Sponsrad video: Svensk Fastighetsförmedling - Barncancerfonden

Svensk Fastighetsförmedling säljer hem. Hem där barn får leka, växa, lära, busa och vara som barn mest är. Men det gäller inte alla. För ibland händer det som inte får hända - ett barn får cancer. Just nu skänkar Svensk Fastighetsförmedling fem kronor per visningsgäst på hus märkta med Barncancerfonden. Så kom på deras visningar så är du med i den viktiga kampen att utrota barncancer!
 
Titta på klippet ovan och klicka dig sedan vidare för att läsa mer!
 
SPONSRAD VIDEO
Publicerat i: Pelles vardag

The Fall.

Fortsätter segertåget av skitbra tv från soffan här i Närke. För en tid sedan så hyllade jag Sense8 som det mästerverk det var och här om veckan så playade jag på måfå The Fall som fanns under mina rekommenderat-sidor på Netflix. En serie som var både uppfriskande och jävligt bra!
 
Serien tar fart under en tid av mord på unga karriärkvinnor. I ena ringhörnan får man följa Paul Spector, spelad av Jamie Dornan (Fifty Shades of Grey), som försöker balansera livet som seriemördare och familjefar på en samma gång. Samtidigt får man följa Stella Gibson, spelad av Gillian Anderson (Arkiv x), som den kommissarie som leder jakten på mördaren och som även kämpar med andra bekymmer i livet.
 
Bra saker med serien:
- Dialekten. Iiiiiiiiiiirish eeeeeeeeeeey!
- Att man får följa mördarens "process" och utredarnas jobb parallellt.
- Spännande som fan! Som. Fan.
- Olikt alla Hollywood-produktioner.
 
Dåliga saker med serien:
- Dialekten. Irish. Fick spola tillbaka ett par gånger för att höra/läsa texten igen.
- Att vi måste vänta till 2016 på uppföljningen.
 
Liknar:
The Fall är som en blandning av Homeland, The Killing, Dexter och ett bra avsnitt av CSI. Top notch med andra ord!
 
Betyget:
Fyra starka sushibitar med faderskomplex. Se! Se! Se!
Publicerat i: Film och tv, Sushibetyg
Taggar: bra serier, han från den där filmen med slipsen och hon som want to believe, netflix, the fall

Vem vill ha mina dvd-boxar? Ingen.

Här är jag på gårdagens loppis. Det är inte mina Förhäxad-boxar eller hjärtformade speglar ni ser, bara för att göra det är klart på en gång. Inte för att brukar skämmas för tacky skit, men även den här mannen har en lägstanivå. Som tydligt dras vid löjlig magi-tv och rostrosa speglar. 
 
Fun fact: Förhäxad-boxarna var de enda, utöver Mad Men säsong 1, som blev sålda av alla serier vi hade med oss. Så där fick jag för håning av den serien. Och det betyder ju att övriga boxar kvarstår i mina ägor. Ingen vill ha tv-serier på dvd längre! Andrahandsvärdet verkar ha sjunkit med två miljoner procent över en natt?
 
Saker som säljer på loppis: hjärtspeglar, brädspel och kläder!? Visste inte att marknaden av begagnade kläder frodades så på loppis? Jag hade med mig två jackor, en skjorta och fyra tröjor. Det var det som rök först! Folk klämde, drog, slet och gjorde skäl för minst prutmöjlighet.
 
Och på tal om det - varför pruta på en tröja som säljs för tio spänn? Varför? Här har vi en hel, ren och fin tröja och folk är ändå "fem kronoooor?". Nu lönade det ju sig förvisso eftersom vi sa "ja" till alla priser. Men ändå - snåla jä-äh-vlar.
 
Summan av bullkryddan: loppis var en dryg sysselsättning en lördagmorgon, men jag cashade i alla fall in femhundra spänn efter bordshyra. Nöjd ändå.
Taggar: Du vill inte ha en dvd-box på köpet till din fula spegel?

Lopparn.

