En begagnad vadå-för-något?

Den här lappen, den var det bästa som hänt på länge. Har befunnit mig i ett kontorskomplex hela dagen och sett flera "kontorstypiska saker". Ni vet, som "din mamma jobbar inte här"-lappen över diskhon och uppmaningar om att var man bör använda toalettborsten om man "lämnar spår" i dasset (se min Facebook-sida).
 
Mycket arga lappar på bloggen idag, tycker ni inte?
 
Men ändå, orden "begagnad sanitetsbinda" som var placerat på sanitetspapperskorgen - pure guld.
 
"Åh nej, jag glömde tampongerna hemma! Tur att här finns en begagnad sanitetsbinda, jag tar den!".
 
Förlåt för eventuella spontankräkningar detta bidrog till. Jag kunde inte låta bli.
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: vad är det äckligaste begagnade ni skulle kunna använda/äta?

Pelle, the source of all drama.

Shit, jag blev ansvarig för lite drama här i hyreshuset under gårdagen. Jag, som är from som ett lamm och allt. Typ.
 
Låt mig ta det från början. I lördags natt, när jag kom hem efter en vidrig dag på jobbet, så gick jag ned till tvättstugan och bokade en tid. En tid som jag trodde blev till igår, söndag. Så jag sov ut, vaknade upp, knatade ner och belamrar tvättstugan med min smutstvätt och gick upp till mig igen. Efter fyrtiofem minuter så gick jag ned igen (tvättprogrammen håller på i cirka trekvart) och möts av, inte bara en, utan två arga lappar.
 
Oj då.
 
På den första lappen stod det: "Hej! Du har tagit min tvättid! Var färdig och ute ur tvättstugan klockan 12:30!".
 
Fan då, jag hade råkat boka in mig på måndagen istället för söndagen. Ett ärligt misstag. Det lustiga i kråksången är att jag gjorde precis samma misstag för ett par månader sedan, en annan lördagsnatt när jag kom hem från jobbet (lärdom: boka inte tvättid sent på natten). Då bokade jag fel söndag, 21:a istället för den 28:e. En vecka sent med andra ord. Bokningslistan blir, med mina semi-dyslektiska ögon, lite rörig ju längre månaden pågått. Den gången mötte jag kvinnan, vars tid jag knyckt, i trappen och bad tusen gånger om ursäkt. Som tur var fanns det en tid efter som hon glatt tog.
 
Tror ni inte det var samma kvinna som drabbades igen?! FUUUUUUUUUUUU. Och eftersom jag inte kommit ned till 12:30 (maskinerna tvättade ju i fyrtiofem minuter, ni vet), så hade jag ju inte sett den första lappen som hon satt upp. Alltså satt där som sagt två stycken.
 
"Hej! Jag behövde verkligen min tvätt tid idag. Kan ni inte respektera att man boka för att man behöver tvätta o boka en egen tid. Går inte på att man har "tagit fel dag" IGEN! man ser väl på listan vad man har bokat in sig för dag om man har gjort det. [Efternamn], som just nu är rätt så arg".
 
Jag skämdes. Sen blev jag lite irriterad. Sen skämdes jag igen.
 
Kom igen, vi har alla varit med om att det blivit fel i tvättstugan. Jag själv har varit med om massvis med tillfällen då någon tagit fel på dagar så man blivit utan tvättid helt. Eller att det fortfarande är upptaget, att det är tvätt kvar i maskinerna och så vidare. Fan, det är den mänskliga faktorn. Man blir på sin höjd lite irriterad och går sedan vidare med livet, utan att ägna den världsliga petitess mer tankemöda. Och hade hade hon bara gått ned till kvart i ett, när jag tömt stugan på mina tillhörigheter (på rekordtid), så hade hon fortfarande hade över fyra timmar på sig att tvätta. Så det var lite synd att hon tog för givet att jag inte skulle lyssna.
 
Och också - ganska svennebanan att sätta upp arga lappar. Effektivare lösning: knacka på min dörr, skäll ut/upplys mig om mitt misstag och begär att du ska få din tvättid - då får du den. Utan någon som helst tvekan. Ännu mer befogad är denna utskällning/information när jag lyckats ta din tid två gånger (som för övrigt är de enda tillfällen som jag gjorde liknande misstag).
 
Men efter att ha genomgått samtliga mentala stadier som en människa kan genomgå i en sådan här situation, så kom jag fram till att jag, i min grannes ögon, var skurken här. Pelle - tvättidstjuven. Har man planerat att tvätta sin tvätt en viss dag, då är det ju klart att man blir sur. Sen att jag tycker att man inte ska lösa något med arga lappar kan ju bara stå för mig. Vi är alla olika, amen, kors i taket och så vidare.
 
Jag fick lära av granne 2.0 (vars föräldrar är före detta bekanta till familjen tvätt) att det här egentligen är en ganska försynt och blyg familj (inget fel i det, nej). Så jag ville inte göra de "obekväma" med att knacka på och be om ursäkt ansikte mot ansikte. Kanske var det lika fegt av mig, jag vet inte? Istället köpte jag en Triss-lott och ett fint kort där jag förklarade läget, bad tusen gånger om ursäkt för denna andra miss, hoppades de hade turen med sig på skraplotten istället och stoppade kuvertet genom brevinkastet.
 
Hoppas jag vann tillbaka några god granne-poäng i alla fall.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: tvätt

"Det här är Emma", del 2.

Följetongen om Emma fortsätter. I förra veckan så lämnades vi med frågetecken rörande en kusin Linda och någon Sebbe. Vilka är egentligen dessa? Vem är ens Emma? Nu fortsätter vi.
 
DET HÄR ÄR EMMA, DEL 2 - Bästa och sämsta saker i mitt liv, fortsättningen.

Bästa hobby:
JAG SAMLAR PÅ SUDD
Varför? JAG TYKER ATT DET ÄR ROLIT
Sämsta hobby: ATT SAMLAR PÅ BOKMER,KEN
Varför? JO FÖR DET ÄR TRÅKIT
Bästa färg: LILA
Varför? JO FÖR DET ÄR FINT
Sämsta färg: BRUN
Varför? JO FÖR DET ÄR FULT
Bästa djur: KANIN, HÄSTAR
Varför: JO FÖR DET ÄR GULIGA
Bästa kille: Sebbe
Varför? JO FÖR HAN ÄR SNYGG
Sämsta kille: JONAS
Varför? FÖR HAN ÄR DUM
Bästa sport: FOTBOLL
Varför: JO FÖR DET ÄR ROLIT
Sämsta sport: ISHOCHY
Varför? JO FÖR DET ÄR TRÅKIT
Bästa kläder: FLADER BYKSER O FLADER TRÖJA
Varför? JO FÖR DET ÄR 70 TALS BYKSER O 70TALS TRÖJA
Sämta kläder: KLENING
Varför? JO FÖR JAG ÄR FUL I KLENING
 
Oj, oj. Sebbe är helt klart mannen i Emmas liv. Hoppas hon kan locka till sig honom med sina fladderbyxor nu. Det är helt klart mycket spännande det här.
 
En fågel viskade också i mitt öra att Emma, i nästa vecka, spår sina klasskamraters framtida yrke. Fortsättning följer då.
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: del 2, killtjusarboken, lär känna emma

#trött

Knarkarkvart.

Först sålde jag av min garderob. Då fick byrån bli stand in-förvaring för de kläder jag inte ville förvara i kartonger tills dess att jag köpt mig en ny garderob. Och idag sålde jag min "stand in-byrå" till kusinen. Kvar är således inga möbler värda att förvara kläder i.
 
Så jag tänkte kanske inte igenom detta riktigt ordentligt, nej. Jag har dumdristigt nog sålt av halva möblemanget utan ha haft en reservplan.
 
