Mannen som bajsade för mycket (från utkast-arkivet, del 3)

Shoutout till Spiderchick
 
 
Oj, vad vi skrattar! Oj, vad vi tycker det är kul!
 
Seriöst fan, hade det här hänt mig, då hade jag övervägt att flytta. Jag brukar säga att om jag någon gång skulle uppleva ett inbrott, då hade jag vägrat bo kvar. Nu har jag förvisso inte upplevt detta (peppar, peppar)
 
 
EDIT: Haha, jag minns den här nyheten när det begav sig! Och jag står fortfarande vid det här inlägget - jag hade blivit SKITrädd (höhö). Undra om Markus Andersson, 25, någonsin fick svar på vem som lämnat presenten?
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: bajs, dret, kacka, körva, skit

Det fyra stegen i garderobsrensning.

Steg 1. "Fan vad den här skiten ser ut!"
Man har problem att överblicka vilka kläder man har, vad som fortfarande är värt att spara och garderobsdörren har inte kunnat stängas på fyra månader. Här väcks tanken på att en rensning kanske vore på sin plats.
 
Steg 2. "Nu gör jag det!"
Rätt som det så drar man tag i allt och slänger rubbet på golvet. The botten is nådd! Inte längre tänker man använda den t-shirt som man burit femton veckor i rad ("det är ju den som ligger närmst".....). En rensning är ett måste. I samma veva börjar man förstå att det här projektet kommer ta mycket längre tid än förväntat. 
 
Steg 3. "Ska jag verkligen skänka bort ALLT det här?!"
Fuck alla "bättre behövande" - den här skjortan köpte jag ju faktiskt 2008! Chansen (läs: risken) finns ju att jag kanske vill använda den i framtiden. FAKTISKT! Det blir ett evigt dividerande över kläders vara eller icke vara, något som tar minst lika lång tid som faktiskt vika och rensa alla kläder man är säker på att man vill spara.
 
Steg 4. "Aaaaaaaaaaaah!"
När allt som ska kasseras har rensats bort och det som ska sparas har fått sin plats, ja då känner man verkligen att "det här var värt det". Det kan ha tagit fem timmar, det kan ha varit en del ångest inblandat och någon tår kan ha runnit ner längst kinden medan man höll på - MEN DET VAR VÄRT DET! Min garderob är kategoriserad ned till minst söm och man vill inte annat än att beundrar sitt verk.
 
Då mår man bra!
 
 

Fotnot: allt ser rätt milt och "litet" ut på bilderna ser jag nu. Men det var alltså sådant jävla kaos. Fem kassar kläder åkte jag iväg och skänkte (allt syns inte på bilden).
Taggar: en rensad garderob är en bra garderob

Mitt Farmville.

Här om dagen fick jag "tillgång" (hehehehehe) till hela Super Mario Run-spelet på min telefon. Jag är hooked. Jag är din typiske Farmville-spelare från 2009. Jag samlar mynt i alla färger, jag köper hus till mina "toads" och jag har race mot folk runt om i världen.
 
Jag känner inte igen mig själv!
 
Jag spelade till och med en sväng på jjobbet. Och innan min arbetsmoral kom och slog mig i ansiktet, så hade jag inte ens reflekterat över att "det här kanske inte är det bästa att göra på arbetstid". Det är som knark! Jag har blivit en Mario-pundare. Det är snäppet värre än alla Candy Crush:are ute i landet.
 
Har jag inte lagt av till i nästa vecka - lägg in mig på avvänjningsklinik, tack!
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: Blir besatt av appar tio år efter alla andra

Filosoftimman.

Hmmm..................[tänker]
 
Om bruna bananer anses oätliga, är det då därför som vi eftersträvar solbränna?
 
Är inte glass egentligen ihopmixat slem? Och är i så fall den slemmige full i glass?

Om maskhål kan skapa genvägar i rumtiden, kan då hålrum skapa genvägar för mask?
 
Om 'frukt är godis', är då de bruna bananerna choklad?
 
