Rubriken kan vara en överdrift, ja. Så jag kom inte in på mitt förstahandsval, utan fick reservplats 81461651616512. På mitt andra-, tredje-, och fjärdehandsval så fick jag sketabra reservplatser, så jag kommer garanterat in på något av de programmen.

Varför ska det förresten vara så svårt att komma in i Göteborg för? Mina betyg pallar Stockholm, Södertörn, Karlstad, Örebro, Linköping och så vidare. Men så fort det kommer till gamla goa' Göteborg så suger tydligen mitt snitt något så ofantligt jävla mycket.

Kanske man istället borde ägna ett par år åt att jobba och lägga pluggandet lite på is? Kanske skaffa familj? Och fixa lån till en schysst Volvo? Vara otrogen och genomgå skilsmässa? Sån't där som vanliga vuxna gör.

Plugga hinner man när man är död, har man ju hört...

Jag kom precis på att jag det är mindre än tre veckor kvar tills ansökningarna till höstens universitetsstudier kickar igång och bara nio veckor kvar tills allt stänger igen. Jag vet inte vad jag vill plugga, men jag vet att jag vill plugga. Därför blev dagens uppdrag följande: att sålla bland katalogerna efter de städer jag skulle kunna tänka mig plugga i. Jag fick fyra kataloger kvar. Nu slutar jag upp i antingen Linköping/Norrköping (igen), Örebro, Karlstad eller Göteborg.

Hur gjorde jag mina val, kanske du undrar? Lätt. Jag valde efter de villiga öldrickarna som jag vet befinner sig i respektive stad.

PRE-SKÅL!

Så jag fick för mig att beställa hem lite programkataloger från diverse olika högskolor förut. Detta projekt slutade upp i en två timmar lång surfjakt. Hur kommer det sig att det är lättare att hitta respektive skolas Twitter eller studentbloggar, än vad det är att hitta formuläret för katalogsbeställningen?

Just snygg priotering.

Gräver man långt in i köksskåpen så hittar man de mest bisarra saker. Som det här på bilden ovan,  ett syslöjdsresultat. Ett snart sju år gammalt syslöjdsresultat.

Ålderskomplex - check!

Vad som förvånar mig mest är att jag, trots mitt hat gentemot båda slöjdämnena, ändå fick till ett jävligt bra slutresultat. Jag är nästan lite stolt. Funderar på att rama in min gula hund. Efter att jag klippt bort det oproportionerligt stora tuggbenet, det vill säga.

Bild till för utfyllning. Jävligt estetisk.

Hur har ni lärt er skriva uppsatser? Jag måste fan fråga det, för nu har jag suttit med dessa jävla essäer igen som jag ska opponera på. Har folk svårt att fatta anvisningar till uppgifter tro? Är det schvänskann som inte går in? Tills nyligen hade vi en miniuppgift på 8000 tecken (med blanksteg), som skulle vara skriven med Times New Roman, 1,5 radavstånd och alla andra de där vanliga reglerna.

Istället får jag börja plöja igenom en text på 13 000 tecken (utan blanksteg), skriven lite hejvilt med både Arial, Helvetica och Times New Roman. Dessutom syns inga spår av vare sig styckindelning, radavstånd, källhänvisningar eller användande av rättstavningsprogram.

Rätta mig om jag har fel, men visst fan är inte det acceptabelt på universitetnivå? Att göra helt tvärtemot de anvisningar man fått? Jävla nötter.

Det förvånande mig att de inte använt sig av några ClipArt-bilder, det hade varit toppen på laxklotet.

Tredje gången jag börjar med det här inlägget nu.

Spanks för alla kommentarer i förra inlägget, hörrni! Jävligt skönt att vakna upp till alla de orden. Jag beslöt mig ganska fort att skita i bloggen igår. Dels för att jag var trött, men mest för att jag lärt mig av mina misstag. Sist jag fick "dåliga nyheter" så basunerade jag ut precis hur jag kände och mådde. Det var ungefär då som jag begrep att folk faktiskt läste min blogg. Telefonen gick varm, jag fick flertalet mejl och 245424 kommentarer. Ett ganska ärligt inlägg visst, men dock bara för stunden. Jag är ingen negativ individ som mår pissigt en längre tid, så jag förtjänade verkligen inte den uppmärksamhet inlägget kom med. Tvärtom snarare, jag är besviken i max ett dygn och sen så ser jag det hela med lite perspektiv. För det är fan det som behövs - perspektiv. Att inte komma in på den universitetsutbildning man önskar, och som i Sverige dessutom är gratis, det är fan som att gnälla över att inte kunna skita guld.

