hart och Tyler Oakley, tejpade fast en liter öl i vardera hand med regeln att inte lösgöra sig förrän båda ölen var urdruckna.
 
Hur genialiskt är inte detta så säg? Mitt hjärta slog volter av lycka. As did my liver.
 
Om ni nu mot förmodan skulle ha missat det, så är detta med drickspel något jag lever för. Om en bara är lite kreativ så kan det mesta bli en trevlig stund både för svalg och psyke. Häromveckan så sov jag över hos päronen, eftersom syrran var på besök från de djupaste skogarna i Värmland och en måste ju se till att få sin kvalitetstid med hela blodsbandet. Lagom till Sommar med Ernst ska börja (döm inte) så dukar mor fram ett glas vin samtliga av oss.
 
I seized the moment som uppenbarade sig framför mig.
 
"Okej, varje gång Ernst är Ernst, så tar vi en klunk". Så löd min enda regel. Något luddigt till en början, men så ack så självklar när man väl börjar.

"Den här kaminen är verkligen brutalsnygg" - KLUNK
 
''Har det hänt någon gång, att du nästan blivit förälskad i en sten?'' - KLUNK
 
Och så vidare.
 
Lätt en av de topp fem finaste stunderna i livet. Petade ned studenten.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: drickspel och osunt drickande är inte samma sak, så spara på moralkakorna

Jag, har gränser?

Så jag fick ett mejl häromdagen från ett företag, vars namn ska förbli onämnt, som ville köpa ett sponsrat inlägg. Vilket gjorde mig glad, speciellt nu när jag gå i tankarna på att införskaffa en Lidl-skjorta eller sju. "Vi önskar bla bla bla bla läs mer på vår hemsida bla bla bla lära dig mer bla bla bla". Inte min mening att låta nonchalant, men jag råkade i all hast radera mejlet och måste därför citera fritt från minnet.
 
Jag fortskred så klart som man önskade och öppnade upp hemsidan för att förstå vilken "typ" av företag det rörde sig om. OCH BLAM! En hemsida full med dildos.

Jag blev lite röd om kinderna. Lite.
 
Men jag slutade inte där, i min chock över att få sexleksaker kastat i ansiktet. Nej, jag började genast försöka formulera detta sponsrade inlägg i huvudet. "Men om jag skriver det på det här viset, så kanske..." och "jag borde öppna upp det med ett...".
 
Men jag kunde inte. Jag kunde inte förmå mig själv att sälja mig själv för sexleksaker. Inte för att det är något fel i det, utan för att jag inte kunde förstå hur vi, ni och jag, gemensamt skulle kunna ha gått vidare från en sådan upplevelse. Vår relation skulle aldrig ha blivit den samma igen. Det är som när man stöter på lärare utanför skolan, ni vet. Man ser de med andra ögon efteråt.
 
Nytt på meritlistan: "säljer mig inte för vad som helst, trots allt".
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: sex säljer

Kvällens premiär.

"När bekanta frågar om man såg gårdagens Idol och man svarar att 'man inte kollar på skitprogram'. Så peppar man kvällens premiär av Svenska Hollywoodfruar ;PPppPPPppPpP".
 
Vi har gjort en grej av det här programmet på jobbet. Det är inte så jag frivilligt kollar, nej då. Verkligen inte. Vetenskapens Värld och Agenda all the way, baby!
Publicerat i: Film och tv, På tapeten
Taggar: gunilla persson i mina (mar)drömmar

Svenskar be like.

Jag blir fan förbannad, det är ju samma skjortjävel på båda bilderna (den bakre på översta bilden). Nästan. Det är några få detaljer som skiljer de åt. Men vem bryr sig om detaljerna?
 
Uppenbarligen alla som är redo att betala hundratals och åter hundratals kronor mer.
 
Ska alltid rådslå modeinköp med Lidl från och med nu. "Du kloka lågprisoraklet i fjärran, du som ligger i korsningen med Dollarstore, ska jag köpa detta patetiska designplagg eller kommer du kanske ha något liknande i en kampanj vilken dag som helst?".

Ska nog gå på Blog Awards iklädd endast Lidl-kläder. Fan vad coolt.
Taggar: snåla pelle being snål

Invasionen.

