Jag ska vara ärlig, när jag har tråkigt så googlar jag mig själv. Hårt. Jag googlar på Pelle Nilsson, Pelle, pellespersonliga, pelles, kungen och så vidare. Det hela är en väldigt otrevlig och narcissitisk syn. Att jag ens talar högt om det är bara det jävligt illa. Men idag är jag tvungen fan, för dagens googling kom med två roliga fynd.

1. Bloglovin' + Pälläs Pärsonliga = över 300 peeps. Nu är det jag som bjuder er på LSD och kanelbullar!

2. En hemsida, vars länk jag inte hittar igen (!), hade gjort om sin layout och besökarna fick tycka till. Någon, jag vet inte vem, hade lämnat  en kommentar i stil med "Jag gillar den nya layouten, den har en stil likt Pelles personliga". Haha, så jävla grymt!

Man är inget på nätet förrän ens bloggdesign blir ett mätverktyg för andra, det har morfar lärt mig.

Aftonbladets nätupplaga har publicerat Tiger Woods' presskonferens. Som den svensk jag är så läste jag bara rubriken, "Jag har svikit er". Nu vet jag inte vem Tiger Trä syftar på, men jag utgår ifrån att det är mig, Pelle Nilsson, han försöker tala till.

Låt oss klara upp en sak, Tiger Woods och hans runtknullande angår väl inte någon annan än han själv och frugan? Kanske också brudarna som villigt särade på benen. Jag känner mig inte vidare sviken med andra ord. Media rapporterade om saken som om otrohet vore något nytt för 2009. Till och med David Letterman skämtade om saken. Han som själv inte är så jävla bra på att hålla reda på kulpåsen, så att säga...

Och på tal om kvinnorna, sluts united, vilket jävla pack de var då. Kollektiv bekännelse i media, är det rätt väg att gå?

WOOT! WOOT! Måste bara uppdatera mig lite här. Självklart är Tiger Woods ett jävla rövhål som är otrogen mot sin fru och det är han som gjort fel. Men angår det oss? Nope. Borde älskarinnorna ha ställt upp på intervjuer och berättat allt? Nope.

Jag är inte jordens största fan av Melodifestivalen, det kan jag inte påstå. Snarare tvärtom, jag tycker det förpestar tillvaron i för många månader om året för att det ska anses sunt. Men när det under förra året blev klart att Dolph Lundgren skulle vara en av programledarna, då övervägde jag faktiskt att frivilligt spendera lördagskvällarna framför schlagertimmen. "Fan vad coolt av SVT, det tar in en sju meter lång Hollywood-actionhjälte från Sverige". Tyckte jag då.

Eftersom jag varit upptagen de två senaste lördagarna, så har jag nyss ägnat en miniliten stund åt att ta igen mig på Dolph-fronten. Inslagen han kört, är de så bra som alla säger? Dansa ("dansa") och sjunga till Elvis? Hugga sönder betong och is samtidigt som han skriker "HUUUÖÖÖH". Något bättre var dock Terminator-inslaget, men då mest på grund av Christine Meltzers insats.

Jag antar att jag är ganska partisk nu och att det är min obstinata snorungesida som håller talan, men jag tycker nog Dolph var coolare innan Melodifestivalen. När han, för mig, var förknippad med Rocky IV. På den tiden då han varken pratade eller sjöng så mycket.

Eller HUUUÖÖÖH:ade sönder ett ton isblock i livesändning.

HAHAHAHA! Det här mejlet hade jag fått från Bioklubben idag. Jävligt lägligt. Undrar om jag ska passa på att fråga det vi alla undrar över?

"Fröken Scorupco, kommer du pryda någon av söndagsbilagorna inom en snar framtid?"

Så får det fan bli, jag skickar iväg min fråga på en gång.

[Klicka här om du inte hänger med]

Här om dagen så var jag och såg "Farsan" på bio. Den var helt okej. Men det jag ville prata om var en av de trailers vi såg innan filmstart, nämligen den för "Änglavakt". Här hittar vi Izabella Scorupco i en av rollerna.

