Men Michis för fa-an då!

Jag googlade mig själv igår (ja, det händer) och hamnade på inlägg av Bloggkommentatorerna där Mia ber läsarna om tips på män som bloggar. Bland kommentarerna hittar jag Michis ord:

"Pelles PErsonliga läste jag tills han gjorde om bloggen och headern blev för stor för att kunna läsas normalt i bloglovin.."
 
....
 
Men Michis för fa-an då! Det är ju bara att säga till så kirrar jag vettu! Jag lovar! Den här bloggen blir ju inte större med åren, så jag måste desperat hålla fast vid varenda kotte av er som fortfarande bringar lust till att läsa den här dyngan. Jag är inte den som är den som är den. Faktum är att jag redan har ändrat headern och nu är den lika stor som förut (+ att jag ändå hade planer på att göra det eftersom hela bloggen var skitseg).
 
Så snälla kom tillbaka? Saknar ju dig? Kram.... osv. Ser du ens det här? Hallå, Michis?
 
Fast en sak till, Michis. Du skriver att du läser Transfrans. Som bloggar på Nöjesguiden. DÄR om någonstans kan vi ju snacka uppfuckade hemsidor (inte Frans blogg, utan NG i stort). Surfa runt där på iPaden är ju en mental prövning varje gång.
 
Och till andra därute: ser ni något ni är missnöjda över eller ser konstigt ut här på pellespersonliga.se - säg till så ska vi se vad vi kan göra! Eller fuck it, skriv allt i livet som gör er missnöjda så lovar jag att fixa rubbet.
Publicerat i: Bloggtips, Okategoriserbart
Taggar: Michis come baaaack!

Blodmån-vadå för något?

Vaknade upp i morse till ett Facebook-flöde som var smetfullt av rapporteringar om nattens "månfenomen". Vad var det ens om - "blodmåne"? Jag vet inte, jag pallar inte längre att hålla koll på alla himlakropps-happenings som sker stup i ett. Vi sa det på jobbet idag, hur ofta det rapporteras det inte om "rymdfenomen X som syns nu i natt och inte kommer uppstå igen på 38 år".
 
Ta bara solförmörkelser. Skiten sker jämt och kommer alltid med sin sedvanliga Aftonbladet-artikel om hur det här är enda chansen på si och så många år. Sen typ två år senare så är det solförmörkelse igen och folk hetsar åter om svärtat glas och ögonskador......
 
Så rymden: nä, jag låter mig inte imponeras i onödan. När alla klev upp i ottan för att instagramma var jag mest:
Bilden är en rekonstruktion. Sover inte med tröja, men vill inte (i onödan) skrämma er med min hårlösa fosterbringa.
Publicerat i: Okategoriserbart, På tapeten
Taggar: Käft månjävel, jag sover!

Sponsrad video: Bussiga bullar på 7-Eleven.

Enligt Friends-rapporten 2015 så utsätts nästan 60 000 barn för mobbning i Sverige. Och 20 av alla elever berättar att de någon gång blivit kränkta i skolan. Detta vill 7-Eleven ändra på!
 
Så för andra året i rad tar 7-Eleven upp kampen mot mobbning och för en tryggare skolgång för alla. För varje bulle som säljs i butik, så skänks en krona till Friends och organisations viktiga jobb. Förra året skänkte 7-Eleven en halv miljon kronor och i år vill man skänka ännu mera pengar! Fram till kanelbullens dag den 4:e oktober så kan du hjälpa till och stödja kampen mot mobbning genom att köpa din egen bulle!
 
Titta på klippet ovan och klicka dig sedan vidare för att läsa mer!
 
SPONSRAD VIDEO
Publicerat i: Pelles vardag

Alla kan äta julbord!!!111ett

Vet ni vad jag och två vänner bokade precis? Platser till Erik och Lottas julbordsshow, Alla kan äta julbord, på Värmdö nu inför jul. Känsla: oförsvarligt mycket pepp. Äntligen, äntligen, äntligen ska Erik och Lotta få äran att befinna sig i samma lokal som Pelle Nilsson! Som de som liven väntat på detta ögonblick. Det är tur för de att jag inte är sen att ställa upp selfies med mina fanz.
 
Aaaah.... önskedrömmar, hörni!
 
Hur bra blir inte min decembermånad sett med Historieätar-brillorna på? Först har vi vad som verkar bli århundrandets bästa julkalender och sen, som köttbullen i gröten, får en äran beskåda duon live på självaste kvällningen till lucia (dvs 12 december, lussevaka etc). LIVETS JUL! Är så lycklig.
 
Erik och Lotta så sen, där har vi en dubbelmacka-situation jag inte skulle tacka nej till. Gh-raow! Om nu någon mot förmodan undrade hur jag ställde mig i frågan.
 
God jul!
Taggar: alla kan äta julbord, allt med lotta lundgren, dubbelmacka, erik haags skägg, historieätarna

Världens vidrigaste burgarjävel.