The infestation of the fruit fly, snart i en matinébiograf nära dig
 
Från ingenstans så blev mitt hem bombarderat av fruktflugor, bananflugor eller what the fuck för namn de nu föredrar att gå efter. Min teori är att de är utsprungna ur min senaste vattning av plantorna. Vilket sker för sällan, värt att tillägga. Det i samband med denna härliga rötmånad som pågår as we speak och som alltid kommer som en överraskning med sitt bakterieöverflöd och algbildningar i vasken.
 
Så idag: trolla ihop en brygd av vitvinsvinäger och diskmedel. Papa's gotta kill some of 'em flies.
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: dö, fluga, dö!

Gamlingen vill prata väder med er.

Vädret. Låt oss prata om vädret, det som ständigt pågår utanför fönstret. Jag kom att tänka på ett sådant här inlägg när jag slängde ett öga på regnet som öste ned utanför och själen upplöstes. Även om det kan verka pensionär-igt att snacka prognoser, så är det ändå av största vikt att vi talar om följande nu. För vår egen skull.
 
 
HUR MAN MÅR OCH REAGERAR AV OLIKA SORTERS VÄDER, VERSION PELLE
 
REGN - djävulens påfund rent vädermässigt. Inget får mig att deppa ihop så mycket som regn. Speciellt regn i samband med söndagar. Det får mig att kapitulera inombords och gör att jag absolut inte tar för mig mer än att slökolla på tv och bygga upp orken till att gå och köpa pizza. Ibland är i och för sig regnet aningen mer välkomnat. Som vid skogsbränder. Eller om vi alla går och lider av åskvärme. Men bara då.
 
ÅSKA - "GE MIG EN FUCKING BOK ATT LÄSA!". Med alla kontakter utdragna (psykisk kvarleva efter uppväxt på landet), så blir man ju direkt avskärmad från omvärlden. Vad gör man då? Onanerar. Fort avklarat. Sen då...? Alltså är det man öppnar den där boken som legat och dammat på nattduksbordet sedan julen 2003. Åskan är en favorit. Så länge man inte sitter på en cykel på väg hem från jobbet. Fy. Fan.
 
SOLSKEN/KLARBLÅ HIMMEL - här kan man ju dela upp solskenet i solsken och solsken. Solsken på våren är finnemang. Man kvävs inte av värmeöverdos, man uppskattar livet som börjar gro igen efter vintern och kanske att man väljer att le "bara för att". Solsken på sommaren kan vara en böld i röven. För sitter man inte på en uteservering eller ligger vid något vattendrag, vad är detta väder att egentligen föredra över annat? Fråga er det, sommardyrkare. Kanske för boosten av D-vitamin förresten?
 
Men inget ger en så mycket dåligt samvete som att vara ledig och slö en strålande sommardag. Sommardagar = make everyday räknas eller försvinn. Tar man sig inte för något så är en dag aldrig så bortkastad som under sommaren. Har ni tänkt på det? Sen gillar jag solsken som sagt, de dagar jag har planer.
 
SNÖ - vintern med all sin snö är min tid på året. Aldrig har jag sådan lust att vistas utomhus som när snön faller. Kanske beror det på min fetisch att bära halsduk? Kanske för att undertecknad är en julhora sällan skådad? Vintern är skitbra, kravlös och full med glögg. Julen är grym den också. Plus att en annan valde att kläckas den tiden på året, bara det är ju värt att ge det vita Sverige en eloge. Utan vintern ingen Pelles personliga. Tanken är svindlande.
 
Entering era åsikter och hat. Hur fel ute är jag? Och också, räkna gärna antalet motsägelser i det här inlägget.
 
Vädret - the easiest mindfuck there is.
Taggar: wtf, ett blogginlägg om väder? vad är detta?

Ni vet.

Ni vet när man haft kräftskiva och ägnar följande dag framför tv:n? Ni vet när man, efter fyra avsnitt Enlightened, sen säger högt till sig själv att "nej, bäst att få ut något av den här dagen också"?
 
Och så sätter man sig vid datorn istället.
Taggar: trött

Skämskudden.


När de här inslagen börjar -

- då kväver jag en isbjörn över ansiktet.
 
