Lucka 15 - michael jackson är död.

Det här inlägget är inte på skoj. Den legendariska sångaren Michael Jackson har dött bara femtio år gammal. Dödsorsaken sägs vara hjärtstillestånd och ska ha drabbat sångaren vid lunchtid, amerikansk tid.

Det är något här som jag verkligen inte kan begripa. Jag har lyssnat på den här mannens musik så länge jag kan minnas och så dör han bara så där, endast femtio år gammal. Förjävla sorgligt!

Läs mer HÄR och HÄR. Kom dock ihåg att de här källorna är från kvällspressen, så läs de med källkritiska ögon.
 
Publicerat: 26 juni 2009
Antal kommentarer: 216
Reflektioner: Under mina tio år som bloggare, så är det det här inlägget som genererat mest trafik till den här sajten. Jag tror det landade på 30 000 unika besökare eller något sådant. Och för mig, med den här skitbloggen, så var och är det skitmycket. 30 000! Det är fler än... 25000! Fick många negativa kommentarer också. Jag undrar varför jag fick så mycket träffar? Kan ha varit för att jag skrev om det riktigt tidigt på natten och på så sätt fick många Google-träffar? Jag vet inte alls. Men kul var det!
 
 

 
Det här var lucka femton av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR
Publicerat i: Julkalendern
Taggar: julkalendern, lucka 15, michael jackson

Lucka 14 - guess who's back!!!11ettelva

The Beach Boys, version yngre.

TJABA PEEPS! Jag har så mycket att berätta vad fan. Först av allt så vill jag ge en eloge till Danmark, som så enstående bra lyckas hålla en internetanslutning omöjlig för oss alla. Och för inte uppfunnit frimärksförsäljningen än.

Låt oss börja med gårdagen då vi såg vi The Beach Boys i gamla goa' Karlstad. En konsert som vi valde att värma upp med sju flaskor vin och för många jävla öl. Det var fan mer röj på oss än strandgubbarna själva. Det var en rolig spelning.

Medelåldern på publiken: 58 år.

En cool brutta vid namn Bea kom fram och berömde mig för min blogg. Kul som fan! Jag har fått ett par-tre busringningar, flertalet brev på posten och hundratals mejl av läsare, men aldrig någon som kommit fram och talat med mig i verkliga livet. Riktigt kul!

Synd bara att hon fick prata med den fulla, aningen ostadiga och urinnödiga Pelle...
 
Publicerat: 23 juli 2010
Antal kommentarer: 13
Reflektioner: Tog med det inlägget endast på grund av att läsar-Bea kom fram och hälsade. Jag blev så jävla stolt över det. Helt ärligt! Att min blogg från mitt lilla rum faktiskt nådde ut till folk kände så jävla coolt. Sen när väl Bea hade sagt "hej" så började jag få folk som kom fram titt som tätt och "berömde vad man gjorde" (urk). Sen dog det ut lika fort igen, haha!
 
 

 
Det här var lucka fjorton av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR
Publicerat i: Julkalendern
Taggar: Lucka 14, bea, julkalendern, känd pelle being känd

Lucka 13 - Do I make you pilsk?

Vaknade upp idag och hade fotofeeling. Det hela grundade sig i att jag svor över mina bilder runt om på nätet innan jag somnade igår. Jag ska inte släta över något, jag var faktiskt på jakt efter något schysst och nytt till Tinder. En app som varit jävligt sval i min telefon en längre tid nu, men som nu börjat göra sig hörd igen.
 
Alla mina selfies runt om i cyberspace innehåller mitt nylle prytt med en ful grimas. Alltid denna jävla grimas. Förr var det en försvarsmekanik att skyla... något. Eventuell fulhet kanske? "Ah mäh, jag ser ju inte ut så där, jag fular mig ju ser du väl" sa man och kom undan.
 
Men idag tog jag mig i jeanskragen och rustade köket för foto. Jag har ju trots allt baskunskaper och schysst teknik för att kunna komponera en helt okej bild. Och 156 foton blev det innan batteriet gav upp. Det var kul! Jävla jobbigt samtidigt, jag ville gärna bre på med ett Grinchen-flin. Fick till slut på fokusera på kattungar som mals ner i köttkvarn för att behålla allvaret.
 
