Liseberg, älgar och ebola.

Som ni kanske sett på Instagram (@personligapelle) så var jag väg ned till västkusten nu helgen som var. Det är ju moster som bor där och vi, jag och familjen, tänkte köra en heldag på Liseberg så här innan det stänger för hösten.
 
Jag tänkte punkta upp helgens viktigaste händelser:
- Liseberg var smetat på folk och var inte alls så lugnt som vi hoppats på.
- Åkte ej Helix på grund av kasst inneröra.
- Fick blåmärke efter spökhuset.
- Såg fyra älgar kuta rakt igenom Ljungskile (där mostern bor).
- Blev livrädd för att älgarna skulle vända sig mot mig och karva upp buken med ett av hornen.
- Älgarna var hornlösa eftersom de var kor.
- Googlade "älgkor horn".
- Googlade "irrationell rädlsa".
 
Ja, det var väl typ det.
 
Ska försöka rycka upp mig här på nätet igen. Jag vet inte, men jag har inte känt mig direkt kry. Det är väl en förkylning som legat och halvgrott i ett par-tre veckor nu. Jag börjar repa mig känner jag, så en kan nog utesluta diverse dödsdomar som flödat i huvudet.
 
"Asså det måste vara en släng av ebola det här, varför skulle jag annars känna mig så här stel i lederna och vara snorig som ett spädis?"


KATEGORI: Pelles vardag / Resa
TAGGAR: Liseberg / gröna kaniner är snart döda kaniner / liset / lissbeurg

S Club 7 eller något.

Hur är det redan onsdag? Jag fattar inte fan, det går alltid lika jävla fort. Det är väl det som är grejen nu när man slavar 9 to 5, man kommer in i slentrianvardagen och längtar ständigt efter helg. Förr kunde man ju vara ledig en tisdag och inte flektera över skit alls.
 
Så vad har jag för mig? Lyssnar oroande mycket på S Club 7.... Och Damien Rice nya skiva som släpptes idag. Men mest S Club 7.
 
MINA TOPP FEM BÄSTA S CLUB 7-LÅTAR:
1. Don't Stop Movin'
2. Reach
3. Bring It All Back
4. You
...sen kan jag inte fler.
Mvh spanska-Jerry
 
 
Ganska mycket crapband ändå, det där S Club 7. Någon som minns deras tv-serie som gick förr, på tisdagar efter Voxpop? DÄR snackar vi kvalle-tv. Tror jag. Har inte sett det sedan 1999. Men det är som man säger om elefanter: de minns sina tv-program för unga vuxna.


TAGGAR: tv-programmet efter Voxpop

Pelle gör en pudel.

Något jag alltid varit mycket stolt över är att jag aldrig lämnat dryga och elaka kommentarer. Inte ens anonymt. Mest på grund av lathet i all ärlighet, men låt oss låtsas att det till största delen beror på mitt gyllene hjärta som aldrig vill någon något ont.
 
Detta var fram till igår, när hela denna sanning tillintetgjordes på två röda. Låt oss gå igenom händelseförloppet.
 
HanaPee skriver om att hon är arg för att hon förlorade Guldpennan-kategorin på årets Blog Awards som gick av staplen häromdagen. Vinnaren blev istället Egoina som också är Veckorevyns krönikör. I affekt skrev jag alltså följande kommentar i HP's kommentarsfält:
 
"Ja men vad fan - att du inte vann Guldpennan i år är ju fan skandal. Men en får väl anta att det är för att VR inte vågar riskera något med deras skribenter..................................".
 
Inte värst moget, nej. Jag tänkte väl i någon sekund att omröstningen måste vara uppgjord eftersom Egoina nu jobbar för Veckorevyn. Utan att tänka på att det samtidigt insinuerade att Egoina omöjligt skulle ha vunnit annars om det inte hade varit för Veckorevyns eventuella fuskhjälp.
 
First hate comment was born.
 
