Lady Dahmers körkort = bästa läsningen!

KUL LÄSNING!
 
Den bästa bloggläsningen just nu är skriven av alla som håller på att ta körkort. Roligast texter att läsa är de av Lady Dahmer som redogör för varje detalj i körandet. Och jag känner igen mig i allt! Paniken, polisparanoian, hastighetsrädslan osv. #igenkänningsfaktor
 
Jag minns att jag testkörde med syrran en gång som sextonåring och hur vi åkte från en nedlagd mack via en grusväg och hem till päronen. Körde i max tio kilometer i timmen och jag varvade sönder motorn på hennes röda Ford. Väl hemma så dröp jag av svett. "Hastigheten" var för mycket för den här pojkspolingen.
 
Sen skulle det komma att dröja tills jag var nitton bast innan jag tog tag i skiten igen. Jag fick heltidstjänst och kunde inte längre överleva på en moped. Mor och far var också less på att hämta sin fullt kördugliga son mitt i nätterna efter att jobbet stängt igen. Det sved nog bra hårt i deras ex-raggareh-järtan att ett av deras barn skulle kunna hinna fylla tjugo utan att ha klarat av körkortet.
 
Jag var så jävla ointresserad av körkort och att köra bil. Det är än idag. För mig är bilkörning ett nödvändigt ont, något som tar en från punkt A till punkt B. Dessutom - att äga en bil kostar fan multum! Så många tiotusentals spänn som jag lagade min förra Peugeot-jävel för. Säkert tre gånger sitt eget värde, lätt!
 
Men - det blev ett körkort! Och ja, när man väl fick sin lilla lapp så kändes det rätt gött. Jag minns att jag, under min körkortsutbildning, hade svårast för att ligga rätt på vägen i svängarna. Det vill säga att jag gärna tog ut svängen och nästan hamnade i andra körfältet. En gång så skrek min stand in-körlärare rakt ut att "det är ju för fan inte vänstertrafik i Sverige". Jag gillade inte henne vidare värst, men hon hade ju rätt.
 
Hade också svårt för:
- Att kolla i backspegeln innan man gasade på. Vem gör ens det efter några år av körning?
- Att hitta dragläget. Klassiker.
- Backa runt gathörn. Något som jag förövrigt behövt göra exakt noll gånger som aktiv bilförare för övrigt.
 
Saker jag fortfarande inte kan idag:
- Fickparkera.
 
Vissa dagar när man tar bilen till jobbet (jag går förvisso 99 dagar av 100) och man tänker "oj, jag hade precis lika gärna kunnat sovit bakom ratten, för jag minns inte hur jag kom hit". Det är då man har körningen i ryggraden. Eller suger på att köra bil?
 
Ni då, har ni körkort? Vad var svårast när ni tog ert körkort? Eller håller du på att ta körkort? Eller vägrar du kört? Låt oss dela erfarenheter! KULLLLLLLL!
fick du körkortet i flingpaketet eller? - lady dahmer
Johanna

Kämpade med körkortet under gymnasietiden men till slut ville körskolan jag körde med bara ha pengar, kändes det som (typ krävde att jag skulle ta två timmars-lektioner för att lära mig högerregeln, eller nåt annat litet - minns inte nu), så jag (och även mamma och pappa) gav upp. Sen så kom universitetet i vägen och jag har nu som snart 23-åring alltså inte körkort. Men plugget är klart och körkort blir nästa stora grej :)

Svar: Ja, men det där minns jag också lite från min körskola. Jag sa bara "nä, men säg vad jag ska göra och tänka på, så ordnar jag det på egen hand". Lagom populärt hos personalen :P Hoppas du betar av körkortet smärtfritt!
Pellespersonliga.se - Pelle Nilsson

Hondjuret

Körde nog olagligt en del år. Nej, jag sa inte det.i både stor och småstad. Men när jag väl började som 31 åring att ta körkort. Satan! Den rädslan. Alla är potensiella mördare. Men nu kör man som en gud igen. Typ. Förutom att man behöver glasögon och undviker alls korsningar. Typ. Host

Svar: Korsningar alltså? Är det högerregeln som spökar då?
Pellespersonliga.se - Pelle Nilsson

Helena

Jag tycker det är så himla kul att köra bil och har väl alltid tyckt det. Jag längtade verkligen till att ta mitt körkort, tog det nog när jag var 19-20. Dragläge är ju en klassisk svårighet, men jag minns också att jag tyckte det var svårt att backa in i en parkeringsruta (alltså "vanliga" parallella rutor, inte fickparkering). Däremot är fickparkering min grej. Min körlärare lärde ut det klockrent och dessutom hade min föräldrar en Ford Granada på den tiden, som är en ENORM bil och kan man fickparkera den kan man fickparkera vad som helst. Kul anekdot: när vi skulle in till sjukhuset när vårt barn skulle födas var sambon tvungen att fickparkera och jag fick, mitt i värkar och allt, guida honom genom det hela, hehe.