Här sitter jag och beundrar lördagens "sälja av"-dret. Ni förstår, jag ska stationera mig på en loppis hela dagen och kränga av saker som inte längre är önskade.
 
Har aldrig sålt något på loppis. Har knappt varit på loppis alls nu när tänker efter. Har jag ens befunnit mig i samma rum som ett ihopfällbart bord? Är nervös över denna loppislördag av någon obegriplig jävla anledning. Vilka står vanligtvis på loppis? Är de lika de där "knallarna" som alltid står och gormar på småortsmarknader? Vad är brukligt att sälja, måste man bara ha antika prylar? Räknas i så fall första säsongen av Scrubs?
 
I min säljrepertoar ingår: dvd-boxar, gamla PC-spel, Harry Potter-ljudböcker, brädspel, en halv miljon pocketböcker, filmer, lampor, krukor och ett par gamla jackor. Hur står jag mig ni som vet? Hoppas det kommer någon familj som inser att de saknar precis allt som ligger på mitt bord. De får rubbet för en femhunka.
 
Kom förbi vettja! Jag står och säljer mellan 10:00-15:00. Tänker inte säga vart dock. Har lyssnat på så många P3-dokumentärer på sistone att jag inte längre vågar andas första stavelsen på den plats jag befinner mig just nu. Inget illa men't till er non-seriemördare där ute.
Taggar: pelle på loppis, var myrorna en gång och fick vägglös på handryggen

De värsta gamingklyschorna

Under åren har det funnits många klyschor om hur unga framställs i media. Ända sedan rock’n’roll-eran har den läderjacksbeklädda motorcyklisten varit en etablerad ikon. Och mer nyligen har det lycraklädda dansmusik-fanet, som vilt grimaserar in i kameran, blivit en symbol som varnar mot effekterna av kemiskt förbättrade musikfestivaler.
 
Nu när videospel blivit den snabbast växande underhållningsindustrin på vår planet har vi också sett en spektakulär tillväxt i spelarstereotyper som används i media. Här är några ord kring några av de vanligaste klichéerna om spel och spelare i media idag:
 
"Tjejer gillar bara rosa"
 
Även om det är en obestridlig sanning att majoriteten av spelen är riktade mot manliga användare har det förekommit några intressanta (hrm) ansträngningar från spelbranschens sida för att tillgodose den växande marknaden av kvinnliga spelare.
 
Detta har tagit uttryck i uppkomsten av spel som t ex Kim Kardashian: Hollywood, som lagt stjärnans tvivelaktiga meriter som förebild för unga flickor åt sidan för att dra nytta av intellektuellt stimulerande aktiviteter såsom att "gå på en shoppingrunda" och "arbeta dig upp Hollywoods stjärnsystem".
 
Det finns även en missuppfattning om att äldre kvinnliga spelare endast tycker om att spela bingospel i färgerna rosa och lila, ackompanjerat av kass discomusik från 70-talet. Och det är inte bara ett löjligt föråldrat genusperspektiv. En sådan beskrivning misskaraktäriserar även dagens marknad och det faktum att många nätkasinowebbplatser som Slots Heaven ger spelare chansen att spela många andra typer av spel, som till exempel blackjack, i en stressfri miljö på nätet, och med chansen ta hem stora vinster utan att behöva gå i närheten av ett riktigt kasino.
 
"Trenchcoatmaffian"
 
Likaså finns det djupt rotade föreställningar om manliga spelare som cirkulerar i media.
 
En vanlig missuppfattning (okej, kanske något överdriven) är att alla manliga spelare är tonårspojkar som bär långa, mörka rockar och som enbart lämnar World of Warcraft-världen för att planera en mordvåg inspirerad av någon vilseledande högerextremistisk politisk teori.
 
Denna sociala misantrop är tätt förknippad med massiva multiplayer-spel man deltar i online. Å andra sidan har spel som Grand Theft Auto erbjudit media chansen att skildra spelare som förevigt sexuellt frustrerade tonårspojkar, rädda för att lämna sovrummet och ge sig ut i den riktiga världen.
 
