Jag kikade in på YouTube igår och hittade den här låten ovan. Den är fan som tagen, om än något på skoj kanske, rakt ur min hjärna. Var tar alla bra TV-serier vägen? Ni vet, de serier som bara får en-två säsonger och är så jävla bra att man inte kan begripa varför de lades ned?

Istället får serier som fucking jävla Two and a Half Men överleva i ett årtionde...

Deadwood, My So-Called Life, Veronica Mars, Arrested Development, Pushing Daisies, Firefly, Freaks & Geeks, Twin Peaks, Mitt Liv Som Död, The Comeback och alla andra kvalitétsserier - vila i frid. Typ.

Nu ska jag tvätta av mig lite nördighet. Med stålull.

Har någon här sett 30 Rock? Jag köpte andra säsongen här om dagen och har knarkat skiten i två dygn nu. Det här så jävla bra, ett rent mästerverk! Utan tvekan en av världens roligaste TV-serier. Efter Arrested Development så klart. Inget klår Arrested Development.

Kolla bara på det här! HAHAHAHAHAHAHA!

Hur som helst så har jag planer på att gifta mig med Tina Fey. Ganska snart. Hon bör ha sett mina SMS vid det här laget.

För er som inte har någon aning om vad vare sig Arrested Development eller 30 Rock är för något: asså bah, såååg ni senaste Grey's Anatomy? Azzåh jah ba' döööööör!

Host.

Kolla vem som fick hem tredje säsongen av Dexter idag. Sex dagar innan releasen!!!!11ett Jepp, jag har det privilegiet, jag får DVD-boxar före alla andra.

*NöJdh kiLLeH*

Inte för att jag är sponsrad på något vis, men vill man köpa boxen så finns den på CDON. En hemsida som har både prisvärda produkter, snabb leverans och en oerhört tillmötesgående kundservice!

Som sagt, inte sponsrad. Inte ett dugg.

CDON!

Ikväll är det premiär för tredje säsongen av True Blood. I USA. SVT väljer att vänta till februari nästa år innan de kickar igång serien igen. Alltså ungefär åtta månader.

Nästan en hel graviditet.

Det här är en av de få gångerna som jag känner att jag inte pallar att vänta på att en serie ska komma tillbaka på svensk TV. Så jag tänkte streama röven av mig. Jag och even Steven funderar på att ha det som ursäkt för att hänga med varandra, att se på ett nytt avsnitt vampyrsex i början av veckan.

Det är svårt att umgås utan TV. Hur fan gjorde folk förr?

Hoppas det regnar varje måndag. Så man slipper känna sig nördig.

KOLLA INTE PÅ KLIPPET OM DITT LIV HÄNGER PÅ EN SPOILER!

Min dag har sugit så jävla mycket apkuk! Den har innehållit både Sveriges längsta arbetspass och idiotiska människor. Tackar fan för skatteåterbäring, Statoil och Glee. När jag klev ut från jobbet så stack jag till macken, köpte på mig det fettigaste jag kunde hitta, cyklade hem fort som fan och slog på säsongsfinalen Glee.

Sicket avsnittet dårå! Och musiken! Mitt arma gubbrockshjärta dunkar hårt för bandet som influerade finalavsnittet [spoilerfri Spotify-länk, klicka fo i helvede!]

Jag gillar Glee som fan! Det är nog den mest nyskapande TV-serien på flera år! Musiken är förjävla bra dessutom, med låtar av bland andra Bruce Springsteen, Kiss, The Beatles, Beck, Bill Withers och så vidare. Det går inte annat än att digga't!

Poängen här: fett och Glee, det är bra skit för humöret!

Efter att ha postat inlägget med Katrin Zytomierska och hennes köp av Six Feet Under, så var det ett par av er som undrade hur det stod till med min maniska sida av serien. En sida som jag glatt visade upp för ett par veckor sen.

Jag ska var ärlig mot er, mates! Dagtid; stereon glöder av soundtracklyssnade. Kvällstid; man somnar bäst efter två avsnitt med Ruth Fisher. Ikväll går jag in i säsong fem igen och förbereder varenda jävla nerv på vad som komma skall.

Intervention någon?
Hjälp.

När syrran fyllde tjugofem för ett par år sedan så gav jag henne samtliga filmer ur Terror på Elm Street-serien. Den sommaren gick åt till att se rollkaraktär efter rollkaraktär bli styckad av Freddy Kreugers köttknivsprydda handske. Vi blev ganska besatta av skiten, ja.