Väldigt få saker får mig att vilja gömma ansiktet i ren skam. Ett av tingen är Ola-Connys och Morgans reseprogram, som jag bara klarar av i doser om en minut åt gången. Andra mycket smärtsamma stunder är när "tjejpanelen" ska säga sitt i programmet 69 saker du vill veta om sex.
 
Då ska ni veta att en annan inte är pryd. Inte ett dugg. Nej, jag har sett det flesta Fråga Olle-dokumentärerna utan att lyfta en min och jag avverkar Saras sexinlägg som om det inte vore en morgondag.
 
Det är idén, denna uppbart konstlade idén om att "här sitter fyra bäztizar och pratar grov analpenetrering över ett glas chabli som om det vore det naturligaste i världen" (utan att för den delen syfta på att det vore onaturligt såklart, men ni fattar). Det känns så jävla fejkat. Allt i hela inslagen. Som om de läser innantill. Från ett dåligt manus. Skrivet efter The Beginner's Gudie to Awkward TV. Ungefär så.
 
"Asså hörni, jag liksom ääääälskar att svälja, hihihi! Less is not moooore. Liiiiiidingö brudar, hallå! Top notch å skumpaaaah på sture-peeeeee".
 
Det smärtar.
Publicerat i: Film och tv
Taggar: hata mig inte nu, jag är ingen mansgris, jag skäms bara

Jag har lärt min läxa. Kanske.

Varför det, återigen, är viktigt med bra bilder på en själv: plötsligt blir man frontad på framsidan av Sveriges största bloggverktyg. I en pose som säger "akut urinering föröver". Omringad av tjejer som alla förstått vikten av normala bilder.
 
Jag har bara mig själv att skylla. Men för all del, tack blogg.se! Jag kan hantera det, cool som jag är.
 
 
RÖSTA PÅ MIG TILL ÅRETS GULDPENNAN!
Publicerat i: Okategoriserbart, På tapeten
Taggar: den kissenödige turisten förstör mitt liv!

Reclaima analen.

Så i onsdags låg jag hemma och var... host-bakis-host. Ledsen mor, din perfekta son blev genast lite mindre perfekt. Bakis? På en onsdag? Se på maken.
 
I alla fall, på tv visades filmen 500 days of Summer. Jag hade inte sett den innan. Helt okej rulle faktiskt. Bra musik också. Under en scen så säger Deschanels karaktär något i stil med "they used to call me anal girl, I was very neat and organized". Och missförståndet sen, det som uppstår innan hon hinner förklara att man syftade på att hon var ordentlig, ojojojo... Galet.
 
Jag har inte riktigt kunna släppa (väder) att ordet anal är synonymt med "ordentlig" och "störigt skötsam" på engelska. Eller ja, egentligen talar vi ju om "anal retentiveness", men som vanligtvis förkortas till ett "anal". På grund av skitroligt.
 
Så jag ville veta om det ordet används på samma sätt i svenskan. För jag tyckte mig minnas att jag även hört det användas på svensk mark och inte bara i amerikansk populärkultur. Researchen började. Enligt några trådar på Flashback så var hen, som undrade precis det jag undrar nu, "dum i huvudet". Konstruktivt jävlar. Och på några psykologisajter så menade man ordet kan ha använts i samband med något som beskrevs som "Freuds anala fas".
 
Om jag läste "Freuds anala fis" först? Kanske.
 
Skitsamma egentligen, jag tycker att vi här och nu claimar och/eller reclaimar ordet "anal" som en synonym till "sjukligt ordentlig", "deluxepetig" och andra lämpade ord. Jag behöver ett sådant ord.
 
"Vad anal du just nu, sluta innan jag skär av dig pannloben". Hur bra rullar inte ordet i alla livets meningar?
 
Folk har skapat Facebook-grupper för mindre. Vem är med mig?!
Publicerat i: Film och tv, Okategoriserbart
Taggar: Deschanel och anal

Så jag fick ett meddelande.

 
Jag trodde vi var överens om att jag var lik Ben Affleck? Okej? Inte någon slapphänt klumpeduns från Seattle Grace Hospital. Ja, jag kanske grät när George dog. I tre veckor. Och ja, jag kanske tänker på honom när jag klär av mig. Men det är knappast av den anledningen att jag skulle vara lik honom.
 
Någon måtta får det vara på eländet.
 
Mvh
Kiefer Sutherland Ben Affleck
Publicerat i: Film och tv, Okategoriserbart
Taggar: jag, George? Aldrig! Me Affleck!