Men en har ju alltid hälsan. Och en soffa full med urfisna kalsonger och brottarlinnen. Man ska inte klaga.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: möbellösa Pelle

Jag och smicker.

En har ju alltid varit svag för smicker, jag ska inte förneka det. Och det här som Basen skrev när han han nominerade mig till Guldpennan i våras, det är ta mig tusan de noblaste fjäsk ord som jag någonsin fått äran att läsa om mig själv. Så -snyft- vackert.
 
En smiley på det.
 
:')
 
Tack Basi-bas-bas! Jag gillar din blogg också, är inne där och svänger med jämna mellanrum. In och läs ni med! Och fortsätt ösa era lovord över mig. Jag behöver det, är bara människa, bad days, rainy weathers etcetera.
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: ett inlägg om mig, bara mig!

Men skyl dig, människa!

 
"Här visar Springsteen upp superkroppen". Mannen är på en strand i fucking skitvarma Brazilien, kan vi då verkligen klassa det som att han "visar upp" något? Skillnad om han hade stått i Sibylla-kön, hoppat upp på disken, slitit av sig skjortan och skrikit "I'M THE MOTHER FUCKING BOSS, Y'ALL!". Sen kanske kysst lite triceps.*
 
Det hade varit att visa upp.
 
Att bli förföljd av galningar (läs medelåldersmän med Born To Run-tischa) på en strand: inte samma sak.
 
Och med det sagt, fan vilka jävla abs gubben har. Jag ska börja gymma nästa vecka (sant). Då ska jag ha med bilden ovan. "Gör underverk med mig, gör mig till Bruce" ska jag säga. Håll magmusklerna på att jag lyckas.
 
*Exempel ej baserat på egna upplevelser
Publicerat i: Musik, På tapeten
Taggar: aftonröven, bruce springsteen, the boss är naken

En mensdikt.

 
Fick förfrågan om att medverka i tv nu i veckan och snacka mens ur killars perspektiv (tror jag i alla fall, mina egna menstruationer har varit ytterst få). Nu kunde inte jag detta denna gång på grund av tentor och inlämningar. Och en kan ju dessutom inte sitta och glida upp till Stockholm i tid och otid.
 
Får helt enkelt flytta till huvudstaden först, innan jag kan erövra media-Sverige.
 
Men ämnet mens alltså - jäkla spännande! Jag hade lätt tagit mig an rollen som UFO:t i panelen och erkänt att jag inte kan ett dugg om detta kroppsflöde. Och då är jag omringade om potentiella faktabanker hela dagarna som jag kan fråga. Men det är något man inte "gärna" pratar om, den där mensen. Men det borde det vara.
 
Så jag har skrivit en mensdikt, formad ur en killes obildade ögon. Skyll allt på min skolgång.
 
Mensen
Du mystiska väsen, vardagens Bermuda-triangel.
Mensen
Ditt framskridande som kan dämpas med en kopp
Mensen
Var tar du vägen när barnkroppar nalkas?
Mensen
Skötets hemoglobinspegel
Mensen
Värkens lönespec
Mensen
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: mens

TÄVLING: hjälp Pelle och vinn.

Jag vet att ni kanske inte vill höra detta nu, men julen står runt hörnet. Jo, det är sant, tomten och glöggen: snart ett faktum i var mans stuga. Och här på Pelle Personliga så brukar julafton stegas fram med hjälp av den årliga julkalendern. En av de käraste traditionerna härinne faktiskt.
 
Förra året var ju som bekant det året som jag raggade citat och visdomsord från andra bloggare och fyllde tjugofyra dagar med Transfrans, Karin Ketchupmamman, Lady Dahmer, Meekatt och allt vad de heter. 2011 så hade jag ett tema för de olika veckodagarna. 2010 så tipsade jag om mina favoritbloggar och rimmade röven av mig. 2009 listade vi de juligaste sakerna som finns på denna jord. Och 2008 ägnade jag åt de mest betydelsefulla julikonerna på denna jord.
 
Ja, ni hör ju - det är en långlivad tradition! Förra året var utan tvekan den jobbigaste av samtliga julkalendrar. Fick mejla många sjuhundra gånger innan något ordentligt svar kom. "Påminn mig längre fram så kommer svaret då" och så var det 16 december. Typ.
 
Vad ska vi göra i år då, vad tycker ni? Jag har faktiskt inte den blekaste aning och då brukar jag ha listat ut det vid det här laget. Så jag tänkte fråga er och på samma gång göra en tävling av det! Hjälp mig komma på en skitbra och tydlig idé till en julkalender, så har ni möjligheten att vinna skitbra priser (på riktigt skitbra) och lite recognition till eventuell blogg.
 
Att tänka på:
- det bör vara något som man kan "presentera" under 24 luckor/dagar (duh!).
- det behöver inte prompt vara jultema.
(- företag är ju mer än gärna välkomna och bidra, host host)
 
Mejla din idé på pelle@pellespersonliga.se
Taggar: julkalendern

Snygg-Pelle.

One shall not ignore the fact att författaren till den här bloggen har haft en mycket fotogenisk vecka. För en gångs skull så har här inte (bara) tagits en massa plojbilder med grimaser och pet-i-näsan. Det är inte att en blir lite stolt över sig själv faktiskt.
 
Bra jobbat, Pelle Nilsson! You go, gurlfriend!
 
Och med detta vill jag önska er en god natt. För jag vet att ni kommer sova extra gott nu.
 
Mvh
ert onanimaterial.
Taggar: snygg being snygg

Kajsa Anka - upprättelsen.

Ett annat loppisfynd från helgens bravader är de tio Kalle Anka-tidningar jag köpte för två kronor tidningen. Ett riktigt überkap för en gammal Ankeborg-junkie som en själv.
 
Ni som hängt med länge minns ju kanske "Kajsa Anka är en bitch"-inläggen (läs bland annat här, här och här) som jag skrev förr? Kanske läge att plocka upp den idén igen, nu när man har resurserna. Bara att jag nu ger Kajsa Anka upprättelse och kallar henne för vad hon faktiskt är - en självständig anka som vet vad hon vill ha.
 
Ännu en fördel med att bli äldre, man ser genusfrågorna i Ankeborg med ett annat ljus.
 
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: kajsa anka

Farlig kombination?

Ni vet när man är på Blog Awards och är omringad av guds bästa skapelser? Och ni vet när man ska ta en mintpastill för att det är snällt mot andra? Och ni vet när den mintpastillen råkar vara en Ipren och hur man inte upptäcker detta förrän man tuggat ett par gånger?
 
Brrr...
 
Sann historia. Folk måste ha trott att jag var dum i huvudet. Tur att det jublades över han som vann bästa fotoblogg just precis då. Det vara bara att fräsa lite och svepa drinken man fått. Samt hoppas att ingen kollade ned på golvet där undertecknad stod.
Publicerat i: Fest och fylla, Pelles vardag
Taggar: blog awards, drogad?, ipren

Följetongen "Det här är Emma", del 1.

Så jag och Grannen 2.0 var på loppis igår. I en av hyllorna som var smetade med begagnade böcker, så drar min vapendragare ut en bok och säger "oj, en sådan här hade jag när jag var liten". Framför näsan på mig viftades ett exemplar av Killtjusarboken skriven av Jacobsson och Olsson, männen bakom Sune- och Bert-böckerna. För att stimulera min skrivande sida, så fick jag boken i present av grannen. Mycket omtänksamt.
 
Det roliga i den här kråksången var att loppisfolket missat att den här boken var av slaget "fyll i information om dig själv"-bok. Lite som en "mina vänner"-bok man alltid fick fylla i åt diverse löst folk i mellanstadiet, ni vet? Och den här boken var smetad med information om en Emma.
 
Nu tänkte jag att vi kunde ägna några söndagar framöver åt att lära känna Emma. Låta henne bli vår vän, vår förespråkare för sunt förnuft och vår kompass mot framtiden. Vad säger ni, visst låter det grymt? Bra. Då kör vi.
 
