"Jag älskar mina bloggläsare"


Såg denna på Facebook tidigare idag.
 
Ingen gillar en spårkpolis, jag vet, men är det inte ett lustigt tillfälle att spränga in ett par meningar inom citationstecken så där? Jag är förvisso ingen grammmmmmatikexpert, men visst låter det som om man inte menar det....? Vilket är extra kul eftersom det är en sådan där "carpe diem"-sida. Hähä!
 
Tänk er att hitta följande lappar på köksbordet hemma.
 
Kära barn
"Är och handlar"
Mamma
 
Jag läser: mamma träffar brevbärar-Lars på hotellet i ett par timmar. Igen.
 
Kära barn
"I kylen finns det mat"
Mamma
 
Jag läser: sand, lera, potatismos - same same.
 
Kära barn
"Jag älskar dig"
Mamma
 
Jag läser: du är bra, men brevbärar-Lars ligger högre i kurs.
 
Fniss.
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: carpe diem, facebook-poesi, shabby chic

Mitt största passiva intresse.

Jag hade problem att somna igår kväll. Och den här gången berodde det inte på den sedvanliga anledningen att jag är lightversionen av insomnia-offer. Nej, allt kan kokas ned till att det var SVT:s fel.
 
Jag är inte jättebekant med SVT och SVT Plays tablå, jag ska inte ljuga. Det mesta jag ser när jag flipprar förbi är skämskuddeprogram (Melodifestivalen, Doobidoo, Fråga Doktorn, Go' Kväll och så vidare) som gör att en får lust att slita ut sig ögonen. Men jag har förstått att kanalerna erbjuder en hel del bra program. Det är i alla fall vad jag får berättat för mig.
 
Och så av en slump, när jag väntade på senaste Homeland-avsnittet (släpps måndagar 22:00 på SVT Play) så klickade jag på något som hette Svenska Hemligheter.
 
.... MAN OH MAN!
 
Här har vi en programserie helt tillägnat den ädla konsten som är bryta sig in i övergivna hus/platser. Med tillstånd då. Här får programledaren Melker Becker bland annat möjligheten att utforska nedlagda kraftstationer flera meter under jorden, SVT:s övergivna krigsstudio i berget och underjordiska sjukhus som man kan nå via övergivna tågspår. Hur fa-an har jag missat det här programmet innan? HUR?
 
Mitt största passiva intresse är ju urban exploration. "Passiv" i den mening att jag inte utöver denna "hobby" själv pga vill inte åka i fängelse. Men jag följer åtskilliga YouTube-kanaler, Facebook-sidor (tips: "Vid sidan av flödet") och vanliga hemsidor av och med folk som ägnar sig åt att besöka övergivna platser. Har också ägnat timmar åt Wikipedias spaltmeter över övergivna tunnelbanestationer.
 
Häromdagen upptäckte jag ett snickarbodsliknande rum i min egen källare, bakom en dörr som annars alltid är låst (jag kan ha undersökt handtagen tidigare, ja). Mitt bästa UE-moment så här långt!
 
Sjukt intressant program i alla fall! Mitt tips! Synd på fan att jag upptäckte det först nu, in på säsong tre.
Publicerat i: Film och tv
Taggar: svett, svt, urban exploration

Sponsrad video: Inredaren Tipsar #6: Lura ögat med runda hörn

I Ikeas egen videopod, "Vad gafflar ni om?", så tar Martina Haag och Mogge Sseruwagi sig an nojor och situationer som hindrar oss från att umgås och spendera mer tid med varandra. Till sin hjälp får de experthjälp av beteendevetare, sakkunniga och inredare med smarta lösningar. I tidigare avsnitt har bland annat ämnen som krystade parmiddagar, singellivets matmeny och bäst-före-datumens vara eller icke vara behandlats.
 