Throwback thursday.

#tbt #throwbackthursday
 
Vem: Pelle Nilsson
När: trean på gymnasiet, 2007
Stilikon: Mufasa, lejonpappan, från Lejonkungen
 
Kanske att jag också, för er skull, retuscherade bort Sveriges härligaste munsår. För att underlätta chocken en aning. Kan skickas separat på mejl till de som önskar.
Taggar: "emo-pelle" var redan en etikett jag använt förr. jösses!, emo-pelle

Hur säljer man bäst en garderob?

Om man inte skulle ta och komma ut ur garderoben idag då?
 
Fast nej, vi sparar på den hemligheten för nu.
 
Men på tal om att vara sexuellt utsvulten och klädförvaring. Jag har en garderob. Den här:
Mitt allra största och mest idiotiska impulsköp. Jag flyttade in här i december 2011 och hade ingenstans att förvara mina kläder. Lägenhet kom ju i det skicket, nyrustad och i brist på förvaring. Lösningen: en big ass Ikea-garderob. Den största i sitt slag. Jag tror knappt här mättes, utan jag tog första bästa kolli på lagret och åkte hem.
 
Och det här ska ju bli hösten av självförverkligande. Riktigt vad det innebär kan jag inte gå in på nu (wöw, teasarn). Men vad jag vet är att garderobhelvetet är i vägen för planerna. Hela det här rummet är format efter möbeln och jag tänkte att jag kunde behöva en kreativ vrå till att forma framtiden.
 
För att ni lättare ska förstå mitt problem: till exempel så sitter jag i ständig skugga och riskerar med säkerhet att drabbas av random synfel. Som starr. Och sängen, den blir tvungen att stå längs med fönstret. Något som gör att mina leder är konstant utsatta för drag nattetid.
 
...
 
Jag är för gammal för drag!
 
I tre månader hade jag denna garderob ute på Blocket. Sen löpte annonsen ut. Det högsta budet jag fick (den låg ute för 700 spänn) var 200 kronor. Köper man samma uppsättning helt ny så går den på plus tvåtusen. Jag tackade vänligt, men bestämt, "nej" till erbjudandet.
 
"ameh lycka till och sälja en jävla garderob för mer" blev det svar jag fick tillbaka.
 
Jag tror hen hade rätt i det uttalandet, för det verkar inte gå och sälja den för mer än ett par hundra. Ingen vill ha en begagnad garderob. Lika lite som man vill ha någons avdankade säng. Så hur gör man en god garderobaffär? Eller ska en bara gå loss med såg och bidra päronen med brasved? Känns i och för sig mer lockande än att sälja den till rövarpriser.
 
Tips tack!
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: av alls ämnen jag någonsin skrivit om............

Min ängel.

Så jag satt precis i godan ro och läste min nya favorittidning, Veckorevyn nummer 9. Sprang på en spalt där läsarna får ställa frågor till redaktionens sierska. En tjej hade en fråga om huruvida hon hade en skyddsängel eller inte. Och det hade hon självfallet.
 
"Pfft! Jag ser då ingen skyddsängel här hos mig. Ingen till höger om mig. Ingen till vänster om mig. Ingen under skrivbordet. De bluffar, jag är säker på det. Och vem skulle vilja, än mindre orka, följa någons sorgliga arsle dagarna i ända? Bäst jag fotar min skepsis till bloggen".
 
 
Det var bara det. Jag bjuder på dubbelhakan.
Taggar: lill-babs, älskade ängel

Billy Crystal och jag.

Så jag gjorde ett test på nätet igår. "Find out which celeb du är lik"-typen av test. Tänkte att det kunde vara ett bra partyämne att ta upp när festen börjar dala. "Folk brukar säga att jag har drag av Brad Pitt och Matt Damon i viss julbelysning, men jag vet inte det jag. Själv ser jag mest Ben Affleck i spegeln".
 
Så jag laddade upp bilden ovan, den bild som just nu är ansiktet utåt till den här bloggen. Pengamaskinen.
 
Alltså det faktum att Laura Linney är min närmsta dubbelgångare överskuggas ju av de faktum att Billy Crystal, med den bilden, överhuvudtaget ens kom med bland resultaten. SER-I-ÖST?!
 