Låt oss först bara tala om det uppenbara och säga att ja, det här är indoktrinering in heterosexualiteten när den är som svenskast. Stackars alla små lesbiska individer som satt med boken framför sig och fyllde sidorna med fler tårar än blyerts. Jävla Sune.
 
DET HÄR ÄR EMMA, DEL 1 - Bästa och sämsta saker i mitt liv.
 
Bästa land: SVERRIGE
Varför? DET ÄR INGET KRIG
Sämsta land: DE LÄNDER SOM DET ÄR KRIG I
Varför? JAG TYCKER INTE OM KRIG
Bästa idol: BACKSTRET BOYS
Varför? För att dom är så bra
Sämsta idol: RONNY O RAGGE
Varför? JO FÖR DOM SKUNNER SÅ SNUSKIGA SAKER
Bästa skolämne: LÄSNING
Varför? FÖR DET ÄR ROLIT
Sämsta skolämne: MATTE
Varför? DER FÖR DET ÄR SÅ TRÅKIT
Bästa siffra: TIO
Varför? FÖR ATT DET MITT LYCKO NUNOMER
Sämsta siffra: NOLER
Varför? ATT DET ÄR SÅ LITE
Bästa bokstav: E,S
Varför? JO FÖR DET ÄR I MITT NAMN, SEBBES
Sämsta bokstav: LINDA
Varför? min KOSIN Börjar SÅ På L
 
Vem är Sebbe? Och vad har kusin Linda någonsin gjort Emma? Fortsättning följer nästa söndag.
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: del 1, lär känna emma, sämsta och bästa saker i mitt liv

Men vad säger du, Findus?

Vi kom att prata om den gamla julkalendern Pettson och Findus igår. Ika i rutan-Ika som Findus, kan en människa i kattdräkt bli mer skräckinjagande?
 
I alla fall, tryck igång klippet här ovan. Det ska starta vid 19:29-strecket (om YouTube vill säga väl). Lyssna vad Ika-Findus skriker till Pettson vid 19:32. Är det bara vi som hör vad vi hör? Var helt ärliga nu och lämna en kommentar.
 
Här är en direktlänk till klippet.
Taggar: findus skriker... ja, vadå? ;)

Blog Awards 2013.

Då var spektaklet Blog Awards 2013 över. Det var en speciell upplevelse. Jag vann! Inte. Men det gör inget, det var en ära att bara få gå på ett dass fullsmetat med Axe-produkter.
 
Låt mig sammanfatta kvällen lite fort för er.
 
1) Bloggvärlden är ganska inavlad egentligen (liksom alla branscher). Veteranerna hängde med sina jämlikar och stegade fram som om de ägde stället. Vilket de gjorde på sätt och vis. All heder till de. Vi rookies flöt med, log som fånar och försökte greppa bloggeventpraxis.
 
2) Fråga: KAN MAN GÅ FRAM OCH SÄGA HUR MYCKET MAN DYRKAR FOLK PÅ SÅDANA DÄR TILLSTÄLLNINGAR?! Hade ju en vision innan jag åkte om att jag skulle gå fram och bara "tjeeena, bild kanske?". Men väl på plats så kändes det som om alla var där på "samma villkor". Inte kunde väl jag, nominerad och allt, gå fram till HanaPee och be om bild/smöra - vi är ju samma skrot och korn (fast nej). Fattar ni hur jag menar? "Branschfest ain't fotofest" fick jag för mig. Fast jäklar vad fotoblixtarna flög, jag hade ju egentligen inte alls sett dum ut om jag gått fram och bett om en bild.
 
3) Jag tänkte för mycket.
 
4) På den del av läktaren vi stod på, så hängde även Egoina, Kenza, Andreas Wjik och diverse sminkbloggar. Alla k00la kidz alltså. Och återigen, skulle man sagt något? Kenza var brutalt jävla skitsnygg för övrigt, ja.
 
5) En jobbarkamrat från många, många, många herrans år sedan kom fram och hälsa. Hon: "tjena Pelle, jag är digitalchef för L'Oréal". Och jag: "vad kul, själv driver jag en så kallad 'humorblogg' och pluggar för tjugonde året i rad". Ungefär så. Minnet är lite blurrigt. Kul att se dig i alla fall, Qaroline!
 
6) Jag grattade så slutligen Egoina till Guldpennan-vinsten när prisutdelningen var över och folk återgått till foajén. Ville ge sken av att vara en "god förlorare". Mycket, mycket trevlig tjej. Också hon jävligt het (sambon hade det inte lätt). Hon berättade att jag var skyldig henne en drink. Hehehhehehe. Och det var ju sant, jag hade lovat henne en.
 
Och jag hade alla intentioner att bjuda på en drink, det hade jag. På den efterfest som skulle vara på Sturekompaniet det vill säga ("säg Blog Awards i kassan så kommer ni in gratis"). När vi drog från Astoria vid halv tio-tiden, så hade många redan ställt i kön in till klubben. Men vi, världsvana som vi är, tyckte det var för tidigt för att klubba och gick därför till TGIF och Scandic emellan. Runt kvart i tolv så gick vi så sen till sagda klubb. Först blev vi fösta till högra kön, som jag tror var vip-kön, och sen blev alla tvungna att ställa sig i den vänstra kön. Jag kommer fram till kassan och drar informationen vi fått tidigare på kvällen för tjejen bakom disken. Så. Jävla. Dryg. "Asså jag har inte hört ett skit om det där, så om ni vill komma in på annat vis så får ni lov att gå ned för trappen och prata med vakten, okeeeey?".
 
Nähä, men fuck off ditt sura fanskap, det var aldrig så viktigt att festa på "Sture-peeee" till att börja med. Alltså gick vi på kasino istället. Spelade bort en hundring på 25 minuter. #brastudent
 
Och med detta sagt: ledsen Egoina, dålig service blev vårt fall. En vacker dag ska du få din drink.
 
Allt som allt så var kvällen i alla fall skitkul! Tack Veckorevyn som trodde på den där semi-lilla struntbloggen och gav dess författare en nominering. Nästa år vinner vi, okej!? Då ska jag också fota mig tillsammans med alla jag ser. Lovar och svär!
 
BETYG PÅ KVÄLLEN:
Taggar: HanaPee, blog awards 2013, bra bloggare, egoina, fest, snygga människor being snygga

Min alldeles egna Dexter?

Vadan detta, ett blogginlägg mitt i det prestigefyllda event som är Blog Awards? Det här är bloggandet i all sin magiska prakt (läs tidsinställt inlägg). Hur tror ni det går, hänt några skandaler? Hur mycket har jag nyttjat en eventuellt öppen bar?
 
Svaren kommer tids nog.
 
Men skulle jag inte återkomma av någon "oförklarlig" anledning, som om jag avdunstat från denna jord likt dagg en sommarförmiddag - börja med att undersöka kommentarerna ovan. De kom sent igår kväll. Har jag en Dexter på nacken?
 
Hjälp. Eventuellt. Mest troligt inte. Kanske.
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: Dexter, blog awards, tidsinställt blogginlägg

Mitt bruna bälte.

God morgon! Här sitter jag och pimplar kaffe. Och hyperventilerar. Om jag har antydan till att blöda näsblod? Ja. Kroppen reagerar på diverse idiotiska vis på en och samma gång.
 
Kan ta prata om debatten brunt versus svart bälte som uppstod i förra inlägget? Alla ni som säger "svart" har fel. Punkt. Bara av den anledning att jag inte har möjlighet att kirra något nytt. Ni skulle ju bekräfta att det var snyggt, inte lämna er fem cent om vad jag gjort rätt och fel - wtf?!
 