Svar: Men fasen vad du är alla raka motsats! LYX! Hade gett allt för att kunna fickparkera och få in den vanan i ryggmärgen. Så många p-problem som hade blivit enklare då.
Pellespersonliga.se - Pelle Nilsson

Ida L

Efter många års tjat från min omgivning så tog jag körkort när jag var ca 22-23 år gammal. Körde typ 2 ggr direkt efter att det var kirrat och har sedan dess aldrig mer satt mig i förarsätet (är snart 27). Hatade allt med körning och hade en sådan jävla ångest inför- och under varje körlektion. DET var svårast. Var livrädd för att jag skulle ta kål på allt och alla när jag satt bakom ratten i mördarmaskinen.

Idag använder jag enbart körkortet till att peppa mig själv. Klarade jag av uppkörningen (och all annan skit som hör till) på första försöket så klarar jag allt...

... Förutom att diska direkt efter att jag ätit. Det klarar jag fan inte.

Svar: HAhaha! Word på disken! "Jag behöver inte diska den här müsliskålen nu" och så får man gno och gnida i minuter senare. Då hatar man sitt forna jag.
Pellespersonliga.se - Pelle Nilsson

Maria - Ett norrsken i Linköping

Vafan, jag har backat runt, kanske inte gathörn, men grindstolpen hemma hos föräldrarna så många gånger så det är nästan det enda som sitter i ryggmärgen. Fickparkera har jag ingen aning om hur man gör. Däremot tog jag körkort i Strömsund. Hett tips om det fortfarande går. En enkelriktad gata, ett trafikljus som typ aldrig är rött (förutom på min uppkörning såklart) och två rondeller. Hade fan knappt sett motorväg eller en dubbelfilig rondell innan jag flyttade neråt i Sverige 2007, men då hade jag ju körkortet redan. Att vara utan när det är avstånd till allt som är roligt sol 19åring går ju inte för sig! :P

Åse

Jag klarade teorin galant. Körde halkan och uppkörningen som privatist (körde bara någon lektion på bilskolan). På halkan fick jag köra med en ryss som hade köpt sitt körkort - bland det värsta jag varit med om. Jag är verkligen en usel bilförare. Körde upp fyra gånger. Sista fick jag fickparkera i uppförsbacke. Jag vet fortfarande inte var jag har bilen och skulle inte fickparkera för alla pengar i världen. Borde aldrig släppts ut på vägarna, men där är jag nu... Svårt att vara utan bil på landet med en liten hund som ska till veterinären stup i kvarten. I en drömvärld är jag ändå inte bilägare.

Svar: Kan man köpa körkort i Ryssland alltså? Det landet alltså, det bara växer och växer.... ;P Och ja, det är ju geografin som ständigt spelar in i bilägandet. Tyvärr.
Pellespersonliga.se - Pelle Nilsson

Marie

Jag tog körkort i höstas för jag tänkte "det är nog bra att ha" nu när en snart tar examen. Hade ingen att övningsköra med så jag körde bara med trafikskolan, dyrt som fan, och när jag klarade uppkörningen var jag fortfarande rädd bakom ratten. Sedan dess har jag kört cirka fem gånger eftersom bilen vi har gick sönder och nu är avställd. Så jag minns nog inte ens hur man kör, men körkort har jag!

Svar: MEN ÄNDÅ - duktigt som tog med hjälp av enbart körskola! Kudos!
Pellespersonliga.se - Pelle Nilsson

Anneli

Jag tog körkortet i gymnasiet, inte för att jag var intresserad av bilar eller behövde utan för att mamma var mest på det. Har inte riktigt minne av att jag ska ha haft särskilt svårt för något, men jag var liiiite försiktigare än nödvändigt. Växlade heller inte gärna upp i onödan, eller gasade, så när vi tränade i ett område så var det rondell - suuuuperkort 50 sträcka - rondell - suuuuperkort 50-sträcka (one has to love Stockholm) så jag tyckte att det var onödigt att växla upp och komma upp i 50 för jag skulle bara gasa och tvärnita för rondellen. Det tyckte inte de två första jag körde upp med. Men till mitt försvar höll kommunen med mig, för jag tror att 50-sträckorna är 30-sträckor i dagsläget, så jag var bara före min tid som insåg att det inte var hållbart ;)

Backa runt hörn var något jag trodde att jag ALDRIG skulle ha användning av men jag har använt det så otroligt många gånger. Jag har varit chockad över hur många gånger jag har använt det. Men jag kanske kör ovanligt mycket fel eller något sådant haha. Eller löser problem på ett krångligare sätt än nödvändigt?