I detta avsnitt så visare inredaren Jon Eliason sina tips för oss med små kök. Hur kan man med enkla medel få svårmöblerade rum att verka luftigare? Och finns det knep att ta till med målarpenseln för lura ögat att ditt trånga kök känns större? Jon vet! I klippet ovan så visar han sina bästa "bjuss"!
 
Intresserad av fler "Vad gafflar ni om?"-videos? Klicka bara på filmen ovan för att komma vidare till Ikeas hemsida!
 
SPONSRAT INLÄGG
Publicerat i: Pelles vardag

Bilderna som aldrig får se dagens internetljus.

Öppnade precis min "kamerarulle" på telefonen. Här finns över 1500 bilder. Vilket inte vore så anmärkningsvärt om det inte vore för att jag tömde luren på alla bilder innan jag drog till NY i mitten på september. Många hundra bilder är så klart från tiden i amerikatt och en stor del av dessa finns att beskåda i den här bloggen under kategorin "resa".
 
Men alla andra bilder då, vad har jag fotat för skit? Det är mycket som jag knäpper av och som sen aldrig får se dagens internetljus. Fram tills nu. Det här inlägget är för alla bilder som aldrig får pubbas.
 
Verkets namn: #SMYGREKLAM
Fotat: För ett par dagar sedan. Jag talade med ett par kollegor om att jag brukar dricka "sådan rotsaft som ska göra en pigg". Jag vill tro att den funkar, men jag utesluter heller inte möjlig placeboeffekt.
 
 
Verkets namn: SÄTT NER FOTEN
Fotat: I måndags om jag inte missminner mig. Jag lovad ju att hålla er uppdaterade om de där exfolierande sockorna jag skulle prova. "Lovar mycket håller tunt", ni vet. Skiten funkade väl hyfsat antar jag. Har ett par förhårdnader kvar. Får kanske köra med ett annat märke nästa gång och se om det hjälper bättre.
 
 
Verkets namn: ÄGGSAKT VAD ÄR DET HÄR?
Fotat: Ja, jag höll som bäst på att koka mig ett ägg förra helgen och vänder mig från spisen i två sekunder. Här plötsligt hur vattnet kokar över och vänder mig om till synen av en - ja, ni ser - DÖDSKALLE. Såg det som en tecken från ovan och insåg att även gudarna håller koll på att snart är det halloween. Denna bild publicerades dock på Instagram (@personligapelle).
 
 
Verkets namn: THE END IS SUDDIG
Fotat: Förra veckan och den före bestod av konstans dimma. Då pratar vi tjock dimma från morgon till kväll, flera dagar i sträck. Det satte onekligen igång min fantasi och jag trodde i en millisekund att jag skulle se en armé av orcher komma ridandes ut ur dimman.
 
 
Verkets namn: OLOF GRÖTKONUNG
Fotat: För ett par veckor sedan så slängde jag ihop en gröt som skulle stå i kylen över natten, så kallad "overnight oat". Just denna version var med honung, banan, jordnötssmör och havregryn. Smarrig jävlar! [recept]
 
 
Verkets namn: EN SVUNNEN TID
Fotat: På en förfest för någon månad sedan så gluttade jag och ett par gamla klasskompisar i vår studentkatalog. Mannen där med rosa slips, hatt på sne och full uppsyn - han är jag! I sommar blir det nio år sedan en traskade ut från hotell- och restaurangmisären. Fy fan...
 
 
Verkets namn: AA-BATTERI
Fotat: En morgon för fyra-fem veckor sedan när jag var på väg till jobbet så fann jag dessa böcker, Anonyma Alkoholister-lektyr. Här kan vi snacka gedigna tegelstensböcker! En eloge till alla som för det första går på AA-möten, men som dessutom betar sig igenom litteraturen. Ångrar att jag inte tog mod att tjuvläsa lite. Finns nog både ett och två tips jag kan anamma vissa helger.
 
