"Jag är inte död"-frågestund.

Så jag har väl inte upprätt någon bra standard här på bloggen de senaste veckorna, jag vet. Två inlägg på tio dagar och så ett innan det om någon löjlig semi-depression. Allt för att mystiken kring min frånvaro skulle tätna lite ytterligare.
 
#prkupp
 
Men det är inte roligare än att jag faktiskt jobbar som fan för tillfället. Glad är jag också. Och när jag inte sliter för brödfödan, ja, då kirrar jag på nya bloggen. Eller ja, den nya bloggdesignen. Allt schlet med Annas blogg väckte lusten att kirra med min egna (se tjuvkik ovan). OCH DET TAR SÅDAN JÄVLA TID! NÅGOT SOM JAG GNÄLLER OM VARJE GÅNG JAG HÅLLER PÅ MED SKITEN!
 
CAPSLOCKKKKK
 
...
 
Host.
 
Så vad fan, ska vi köra på en frågestund nu så här i väntans tider? Vad är det nu, tre år sedan sist? Jag minns att ingen (läs: ungefär fem) ställde några frågor då. Antagligen så är väl ingen vidare instresserad av att veta något om mannen bakom den här bloggen. Mig inkluderad.
 
Men ställ era frågor nu. Jag svarar på allt.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: i väntans tider kör vi på frågestund

Pelle rasar mot hjärnan.

Nu när jag fyller tjugofem om bara några få ynka ögonblick, så hoppas jag att storhjärnan växer till sig och mognar. Så att jag kan läsa sådana här rubriker -
 
 
 
 
- utan att behöva få upp följande bild i huvudet varje gång:
Publicerat i: Film och tv, På tapeten
Taggar: 25 år och vuxen

Mitt praktstånd på Annas blogg?

Uuuuuuuuööööh....
 
...
 
Äntligen är man färdig med Annas bloggdesign. Ni vet, den som jag började med för två-tre veckor sedan. Vilket slit. Oron. Vreden. Petigheten. Jag är så jävla petig när det kommer till... ja, allt egentligen. Men extra märkbar blir petigheten när jag handskas med HTML- och CSS-koder.
 
Det blev i alla fall bra, jag är nöjd med mitt egna verk. Är kvinnas blogg så som jag skulle vilja ha min egna? Nej, det är din kanske inte, men det är mitt jobb och I stand by it.
 
Nu till er: gå in på Annas blogg och hälsa att jag, någonstans i hennes bloggdesign, gömt en bild på ett praktfullt stånd. Mitt prakfulla stånd. Den som hittar den får smaka.
Publicerat i: Bloggtips, På tapeten
Taggar: addspirit, annas blogg

Idiotus talar.

Så jag var på jobbet igår, skötte mig själv i bästa möjliga mån. Fram kommer en unge med sin far och kväcker ur sig följande ord:

"Vet du vad är? Du är lång gammal gubbe!".
 
Barnets far, som förövrigt var bra mycket äldre än undertecknad, blir högröd i nyller och säger något i stil med "men Idiotius Fittius*, så där säger man inte!".
 
Det lustiga i kråksången är att jag vara svarar "aj, den sved. Blott tjugofem år ung och redan en gammal gubbe" och så ett smil på det. Varför svarade jag så? Jag är inte tjugofem bast, jag är tjugofyra år och 346 dagar. Och igår var jag till och med tjugofyra bast och 345 dagar.
 
WTF, Nilsson! Nästa gång: få det rätt!
 
*ej barnets egentliga namn
Taggar: åldersnoja

Pormaskdödaren; en recension.

Så när min pappa trollade ihop undertecknad i mors sköte så beslöt sig naturen att belöna mig med jordens aknestinna uppsyn. Det var lugnt livets första tolv-tretton år, sen kom sjunde klass och puberteten som ett brev på posten. Det var illa där ett tag. Riktigt illa. Mycket kommentarer för att klargöra det uppbara. "Du har finnar, ba' så att du så vet" och så vidare.
 
Sen kom åttonde klass. Jag kom, jag såg, jag segrade. Nyllet såg inte längre ut som månens asteroidhärjade yta. Men pormaskarna bestod.
 