DAGENS FRÅGA: vilken av bilderna nedan skulle bäst få dig på fall/make yo pilsk? Var snäll vad fan.
OBS! OBS! OBS! Här är endast oredigerade jpg-filer pga lat.
 
Jag kallar verken (vänster till höger, uppifrån och ned):
1. "Minnenas television"
2. Zup bro?
3. Sk8r b0i (stand in-bild till den jag först tänkte visa er, där huvan satt på huvudet)
4. Stående sovande/hästen
 
Har också förstått att jag bör skaffe ett nytt hårspray. Det ser flötigt ut.
 
 
Publicerat: 19 december 2015
Antal kommentarer: 10
Reflektioner: Det är ett av de fåtal blogginlägg som jag skrivit genom åren som kan få mig vakna upp på nätterna och undra vad fan jag postade det här för. Så jävla cringe!
 
 

 
Det här var lucka tretton av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR
Publicerat i: Julkalendern
Taggar: julkalendern, selfies

Lucka 12 - Klimax Wästberg speaking.

Igår när jag satt vid datorn så ville det inte sluta klia i snoken. "Jävla pollen" svor jag och försökte lindra kliandet med ett par handstrykningar över den nasala regionen. Varpå jag känner att anledningen till mina näsproblem är frippan som vuxit sig långt ned över ansiktet. Sist jag hade en sådan här lång lugg var i gymnasiet och man ville vara "indie".
 
Så jag gjorde vad var vettig individ gör vid ett sådant här tillfälle, jag förde lugghelvetet åt vardera sida av ansiktet. Något som senare visade sig vara den perfekta mittbenan. Plötsligt hade jag samma frisyr som han, Klimax, i Tre Kronor.
 
Självfallet dokumenterade jag det hela på Instagram (@personligapelle). 27 likes and counting. Min nästa profilbild på match.com, that's fo' sure.
 
 
Publicerat: 21 maj 2013
Antal kommentarer: 7
Reflektioner: Åtskillga Klimax-gardiner har uppstått sedan det här inlägget.
 
 

 
Det här var lucka tolv av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR
Publicerat i: Julkalendern
Taggar: julkalendern, lucka 12, tre kronor och den svenska synden

Lucka 11 - Nu säljer jag mina kalsonger.

Där vinet åker in, åker girigheten ut.

Vi kom att prata om roliga Blocket-annonser igår, mitt under ett par berusande timmar. Varpå jag kom på snilleblixten att man borde lägga ut sina använda underkläder och kanske tjäna en hacka på någon galen fetischists behov. Vi skrattade bort hela idén, som det skämt det var.

Men, och här kommer dagens bikt, när folket lämnat slottet så slog jag mig ned vid Blocket och plitade ihop några välvalda (och kanske inte så värst nyktra och helt korrekta) ord om mina fillingar.

Jag säljer nu mina kalsonger till alla som är
intresserade av spänning i vardagen.

Det här är inga kalsonger som helst, utan de här
har upplevt en hel del. Sen senaste tvättningen
har de varit med om långa promenader i ett kvavt
Närke, en svettig cykelfärd på dryga milen och en
mysig natts sömn.

Passformen är en välfungerande medium som klär in
skrevet väl. Sömmarna är delikat sydda och är inte
det minsta obekväma för din kropps mest
betydelsefulla delar.

HAHAHA! #nöjd


Blocket godkände inte min annons. #missnöjd

Nu åker jag på 30-årskalas! Hörs!
 
Publicerat: 2 juni 2012
Antal kommentarer: 9
Reflektioner: Det roliga med det här inlägget är att jag var rätt så seriös i mitt erbjudande. Still am! Maila mig på pelle@pellespersonliga.se!
 
 

 
Det här var lucka elva av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR
Publicerat i: Julkalendern
Taggar: julkalendern, lucka 11, säljer mina kalsonger till den som är intresserad

Lucka 10 - VIDEOBLOGG!

Okej, så det här kanske inte räknas in till kategorin "videoblogg", men det är en video på en blogg. Just det där med talande blogginlägg är något som jag förövrigt inte fattar vitsen med. Kan något vara så långt ifrån poängen med bloggandet? Nä, min röst spar jag till andra tillfällen, här horar jag bara ut mig själv i text och bild.

