My little burger.

Allt detta prat om hästkött i diverse helfabrikatprodukter. Tackar vet jag när maten bestod av tjugo procen glas, det var tider det. Det var bättre förr. Allt var bättre förr.
 
We need to stop horsing around, sluta vara så surmulna, sadla om i tankarna och börja fatta galoppen om vad som verkligen betyder något, vad meningen med livet är.
 
42.
 
Hur många förstod den referensen, upp med en hand!
Publicerat i: På tapeten
Taggar: hästkött, hästkött överallt.

Du har en ny följare på Twitter.

Jomensåatte, jag fortsätter väl mitt (ytterst passiva) nätverkande i media-Stockholm. Jag kan nu se framför mig hur jag sitter och domderar i Radio1-studion och avverkar ämne efter ämne på löpande band. Och, som tidigare sagt, duckar högaktningsfullt för Robert Aschberg.
 
På tal om Aschberg förresten, har jag berättat om gången då jag jobbade på Idrottsgalan och fick leda den smålulliga TV3-programledaren till dass? Jaså inte? Nä, men nu vet ni. Det var då någon gång som min dyrkan/respekt väcktes till liv.
 
"Så känd, men ändå så dragen. Vilken cool jävel han är alltså".
Publicerat i: Fest och fylla
Taggar: aschberg, bobban, cissi wallin, robban, tjenare kungen!

Blogglista.

Bloggkommentatorerna hade en lista på sin blogg. En lista om bloggar på deras blogg om bloggar. Om inte det är så nära vi kan komma Inception, då vet jag inte vad som är vad längre.
 
Jag tänkte göra listan jag med. Eller kanske delar av den, vi får se.
 
Hur länge har du bloggat?
Jag började skriva en populär "dagbok" på Lunarstorm på den tiden det begav sig. Sen gick jag över till Blogg.se, sen till Live Spaces, sen till Blogg.se, en sväng till Lunarstrom igen och så till slut tillbaka Blogg.se. Pelles Personliga var född. Jag registrerade den här bloggen 2005, men började inte skriva i den förrän 2008. Allt som allt så är jag väl inne på tionde-elfte året som skribent på "etern". Jävligt fränt.
 
Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du började blogga?
Jag kände verkligen att bloggandet vilade på en fundamentalistisk pelare i vår ytterst komplexa samhällsstruktur. Yttrandefriheten blev bönhörd, åsikter åsamkade revolution i människans försoffade sinne och jag blev upplyst av följande reflektion: "här behövs mer katter och fötter"
 
Ovan nämnda svar i samarbete med Synonymer.se.
 
Vilken var den första bloggaren/bloggen du förälskade dig i?
Jösses vad fan... ingen! Lady Dahmer.
 
Hur känner du inför dina första blogginlägg så här i efterhand?
Inget alls? Eller jo, jag var ganska oförtjänt elak och hård mot andra. Idag jobbar jag mer på att håna mig själv i första hand.
 
Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?
Så här går min turordning i bloggvärlden: Addspirit > HanaPee > LD > BK > Egoina > Blondinbella > bokmärken (+50 bloggar). Förr var Alex Schulman och Katrin Z bland de första på tur. Men sen gick ju de sitt öde till mötes.
 
Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många procent är ämnesbloggar?
Jag tänker inte slösa bort mina MVG:n i matte genom att sitta här och göra onödiga statistik. Och vad är ens kriterierna för en "dagboksblogg"? Korkad fråga. Jag läser 100 % intressanta bloggar. Plus Egoina. Haha, ja ba' sköj (bloggbeefen ligger i luften).
 
Nämn några saker du aldrig bloggar om och varför.
Sex (får ändå inget), jobb (har räkningar som behöves betalas) och min adress (har sett Uppdrag granskning)
 
Nämn en blogg som är väldigt olik dig, vars blogg du gillar.
Jag... vet inte? Alla bloggar jag läser alla störda på sitt eget vis. Kanske mest Blondinbella förresten. Jag är väldigt ofta odriven och lat som person, medan hon startar företag i ett ögonlock och håller igång som en batterikanin.
 
Nämn en blogg som är väldigt lik dig, vars blogg du gillar.
HANAPEE! Vi skulle kunna prata populärkulturella tingest, studera häftig konst, dunka bra P3-pop och diskutera viktiga ämnen i timmar. Ha allmänt mycket utbyte av varandra med andra ord. Är 83% säker. Men bollen ligger på kvinnans planhalva nu.........
 
Mvh
ej stalker och kille utan perversa intentioner.
 
Vad tycker dina närmsta om att du bloggar?
1) vem gives a single rats ass? 2) de gillar bloggen.
 
Tycker folk som känner dig att du är dig själv i bloggen?
Inte folk jag jobbar med, tror jag (är väldigt bitter på jobbet många gånger). Men annars så tror jag att jag är jävligt mycket som jag är. Har nog lite mindre censurerad mundiarré privat.
 
I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse?
Bloggandet är väl ändå, oavsett hur många som är villiga att påvisa motsatsen, synonymt med bekräftelsebehov? Jag menar, annars finns ju möjligheten till att skriva med fjäderpenna på ett handpressat papper till lågan av ett vaxljus om man inte vill ha något som helst utbyte av det man skriver.
 
Har du träffat folk IRL genom bloggen efter att du börjat blogga?
Yes sir! Oftast i samband med festivaler (alltså när man är smutsig, bakis och allmänt jävlig). Och på tal om det, någon som ska till Way Out West eller Peace & Love i år?
 
Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller i någon annans blogg?
Det finns en specifik gång som jag fortfarande har ångest över något så kopiöst. Jag skulle sälja min gamla bil innan jag skulle flytta till Norrköping och det kom en familj från Värmland för titta på bilen. Under provkörningen så drar pappan sönder handbromsen, något som han sedan använde i prutningssyfte och ville få bilen billigare. Vilket jag tycker låter logiskt idag, för den höll ju uppenbarligen inte måttet. Men just då svartnade det i mina ögon och det slutade med att jag senare skrev ett blogginlägg om vilken "white trash-familj de var", att "deras son var en oäkting" (som om det vore av någom som helst betydelse) och så vidare. Jag raljerade på som fan.
 
Sen hörde mamman av sig och berättade att hon läst mitt blogginlägg. Känslan efter det var inte att leka med.
 
En DN-skribent hörde av sig en gång också efter att jag kallat henne "sur jävla klimakteriekossa". Helt obefogad kritik från min sida även den gången.
 
Det var ungefär då som jag insåg att folk faktiskt läser skiten man skriver på internet och har sedan dess bara skrivit texter som jag i grund och botten kan stå för. Och skulle jag vara arg på någon eller något så brukar jag sova på saken innan jag eventuellt får för mig att skriva om skiten.
 
Gällande kommentarer, så kan jag med handen på hjärtat säga att jag aldrig lämnat en anonym kommentarer med avsikt att såra någon eller vara elak. Snarare för att jag inte orkat fylla i alla uppgifter för skicka iväg en kommentar (jag talar till er, Blogger/Blogspot-bloggare).
 
 
Nä, nu orkar jag inte det här mer.
Publicerat i: Bloggtips, Pelles vardag
Taggar: blogglista

Nästa gång det är maskerad.

Jag har i sann Oscars-anda passat på att se tre av de filmer som var nominerade i bästa film-kategorin under gårdagens gala. Dessvärre hann jag inte se Argo som tydligen gick och vann skiten, men det får väl bli en annan dag.
 
Jag summerade mina filmupplevelser på Facebook inatt: "Tyckte 'Life of Pi' var bättre än 'Django Unchained' och att 'Silver Linings Playbook' var bättre än 'Life of Pi'".
 
Silver Linings Playbook alltså. Wow! Den struck a chord (i brist på svenska uttryck) i mig riktigt rejält fan. Den var riktigt bra! Jag gillar filmer som har lite av det där, som jag brukar kalla det, "Juno-filtret". Ni vet, ett smart manus, bra plot, komiska inslag blandade med mörker, bra skådisar, bra soundtrack och så vidare.
 
Sen var allt jag kunde tänka på när jag såg filmen, att jag ska gå som Bradley Coopers karaktär nästa gång det vankas maskerad. Tänk er bara svida på sig mjukiskläder, joggingpjucks och en sopsäck och komma undan med det. Var människas dröm.
Publicerat i: Film och tv, På tapeten
Taggar: Jennifer Lawrence, bradley cooper, soppkök, sopsäck

Fuck Harlem Shake.

Alltså dessa Harlem Shake-videos, hörni. Visst att de kanske var kul de första 25662 gångerna man såg skiten, men det räcker nu. Hela mitt Facebook-flödet har precis upptäckt fenomenet och alla tävlar om vem som kan lägga ut den galnaste versionen. Snart kommer det här att hända.
 
Och nu har Rickard jävla Sjöberg och hans Postkod-program dragit sitt strå till stacken. AAAARGHH! Jag är rätt så säker på att jag aldrig blir mig själv igen efter att ha bevittnat det inslaget.
 
Själv skrev jag om det på Facebook redan i början av februari och went all Hipster Ariel på alla:
Taggar: fuck harlem shake, yey manhatten boggie

Gårdagen var cray cray.

Gårdagen var galen.
Crazy.
No, baby - it was cray cray!
Shit went ner, tak was raised och Thrift Shop was pounding ut från stereon.
 
Som jag önskar att mina fredagar kunde låta så emellanåt. Speciellt ofta önskar jag att uttrycket "cray cray" kunde få falla sig naturligt i mitt umgänge.
 
Så låt mig gå igenom hela kvällen sanningsenligt. Vi firade Steven som fyller 25 lök om exakt sex dagar idag. Men eftersom den jäveln är i Stockholm och förlustar sig utan oss nästa helg (jo, men tack för inbjudan vi aldrig fick), så passade vi därför på att ta ut sorgen i förskott redan igår.
 
Vi gick till Ica för att skaffa oss förnödenheter "till en god måltid". Som så många, många gånger förr så slutade det upp med att vi gjorde tacos. Tacos är inte speciellt gott och inte så där jävla snabblagat egentligen, har ni tänkt på det? Så varför hamnar man alltid där, i t-träsket? Samma sak med pannkakor. "Älskling, lagar du något snabbt idag är du snäll? Typ pannkisar" (säger jag själv till mig själv) och så står man sedan i timmar och vänder en mjölk- och mjölblandning i stekpannan. Men tacos skedde och svennenbananribban var satt. Hade "Mello" (örk!) sänts på tv så hade vi säkert känt oss förpliktigade att se på det samtidigt.
 
Men vi ägnade istället eftermatstiden åt Sjuan-kortspelet, När då då?-brädspelet, New Super Mario BrosWii och timmar av Bezzerwizzer (bästa spelet!). Allt medan vi avnjöt ett glas eller sju med Chapel Hill-skumpa. Hade det inte varit för att lönen varit en hel helg bort, så kanske käket istället hade sköljts ned med lite Per Morberg-rosé.
 