Ja, men det var det! KUL VA!? Jag utmanar er alla att göra detsamma på era bloggar/instas/Twitter. Upp med bilderna som inte var tänkt för någon att se bara (så länge de är SFW så klart).
 
Säg till om ni får tummen ur och dela i så fall med er av en länk!
Publicerat i: Pelles vardag
Taggar: fotarn pelle, opubbat

För att orka.

Finns det fler än jag som då och då sätter upp mentala blockader för nyhetsflödet? Man tänker för sig själv att "nä, det här orkar jag inte sätta mig in i, för om jag gör jag det så kommer jag att gå under".
 
Kanske upprättas dessa blockader omedvetet, kanske är det jag som bestämmer där och då att "nu får det vara nog" - jag är inte helt säker. Men vad jag vet är att jag just nu har låtit mig omslutits. Jag läser och lyssnar, men orkar inte känna. Det har varit för mycket tragedi på sistone med unga tjejer som bragts om livet, mord på möbelvaruhus, galningar som löper amok på skolor, livlösa barn som flyter i land på stränder, flyktförläggningar som sätts i brand och allt vet vad för hemskt.
 
Jag vill tro att det bottnar i hjälplöshet. För jag känner mig så jävla rådvill när jag läser och hör om allt hemskt som sker i samhället. Jag vill hjälpa, jag vill! Jag vill inte bara stå handfallen bredvid och passivt titta på - jag vill verkligen hjälpa! Men jag vet omöjligt hur jag ska kunna bidra med min obefintliga kunskap i krissituationer. Hur ska jag, som inte upplevt minsta motgång i livet, kunna vara till nytta för de som förlorat allt?
 
Alltså stänger jag av. Lägger fokus på annat. Tvingar mig själv att bekymra mig mer över fantasivärldar på tv än mina medmänniskor i verkligheten.
 
För att orka.
Publicerat i: Okategoriserbart

Var är min ADIDAS?!

Så jag satt precis och slösurfade runt på YouTube. Så där som man gör en vanlig torsdagkväll. Sneglar till och ser något mycket, mycket märkligt.
 
Ser ni vad?
 
 
Ledtråd? Det här!
 
 
DAFACK?
 
Google-annonserna har spårat ur. Och nu tänker ni "haha - det är ju baserat på vad du googlat på tidigare LOL". Men jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte ägnat en sekund åt att googla varesig något med Ryssland, dating eller "för män" de senaste åren. Jag har Tinder. Som jag knappt använder. Det räcker.
 
I och för sig så rensade jag min Google-historik i förrgår... Kan det här vara default-banners för män på nätet? Inte för att det är något fel på annonsen i sig (alla har ju sina preferenser för fasen) men jag är van att ha min Adidas-sko tryckt i fyrfärg på min högra skärmsida. Kanske kommer skiten tillbaka i och med detta inlägg? Hoppas.
 
Adidas...?
 
 
ADIDAS!
 
 
ADIDAS ORIGINALS!
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: snuskannonserna på nätet

Pelle, kvinnohataren?

Livet som bloggare (tryck play).
 
Fan jag fick så mycket konstigt hat efter mitt förra (nu raderade) blogginlägg. Och jag fattar inte riktigt varför, om vi nu ska vara ärliga.  Är inte van att få hat riktat mot det jag skriver längre, vilket ledde till den här veckan av total tystnad. Det är väl det som är tjusningen med att bara skriva självförakt och tv-serier i nittinio inlägg av hundra - det finns inget som folk kan bli direkt arga på.
 
Reaktionerna var jävligt lika på sina olika sätt. För er som inte hann läsa eller inte kommer ihåg inlägget, så tog jag upp Aftonbladets artikel om kvinnan som blivit misshandlad av sin (ex-)pojkvän och är nu är fast med mannens svindyra hyrfilmsräkning, där han hyrt porrfilm för flera tusen spänn. Från denna artikel kom jag sedan att spinna vidare om titlarna på porrfilmerna som hyrts och hur sinnessjukt löjliga nam porrfilmer alltid har. Och. Så. Vidare. För mig var detta bara ett dussininlägg i mängden av andra.
 