Jag måste berätta om den sjuka burgaren jag åt i USA. Jag kom och tänka på den igår när jag såg ett thanksgivingavsnitt av någon random dussinserie och hur en av karaktärerna tjatade på om "gravy". Jag tror alltså att jag beställde en hamburgare på Donken i New York med brunsås och stekt lök...? Den var så jävla nasty.
 
Namnet på brunsåsburgaren gjorde heller inte skäl för söndagsmiddagssmaken, så jag tycker inte att jag kan skylla mig själv allt för mycket. Den hetta något i stil med "McGribber...smoke...sauce". Typ. Och vi vet ju alla också hur bilderna på McDonald's är 100 procent icke-representativa för verklighetens burgare (och det säger jag som ex-anställd inom företaget).
 
Den var så vidrig, jag tvångssvalde varenda centimeter jag klarade av. Smaken: riktigt gammal köttfärslimpa som blivit över från mormors besök förra helgen, dränkt i klimpig sås och lök. Eller var det förresten svamp på........?
 
[klök]
 
[klöööööök]
 
Jag vill också understryka att vi akutvalde Donken när vi inte kunde hitta matstället som vi egentligen skulle till. På riktigt, jag sätter lillfingret på det.
Publicerat i: Pelles vardag, Resa
Taggar: klök

New York-resa, del 4.

YO! Det är dags för del fyra i återblickandet av den New York-resa jag var på under förra veckan. Jag ska vara ärlig, det börjar bli rätt ledsamt att tjöta om det här nu. Det säger ju en del om ens intressespann när man inte pallar hålla lågan brinnande i knappt en vecka.
 
Det verkar lite bortskämt också, visst gör det? Lite drygt så där. Vem är jag - "jetsetarn som inte längre orkar minnas tillbaka till den senaste av alla världsomseglingar, hohoho"?
 
[stoppar tillbaka bröstnäsduken och häller upp ännu ett glas Moët]
 
Utflykt: Times Square. Kanske inte så mycket utflykt mer än att det blev ett av stoppen en kväll. Vad kan man säga om det här? Att det är New Yorks motsvarighet till Piccadilly Circus - alltså Pernilla Wahlgren överskattat. Eller jag vet kanske inte vad jag förväntade mig. Det är ju egentligen bara en massa reklamskyltar som konstant bländar en. Samt att det var knökat med folk och väldigt mycket selfiepinnar överallt. Här besökte vi också M&M Store. Som var dyrt, men fränt. Vad jag dock kan säga om TS är att det är ett bra ställe att utgå ifrån när man vill se stan på kvällen. Radio City Music Hall var tufft och det hade vi nog missat om vi inte först knatat till neonland.
 
Utflykt: Greenwich Village. När vi gick mot Vänner-huset i Greenwich Village (läs inlägget här) så passade vi först på att ta en drös med stopp på vägen. Bland annat så ville jag prompt in på Madison Sqare Garden. Varför? För att kunna skryta för tvillingen. Hans favoritlag är New York Rangers och min coolhet skulle stiga ett par grader eller tre om jag besökte arenan före honom. Jag köpte också en handduk åt jäveln, som han använda till sina avundstårar.
 
Vidare så vandrade vi Flatiron Building. Visst vet ni om det huset? Det set som ett strykjärn och är skiiitsmalt. Och jag måste säga så här i efterhand att det här var ett av mina favoritstopp på hela resan. Och då gjorde vi inte något speciellt här, mer än att hålla på att rinna bort av den extrema värmen. Jag har alltid fascinerats av hus (fråga Grannen 2.0 som jag tråkar ut i timmar med husprat) och det här är verkligen ett hus i sitt eget slag. Jag gillar det verkligen! Skithäftigt!
 
Frånt Flatiron så styrde vi kosan mot Washington Sqare Park. Också känt som en plats där Pelle höll på att svimma av solhettan. Hörni, jag kan nog inte återge hur jävla varmt det var den här dagen. Vatten dunstade ur flaskor när man öppnade korken (kan också ha varit en hägring). I alla fall, mellan svettdropparna så fick vi se den där mini-triumfbågen som står mitt i parken. Och den var väl okej antar jag. En har ju ändå sett the real deal i Paris och inget mäter sig med den, hoho [tar en sipp Moët]!
 
Sen efter besöket vid Vänner-huset så försökte vi väl shoppat lite i värmen. Alla pratar alltid om att det finns så mycket bra affärer i New York. Men fan, vi fann inte så värst mycket av värde. Det var mest svindyra märkesaffärer eller Starbucks överallt? Men jag hittade ett par pjucks, några tröjor och en fotobok. Alltid något.
 
Utflykt: downtown Manhattan. På lördagen blev det äntligen dags för att köra downtown Manhattan. Vi utgick från Battery Park och började med Frihetsgudinnan. Låt mig gå igenom att stopp den här dagen som hastigast.
 