Kanske. #snål
Publicerat i: Fest och fylla, Pelles vardag
Taggar: steven blev 25 och vi festade som vi var 57

"Vem är jag? - en djupdykning".

Checka in partyprissen!
 
Så jag känner att det är dags för ett inlägg som berättar lite om vem jag är, speciellt nu när jag det varit en drös med nya nyllen här inne och vänt. På så sätt slipper ni sitta och lusläsa 5000 blogginlägg från de gångna åren och försöka knåpa ihop en semi-lyckad sammanfattning om vem fan ni har att göra med.
 
Se det som en gåva. Från mig till er.
 
Jag är i alla fall Pelle Nilsson, nyligen fyllda 25 år. Inför födelsedagen förra lördagen så hade jag grav ångest över att jag för första gången kände att jag höll på att bli gammal "på riktigt". Det höll i sig ungefär trekvart, sen gick jag hem och lyssnade på One Direction.
 
Jag har ett jobb som jag har varit på för länge nu. Samtidigt så har jag pluggat saker som statsvetenskap, psykologi, webbdesign, fotografering, lite komvux, en Astrid Lindgren-kurs på 7,5 högskolepoäng (ja, på riktigt) och lite annat. Ambitionen är väl att bli miljonär och innovatör inom läkarvården. Jag trodde en sväng (ungefär i tio års tid) att jag ville bli journalist. Men så kom jag på att journaliststudenter är skitjobbiga och pretto as fuck (dum generalisering av mig så här i efterhand), så jag tackade faktiskt "nej" till min plats på en prestigefylld journalistskola. Vilket betydde att jag flyttade jag hem hos päronen istället. Inte fullt så prestigefyllt.
 
Men nu bor jag själv sedan ett par år tillbaka, i min egna trånga tvårummare. Men det gör inget att den är liten, för jag trivs inte skitbra ensam i för stora utrymmen. Det kan ha att göra med min mörkrädsla jag haft hela livet. När jag var liten var den rädsla extrem, nu kommer den som högst ett par gånger om året i form av ångest. Något sådant. Jag ska inte sitta här och klä in mig i någon mystisk diagnos.
 
Annars är jag fullt normal. I de flestas ögon.
 
Om nätterna ligger jag och funderar på saker som att signa upp mig på match.com. För att eventuellt finna lycka med någon som gillar att bo trångt och allt det där.
 
På fritiden gillar jag att leka, byta hockeykort och brevväxla. Och sysselsätter jag mig inte med det, så hänger jag gärna med vänner över ett glas, kollar på TV-serier (stor seriegeek, antagligen Sveriges största) och köper merchandise av och med YouTube-stjärnor.
 
Annars: HEJA MILJÖN! NER MED SÄRSKRIVNINGAR! KÖR INTE FÖR FORT I TRAFIKEN!
 
Fråga i kommentarsfältet om ni undrar något, så svarar jag på era frågor där. Bra. Okej. Tack. Tja.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: kräfthatts-pelle är en trevlig pelle

Måste tjacka konst.

Vad tror ni om följande tavla på väggen? Lite härligt uppslängd över soffan, upplyst med en 3000-wattslampa. Vad tror ni? Jag tror det kan bli jävligt bra. Motivet är ju ett i sitt slag också. Ytterst enastående. Ett konstverk.
 
Hähä.
 
When Lady Dahmer tells you to jump, you start follow en blogg med Bloglovin'. Har fått typ 90 nya prenumeranter (fast vem håller egentligen räkningen.............................). Är det det här som är "bloggmakt"? Och kan jag således fråga henne om hon kan be sina läsare att skänka mig pengar? Eller är det för mycket begärt av ens nya bästa vän?
 
För VEM FA-AN kom på idén att lägga en lönedag på en måndag? Det är ju över en hel helg kvar tills dess och jag har mitt storartade liv att underhålla på existensminimum.
Publicerat i: Bloggtips, På tapeten
Taggar: bästa vänner osv, mer lady dahmer, ska sluta tjata om kvinnan nu

Mogno.

Jag anser mig själv vara... hur uttrycker jag det bäst? En "respektfull individ". Ja. Jag försöker att inte häva ur mig ord som "cp", "efterbliven", "n-ordet", "indian" (när och om jag skulle få för mig att resa till USA, det vill säga) och andra ord som kan verka kränkande i fel rum. Och jag anser mig själv också som hyfsat bright. Ni vet, smart. Gatusmart. "En kille med huvudet på skaft" som lärar-Eva skrev i mitt diplom i fyran.
 
Men alltså, jag visste fan inte att "mongo" var ett nedsättande slang för "mongolism". På riktigt. Och som jag kastat det glåpordet efter folk i mina dar'. Bara tanken på det är oumbärlig.
 
Enda anledningen till att jag upptäckte ordets egentliga ursprung, det var för att jag igår fick för mig att det stavades "mogno" och kanske, rent grammatikmässigt, var besläktat med blufford som "ugn" eller "lugn" (moment of weakness från min sida, ja). Alltså gjorde jag det enda självklara; jag googlade "mogno", fick sökningen rättad till "mongo" och hamnade helt sonika på en artikel om Down syndrom.
 
Oh, the horror.
 