Jag tänker mycket på banan, alltså är jag k*t som f*n.....!
 
 
Mvh
Filosofen
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: jag vet inte vad det här inlägget var.............

8 gånger då barn sagt riktigt läskiga saker (från utkast-arkivet, del 1).

Barn kan vara för roliga, för gulliga och för ärliga på en och samma gång. Inga uttalade ord är så ärliga som de som kommer från en munnen på ett barn. Därför blir det extra läskigt när våra änglar häver ur sig oväntade meningar som får en att rysa längs hela ryggraden.
 
Här är listan över de 8 läskigaste meningarna som sagts av barn.
 
Min dotter och jag var ensam hemma en förmiddag när jag plötsligt hör hur hon börjar gråta inne i vardagsrummet.
- "Men vad är det hjärtat?" frågade jag.
- "Jag vill inte att du ska dö, mamma" snyftade min dotter till svars.
- "Men gumman, vem har sagt att jag ska dö?".
- "Mannen som försvinner genom väggen".
~ Sally
 
 
Min tioåring var hemma sjuk en längre tid förra året.
- "Pappa, tanten bakom dig säger att aldrig kommer bli frisk. Stämmer det?".
Vi var ensamma hemma.
~ Peter
 
 
Min dotter och jag satt och mös i soffan när min man jobbade över en kväll. Plötsligt börjar Emma [dottern] skratta hysteriskt.
- "Vad är det du skrattar åt?" log jag.
- "Det kittlas". Hon nästan kiknade.
- "Vad kittlas?"
- "Hon kittlar mig" svarar Emma och pekar ut i tomma luften.
~ Heléne
 
 
En kväll i förra veckan så stack jag in huvudet i min dotters rum. Hon låg på sängen och talade upp i taket.
- "Nej, man får skada folk. Nej! Mamma har sagt att man kan skada någon med kniv så att den dör... Nej! Jag tänker inte..."
- "Men vem är det du pratar med?" avbröt jag.
- "Mannen med fyra armar. Han som bor i taket".
~ Maria
 
 
Jag kramade om min dotter en kväll för inte så länge sedan innan hon skulle gå med sin mor för att lägga sig. Hon viskade då i mitt öra.
- "Det kommer inte att göra ont, pappa. Min kompis säger att du kommer försvinna fort".
~ John
 
 
Min systerson satt vid köksbordet och såg fundersam ut en dag när jag var barnvakt.
- "Du, vad är det? Har det hänt något?" frågade jag.
- "Jag tänker skära upp dig i bitar och steka ditt kött i en stekpanna".
~ Andreas
 
 
Min trotsiga sexåring bråkade med mig i mataffären en dag. När jag fortsatte att neka honom att få köpa godis så skrek han till slut på mig:
- "JAG HATAR DIG OCH JAG SKA MÖRDA DIG MED PISTOLEN JAG HAR GÖMT I MITT RUM".
~ Ellen
 
 
Min son och jag var i parken igår när jag såg att han tittade surmulet på mig.
- "Jaha, vad är det med mig då?" frågade jag leende.
- "Du är dum, mamma!"
- "Jaså, är jag? Vad har jag gjort då?"
- "Mormor säger att du inte besökt henne på flera år!"
Min mor gick bort i cancer för elva år sedan.
~ Anna
 
GILLA INLÄGGET!
Tryck på hjärtat!
 
 
EDIT: Bakgrunden till det här inlägget var att jag störde mig som fan på Lajkat-sidorna på Facebook i deras begynnelse (jag hatar skiten fortfarande), men kände ändå att jag ville rida på vågen av klickfiske. Sådär härligt dubbelmorali som jag alltid är.
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: hittade ett inlägg i utkast-korgen and used it. I used it hard.

Utkastar'n.

Kolla vad mycket utkast jag hade i mitt utkast-arkiv. Hade ingen aning om det? Inte så mycket matnyttiga blogginlägg kanske (till skillnad från mina andra storslagnas epos..........), men ändå värda att spara på lite till. Uppenbarligen?
 