Ni vet väl vad betyder? Snart kommer söndagsbilagan vi alla väntat på (klicka på länken).

Tänkte köra en liten vadslagning. Kommer Scorupcos söndagsbilageomslag inom en snar framtid (låt oss säga fram till filmens premiärdatum), ja eller nej?

Vinnarna får lite kärlek och smek.

Kolla vad Lisann har skickat mig! I ett masakerat kuvert (det var mest tejpen som höll allt samman) så fick jag världens grymmaste brev, ett par strumpor och något som jag tror är ett armband. Skitsamma, jag kommer bära det runt handleden dag och natt fram tills jag dör. Oavsett var på kroppen det egentligen ska placeras.

Funderade ett tag på om det kanske inte var en kukring. Ganska lyxig variant i sådana fall.

Sen hade jag tydligen varit Sverige största jävla ärkeröv och inte svarat på hennes mejl. Jag är ledsen för det, Lisann. Jag brukar faktiskt svara på alla mina mejl, så jag är säker på att det blivit ett missförstånd. Jag måste ha haft fullt upp med att fota katter och helt enkelt glömt av ditt mejl. Shit happens, aight?

Tack i alla fall, Lisann! Jag blev på riktigt skitglad av ditt brev!

Jag har alltid sagt att Facebook är djävulens påfund. Här inne tappar folk all jävla självdistans, börjar ta sig själva på för stort allvar och engagerar sig i diverse menlösa ting. Dessutom är för många förjävligt duktiga på att delge minsta lilla sak de gör i statusfältet.

"nu har jag gymat så himla skönt nu ska jag dusha sen blir det mys med de bästa". Både skiljetecken, rättstavningar och versaler verkar alla vara överflödiga hos 97 procent av användarna.

Hur som helst, Facebook må suga hästballs mest hela tiden. Men en sak är jävligt bra (kanske det enda bra med hela Facebook till och med), nämligen gruppen "Pelles Personliga". Det är sant, jag har en egen grupp nu. Kollade precis och såg att det var 93 peeps som gått med i den. Coolt. Jag skulle vilja smeka var och en av er. Som ett tack alltså.

Frågan är nu bara hur man bäst förvaltar ens grupp? Återkommande inslag så som "veckans skrevbild"? Eller kanske "könsordet för dagen"?

Kom med förslag!

Så Kissie har till slut fixat sina nya silikonbrön. Jag har inte så mycket att säga om den saken egentligen, mer än det klär det trashepitet hon försöker upprätthålla.

Vad som är mer anmärkningsvärt är istället nyheter24.se's rapporteringar i frågan. Har de fixat ensamrätt till "nyheten"? Är det så de måste spela korten för att någon ska besöka deras sajt? Skriva om bloggare och deras förehavande?

Jag som trodde Metro låg på botten av medierapporteringens spottkopp. Tji fick jag!

Idiotisk nyhetsartikel! Gå ur gruppen istället för att springa till Aftonbladet med din mobilkamerabild! Folk tar Facebook så jävla allvarligt att det blir pinsamt. Jag tror inte det var någon pedofil som skapade gruppen, snarare några finniga småglin som tyckte de var skitroliga.

Eller så kan det ha varit världens mest osmarta pedofil. Om det nu finns någon "smart" sådan.

Jag mår inge bra idag, det är därför som jag varit frånvarande. Men jag återkommer imorgon igen. Låter det guld? Deal?

Av Stéphanie (också känd som Twilight-freaket, hehe)

Så jag fick mig en illustration skickad till mig igår av Stéphanie. Ego boost i deluxeformat. Tack så jäkla mycket! Den påminde mig också om att jag måste byta bilden här till höger, jag hatar den! Illustrationen är grym, men bilden är för vanlig.

För lite grimaser.

Känner du att du sitter inne med lite smygkärlek, ett par grymma fotbilder eller en snygg kattpic - skicka det till pelles.personliga@hotmail.com.