Jag vill började med att förlåta alla för min uppenbara ignorans. I fortsättningen kommer jag bara bara kalla folk för "idiot" eller "pucko", jag lovar. Har dessutom dubbelkollat (läs: googlat tre gånger) så att inte det är ord som råkar förlöjliga krigsveteraner, enarmade eller dylikt.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: mogno mongo, pelle har också brister, puckon

Äntligen någon som förstår min storhet.

Dagens mest överanvända Instagram-bild.
 
Vänta nu, vänta nu, vänta nu! Genast, tack vare Lady Dahmer, öppnas ju möjligheter i det oändliga. På tal om gårdagens storartade planer på världsherravälde att bli ekonomisk oberoende alltså. Jag ser framför mig hur jag gästar Cissi Wallin på Radio1 (och hur jag duckar respektfullt för Robert Aschberg i korridoren på vägen ut) och hur jag får Efter Tio-Malou att kikna av skratt åt min Saltkråkan-Tjorven-imitation, samtidigt som vi skålar ett härligt glas Bollinger i hennes champagnefrukost. Precis som alla välställda någon gång gör i sitt liv.
 
Det är så här det börjar. Allt tack vare att man nu har halva inne hos eliten. Eller "nätverkat" som man sagt i stan.
 
Härligt med lite recognition i alla fall, tack Natashja! Jag hade en rövdag fram tills jag fick se din lilla notis i Facebook-flödet. Jag är på riktigt ett stort fan av din blogg! Och så gillar jag TGI Friday's. Och ja, jag har pluggat radio (läste en monolog om en blomsteräng bland annat). Hälsa Cissi det.
Taggar: fett med radio1, lady dahmer, mediamogulen pelle

6.2 enkla steg till att bli ekonomiskt oberoende.

Trafiken till den här bloggen har ökat stadigt de senaste veckorna. Varför? Har jag blivit mer intressant? Mer "personlig"? Lever jag upp till mitt bloggnamn? Lär ni känna den riktiga Pelle, mannen bakom skärmen?

Jag ser i alla fall att slutet på framgångssagan, som är den här statistikskjutsen, kommer leda till att jag blir ekonomiskt oberoende. För vi vet ju alla att lyckade hemsidor bringar miljoner. Se bara på Google. Eller Xtube.
 
Sen kom jag att fundera på exakt hur man lyckas på webben. Speciellt med en blogg som inte skrivs av en modeintresserad entreprenörsbrud på arton bast prydd med supersillisar. Finns det hopp? Alex Schulman finns ju. Och Fredrik Bachman. Hur blir jag, Pelle, lika framgångsrik som de utan att traggla mig fram i journalistträsket.
 
Så jag har gjort en lista på 6.2 enkla steg över saker som ska ta mig till toppen:
 
1) Bli ett återkommande inslag hos Bloggkommentatorerna. Alternativt hos någon random "skvallerblogg" (fast helst inte, måste akta varumärket och inte röra mig för mycket på Finest.se). Känns som en bra gräddfil till lyxlivet. Jag får fortfarande träffar hit tack vare deras länkning från i julas, då de kommenterade att de var en av luckorna i min julkalender. Synd på fan inlägget de kommenterade var det mest kryptiska skit man kan tänka sig om man inte läste julkalendern från start.
 
1.2)  På något sätt måste jag ju fånga BK's uppmärksamhet ordentligt. Att lämna egokåta kommentarer i stil med "ni får ju gärna kommentera min blogg ;)" är under min värdighet. Det får ni göra. Skriv "varför kommenterar ni aldrig pellespersonliga.se, han är ju full av lolz och så är han han snygg och smart och har de mest tindrande ögon man kan tänka sig. Helt klart nästa Alex Schulman eller Fredrik Bachman".
 
2) Flytta till Stockholm med mål att bli granne med HanaPee på söder. Se till att börja röra mig i samma umgängeskrets som kvinnan, flirta till mig ett eget inslag i hennes podcast, bräda denna "Martin Huss" och till slut bli sidekick på heltid.
 
3) Skjut in silikon i delar av kroppen som kräver förbättring.
 
4) Hamna i bloggdispyt med en stor blogg. Så här på rak arm kan jag se framför mig hur jag och Egoina har pajkastning mot varandra. Jag kommenterar hennes breda skånska, hon säger att jag har högt hårfäste, jag påpekar att det finns att ord än "liksom" för att förtydliga sin fyndighet och så vidare. Inget ont med Egoina nu, jag läser hennes blogg varje dag, men ingen har sagt att världen är ett trevligt ställe alla gånger...
 
...
 
Var redo, Egoina.
 
5) Sälj kropp och själ. Helst till Veckorevyn, Café eller Stureplan.se.
 
6)  När såren från punkt tre läkt, starta aktiebolaget Long Lem AB, inneha minst 51 % av aktierna och bli VD.
 
#rik
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: bloggkommentatorernas nya favorit, blondinpelle, egoinas värsta fiende, hanapees nya granne

David Beckham är precis som dig och mig.

Det är skönt att veta att David Beckham också har en vardag full av I-landsproblem. Hur många gånger om dagen (efter att man kutat igenom ett helt kvarter) är det inte som man måste dra ut ett semi-string som kilats fast mellan skinkorna? För många. Men nu genast så känns det som något som är lättare att leva med, när vetskapen om att det även drabbar svinrika fotbollsproffs finns.
 
Det här inlägget faller ju dock lite på den dålig bilden. Fan vad det ska vara svårt och fota röven med mobilen då. Jag tog upp det mina vänner igår (vilken härlig relation vi har då), men de kom inte med några handfasta tips de inte. En har varit singel för länge, det måste vara så.
 