Hur som helst, här har ni ett videoklipp jag knåpat ihop under eftermiddagen. Det var kul att göra det! Kanske att det kommer fler klipp in the framtid.

Antagligen åker det ned snart igen, i och med att jag har tagit med en Lily-låt. Men några av er hinner kanske se i alla fall.

 
 
 
Publicerat: 20 augusti 2009
Antal kommentarer: 55
Reflektioner: Tänk, bara sju år senare så skulle jag och Ellen dra igång vår egna Youtube-kanal! "Tiden flyger iväg" och så vidare. 
 
 

 
Det här var lucka tio av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR
Publicerat i: Julkalendern
Taggar: julkalendern, lily allen, lucka 10

Lucka 9 - Den där skjortan.

Anna lämnade följande kommentar igår:

"[...] jag känner igen den där skjortan ;)"
 
Jag visste vad hon syftade på. Hon syftade på mitt signaturplagg. Hon syftade på min orange-gul-rutiga skjorta. Mitt "go to-plagg" när det klädkoden kräver att man ser någorlunda anständig ut. Låt mig visa exakt vad jag menar.
 
Way Out West, dag 3
 
Way Out West, dag 2
 
Kräftskivan
 
Peace & Love
 
Syrrans 30-årsfest i maj.
 
Från 30-årsfesten nu i helgen.
 
Vad kan man då dra för sluts av detta? Äger jag inga fler plagg? Jo. Är jag alltför betagen av min skjorta? Svar ja. Är den grym? Självklart.
 
Men hela den här skjorthistorien bottnar nog snarare i att jag hatar att handla kläder. Det är utan tvekan det mest outhärdliga och energidränerande man kan utsätta sig för. Jag föredrar att diska framför att handla kläder. Och det säger en hel jävla del.
 
Lite statistik: Jag har inte köpt en jacka på säkert fyra år, inte ägt en vinterjacka sedan 2006 och äger inte längre ett enda par jeans som inte varit tvillingens innan. Behöver jag skor så köper jag nya Converse online, eftersom jag vet vilken storlek jag har och har haft sedan första paret 2001.
 
När jag väl köper ett plagg, då jävlar ska det användas med andakt och vara med en länge. Här kör man inte med något slit-och-släng-beteende. Miljöhjälte, grönt beteende och så vidare. Hippie. Plus att skjorthelvetet här vad jävligt dyr (den kostade skjortan) så för att känna att man får valuta för pengarna, så glider den på under vissa, mer speciella, tillfällen.
 
Jag har sex med den på. Nä, det har jag inte, haha. Jag skojar bara. Först stryker jag den, sen manglar jag skiten och till slut lägger jag den i sitt personliga guldskrin. Sen sexar jag.
 
 
Publicerat: 24 september 2012
Antal kommentarer: 5
Reflektioner: Fun fact! Skänkte bort den där skjortan för bara någon månad sedan. Den betydde nog mer för mig än vad jag velat inse.
 
 

 
Det här var lucka nio av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR
Publicerat i: Julkalendern
Taggar: julkalendern, lucka 9, rör inte min skjorta!

Lucka 8 - Perfekta Instagram-bilder och Pelle som förstör.

Det här inlägget tar emot att skriva, men jag är så jävla irriterad och tänker häva ur mig all skit. Det är ju lite så internet fungerar. Tydligen. Att en lättar hjärtat för främlingar.
 
Ni vet *mediaprofil* - bloggare och mediamänniska? Jag gillar ju henne och hennes blogg och har gjort det i flera år nu. Faktiskt så mycket att jag tvingade mig själv att säga "hej" till hennes i somras (trots bakis som fan och flottig uppsyn) när hon var och jobbade på Popaganda.
 
I lördags så la *mediaprofil* upp en bild på sin Instagram när hon var på P3 Guld-galan i Göteborg. En bild med en printscreen över sin mobil och som föreställde en fejkad sms-konversation mellan henne och Veronica Maggio. Jag ska vara ärlig - trodde den var riktig. I en millisekund. Innan jag la ihop ett och ett och faktiskt kom på att den var på skoj.
 