I-landsproblem numero uno alltså.

Men visst blev jag besviken igår, det blev jag. Inte bara för att jag inte kom in just i Göteborg, utan också för att en chans att flytta hemifrån rycktes undan med en fingerknäppning. Jag hatar att bo hemma. Inte för att jag vantrivs, utan för att känner mig dum i huvudet och faktiskt lite i vägen. Helt i jävla onödan. Något som jag tror päronen känner på sig tror jag, för morsan kom och pratade med mig igår. Förklarade att det var lungt, att jag ska ta plugget ett halvår i taget och att det inte är någon idé att gnälla och grubbla över flytt så som det är nu. Och så länge jag får mindre än tio schemalagda jobbtimmar i månaden och inte har jag något plugg att förlita mig på, så antar jag att jag hon har en poäng. Jag mådde faktiskt avsevärt mycket bättre efter vårat samtal.

Men nu har jag också Södertörns högskola som ett ess i rockärmen, inte att förglömma. Vi får se hur det går, ey. Kanske att det är helt okej att plugga i Stockholms-traken också, vem vet? Dessutom så spelar inte högskoleprovsresultatet lika stor roll i antagningen till den utbildningen. Gudarna (Hades och Tor) ska veta att jag gillar att plugga, men det där jävla högskoleprovet kommer jag fan aldrig bli klok på.

Den som lever får se.

Jag har fått för många jävla frågor angående min nuvarande pluggsituation. Jag kan säkert lägga ihop kommentarerna och mejlen till ett par hundra frågor. Kan vara för att det enda jag skrivit om, sorgligt nog, de senaste två veckor är just skolan. Jag har inget liv. Jag sover, pluggar och jobbar - lev med det.

För att klara upp ett par saker, låt mig svara på de vanligast förekommande frågorna. Ni kan ju låtsas vara intresserade om ni känner för det.

Vad pluggar du nu?
Just nu pluggar jag två universitetskurser på distans, en psykologikurs och en litteraturkurs. Den förstnämnda är färdig vid slutet av november och den andra tar slut i januari. Anledningen till att jag sökte dessa var för att komma upp i 60 högskolepoäng (hp), som är det antal poäng man behöver ha inläst för att komma in på journalistlinjen. Till en början skulle jag bara läsa psykologikursen, men la till den andra kursen så att jag kunde få studiebidrag. Detta gjorde jag då mitt jobb drog ned mina timmar per månad.

Vad har du pluggat?
I gymnasiet gick jag hotell- och restaurangprogrammet, något som jag ångrar nu riktigt jävla rejält. Min hjärna och min framtid hade mått bättre av en teoretisk linje.

När det kommer till universitetstiden så har jag läst en termin på "Kultur, samhälle och mediagestaltning" (KSM) i Norrköping. Ett program som var tänkt att jag skulle läsa i tre år. Men det var inget jag tyckte kändes speciellt bra. Tvärtom så tyckte jag det var flummigt och för mycket kultur. Så jag hoppade av och började på en statsvetenskapskurs i Linköping som jag tog mig an för att ha något att göra i en termin. Den kursen är än så länge den värsta kurs jag läst - rent pluggmässigt. Kolossala mängder text att läsa och svåra tentor.

Kuggade en tenta två gånger och kom bara upp 54 hp vid årets slut (KSM + Stat tillsammans), vilket blev anledningen till att jag sökte distanskurserna jag nämnde ovan.

Varför högskoleprovet?
Ett högt högskoleprovsresultat ger bättre chans att komma in på det man vill. Själv vill jag helst av allt gå journalistprogrammet. Det är ingen fast gräns satt för högskoleprovsresultatet, men efter att jag sökt i höstas så fick jag som svar att jag "måste ha 60 hp inläst och att mitt resultat från högskoleprovet var för lågt". Detta jämfört med övriga sökande, antar jag. Men som sagt, någon fast gräns för högskoleprovsresultat finns inte.