"Skicka en sexig bild" får man höra. Iväg glider ett MMS på naveln.
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: arsle, badonkadonk, david assham, röv, ullareds-kalsonger in action

And let me fist you.

Jag har en sak att bekänna. Något som jag hållit för mig själv allt för länge nu och som tyngt mig ända in i benmärgen. Så... här kommer det:
 
Jag är bö...
 
Närå, inte idag. LOL. ROFLMAO. WTF. AIK. OSV. Men fan, jag har en One Direction-låt på huvudet och det är minst lika tungt i sinnet. Fan alltså, det går emot allt det crediga jag försöker stå för. Emellanåt. De dagar jag orkar, då jag går all P3 på min omgivning och är en böld i röven. Ni vet, genom att äta veganmat och hata diverse etablissemang.
 
Vad är ens ett "etablissemang"? Frågan är retorisk. Google finns.
 
Jag skyller i alla fall allt på mina fellow YouTube-geeks och alla deras töntiga vlogar och en siljard parodier. På riktigt. Allt är deras fel.
 
Taggar: 1d, enkelriktat, std

Låt mig kalasa på din själ.

Den "nya" trenden på svensk tv är att sända fjorton olika säsonger av amerikanska husfruar på en och samma gång. Måttligt underhållande och svårt att fly undan. Sedan vet man att man kanske sett par avsnitt för mycket, när följande ansikte inte längre bringar skräck:
Förlåt, jag beter mig som ett svin. Är det något Lady Dahmer lärt mig, så är det att vi ska sluta fokusera på folks utseende. Word. Människan på bilden ovan är säkert en enastående individ på sitt eget vis. Se bara så bra hon fostrat sin dotter, hon "aaaaaaain't taking any crap frooom anybody, mmm'kay" och häver gärna ett helrör samtidigt som hon klöser ögonen ur sin "BFF".

#måsteseövervardagen #bytkanalinnandetärförsent
Publicerat i: Film och tv, Okategoriserbart
Taggar: monster under sängen, pelle mansgris

Candy Crush Shit.

Vi behöver tala om det som ingen vågar säga, men som alla tänker. Vilket jävla skitspel Candy Crush Saga är. Hjärndött i kvadrat.
 
Ända sedan tidernas begynnelse (runt år 2009), så har folk envisas med att skickat spelförfrågningar till en på Facebook. Jag, som den kallblodiga person jag är, ignorerar förfrågningarna första och kanske andra gången (folk må bara idioter, man misstag kan ske etcetera). Fortsätter personen istället att trycka på, så blir hen unfriendad. Att man sen kan dölja förfrågningar än en annan femma, det här blev plötsligt personligt och en principfråga.
 
I alla fall, efter något år av påtryckningar, så fick jag så se att spelet Candy Crush Saga tagit sig till toppen av App Store-listorna. Jag laddade därför ned skiten, för "det var ju ändå gratis". Och, enligt andras utsago, "beroendeframkallande".
 
Jag hann spela... ja, tio banor kanske, fastnade och tänkte att "nu kan jag ju använda en av boostarna jag låst upp". Det skulle kosta sju spänn. Fuck heller. Fortsatte alltså spela och liven tog så småningom slut. "Vänta en halvtimma eller köp fler liv för sju kronor".
 
Över skiten.
 
Sen började jag undra, varför fastnar jag inte för "typiska spel" som blir stämplade som "beroendeframkallande"? Jag spelar i max en halvtimma. Ibland lite längre. Inte någon gång känner jag att hjärnans belöningscentrum (om nu folk prompt ska använda sig av ord som "beroende", så tänker jag "go all science" tillbaka) blir stimulerat, att jag presterat något av värde och blir en bättre människa. Snarare tvärtom.
 
Man kanske är för smart? Hehe. Eller för snål?
 
Å andra sidan så jag gillar jag ju verkligen Quizkampen. Fast det är nog inte riktigt ett spel i samma genre, antar jag. Där lär man ju sig förhoppningsvis ett och annat.
Taggar: candy crush saga suger röv och jag gillar inte smaken av bajs

Svaren, del 2 - blandat skit.

Om du vann en miljon, men inte fick spendera de på dig själv, vem/vad skulle du ge de till?
Varför skulle man vinna en miljon, utan få spendera de själv? Tråkigt spel. Men visst, en stor del skulle gå till WWF och en annan del till cancerforskning. Sen lite till folk jag tycker om i form av gelébjörnar. "Här, ta tjugofemtusen.... I GODIS!". Och så hoppar plötsligt Karamellkungen-maskoten och slänger en sopsäck med godis över den lyckligt lottade.
 
Vad var ditt favoritdjur när du var 5 år gammal??
Jag skulle nog säga dinosaurie, tror jag.
 
Vilka är dina favoritnamn?
Det är lustigt det där. Jag har inga egentliga favoritnamn själv, men har många åsikter om vad andra väljer att döpa sina egna glin till. Men jag gillar nog mer "vanliga" och klassiska namn. Så inget Vintra, Älva, Cassandra eller något sådant. Mvh Pelle från Saltkråkan.
 
Favoritegenskaper hos män respektive kvinnor?
Män kan göra helikoptern och kvinnor är bra i köket? Närå, jag vet helt ärligt inte. Jag gillar väl alla, män som kvinnor, så länge de har liknande värderingar som mig själv. Och förstår populärkulturella referenser utan förklaring.
 
Vilken historisk person ogillar du mest?
Filosofen, vem-det-nu-var, som myntade "carpe diem".
 