Men ändå, jag kommenterade sagda Instagram-bild och skrev något i stil med (minns inte ordagrant eftersom jag tagit bort kommentaren, förklaring kommer nedan):
 
En kommentar som spelade på olika Maggio-titlar. En slags ordvitskommentar kan man säga. För att halva media-Sverige var i Göteborg och på vitskusten. Gillar egentligen inte ordvitshumor och skrev kommentaren på en handvänding och utan att tänka. Den blev rätt så oskyldig i mina ögon. Men det var ju dum jävlar visade det sig.
 
Så kom gårdagen och jag satt och kodade nya bloggen med *mediaprofil och hennes kompis* podcast i örat. Som bara är en av många podcast jag lyssnar på (behövde få säga det, kommer off lite stalker). Hon och hennes kompanjon börjar pratade om töntiga kommentarer på Instagram och att folk försöker vara roliga i *mediaprofilens* flöde för att... ja, inte fan vet jag - imponera? Och genast när de kom in på ämnet så förstod jag att hon skulle ta upp min ordvitskommentar.
 
Helt rätt. *mediaprofil* började sin raljant om hur "töntiga kommentar kan förstöra en hel Instagram-bild" och citerade också min kommentar (ish). Var på jag trycker på paus och lämnar följande kommentar på hennes blogg:
 
Efter att jag skickat i väg kommentaren så gick jag på toa och gjorde business. När jag är sedan var färdig på dass så återupptog jag lyssnandet. I tron om att raljerandet över min kommentar kanske skulle vara över. Raljerandet var inte över. *Mediaprofilens* egna ord, saxat:
 
Och det fortsätter en stund till. Rätt så argt.
 
Nu säger ju inte *mediaprofil* mitt namn någon gång, till hennes försvar. Men jag vet ju att jag är jag och att jag är den som man syftar på i podden. Försökte spela obrydd till en början (i min ensamhet) och se det roliga i monologen. Men efter ett tag så kom jag på mig själv med att vara stött. En känsla som sedan landande i det jag är nu - irriterad.
 
Vad har man för liv när en sådan här icke-kommentar på Instagram kan uppröra så? Ett jävla fantastiskt liv uppenbarligen. "Meanwhile in Syria...".
 
Jag har svårt att sätta mig in i vad som är så irriterande. På riktigt så fattar jag inte? Sen också att hennes vänner (tydligen) hör av sig och irriterar sig över samma kommentar - vad är det om? Då avhandlar man riktigt viktiga grejer. 
 
Det är inte fråga om någon revolutionerande/elak/hatisk kommentar på något vis, och den var inte skriven för att skada någon. Den var bara jävligt random och ihopknåpad i affekt. Och framförallt skriven på skoj, oavsett om det är med en humor som faller en i smaken eller inte.
 
Jag tackar mig själv varje jävla dag för att jag styrde av journalistplugget och hela "mediadrömmen". Tror jag har för lite intresse i upprätthåll en perfekt yta och är för ödmjuk för att klara av skiten.
 
Publicerat: 23 januari 2015
Antal kommentarer: 27
Reflektioner: Oooooh... saftiga grejer det här! Först och främst så har jag tagit bort alla länkar och censurerat namn. Ingen mening att röra upp något nytt (ni kan ju lätt googla fram vem det rör sig om). Men det här minns jag som om det vore igår. Jag blev så jävla lack när jag hörde podden, ni anar inte. Och det här inlägget plockades upp av många och gav så sjukt jävla mycket trafik till den här bloggen. Är inte bitter idag (var okej med allt redan dagen efter), men jag har faktiskt inte lyssnat på personens podd eller besökt hennes blogg så värst mycket efter detta. Något dog där och då tyvärr.
 
 

 
Det här var lucka åtta av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR
Publicerat i: Julkalendern
Taggar: Lucka 8, beef, bråk, julkalendern

Lucka 7 - Is this really you, sir?