På detta inlägg fick jag reaktioner i form av fyra arga kommentarer (varav tre som fastnade i spamfiltret) och tre mail med "hårda ord". Efter detta så raderade jag inlägget. Den kommentar som släpptes igenom tyckte att jag gjorde mig lustig på kvinnans bekostnad och hen som kommenterade ansåg att det gott och väl kunde ligga på mig att starta en insamling för att få kvinnans räkning betald, istället för att jag skulle haka upp mig på filmtitlarna. Något sådant. De tre övriga kommentarerna (alla från olika IP-adresser) var "bara" hot om mord och allmänt "förakt" (läs: det hårdaste du kan tänka dig). Mailen såg ut att vara skrivna av en och samma person, men sända från olika och tillsynes snabbreggade "namn123456@hotmail.com"-adresser. De handlade mest om besvikelse och kvinnohat.
 
Jag KAN förstå om man reagerar på att jag i samma andetag som jag nämner hemska punkt A börjar prata punkt B. Det är inget genidrag. Alls. Ett bättre alternativ hade varit att jag bara talade filmtitlar generellt, utan att öppna upp med "på tal om den här människans öde, lyssna på det här". Men att kalla mig "misogynist", "empatistörd" och liknande - det tog jävla hårt, jag ska inte ljuga. Speciellt med tanke på att det är så långt från vem jag faktiskt är.
 
Jag gissar att en av anledningarna till dessa reaktioner beror på att folk tror sig se brasklappar lite här och var nuförtiden (i kombination med att hela samhället blir mer och lättkränkt för varje dag som går). Ta bara inlägget från ett par månader sedan, när jag pratade om lejonet Cecil som sköts i Afrika och skrev något i stil med:

"Tjuvjakt är fel, men svaret på det ska inte vara att mordhota denna tandläkare".
 
Brasklappen här är då "tjuvjakt är fel". Ergo Pelle = för tjuvjakt. Men här var tonen god bland de som kommenterade. Jag fick argumentera för min sak. Vi hade kul!
 
"Hela den här händelsen med en misshandlad kvinna är verkligen jättehemsk. Och ser ni förresten titlarna på porrfilmerna..."
 
Brasklapp = "misshandel är hemskt". Pelle = kvinnohatare och empatistörd.
 
Det ena utesluter hela tiden det andra och jag kan tycka att det har blivit värre med åren. Absolut allt kan och kommer att misstolkas på internet. Och till slut orkar man inte skriva om annat än safe cards som "tv-serier" eller "fotsvamp" enkom för att folk är så jävla sugna på få visa taggarna utåt och ta första bästa chans att visa att "man sjunkit i deras ögon".
 
Bloggkommentatorerna skrev ett bra inlägg i ämnet för ett par dagar sedan. Även om deras text mer handlade om att de inte längre kan och orkar vara "dumma", så stämde det fint in på blogg- och skribentlandskapet i stort. Läs här
 
Sen vet jag inte om Aftonbladet fortfarande har sitt ping-system som gör att det syns om man bloggat om deras artiklar? Det kan ju ha lockat en del folk som inte är vana vid tugget här inne menar jag. Inte för att det ska försvara ens dumma uttalanden, vad man har för läsarkrets i vanliga fall (<-brasklapp?).
 
Slutligen: jag fick ju till råga på all hatmisär också sms från en Telia-anställd som menade att jag ställt mig på fel sida. Jag har ju då Telia och jag älskar alla deras tjänster som jag betalar för. Men också; fuck Telia! Fuck McDonald's, fuck Coca Cola, fuck Ica, fuck Ikea, fuck H&M och fuck alla andra superföretag skenhelig do-gooder-attityd som förstör världen en liten bit i taget varje dag.
 