Aguilera så sedan, henne köper jag. Har ej duschat på fyra dagar och det är bara på grund av hennes gamla Dirrty-dänga. Jon Stewart köper jag också, på grund av grym människa.
 
Fast mest är jag nog en Ben Affleck.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: är det nu jag kan leda Oscars-galan 23546 gånger och komma undan med samma skämt varje gång?

Övergången till "vuxenlivet".

Låt oss prata något mindre upplyftande och cheesy. Så jag fick ett brev på posten idag, från bolaget där jag har min personförsäkring skriven.
 
Kontentan av brevets innehåll, fritt citerat på grund av svimning:
"Det är inte lätt att veta när man egentligen är vuxen, det förstår vi. Men med våra mått mätta så är du inte längre värdig den barnförsäkring du har nu. Därför är det dags att växa upp, klippa sig och teckna en vuxenförsäkring. Biatch".
 
Det är nu det sker, övergången till livets sista skeende. Jag har precis vant mig vid att jag får handla på Systembolaget och till det har jag behövt fem år på mig. Fem jävla år. Det är ett halvt decennium, för er som bara kan sätta i saker i sitt sammanhang med hjälp av försvenskad latin. Och nu ska man till råga på allt också, hastigt och lustigt, behöva erkänna sitt vuxen-jag med en försäkring som är "mest lämpad"? För i helvete.
 
Snart tar de väl rätten att åka tåg på ungdomsbiljett ifrån en också. Vore föga förvånande i och för sig.
 
Taggar: pelle är gammal?, ålderkris, jag?

Ode to HanaPee.

HanaPee, som väldigt länge varit en av mina favoritbloggar, har lite problem på bloggen. Igår skrev hon om hur hennes glöd för feminism och kamp mot ett jämställt samhälle är en nagel i ögat på en minoritet av puckon. Puckon som svarar ytterst vettiga åsikter och infallsvinklar med hat. Något som får Hanna att tvivla på det här med bloggandet.
 
Lite märkligt är att jag, på tal om näthat det vill säga, under gårdagen svarade på några Lund-studenters enkät i ämnet. Många av frågorna berörde ens egna reaktioner på näthat, hur man mår av det och om hatet direkt påverkar ens sätt att framföra sina åsikter.
 
Detta fick mig att tänka ordentligt på mitt eget bloggande. Och visst (disclaimer här), den här bloggen når långt ifrån samma räckvidd av människor som Hannas blogg och berör sällan lika tunga ämnen (även om det då och då sker). Men en gång i tiden så hade jag runt 3000-4000 läsare om dagen och jag var rappare i käften, så jag kan absolut ha förståelse för hur hon resonerar. För hatet har funnits här med. Jag minns en gång när jag stod upp för Blondinbella, när hon blev tvungen att betala en fotograf cash för att hon printscreenat intervju med henne själv och fotografens bilder syntes. De arga kommentarer haglade in.
 
Jag kom hur som helst fram till följande i mitt resonerande kring näthat/arga kommentarer:
1) Jag är alltid beredd på att kliva någon på tårna.
2) Jag låter mig inte tystas av hat.
 
Är det en lösning? Kanske inte. Hjälper det? Ja. Att vara aktivt beredd på att någon kan och alltid kommer bli provocerad över något du skriver, oavsett vad du skriver om, är ett skitbra mentalt försvar. För så länge man uttryckt sin åsikter på ett vettigt sätt och på så vis kan stå för de, då har man ju gjort sitt jobb. Och vill folk argumentera so fine, låt oss diskutera. Så funkar ju livet. Är folk bara hatiska för hatandets skull, varför ska man bry sig? Varför låta det forma ens blogg?
 
Och för att inte sväva ut allt för mycket här (jag driftar redan iväg åt möjliga håll), så vill jag säga till dig, Hanna, det majoriteten av dina läsare faktiskt tycker. Att du är smart, att du utbildar oss och att dina inlägg faktiskt gör nytta. Och det är blandningen av seriösa och "oseriösa" inlägg som gör att man stannar kvar. På riktigt.
 