Jag låg precis i badet och filosoferade tillsammans med tidningen Café. Något som inte är fullt så perverst som det till en början kan tyckas låta. I detta nummer så hade man listat några svenska klassiker i alla möjliga kategorier. Och från denna artikel så växte tanken om det här inlägget fram.

Det är dags att lista 00-talets tio största fenomen. Ja, det har blivit en del listor över det gångna årtiondet från min sida, jag vet. Men jag väljer att se det som en typ av hyllning. Decenniet var ju ganska grymt när man tänker på det. Även om jag personligen kanske inte är något fan av ens hälften av de saker jag tagit med.

Plats 10. 00-talet var de femton minutrarnas årtionde. Folk var med i Idol, folk vann Idol, folk släppte skivor och de flesta glömdes bort. "Flest kändisar under så kort tid som möjligt" var det som gällde. Vissa kallar det "talangjakt", om jag förstått saken rätt. Alltså som att vara på en åtta månader lång älgjakt. Utan få något byte. Mer än kanske en liten kaninunge.


Plats 9. "Filip och Fredrik"-Filip och "Filip och Fredrik"-Fredrik blev ett med svenska folket och skulle komma att förstöra för alla framtida manliga programledarduon. "Det tror att de är Filip och Fredrik" sa man om "Erik och Mackan"-Erik och "Erik och Mackan"-Mackan till exempel.


Plats 8. Coldplay gick från att släppa ett hyllat debutalbum, till att bli ett av världens största arenarockband. På mindre än tio år! Det om något är imponerande.


Plats 7. IPRED-lagen gjorde snålsvenskarna arga, Piratpartiet fick osunt mycket stöd och som en blixt från klar himmel kom musiktjänsten Spotify. Kan vara det smartaste människan kommit med sedan den hålfria osten i min mening.


Plats 6. Blondinbella kom som en skräll och blev bloggdrottningen. Något som ledde till en bloggbomb i hela Sverige. Även om bloggandet fanns redan innan fröken Löwengrip, så var det först nu som företag började intressera sig. Smygreklam byttes mot pengar och förståndet byttes mot ut hybris. Bloggarna fick plötsligt "makt" (i form av presentkort på H&M).


Plats 5. Det var först häromdagen som jag på riktigt begrepp vilket fenomen TV-serien "The O.C." egentligen var på sin tid (tack vare Anna). Jag gick i gymnasiet när den började sändas, hade en kritisk uppsyn till allt (värre än idag) och försökte in i det sista att undvika den här serien. Även att om jag inte såg mer än några avsnitt, så visste man ändå vad som hände i Ryans, Seths, Marissas och de andras vardag i TV-rutan. Alla, muskelknuttskillar som fjortisbrudar, hängde med i den här serien. Till och med vi som gjorde allt för att undvika den.


Plats 4. Varken vampyrer, gnälliga småbrudar eller varulvar är något nytt i litteraturvärlden. Ändå är Twilight-böckerna den största succén sedan Harry Potter och Bibeln. Ren lyckoträff, känner jag. Men även böcker med förutsägbar handling och platta karaktärer ska väl ha sin storhetstid, antar jag.


Plats 3. Äntligen fanns det en plats för copyrightskyddad musik tillgänglig dygnet runt. Denna plats var YouTube. Ingen annan webbsida, förutom bloggen, får min uppmärksamhet så mycket som just YouTube och dess vloggare.


Plats 2. Stieg Larsson får andraplatsen. Han är mannen som skrev den största boksuccén i svensk historia och som dog innan han fick uppleva sin framgång. Det här är några av de bästa böcker jag någonsin läst och jag avundas alla som ännu inte tagit sig an de ännu. I framtiden ska jag dessutom gifta mig med Lisbeth Salander. Och få små hackerbarn.