Varför pluggar du inte upp gymnasiebetygen istället?
Jag kan inte! Alla teoretiska ämnen från gymnasiet lämnade jag med toppbetyg. De fyra "G:na" jag har i slutbetyget är på ämnen som "Varmkök A", "Bageri B" eller vad för skit man nu pluggar på hotell- och restaurang. Inte en chans i världen att jag ger mig på de igen, om det nu vore så att jag skulle få chansen.

Vad vill du göra?
Jag vill bli journalist. Ett oerhört populärt program som är svinsvårt pricka in sig på (speciellt om man suger röv på högskoleprovet) och som har en arbetsmarknad som är lika med noll. Ungefär. Men finns något man verkligen vill göra, så ska inte arbetsmarknaden spela någon vidare roll. Sen får vi se hur det går med den här planen att få plugga till journalist. Just nu känner jag mig vilsen i universitetsdjungeln.


Till alla er som bara läser de här raderna längt ned; allt bra med er? Hade ni en fin söndag? Duschat något?

Har precis rättat mitt högskoleprov från tidigare idag. Eller ja, vissa av svaren hade jag bara i huvudet, men jag är i stort sett säker på att jag mindes samtliga rätt. Och jag söö-ööh-ööh-g! Fan vad dålig jag var! Speciellt på mattedelen. Men ey, ingen överraskning där inte.

Något annat jag kommit till insikt med är att jag antaligen inte kommer in på någon journalistutbildning nu till våren heller. Hur kan det vara så svårt? Vem vill bli journalist egentligen? Bara nollor. Som mig. Ska fan starta ett journalistplugg för sopigt folk som suger på högskoleprovet. Det är kriterierna för att komma in på min skola - ha 0,7 eller mindre på högskoleprovet.

Kan inte Göteborgs universtet och/eller Södertörns högskola (universitet?) bara lyssna till folk som vädjar om en plats? SNÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLLAH! JAAAAG ÄR DESPERAAAAAAAT! VILL INTE BOO HEEEMMAAAAH MEEER!

Förväntat gensvar: negativt.

Morgondagens packning till högskoleprovet:
- Snickarpenna (i brist på blyertspennor).
- Kniv för att kunna vässa min snickarpenna.
- Ett halvt sudd från 1999.
- VISA-kort för att kunna köpa kaffe. Tror ni en skolkafeteria, som rustades senast 1976, tar kort?
- Legitimation för att kunna legga mig själv (kortet där är epic).

Det är allt som behövs egentligen!

Sitter och övar på gamla högskoleprov. Har gjort det i flera dagar nu och ändå, trots "stenhårt" (erhm) övande, så blir jag inte klokare på den här jävla mattedelen. Den är ologisk. Korkad rent ut av. Jag förstår inte, hur kan man göra så jävla idiotiska frågor? Kuggfrågor är det också, ta mig fan! Jag brukade gilla matte i gymnasiet, jag hade fan toppbetyg.

Men det här är fan inte matematik. Det är... det är... bara puckat! Den som skriver frågorna borde suga hästmule.

Just det, Egoinas morsa påminde mig om att jag borde ha en "årets blogg"-kategori också, under "Alternativo Awards"-grejen alltså. Det var tänkt så från början faktiskt, men jag glömde den. Har fixat det nu i alla fall, ey. Synd bara på de första femtio som kommenterade, hehe.

Jag har börjat med nästa tegelsten till psykologikursen, det är boken ovan på bild jag talar om. Visst likar den något som man får hemskickat av Jehovas vittnen?

"Med oss är alla lyckliga, vi tillåter till och med pedofili och berättar inte för någon".

Ganska intressant bok. Jävligt flummig, så som det lätt blir med psykologi. Bland annat går en övning (ja, det är övningar i den) ut på att analysera sitt pass- och/eller körkortsfoto. Ser du arg ut speglar det ditt verkliga jag. Tror jag. Jag förstod inte så bra. Sen skulle man testa och le åt främlingar och se vilka som ler tillbaka (enligt boken så skulle alla göra det).