(:
 
Kommentarfunktionen avstängd för denna gång.
Publicerat i: Pelles vardag

För varje svordom i det här inlägget så skänker jag en krona till välgörenhet.

Vilken jävla rövdag jag har haft. Pure ass, ett arsle insmetat med baj... eh, ja - det har varit segt ja jävlar. Och med de orden: välkommen hit!
 
Jag vet inte vad det varit för fel, men tror att jag kanske "äntligen" har smittats av kollegornas hat för tisdagar? För fy fa-an vad det hatats på denna så kallade "icke-dag" under min tid på kontoret. Har aldrig fattat riktigt varför? Fram till idag då (eventuellt).
 
Det är kallt och jävligt ute.
Det börjar bli mörkt och jävligt ute.
Det är kallt och jävligt inne.
Jag fick sitta med torgvantar inomhus på jobbet för att det var så kallt och jävligt.
Matlådan sög och var jävlig.
Jag har varit trött och jävlig. Såg på veckans avsnitt av Homeland (värt) och flyttade således den vanliga nattsömnen med en timma och drabbades av tolv timmar konstanta gäspningar.
 
Råkade också i en snabb särskrivning googla på "reklam byrå" istället för "reklambyrå", vilket har lett till att alla annonser på sociala medier är möbelrelaterade. Inte så jävligt måhända. Mest störigt då en inte är på jakt efter en byrå än mindre har råd med skiten.
Nu berätta, vad har förstört er dag? Slut samman med mig.
Publicerat i: Den arga kategorin
Taggar: missionär, missionären, misär

Drömresan.

Ja, men jag fortsätter såklart att tävla. Idag om en övernattning nere i Paris katakomber i sann halloweenanda. Helt sant, det är airbnb som lottar ut en dubbelsäng i slutet av oktober till en lycklig vinnare som får spendera natten bland urholkade skelett och konstant mörker. Hur jävla kul verkar inte detta? HUR?! Om jag vinner så ska jag ta med syrran. Vi har en grej med katakomberna i Paris, hon och jag.Alltså att vi inte hittade entrén och gick och drack vår vikt i vin istället.
 
På tal om det; vi har pratat om att övernatta på något "hemsökt ställe", typ ett slott, jag och mina vänner. Och då är inte jag den som tror på spöken. Eller "tror och tror" förresten, jag vet inte vad jag tror på. Spöken, troll, tomten, reporäntan... finns de? Ingen vet? Och vi ska inte ta upp den urvattnade diskussionen här igen.
 
Det är mest att kunna bocka av att man sovit på ett slott som är grejen. Och att kunna säga att man har skedat sina närmsta vänner i ren och skär skräck en hel natt.
Publicerat i: Okategoriserbart, Resa
Taggar: ej sponsrat förresten. det ser ut som det, men så är det inte., håller tummarna för mig

Hårlös och hopplös.

Trimmade precis svallet på hakan. Jag tror inte jag haft så här långt skägg innan (och då var det inte ens anmärkningsvärt långt). Jag har övervägt att faktiskt prova och spara ut det riktigt långt, så att man får se hur det ter sig på den här mannen, om man faktiskt klär i helskägg. Plus att jag behöver all hjälp av fysiska attribut jag kan få för att inte tas som minderårig (fick visa leg när jag köpte huvudvärkstabletter.......).
 
Men det är ingen idé just nu. Om ett par veckor så lägger man sig under lasern för att bränna bort halva käften. Minns ni våras, när jag tog bort hudförändringar-något-läkarterm-sak (borde börja lyssna ordentligt på doktorn, ja)? Det är dags för "ingrepp" två. Den här gången med mer bedövning! YESS!
 
I alla fall fall; skägg + laser = potentiell eldssvåda.
 
Efter det ska jag odla på. "No shave november" eller vad fan det heter.
 
Och på tal om hårstrån på olämpliga ställen, ikväll ska jag gå på indisk restaurang och bowla med polarna. Vad gör ni? Jaha? Det låter låter kul! Ok! Hej!
 