Plats 1. Jag vet, det kan tyckas att mitt förstaplatsval är lite töntigt till en början. Men tänk på det en gång, tänk på fenomenet Facebook. Det är framtidens umgänge, det är jag säker på. Man slipper besväret med att åka bort för hälsa på sina vänner, man slipper duscha innan och man minns alltid deras födelsedagar. Sen finns det nackdelar också med Facebook, precis som det gör med verkliga livet. Taggningsfunktionen av bilder skulle jag vilja slopa. För att inte tala om de löjliga statusuppdateringarna vissa skriver. "Hm, man kanske ska duscha?", "Nu ska vi äta mat, jag och familjen. MUMS!" eller "Jag trodde aldrig jag kunde känna mig så sviken av av människa som jag gjort med dig".

Brr...

Det här var min kick ass-lista över 00-talets fenomen.
Nu återstår den obligatoriska fråga; vad för fenomen har jag glömt?

Tvillingarna Nilsson. Ganska onyktra.

Från och med idag så rycks det upp på bloggfronten igen. Folk vill inte läsa om ångest, gnäll och andra pessimistfasoner. Inte på en blogg vars grundpelare stolt är katter, fötter, självdistans och andra unika specialiteter inom bloggosfären. Men när man mår dåligt, då är det jävligt svårt att inte låta personen bakom bloggen gå helt oberörd genom texterna. Konstigt nog.

Samtalade med päronen igår om hur jag kände. Jag låter pluggandet ligga på is. För ett tag åtminstone. Även om många av er tyckte att jag "skulle åk och testa", så går det fan inte. Inte längre. Jag har gjort redan så. CSN kommer lägga sig i, det blir både fysiskt och psykiskt krävande och har bestämt mig för att tänka om.

Så från och med nu så slänger vi tillbaka katterna, fötterna och de ruttna frukterna här på bloggen.

Och en och en annan sexuell anspelning. För den goda sakens skull.

Jag kom underfund med en sak igårkväll. Jag sållar som fan i nyhetsflödet. Det kom jag att tänka på när jag läste om den pågående vargjakten på diverse bloggar. Jag har knappt en susning om vad som händer i frågan.

Samtidigt som jag har en jävla koll på frågan Björn Ranelid mot Leif GW Persson och Linda Skugge. Eftersom jag är 87 år rent mentalt, så ägnande jag min lördagskväll åt att se på "Stjärnor på slottet". Episkt program med svenska urkändisar som dricker sig ärliga på skumpa. Här visade Ranelid upp sitt 1000 år gamla agg mot Skugge och GW Persson. Med alla rätt, om ni frågar mig.

Tur är väl att man hänger med lite i alla fall, det är mer än vad många andra klarar av.

Nu är det dags för den riktiga årskrönikan, den officiella. För ett par dagar sedan så publicerade jag en inofficiell version. Men nu är det mer jag i fokus. Så som det ska vara i bloggvärlden. Uppenbarligen.

Årets resa. Le Parisio, den franska världsmetropolen. I mina ögon världens kanske bästa stad. Inte för att jag varit i överjävligt många storstäder, men jag gillar Paris som fan. Var där med syrran en sväng i mars och vi hade sjuhelvetes roligt. Fylla i Montmartre - det kan jag rekommendera! Inte långt efter Paris-resan hamnar helgen i Göteborg i somras. Tre dagar med Way Out West, en massa bärs och svinbra musik - det var grymt!

Musiken. Skivan för 2009 är utan tvekan Lily Allens "It's not me, it's you". Kan te sig jävligt politiskt inkorrekt av mig att välja just den plattan, då jag skulle påstå att allt med Lily är heligt. Men jag har lyssnat plattan repig, så andra svar vore ren lögn. "Sticks 'n' Stones" med Jamie T utser jag här med till det gånga årets låt. Har man hört denna låt, då vet man exakt vad jag talar om. Förfestpepp när det är som bäst. Slå på den här låten, stäm upp i allsång och Michael Jackson-moves, så är hela kvällen räddad!

Jobbigt skit. Flytta från Norrköping och hem igen. Inte nog med att en flytt i sig är skitjobbigt, jag blev kvar hemma längre än förväntat. Journalistprogrammet i Göteborg sket sig. Två gånger. Istället ägnade jag en massa dötid åt distanskurser och att grämas över att bo hemma. Som alla vid det här laget nu vet, så är jag skapt att bo hemifrån. Jag gör mig bäst så.

