My little burger.

Allt detta prat om hästkött i diverse helfabrikatprodukter. Tackar vet jag när maten bestod av tjugo procen glas, det var tider det. Det var bättre förr. Allt var bättre förr.
 
We need to stop horsing around, sluta vara så surmulna, sadla om i tankarna och börja fatta galoppen om vad som verkligen betyder något, vad meningen med livet är.
 
42.
 
Hur många förstod den referensen, upp med en hand!


KATEGORI: På tapeten
TAGGAR: hästkött, hästkött överallt.

Du har en ny följare på Twitter.

Jomensåatte, jag fortsätter väl mitt (ytterst passiva) nätverkande i media-Stockholm. Jag kan nu se framför mig hur jag sitter och domderar i Radio1-studion och avverkar ämne efter ämne på löpande band. Och, som tidigare sagt, duckar högaktningsfullt för Robert Aschberg.
 
På tal om Aschberg förresten, har jag berättat om gången då jag jobbade på Idrottsgalan och fick leda den smålulliga TV3-programledaren till dass? Jaså inte? Nä, men nu vet ni. Det var då någon gång som min dyrkan/respekt väcktes till liv.
 
"Så känd, men ändå så dragen. Vilken cool jävel han är alltså".


KATEGORI: Fest och fylla
TAGGAR: aschberg / bobban / cissi wallin / robban / tjenare kungen!

Blogglista.

Bloggkommentatorerna hade en lista på sin blogg. En lista om bloggar på deras blogg om bloggar. Om inte det är så nära vi kan komma Inception, då vet jag inte vad som är vad längre.
 
Jag tänkte göra listan jag med. Eller kanske delar av den, vi får se.
 
Hur länge har du bloggat?
Jag började skriva en populär "dagbok" på Lunarstorm på den tiden det begav sig. Sen gick jag över till Blogg.se, sen till Live Spaces, sen till Blogg.se, en sväng till Lunarstrom igen och så till slut tillbaka Blogg.se. Pelles Personliga var född. Jag registrerade den här bloggen 2005, men började inte skriva i den förrän 2008. Allt som allt så är jag väl inne på tionde-elfte året som skribent på "etern". Jävligt fränt.
 
Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du började blogga?
Jag kände verkligen att bloggandet vilade på en fundamentalistisk pelare i vår ytterst komplexa samhällsstruktur. Yttrandefriheten blev bönhörd, åsikter åsamkade revolution i människans försoffade sinne och jag blev upplyst av följande reflektion: "här behövs mer katter och fötter"
 
Ovan nämnda svar i samarbete med Synonymer.se.
 
Vilken var den första bloggaren/bloggen du förälskade dig i?
Jösses vad fan... ingen! Lady Dahmer.
 
Hur känner du inför dina första blogginlägg så här i efterhand?
Inget alls? Eller jo, jag var ganska oförtjänt elak och hård mot andra. Idag jobbar jag mer på att håna mig själv i första hand.
 
Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?
Så här går min turordning i bloggvärlden: Addspirit > HanaPee > LD > BK > Egoina > Blondinbella > bokmärken (+50 bloggar). Förr var Alex Schulman och Katrin Z bland de första på tur. Men sen gick ju de sitt öde till mötes.
 
Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många procent är ämnesbloggar?
Jag tänker inte slösa bort mina MVG:n i matte genom att sitta här och göra onödiga statistik. Och vad är ens kriterierna för en "dagboksblogg"? Korkad fråga. Jag läser 100 % intressanta bloggar. Plus Egoina. Haha, ja ba' sköj (bloggbeefen ligger i luften).
 
Nämn några saker du aldrig bloggar om och varför.
Sex (får ändå inget), jobb (har räkningar som behöves betalas) och min adress (har sett Uppdrag granskning)
 
Nämn en blogg som är väldigt olik dig, vars blogg du gillar.
Jag... vet inte? Alla bloggar jag läser alla störda på sitt eget vis. Kanske mest Blondinbella förresten. Jag är väldigt ofta odriven och lat som person, medan hon startar företag i ett ögonlock och håller igång som en batterikanin.
 