Tyvärr tjänar sådana klichéer bara till att bekräfta det enkla faktum att majoriteten av traditionella medier har en hopplöst föråldrad bild av video- och datorspel. Och det tråkiga är att dessa medier bara blir mer klichéartade i sig själva genom att främja och ständigt förklara sådana trötta och slitna stereotyper.

INLÄGGET SKRIVET I SAMARBETE MED LASSE PEDERSEN
Publicerat i: Pelles vardag

Upplevelser som gått cyberspace förbi.

Ohoj! Ur spår! Tindrarn här! Vad fan, jag kom ju att jag har "upplevt" två saker utan att, i enhet med min person och gammal vana, ha gnällt om det här på cyberspace. Så här kommer skildringarna av respektive upplevelse (om än något föråldrade nu).
 
UPPLEVELSE 1)
Sprang mitt första lopp någonsin. Fem kilometer av dallrande bukfett, färg i halsen och omspringande av elitlöpare. Det gick över förväntan ändå och jag klarade fem kilometer på dryga 40 minuter. Så jag är riktigt nöjd. En var ju förvisso inte helt oförberedd och otränad med sina tio minuter på löpband dagarna innan.
 
#fit #fitness #swedishgirl
 
UPPLEVELSE 2)
Jag var i Ullared nu i helgen som var. Sann historia. Det var jag, svägerskan och Grannen 2.0 tog min bil ned till Halland...? Här mötte vi upp mina päron, syskon, mostrar och syskonbarn. Tillsammans följde vi ljuset i tunneln och möttes på andra sidan kassan. Jag köpte inte skitmycket grejer, eftersom det inte finns så mycket som faller mig i smaken. Sen är så jävla udda folk på bygget som inte går att låta bli att glutta på, som antagligen gör att man passerar eventuella fynd. MEN - jag fick mig ett par Marshall-hörlurar hem, något som jag trånat efter i flera år. Man hade också skaffat en rolig LP-hylla där jag var och fingrade lite, innan jag insåg att min gamla vinylspelare ligger på en otätad vind på slätten och trogligtvis är obrukbar.
 
Andra saker som följde med hem: strumpor, deo, gymtischor, en betonglampa och ett knivställ. Jag är nöjd.
 
Det var det om det. Nu ska jag gå och vara hipster med mina hörlurar. PEACE!
Publicerat i: Pelles vardag, Resa
Taggar: Ullared? More like udda filurer som slåss över bakplåtspapper, color me rad, lop, pelle löper, men blöder inte

Så vi har gemensamma bekanta? Åt vänster med dig!

Förra helgen, när jag var på Way Out West i Götet, så reggade jag ett Tinder-konto (en typ av dejtingapp för er som inte vet). Eller jag ska vara helt ärligt - jag hade ett sedan innan, men hade haft skiten dolt i flera veckor. Detta då appen triggade en ångest inom mig jag inte visste att jag hade. Grav ångest. Men i Göteborg så aktiverade jag det alltså igen. Här var man "lite mer anonym".
 
Ångesten tror jag kom sig för att man fick hela köttmarknaden i ens närhet uppraddat mitt framför nyllet. Och när jag så fick se en gammal klasskamrat i flöde, med många tiotal gemensamma bekanta, så var jag en sekund från att radera appen där och då. "Shit, nu vet hon att jag är sorglig och jävligt" tänkte jag.
 
Grannen 2.0 lugnade mig med att säga att "jag skulle skärpa mig för i helvete och inse att alla är appen på samma villkor". Och ja, jag fann lite tröst av tanken att vi alla är sorgliga jävlar.
 
Så, för att summera: Tinder är rätt kul och jag pratar med en hel del roliga dudes och dudettes. Och om du och jag skulle ha någon gemensam bekant så blir det ett vänster-swipe fo sho.
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: sorglig dude being sorglig

Abstinens.