Idag tävlar jag om [förklaring]:
  • 1 stycken ClearBlue ultraljudsdoppler (tack för tipset, Ida!)
  • En bok fylld med korvrecept
  • Konsertbiljetter
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: erik haags skägg är min målbild!, lägga sig under lasern som en östermalmstant, skägg

Sponsrad video: Renault Captur - Låt äventyret börja

Vad blir det om man korsar Renault med Helly Hansen? Renault Captur Helly Hansen - en helt unik bil som tuff exteriör och en ny härlig röd lack. Captur Helly Hansen får förare att våga utforska nya områden och uppleva äventyr.
 
Detta är en nyskapande crossover som hämtar det bäst från tre världar. Den robusthet och attityd som vanligtvis upplevs hos SUV-bil, funktionen hos en MPV (Multi Purpose Vehicle) och körglädjen hos en kompakt halvkombi. Och förutom en unik design och smarta lösningar, så får du som köper en Renault Captur Helly Hansen även:
  • 5 års nybilsgaranti
  • 3 års vagnskadegaranti
  • 12 års rostskyddsgaranti
  • 5 år Renault-assistansservice
Spana in klippet ovan och klicka dig sedan vidare för att läsa mer om Renault Captur Helly Hansen!
 
SPONSRAT INLÄGG
Publicerat i: Pelles vardag

Nytt projekt: tävlar-Pelle.

Ber en vinstbön.
 
Jag har ett nytt projekt på gång. Det kom till mig tidigare idag när jag läste om person X som vunnit jackpot på spel Y och hur jag då tänkte "fan, jag vinner aldrig något!". För det första: helt osant, jag vann ju ett par kilo Dumle för bara ett par helger sedan [bildbevis]. Och för det andra var det rätt missunnsam tänkt, ja. Ibland får en också vara det.
 
Sen lade jag ihop 1 + 1 och kom fram till att anledningen till att jag inte vinner något alls särskilt mycket antagligen är för att jag aldrig är med och tävlar. Någonsin. Förutom ett kvarts ton Dumle då. Forever fat.
 
Entering mitt nya projekt: jag ska vara med och tävla om skit och se om/hur mycket man vinner. Bara när man går på Ica så traskar man ju förbi fem-sex tävlingar som går ut på att skriva slogans åt diverse dussinföretag där ute. Tänk om man skulle plocka på sig varje "tävlingsblad" som vanligtvis passerar i periferin och delta, hur mycket skulle man inte kunna kamma hem då? Jag hade kanske till exempel varit ägare till flera Kexchocklad-sovsäckar nu, vem fan vet?!
 
Jag är också grym på att motivera varför jag ska vinna/skriva slogans. TESTA MIG BARA, BIATCH!
 
Valde två tävlingar ute i cyberspace på måfå nyss och har än så länge tävlat om:
  1. En avkopplande weekend på Österlen.
  2. Porslinsmuggar med katt- och hundmotiv.
 
*hÅllerH tuMmahrNa*
 
LÄNKA ALLA TÄVLINGAR NI KAN KOMMA PÅ I KOMMENTARERNA NEDAN! Vinner jag något så delar vi 50/50*.
 
 
 
 
*Lögn
 
Taggar: tipsa mig om tävlingar - jag är seriös!

Inte ens en skarp bild orkade jag ta.

Tja! Mittbenan här. Hur mår ni? Jag mår bra! Intressen: serier, internet och en god natts sömn.
 
Fy fan, jag minns de där krystade brevväxlingarna som vi tvingades ha med elever i grannkommunen. I teorin skitbra och säkert nyttigt för kids att prata med folk utanför sin normala skolsfär, men så jävla tråkigt. Jag fick skriva med något ufo som inte gav mig något alls i utbyte. Dessutom hade jag redan brevvänner som jag raggat upp i Gustaf-tidningen.
 