Tänkte att jag skulle ha berätta lite om några av blogginläggen, men sen så.... sen slog det mig att jag kanske bara borde "pubba" skiten? Bara rakt upp och ner! Vad säger ni, är det något av inläggen som ni tror er skulle vilja läsa mer om?
 
Lämna en kommentar! Jag gör vad som helst för lite uppmuntran! Förutom att dricka Kool-Aid dårå.
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: utkast? more lika blåtrast

Buy my shit!

När andra bloggare och lösa profiler säljer av halva garderober, så väljer jag istället att promota mina Tradera-auktioner bestående av begagnade DVD:er, spel och teknikprylar.
 
Jag har kommit in i någon rensningsfas av saker jag inte använder. Börjar misstänka att jag eventuellt är gravid...? "Bygger bo" ni vet? Kan det stämma? Köper ett test imorgon!
 
Klicka på bilden ovan eller på DEN HÄR LÄNKEN för att komma till mina auktioner!
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: första! andra! TREDJE! Såld till din mamma!

Vad gör de idag?

Ni vet artiklar i stil med "Astrid Lindgren-barnen - så ser de ut idag", "Kändisar från förr - det här gör de de idag" och så vidare? Ganska lama clickbait-artiklar som tidningarna snor från varandra i tid och otid. Jag menar, jag vet inte längre hur många gånger som jag läst om Anna Sahlin (från Bullerbyn 2.0) och vad hon gör idag.
 
Nej, jag ska ge tidningarna en tuff uppgift att knäcka (jag vet att rätt många chefredaktörer hänger härinne i tid och otid). Här kommer Pelles lista över människor som man verkligen vill veta vad de har för sig idag. 
 
Familjen från Telias gamla reklamfilmer
"Vad gör de idag?"
 
 
Anitra Steen
"Vad gör hon idag?"

Sten Frisk-skådisen från Tre Kronor
"Vad gör han idag?"
 
 
90-talsfenomenet Midi, Maxi och Efti
"Vad gör de idag?"
 
 
Har ni några ni vill och behöver veta vad de sysslar med så här in på 2010-talet? Kommentera!
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: pellespersonliga.se? More like lajkat.se

Den mest efterlängtade dagen.

Men fan vad jag ser ut?
 
Äntligen är den här, äntligen har lönen kommit! Ni skulle bara veta hur fattigt mitt liv varit sedan den 25:e förra månaden. Alla tråkiga årsräkningar slog till med bravur under mars-slutet och jag blev stående tomhänt. Förvisso var livet rikt på upplevelser, kärlek, sex och god mat. Men cashen fanns ingenstans att skåda. Det var tomt. Finito!
 
Funderade ett tag seriöst på att sälja av underkläder på Blocket och låta creeps fylla på min börs. Men så kom jag på att jag redan försökt det en gång förut och blev då tilldelad en varning av sagda säljsajt. 
 
Det är alltid min "go to"-plan när det krisar ekonomiskt, att sälja av min kalsonger. Vad säger det om mig? Att jag aldrig ger upp? Att jag själv ser ett värde i använda underkläder? Att jag är ett geni?

Men ärligt, vill någon köpa mina begagnade kalsonger så går det ju alltid maila mig på pelle@pellespersonliga.se så kan vi sevadvikanordnaellernågotjagvetintehejdå!
Publicerat i: Okategoriserbart, På tapeten
Taggar: (säljes till högstbjudande)

En seriös fråga.

Vi leker med följande tanke nu. Ponera att du som läser det här och jag, Pelle Nilsson, skulle dejta varandra. Vi har varit på ett par jävligt schyssta dejter, vi har spenderat nätter hos dig och vi kommer riktigt bra överens med varandra. På en dejt är vi hemma hos mig och det börjar hetta till, så vi rör oss in mot sovrummet. Ponera nu att du, i egenskap av min dejt, får se ovan tidningar liggandes på mitt sovrumsgolv - hur reagerar du?
 