Alltså, för att komma till poängen, så passade jag på att köpa den där "pormaskdödaren", det ökända kletet som internet valt att fylla varenda Google-annons med de senaste tre månaderna eller så. "OMG! Den drar liksom bort allt asså skoja inte" står det. "Fucking missvissande reklam" tänkte jag och beslöt mig för att bevisa att den inte alls funkar. Som den skutjärnsjournalist man är.
 
Men jag får lov att äta skit och erkänna att jag hade fel. Den funkar. Och drar verkligen bort allt.
 
Publicerat i: Okategoriserbart, På tapeten
Taggar: kosmetikaexperten, pelle testar

Jag önskar mig världsfred. Och en kattklocka.

Imorgon är det ynka tre veckor till man blir tjugofem bast.
 
21 dagar.
 
504 timmar.
 
Bara några få andetag.
 
...
 
Jag tänkte att jag för en gångs skull faktiskt skulle önska mig något till födelsedagen. En blir ju bara tjugofem en gång i livet. I vanliga fall så brukar jag jag inte bända mig för materialismen när det kommer till stunder som jul och födelsedagar och helt enkelt ge fan i att önska mig något (jag, James Dean i Ung rebell?). Något som brukar betyda att man får en sopsäck med miljöbelastande skit från Galne Gunnar. För att ingen "visste vad jag önskade mig".
 
Förlåt alla som känner sig träffade, men det är sant. Lev me't.
 
Men som sagt så har jag ett par saker som jag kan tänka mig att önska mig tills jag fyller:
 
Happy Endings, säsong 1 på DVD. Motivering: det är så jävla roligt.
 
Cold hard cash - alla bidrag till mitt nya önskeobjektiv välkomnas gladeligen! Det går också bra att sätta in en slant på kontonummer 8452-5, 923 863 086-8. Tack på förhud!
 
Wii Classic Remote - För att man inte kan spela några spel i Wii Shop utan dessa jävla dosor. Och jag vill spela det här, det här och det här. Jag tror den svarta modellen är slutsåld, så jag kan överleva med de vita. Gärna två stycken också.
 
Kit-Cat Klock - Jag såg den här klockan i Paranormal Activity 4 (innan jag bytte kanal för att filmen SÖG). Jävligt mycket kultstatus över denna klocka och vill ha den i köket. Vakande över mig. Med sina dömande ögon.
 
Så, köp nu!
Publicerat i: Pelles vardag, På tapeten
Taggar: #25, pung, purung

Calm the fuck down and have a banana.

För snart tre år sedan så skrev jag det här inlägget om klassiska svenska barnprogramproduktioner som påverkade oss åtti- och nittiotalister mentalt. Som direkt bidrog till mardrömmar och pskosocial ohälsa.
 
Och som folk hade åsikter! Ett stolt ögonblick i den här bloggens historia. Forever united i motståndet mot PK-barnprogrammen från förr
 
Sen har vi ju de som överreagera en del också:
#latetotheparty
 
Stämmer det verkligen att barnprogrammen är sämre idag? Jag vet faktiskt inte, en annan har ju bättre saker för sig på dagarna än att spana in utbudet på Barnkanalen.
Publicerat i: Film och tv
Taggar: arg much?, dålig tv-smak much?, inte fått ligga much?

Nyårsmål 2013.

Jag har filat på mina "nyårsmål" för 2013 i en veckas tid och tänkte jag skulle presentera de här för er nu. Något som skiljer årets mål från 2012 års är att jag valt punkter som är mer realistiska. Alltså så ska jag i år slippa ångestfyllt tvångsgluttande på Star Wars i hopp om att det ska ge mig någon typ av intellektuell vinning (Family Guy-versionerna räcker bra).
 
1) Lyssna på mer och bättre musik för att undvika att fösas in i musikvärldens Rix FM-hörn. Prognos för att lyckas med mål: ser mycket lovande ut.
 