Battery Park - Här var jag extremt, extremt bakfull. Övervägde att hoppa över färjan ut till statyn i rädsla för att spy över relingen. Men jag tvångssvalde mango och mådde snart bättre. Här kryllade också av läskig män utklädda till Frihetsgudinnan.
 
Färjan - Kostade arton dollar. Prisvärt. Guppigt.
 
Frihetsgudinnan - Rätt liten i verkligheten, men jag är glad att jag åt min mango och inte missade denna ikoniska skapelse.
 
Ellis Island - "Tänk, kanske klev en ättling till mig en gång iland här?"
 
Utsikt från båten över Manhattans skyline - "WOW!"
 
Wall Street - "Meeeeh..."
 
Brooklyn Bridge - "Mjooo..."
 
Chinatown - Här unnade jag och Steven oss varsin ryggmassage, medan Ellen tog en fotmassage. Kanske de bästa och mest prisvärda minuter i mitt liv. Jag gillade Chinatown, det osar av fuffens och god mat.
 
Little Italy - Vi hamnade mitt i kaoset på Mulberry Street och någon galen mat- och suparfestival. Aldrig har så många douchekillar muckat så mycket gräl med undertecknad på en och samma dag. "EY! YOU! Throw this fucking ball, yoooo! Listen what the...". Deras manlighet var nog svedd (?) eftersom de fick stå och ha hand om spelstånd mitt bland fyllan och jag fick gå bredvid och njuta. Jag var såklart übersvensk och undvek allt var ögonkontakt var. + hade ändå förlorat allt vad slagsmål heter.
 
Christmas in New York - Den andra av två julaffärer vi besökte under resan. Är det något Sverige saknar så är det affärer som året runt är helt dedikerade åt julen. Om jag köpte något? Kanske. Päronen läser det här och vissa saker behöver hållas hemliga.......
 
Så det här var det, jag tror att jag har betat av det mest från resan nu. Ställ frågor om det något ni undrar över, så får vi se om jag har svaret! Vi hann ju faktiskt med en hel del askul och en del skittråkigt.
 
Åka tillbaka? Ja! Väldigt snart!
Publicerat i: Pelles vardag, Resa
Taggar: New York, fuffens i chinatown, jul året om? JA!, tar en sipp Moët

Appen heter "Kolla pengarna" och den får högsta betyg.

Fick någon mer utskicket från Riksbanken igår? Inte? Så det är bara jag som kollar igenom informationsbland slaviskt? Jag och "Kyrknytt" går som hand i handske lemme tell you. Det här från Riksbanken var i alla fall information om alla nya sedlar och mynt som börjar fasas in i våra börser och kassaapparaturer nu under oktober månad. Jag lusläste the shit ur det här bladet flera gånger + laddade ned den officiella appen.
 
Nu försöker jag bara förstå varför jag är så jävla exalterad över det här förändringen?! För det är jag visst... När jag tänker efter; det här har jag sett fram emot ända sedan man (okänt vem) lät meddela att ett byte skulle ske. 
 
Minns inte om jag varit med om något sedelbyte tidigare? Hmmmmmmmmmm. Jag minns tioöringen vagt och femtioöringen var ett kärt kopparavsked när det begav sig. Femtiolappen är ju också hyfsat ny med sin Lind. Men annars är en ju helt oerfaren på "nya sedlar-fronten".
 
Jävligt frääääscha sedlar också dedäringa nya lapparna. Väldigt euro-esk. Och Birgit Nilsson is looking fine af! Mynten har jag inte mycket att säga om. Hatar mynt. De luktar illa och saktar ner mina steg.
 
(Nu är det för övrigt officiellt - jag har fan inget liv)
Taggar: af = as fuck, birgit nilsson fine af, cash

Sponsrad video: HBO - Fear the Dark

Höstens nya succéserie är utan tvekan Fear The Walking Dead som utspelar sig i upptakten till den redan kultklassade The Walking Dead. Här får vi följa den dysfunktionella och trasiga familjen Clark-Salazar under början av de odödas apokalyps och uppleva hur allt utbredar sig mitt framför ögonen på de, i sin hemstad stad full av människor på jakt efter sina drömmar och på flykt från sina hemligheter. Det är en obeveklig evolution där endast de starkaste överlever, och vår dysfunktionella familj måste antingen börja om på nytt eller bejaka sina mörkare sidor.
 
Kika på trailern ovan och klicka dig sedan vidare för att läsa mer på HBO Nordics hemsida! Du vet väl förresten att du kan prova på HBO Nordics i en månad helt gratis?
 
SPONSRAT INLÄGG
Publicerat i: Pelles vardag

New York-resa, del 3.

Central Park
 
Det är dags för den tredje delen i den här serien om min resa till New York. Jag tror det kommer bli runt fem delar. Kanske. Lusten får utvisa. Snart känns hela trippen som något i det förgångna dessutom. Men låt oss denna gång plocka upp resan fredagen den 11 september.
 