Vilket är den favoritsvordom?
Okej, så det här svaret kommer med sin egna disclaimer. Ordet jag har närmst till när jag blir arg/ledsen är "fitta". Kvinnor är fortfararande lika värda och så vidare. Ibland kör jag på "kuk" också för balansera upp könsordetsvågen. "Horbanan" sa jag ett par gånger idag också. Jag är nog lite för bitter lite för ofta.
 
Vilket yrke skulle du verkligen vilja ha respektive inte vilja ha?
Det yrket jag har nu idag är ju rätt värdelöst. Men man ska fan inte vara kräsen, har jag lärt mig. Ett jobb är ett jobb är ett jobb är ett jobb. Mitt drömyrke ska jag söka nu snart i dagarna. Vad det är får ni veta så snart ansökningarna är stängda (= vill inte att det ska bli rusning till programmet, för alla så gärna vill vara kurskamrat med Pelle Nilsson).
 
Är det något på g mellan dig och Anna?
Anna vem? Och nej, det är inget på g med någon av babesen jag känner med det namnet. Minst av allt syrran.
 
Vilken historisk person intresserar dig mest?
Filosofen som myntade "carpe diem". Det är en komplicerad hatkärlek.
 
Bästa alkoholhaltiga drycken?
Öl kommer på en säker första plats. Sen kommer vin (i följande ordning: vitt, rosé, rött). Whisky är också gott. Pimm's går inte av för hackor det heller.
 
Vilken är den godaste kokade maten?
Ägg.
 
Vilket är den bästa dagen i ditt liv?
Erhm... studenten var ju rätt kul. Och att klara körkortet var också en bedrift värt ett leende. Men jag vet inte? Jag har ganska många bra dagar på lagret. Att firar 25-årsdagen i lördags var jävligt kul också.
 
Varför är du så cool?
Det är en egenskap som är få förunnat och faller sig naturligt hos mig. Hade ni alla inte varit omöjliga projekt, så kanske jag skulle ha lärt er hur man blir ett med sitt awesomeness.
 
Hur mycket önskar du att du bodde i en annan stad?
Inte så mycket just idag. Jag trodde ju en gång i tiden att jag behövde bo "långt bort" för att bevisa något för mig själv/må bättre och flyttade därför till Norrköping. Det blev motsatt effekt. Annars så vill jag gärna ha en annan vardag än den jag har för tillfället och om det nu skulle råka bli i en annan stad - inte mig emot/guld/måste tänka på saken. #velig
Publicerat i: Svar på kommentarer
Taggar: Svar, frågestund

Gäsp.

Har varit vaken sedan halv tolv. Halv tolv som i "mitt i nattsvarta natten". 23:30. Kunde för allt i hela jävla havet inte somna om och vid fem var jag tvungen att dra till jobbet och beta av tio timmar. Och efter det kändes det inte värt att riskera nästkommande natts vila med en ostrategisk middagsvila.
 
Bra dag. Har inte alls som en förlängning av söndagens monstruösa bakfylla.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: ZzzZzZZzz

Först oövervinnerlig, sen kåldolmar.

Så känslan av att vara oövervinnerlig, som jag så vackert vaknade upp till, gick över rätt så snart ju längre jag varit vaken. När klockan var halv tre var jag så hungrig på fett att kroppen höll på att... ja, känna sig nyttig? Och på Konsum så greppade jag en pizza, men höll på att få kalla fötter för köpet när jag fick syn på koldolmarna i frysboxen bredvid.
 
Också mer bekant som det äckligaste som finns i matväg.
 
Men jag tog bakfylleförnuftet till fånga och köpte pizzan. Och ostbågar. Och en baguette. Och en kanellängd.
Publicerat i: Fest och fylla, Pelles vardag
Taggar: bakismat, åderförkalkning är det nya 26

Så gårdagen var riktigt trevlig.

25 år! Ett kvarts sekel!

Idag fyller man så äntligen 25 år ung. 25 JÄVLA BAST! Det ska firas med en ordentlig kväll inne i stan.
 
Och eftersom man nu fyller något så sensationellt som ett kvarts sekel, låt oss gå en tur ner för memory lane för att se vad världens åstadkommit sedan Pelle Nilsson satte sin fot på jorden.
 
1988 - Supernintendo släpps på den svenska marknaden. Bara sex år senare skulle tvillingarna Nilsson varva Super Mario World ungefär tio gånger.
 
1989 - Roxette blir etta på Billboard-listan med låten The Look. 23 år senare ser undertecknad duon på Peace & Love i Borlänge.
 
1990 - Storbritannien lagstiftar mot ravepartyn. I Sverige blir vi tvungna att vänta till 1998 och Fucking Åmål för att förstå att "rave är ute".
 
1992 - Rögle BK kommer för första gången upp i elitserien hockey och alla reagerar med ett "WTF? Vad är 'Rögle' för ett jävla namn på ett lag?".
 
1994 - Något VM sker, jag-vet-inte.... Och GES får oss alla att sjunga om allt "Au i Amerikatt".
 
1997 - Middle of Nowhere-albumet släpps och Pelle börjar fundera på om han kanske också kan ha sådär lång frisyr som alla Hanson-bröder.
 
2000 - "Y2K och millenniebuggen, låt vår död bli smärtfriiiiiiiiiii! AAAAAAAAAAAARGH!"
 
2004 - Kalle Anka fyller 70 år. Ser inte ut att vara en dag över 43.
 