Och det är tack vare sådan som dig och Lady Dahmer som en annan från början fick minsta lilla koll på genus och feminism. Du har lärt mig hur jag ska behandla de omkring mig på ett värdigare sätt och att man kan bemöta misogyni med kunskap istället för att låta det passera. Du har lärt mig att man ska försöka plantera det där fröet i folks medvetande som gör att de börjar tänka på sina handlingar och uttalanden.
 
Du har gjort mig till feminist.
 
Fortsätt kicka röv. Du gör det alltid jävligt bra på ditt helt egna vis.
Publicerat i: Bloggtips, På tapeten
Taggar: HanaPee

#SELFIEMÅNDAG

Eftersom en annan är on the rise to stardom, så är det på tiden att man lär sig ta helylle och praktiska självporträttsbilder. Gärna lite småsexiga också. Ni vet, bra bilder som media kan använda om man... ja, till exempel blir nominerad till ett bloggpris, vad vet jag? Hehehehhehehee.
 
Jag har övat lite hela dagen, se bara nedan. Mitt främsta knep är ett höjt ögonbryn, som ni kanske märker. Och om håret ser lite blött ut, så är det för att det är det. Regnet har varit konstant hela dagen och min tvättstuga ligger så att man måste gå ut en sväng för att komma till den. Men jag tycker det ser lite ovårdat svettigt ut. På ett bra sätt.
 
För svett är sexigt. Och sex säljer.
 
EGOVERK ETT // låt mig dosera dig, min sköna
 
EGOVERK TVÅ // jag har en sak du kan få stoppa i munnen
 
EGOVERK TRE // ur din sambos point of view eller Törnrosa ligger i lä här
 
Konstruktiv kritik, någon? Vilken är bäst?
Fan vad en annan är vacker alltså. På tal om konstruktiv kritik.
Publicerat i: Bloggtips, Okategoriserbart
Taggar: en bra egobild kan rädda ens framtida mediaframträdanden

Slumpen.

Inre monolog i affären: "Om man inte skulle unna sig en tidning för engångsskull? Något att läsa när det kniper. Något att läsa när nöden faller på. Något att läsa när allt känns skit. Något att läsa på dass".

Fast just det, jag kan ju inget om tidningar. Så länge det inte rör sig om sköldpaddor med grava psykiska problem döpta till Elvis. Bästa serien, har ni läst den? Ärligt, hur kan man känna sådan extrem igenkänningsfaktor med en sköldpadda? Som är skåning dessutom (jag vet, jag är chockad jag med).

Blundade således, som det tvättäkta småortsoriginal man är, och pekade på första bästa tidning. "VE-CKO-RE-VYN... Hm, den låter bekant" mumlade jag och köpte min tidning utan att tänka vidare på saken. Väl hemma så kom jag på varför tidningen lät bekant, undertecknad är ju omnämnd. Den slumpen alltså. Galet.

FÖR PELLE NILSSON I TRYCKT FYRFÄRG, se nedan:
 
RÖSTA PÅ MIG TILL ÅRETS GULDPENNA!
KLICKA HÄR!
Publicerat i: Pelles vardag, På tapeten
Taggar: slump och slump, snarare ett försök till att ödmjukt ragga röster

Personligt meddelande, någon?

"Pelle Nilsson, mannen som står för sitt ord".
Citerat ingen någonsin.
 
Minns ni att jag utlovade personliga vykort/lyckönskningar till alla som bidrog med en röst till Guldpennan-nomineringen? Under förutsättningen att jag kammade hem en faktisk nominering, det vill säga. Minns ni det? Inte? Men vad bra. Hej då.
 
Men till er (cirka tre personer) som minns, bryr sig, vågar och kanske tycker jag ska hålla löftet: mejla er adress på pelle@pellespersonliga.se. Lovar att inte sprida er information med vinden.
 
Och ja, det är nu som jag, blåögt måhända, litar på att alla ni som mejlar faktiskt la en röst när det begav sig. Så jag inte sitter och skriver till en massa skrävlare, menar jag. För då jäklar, då blir det liv i luckan! Vet hut, förgrömmade ungar och så vidare.
Publicerat i: Pelles vardag, På tapeten
Taggar: blir det för stort gensvar så får ni en sexig bild över mejlen istället, är det okej?, ni mejlar, jag skriver

Barcelona i tio bilder.

BILD 1 - hittade världens största vending machine. Men ingen toalett.
BILD 2 - Parc Güell var lika awesome som alltid. Synd bara att jag inte hittade någon toalett.
 