JAG ÄR FÖR BRÄCKLIG FÖR ATT KUNNA KONSTRUKTIV KRITIK JUST NU! AAAAAAAAAAAAAAAAH!
 
Nä, jag skämtar såklart. Nästa event (planerar att göra vardag av detta nu) så kommer jag bära svart bälte. Som en riktig karatechampion.
 

Kommer inte kunna blogga normalt nu i ett par dagar. Men följ mig på Instagram (@personligapelle) för bakom kulisserna-bilder. Sista gången på länge som jag plug:ar mitt konto på den sajten, lovar och svär.
Publicerat i: Pelles vardag, På tapeten
Taggar: kläder och diarré

Dagens outfit. Till imorgon.

Jag la precis ut följande bilder på Instagram (@personligapelle). Detta är alltså vad eder favoritskribent ska ha på sig på Blog Awards under morgondagen. Duger det eller? Jag behöver bekräftelse. För inte nog med att man ska befinna sig bland sociteten (nåja) och behöva MINGLA, en måste ju se anständig ut dessutom.
 
Och sen mode - inte min kopp te. Alls. Jag har inte ens en stor spegel att spegla mig i. Tills andras förtret let me tell you.
 
Men fan alltså, jag tycker jag prickat rätt så bra med denna utstyrsel. Lite Tommy Lee möter frikyrklig konfirmand möter oskyldigt lamm. Men som sagt, bekräfta ni att det är snyggt. Jag behöver det.
 
"Egoboosta mig, allehoppa!"
Mvh Blondinbella.
Publicerat i: Pelles vardag, På tapeten
Taggar: fäshion, mode-pelle being mode

Kristian Gidlund.

Vaknar upp till sämsta tänkbara nyheter. Fan då, Kristian! Fan då! Fan då!
 
Det är märkligt det här med bloggar, och i synnerhet Kristian Gidlunds texter, hur de kan påverka en så innerligt mycket som läsare. På ett sätt så kommer jag sakna uppdateringarna från I kroppen min så jävla mycket. På samma gång är jag glad över att bloggen inte längre kommer fylla sin funktion som en dagbok mot döden.
 
Idag tänker vi på Kristian, hans familj och alla hans vänner.
 
 
Kom ihåg att stödja forskningen mot cancer i den mån du kan
- Klicka här komma till Cancenfondens hemsida.
- Klicka här för att komma till Barncancerfondens hemsida.
Taggar: fan då!, kristian gidlund

Några ord om Blog Awards.

Okej, så på torsdag är det så dags för Veckorevyns Blog Awards. I år är ett extra bra år eftersom jag är nominerad i kategorin Guldpennan! Woot! Har ni hört på maken, hur gick det till? Crazy Eyes från Orange is the New Black på det alltså.
 
 
RÖSTA PÅ MIG HÄR!
Logga in med Facebook för att rösta!
 
 
Så vad har jag att säga om detta stundande evenemang egentligen? Jag har skrivit ned några förhoppningar och spådomar om vad som komma skall.
 
1) Att det finns en bar. Kom igen, den här mannen är inte gjord att mingla spiknykter. Ge mig en, två eller kanske fem Red Bull och vodka (sambons val för kvällen) och jag är redo att köra.
 
2) Jag hoppas några man känner igen är där. Min Instagram behöver fler bilder med mig poserande bredvid ett välkänt fejs. Vilka ska gå, har ni läst några namn? I've got nothing. Vem vill ni helst se mig ståendes bredvid?
 
3) Om jag tror jag vinner? Nej, det gör jag inte. Snyft! Snyft! [Entering sympatiröster] #strateg. Nä, men på riktigt nu, jag tror vinsten faller på antingen Kristian Gidlund, Nina Åkestam eller Egoina. Det vill säga vem som helst förutom yours truly. Av den enkla anledning att de alla 23456 gånger fler och mycket hängivna läsare. Och med Gidlund being Gidlund och allt, så blir det svårt att bräcka honom. MEN DET KÄNNS OKEJ ÄNDÅ! På riktigt. Om det finns en bar i alla fall.
 
Fast några som tror på silverplats för den här bloggen är Paf.com, som vägrar sluta mejla mig om saken. Oklart är dock hur man kommit fram till oddsen nedan, men en vinst för Pelle Nilsson ger i alla fall 4,5 gånger pengarna. Allt medan en vinst på Egoina ger 6 gånger pengarna.
 
...
 
Jag vet ju vem jag ska lägga en slant på om man säger så.
 
 
4) Sa jag att jag hoppades på att det finns en bar?
 
5) Kanske finns det en öppen bar?
 
6) Efteråt vill vi nog gå ut. Var ska man gå? Det måste finnas bar.
 
Ja. Klart slut.
Publicerat i: Pelles vardag, På tapeten
Taggar: storbloggarn' talar

Kroppsvätskor hit och kroppsvätskor dit.

Mmm-mmh, det finns inget som går upp emot lite intorkad hundurin i trapphuset.

"Men Pelle, hur kan du veta att det är hundurin?" undrar ni. Jo, jag har tre ledtrådar som styrker min teori:

1) det luktar piss.
2) hunden i lägenheten mittemot, där "de där" grannarna bor, är ett ouppfostrat köttmonster med ouppfostrade ägare som gärna skriker "knarkarhora" till varandra om kvällarna. 
3) fläcken är "placerad" i anslutning till ovan nämnda grannars dörr.
+ är uppvuxen med tre hundar och vet därför vad deras blåsor går för.

1+1 är faktiskt åtta. En är inte dum.

Frågan är bara hur fläcken ska försvinna från det gemensamma trapphuset. Det lär ju inte ske någon gång snart, fläcken har ju redan varit där i fem-sex dagar. Ska man ringa bostadsbolaget? Ska man städa upp den själv? Ska man lämna ett eget bidrag sina grannars brevinkast? Eller ska man bara låta tiden ha sin gilla gång och låta fläcken evaporera in i tomma luften?

...

Minnesanteckning: håll andan i trapphuset.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: lite doggystyle över hundpisset någon?

För det vidare.

Visste ni att det råder lärarbrist i Sverige? Så är det. Vi behöver fler bra lärare till våra kids ute i landet, de som vår framtid vilar på. För att få upp folks ögon för vilket roligt, kreativt, utmanande och viktigt arbete läraryrket är, så finns Skolverkets kampanj För det vidare. På sajten fordetvidare.se finns en massa information om både lärarutbildningen och läraryrket i sig! Glöm inte att göra lärartestet också för att se vilket ämnen du skulle klä bäst att undervisa i!
 
Själv blev jag "Pelle Nilsson, with a license to passa som naturkunskapslärare". E=mc2, kvävedioxid etcetera och så vidare. Ja, ni hör ju!
 
En lärare som betytt mycket för mig är Pernilla, min engelsklärare i gymnasiet. Pernilla var en sådan där person som verkligen anammade filosofin "lev som du lär". Något som jag nu, i efterhand och med äldre ögon, tycker är så jäkla coolt. Hon var feminist, hon hävdade sin rätt, hon fick oss att inse vårt egna värde, hon fick oss att delta på lektionerna utan att tvinga oss till något och hon hjälpte alltid till när det krisade. Som den där gången när jag fick läsa in engelska C på tio veckor, då min mentor berättade att jag hade för lite poäng inplanerat för kunna ta studenten.
 
Vi behöver fler Pernillor!
Publicerat i: På tapeten, Skola och jobb
Taggar: För det vidare

Mina googlingar.

Vad kan jag säga? En är vetgirig av naturen.
 
Men ämnena O.J. Simpson, Dakota Culkin och vaginal erection alltså - man blir inte sig själv efteråt. Lite som när man första gången gick höra (SPOILER ALERT!) att tomten inte fanns på riktigt. Eller att skåningar har ett eget (obegripligt) ord för "skottkärra".
 