Nämn en blogg som är väldigt lik dig, vars blogg du gillar.
HANAPEE! Vi skulle kunna prata populärkulturella tingest, studera häftig konst, dunka bra P3-pop och diskutera viktiga ämnen i timmar. Ha allmänt mycket utbyte av varandra med andra ord. Är 83% säker. Men bollen ligger på kvinnans planhalva nu.........
 
Mvh
ej stalker och kille utan perversa intentioner.
 
Vad tycker dina närmsta om att du bloggar?
1) vem gives a single rats ass? 2) de gillar bloggen.
 
Tycker folk som känner dig att du är dig själv i bloggen?
Inte folk jag jobbar med, tror jag (är väldigt bitter på jobbet många gånger). Men annars så tror jag att jag är jävligt mycket som jag är. Har nog lite mindre censurerad mundiarré privat.
 
I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse?
Bloggandet är väl ändå, oavsett hur många som är villiga att påvisa motsatsen, synonymt med bekräftelsebehov? Jag menar, annars finns ju möjligheten till att skriva med fjäderpenna på ett handpressat papper till lågan av ett vaxljus om man inte vill ha något som helst utbyte av det man skriver.
 
Har du träffat folk IRL genom bloggen efter att du börjat blogga?
Yes sir! Oftast i samband med festivaler (alltså när man är smutsig, bakis och allmänt jävlig). Och på tal om det, någon som ska till Way Out West eller Peace & Love i år?
 
Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller i någon annans blogg?
Det finns en specifik gång som jag fortfarande har ångest över något så kopiöst. Jag skulle sälja min gamla bil innan jag skulle flytta till Norrköping och det kom en familj från Värmland för titta på bilen. Under provkörningen så drar pappan sönder handbromsen, något som han sedan använde i prutningssyfte och ville få bilen billigare. Vilket jag tycker låter logiskt idag, för den höll ju uppenbarligen inte måttet. Men just då svartnade det i mina ögon och det slutade med att jag senare skrev ett blogginlägg om vilken "white trash-familj de var", att "deras son var en oäkting" (som om det vore av någom som helst betydelse) och så vidare. Jag raljerade på som fan.
 
Sen hörde mamman av sig och berättade att hon läst mitt blogginlägg. Känslan efter det var inte att leka med.
 
En DN-skribent hörde av sig en gång också efter att jag kallat henne "sur jävla klimakteriekossa". Helt obefogad kritik från min sida även den gången.
 
Det var ungefär då som jag insåg att folk faktiskt läser skiten man skriver på internet och har sedan dess bara skrivit texter som jag i grund och botten kan stå för. Och skulle jag vara arg på någon eller något så brukar jag sova på saken innan jag eventuellt får för mig att skriva om skiten.
 
Gällande kommentarer, så kan jag med handen på hjärtat säga att jag aldrig lämnat en anonym kommentarer med avsikt att såra någon eller vara elak. Snarare för att jag inte orkat fylla i alla uppgifter för skicka iväg en kommentar (jag talar till er, Blogger/Blogspot-bloggare).
 
 
Nä, nu orkar jag inte det här mer.


TAGGAR: blogglista

Nästa gång det är maskerad.

Jag har i sann Oscars-anda passat på att se tre av de filmer som var nominerade i bästa film-kategorin under gårdagens gala. Dessvärre hann jag inte se Argo som tydligen gick och vann skiten, men det får väl bli en annan dag.
 
Jag summerade mina filmupplevelser på Facebook inatt: "Tyckte 'Life of Pi' var bättre än 'Django Unchained' och att 'Silver Linings Playbook' var bättre än 'Life of Pi'".
 
Silver Linings Playbook alltså. Wow! Den struck a chord (i brist på svenska uttryck) i mig riktigt rejält fan. Den var riktigt bra! Jag gillar filmer som har lite av det där, som jag brukar kalla det, "Juno-filtret". Ni vet, ett smart manus, bra plot, komiska inslag blandade med mörker, bra skådisar, bra soundtrack och så vidare.
 
Sen var allt jag kunde tänka på när jag såg filmen, att jag ska gå som Bradley Coopers karaktär nästa gång det vankas maskerad. Tänk er bara svida på sig mjukiskläder, joggingpjucks och en sopsäck och komma undan med det. Var människas dröm.


TAGGAR: Jennifer Lawrence / bradley cooper / soppkök / sopsäck