Jag tror förresten att jag skulle bli en grym Freddy Kreuger. Eller åtminstone hans medarbetare. Väntar med spänning på hans mejlsvar (mejladress: kreugelicious@elmstreet.com).

Poäng: besöker västkusten till helgen, vi avbryter Lisebergsbesöket för att se nyinspelningen av Terror på Elm Street. Nöjespark, öl och bio i Göteborg, det blir sweet!

Jag har undrat över en sak ett tag nu. I förrförra avsnittet av True Blood så nuppade Jessica med sin människodude. Hon fick lite ont för att det var första gången och allt det där joxet.

Sen var de båda på det igen och skulle göka. Var på hon utbrister att "mödomshinnan har vuxit tillbaka, OMG!! Jag kommer vara en oskuld för resten av livet, WTF?! LOL!". Vampyrer är tydligen självläkande i True Blood.

Är det bara jag som fattat fel eller har man inte sedan länge fastslagit att mödomshinnan inte är någon hinna? Utan bara någon ortodox kvarleva från 1800-talet.

Nåväl. Själv har jag en mödomshinna i näsan som vägrar ge med sig.

Så jag såg filmen Mulan här om dagen. Ja, jag vet - "barndomen ringde, den vill ha sin filmsmak tillbaka". Filmen sög och jag mindes den bättre än vad jag trodde att jag skulle göra. Skiten kom ju ändå när man var tio bast. Vilket är ungefär för åtta år sedan nu.

Host!

Det som överraskade mig mest var att jag kunde låten som rullade i eftertexterna, True To Your Heart (klippet ovan). Pelle tio år talar nu, stort fan av Rix FM. "Vem fan sjunger? Jag känner igen Stevie Wonder, men vem är den andra?" sa jag. Google berättade för mig att det var pojkbandet 98 Degrees och att frontmannen var Nick Lachey. Coolt! Jag som enbart trodde han var känd för att en gång i tiden varit gift med IQ Kvastskaft (också mer känd som Jessica Simpson).

Videon gör ont att kolla på, försök se på den utan att stoppa en gaffel i ögat.

Dessutom börjar jag tro att jag inte går till frisören för att jag har en undermedveten längtan att ha Stevie frisyr. Men vem vill inte, den är bra jävla cool!

Tillåt mig få gnälla om världshistoriens minst viktiga ämne.

Varför envisas TV4 med att köpa in TV-serier? Leker de kapplöpning med Kanal 5 och köper in skiten bara för att jävlas? Allt för sedan visa en säsong och dumpa resten på systerkanalerna eller lägga det på en annan tid. För ni förstår, om ett program inte direkt kommer upp i samma tittarsiffror som Äntligen hemma eller Beck-filmernas, då är det bara att flytta på skiten hej vilt! Nedan ser ni några exempel på TV4's hantering av TV-serier.

Alias - Visades först på tisdagskvällarnas bästa sändningstid och slutade sin tid med att visas nattetid på diverse olika veckodagar.

Lost - Var fan håller Lost egentligen hus? Säsong ett visades klockan nio på onsdagar, säsong två flyttades fram till klockan tio och nu drar serien el i TV400's kontrollrum. Om jag inte missminner mig.

Heroes - Har upplevt samma öde Lost.

Glee - Nästa serie att bli sönderstyckad av TV4's okunskap. Visades till en början klockan nio på torsdagskvällarna. Schemalades sen, utan förvarning, en timma tidigare mitt i säsongen. Då för att ge plats åt Made in Sweden. Kommer från och med 2 maj att visas på söndagar mellan klockan sex och sju på kvällen.

Summa av bullkryddan: är det inte jävligt onödigt av TV4 att alltid envisas med att köpa in hitserier? Speciellt när de ändå får kliva åt sidan efter en säsong åt program som Sveriges värsta bilförare och allt vad fan det nu heter. Låt SVT och Kanal 5 kirra biffen istället.

Dagens I-landsgnäll slutar nu. Dags att dra till jobbet. I eftermiddag är det jag som tar mig igenom era kommentarer, ey!

Att det fan i mig alltid ska vara något man skäms för här i livet. Är det inte ett par favoritkalsonger som är rosa, så är det att man äter pannkaka med ketchup. Just nu skäms jag över att gillar jag Glee. Som fan. Jag tycker det är så in i helvete klockrent.

Det som känns jobbigast med att gilla Glee, det är att det är en sådan jävla konstrast mot de TV-serier jag vanligtvis brukar gilla. Samtidigt som det inte är det. Innan serien ens börjat visats i Sverige så trodde jag det var ännu en idiotisk serie likt Ugly Betty, Samantha Who? och allt vad den där skiten heter. Framför allt trodde jag det var något High School Musicial-liknande bajs (som jag föraktar utan att ha sett en enda scen). Men det var det inte.