Egoina i sin tur svarar, i samma kommentarsfält, med:
 
"Tråkigt att läsa kommentarerna här :( [...]"
 
Då:
 
 
Fick enorma mängder med dåligt samvete som sköljde över mig. Så jag gick, såklart, in på Egoinas blogg och skrev följande:
 
"Såg din kommentar inne hos HanaPee. Och jag var ju som ett klassiskt rövhål och ville förklara mig. Jag menade inget illa, men det verkar ibland som om VR har ett finger med i spelet på ett eller ett annat vis. Jag vet inte, en är väl typiskt svensk och avundsjuk. Kan ju alltid skryta med att jag stått nominerad mot dig en gång (och geniet Gidlund!). Med det sagt så är din blogg asball, jag läser den varje dag. Självklart förtjänade du att vinna for fucks sake. Fred!"
 
Fick ett svar:
 
"Jag tänkte faktiskt gå in och skriva en kommentar till dig, men stoppade mig själv. No hard feelings, men det är såklart tråkigt att ständigt få höra att jag inte förtjänar priset. Förra gången pga Gidlund och denna gång eftersom de andra nominerade är fantastiska (precis som förra gången och gången innan det iofs). Jag vet att det alltid är någon som kommer att tycka att någon annan borde vunnit, det är inte det. Men det blir väl känsligt när jag dessutom skriver för Veckorevyn som är dem som arrangerar galan – då är jag tydligen aldrig “värd”. Jag får alltid höra att det skulle vara uppgjort [...]"
 
Då:
 
"Usch, nu tar jag helt avstånd från mina HP-kommentar [får dåligt samvete och gör en pudel]. Haters gonna hate. Du har flest fanz som röstar, så är det ju! Klart du är värd och vinna! Power to the women! Heja VR! Jag röstar nästa år. Igen ;)"
 
Egoina:
 
"Absolut, ingen fara. Tack :D"
 
I think we're cool. Pjoo! Fy fan vad det här gnagt samvetet alltså. Jag är ju mest van att narra mig själv och inte andra. Typiskt (eller tur) att det straffade sig på en gång. Läxan lärd, folk kan ta illa upp. Egoina är dessutom jävligt reko, har ju faktiskt talat med henne i tjugo-trettio sekunder IRL. Vi är ju typ vänner om man tänker efter.......
 
Nä, vad sägs om att fokusera på saker som faktiskt betyder något nu. Som ISIS, läget i Syrien eller Big Brother.


KATEGORI: Pelles vardag
TAGGAR: HanaPee / egoina / pelle försöker vara sassy men misslyckas / samvete

Några ord om Blog Awards 2014.

Eeeeeeeeehhhhh.
 
Hamnade igår, via Bloggkommentatorerna, på livesändningen från årets Blog Awards. Kollade med blandad förtjusning och mindes tillbaka från när jag var på eventet förra året. Som vi alla bäst minns som "ett ufo som kraschlandade på Östermalm".
 
Andreas Wijk (som jag sprungit förbi bland bajamajor de senaste åtta festivalbesöken) höll i något pre-show-mingel-program och intervjuade sina "kollegor". Jag mådde illa när jag kollade på skiten. Folk pratar om hur de varit iväg på modeveckan i New York, dagens outfits, events och allt vet det fan. Jag skojar inte, det var så jävla mycket yta och löjligt stora egon överallt. Överallt!
 
Det minns jag att vi, jag och dejten, tänkte förra året. Ba "wow, folk härinne tror verkligen att de är de viktigaste personerna på jorden". Fast vi hade skitkul ändå. Även om vi inte deltog lika frekvent i grupprunkandet eller delade ut ryggdunkningar hej vilt.
 
Nä, ja' ä' int' bitter ja'. Tycker dock att HanaPee kunde ha fått vunnit Guldpennan.


TAGGAR: SE MIG, SE MIG / blog awards / daddy issues / yta