......................................................................
 
........................."frågar åt en vän".
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: I'm screwed?

Mina favoriter.

Porrsurfaren
 
En sak slog mig tidigare idag och det är att jag inte har "favoriter" av något. Jag har ingen favoritfärg, favoritmaträtt, favoritfilm och vad man nu kan ha som favoriter här i livet. Jag brukar säga att Veronica Mars är min favorit bland tv-serier och att The Shining är min bäst film. Men även en bra dag så kan jag tveka på dessa mästerverks excellens och undrar därför om de räknas som "riktiga favoriter" (fast båda är skitbra, tro mig).
 
Så jag tänkte att vi, här och nu, ska gå igenom och bena ur mina "favoriter" i vardagen. För finns det på pränt på internet så är det bestämt. Punkt. Kan vara bra också så att jag vet vad jag ska svara när man får dessa banala frågor på dejter och i jobbsammanhang.
 
Favoritfärg - Kanske den svåraste favoriten att bena ur. Jag har ingen tydlig färg i mitt hem som jag kan peka på och säga "här, det här är uppenbarligen min favoritfärg". Men jag har en hel del gråa kläder och jag tror att grått kan vara svaret här. Riktigt ljus grås ska det vara. Ljusljusgrå. Det är fint jävlar!
 
Favoritmaträtt - Mat är ju gott i största allmänhet och jag är inte speciellt kräsen. Jag avskyr falukorv och Kalles Kaviar i alla fall, så mycket är jag med på. Men en favorit....? Hm... jo, jag vet! Riktigt bra och hårt stekt panerad fisk med kokt potatis och remouladsås. MMMMMMMM!
 
Favoritsvordom - Så här i upplysningens tider så ska man väl inte likna det kvinnliga könsorganet vid en svordom, så jag ber om ursäkt på förhand. Men jävlar vad ett riktigt argt "FITTA!" sitter bra i munnen när man är förbannad, ja det gör det. Annars är det nog "fan" som gäller.
 
Favoritbok - Det är svårt att bara välja en bok som favorit, då jag tycker att det finns många faktorer som spelar in på om en bok är bra eller dålig. Typ livskvalitén i stort. Eller om man varit på toaletten innan man började läsa. Ungefär så. Men en bok jag alltid tänker på och nämner när man talar bra böcker är Hej Nostradamus! av Douglas Coupland, som börjar starkt med en väldigt grafisk och hemsk skolskjutning i USA. Superbra bok som jag gärna skulle läsa om igen, om det inte vore för det faktum att jag gav bort mitt exemplar till en bloggläsare för hundra år sedan och idag är omöjlig att få tag på.
 
Favoritlåt - Hel-ve-te vad svårt! Jag har suttit med den här punkten i tio minuter nu. Jag tror det landar på Sunshine med Keane. Är dock rätt säker på att jag skulle svara något annat i nästa vecka. Eller säkert redan imorgon. Men det är en mycket bra låt som jag lyssnat flitigt på i över tio år. Tips!
 
 
Vill ni veta några fler av mina favoriter, så kan ni väl droppa en kommentar eller två!
Taggar: okej, jag vet att det finns en punkt alla undrar över. mitt svar på det är helt enkelt "oralt". Okej! Så lugna er nu

Mars och livets stiltje.

Ja, här sitter jag och redigerar klipp för fulla muggar. Min och Ellens Youtube-karriär har, liksom allt annat i livet, fått ta lite paus den senaste tiden. Vad fan är det med januari, februari och mars som gör att man inte får tummen ur för någonting?

"Ja, ja jag byter väl lakan nästa vecka" - har samma lakan mellan december och april.
"Ja, ja jag ska dammsuga" - dammråttorna hinner bygga kolonier under sängen.
"Imorgon ska jag börja mitt nyttiga liv" - går upp 17 kilo
....
 
Ni fattar. Sen kommer april och påsken och genast är man redo för förändring + en ätstörning (sorry för triggande "skämt").
 