Själv håller jag mig nog bara till läsandet. Men hey, om någon känner för att ha en psykologisk övning att blogga om, så säg till! En övning löd; "Fota dig naken och publicera det på nätet". Den ger jag till Gun. Ska bli kul att se resultatet, haha.

Söndagen skulle vara vilodagen, eller hur fan var det? Nu lever ju inte jag efter den visdomen, utan brukar vanligtvis få jobba röven av mig varje helg. Just idag skriver jag en essä om idyller i litterära sammanhang - som ska vara inlämnad 23 oktober. Jag vet inte vad jag går på just nu, men fan vad jag skulle vilja missbruka det jämt. Jag ska försöka bli klar med det här idag och lägga ifrån mig den en vecka, innan jag ser över det igen. Plus att jag kan ägna den veckan åt att råplugga gamla högskoleprov så att jag är redo till den 24:e.

Nu vet ni.

Ey, vad görs?

"Freeeeeeeedaaaaagsmyyyyyys...".

Fan, vad jag pluggat idag. Läst svinmycket, skrivit svinmycket och till och mer gjort klart seminariefrågorna inför nästa vecka. Detta för att vi drar till Stockholm på måndag och jag inte vill ha en massa plugg hängandes över mig.

Så jag klappar mig själv på axeln och tar en morot. Som för att hylla den plugghäst jag är.

GNÄÄ-ÄÄÄÄ-ÄÄÄÄH-GG!

Vad har ni för er ikväll?

Boken ovan, som egentligen är en avhandling tror jag, är den jag sitter begraven i just nu. Det hände något roligt förut när jag läste i den. Eller åtminstone jag tyckte det var jävligt kul. Det var så att författaren, Robert Kastenbaum, diskuterade någon metod som kan mäta rädsla för döden. När jag för tredje gången läst samma sak, så säger jag högt (jag talar ganska ofta högt när jag är själv, jag är läskig på så vis); "men vad fan, det här har jag ju läst flera gånger redan, aarhg"! Varpå jag, redan nästan rad, ser att han skriver:


Det var nästan, fast bara nästan, så att jag bad om ursäkt. Intressanta ordval för en avhandling dessutom.

Hur ser din relation till döden ut? Anledningen till att frågar är för att igår påbörjade studier på en psykologidelkurs som heter "Livet och döden". En kurs som kretsar kring tiden fram till döden. Alltså den tiden som vi människor vet något om, som vi känner till och som vi alla lever i just nu. Kursen syfte är att bidra till förståelse och kunskap om döden. Varför vår bild om döden den ut som den gör, varför så många av oss lider av dödsskräck och så vidare. Både små och stora frågor tas upp. Och tro mig, det är riktigt intressant.

Personligen tycker jag döden har ett dåligt rykte. Det kan låta okänsligt, som om jag tycker om när människor runt omkring avlider. Självfallet inte. Döden gör ont och skapar saknad. En saknad som i många fall aldrig går ur en. Döden kan lämna efter sig frågor som aldrig kan komma att bli besvarade. Döden kan skapa död.

Man vad det talas om allt för sällan är att döden är en del av livet. För det är det ju, döden är en del av allas våra liv. Jag kan inte minnas en enda gång att vi samtalat om döden under mina år i grundskola och gymnasium. Man är nära tjugo år när man tar studenten och så har man inte haft en enda skoltimma med prat om döden. Inte jag i alla fall. Hur kommer detta sig, vad är det egentligen vi undviker? Undviker vi det oundvikliga?

Samtal leder till förståelse. Ut med informationen, prata om döden, få in det i lektionstimmarna och låt eleverna prata. Det spekuleras ju ständigt om meningen med livet, vad hände med meningen med "döden"? Är det döden som är meningen med livet? Oerhört tunga frågor, jag vet. Ni behöver inte svara, absolut inte. Men jag tycker det är intressant hur vi alla kan frukta något som är vanligt egentligen.