Glee är inget annat mer än sylvasst manus (så sylvasst som det kan bli på Fox), förlöjligande av stereotyper och grym jävla musik. Mitt ständigt dunkade gubbrockshjärta får stillestånd när det hör covers på The Beatles, Queen, The Rolling Stones, Van Halen, The Police, The Pretenders, John Lennon, Journey och så vidare och så vidare.

Sen sjunger de en hel del skit också.

PJOO! Det är gött att vara ärlig. Bajs. Ha ni sett Glee ällä azzåh likzhom hallÅh!?

Lillstrumpa & Syster Yster / Skrot-Nisse / Ika i rutan / Pippi Pelikan / Simpor & Grodfötter / Rädda Joppe / Vilse i pannkakan / Beppes godnattstund / Professor Baltazar / Fragglarna

Jessica fick mig att tänka på det klassiska barnprogrammet Lillstrumpa & Syster Yster förut och jag fick genast en ångestklump i magen. Precis som man fick när man var liten och det programmet kom på Bolibomba. Det är fan inte underhållning att behöva se på ett par talande sockor som sjunger vaggvisor för sin döda hund. Speciellt inte underhållning för barn!

Därför tog jag ångesten i akt och skapade listan ovan, "tio barnprogram som aldrig borde ha visats i svensk TV". Jag kan omöjligt ha varit själv om att tycka att vissa barnprogram var jävligt läskiga. Eller? Dum som man dessutom var så kollade man ju vidare på varje program. I brist på annat att göra antagligen.

Istället för att motivera valen ovan var för sig, så säger jag följande: barnprogram är inget att ha om de innehåller handdockor, läskigt vita pantomimare, östeuropeiska professorer, utklädda vuxna som rör sig runt barn och irriterande ungar med fula gosedjur. Folk blir skadade. Se bara på mig.

Är det något program jag glömt?

Så här om dagen så köpte jag den avslutande filmen i Millennium-triologin. Mest för att ha den i min samling tillsammans med de andra två filmerna. Precis nyss så drog jag av plasten runt fodralet och fick syn på rubriken "exklusivt material". Utropstecken. Detta exklusiva material(!) bestod av två trailer. Och sen inget mer.

Inget. Mer.

Är det bara jag eller känns inte utropstecknet jävligt ohyfsat? Speciellt när det kommer till några futtiga trailers som går att finna på YouTube. Som om köparen är dum i huvudet och ska tänka: "Wow! Vilken TUR att jag köpte den här DVD:n, så att jag fick med det exklusiva materialet! Utropstecken!".

Tss...

Jag har haft en enda sak på huvudet hela dagen. En endaste sak. Jag vet att jag beter mig pubertalt med allt mitt jävla tjat om Six Feet Under, men det är på riktigt det enda jag tänkt på. Jag är sjutton bast igen.

Hela dagen började med det smarta draget att se på seriens allra sista avsnitt en timma innan jobbet satte igång. Hela jobbpasset kände jag mig avtrubbad av jag-vet-inte-vad-för-jävla-känslor. Och det är det som irriterar mig mest, att jag inte förstår varför jag blir så påverkad av en jävla TV-serie. Höjden av irrationellt beteende. AAARGH!

Nästan varenda en av recensionerna på IMDb, rörande just Six Feet Under, säger samma sak - att det inte går att sätta fingret på exakt vad som gör serien bra. Många skriver också att serien gett de en ny syn på livet. Jag vet inte om jag vill sträcka mig riktigt så långt, för mig handlar det nog snarare om seriens förmåga att dra in en i handlingen. Det är lite som att läsa en jävligt bra bok, ni vet? Man blir lätt en av karaktärerna. En osynlig Fisher-brorsa i detta fall. Något som suger rejält när det kommer till sista säsongens fyra sista avsnitt.

Jag svamlar, jag vet. Se Six Feet Under! Ta det från en som vet, det är bra! Det är precis lika jävla bra idag som det var för fem år sedan. Handligen, rollsättningen, miljön, sorgen, döden... jag får orgasm bara av att tänka på det.

Ett tips är också att, om ni inte har något liv (liksom en själv), att under fyra dagar maratonglo på säsong tre till fem. Sömnlösa nätter utlovas. Sista avsnittet får en att gå under, men det är det värt.

Nu är jag avnördifierad. Imorgon blir jag normal igen. Inget mer snack om TV-serier. För denna vecka. Kattbilder utlovas.