Ser ni mitt passfoto? Det är alltså undertecknad på denna bild och jag ser förjävlig ut. Det var 2012, det var en tidig morgonen efter ett kvällsskift på donken och det var jag som hävde mig iväg till snutas för fixa ett nytt pass. Kortet den dagen blev så dåligt att jag, när jag såg skiten, inte fick mål i mun och kunde be om en omtagning.
 
Det ser inte ut som jag. Och ja - det brukar vara en sådan där löjlig grej som folk (läs: störiga) häver ur sig om sin egen ID-bild, jag vet. Men det här är inte jag. Eller det är jag, version slutkörd och... knarkig? Till och med mina vänner håller med.
 
Fö-öh-jäh-veh-lig. Jag tror att det var på Island eller i Spanien som någon medarbetare på flygplatsen till och med frågade om det verkligen var jag på bilden. Då är det illa.
 
Jag kom att se bilden igen eftersom jag upptäckte att passet går ut i februari, ett par dagar innan vi kommer hem från Thailand. Så då behöver jag traska iväg och kirra nytt. Så synd på en sådan fin bild.....
 
Publicerat: 26 maj 2016
Antal kommentarer: 1
Reflektioner: Egentligen blev jag LIVRÄDD när flygplatspersonalen började ifrågasätta äktheten i mitt pass. FYI!
 
 

 
Det här var lucka sju av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR
Publicerat i: Julkalendern
Taggar: Lucka 7, Vem har fulast passfoto? Vi tävlar!, julkalendern

Lucka 6 - Topp 10 barnprogram som aldrig borde ha visats på svensk tv.

Lillstrumpa & Syster Yster / Skrot-Nisse / Ika i rutan / Pippi Pelikan / Simpor & Grodfötter / Rädda Joppe / Vilse i pannkakan / Beppes godnattstund / Professor Baltazar / Fragglarna

Jessica fick mig att tänka på det klassiska barnprogrammet Lillstrumpa & Syster Yster förut och jag fick genast en ångestklump i magen. Precis som man fick när man var liten och det programmet kom på Bolibomba. Det är fan inte underhållning att behöva se på ett par talande sockor som sjunger vaggvisor för sin döda hund. Speciellt inte underhållning för barn!

Därför tog jag ångesten i akt och skapade listan ovan, "tio barnprogram som aldrig borde ha visats i svensk TV". Jag kan omöjligt ha varit själv om att tycka att vissa barnprogram var jävligt läskiga. Eller? Dum som man dessutom var så kollade man ju vidare på varje program. I brist på annat att göra antagligen.

Istället för att motivera valen ovan var för sig, så säger jag följande: barnprogram är inget att ha om de innehåller handdockor, läskigt vita pantomimare, östeuropeiska professorer, utklädda vuxna som rör sig runt barn och irriterande ungar med fula gosedjur. Folk blir skadade. Se bara på mig.

Är det något program jag glömt?
 
Publicerat: 11 april 2010
Antal kommentarer: 96
Reflektioner: Det här inägget minns jag, det var första gången som jag fick riktigt mycket reaktioner på något jag skrivit. Majoriteten höll också med om att gamla barnprogram verkligen var mardrömsmaterial. Vad fan var grejen med det?
 
 

 
Det här var lucka sex av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR
Publicerat i: Julkalendern
Taggar: barnprogram, julkalendern, lucka 6

Lucka 5 - It's Sutherland speaking.

Så igår sa en arbetskamrat, vi kan kalla henne "Calinne Mattsson", till mig att jag var lik Kiefer Sutherland. Ni vet, the alkisperiodare formerly known as huvudrollskaraktären Jack Bauer i serien 24.
 
Jag: "Va, nä? Han är ju typ femtio bast och alkoholist".
CM: "Jo, ni är jättelika!"
Jag: "Konstigt, jag tycker mest mina drag för tankarna till Brad Pitt".
 
Okej, det sista sa jag kanske inte. Men det betyder inte att det inte stämmer.
 
Saken fick bero och jag hoppades att mina eventuella släktdrag med The Lost Boys-vampyren (sämst film!) aldrig skulle komma på tal igen. Så kommer jag hem och får se följande på Facebook:
 
Människan hade gjort ett kollage för att "bevisa" sin poäng. Jag är fortfarande varken övertygad eller nöjd med analysen. Jag ser inte minsta likhet. Kanske att hårfästet är det samma. Munnarna våra är väl också lite lika. Och fascinationen av alkohol. Kiefer verkar ju inte direkt vara den som, liksom undertecknad, spottar i glaset.
 