Så alltså; det är bara att härda ut mars-helvetet. Då jävlar!
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: Kvartalsrapport

När man lovat att blogga varje dag i en hel vecka, men eventuellt glömt av löftet.

Hhehehe......
 
Ja, det här fick bli en nödlösning - jag erkänner! Jag har gymmat fram till nu, okej? Leave me be!
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: nödlösar'n Nilsson

Mer mardrömmar.

[Tidsinställt blogginlägg]
 
Jag vill tala fler skräckupplevelser som skett den senaste tiden. Den senaste upplevde jag natten mellan fredag och lördag. För på På Spåret så var ett av resmålen till Halmstad (när ni läser detta så var det rätt många avsnitt sedan nu) och man började ställa frågor på Halmstads-profiler. En av dessa profiler var Ika Nord, känd från Ika i rutan som sändes i slutet på 80-talet/tidigt 90-tal.
 
Jag har berört detta ämne förr, men Ika i rutan alltså.... så otäckt jävla barnprogram! Jag var livrädd när det gick på tv. Läskiga kulisser, läskigt skelett (Åke) och läskig handling (som allt för ofta var mer luddig än den var tydlig).
 
Jag drömde alltså ångestladdade mardrömmar denna natt. Om Ika Nords karaktär ur sagda barnprogram!  Vaknade upp med svettig huvudkudde och andnöd. Vad är det med forna SVT-produktioner som gör att man, över tjugo år senare, fortfarande får kalla kårar?
 
Och låt oss inte ens tala om Syster Yster och Lillstrumpa - AAAAAAAAAARGH!
 
Nåväl, det om det. Nu är vi på väg tillbaka i Sverige igen. Det blir lite mellanlandningar i Stockholm innan det är dags att komma hem till kommunen. Så nästa inlägg blir ett livspublicerat. Håll ut!
Publicerat i: Film och tv, Okategoriserbart
Taggar: Ika i rutan? More like Skrika åt rutan!, jag växte ifrån mina mardrömmar

Pelles värsta mardröm.

[Tidsinställt inlägg]
 
Jag fastande framför SVT och deras dokumentär om Drottningsholms slott i två delar. Har ni sett det? [Länk till del 1 här] Riktigt häftigt att få se delar av slottet som annars är stängt för allmänheten.
 
Jag har aldrig varit på just Drottningholms slott, men jag har besökt en hel del andra slott. Och det är en tanke som alltid slår mig när man får inblick i ett kungligt slott, nämligen "jag fattar inte att man kunde bo så här". Och då menar jag inte att jag är avundsjuk och ställer en massa retoriska frågor. Utan snarare att jag inte förstår hur man kan vilja ta sin fysiska kropp, med lemmar och själ, och självmant välja att flytta in i ett slott.
 
Ta bara slottet på Drottningholm. Rummen har sju meter högt i tak, ungefär en miljonrum (med tillhörande lönngångar!) och skiten är uppenbart hemsökt. Och då tror inte ens jag på spöken. Varför vill man bo här? Jag hade aldrig känt mig så ensam och utsatt som i ett gigantiskt slott. Det är därför som är rätt glad i min trånga två på 50 kvadrat. Jag vet var alla rum är och det är underskott på lönngångar (så vitt jag vet) där oinbjudna kan smyga upp på en.
 
Fråga: skulle ni kunna sova i ett rum som är åtta gånger åtta meter stort, har sju meter i takhöjd och med sändgen placerad mitt i rummet?
 
Vid ett tillfälle i dokumentären så får man se ett rum som fungerat typ som en utställning, där Carl Von Linné och någon kunglighet-som-jag-inte-minns-namnet-på en gång ställde ut diverse prycklar i displayskåp. I detta rum så finns också en sarkofag (aka mumielåda). I inslaget så berättar kronprinsessan Viktoria att kungafamiljen behövde passera detta rum, med tillhörande sarkofag, för att komma till deras privata residens/del på slottet och att hon var livrädd för sagda sarkofag som liten och därför kutade igenom rummet......
 