Vi vaknar upp och har planerat att "göra downtown Manhattan" hela dagen. Med Frihetsgudinnan, WTC memorial, Chinatown och allt var den delen av stan har att erbjuda. Tills vi kommer på att "just fan, idag är det ju 11 september". Det vill säga på dagen 14 år efter terroristattackerna mot World Trade Center. Och för eventuellt inte klampa in i någon minnescermoni (där kände vi att vi inte hade något att göra), så slog vi på tv:n för att kolla läget, om det var mycket folk där och om det överhuvudtaget ens nämnde något om attackerna.
 
Nog pratade man om händelsen. Vi hamnade mitt i sändningen där anhöriga läser upp namn på de dryga 3000 personer som dog den dagen för 14 år sedan. Väldigt amerikanskt på något vis, att "fortfarande" läsa upp alla namn på de döda så här många år efter. Inte gör vi så här? Kanske någon vecka efter något tragiskt så läser man upp alla namn, men sen "överlåter" vi väl sorgen till de anhöriga? Här pungade de ut allt i nationell tv år efteråt. Båda fint och lite, lite obehagligt.
 
Utflykt: Central Park. Så vi tänkte om. Istället för att klampa in på sörjande människor, så körde vi en heldag i Central Park istället. Härligt ställe. Och ett enormt stort ställe. Mina favoriter: strandpromenaden längs med Jackie Kennedy Onassis Resevoir, Strawberry Fields med John Lennons minnesmärke, Kerbs Boathouse (med sin goda öl!), Belvedere Castla och sköldpaddssjön.

Om du ska hit: ha på dig riktigt bra skor! Vi skulle ha hyrt cykel, men det blev inte av. Så hyr cykel om du ska ha dåliga skor. Och ta en shot varje gång du ser en ekorre. Fåglarna är dessutom mordiska och redo att cut a bitch. Central Park får fyra Yoko Onos av fem möjliga.
 
Strålkastare på downtown Manhattan den 11 september / Minnesmärke för ett av WTC-tornen
 
Samma kväll så tog vi tunnelbanan ned till downtown för att spana in strålkastarna som lyser upp i himlen natten mellan 11-12 september för att hedra de båda World Trade Center-tornen som stod där en gång, samt spana in minnesfontänerna som byggts på ground zero. Det är riktigt svårt att förstå att det faktiskt stått två 500 meterstorn (ish) rakt upp i luften och som sedan rasade ihop framför ögonen på folk. Det är minst sagt ofattbart. Fontänerna var i alla fall värda sin minuts eftertanke och hedrande besök. Vi såg de i dagsljus också när vi passerade förbi området. Men jag måste säga att på kvällen var de snäppet sevärdare.
 
One World Trade Center
 
Det här blev ju ett rätt deppigt avsnitt i den här serien, med mycket ond bråd död i både början och slutet. Nästan del får bli muntrare.
 
Fortsättning följer...
Publicerat i: Pelles vardag, Resa
Taggar: New York, central park, john lennon, massage, world trade center

Gårdagens Facebook-post.

Jag har suddat ut var någonstans jag bor. Inte för att det är så svårt att googla. Sök bara på "svensk kommun med sämst avlopp och mest empatilösa rättsväsen".
 
Idag är jag på Liseberg med hela släkten. Det är i alla fall kul! Hörs när jag kommer hem!
Publicerat i: Den arga kategorin
Taggar: snutar och p-vakter, vad för ytterligare information behövs utöver total icke fysisk närvaro och översvämning för att en bot inte ska godkännas?

New York-resa, del 2.

Tom's Restaurant, känd från Seinfeld
 
Det är dags att fortsätta skildringen av min New York-resa som jag var på under förra veckan. Nu med ännu mindre retuscherade bilder. Ja, det tar för lång tid att sitta och pilla med varenda bild så nu får ni istället alla bilder som de är tagna från början rakt upp och ner. Så mycket för kvalitén på den här bloggen.
 
Utflykt: Tom's Restaurant. Jag, erkänd serienörd, kunde ju såklart inte åka till NY och inte passa på att besöka den restaurang som syns i en av mina absoluta favoritserier, Seinfeld. Viktigt att veta: det är bara exteriören som syns i bild, insidan är något helt annat än det stället där Elaine, Jerry, George och Kramer besöker varje dag. Detta visste jag redan och jag visste att stället ska vara rätt sunkigt. MEN - jag visste inte att var sunkigt. Maten var rätt okej, möblemanget satt knappt ihop och toaletten var en enda pöl. Men jag är ändå skitglad att jag besökt denna historiska (host) plats.
 