Jag drog till med bästa möjliga comeback. Det knep jag alltid kör med när jag har för avsikt att fördärva någons liv/företag/självförtroende.
 
 
Publicerat: 10 november 2012
Antal kommentarer: 9
Reflektioner: Det här fick jag höra senast det var personalfest för ett par veckor sedan. Så... still true!?
 
 

 
Det här var lucka fem av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR
Publicerat i: Julkalendern
Taggar: Kiefer Sutherland, julkalendern, lucka 5

Lucka 4 - Utmaning: bröst

 
Vadå? Jag, lite att göra? Nej då.

Inlägg gjort med kärlek och respekt. Samt med inspiration från Lady Dahmer.
 
Publicerat: 25 maj 2013
Antal kommentarer: 30
Reflektioner: Alltså ja.... Pelle + penntricket + Lady Dahmer = sant
 
 

 
Det här var lucka fyra av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalender uckor - KLICKA HÄR
Publicerat i: Julkalendern
Taggar: julkalendern, lucka 4, pelle med bröst är en bra pelle, penntricket

Lucka 3 - Holy shit.

Så det kommer in en man på jobbet häromdagen och lånar toaletten. Han uträttar sina ärenden under en ganska lång tid, för att sedan stega ur dasset och komma fram till mig. Efter en viss tvekan så häver han ur sig "tack så hjärtligt för att jag fick låna toaletten".
 
"Självklart! Inga problem! Nöden har ingen lag.... bla bla bla" raljerade jag tillbaka. Being my awesome, jävligt trevliga, jag.
 
Varpå han plötsligt kontrar med: "Du vet att Jesus älskar dig, va?".
 
...
 
- "Ööööh... vad sa du?" frågar jag
- "Ja, du vet väl att Jesus älskar dig?"
- "Jaså, det gör han?"
- "Ja, han har hjälpt mig så otroligt mycket i mitt liv. Så tveka aldrig på Jesus"
- "A-ha, okej..."
 
Tiden stod fan still. Sällan har jag upplevt ett så krystat ögonblick som där och då. Denna man kände nog av vilket awkward scenario han skapat, för genast tackade han för sig, vände han på klacken och gick. Kvar stod jag och kände mig som en deltagare i Punk'd. Men så mindes jag att Ashton värvats till världshistoriens sämsta sitcom och insåg det verkliga i vad som skett.
 
Det var inte så att jag menade att vara otrevlig, folk får gärna tro på vad de vill. Men hoppet från samtalsämnet "tack för att jag fick bajsa här" (ja, han tog en "holy shit") till en predikan var... ja, oväntad. Milt sagt.
 
Sen fick jag vetat att han varit där dagen innan också och bara stirrat på folk. Alltså måste han (nu drar vi slutsatser här, folk) varit sektmedlem ute och letat potentiella offer till sin klan och fått syn på mig och tänkt "där har vi en karl med svagt psyke, honom ska jag ha".
 
Tji fick han! Här sitter en man med huvudet på skaft!
 
Men nu måste jag gå. Hare krishna på er!
 
Publicerat: 5 februari 2013
Antal kommentarer: 7
Reflektioner: Jag minns det här än idag, så jävla olustig man det här. Han spännande ögonen i mig och drog sin Jesus-vals. Fick riktiga vibbar av sektrekrytering.
 
 

 
Det här var lucka tre av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR
Publicerat i: Julkalendern
Taggar: holy shit, jesus is a friend of mine, lucka 3

Lucka 2 - Lär dig Pelle-tugget

Yo [jo-w] Hälsningsfras från ghettot, Bronx, New York, USA. Används i samband med möten med personer i ens bekantskapskrets. T.ex "Yo! Är du här, mother fucker?"

Mother fucker [madd-aer fack-aer] Skällsord (alt. kärleksförklaring) lånat från engelskan och översätts rakt av till "mammaknullare". Används sparsamt.