Min relation till döden är att den är min drivkraft. Jag vill se saker innan jag dör. Jag vill uppleva saker innan jag dör. Jag vill lära känna folk innan jag dör. Se en film till innan jag dör. Få en karriär innan jag dör. Köpa hus innan jag dör. Döden är mitt sätt att få livet i rullning, så att jag inte står och trampar på samma ställe hela tiden. Sen är jag inte speciellt rädd för döden, det kan jag inte påstå. Jag hoppas jag inte upplever den än bara. För mitt eget livs skull.

Tillbaka till normalt bloggande inom kort. Var bara tvungen att få utlopp för mina tankar och funderingar.

Jag är så jävla sne idag. Sne på alla som kommer i min väg. Det var fan en pärs att sitta och hålla god min på seminariet. Ännu ett seminarium som lyckades med konststycket att bli svårare än vad det behövt vara. På den punkten saknar jag KSM som fan, att diskutera med intellektuellt jämlika människor. Nu håller jag bara käften, låter andra göra jobbet och känner mig korkad som inte kan alla ismer utantill.

Inte för att jag bryr mig om att göra lite eller inte, om två veckor är den är kursen slut. Jag vill ha sommarlov. Och jobb. Och den erkända tvångsmotionen.

Nu ska jag granska mina anteckningar från den här delkursens gång. Sen återkommer jag till er. Vad gör ni själva?

Varför ligger Blurs "Song 2" på topp tio-listan över mest spelade i Estland? På Spotify alltså. Den låten är väl ungefär femton år gammal? Inget fel med det, jag har lyssnat på den hela eftermiddagen. Forna DDR-Europa har väl kanske svårt att hänga med i normal musiktakt, precis som vanligt (förövrigt helt min fördom).

Nu har jag sökt nio program till hösten. Jag rangordnade valen efter vilka bloggare jag visste om i den stad som programmet låg i och som jag på så vis skulle tvinga festa med mig. Det krävs en fest för att bli min vän, förstår ni (självklart skojar jag är det bäst att tillägga, folk är ju lite pantade för att haja ironi). Jag sökte land och rike runt i jakt på schyssta journalistprogram. Helst vill jag nedåt i landet. Söderut. Mot solen.

Imorgon fixar jag bostadsköer och allt det där. Jag önskar allt sökande vore över. Ett heltidsjobb bara i sig bara det.

Jag unnade mig ett par hundralappar tentabelöning igår som jag sa. Hade ju planer på att uppdatera alla intresserad om läget (det vill säga ingen) om detta igår, men eftersom Johanna Blund slog till redan vid femslaget så sket jag i allt vad bloggande hette. Men idag går det bättre, på tal om bloggandet. Ska snart in och mucka lite bråk med Madde på hennes blogg. Såg att hon varit lite kaxig. Allt är snart som förr med andra ord, hehe.
Oh fan, det var ju en dödskalle på den vänstra tischan. Såg inte det förens nu. Haha, vad fan då! Jag såg bara busken (eller trädet?) högst upp och tyckte den var grym. Men skitsamma. Nu ska jag hitta svarta grymma loose fit-brallor så blir de här skitgrymma i sommar. Röda Converse-pjucks ska det bli också.

Marit Bergmans nya platta. Hon blir bara sämre för varje skiva som går. Även om alla är jävligt bra, så klår inget första plattan. Fast så är det ju med i stort sett alla artister. Annars, på tal om skivor, så längtar jag till sommarjobbet och lite skivlöning. Förr köpte jag säkert fem skivor i veckan. Nu blir det snarare en varannan månad. Tragiskt.

Gårdagens kap måste jag ändå tillägna den här DVD-boxen. Mad Men säsong 1, kostar bara 279 spänn på Åhléns. Visserligen bara 199 kronor på CDON, men vad fan - jag orkade inte vänta. Det här är tydligen nya mästarserien och den tog ju hem alla tunga priser både på Golden Globe- och Emmy-galan. Och för en gångs skull så köpte jag mig en box som jag inte sett innan ett dugg. Hoppas den är är så grym som alla säger.

Nu väntar jag på att True Blood och Mitt Så Kallade Liv ska komma på DVD. Men det lär väl aldrig ske i det här bajslandet.

Vad hittar ni på idag då?