Huset från Vänner
 
Utflykt: Vänner-huset. Och när vi ändå har nördiga turiststopp uppe så kan vi passa på att ta upp det här huset. Någon som känner igen? Jo men visst är det huset som syns i Vänner. Också här är det så klart bara utsidan som använts till fylla ut tiden mellan scenerna. Det här huset var jävla meckigt att hitta, vi slirade runt i Greenwich Village bra länge innan vi stod öga mot öga med hushelvetet. Och inte ens när vi var framme så trodde vi att det var detta hus och försökta googla bilder. En trevlig tant traskade förbi och skrattade åt oss när vi frågade om detta verkligen var huset från Vänner. Tilläggas bör också att det var en siljon grader utomhus och vi var utmattade som fan. Tips: i bottenvåningen i detta hus (det röda som man ser på bilden) är en resturang som är svindyr. Skit i den restaurangen och ta istället den libanesiska precis bredvid. Så. Jävla. Gött.
 
Och på tal om maten, det blev ju en del av den varan i Murica. Ta bara frukostarna som uppfattas bra och är mättande, men samtidigt är 100 procent näringsfattiga på en och samma gång.  Så mycket bröd med så mycket cream cheese och så lite grönsaker. Det kändes fel för kropp och ådror. Men grönsaker fanns det. På Whole Foods hittade vi en super-genmodifierad rödlök (se bild ovan), tung och röd som ett oxhjärta. Jag skulle kunna ha knäckt en palm på mitten med den här besten till lök.
 
I någon supermarket så köpte vi på oss en hög med typiskt amerikanskt godis och började leka YouTubare. *Swedes tries american candy*. Mina favoriter var Swedish Fish och Reese's Peanut Butter Cups, medan de andra föredrog Jolly Rancher. Junior Mints var de vidrigaste med sin äckliga After Eight-smak.
 
Teatern till The Book of Mormon + vidriga selfies som jag nu ångrar att jag klippte in
 
Musikal: The Book of Mormon. Så resans mest kostsamma förbokade event var våra biljetter till The Book of Mormon - musikalen som alla hyllar, men som vi inte hade någon aning alls var det handlade om. Så ja, det var lite av ett osäkert kort. Nu kan jag uppmuntra samtliga som får chansen att se den här musikalen att se den. SE DEN! Den är precis så jävla bra och asrolig som alla säger. Musiken är också förjävla bra!
 
Dagens tips!
 
Men åk inte taxi till kvällsföreställningen för då hamnar ni mitt i rusningstrafik och din vanligtvis tjugo minuter långa promenad tar dryga timman och kostar svinmycket.

Dagens icke-tips!
 
Fortsättning följer...
 
Publicerat i: Pelles vardag, Resa
Taggar: New York, seinfeld, vänner-huset och det libanesiska käket i huset bredvid, äcklig mat och stora lökar

Pelle längtar till hösten på sitt eget vis.

Hösten är snart här på riktigt. Och när alla som bäst tjatar om "mysiga innekvällar", "kopp te med en härlig bok"  och annat liknande tjafs, så vill jag prata om följande: höstens tv-premiärer. Alltså det viktigaste av allt rörande denna årstid. Hösten är ju primetime för bra tv-serier och tiden för oss junkies att hitta nya favorit och återkomma till säkra kort. 
 
Det här ser jag mest fram emot att se i höst:
 
SCREAM QUEENS - Vad är detta undrar ni? Jag undrar samma sak. Har inte satt mig in i handlingen mer än att jag ser trailern en gång för länge sedan. Men det verkar bra! Och i USA gör de reklam för den här serien överallt och en vill ju inte vika sig för reklamens makt.
 
FEAR THE WALKING DEAD - Den här serien har ju redan sänts i fyra-fem veckor nu, jag vet. Men det är ändå värt att ta upp denna The Walking Dead-spin off för alla er som inte sett ännu. Jag personligen är inget fan av originalserien (har förvisso bara sett de fem första avsnitten), men det här tycker jag än så länge är rätt bra. Spännande. Även om den har ett par störiga "I have to do this alone"-stunder som sin systerserie. Varför ska de alltid skiljas åt när de rör sig runt zombies? Idioter.
 
AMERICAN HORROR STORY: HOTEL - Det här serien som blivit sämre för varje säsong. Spöhuset var en skitbra story. Mentalsjukhuset likaså. Häxsäsongen var sådär och freak show-säsongen sög häströv. Men jag tror på den här säsongen. Hotell är ju rätt läskiga i sig med sina x antal potentiella brottsplatser och hemsökta hörn. Se bara på The Shining, den boken/rullen får en ju att aldrig vilja vakta ett övergivet hotell om vintern igen.
 
HOMELAND, säsong 5 - Ooooooooffff.... fy fan vad ska bli gött att få återvända till Carrie, Saul, Peter och alla andra i Homeland. Säsong fyra var ju också så jävla bra, med "det där" som hände ni-vet-vart (spoiler?). Är osäker på man kommer kunna toppa den grymma säsongen, men låt oss ändå hoppas! För Claire Danes skull. Hon behöver det här efter Mitt så kallade liv och dess enda säsong (rip).
 