2005 - Rökförbud införs på pubar, restauranger och kaféer i landet och Pelle kommer alltid ställa sig frågan: "hur kändes det att gå på krogen när man fick röka där?". Om lagen bara kommit ett år senare, så hade man inte levt i ovisshet.
 
2007 - Paris Hilton får fängelse. "Like oh my goood, you guyz".
 
2008 - Bloggen Pelles Personliga ser äntligen morgonen gry för första gången och internet blir aldrig mer sig likt.
 
2012 - "Kära mayaindianer, låt vår död bli smärtfriiiiiiiiiii! AAAAAAAAAAAARGH!".
 
2013 - Fyller 25 år.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: pelle blir 25, pelle fyller, pelle gillar att tagga sig själv, pelle är bäst

Finfina trädgårdsmöbler från Trademax.

Sponsrat inlägg

Även om vintern känns allt för påtaglig just nu med sina upplogade snöberg och väl gömda isfläckar, så är våren snart här med all sin skönhet. Det kommer gå fortare än vad vi anar och jag behöver skaffa nya utemöbler å det snaraste. Speciellt efter förra sommarens period av monsunregn som verkligen tärde hårt på virket. Jag hittade Trademax och fick se att de säljer matgrupper i finfin kvalité till mycket bra priser. Det skulle inte sitta helt fel att få avnjuta några sommarkvällar i lite förstklassig rotting med lite saft i handen och en grillad köttbit på bordet.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: sponsrat inlägg, utemöbler

Svar på frågor, del 1 - bloggen.

En kär återblick.
 
Varför började du blogga från allra första början och vad tänkte du dig att det skulle bli av bloggen?
Jag har ju bloggat länge jävlar nu. Redan på Lunarstorm-tiden så skrev jag en relativt populär "dagbok". Det faller sig numera naturligt att skriva på nätet. Jag förstod väl ganska tidigt att jag skrev på ett sätt som många gånger underhöll folk. Något som boostade bekräftelsebehovet.
 
Just den här bloggen var väl ganska aggressiv till en början och jag drev och gjorde narr av många. Vid ett tillfälle så hörde en DN-krönikör, som jag kallat klimakteriekossa i ett inlägg, av sig. Det var pinsamt. Sen frågar jag fortfarande mig själv om det någonsin ska bli något av den här skiten man skriver. För ja, jag vill också bli ekonomisk oberoende, kunna titulera mig själv som "bloggare" (inte) och vara med i Fångarna på Fortet. Det vill jag ska bli av - rikedomen, berömmelsen och all sex som kommer med på köpet i det paketet. 
 
Har du någonsin blivit igenkänd av en läsare? Om ja, vilken kändis kände du dig då som?
Första gången det skedde var på en Beach Boys-konsert i Karlstad och Bea kom fram och hälsade. Det var ett stort ögonblick och jag var skitfull. Verkligen apeshit. Fick anstränga mig för att vara artig, håll koll på lemmar och inte ramla. Efter det så har det hänt till och från ett x antal gånger, nästan oavkortat på festivaler. Jävligt häftigt med tanke på att den här bloggen har ett hyfsat litet läsarantal.
 
När du tittar tillbaka på din bloggkarriär, finns det några inlägg som du spontant upplever skulle platsa på någon form av "Best of Pellespersonliga"-lista?
Alla inlägg som förr eller senare kommer hamna under fliken "månadens minne" här, längst upp på bloggen. Ska genast lägga till en länk där.
 
Du har sagt att du inte skriver om vissa saker, typ jobb och kärleksliv. Men om du skulle träffa en fantastisk individ som du känner att du inte kan leva utan – skulle du då skriva om det i bloggen?
Självklart. Om personen ifråga skulle vara okej med det, det vill säga. Annars kan man ju alltid föra pseudonym som Fuckbuddy X, Creampie eller kanske hjärtat (carpe jävla diem på det).
 
Varför får vi aldrig se dina fötter eller katter numera? Har ditt intresse för dessa ting svalnat?
Absolut inte! Hur understår du dig ens att tro något annat?!
På en skala mellan 1-10, hur mycket ångrade du att du erbjöd dig att fixa min design?
Det är alltså Anna som undrar detta, ifall nu någon skulle ha missat. Så här är det, ju mer jag lär mig om CSS, HTML, JavaScript och andra kodspråk - desto längre tid tar det. Jag ångrar att jag tackade ja till din design och lovade att den skulle vara färdig på en vecka. Mådde skit för att det tog cirka två och en halv vecka istället. Så alltså: en fet tia på den.
 
Har ni några fler frågor, så passa på att ställa de här. Del två kommer snart.
Publicerat i: Svar på kommentarer
Taggar: Svar, bloggfrågor, i väntans tider kör vi på frågestund

Pelles Personliga version 3674.0

Pelle - the master av alla webmasters.
 
Så här kommer inlägget som jag skulle ha skrivit igår, men som inte blev riktigt av. Men här har ni i alla fall nya bloggdesignen. WOOT! Ser ni den inte, så tryck på F5 eller hur ni nu gör för att uppdatera er webbläsare. Det kan vara en fördel att rensa cacheminnet också, så glöm inte att göra det också.
 
Vad tycker ni?
 