Har seriös På Spåret-abstinens. Den är så grav att jag mumlar "var är vi på väg" varje morgon när jag knatar iväg mot jobbet. Drar alltid (i tomma luften) och gissar rätt på tio-poängs-nivån. Sen ger jag en slängkyss till den osynlige Fredrik Lindström som sitter där borta i horisonten.
 
Närå, flämt åsido. Men jag är skittaggad på kommande säsong, jag ska inte ljuga. Känner mig nästa lite... besatt? Besattheten började nu i höstas när jag prickade in Alingsås på tio poäng tack vare en Karin Boye-hint. Det var då jag förstod att och geografi kanske inte är något hopplöst fall trots allt. Så länge det kastas in lite skitnödig poesi.
 
Publicerat i: Film och tv
Taggar: JA, MEN VISST FAN GÖR DET ONT NÄR KNOPPAR BRISTER?!

Sponsrad video: Renault Kadjar

Nya Renault Kadjar är en crossover "på riktigt" och en bil för dig som vill testa något nytt i vilken miljö som helst. Med möjligheten till fyrhjulsdrift så blir den här bilen din perfekta partner i alla lägen. Vrid på reglaget, kör igång fyrhjulsdriften och låt bilen föra dig dit vinden tar dig. De snygga linjerna, den tuffa kylargrillen och de breda skuldrorna skvallrar om att Renault Kadjar är redo för alla väglag i alla lägen. Allt från bilturen till jobbet varje morgon, till de långväga spontanäventyren.

I Renault Kadjars generösa och ljusa kupé kan du uppleva dina äventyr utan att göra avkall på komforten. Glastak, skålade stolar, en följsam instrumentbräda med hög och bred mittkonsol samt detaljer som kromlister och personifierbar hastighetsmätare vittnar om en genomarbetad finish in i minsta detalj. Och säkerheten då? Ett av målen med Renault Kadjar är att underlätta din körning och göra den lugnare, säkrare och smidigare. Tack vare förarstödsystemen är det enkelt att justera hastigheten, ligga rätt på vägen, kontrollera döda vinkeln, parkera eller använda den automatiska växlingen mellan halvljus och helljus som anpassas efter om det finns andra bilar i närheten eller inte. Med Kadjar kör du säkert!
 
Titta på filmen och klicka dig vidare för att läsa mer - välkommen till Kadjars universum!
 
SPONSRAT INLÄGG
Publicerat i: Pelles vardag

Bloggintervjun med Pellespersonliga.se

Throwback till 2011
 
Spiderchick publicerade en lista häromdagen via ett önskemål från Bloggkommentatorerna, som tyckte att alla storbloggare borde sammanfatta sin tid som nätskribenter. Nu har ju jag förvisso inte någon stor blogg, men tänker att jag kanske kvalificerar mig in i rätten att få göra listan ändå. En har ju trots allt varit nominerad till ett pris på Sveriges största bloggala (i bästa kategorin).
 
Vi kör.
 
Hur länge har du bloggat?
Hade en populär "dagbok" på Lunarstorm för runt... tretton-fjorton år sedan. Så sedan dess. Det är bra jäkla länge vad fan.
 
På vilka sajter?
Lunarstorm, någon sida som MSN Messenger hade en sväng och på Blogg.se sedan 2006. Den här bloggen har varit aktiv sedan mars 2008. Har fått erbjudande från skumraska sajter flera gånger dock. Skulle helst av allt vilja blogga för typ Nöjesguiden, Café eller något annat c00lt ställe.
 
Vad är det bästa med att blogga?
Det är rätt soft att bara slå sig ned vid skrivbordet och skriva något. Det har blivit min daglig terapi. Varje inlägg tar ungefär en timma att skriva och inkluderar stegen 1) att komma på något att skriva, 2) hitta rätt musik för dagen och 3) dricka en kopp kaffe (ibland koffeinfritt).
 