Så. Det var mina. Ser ni fram emot någon tv i höst? Dela med er! Vad som helst! Bonde söker fru osv kan man också längta till om man föredrar sådant...................................
 
Publicerat i: Film och tv, På tapeten
Taggar: en fulgråtande claire danes alla dar i veckan, jag tipsar er, ni tipsar mig!

New York-resa, del 1.

MORS SOLDATER! Gissa vem som är tillbaka från New Yorket nu, redo och klar men med svullna fötter? Pelle Nilsson. Eller som jag kallade mig själv i USA - Peter! Peter tänkte dra igenom hans upplevelser från landet i väst och han tänkte göra det i flera delar. Tänk den här bloggen för fyra-fem år sedan, när jag skrev sju inlägg om en dagstripp till Motala. Ungefär så tänkte jag köra nu. Fast med en resa liiiite mindre cool än en dagstripp till Motala.
 
Nä, men ärligt nu! New York har varit mitt drömresemål i över femton år och då är klart att jag ska detaljdokumentera varje upplevelse jag var med om under dessa åtta dagar åt er. Och det blev en hel del skit vi såg. Så om ni inte är intresserade av inlägg som dessa så kan ni dra åt helvete era jävla rövar hoppa över de här inläggen.
 
Utsikten från hotellrum och takterass.
 
Så var börja? Jag minns inte riktigt vilken dag som vi gjorde vad. Så allt blir kanske inte helt i kronologisk och i "rätt" ordning. Men spela rulle vad fan. Vi kom fram natten till förra tisdagen i alla fall, så mycket minns jag. Tydligen till ett rekordvarmt NY. Man hade inte haft sådan här hetta (100 grader Fahrenheit) under september månad på typ hundra år eller så. Jag mår inte skitbra i kvalmig åskhetta i vanliga fall, men det gick ju bra i detta granna luftkonditionerings-land. Om det var 40 grader utomhus, så blev det cirka 19 grader så fort man klev innanför första bästa husentré. Jag tror bestämt att det är av denna anledning som drog på mig min förkylning som jag nu tampas med.
 
Hotellet var svinfint och låg på en trevlig korsning längs med Lexington Avenue. Men jag vet inte om vårt rum, i svenska mått, skulle klassas som en fyrstjärnig svit. För lite luggslitet var det allt. Men en ska inte klaga, speciellt inte efter alla skräckhistorier som man hört om just hotell i New York. Inga vägglös, kackelackor eller hemlösa häxor så långt ögat nådde. Då är jag nöjd.
 
Och "luggslitet" tycker jag passar bäst när man ska beskriva NY. För allt är lite "ärrat i kanten" och smutsigt/krackelerat/grått/betongigt. Det första dagarna hade jag också enorma problem med lukten som utsöndras från stan. Vi kunde inte pinpointa var stanken kom ifrån, men plötsligt dök den upp från ingenstans och gjorde en illamående.

Men efter ett par dagar så glömmer man allt det slitna och stinkande, går in i storstads-mode och trivs med livet. En annan sak som ögonen vande sig vid var alla skyskrapor som skjöt upp i himlen överallt. Första dagarna fick man nackspärr av varje hus och efter det så ryckte man inte ens på axlarna åt hus som når en bra bit över 300 meter. En får inte låta sig bli överimponerad.
 
Andy W på MoMA
 
Utflykt: MoMA. Under de första dagarna så besökte vi MoMA, The Museum of Modern Art. Rolig historia: jag trodde jag uppskattade modern konst. Det visade sig att så inte var fallet. Det var häftigt att se alla Andy Warhol-verk, vilket jag tror är den största anledningen till att folk från början betalar ett par hundra spänn för det här. Men sen... jesus vad jag inte har "den märkliga konstens ådra" i mig. Det kan bli FÖR knäppt, ja. Ta bara en fotölj av tygkukar, hår som hänger på en cylingerformat nätställning och så vidare. Puckat rent ut sagt. Men ändå kul att kunna bocka av Warhol på ens bucket list. Men om jag skulle gå in där igen? Nej.
 
Ellen DeGeneres på Rockafeller Center
 
I varje gathörn fanns verkligen något att göra eller se, och inte någonstans på midtown Manhattan (så vitt vi kunde se) så dör tempot ut. Ta bara första bästa svensk stad där det finns en eller två shoppinggator bredvid varandra och sedan är det lite "döläge" innan "något annat" dyker upp. Så var det inte här. Det fanns alltid något att vila ögonen på. Starbucks, serietidningsaffärer, Starbucks, Starbucks och så vidare.
 
Och Ellen DeGeneres! Sant. Hon spelade in fem avsnitt till sin premiärvecka mitt på Rockafeller Center och förutom henne så fick vi glimtar av Justin Bieber och P!nk. Om än på ganska långt håll, så kan vi nu säga att vi sett de IRL.
 