Jo men vad jag ville ha sagt var i alla fall att jag är så jävla risig idag. Trött och frusen. Trött på grund av ingen sömn i natt och frusen på grund av vädret vänt på en femöring och övergått till extremkyla. Igår när jag gick till jobbet så vad jag så underkyld att bröstvårtorna skar hål i tröjan.
 
Funderar starkt på att kånka upp med vintertäcket från förrådet. Men jag har en magkänsla av att det kommer bli mildare om ett par dagar igen och en vill ju inte dra fram och slösa på täcket i onödan.
 
Brevvänner, väder, tröttma, bröstvårtor, täcken... ja ni hör ju fan - dags för den här jäveln att törna. PEACE!
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: Ja, jag vet inte..................

Googla "exfoliating socks" du också.

#nospons
 
Jag hörde på radio för ett tag sedan om hur en programledare testat sådana där "plaststumpor" som finns på apoteket, som man drar på sig och som gör att fötterna går in i ormläge och ömsar skinn. Jag - sliten om fötterna efter New York - tänkte att skiten skulle vara perfekt för att rensa bort alla förhårdnader som en samlat på sig. Vi snittade två mil om dagen till fots när vi var i Amerika, så hovarna fick sin beskärda del av slit.
 
Sagt och gjort, jag köpte ett par av de mest lovordade "exfolierande sockor" som marknaden (läs: det lokala apoteket) hade ett erbjuda.
 
Först nu har jag gjort lite research runt den här processen. Dels har jag 1) googlat bilder, 2) läst instruktionerna och 3) bestämt mig för att aldrig någonsin googla "exfoliationg socks" igen.
 
Man tappar ju verkligen fotfästet huden! Vad fan, jag trodde det var apotekarsynonym för "dina fötter blir lena" och inget mer. Men nej, allt åker av. Vet ej om jag kommer genomföra skiten (jag kommer göra det). Det som tar emot mest är att man rekommenderas att sova med strumpor under de fjorton dagar (!) som processen håller på för att "slippa hudflagor i sängen"... Ja, jag sitter och klöker här.
 
Vem vill ha utförlig dokumentation i bloggen? Upp med en hand.
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: tappat fotfästet

Homeland har ju premiär!

Inte första gången jag gör denna googling.

ÖJ! Jag fick precis veta att Homeland har premiär på SVT Play ikväll, klockan 22:00. Hur kan jag ha missat detta? Hur? Jag kände ett uns av besvikelse stråla ut från hjärtat, ner mot testiklarna och upp i en av plastplomberna. Homeland är ju en av mina självklara favoriter i alla kategorier och säsong fyra gav mig lös mage (kan fortfarande minnas ni-vet-den-där-scenen i ambassaden och nervös-rapa). Och superspännande handling och grymma skådisar åt sidan - jag lever för Clarie Danes cry face. Det är grymt! Fulgråtande Hollywood är min favorit bland subgenren av... ansiktuttryck.
 
Kristen Bell har också ett fulgråtande ansikte och det finns en scen i Vernonica Mars när hon gråter i duschen. Det ansiktet, pure fulgråt.
 
OBS! Fulgråt är något bra, det är då jag kan relatera! Har faktiskt tänkt att ett nyårslöfte för kommande år ska vara för mig att bemästra Clarie Danes gråtmin. Lite som att jag ett år försökte mig på att härma Robert De Niros trut. Vi får se hur det blir med det.
 
Och på tal om serier, ser också sista avsnittet av Fear The Walking Dead ikväll. Den serien gick verkligen ner sig och blev slö, precis som föregångaren. Det ska vara snabba zombies för att Pelle ska vara nöjd.
Taggar: En gråtande Clarie Danes, Haha! Den andra taggen här fanns redan i mitt tagg-arkiv!