Det där var nästan roligt [die-t daer wahr naest-ahn ruoligt] Sarkastiskt uttryck som i grund och botten betyder något i stil med: "ditt skämt suger, din mamma är en åsna och din far är hennes slaktare!".

Ey [ejj] Uttryck som används för att tillkalla uppmärksamhet. T.ex "Ey! Lyssna på mig nu, aight!" Kan alt. användas i stället för "okej". T. ex "Jag pallar inte idag, ey!".

Aight [aaajiiijt] Ghetto-lingo för "förstått?". T.ex "Jo, nu suger du den, aight?!"

Päron [pae-ronn] Frukt eller stekar-Stockholmska för "förälder". Lever kvar i de djupaste skogarna av Närke.

Bitch [bitch] Bitch. T.ex "BITCH!".
 
Publicerat: 27 januari 2010
Antal kommentarer: 43
Reflektioner: Sjukt uppskattat blogginlägg back in the day! Inga märkvärdiga ord förvisso, men man I killed it with this one!
 
 

 
Det här var lucka två av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR
Publicerat i: Julkalendern
Taggar: julkalendern, lucka 2, lär dig pelle-tugget

Lucka 1 - Läderhud

Yo team!
Jag hinner nog slänga in ett inlägg till nu innan jag far till jobbet. Drog en repa med cykeln. Igen. Det går fortfarande prima och är fortfarande punkteringsfri (peppar, peppar). Jag såg så mycket människor vara utomhus på min lilla cykelrepa. Är folk inte på jobbet? Vad gör de här? Varför är inte jag på jobbet? Vad gör jag här? Jag hade liksom inget att dömma de för. De kanske jobbar skift liksom mig? Vad jag såg var ialla fall (utan att namnge någon):

Gamlingarna vid kyrkan - pensionärsparet vid kyrkan. Sveriges coolaste gamlingar, det vill jag lova. Störtsköna. Det låg och brände på sin hud vid sin husknut. Det såg ut som om de bar ett lätt lager av läder. Såg inte äkta ut. Men skönt, ack så skönt. De verkar nästan odödliga de där. Jag vill bli sådan när jag blir äldre.

Latot - En människa åkte med sin bil till brevlådan, stack ut handen, tog posten, backade bilen och körde upp till gården igen. Sveriges bästa dag och de kan inte gå de... vad är det, hundra meter, det är att gå. Jag hade gått vare sig det var snö, hagel, regn eller åska. Jag är för snål. Bilen drar som mest när man åker korta sträckor. Är som miljöovänligast också. Nej, ner med laton. Jag tror hon som körde är en sådan där "som känner efter för mycket jämt" och alltid är sjukskriven.

Grannen-grannen - Kvinnan med fräknar över hela kroppen hade till och med lunkat ut i solen, trots att det brukar stå henne emot. Hon satt i solen med sina utflugna och vuxna barn. De såg ut att ha det jävligt trevligt. Pappan stod och gjorde rent bilen.

Jag - cyklandes i t-tröja och utan att frysa (!!).

Coola paret som säljer sitt hus - Igår nämnde jag en husvisning här i närheten. De som äger detta übersnygga hus var ute på promenad. Han med en skitcool skjorta och fräna skjorts, hon med en fladdrig vit kjol och solhatt. Jag nickade mot dem och de vinkade. Trevliga människor. Jag vet vilka de är för deras hund blev påkörd förra sommaren. Han kom alltid hit när våra hundar löpte. Helt otroligt att han kände sånt på sådant avstånd. Men så var det. När han var ute och gick så var han dock inte ute efter våra jyckar utan någon annans. Stackas hund. Han var så ful. 

Nä, det går inte in i mitt huvud att det bara är april. Nu upplever jag landsbygden när den är som bäst. Vi hörs ikväll, allihopa. Hej.
 
Publicerat: 21 april 2008
Antal kommentarer: 3
Reflektioner: Jag hade lika svårt att stava till "döma" då som nu. Och så har Pelle varit awesome on the internet since 2008. Fast varför började jag varje inlägg med "Yo team"? Det kliar i ögonen att se!
 
 

 
Det här var lucka ett av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR
Publicerat i: Julkalendern
Taggar: Läderhud, julkalendern, lucka 1