Och det sämsta?
Man blir lätt missförstådd. Folk på internet vill dessutom ogärna förlåta eller lyssna på förklaringar om hur man "egentligen menade". Något som helt och hållet har lett till att den här bloggen till 99 procent handlar om populärkultur och självförakt. Vågar man påstå att man är störst i den subgenren? Jag tror det.
 
Vem tar dina bilder?
Annie Leibovitz vanligtvis. Men när är hon är ledig så finner jag stor användning för telefonen och selfiepinnen. Jag försöker dock få in vanan att använda mina finkameror igen.
 
Har du lärt känna någon via bloggandet?
YEEEEP! Addspirit-Anna och Zubble-Hanna som jag träffade senast nu i helgen på Way Out West (se bild brudarna i föregående inlägg). Och det för att bara nämna två i högen av alla en har haft äran att träffa.
 
Vilket blogginlägg har fått flest kommentarer?
Jag har ju ett par gånger fiskat kommentarer till diverse "projekt" och fått över tusen kommentarer på sagda inlägg. Men om vi bortser från fiskandet så har jag tre inlägg som fått mycket kommentarer och som gjorde mig förvånad över att så många hade något att säga om saken:
1. Topp 10 barnprogram som aldrig borda ha visats i svensk tv
2. Det här med energidryck
3. En enkätundersökning
 
Hur många läsare har du i månaden?
Hmmmm..... Det är olika hur mycket besökare jag har från dag till dag. Lite som med pengar på kontot. Ibland är det 700 unika klick på en dag, ibland färre, ibland fler, ibland ännu färre. Men om vi säger att jag snittar 250 unika om dagen. 250 x 31 = 7750 unika besökare/månad. Väldigt lite i jämförelse med giganterna.
 
Vilken tid på dygnet bloggar du helst?
Eftermiddagen/efter jobbet.
 
Nämn en blogg som du tycker mycket om?
Alltså fan, jag kommer ju säga det igen - jag gillar ju HanaPee. Fortfarande, ja! Trots vår biff tidigare i år (som förresten resulterade i skyhöga besöksiffror för undertecknad, hähä!) så fortsätter jag bli omåttligt underhållen av kvinnan. Hon är cool, lever ut mina gamla mediadrömmar, bor på söder, hymlar inte med sitt festande, driver en skitrolig podcast och har kanske internet-Sveriges bästa humor.
 
Mvh
fjäskarn
 
Vilket är det bästa bud du fått?
Fick fem-sex kilo guldmynt i en skattkista budat till mig i förra sommaren. Det var rätt anmärkningsvärt. Gilette-rakhyvlar var också guld! Mer sådant, Gilette! Tack på förhand!
 
Hur många inlägg skriver du i veckan?
Jag försöker att skriva ett om dagen, alla dagar i veckan. Men det blir väl runt en fyra-fem inlägg i veckan. Så fort hösten lugnar ned sig så ska jag försöka bumpa upp antalet lite.
 
Hur mycket tid lägger du på din blogg?
5 timmar kanske.
 
Kan du leva på din blogg?
Nä, egentligen inte. Eller jag skulle väl kanske om jag tackade "ja" till precis alla samarbeten. Men jag vet inte om jag vill, helt ärligt. Jag tycker om att ha ett jobb att gå till varje dag. Gott för psyke och det sociala fan.
 
Nämn ett gammalt blogginlägg som känns.
När jag kom ut ur garderoben. Som dendrofil. På första april. Inlägget finns ej mer dock.
 
Hur länge kommer du blogga?
Det är jävligt svårt att svara på den här frågan, för jag vet inte hur jag känner för bloggandet och livet på internet längre. Jag har ju å ena sidan redan hållit på och skrivit på nätet i snart femton år, så något typ av behov verkar det ju fylla. Men å andra sidan så känner jag att det snart är dags att komplettera min kreativa ådra med något annat för att inte helt ledsna på nätet.
 
Har bland annat planer på att starta en YouTube-kanal nu i höst med en polare (det kommer bli så jävla bra). Och så skulle jag vilja skapa en anonym blogg där allt är fiktion, enbart för att öva på att skriva mer skönlitterärt (ska eventuellt på författarkurs nästa sommar, men mer om det senare i livet).
 