*iRoNiH*
 
Med inspiration från HanaPee.
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: vaginal erection

Vänner på internet.

Jag tycker att härvan med Lady Dahmer och Cissi Wallin (tänker inte länka någon idag, ni får googla er till vad som hänt) är ett bra exempel på att man inte ska ha med "privata bekanta" att göra i sin blogg.
 
Livet tar ju diverse vändningar, folk kommer och går, man blir osams, det blir smutsigt. Att behöva säga upp kontakten med någon är ju så jävla skitjobbigt i sig. Jag kan inte föreställa mig hur det måste kännas att behöva göra det "offentligt". Många, många, många har ju undrat vad som hände ovan nämnda radarpar (jag inklusive, jag erkänner). Att till slut behöva tysta spekulationerna med ett "öppet brev" blir ju att riva upp sår som håller på att läka. Det måste vara vidrigt jobbigt.
 
Och med detta sagt, så kan jag erkänna att det är just av denna anledning som jag låter mina bekanta, vänner och kärlekar gå under kodnamn härinne och inte visa någon på bild mer än nödvändigt. Det blir lätt andras business (mer eller mindre) vilka man umgås med. Och den dagen som man sen blir pissed och ber någon att fara och flyga, det är ju då som korsförhören om ens tidigare relationer börjar. Detta eftersom person X gått från att synas frekvent till att inte längre nämnas ens vid namn. "Folk har ju rätt av veta!"
 
Förstår ni vad jag menar? Jag är skittrött, jobbade halva natten. Kanske att jag sluddrar en del.
 
Sen är 99% av alla jag känner inte det minsta intresserade av att synas på nätet mer än på deras inbrottssäkra Facebook-konto (jag vet, jag fattar inte heller). Det förenklar min policy avsevärt.
 
Sen finner jag också, med handen på hjärtat, ett nöje i att folk tar en för ett freak som suttit fantiserat ihop hela sin umgängeskrets och gett de namn som "grannen 2.0". Men det säger nog mer om mig.
Publicerat i: Bloggtips, På tapeten
Taggar: bråka inte, drick öl ihop istället!

Ålderskriser och dess lösning.

En jobbarkamrat fyller fyr-nolla idag. Min present? Ett konto på de tre största sociala medierna; Twitter, Instagram och Facebook. För att dämpa den stundande fyrtioårskrisen. You are welcome.
 
Människan, låt oss kalla han Lars, har levt under en sten och helt missat tjusningen med att bli involverad i andras liv och på sätt glömma sitt eget (lösningen på ovan nämnda ålderkris). I och för sig så säger ryktet att han snokar via sin frus alla olika konton, men jag ska vara en god medmänniska och inte lägga någon vikt i dessa eventuella lögner (är helt säker på att det stämmer).
 
Min smartaste present någonsin. Lätt.
Taggar: grattis lasse!

Ni, mina terapeuter!

Först var det sömnproblem.
Sen blev det perfekt sömn.
 
Om inte detta är bevis nog till att bloggar kan ha en terapeutisk effekt, då vet jag inte vad som krävs för att övertyga de som tvekar. Man skriver om sina problem, man får lite respons och vad-det-nu-än-är-som-stör-psyket dämpas lite.
 
...
 
Är det nu jag ska ge er betalt för besväret?
 
Kan pröjsa i Snapchat-bilder. Who wants a crotch shot?
Taggar: mitt skrev i din telefon

Sexscenen i Titanic.

Rockin' the myskläderlook idag. Gårdagskvällen blev sen, vi vakade in granne 2.0's födelsedag. Därav dagens bekväma val av textilier. Fram till midnatt så såg vi på Titanic (drickspelsregler: en klunk varje gång det var klasskillnad och/eller kvinnohat i bild) och drömde oss tillbaka till 1997. Jag hade inte sett den filmen på sju-åtta år nu och fan alltså - den håller än.
 
Och handen-på-den-igenångade-rutan-scenen, ni vet? MM-MH! Jag tror inte jag uppskattat den delen i filmen helt ut förr. Filmsex när den är som bäst. Risken finns att jag finner att denna sexscen är extra bra för att, direkt efter orgasm, blir det en kollision med ett isberg och båthelvetet börjar sjunka? Kanske, jag vet inte? Ett antiklimax direkt efter klimax, kan man säga. Lite ovanligt i pampiga Hollywood-rullar.
 
STÖN! BOOM! BLUBB!
 
Too soon?
 
Nä, helt ärligt nu. Fy fan för att ha varit passagerare på Titanic. Brukade drömma mardrömmar som liten att jag var en manlig tredjeklassresenär som drunknade vid de där grindarna som personalen drog igen för att rädda förstaklassfolket först. Kunde vakna upp genomsvettig och förväxla svetten med havsvatten. Det var en riktig pina.
 
Sen fyllde jag tjugofem och växte ifrån det beteendet.
Taggar: jag växte ifrån mina mardrömmar

Saker som provocerar mig.

Lady Dahmer skrev häromdagen om saker som provocerar henne orimligt mycket. Kul inlägg! Jag härmar. Ni fyller på.
 
1. Folk som inte gillar goda saker. Har bekanta, familj och vänner som totalvägrar hallon, öl, choklad, läsk, tacos och så vidare i all den goda matens oändlighet. Samma personer äter sedan ohämmat mängder av cocktailbär, paltbröd, blodpudding, ärtsoppa och andra vidriga ting.
 
2. Folk som oanmält plingar på dörren. Om jag inte vet att du ska komma - då öppnar jag inte. Av ren princip och rädsla över att någon statlig organisation ska stå utanför. Hostradiotjänsthost.
 
3. Att ordet "döma" inte stavas med två "M". Svenska språket när det är som värst.
 
4. Comic Sans. Ingen nyhet där, jag vet.
 
Bild från den kursbok vi jobbar i nu. Följ mig på insagram, jag heter @personligapelle där.
 
 
Nu är det er tur! Vräk ur er era innersta provokationsstartare. Ingen kommer döma (!) er. Ain't nobody got time for that etcetera.
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: comic sans, döma, dömma?, haters gonna hate

Fyrtiofemgradigt sömnproblem.

Så jag blev en garderob fattigare i förra veckan. Den omöjliga försäljning blev alltså möjlig. Glöm att ha skiten ute på Blocket i månader, det är bara att blogga om möblerna du inte behöver så hör folk av sig. Dagens tips.
 
I och med att rummet blev fri från en big ass garderob, så blev här alltså bättre med plats. Ett skrivbord flyttades till vad som ska bli en "kreativ hörna" (yo pretto) och sängen ställdes längs med väggen, så att fotänden vetter ut ur rummet. Ganska lite förändringar egentligen, men luftigare. #ljustochfräscht
 
Och nu: kan inte sova om nätterna. Det känns som om jag sover i ett helt nytt rum i en helt ny lägenhet (något som undertecknad brukar inviga med ett par veckor sömnbrist, ja). Sveriges absolut onödigaste mindfuck? Jag tror det. I snart två år har jag sovit i samma rum utan problem.
 
Kan det vara dålig "fengshui" eller vad det heter? Fengsui? Fåfäng sushi?
 
"Nåde den som vrider slafen fyrtiofem grader, den ska få våra onda sushikrafter på sig och för evigt lida sömnbrist!"
Publicerat i: Pelles vardag, På tapeten
Taggar: FÖR I HELVETE!, VILL SOVA!

Här är ni, bloggläsare!

Så ni minns kanske den där enkätundersökningen jag höll för ett tag sedan? Inte? Vem kan klandra er, så länge som skiten dragit ut på tiden. Jag har slitit och kämpat mig grå i ett par veckor nu. Allt för att kalkylera ihop lite snygga siffror om er.
 
Så, utan att dra ut på det ännu mer - här är ni, bloggläsare! Baserat på den skaran av er som fick tummen ur och svarade på mina frågor.
 