"Delad glädje är sann glädje" heter det. För mig är det just nu nu "delad stress är sann glädje". Det känns skönt att till och med übernördarna (inget illa menad, en nörd är en bra och bildad människa) är lite stressade. Kommer inte vara någon rolig bloggare idag, därför att jag inte hinner helt enkelt. Dagen har gått åt till fyra timmar föreläsning och överläggning om essän.

Fan, vad jag önskar att det vore kvällen den 26:e mars och en vecka ledigt!

Vad händer för er del ikväll? Berätta något roligt annars väntar spöstraff. Hörs väl lite senare.

Uppdatering:
Det heter väl för fan inte "delad glädje är sann glädje", jag såg det precis nu. "Skadeglädjen är den sanna glädjen" antar jag att jag syftade på. Nåja.

Fick precis andningssvårigheter över allt plugg jag har att fixa innan tenta. Det är essäskrivande, det är seminarier, det är gamla tentan, det är läsning... Det gick så långt att jag började räkna antal sidor jag har att klara av (allt för att spä på den miserbla jag så gärna vill känna) . 250 plus 100 plus 200 plus 200 plus... oh fan, det var allt, "bara" 750 sidor. Varav 150 av dessa har jag klarat av igår och idag. Essän skriver vi dessutom i grupp och ska jobba med i helgen.

Jag vet inte riktigt var jag vill komma med det här inlägg, kanske att jag är den mesigaste tönt i stan' som gnäller av minsta lilla motstånd? Dessutom så får vi ju instuderingsfrågor inför tentan, vilket genast förenklar allting (förhoppningsvis, peppar peppar)!

Gnällogram slut.

Tentan avklarad och nu är schemafri ända till torsdag! Men då är jag i fucking Paris, vilket betyder att nästa dag jag sätter min fot på Linköpings universitet är tidigast på måndag om två veckor. Fast om jag inte minns fel så är det inte skoldag förens på torsdagen den veckan. I alla fall, allt pluggande inför nästa delkurs får vänta tills dess jag är hem i Sverige igen den 2 mars. Jag tänker inte ens ha ångest över skiten, inte så mycket som jag slitit de senaste tre veckorna. Plus att jag tror att delkurs tre, som börjar nu, blir betydligt lättare än den som var nu. Det enda negativa är en gruppessä. Jag hatar att skriva saker ihop med andra.

Tentan då, hur gick den? Fint. Åtminstone tror jag det. Jag har ägnat natten till att be till gudarna att fråga sex inte skulle komma. Gudarna löd ateist-Pelle och det blev en fråga jag hade hyfsat koll. När jag kollade mina anteckningar efteråt så hade jag fått med alla anteckningarna och plus att de anteckningarna var från boken vi skulle plugga på (jag googlade ju upp vissa svar, förstår ni). Och så länge jag inte missuppfattat engelskan så hoppas jag att jag klarar det. Ska jag vara ärlig så är jag lite osäker. Fast skitsamma - bara att göra omtentan i sådana fall!

Nog om pluggsnack, jag blir fan less på mig själv. Nu ska jag fortsätta min jakt på en ful presentationsbild (den jag har nu är ful, men inte tillräckligt), snart ska jag bada och raka mig och kvällen avslutas framför bloggen. Nördigt, men behövligt. Vad händer hos er?

Här boken jag läser just nu. Den är precis så intressant som den ser ut. Och jag är inte ironisk, för tycker den är jävligt intressant. Den hade dessutom hundra färre sidor än vad jag mindes. Snart har jag läst mig till svaret på en av tentafrågorna, men det tar en bra jävla tid. Ganska lätt engelska, men sidorna innehåller ju fan 2000 ord styck. Inga bilder är det heller, vilket kan ses som lite udda i filosofisammanhang (tycker jag åtminstone). Jag tror man skulle kunna lösa alla tentafrågor genom att slå upp i registret längst bak, men det vet det fan om jag vågar alltså. Tänk om man får något om bakfoten för att man missar en introduktion på ett kapitel eller något.

Oj, oj, det här inlägget började bra jävla intressant, aight?

Jag är inte vidare insatt i bloggvärlden idag, vad händer egentligen?