Sponsrad video: Crimson Peak

Den 16 oktober är det äntligen dags för Guillermo del Toros nya superhyllade film, Crimson Peak, att gå upp på de svenska biograferna. Det här är en film som jag personligen ser mycket fram emot att få uppleva. Del Toros tidigare verk, som inkluderar bland annat The Devil's Backbone och Pans Labyrint, är verkligen ensamma i sitt slag när det gäller både exceptionellt sceneri och spännande handling.
 
I Crimson Peak får vi följa den unga författaren Edith som förföljs av hjärnspöken efter en hemsk familjetragedi. En dag överger hon vänner och familj för att följa med sin nya kärlek, Sir Thomas Sharpe, tills hans gods på landet. Men vad hon inte vet är att huset hon flyttar in i hus som andas, blöder... och minns!
 
Se på den läskiga trailern ovan och klicka dig sedan vidare för läsa mer om filmen!
 
SPONSRAT INLÄGG
Publicerat i: Pelles vardag

EMIIIIIIIIL FÖR FAN! SLUTA!

Så vi satt och lirade tv-spel här hos mig hela gårdagsnatten (jag är förjävla sämst på nya Mariokart FYI) och svalde ett par mojitos under tiden. Från ingenstans hör vi världens jävla avgrundsvrål komma utifrån ett par hus bort. Har aldrig hört en människa skrika så tidigare. Och då har jag ändå kört skiftledning på McDonald's.
 
Hur jag handlar vid tillfällen som dessa: reser mig upp, går till köksfönstret, släcker lampan och öppna upp skiten för att spana. Är det någonstans jag gör mig väl så är det bland växterna, lurkandes på grannskapet. "Krukväxtindian" har man kallat mig.
 
Det var i alla fall ett jävla liv från kidsen (vi bedömde att de var kids pga av allt vi såg). En vild och kvalificerad gissning är att det rörde sig om två dudes som bråkade i en (semi-)skogsdunge här bredvid. Kanske om tjejen som sprang fram och tillbaka? Vi kan ju hoppas. #skildavärldar
 
Det om det.
Taggar: bråka inte, drick öl ihop istället!, kids som beter som sluskar, mariokart

Rubbad världsbild.

Sorry, Annelie, för att jag sätter ditt ansikte on display så här.
 
(Ännu ett inlägg sprunget ur en bloggkommentar, ja)
 
Här om veckan så skrev jag ett inlägg om de nya sedlarna som har börjat dyka upp i vardagen nu. Jag är faktiskt, oavsett hur jävla lamt det låter, taggad över detta och nämnde också i sagda inlägg att jag inte varit med om något sedelbyte innan detta. En är ju trots allt bara 27 år ung.
 
Men då kommenterar Annelie följande:
 
"Hallååå... 97 kom den nuvarande 20-kronorssedeln, den borde du ha varit med om? Och 1990 tog de bort 10-kronorssedeln som 91 ersattes av 10-kronorsmyntet. Men du kanske är för ung för det? ;-) :-) / mvh nostalgisk"
 
Jag svarar:
 
"Va, gjorde den? Skämtar du nu? Hur såg den ut innan då? HAHAHA! Shit!"
 
Idag kom Annelies respons:
 
"Vi hade ingen 20-kronorssedel innan dess!!! Pelle då..."
 
Allt det här är helt ny information för mig. Förvisso var jag bara nio år 1997 och hade gissningsvis rätt begränsad privatekonomi och inga egna sedlar (jag vet inte, jag minns inte min barndom), men jag ser mig själv som en person som ändå är lite insatt i mycket saker, så som cash eller kungliga älskarinnor på medeltiden. Den här nya kunskapen rubbar min världsbild lite, för i mina ögon har tjugan existerat så länge jag är levt. Likaså tiokronan, den måste vara äldre än 1988 (året då jag utgår från med alla historia händelser)!
 
Undrar vad mer i livet som är en enda stor lögn?
Publicerat i: Okategoriserbart, På tapeten
Taggar: Ja, jag vet inte..................