Fortsättning kommer snart.
Publicerat i: Pelles vardag, Resa
Taggar: New York, detaljer, klaga inte på grammatiken nu. jag vet att jag blandar tempus hej vilt. skyller på jetlag!, pelle reseguide

Sponsrad video: En helt ny säsong av South Park är här!

På torsdag återvänder Cartman, Kyle, Stan, Kyle och alla de andra originalen i South Park för en helt ny säsong. Det är säsong 19 som kickar igång på Comedy Central nu på torsdag, den 17:e september klockan 22:15. I år visas avsnitten samma dag i Sverige som de släpps i USA!
 
South Park är kultserien som såg dagens ljus för första gången 1997 och där vi får följa ett gäng pojkar i 9-10 årsåldern på deras upptåg i vardagen. Det ena äventyret galnare än det andra. Serien är känd för att både uppröra och engagera miljoner människor runt om på klotet och är sällan rädda för att säga som det är.
 
Kika på trailern för säsong 19 ovan och glöm inte att spana in premiären på Comedy Central nu på torsdag!
 
SPONSRAT INLÄGG
Publicerat i: Pelles vardag

Musik för kreativiteten.

Del tre och det avslutande inlägget i serien "tidsinställd skit medan Pelle är i New York" är här. Eftersom de här inläggen har krystats ut ur skrivkrampets anus, så tänkte jag faktiskt bidra med mitt främsta tips mot skrivblockader.
 
Musik. Punkt. Kanske inte det bästa tipset då många föredrar att vara kreativa under absolut tystnad. Men för mig och många andra så jobbar man lite, lite, lite bättre med musik. Visst? Och jag tänkte också precisera mig ytterligare och avslöja delar av min spellista för stunder som dessa. Det mesta är svensk vismusik (!).
 
1) Cajsa-Stina Åkerström - Fråga stjärnorna. "Jag hade ju passerat en stor neongrön skylt....dubbidubbidubb".2) Fred Åkterström - Vila vid denna källa. Härligt pretto i bra takt. Lyssnar sällan på texten, men den triggar något bra i mig.
3) Cornelis Vreeswijk - Sommarkort. Bästa gitarrplinkandet finns i den här låten.
4) Cornelis Vresswijk - Veronica. :')
5) Kjell Höglund - Genesarets sjö. Visa på tjack, jo man tackar!
6) Marie Bergman - Ingen kommer undan politiken. Kanske mer progg än visa? Oavsett jävligt trevligt.
 
Ja, men varsågoda! Nästa gång hörs vi riktigt!
 
 
Publicerat i: Musik, Pelles vardag, Resa
Taggar: tidsinställt blogginlägg

Rapport från under bordet.

Del två i den onödiga serien "tidsinställda blogginlägg vi inte vill minnas någon längre tid" kommer här. Har fortsatt idétorka om vad dessa blogginlägg ska handla om, vilket gör det ännu svårare att försvara dess syfte. Tänkte att det skulle hjälpa om jag stationerade mig under köksbordet och skrev härifrån.
 
Det är något tryggt med att sitta under köksbordet. Jag tror det kan ha att göra med de hundratals katastroffilmer som Hollywood spottat ut och hur familjer i dessa filmer alltid överlever under sitt ekfanérbord från Ikea. Jo, men här känns fan tryggt. Väljer ett köksbord framför dörrkarm alla dagar. Står man i en dörrkarm under en katastrof så kan ju fortfarande slungas åt alla håll. Sitter man på rövva under bordet så glider man på sin höjd runt lite. Har jag hört.
 
Usch, det här inlägget tog en makaber vändning. Förlåt för det!
Publicerat i: Okategoriserbart, Resa
Taggar: tidsinställt blogginlägg

Det här var ju ett första försök i alla fall.

Kille-kill Ernst-jävel!
 
Jaha, det här alltså det första i raden av "tidsinställda blogginlägg" som jag planerat nu när jag är borta i New York och Amerikatt. Visst att det har gått en vecka förr med inte ett ljud från undertecknad, men just nu känner att det är läge för ett par väl valda (tidsinställda) ord medan jag är borta.
 
...
 
Såatteeee.... vad gör ni då? Händer det mycket? Vad tror ni jag gör just nu? Vad är ens klockan på Manhattan as we speak? Ja, det blir väl inte bättre än så här just nu. Vi hörs vid nästa tidsinställda tillfälle.
Publicerat i: Pelles vardag, Resa
Taggar: tidsinställt blogginlägg

Sponsrad video: Studera vid Svensk Akademi för Norsk Tur

Svenska Akademi för Norsk Tur (SANT) grundades år 1905 av Sandra och Johan Bergström. Det var 1905 som Norge blev självständigt efter nästan hundra år i union med Sverige. Få svenskar förstod vid den tidpunkten Norges potential och de svenska medborgarna såg Norge som inget mer än en förlängning av Sveriges landsgränser. Herr och fru Bergström däremot, älskade Norge och var överlyckliga när de fick sin självständighet och gränserna ännu en gång målades upp mellan de två länderna. De gav hela sitt liv åt forskningen av tur och otur, och menade att Norge hade något som andra länder saknade. De grundade SANT i hopp om att kunna lära upp och etablera det samma i Sverige. Paret Bergström var före sin tid, de kunde inte ana vilken tur Norge tillslut skulle få.
 