Det här är vad jag åstadkommit sedan sist jag skrev - för tre timmar sedan! Idag tar det emot att plugga. Inte för att jag inte vill (eller jo, kanske lite därför), utan för att det är helg. Plus att jag svarar på kommentarer så fort det trillar in en i mejlboxen. Jag är ett med helgen just nu, vilans goda dagar. Jag trodde jag kommit upp i en sida redan, men inte riktigt visade det sig. Inte lämnar jag biblioteket förens detta är avklarat. Kanske blir så att jag sitter här hela natten, hehe? Visste ni att av allt jag hade att göra, så har jag bara tentafrågorna och tentaböckerna kvar att klara av. Det vill säga efter den här essän, men den är bara på tre sidor. Jag tycker jag varit ganska produktiv. Speciellt som jag trodde att jag aldrig skulle klara av något av allt i början av kursen.

Någon som kan något om Platons feministprinciper förresten? Kan ju vara bra att höra efter, tänkte jag.

Kollade precis igenom essäföreskrifterna. Man skulle visst ha storlek 12 på texten. Det nya Word har ju storlek 11 förinställt. Plus att jag fick, om jag ville (klart jag vill) öka radavståndet också. Genast blev det lite mer utfyllt på pappret. På tal om just Word, visst är den nya versionen det sämsta på länge?

Oh, herre jävlar vilket törrt inlägget. Hoppas ni överlever det!

Yo, jag lever. Men det är knappt. Fick hem ännu en bok idag som jag beställt. Den var på trehundra sidor och på riktigt svår akademisk engelska. Det är den här, mina vänner, som vi ska tenta på. Jag kommer vara halvdöd när den här delkursen är slut och jag hoppas att nästa blir lite enklare. Utöver dessa trehundra sidor väntar 250 sidor ur Leviathan och 70 sidor Platon, seminariefrågor x 7, tio tenta frågor, tre sidor essä och alla dessa jävla föreläsningar som tar tid. Svårt att veta vilken ände man ska börja i. Men jag tror jag kör på Platon-seminariefrågorna och får den där jävla boken ur världen någon gång. Det rullar framåt, men det går bra sakta (fast egentligen ligger jag nog mycket bättre till än många i klassen - hörde en tjej säga att hon inte öppnat Platon-boken än. Smart brud!).

Nu vet ni vad jag har för mig ifall ni undrar var era svar är. Jag får helt enkelt priotera saker och ting.

Jag måste slänga in ett par rader mitt i pluggandet. "Leviathan" av Thomas Hobbes är en av de absolut coolaste böcker jag någonsin läst. För att vara från 1600-talet så förundras jag över hur sjukt jävla smart den här mannen måste ha varit. Redan på sin tid var han fan i mig ett geni.

Prova på det här själv:
- Tänk på två ställen, låt oss säga Paris och Stockholm, och tänk dig båda städerna samtidigt i skallen. Det går inte, det är en omöjlighet. Man knuffar alltid bort den ena bilden ur skallen.
- Föreställ dig det oändliga utan att avgränsa dig det minsta. Går inte heller!
- Försök räkna något, till exempel antalet tändstickor i en ask, utan att använda "ett, två, tre..." utan säga bara "ett" när du pekar på en sak. Detta påstår han inte är någon omöjlighet, utan ett sätt att visa på hur bra uppfinning språket är. Själv klarar jag att "räkna ett till tio" sen blir det jävligt konstigt.

Spännande skit, va? Den här boken är faktiskt inte så svårläst som jag trodde den skulle bli. Och hur jävla ballt är det inte med en blogg som lär ut lite filosofi så här en lördagseftermiddag? Alla pratar Ben & Jerry, Twilight och Benjamin Button - här slår jag till med självaste Hobbes. Nä, jag är jävligt cool faktiskt när jag tänker på det.

Förresten så har jag taggat ned mig ett par hekton nu angående bloggen. Den har blivit bättre. Aningen i alla fall. Men jag hann faktiskt göra en ny, jag får väl ha den som back up om de här jävla besökssiffrorna ordningar sig någon gång. Har ju fler kommentatörer än besökare, hehe. Något går inte ihop där va?