Själv är jag skitnöjd. Allting är jävligt mycket mer avskalat nu än innan och den färgglada menyn som jag hade innan har försvunnit. Jag gillade den, men skiten såg okej ut på bara ungefär min dator. Plus att den rörde till det i ögonen och gjorde bloggen svårläst. Nu ska allt se hyfsat likadant ut i de flesta webbläsare, för jag har använt mig av bland annat Adobe BrowserLab, ett program som kör "cross browser test" och låter en jämföra hemsidors utseende mellan olika datormodeller och webbläsare, samt också hur de ser ut i mobilen. Ett svinbra tips till att som är någorlunda intresserad av kodande. Jag upptäckte till exempel att min blogg hade enorma brister i Internet Explorer (vad annars?) och blev därför tvungen att börja om helt från början. Allt ser fortfarande "sämst" ut IE, så kan vi inte alla enas om att skita i den webbläsaren? Bra, tack.
 
Så vad är nytt då? Ja, det är här som mina veckor av slit (bokstavligen) ska presenteras. Annars känns allt jobb förgäves, om jag inte får skryta lite.
 
MENYSPALT
Menynspalten åt höger har skalats av ordentligt och består inte av värst mycket längre. Tanken är att jag ska kunna lägga in annonser där, om företag önskar annonsera med bilder. Något som var omöjligt i förra designen. Nu kan cashen rulla in ordentligt.
 
DROP DOWN-MENY
Högst upp hittar vi den största förändringen på bloggen, den nya menyn. Håll muspekaren över något av orden och låt magin hända. Många av flikarna är självklara, som ni kan se. "Förfölj Pelle" är en samlingsflik till alla sociala medier som en hänger på (och ett underlättande till eventuella stalkers). Under fliken "Månadens minne" så kommer ett av den här bloggens drygt 4000 blogginlägg hedras under månads tid. Fem poäng för kreativitet eller vad fan då? #stolt. Det finns många guldkorn här som är värda att läsas om och om och om och om och om igen. Om man nu får lov att säga så?
 
HEADER
Också headern fick sig ett nedbantande. Och man kan klicka på den för att komma tillbaka startsidan. Efter påtryckningar från allmänheten så är äntligen den mest självklara internetfunktion på plats också här. Inga fler ungtjurar heller. Just nu. Kanske att de dyker upp snart igen. Väldigt snart. Lite nya låtsaspolaroider fick det bli också. Jag vet inte varför, men skiten gör sig jävligt bra här. Låt mig förklara deras symbolik, med start från höger: självporträtt på en smutsig Pelle (är ofta smutsig och jag är Pelle) > Lily Allen (evig kärlek) > bild från Miike Snow-konsert (festivalare och musikfantast) > kattbild ('cause some things never change) > Clarie Danes från Homeland (bästa tv-serien och är en tv-nörd i allmänhet).
 
BLOGGINLÄGG
Inte jättestora förändringar här, mer än några ändrade typsnitt och lite annat skit. Men det coolaste är att man nu kan dela inläggen på Facebook och Twitter direkt från bloggens startsida (ta för vana att göra det nu), vilket inte var skitlätt att ordna på Blogg.se av någon anledning.
 
KOMMENTARSFÄLT
Alltid den mest tidskrävande biten att koda snyggt, i min mening. Men jag tror jag är nöjd nu. Kolla in mina egna kommentarer jag lämnat på detta inlägg för att ser hur allt ser ut.
 
Det var nog det, tror jag. Är det något som jag behöver ändra? Några buggar som uppenbarar sig på era skärmar? Är det fint? Språka nu eller för evigt håll tyst. Typ.
 
Nu kan jag äntligen, efter en månads ofrivilligt uppehåll, börja ha ett liv och börja blogga mer frekvent igen.
Publicerat i: Pelles vardag, På tapeten
Taggar: långt inlägg om meningslöshet, nya bloggdesignen, pelle är the master, woot

Holy shit.

Så det kommer in en man på jobbet häromdagen och lånar toaletten. Han uträttar sina ärenden under en ganska lång tid, för att sedan stega ur dasset och komma fram till mig. Efter en viss tvekan så häver han ur sig "tack så hjärtligt för att jag fick låna toaletten".
 
"Självklart! Inga problem! Nöden har ingen lag.... bla bla bla" raljerade jag tillbaka. Being my awesome, jävligt trevliga, jag.
 
Varpå han plötsligt kontrar med: "Du vet att Jesus älskar dig, va?".
 
...
 
- "Ööööh... vad sa du?" frågar jag
- "Ja, du vet väl att Jesus älskar dig?"
- "Jaså, det gör han?"
- "Ja, han har hjälpt mig så otroligt mycket i mitt liv. Så tveka aldrig på Jesus"
- "A-ha, okej..."
 
Tiden stod fan still. Sällan har jag upplevt ett så krystat ögonblick som där och då. Denna man kände nog av vilket awkward scenario han skapat, för genast tackade han för sig, vände han på klacken och gick. Kvar stod jag och kände mig som en deltagare i Punk'd. Men så mindes jag att Ashton värvats till världshistoriens sämsta sitcom och insåg det verkliga i vad som skett.
 
Det var inte så att jag menade att vara otrevlig, folk får gärna tro på vad de vill. Men hoppet från samtalsämnet "tack för att jag fick bajsa här" (ja, han tog en "holy shit") till en predikan var... ja, oväntad. Milt sagt.
 
Sen fick jag vetat att han varit där dagen innan också och bara stirrat på folk. Alltså måste han (nu drar vi slutsatser här, folk) varit sektmedlem ute och letat potentiella offer till sin klan och fått syn på mig och tänkt "där har vi en karl med svagt psyke, honom ska jag ha".
 
Tji fick han! Här sitter en man med huvudet på skaft!
 
Men nu måste jag gå. Hare krishna på er!
Taggar: hare krishna, holy shit, sekten är värst