En utbildning vid Svensk Akademi för Norsk Tur öppnar många dörrar. När du är antagen till ett utbildningsprogram vid SANT, har du också möjlighet till ett utbyte utomlands som en del av studierna. Titta på klippet ovan och klicka dig sedan vidare för att läsa mer om utbildningarna!
 
SPONSRAT INLÄGG
Publicerat i: Pelles vardag

ÖVERSVÄMNING!

Vi tar in vatten, vi tar in vatten! Vad hände här? Hela orten ligger under vatten och jag märkte ingenting förrän i morse när jag kikade ut genom fönstret och tänkte "oj, vart tog vägen vägen? Och vart är Coop-parkeringen egentligen? Varför är det vatten överallt?".
 
Visst att det åskade hela dagen igår. Hela dagen. Och visst - det regnade till och från också. Men jag, världsfrånvänd idiot, missade helt att det pågick något regnrekord som skulle orsaka hundratals översvämmade hem och stängda skolor. Jag låg i soffan framför paddan och såg på Mad Max: Fury Road (f.ö. skitbra film!) och var nöjd över att inget elektroniskt skulle bli förstört om åskan slog ned i mitt hus. Ni förstår, vi som är "barn av landet" drar ut allt från stickkontakterna och lever spartanskt i ett par timmar när åskan är framme. Jag minns fortfarande hur vår Windows 98-dator dog åskdöden runt år 1999. Rip dator!
 
Ni skulle ha sett hur jag vadade fram till min bil på förmiddagen. Vatten öste ned i stövlarna. Men jag var beslutsam - jag skulle ju iväg och växla cash inför USA-resan. Tur att jag kom iväg när jag kom iväg för sen när vi kom hem så såg det ut såhär:
WTF?! Tänk att MacGyvra sig in i den där golfen på bäst sätt...
 
Vi såg några som vadade upp till midjan och någon har visst räddat sina hundar i en gummiflotte (<-såg ej detta med egna ögon). Riktigt hemskt. Men också en väckarklocka om att sådant här händer hela tiden världen över i mycket större och kraftigare utsträckning. Vi lamslås av ett par-tre decimeter, fatta att behöva fly forsar som drar med sig hela byar. Fy fan!
Publicerat i: Pelles vardag, På tapeten
Taggar: macgyver, pelle tar en gummiflotte och räddar vad som räddas kan?, pelle tar in intryck?, pelle tar in vatten?

Flirta med vänster öga och dela ut fjärdedelar.

"Bitch better take my money"
 
Om exakt en vecka så är vi mitt inne i New York-resan och befinner oss på Manhattan. Är så jävla taggad på allt. Taggad på maten, taggade på att äntligen få se saker, taggad på att speak 'murican och att lajva New York-bo i åtta dagar.
 
Men det finns en grej som stör och som är fäst som en klump i magen. Och dumt nog är det hela proceduren med dricksandet och det här förväntade pengadroppandet som en visst ska vara helt införstådd med. "Dricksa taxichauffören 15-20 procent" säger guideböckerna.
 
Jag: "Jaha, ska man behöva tänka nu också? Jag åker ju för fan till USA!".
 
SNAP!
 
Värst blir det på restaurangbesöken känner jag. Vad är en femtedel av kanske 45 dollar? Jag har ingen aning.  Kommer panikdricksa en fjärdedel + flirta med vänster öga för att vara på den säkra sidan.
Taggar: Dricksarn, EXPLOSIV DIARRÉ, NERVÖS, NY

Var är Lisbeth?

Tittut!
 
Här är jag! Jag har satt tänderna i den nya Millennium-boken (rip Stieg Larsson) nu. Jag köpte den på lokala Ica-affären här om dagen efter att ha rådslagit med min personliga ekonomi i cirka en sekund. Har just nu bara läst drygt hundra sidor och än så länge är betyget: helt ok, men inte mer än helt ok. Den är mest som böckers hundra första sidor alltid är - inget att ha egentligen. Men man behöver ta sig över den där tröskeln av karaktärsintroducering och obegripligheter innan man lärt känna alla och förstår allt. Och sen blir det oftast svinbra!
 
Väntar med spänning på att Lisbeth Salanders del ska hoppa igång (spoiler?). Har ju en onödigt stor crush på henne och hennes påhittade persona. Så jävla typiskt.
 
Kan väl återkomma med en fullständig recension om någon är intresserad? Annars får jag väl slänga ut en tweet eller två om saken.
Publicerat i: Pelles vardag, På tapeten
Taggar: Lisbeth Salander, rip stieg larsson