VAD ÄR DIN ÅLDER?
ANALYS:
- Är ej säker på att jag använde mindre än- och större än-tecknen helt korrekt. Men vad fan, ni hajar.
- Känns bra att de flesta av er är post puberteten. Då slipper man sitta här och oroa sig för huruvida man är en "förebild" för diverse glin eller ej. En vill ju inte vara anledningen till att någon halkar in på droger och/eller prostution. För vi vet ju alla att bloggare bär huvudansvaret för samtliga personers ohälsa idag.
 
 
I VILKEN DEL AV LANDET BEFINNER DU DIG?
ANALYS:
- De av er som är bosatt påexakt den ort där jag växte upp, men som jag inte har en aning om vilka ni är... Freaky shit. Sluta stalka!
- Och ja, det var ju ett par-sju av er som nu inte bodde i Sverige. Ledsen för det fan. Fast egentligen inte.
 
 
FÖREDRAR DU SÖTT, SALT ELLER SURT GODIS?
ANALYS:
- AAAAAARGH! Glömde ett "er" på 23%-svaret.
- Ej särskrivning på salt godis. Eller? Vagnen rullar åt båda hållen?
- Det var alltså fler av er som avvek ifrån att svara på den faktiska frågan än vad det var som gillade salt. Vad säger det om er egentligen? "ASSÅ JAG SVARAR CHOKLAD LIKZOM HALLÅ!". Sist jag kollade var choklad sött... host host.
 - Av av de i åldrarna 26-30 år, så var det fler som föredrog salt på tungan framför både sött och surt. Spännande! Kan vi anta att detta är samma personer som varit i Norge och jobbat på fiskfabrik? Omringade av saltlake och allt, menar jag.
 
 
VAD KOM FÖRST, KNÄHUNDEN ELLER KNÄN PÅ HUNDAR?
ANALYS:
- Gjorde min research och jag tror faktiskt inte att hundar har några knän i den "rätta" bemärkelsen.
Men eftersom den här frågan hände, så finns det 63 anledningar till att låtsas att så är fallet.
- Kan vi prata om de fyra procent av er som "inte fattade frågan"? Eller nej, låt oss inte göra det.
- Minst tro på knähunden har de som är trettio bast och uppåt. De vi nu kallar Generation stor hund.
- Störst tro på den lilla skiten knähunden fann vi hos de som var mellan 16-20 år, där hela 35% trodde på att knähunden dök upp före eventuella knän.
 
 
MINNS DU VAD DU GJORDE UNDER DITT SENASTE TOALETTBESÖK, JA ELLER NEJ?
ANALYS:
- Störst minnesförlust hittar vi, inte helt överraskande, hos trettioplusarna. Hela 33% minns inte vad som hände sist de besökte dass.
- Störst koll hade ni i åldrarna 21-25. Hela 86% minns om det var blåsor som tömdes, om det var tarmar som kramades ur, både och eller annat.
- Tack för de mycket detaljerade svar som många av er kom med. "Bytte tampong" och så vidare. Modigt.
- Jag minns sällan vad jag gjorde senast jag besökte dass, vilket vad anledning till jag tog med denna fråga. Nu fick jag sexton bevis på att jag inte är ensam om detta. Tack för det!
 
 
Jag lämnar det så här. Vill ni ha svar på något mer specifikt (vilken åldersgrupp som gjorde/är X) så svarar jag på era frågor nere i kommentarerna!

Det här var kul! Låt oss göra om det om tre år. 
Publicerat i: Bloggtips, På tapeten
Taggar: ni av er som bor max fem minuter härifrån, bör jag vara rädd för er?, två veckor senare och jag blir färdig med det här inlägget

Peach Blossom är min favoritfikus.

Via en artikel på någon random dussinsajt så kom jag in på Love Flutter, dejtingsajten för personer som faller under "quirky hipster". Och för er som inte vet vad "quirky" betyder, så låter Nordstedts engelsklexikon berätta att det översätts till bland annat "spetsfundig" och "originell".
 
Föreställ er någon som samlar på krukväxter, döper de efter My Little Pony-karaktärer och tvingar de lyssna på The Smiths för att växa sig extra stora och fluffiga. Det är "quirky". Fascinerande folk.
 
 
Hur som helst, på Love Flutter får inte vem som helst bli medlem. Nej, man måste gå igenom ett intagningsprov på tio frågor för att se hur pass quirky man är. För ni förstår, quirkies only wanna hang with other quirkies. Normalies får ej tillträde. Det krävs höga poäng.
 
Jag tog alltså testet. Hur kunde jag inte? Jag svarade på hur många böcker jag läst det senaste halvåret, jag svarade på min position i mitt inbildade musikband, jag fick erkänna hur många likes min senaste Facebook-status fick och så vidare. Jag kom in. En miljon möjligheter öppnades mitt framför ögonen.
 
Gick direkt till köksfönstret och döpte fikusen till Peach Blossom.
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: mmmm, mat!, quirky gurky, sallad?, zooey deschanel

Projekt film.

Projekt film har legat halvt om halvt på is över sommaren. Det var ju Hultsfred å ena sidan och Barcelona å andra. Plus en oändlighet av kvällsdop och allt vet det fan och hans moster. Men jag har sett fyra filmer den senaste tiden som är värda sina recensioner.
 
Dancer in the Dark - Vidrig film på det där bra sättet. Började feel good och övergick till feel bad. Som ofta med Lars von Trier. Jag gillade den här filmen riktigt, riktigt mycket. Kan samtidigt förstå om någon inte gillar den, för den är lite (mycket) knarkig.

BETYGET BLIR FYRA STARKA SUSHIBITAR
 
 
Evil Dead - om Dancer in the Dark var vidrig på ett bra sätt, så var den här rullen bara vidrig på det vidriga sättet. Inte jättedålig, inte jättebra. Typisk rysare. Får mer chills av orginalet från 1981. Sen såg vi förviss0 denna på flyget hem från Barcelona, så må hända att en inte var i sitt rätta element för splattrig skräckfilm.
 
DET BLIR EN TREA
 
 
Dark Shadows - Tim Burton being Tim Burton. Helt okej. Jag tyckte bara det var lite för många ploter i en och samma film för att man skulle orka engagera sig fullt ut. Å ena sidan så var det Johnny Depp som var vampyr, å andra sidan en nanny som lik hans döda fästmö, å tredje sidan en pojke som hade en pappa som var dum i huvudet och så vidare och så vidare.
 
DET BLIR TRE SUSHIBITAR
 
 
The Conjuring - uppvuxen på skräckfilm som en annan är, så måste jag säga att den här rullen inte var något vidare. Jag vet inte om jag har blivit immun, det kan hända, men man har ju sett den här "baserad på en verklig historia"-skiten oräkneliga gånger förr. Och kan vi tala om att regissören har återanvänt 90 procent av... ja, allt från sitt tidigare verk, Insidious? En familj flyttar in, de är så lycklig, små företeelser och ljud fångar deras uppmärksamhet, det börjar läskigt och BLAM - de fastnar mitt i ett poltergeistparty och att lösningen på allt är att blanda krysantemum med johannesört. Typ.
 
ZzzZzZ...
 
Vad som är skräck är ju högst individuellt. Såklart. Jag och grannen 1.0, som jag såg på filmen med, pratade om vilka filmer vi sett tidigare och som skrämt oss mest (vi hade ett halvår av bara skräck och thrillers). Båda två landade i att vi skiter mest knäck av filmer där folk bryter sig in hos någon, där någon blir förföljd och bevakad av någon. Ni vet, sådant som kan hända på riktigt.
 
BETYGET BLIR TVÅ SVAGA RULLAR
 
 
Nu kan vi diskutera om huruvida jag har fel eller inte.
Den som kommer mest argast kommentar vinner ett pris!
Publicerat i: Film och tv, På tapeten
Taggar: bli inte arga nu, jag är för svag för att klara påhopp på grund av åsikter, konstruktiv kritik är alltid bäst!