BILD 3 - hittade en staty av Gaudi, mannen som genomsyrat Barcelona med sin arkitektur. Fast han verkar ha glömt att rita in ett dass eller två.
BILD 4 - hamnen är ensam i sitt slag därborta i Barcelona, för här har man helt struntat i att installera toaletter. Otroligt.
 
BILD 5 - jag har alltid varit ett fan av popkonst, så därför blev jag tvungen att fota mig själv framför Roy Lichtensteins verk. Ett verk som, värt att tillägga, står där helt utan sitt eget abstrakt-expressionistiska dass.
BILD 6 - Barca by night. Hittade Barba Napp på en vägg i jakten på ett skithus.
 
BILD 7 - på playan. Hittade inget dass och vågade inte bidra med övergödningen i havet. Knep vidare.
BILD 8 - rödbränd i duschen och solsting i huvudet. "Var finns egentligen alla dass i den här stan?". Jag yrade.
 
BILD 9 - på vägen hem under ett byte i Västerås. Snart skulle jag vara hemma i mina egna välbekanta kvadratmeter. Där varje hörn har sitt syfte och badrummet sitt utmärkta avlopp.
BILD 10 - after the release.
Publicerat i: Okategoriserbart, Resa
Taggar: storleken på min blåsa alltså....

Det här börjar bli patetiskt.

Ni vet när man ligger i soffan och försöker få till en sexig selfie och man blir photobombad av tanten som bara kliver på utan att knacka (eller föra något som helst ljud ifrån sig överhuvudtaget)? Den vreden som uppstår.
 
Lik Per Morberg är hon också, vilket försvårar situationen avservärt. Måste börja dubbellåsa dörren. Hur man nu gör det.
 
PHOTOBOMBING ~ the act of inserting oneself into the field of view of a photograph, often in order to play a practical joke on the photographer or the subjects.
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: how to loose a pain in the ass, obegripliga inlägg being obegripliga, per morberg

JAG ÄR NOMINERAD!

Minns ni amatörkampanjandet som osade varmt härinne under våren, om att ni skulle nominera mig till Veckorevyns Blog Awards? Skiten gav utbetalning och undertecknad är således nominerad till årets Guldpennan, den, i min mening, mest prestigefyllda av kategorier.
 
KNÄBÖJ NU FÖR ER MÄSTER, BÖNDER!
 
Närå, flämt åsido. Jag har vetat det här i... ja, tre veckor nu? Ungefär. Och det har varit den största anledning till att jag inte bloggat alls den senaste tiden. Jag har haft lätt ångest över att jag ska råka försäga mig och bryta det konfidentiella löfte jag avlagt i frågan. Faktum är att jag blev ombedd att hålla det hemligt fram till den 13 augusti, alltså till tisdag nästa vecka. Men eftersom diverse sociala medier redan uppmärksammat att röstningen startat, så kände jag att också kan börja ragga röster upplysa allmänheten.
 
 
Spontana reaktioner som kom igår i och med avslöjandet av de nominerade:
- "Fan vad jobbigt att stå emot Kristian Gidlund". Dagens sanning. Här har vi den här plojbloggen, som på sin höjd resonerar kring toapapprets vara eller icke vara, mot Gidlunds svidande mästerverk till hemsida. Jag tror och hoppas innerligt på att han vinner. Sen är frågan huruvida det är av betydelse för någon med obotlig cancer att vinna ett bloggpris.
- "Varför är inte Lady Dahmer och HanaPee nominerade?". Önsketänkande, ni vet.
- "Härlig bild de valde". Jag vill minnas att hela syftet med den #selfien var att sätta fokus på den gigantiska finnen som frodades under vänster öga. Men cred till Veckorevyn, det är inte lätt att hitta en hyfsat normal bild på den ståtliga individ som är just Pelle Nilsson. Den kåtstinna blicken, de torra läpparna och det semi-orangea håret bjuder jag på. Man vill ju inte vara den som är den.
 
OCH MED DE ORDEN VILL ÄNDÅ JAG BE ALLA SOM VILL ATT RÖSTA!
SPRID ORDET BÅDE TILL MORMOR, KUSIN OCH GRANNE!
 