2) Välja lycka i högsta möjliga utsträckning. Ser vi en Facebook-grupp gro i horisonten? Jo, jag tror nog det. Närå, ostigheten åsido nu. Jag tror mycket av min deppighet jag haft de senaste veckorna beror inställning. Ta bara idag, då vaknade jag upp och bestämde mig att "idag jävlar ska jag må bra" och så mådde jag skitbra. Prognos: man är ju bara människa
 
#newagepelle
 
3) Leva som jag lär. Syftar här på mina handlingar som direkt och indirekt påverkar miljön. Gör jag rätt? Kan jag göra något bättre? Kudos till undertecknad dock, för här har ni en miljökämpe utsprungen från ett hem som inte bryr sig ett dyft om att lätta sina ekologiska fotsteg. Prognos: jo, men fan, det här kommer funka.
 
4) Fylla tjugofem och fira som fan. Två gånger. Prognos: ah men för fan, det blir alla tiders!
 
5) Lära känna nytt folk. Prognos: jävligt svårt, men möjligt.
 
6) Äta rätt och motionera bort fett. Lady Dahmer håller som bäst på att proklamera var mans rätt att vara sitt eget feta jag. Hon har rätt och jag nickar instämmande samtidigt som jag slukar min frukost. Men kostcirkeln ska ju också vara en hit har jag hört. Prognos: mat är dyrt, men är ju å andra sidan åderförkalkning också.
 
7) Inte skjuta upp saker. Diska, tvätta, duscha, laga mat går ju gärna att göra innan kaoset fistar en. Framförhållning gör ju livet bra mycket lättare emellanåt. Prognos: tuffaste uppgiften på den här listan. Mvh notoriskt bekväm och lat jävel.
 
 
~:*BLOGGEN*:~
 
 
8) Lägga ner de sju dagssynderna. Tror jag. Vi gav det ett år, det var bra. De enda dagarna jag verkligen har gillat var kommentarssvarartisdagarna, när jag betygsatte saker på onsdagar och när jag delat med mig av all min kunskap på how to-torsdagarna. Jag fortsätter i så fall med de kategorierna. Prognos: inget förändring utan ny bloggdesign.
 
9) Skriva lite personligare. Kanske dags att leva upp lite till bloggens titel igen, jag vet inte? Det känns som om sådana här inlägg uppskattas emellanåt också? Eller? Så ni lär känna mannen bakom det perfekta yttre. Prognos: vara personlig men inte privat, det ska nog gå.
 
10) Sparka röv. Prognos: mycket god.
Taggar: nytt år och nya samvetskval

...

Så här är det, ända sedan julaftons morgon så har min kropp tyngts av något. Inombords. Jag mår konstant lite ledset och vill helst bara ligga ned och sova. Jag tvingar mig själv att omge mig med människor, vilket muntrar upp mig till en viss del under en kort tid. Sen vill jag bara hem och vara själv igen.
 
Jag tror det är för att jag ska fylla tjugofem nu i dagarna. Jag vet, det är så jävla klichéartat att det är äckligt. Men det är inte en rädsla för att bli äldre, för att komma närmre döden eller något liknande. Jag har alltid tänkt att när jag är tjugofem, då ska jag ha åstadkommit något av värde i livet och ha en stadig karriär inom vad jag nu bestämt mig för att göra. Men istället så sitter man i en skiten håla, fast med ett jävla loserjobb som är så ostimulerande att kroppen ruttnar ihop mer och mer för varje dag.
 
Kommer jag inte in på plugget nu till hösten så tänker jag skriva en bestseller och bli ekonomiskt oberoende. Så man kan se världen och allt det där.
 
Varför jag skriver detta är för att ni ska veta var jag håller hus. Jag pallar inte punga ut krystade "humorinlägg" när jag mår som en påse skit. Men vi hörs snart nog. 
Publicerat i: Pelles vardag

Lösbenet räddar dagen.

Så jag höll som bäst på att städa bort julen, när jag insåg att min lampa på golvet inte lyser upp så värst bra. Jo visst, en annan har ju belysning på golvet i väntan på taklampor. Och en schysst hylla att placera skiten på. Och en riktig lön.
 
Så jag fann några böcker, staplade de på varandra och ställde lampan överst. Skillnaden blev marknant. Men genast blev vardagsrummet jävligt mycket mer pretto. Ta bara böckerna jag valde, två böcker om 1001 populärkulturella måsten och två böcker om fotografin.
 