Felsägningar vi minns.

Vi värmde upp inför plugget på tisdagskvällen som var. Jag försökte ironisera över det faktum att vi skulle återvända till skolan igen. Like it was 1997 ännu en gång.
 
"Ska vi inte ta med ett äpple och lägga på lärarens kateter?"
 
Mental picture - check! Nu undrar jag bara hur många gånger som jag faktiskt har blandat ihop "kateder" med "kateter"? Jag menar, inget av orden hör ju till ens vanliga ordförråd. Försöker dra mig till minnes om jag någon gång sagt något i stil med att "man vässat pennan på magisterns kateter".
 
Fast nej, det har inte hört till vanligheten att jag sagt "magistern" heller.
 
"Magikern" möjligtvis, men inget annat.
Taggar: har du urinbesvär? här, ta ett äpple!

Hur slutade historien om min psykopatgranne egentligen?

Så jag fick ett mejl från en Lisa under gårdagen som hade några frågor. Jag antar att hon höll på att gå igenom mitt arkiv, för det hon undrade över rörde bland annat min gamla psykopatgranne och om jag visste hur det gick för honom.
 
Jag vet att många av er redan har läst delar om detta. Men eftersom det är en hel del nytt folk som hänger härinne, så ska jag dra historien lite "kort". Mindre förskönad än tidigare också, då jag "förr" valde att skoja bort saken.
 
Så jag flyttade in i min förra lägenhet den första april 2010. Så över tre år sedan nu. Och jag ska inte ljuga, den låg på ortens skräpgata. Ni vet, där alla original samlas, där alla methlab monteras upp och där man ser fler onyktra än nyktra. Skulle jag, av någon outgrundlig och hypotetisk anledning, förlora den här lyan och få möjligheten att flytta till ovan sagda gata igen - då skulle jag hellre tränga mig in på hos päronen. Eller slå upp ett tält i skogen. Så mycket av ett skitområde är det.
 
Men jag var glad över att ha fått en möjlighet att dra hemifrån, jag ska inte ljuga.
 
Den sista april samma år så hade jag några vänner över på några glas. Vi hade kollat på majbrasa under kvällen och lyckats bli lite berusade. Vi var kanske lite för högljudda också, ja. Spelade brädspel och härjade om regler och sådant. Dagen efter så kommer mannen som var bosatt rakt över ned och skriker (ja, skriker) på mig. Han menade att jag och mina vänner hållit han vaken hela natten. Något som jag absolut köpte och bad högaktningsfullt om ursäkt för. Vi hade varit ganska högljudda och försöker man sova så är ju störiga grannar skit för vissa personer (jag själv sover dock som bäst när det är ljud runtomkring mig).
 
Just det, en grej till - han kom ned endast iklädd kalsonger. Varningstecken nummer ett.
 
Ett par veckor gick förbi och jag spenderade tiden på landet. Päronen var på semester och behövde hund- och kattvakt. Inte en enda gång var jag hemma under dessa två veckor. Och samma dag som jag kom hem igen, så hade jag en annan vän över. En vän som jag precis hade redogjort för vad som hände efter valborgskvällen. Det knackade då på dörren. Mannen ovan var tillbaka (återigen iförd inget mer än kalsonger). Nu hade han anmält mig till bostadsbolaget eftersom jag festat varje natt i två veckor. Varje natt. I två veckor. När jag då berättade att jag inte varit hemma en enda minut dessa två veckor, så började han härja något om hur respektlös "negern varit som bott i min lägenhet innan mig och hur han troligen var bög eller hög eller både och". Oklart var hur detta rörde mig. Men ja, ni hör ju vad det var för freak.
 
Så jag mejlade till bostadsbolaget i fråga, de jag hyrde lägenheten av. Det tog kanske tio minuter så ringde VD:n upp. Alltså företagets allra högsta. Hon visste vem jag syftade på direkt och berättade att mannen var känd  för att störa sig på sina grannar, samt att han gjort det till en vana att skrämma bort alla som bodde under honom. "Men han är inte farlig, så var inte rädd" lovade hon och fick mig att svära på att ringa tillbaka om något mer skulle inträffa. Det skulle också skickas ett brev till mannen, om att man mottagit klagomål om honom. Anonymt såklart. Även om jag visste att risken att han skulle fatta att det var från mig var ganska stor.
 
Correcto mundo, han hajade. Det fick jag klart för mig under en tvättid som jag hade bokat en kväll. Han väntade utanför tvättstugedörren, backade upp mig mot ett hörn och skrek saker om att han bott här i si och så många år, att det är jag som ska passa mig och att han hade en jobbposition som kan "förstöra för vem som helst". Seriöst skit alltså, hot på högst nivå. Jag nekade så klart till all kontakt med bostadsbolaget, något jag blev ombedd att göra ifall en konfrontation skulle uppstå (något som låter så jävla märkligt så här i efterhand).
 
Bara en enda gång tvättade jag kläderna i källarens tvättstuga efter det (annars drog jag hem till päronen). Om jag bar kniv den gången? Kanske det. I syfte att kunna försvara mig själv om "något skulle uppstå". Lite Dexter-move, jag vet, men jag var rätt så rädd fan. Kontaktade dock aldrig VD:n den gången av någon anledning. Kanske med rädsla för att förvärra saken, jag minns inte riktigt.
 
Veckor gick förbi och besöken från idioten ovan fortsatte. Det var hot om anmälningar till störningsjouren, det var hot om vräkning, det var hot mot mig och så vidare. Detta utan att jag längre brydde mig nämnvärt. Någonstans på vägen så insåg jag att människan var sjuk i huvudet och bestämde mig för att ignorera hans påhittade anklagelser. Detta tills en dag, när jag hade jobbat förmiddag och sovit dåligt på natten, och han kom ned och påstod att jag medvetet fört ljud ifrån mig och hade gjort så hela eftermiddagen. Vad jag hade gjort var att jag slängt mig i sängen och tagit en tupplur.
 
"MEN FÖR I HELVETE, KAN DU BARA LÄMNA MIG I FRED DITT FULA, VIDRIGA JÄVLA PSYKFALL?!". I lost it. Äntligen. För första gången under hela den här tiden så sa/bröt ihop/skrek jag ifrån. Han blev livrädd, sprang upp till sig och jag slog så äntligen numret till den där VD:n som fått mig att lova att höra av mig igen. Jag började redogöra varenda möte jag haft med den här mannen (hade skrivit upp klockslag, datum och vad som sagts och gjorts vid varje tillfälle) och det slutade med att jag la en anmälan för trakasserier. Fick också ett löfte om en ny lägenhet (som aldrig uppfylldes, så jag vände mig till konkurrenten som gav mig en ny på två dagar).
 
Så vad är då svaret på Lisas fråga? Hyresgästföreningen (tror jag det var) kopplades in, mannen blev vräkt och jag kunde inte ha brytt mig mindre där jag nu satt i min nyrustade tvåa på "rätt sida stan". Under sin tid i huset hade han, med samma knep varje gång, jagat ut åtta personer ur huset. På fem år. Samtliga åtta hade varit bosatt i den lägenhet jag hyrt. Tydligen så var det min anmälan som till slut gav de, "byråkraterna", en ordentlig grund till en vräkning.
 
High five på mig!
 
Det enda som grämde mig i en millisekund var "jag" gjort en, tillsynes, sinnesrubbad människa hemlös. Skulle han få bo utomhus nu? Skulle han behöva ta på sig byxor? Skulle han -flämt- behöva bosätta sig i samma hus som en mörkhydad homosexuell man? Sen kom jag på att jag behövde bajsa.
 