Det låter alltså som en jävla mardröm.
 
Alla säger att "man skulle köpa ett slott om man vann högsta vinsten på lotto". Inte jag. Ge mig ett plockepinnhus byggt på säker mark (alltså ej någon gammal kyrkogård) och fullproppat med Ikea-möbler, tack!

Summan av bullkryddan: slott freaks me the fuck out.
Taggar: Scared Pelle being scared

Kära Postkodlotteriet.

[Tidsinställt inlägg]
 
Kära Postkodlotteriet!
Det har gått många månader nu. Ja, det har kanske till och med passerat år vid det här laget. Jag undrar varför jag fortsatt står kvar på er lista för reklamutskick. Vi det här laget har ni officiellt passerat Ellos det mest ihärdiga företaget att försöka värva kunder som uppenbart inte är intresserade.
 
Därför säger jag det här och nu. Postkodlotteriet, leave me alone! Jag vill inte, och jag tänker inte, gå med i era dragningar. Jag klarar mig fint utan att ena halvan av Graaf-duon kommer hit och ger mig en överdimensionerad check och/eller en cykel.
 
Er vän,
Pelle Nilsson
 
Men ärligt nu, kan man avböja att få sådana här adresserade utskick? Det är absurt hur mycket jag får från detta företag. Berätta gärna!
Taggar: reklam? more like dödsångest!

Den ofrivillige dörrmattssamlaren.

[Tidsinställt inlägg]
 
En av de märkligare jultraditionerna som jag blivit påprakad de senaste åren innefattar mig, min moster och deras djävulsskap. För varje år, dagen innan julafton, så får jag en ny dörrmatta att ha utan för min lägenhetsdörr. Motivet? Katter. Alltid katter!
 
Ni ser ju på bilderna ovan också. Är det högkvalitativa dörrmattor? Nej. Har samtliga av dessa ett styckpris på 30 spänn Rusta? Ja.
 
Den senaste i samligen är den rosa. Och fram till nu så har jag, med hyfsad stolthet, haft sagda mattor utanför dörren. För fuck vad grannarna tycker och så vidare (vill heller inte låta morsan och moster vinna). Men denna rosa variant.... inte ens jag kan förmå mig att lägga ut skiten. Jag kommer att skämmas om man springer på familjen Junkie i lyan mittemot. Visst att polisen är där varannan dag och knackar på, men Pelle Nilsson - han har faktiskt en rosa dörrmatta.
 
DET är det riktiga brottet!
Publicerat i: Okategoriserbart
Taggar: Ja, jag vet inte..................

Den där gången jag nästan köpte en gran.

Jag är på jakt efter en gran, jag. Precis som vid varje jul så pågår jakten på den perfekt barrbusken. Den lokala blomsterhandeln här på orten har granar av den glesare modellen (se bild ovan) och som jag kommit tycka är rätt cool, trots sin uppenbara fulhet.
 
"En ful gran är en bra gran"
mvh söder-hipstern.

Blev speciellt fäst vid en högre variant stående i skyltfönstret. Den var cirka tjugofem gånger glesare och högre än den här på bilden. Och i fredags beslöt jag mig för att unna mig en egen gles gran som jag kunde pynta närmre jul.
 
Jag, klivnandes in i blomsterhandeln, möts av en supertrevlig expedit och blev genast taktisk. Jag har ingen koll på priser för grarnar i krukor eller växtindex rent generellt. Så innan jag ber henne kånka fram en gran, så bör jag kanske fråga om priset. Så att man inte "råkat köpa en gran för trehundra spänn höhöh".
Ja, jag tänkte till.

Pelle: "Hej! Jag har mest en fråga. Jag tänkte köpa en gran i nästa vecka. Vad tar ni för de där glesa granarna där?". Jag pekar mot skyltfönsret.
Expedit: "Vår största modell kostar 6-99".
 