Tills vidare: vi hörs här!
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: HanaPee, blogglista, spiderchick

Way Out West 2015, snabbrecensionen.

@personligapelle på Instagram
 
Tjaaaaaaba era gooa' gubbahrrrrrrr! Äre fesk me er ellärrrr? Så jag är tillbaka från Göteborg nu efter tre klockrena dagar på Way Out West. "Klockren" är nästa en underdrift dessutom. Är så glad i att träffa mitt Gbg-häng och deras vänner varje augusti att det börjar bli sommaren höjdpunkt.
 
Jag tänkte att jag gör en snabbrecension över helgen som var.
 
BO PÅ HOTELL: Gör jag gärna igen. Så jävla gött att slippa dela på våtrum och ha frukost inkluderat i priset!
 
KÄNDISSPANING: Nästintill obefintlig. Såg (läs: sambo-Frida såg) något pojkband från schlagerfestivalen, han som spelar rumskamraten i Ondskan och två till som jag inte minns nu. Sämsta kändisbingot sedan 2009.
 
BÄST PÅ SCEN #1: Florence + the Machine.
 
BÄST PÅ SCEN #2: Urban Cone

BÄST PÅ SCEN #3: Patti Smith
 
STÖRSTA BESVIKELSEN: Lauryn Hill.
 
TRÅKIGAST: Ellie Goulding och First Aid Kit (men båda "akterna" jävligt duktiga).
 
ÅRETS LÅT SOM ALDRIG SPELADES LIVE: Agolo
 
ÅRETS DANS: längs Linnégatan hela vägen till Andra långgantan till tonerna av Agolo.
 
ÅRETS FRAS: "Agolo sjöng inte Agolo!"
 
ÅRETS LIVSDRYCK: Fireball
 
BÄSTA HUMÖRET: får man av att sitta utanför festivalområdet i strålande sol.
 
SÄMSTA HUMÖRET: får man av regn som fuktar byxorna upp till skrevet så att man väljer att dra hem och sova istället för att se Tove Styrkes mitt-i-natt-spelning på Bananpiren.
 
HELHETSBETYG: fem sushibitar från Feskekörka.
 
Någon som var där? Någon som vill motsätta sig något jag har att säga? Spill vad fan!
Publicerat i: Fest och fylla, Musik, Resa
Taggar: way out west 2015

Mot C-känd... Göteborg!

Drar strax till Götet och Way Out Festar. Är... överdrivet taggad? Har kanske haft för lite semester och blir lyrisk över tanken på all fireball jag packat med? Och det faktum att Angelique Kidjo kommer till festivalen!
 
Jag vet inte.
 
Ska vi köra en gissningslek under tiden jag är borta? Ja? Bra! Jag tycker vi alla (jag inkluderat) gissar i kommentarsfältet hur många C-kändisar (bloggar, Stureplansprofiler osv) jag springer på under dagarna nu i Göteborg? Närmst vinner ett pris!
Publicerat i: Fest och fylla, Musik, Resa
Taggar: agolo, c-kändisar i gbg, way out west 2015

Lönnis on the run.

I veckan är det dags för det där ena loppet som jag hakade på i våras. Color Me Rad-turnén kommer til stan och det är dags att springa ett 5k och samtidigit sula färg på främlingar. Och bortsett från tillfället att få kasta majsmjölsbomber på anonyma nunor (längtar) så är den allmänna känslan för det stundande loppet:
 
 
När vi bokade helvetet så sa vi att "det ju är bra att loppet är i augusti, för då hinner vi springa och träna upp flåset tills dess". Alltså: sprang för första gången på fyra månader igår och snittade 1,5 kilometer på tio minuter. Då på gymmets löpband där sikten är fri och trängseln obefintlig. Tio minuter var också allt jag orkade..................
 
..................................................................................................................amen fint.
Publicerat i: Pelles vardag, På tapeten
Taggar: lönnisen ska löpa

Hatet till minions.