 
Edit: logga in via Facebook-knappen som finns på sidan, så går det att rösta!
Publicerat i: Pelles vardag, På tapeten
Taggar: WOOOOOT!, guldpennan, pelle är nominerad, veckorevyn

Ett par saker innan jag far.

Så ett par saker innan jag åker iväg. Saker som kan vara av värde för er att veta.
 
1) Jag har husvakt. Ja, så är det. Man hör ju diverse skräckhistorier om hur folk uppgett på nätet att de farit iväg på semester och kommer hem till tömda lägenheter. Och man vill ju inte riskera något. Annars så har jag ju också tanten som kommer och går lite hur hon vill, jag kanske kan be henne vara här lite extra också?
 
Det är märkligt, jag hör henne aldrig knacka på dörren. Plötsligt så står hon bara i hallen och stirrar på mig när jag sitter här vid skrivbordet. Varje gång jag ska mota bort henne (för människan är ju uppenbarligen dement eller något) så har hon försvunnit. Nästan som att hon gått igenom väggen. Märklig individ. Lyckades dock fota henne den där gången hon slog sig ned på stolen i hallen.
 
 
2) Instagram. Vadå, jag säljer ut mitt Instagram-konto? Vadå, jag gör det hela tiden? Men ärligt fan. I dessa kvava solperioder så är Instagram the shit. För alla vet ju hur jävla mödosamt det är att sitta vid datorn när det är fint väder. Eller är det bara jag? På Instagram mikrobloggar jag. Har storslagna planer inför Barcelona-resan också. Antagligen så kommer internetuppkopplingen suga ass på hotellet, så några blogginlägg är väl inte att räkna med.
 
 
3) Quizkampen. Okej, så det var verkligen inte bara jag som fortfarande körde Quizkampen. Det fick jag lära den hårda vägen, för nu har jag kämpat med att underhålla trettio matcher på en och samma gång. Som verkar vara maxantalet? Eller? Så fort jag avslutat en kamp så kommer nästa förfrågan upp.
 
I alla fall, risken finns ju att alla matcher går förlorade nu under veckan (på grund av livet och sangria). Vilket gynnar er poängmässigt, era fanskap. Och jag tappar 2343578 placeringar.
 
Oh the horror...
 
4) SKÅL!
Publicerat i: Pelles vardag, Resa
Taggar: barcelona, freddie mercurys mustach i mitt barcelona

Mitt blod blir till sangria och mitt piss till paella.

Imorgon åker jag till Barcelona. Jomenvisstsörrni. Då åker vi, jag och mina peers, till det förlovade landet. Målet är att förvandla blodet till sangria och urinen till vattnig paella. Det är först då, när ens kroppsvätskor förenat sig med landet, som man gjort skäl för sitt resande.
 
Hrmh. Harkel.
 
Det jag egentligen ville skriva var om packångest. Ett ämne som avverkats flertalet gånger härinne, jag vet. Men den här gången så är denna ångest ännu lite värre och irriterar tankeverkstan konstant. Utan att jag gör något åt det. Nej, nej, "här finns ju viktigare saker att göra".
 
Som att googla fram hur man får in filmer i iPaden. Något som skulle kosta mig sex timmar av potentiell packtid och dyra pengar. Köpte två appar som lovade att "kirra biffen utan problem". Ingen funkade. Hittade istället en gratislösning och som gick fort.
 
Men så skulle jag så sen börja packa igår kväll. Men då började det plötsligt åska och "då kan man ju inte packa". Något som istället resulterade i att jag la mig på sängen och stirrade upp i taket. På riktigt. Jag glodde upp i det bredspacklade, vita taket. I säkert en timma.
 
Men nu jävlar, nu har jag satt igång. Så här långt har jag kommit:
 
Typ färdig.
Publicerat i: Pelles vardag, Resa
Taggar: #packångesten

Jag är lyckligare nu.

Så har dagen äntligen kommit, jag har använt upp det sista av mitt hårda landstingspapper. För er som inte minns så är det samma never ending story-papper som jag ångrade att jag köpte redan från första början. Samma papper som jag planerade att slänga eller ge bort (awesome present). Men jag härdade ut. Min ändalykt härdade ut. Och här är vi nu.
 
Jag tror aldrig jag varit så här lycklig förr. Älskar livet.
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: äntligen Lambi!