Hon sa priset allts som "sex-nittionio". Och jag frös till i huvudet. "Sex-nittionio, så  typ sjuttio spänn eller va....?". Och så föll poletten ner. Granjäveln kostade alltså sjuhundra spänn! Den var 90 cm hög och kostade en sjundedel av min månadshyra för den här lyan.
 
Poker face: ON
 
Pelle: "Ah, okej! Och vad kostade de andra storlekarna sa du?". Samma hutlösa pris där. En sådan som på bilden fick man punga ut trehundra spänn för och en som var kanske tio cm hög låg på 99 spänn. Vad fan? Kostar växter så här? Tackar vet jag garderobsblommor från Ikea och dess priser.
 
Svensk som man är så tackade jag för mig och lovade att komma tillbaka nästa vecka för graninköp. Men det blir en från OKQ8:s kundparkering igen. Det är ju en tradition god som någon.
Taggar: en dyr gran är en löjlig gran, räkna antalet citationstecken i det här inägget, vetja!

Monica Lewinsky och klänningen.

Har ni lyssnat på senaste P3 Dokumentär? Här tar man upp Lewinsky-affären. Ni vet, när president Bill Clinton fick ihop det med sin praktikant och det blev en nyhet över världen. Jag minns faktiskt det här när det hände där och då. Jag var inte speciellt gammal och borde väl fokuserat på annat än en så kallad "affär", men på något vis så snappade jag upp det. Och det var jättefascinerande att höra om allt igen, speciellt så här i valtider.
 
Brasklapp innan jag kör igång: Monica Lewinsky var ung och korkad och Bill Clinton var gubbslemmet om utnyttjade sin maktposition. Punkt.
 
Det var en grej som jag reagerade över och började asflabba i min ensamhet när jag lyssnade på podden. Det var rörande Lewinskys klänning, denna ökända GAP-klänning med en fet sats på ena sidan, och hur hon "behandlade" den.
 
Lewinsky upptäcker en sats på klänningen och ringer till sin vän ("vännen från helvetet", Linda Tripp) och säger att hon upptäckt en fläck på klänningen. "I don't know what to doooooo.....?" säger hon. Och så blir hon övertalad av Tripp att inte tvätta skiten och resten är historia.
 
..............alltså.
 
Varför ringer man upp någon och säger att man upptäckt en komfläck på sina kläder och sedan påstår "att man inte vet vad man ska göra"? Hur jävla dum får man bli?
Att göra: du suger av någon - du blir "nedsölad" - du lägger klädesplagget i smutstvätten.
Att inte göra: ringa inte upp en kompis.
 
Tänk om jag skulle ringa upp en vän och ba; "Tja fan! Sög av en dude precis. Han kom på hela min skjorta, jag vet inte vaaaaaaaaad jag ska ta mig till?!"
 
Undra hur reaktionerna skulle bli?

Aja, det var det om det. Väldigt mycket ett inlägg i ropet det här, eller hur? #nyhet
Publicerat i: Okategoriserbart, På tapeten
Taggar: sats på stass

Vad tycker ni om loppisar?

Igår var jag på loppis. Och loppis alltså........ fan vad det inte är min grej. Det är ett jävligt romantiserat fenomen och den livsstil som jag minst kan begripa mig på här i världen (utöver seriemördare, IS, rasism osv...). Vem håller med? Folket trängs, lokalerna luktar skunk och det är skitprylar så långt ögat kan nå.
 
Jag är inte en som inte kan uppskatta en begagnad pryl egentligen, så jag fattar inte varför jag känner mig så jävla lost i sammanhanget. Ett köp av Blocket eller Tradera - win! En prommenad bland loppisbord - mardröm. Jag och Ellen hade ju loppisbord i våras (tror jag) och det var mina livs värsta timmar. Usch!
 
FYI: Jag försvarar inte mina åsikter här. Återvinning av grejer ftw.
 
Men jag hittade ändp tio stycken Kalle Anka-tidningar för en tjuga. Kände att det var dags att byta ut min sönderlästa Populärhistoria på dass, så jag slog till.
Taggar: kan man vara mer tvetydig med vad man vill säga?