#fyfan
 
Men det är inget som inte lösbenet Inis inte kan ordna.
Prettonivå sänkt.
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: Ernst Kirchsteiger, pretto-Pelle, utredning om inredning

Kåtslag av CSS.

Idag är jag ledig. Vad är det första som händer? Jo, jag sover ut. Jag sover ut något kopiöst länge. Halv två slog locken de två upp sig. Högst ofrivilligt.
 
Vem gillar egentligen att sova bort halva dagen? Jag mår som en säck nyskalade testiklar som tumlats runt i havet för att sedan spolats upp på strand, där de sedan legat i två veckor för att sakta men säkert dräneras på livet. Alltså mår jag inte bra. Alls.
 
Passande nog så har mestadels av dagen ändå gått åt till att designa om Annas blogg och att njuta av alla oupptäckta CSS3-effekter (nerd alert!). Efter många om och men och timmar på diverse forum så har jag äntligen fått till rubriken ovan.
 
[flämt]
 
Nu gäller det bara att övertala kvinnan om hur hon ska ha det. Jag jobbar ju, trots allt, helt gratis. Och en annan vet ju vad som är bäst för andra. Det har varit mitt motto livet igenom.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: jag är master och Anna är min slav

Frukost.

Finns det något fastställt rekord på hur fort en kan äta upp en påse jordnötsbågar?

/potentiell rekordhållare.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: fetto

Välkommen till världen, kära bänkskiva! Och Galadriel.

Förlåt att jag, ännu en gång, gått inkognito från internet. Men det har hänt så jävla mycket som tar upp ens tid. Jag har till exempel snickrat ihop min egna bänkskiva. Jo men visst, på så sätt ligger det till. Jag har en hylla som behöver en bänkskiva liggandes på sig. För att mikron ska trivas lite bättre och så vidare.
 
Jag tänkte egentligen måttbeställa en från ett snickeri, men vet ni vad de vill ha för en 81 cm x 41 cm stor ekskiva (den smalaste, simplaste varianten)? Gissa. Gissa nu!
 
3000 jävla spänn!

"Sug min feta" tänkte jag och drog till Rusta. Hittade en ekskiva, kapade den på mitten, limmade ihop skiten, spacklade igen skarvarna och ska i dagarna betsa den mörk. Kostnad: cirka 550 kronor.
 
Vad mer har hänt...?
 
Just det, igår fick storebror med sambo sin andra unge. Kul! "Hoppas det inte blir en till tjej, för jag kan inga fler brudnamn från Sagan om ringen-triologin att döpa henne efter", så lät jag innan födsel. Det blev så klart en tjej till. Men vi kom på att Cate Blanchetts karaktär, Galadriel, ännu inte förevigats in i Nilsson-klanen. Så på den vägen fick det bli.
 
PS. Vet ännu inte barnets "riktiga" namn, men det är ju i sammanhanget mindre viktigt.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: Galadriel, jag snickrar i källaren, julafton kommer göra mig fattig(are), syskonbarnens invasion

2012 års mest spelade låtar.

BA-DA-BA-DAM! LISTBLOGG!
 
Det bästa med ett nytt år är att man kan lista skiten ur det gamla och förgångna. Var inne och filurade på ämnen som "årets bästa GIF-bilder" och "toalettstunder vi minns". Men eftersom det inte förts tillräckligt med dokumentation om de ämnena (min mobil har till exempel bara fyllts med fyra sköna bajsstundsanteckningar = ej en godtagbar lista), så jag kör på med en lista över mina tio mest spelade låtar under förra året.
 
Vad man inser rätt så snart är att det här inte var det mest intressanta musikåret i undertecknads liv. Det känns som att ju äldre en blir, desto latare blir man på att leta på ny, schysst musik. Man blir sitt eget Rix FM.
 
Men här kommer i alla fall en lista. Klicka på bilderna för att komma till YouTube eller Spotify.
 
Publicerat i: Musik
Taggar: 2012, ellie goulding, allt kan hända mellan oss. Så att du vet.