Det finns en sak jag känner obehärskat mycket hat för just nu. Och det är ett hat som, har jag märkt, blivit mycket starkare bara de senaste dagarna. Jag hatar alla jävla "minioner", "minions" eller vad fan de kallas! HATAR! Jag hatar de där gula små jävlarna så mycket att jag vill slita en soffkudde mitt itu så fort någon delar ett "fyndigt minioncitat" på Facebook. För att inte tala om vad jag önskar göra med alla som fortsätter dela skiten dag efter dag... (mina planer inkluderar bilbatteri, startkablar och våta bröstvårtor)
 
Ta det inte personligt osv.
 
Saker jag vill göra alla minions:
1) Mala ner i köttkvarn. Extra sakta.
2) Flå deras skinn och quilta ihop en gympapåse till klassens svettigaste elev.
3) Tvinga samtliga att gå på hela Rihannas Peace & Love-spelning 2012.
 
JAG:
 
 
Kan vi inte för en gångs skull bara mötas i hatet till dessa gula pungar? Jag kan inte vara ensam om detta. Eller? Ellerrrrrr?
Publicerat i: Den arga kategorin
Taggar: #unfollowthisblog, pelle är sur

Va gö i NY?

Så vår New York-vecka ligger runt hörnet och än så länge har vi inte klubbat värst många stopp som vi ska/vill beta av. Det enda jag vet att jag vill göra är att käka på Seinfeld-restaurangen och ta en selfie framför Vänner-huset. Det blir flygtimmar well spent det.
 
En sak har vi i och för sig bokat redan, på onsdagskvällen så ska vi gå på The Book of Mormon på Broadway. Jag, som inte är skitfrälst i musikalgenren, kände att man inte kan åka till äpplet och inte glutta tre timmars jazzhands och käck koreografi. Alltså förslog jag denna, skapad av samma folk som slängt ihop South Park. Jag vet inte för fem öre vad den handlar om och jag vet knappt vad en mormon "är" slog det med mig nu. Men jag har hört fina grejer fårn tusen om skiten, så det är väl bara att hoppas. Någon som sett?
 
Förövrigt: hade ingen aning om att musikalbiljetter var så jä-äh-vla dyrt! Fick punga ut nära tusen spänn per biljett.
 
Annars: är rätt sugen på att hyra in oss i ett karaokerum i Koreatown också, men känner att det får komma mer spontant om sångstrupen vill ha sitt när man är väl på plats.
 
Fråga: någon som varit i Yörket? Har ni några tips eller? ALLA TIPS MOTTAGES TACKSAMT!
Publicerat i: Pelles vardag, Resa
Taggar: Mormon-vad-för-något?, New York, kristet

Sense8.

Woooooo... Såg färdigt på Netflix:arn Sense8 igår. Jag kan inte med ord beskriva hur pass underhållen jag blev av den här serien. Och det var en överraskning faktiskt, jag brukar inte falla för eller ens försöka mig på sci-fi i vanliga fall. Men eftersom IMDb och Twitter raljerat över den här serien så gott, så var jag tvungen att ge mig an den.
 
Handlingen undrar ni över? Ja............ hur ska man förklara utan att spoila något viktigt. Det handlar om åtta personer utspridda över hela världen som plötsligt börjar känna av varandras känslor och närvaro (de är så kallade "sensates"). Så småningom bemästrar de också förmågan att besöka och anamma varandras färdigheter. Något sådant. Det låter lökigt - men det är skitsnyggt filmat med ihopnässlade scener och replikskiftningar. Och så är det så jääääääävla spännande! Det var länge sedan som jag satt så på helspänn som när jag såg säsong ett av Sense8
 
COOLASTE KARAKTÄR: Sun, kampsportsgeni från Seoul. Eller badass-Wolfgang aus Deutschland.
FAVORITSCEN #2: Ormgropp i bassäng.
FAVORITSCEN #3: Säsongens tre sista avsnitt. Hela avsnitten. Magiskt.
SOUNDTRACKET? Grymt.
 