Anneli

Och det här med poliser, oh god vad nojig jag har varit och är! När jag var 19-ish skulle jag plocka upp min kompis hos hens dåvarande partner, och jag upptäcker att det är en MC med varselvästbeklädd förare bakom mig mitt på blotta dagen. Den följde efter mig länge. Jag tänkte "näääe nu har jag brutit mot samtliga trafikregler i boken och hen kommer klippa sönder mitt körkort och jag kommer hamna i fängelse tänk om jag är full fast jag inte har druckit oh god var det verkligen mjölk i mjölkpaketet etc." men det var visst inte en polis eller en civilpolis utan bara en säkerhetsmedveten mc-förare som skulle hem och bodde på samma ställe som min kompis partner. Eller om man kör på natten och det är en bil som följer efter en lite för länge. Då är jag övertygad om att det är en mördare som ska följa efter mig och mörda mig på det kallblodigaste vis. En gång var det en lastbil som följt efter mig så länge att jag var en rondell från att ringa till mina föräldrar och säga att jag var förföljd. Dock tog hen en annan väg vid rondellen så jag överlevde och slapp störa mina föräldrar mitt i natten.

Jag, paranoid? Inte då!

Svar: JAAAA, den där bilisten som följer efter en i varenda sväng... då passerar livet i revy för mig. Fy fan.
Pellespersonliga.se - Pelle Nilsson

Ida | the sky under the sea

Började också köra då jag var 19 pga ointresse. Blev lite besviken då jag hade uppkörning inbokad veckan innan min 20-årsdag och körläraren säger att jag borde skjuta på det lite längre och övningsköra mer.... Jag ville ju ha kortet innan min 20-årsdag! Haha nä, tror det var lika bra att jag väntade en månad extra.
Ett år senare började brorsan med körkortet, och mamma påpekade flertalet gånger att han minsann var bättre på att köra. Tack mamma (Stfu, han har inte ens körkortet än)... haha.

Tänkte förresten på det där med att backa runt gathörn häromdagen, och att jag aldrig behövt göra det.

Ida | the sky under the sea

Började också köra då jag var 19 pga ointresse. Blev lite besviken då jag hade uppkörning inbokad veckan innan min 20-årsdag och körläraren säger att jag borde skjuta på det lite längre och övningsköra mer.... Jag ville ju ha kortet innan min 20-årsdag! Haha nä, tror det var lika bra att jag väntade en månad extra.
Ett år senare började brorsan med körkortet, och mamma påpekade flertalet gånger att han minsann var bättre på att köra. Tack mamma (Stfu, han har inte ens körkortet än)... haha.

Tänkte förresten på det där med att backa runt gathörn häromdagen, och att jag aldrig behövt göra det.

Svar: Haha, din mor låter som en riktigt reko kvinna! :D
Pellespersonliga.se - Pelle Nilsson

Linda

Haha, igenkänningsfaktor. Jag tog inte körkort förrän jag var 25 pga ointresse, studier och enorm ångest av att köra bil. Minns att jag på uppkörningen inte lyckades lägga i handbromsen (skulle testa bromsarna det första jag gjorde). Jag drog upp den och tryckte på gasen och blev väldigt förvånad när bilen började rulla. Inte kunde väl bromsen vara sönder på riktigt?? Jag inser att jag inte drog upp den tillräckligt och provar igen. Bilen börjar rulla. Men va?? Jag får dra upp bromsen ytterligare en gång innan den faktiskt fungerar. När denna pärs äntligen är över rullar vi långsamt iväg och jag får såklart motorstopp efter tre meter när jag ska svänga ut från parkeringen. Vid det här laget kände jag att jag redan var kuggad, vilket kanske gjorde att nerverna släppte och resten av uppkörningen gick galant och slutade med ett godkänt prov.

Efter det kände man sig som en fraud när man körde bil själv. "Jag har ju ett körkort i plånboken... men tänk om polisen stoppar mig och säger att det inte är giltigt?" Lite som när man är ny på jobbet och är rädd att någon ska komma på att man inte har en jävla aning om vad man håller på med.

Svar: Hahah! Jag kände som en "fraud" när jag fyllt 20 och gick på systemet. I många år!
Pellespersonliga.se - Pelle Nilsson

Georgios Spiridis

Fickparkeringen är något man inte lär ut på trafikskolorna. Varför , kan man fråga sig.Det kan bero på att de flesta kan ej fickparkera. Trafiklärarna menar jag.

Svar: Jag fick lära mig fickparkera och övade flera flera gånger. Fortfarande utan vidare resultat. :P
Pellespersonliga.se - Pelle Nilsson