Mvh
har egentligen hög förståelse för gemene mans hälsa. Faktiskt.
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: bitches be crazy, var det denna man som seal sjöng om i 'crazy'?

Dubbel uppsättning Pelle.

Ni vet när läraren håller på att ta närvaro, säger ett namn och det är två med samma namn som svarar samtidigt? Det hände undertecknad idag. Det går alltså två Pelle på den utbildning som jag pluggar just nu. Vet ni hur ofta det hänt förr? Noll gånger. Det har aldrig hänt. Den enda Pelle jag har stött på innan, var en busschauffis på sextio plus som körde oss till läger för en herrans jävla massa år sedan, när en var med i kyrkans ungdomsgrupp.
 
Och så låter vi det kristna faktumet passera utan följdfrågor, okej?
 
I låg- och mellanstadiet så hade man ju lösningar på sådana här situationer. I vår klass så gick det cirka 1222 olika Sandra. Då fick de bli Sandra R, Sandra B, Sandra Qk och så vidare. Det var något med första bokstaven i efternamnet. Tror jag. Detta var innan en blev En smart kille™, så jag tänkte inte vidare mycket på saken. Ska jag gå efter Pelle N nu eller hur blir det? Hjälp fan?
 
Pelle N? Pellen? Pelle Nilsson? Pellespersonliga.se?
 
Dagens fråga: vilka olika Pelle har figurerat i era liv? Jag kan bocka av chaffis-Pelle, Pelle Svanslös, Pelle i Saltkråkan (seriens mest störiga efter Stina och Tjorven) och Pelle i Pelle Plutt-ramsan. Flest vinner!
Publicerat i: Pelles vardag, Skola och jobb
Taggar: say my namn, bitch! PELLE!? PELLE N!? PELLEN?! HJÄÄÄÄÄLP!

Älsklingen på väggen.

Undra om man inte skulle ta hit en konstnär som får använda ens sterila sjukhusvägg som målarduk. Jag tänker att det vore en frän grej att förgylla rummet med ett porträtt av den person man håller mest kär på denna jord. Kanske rent av avtäcka mästerverket på självaste alla hjärtans dag? Och vinna lite "god sambo"-poäng, ni vet.
 
Scenariot i mitt huvud:

"Älskling, jag vet att du undrat varför jag skickade iväg dig och din vän på spahelg så här innan alla hjärtans dag. Det var förvisso en del av min present, men det kommer också mer. Bakom det här skynket så har jag de senaste dagarna låtit föreviga väggen med en målning av den person jag älskar mest. Det är en person är rolig, som är ödmjuk, som får mig att skratta och som jag helst av allt vill spendera resten av livet med.... men älsklingsbullen - gråter du?"

[drar bort Jysk-lakanet]

Taggar: HAR JAG ENS SAMBO?, världens bästa alla hjärtans dag?

Pelles höst.

Idag började jag plugget. Var på introduktion, blev bjuden på fika och fick ett så jävla sweet septemberschema. Två dagar i veckan som måste spenderas på föreläsningar som är mellan två och fyra timmar långa. För jävla bra start så här i början, när man är lite ringrostig efter ett halvår utan plugg.
 
Det är många av er, speciellt på Twitter (kvittra mig på @personligapelle), som undrat vad det är jag ska plugga egentligen. Jag har inte svarat för att jag, helt ärligt, inte har haft något bra svar. Jag kom in på mitt förstahandsval på universitetet, började drömma om den medicinexamen som jag såg mig själv inneha några år framåt och min påbörjade forskarkarriär inom vad-det-nu-var-jag-fann-mest-intressant.
 
Sen kom ångesten.
 
Min största psykiska "defekt" (förlåt om jag framstår som ett rövhål nu bredvid er med "riktiga problem") är att jag inte vet vad jag vill göra i livet. Alls. Detta är så jobbigt att jag ligger sömnlös i veckor varje år innan skolstart. Och så fort jag blir antagen på det program jag hetsat om det senaste halvåret, så vill jag inte gå det längre. Så fort det blir för verkligt så börjar jag analysera, tveka och hoppar till slut av. Det har skett både en och tre gånger.
 
Till exempel så sket jag i journalisthögskolan, struntade blanka fan i psykologprogrammet (som jag aldrig nämnt något om till någon förrän nu) och så det som skulle ha börjat nu till hösten (aka min gräddfil till Nobelpriset).
 
Det är ju också en merit i sig. "Asså nä, så många vill ha mig, men jag känner ba att nä, inte idag, inte nu".
 
Det enda jag vet är att jag vill plugga. Men inte till vad. Därför ska jag nu gå en logistikutbildning (en administrativ sådan) som jag halkade in på av en slump. På två terminer. Den verkar skitkul! En del matte är det också och det gillar vi. Skiten är lagom lång, lagom svår och yrkesförberedande. Känns som om en bra inkörsport till att vi någon gång ska kunna lista ut vad det ska bli av den här karlsloken.
 
(sen har vi ju kurserna i kreativt skrivande, miljö- och platsbeskrivning och svenska språket, samt pubertala författardrömmar vi kan tala om en annan gång)
Publicerat i: Skola och jobb
Taggar: plugga, plugga, plugga

Den ergonomiska porrsur... öh, studenten.

Så igår drog jag hem till päronen för att låna deras gamla datastol. Min förra dukade ju under av ålder och väderslitage. Sen märkte jag rätt så snart att det fanns en gräns för hur många veckor min rygg klarade av att sitta vid skrivbordet på köksstolen Olle.
 
Och säga vad man vill om denna lånestol, den har kanske inte utseendet med sig och minner om något som man sett hos proktologen. Men gudarna ska veta att det var den mest välbehövliga och bekväma möbel som min kropp känt av på mycket länge. Jäklar vad jag kommer att kunna porrsurfa plugga obehindrat nu.
 
Jag kan se det framför mig, hur jag loggar in på mitt YouPorn-konto, söker på creampie ena dagen, ebonyporr den andra och kanske lite hardcore fistfucking den tredje och kan avnjuta alltsammans naken och med bra stöd i korsryggen lyckas med alla hemtentor tack vare min ergonomiska kontosstol.
 
Det kommer bli fullt med sats överallt succé!
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: jag tror precis vi nådde botten på den här bloggen?

En Game of Thrones-guide till Spiderchick.

Spiderchick ställer sig frågan huruvida Game Of Thrones blir bättre eller ej. Och precis som jag gjorde i början, så passar hon på att få huvudvärk genom att blanda ihop alla miljarder av rollkaraktärer.
 
På frågan om det blir bättre, så kan jag bara meddela Moa att ja - det blir bättre. Tusen gånger bättre. Man vet inte riktigt varför man fastnar (jag kan fortfarande inte förklara det "bra" med Game of Thrones, men jag längtar som fan efter säsong fyra), men man gör det.
 
Alla olika namn att hålla ordning på å andra sidan, det är en sak man får lov att klura ut på egen hand. Som tur är så finns jag, Pelle, här till undsättning. Jag och grannen har olika kodnamn för att minnas vilka alla är, för att på sätt dra till minnes vem som är vem, vem som är släkt med vem och vem som legat med vem och vad. Hänger ni med? Om inte så kommer allt vara på det klara efter att ni noga studerat guiden nedan.
 
Disclaimer: har bara tagit med de mest väsentliga karaktärerna på grund av har ett liv.
 
**syftar på det väldigt ocensurerade samlag mellan Kukis och en prostituerad i säsong ett. Hela snabeln syntes i bild. Ergo smeknamnet "Kukis".
 
 
VISST BLEV DET GLASKLART ALLESAMMANS?
Tacka mig med alkohol på posten!
Pinga gärna Spider så hon får se det här inlägget och lära sig ett och annat. 
Publicerat i: Film och tv
Taggar: Game of Thrones, GoT, danderyd, dvärgis, jag är ett geni