Sen berör serien mycket HBTQ-frågor, barnmisär, sorg och andra mer "vardagliga problem" som inte jätteofta skildras på tv. Åtminstone inte på så sätt som i den här serien.
 
Nä, men se det här, hörni! Jag lovar, det är skitbra!
 
BETYGET BLIR FEM SUSHIBITAR SOM FYSISKT ÄR I ÖREBRO LÄN MEN SOM MENTALT BEFINNER SIG PÅ ISLAND
Publicerat i: Film och tv, Sushibetyg
Taggar: 20 tips, pelle och sci-fi, verkligen?, sense8, svinbra serie being svinbra

Sponsrad video: Det är ett nytt Sverige nu. Välkommen till Landet Ekomjölk.

Det är nu 24 år sedan som Arla började producera ekologisk mjölk. Då såg Sverige annorlunda ut. Idag är vi inte bara ett öppnare och mer tolerantare land i många avseenden, utan vi är också det land i världen där konsumtionen av ekologisk mjölk ökar mest. Kanske hänger det ihop alltsammans? Grunden i ett bra och hållbart samhälle är omtanke. Omtanke till djur, natur och samhälle. Oavsett om det handlar om sexuellt läggning, hudfärg eller kravmärkningar. Sverige har kommit långt. Det är ett nytt Sverige, ett Sverige som är på rätt väg. Det är #landetekomjölk.
 
Titta på klippet ovan och klicka dig sedan vidare för att läsa mer om Arlas ekologiska arbete och goda produkter!
 

SPONSRAT INLÄGG
Publicerat i: Pelles vardag

Drevet.

Ingen har väl missat rapporteringen om tandläkaren som sköt lejonet Cecil i början av juli? I korta drag så handlar det om en rik snubbe som åker till Zimbabwe. Rik snubbe pröjsar 400 000 för jakt på lejonhane. Rik snubbe skjuter lejon med pil och båge (wtf på val av retrovapen?). Lejon lider i 40 timmar innan han får ett nådaskott. Rik snubbe får ytterligare trofé till samling. Rik snubbe blir senare uthängd världen över för olaga jakt. Rik snubbe går under jorden på grund av dödshot.
 
Jag vet helt ärligt inte alls hur jag ställer mig till själva dödandet av lejonet Cecil. Det är onekligen synd/onödigt/idiotiskt att någon rik dude väljer att hobbyskjuta på redan hotade arter och att katten sedan tvingas genomlida två dygn med smärtor. Men samtidigt så är ju tjuvjakt knappast något nytt fenomen och moraliskt sätt inte mycket värre än till exempel de miljoner kossor som på löpande band blir slaktade årligen. Djur som djur, art som art.

Det som förbryllar mig mest är det drev som alltid uppstår. Folk går apeshit över frågor som majoriteten säkert inte ens brytt sig ett skvatt om innan. Det uppstår en syndabock och hen är det plötsligt okej att hata och hota sönder och samman, helt utan filter på känslor och åsikter. Det är Zara Larsson som ska styckas, det är Louise Andersson Bodin som ska våldtas, det är Dixie Chicks som ska sprängas och det är jägare-tandläkare som ska flås.
 
Jag fattar det inte. Eller jag fattar att man kan bli arg, men jag fattar inte att det "måste" ges i uttryck om hot, extremvrede och trakasserier. Folk felar och det måste någonstans var okej (inom lagens alla riktlinjer såklart). Och om den som felat gör botgöring och ber om ursäkt, så bör det vara läge att acceptera och förlåta. Istället för att leva livet med någon pissig kvällspressmentalitet och endast se allt "offer kontra bov". Risken finns ju då att man sätter sig själv på en vinglig piedestal.
 
Snart vågar en inte göra ett skvatt, för vem vet vad som sätter igång nästa drev?
Publicerat i: På tapeten
Taggar: Lejonkungen, cecil, lejon