TV-serie. True Blood kom och gjorde mig besatt och likaså Glee. Den sistnämnda är jävligt jobbig att tycka om, småfånig som den är. Årets DVD-boxköp låter jag falla på Pushing Daisies. Eller kanske den fjärde säsongen av Weeds, en serie som fan aldrig blir sämre. Snare tvärtom. TV-världens svar på ett gött årgångsvin, kan man säga.



Besatthet. Stieg Larsson fick min sommar att gå jävligt mycket för fort. Det blev för många sena nätter och långdragna morgnar. Så soldagarna blev få och jag förblev mitt blekfeta jag juni och juli ut. Men det var det värt. Jag utser den nu denna bokserie till en av tidernas bästa. Om det bara kunde komma en fjärde bok. När det kommer till filmerna så tycker jag du kan skita i de, om du inte vill se Noomi Rapace briljera i rollen som Salander.

Möte. Coola lilla Anna får stå för årets dejt.

Aldrig mer. Statsvetenskap på universitetsnivå. Så här i efterhand så fattar jag inte hur jag orkade med den ofantliga mängd kurslitteratur och de många skittråkiga föreläsningarna som kursen kom med. Tur som fan att jag inte fullföljde tanken på att läsa vidare i ämnet.

Dominerande katt. Rrrachel får stå som årets katt. Hon är min egen. Dessutom är hon döpt efter Rachel Green i Vänner. Tufft som fan, bara det!

Bäst fötter. Pelle Nilsson av Närke.

Förbisedda person. Allt som har haft med Anna Anka att göra har jag lyckats missa. Såg inga av de program hon var med i, mer än ett halvt julavsnitt nu nyligen. Folk, män som kvinnor, menar att jag gjort något brottsligt som inte sett på de där Hollywood-bruttorna.

Att vänta av 2010. Flytt till huvudstaden och påbörjade journaliststudier, kom in på Södertörns program igår! Yeah! Det blir alla tiders (det med)! Nu gäller det bara att hitta tak över huvudet och att ragga de 21 kursböcker som behövs terminen ut.

Inte att förglömma, första mars väntar en fem dagar lång Rom-resa! Grymt! Ska börja plögga in italienska fraser redan nu. Hur säger man "öl", någon som vet?

Sist men inte minst så ska jag rycka upp mig på bloggfronten. Nu har det fan varit för många sega jävla veckor på rad med halvtaskiga texter. Men det ska väl en flytt till Stockholm, noll bekanta ansikten och brist på umgängs råda bot på. Håll ut! Eller vad man säger...

Hehe. He. He.

Flott snyggt hår!

Nu på morgonen har jag läst fyra (FYRA!) bloggare som påstår sig lägga ned sitt bloggande. Vilken är anledningen? Jo, för att "bloggvärlden är en ytlig och äcklig plats". Sen att samtliga fyra bloggare ägnat sig åt modeinlägg (det vill säga kläder som kostar högst 199 spänn) och kändishån i stort sett varje dag, det är tydligen inget man väljer att ta upp.

Nej då, töm arkivhelvetet på texter och skyll på alla andra!

Att lägga ned något för att majoriten säger något annat, jag tycker det argumentet är så jävla töntigt. Lite Nazityskland-ish. Fråga mig inte hur jag gör den parallellen, men det är lite så jag tänker. Vad fan, har man inte mer stake än att skita i det som uppenbarligen irriterar en? Tycker man nu att det är jobbigt med ytligheter, håll dig borta från skiten. Sluta framför allt skriva om det. Valet är inte så jävla svårt.

Och vem fan är inte mer eller mindre ytlig idag, även utanför bloggandet? Bara där faller det argumentet.

Men folk ledsnar väl på sitt "klipp och klistra"-bloggande med noll personlig förankring. Som ingen läser. Än mindre väljer att kommentera. För det är ju det allt handlar om idag, få kommentarer och besökare.

Härnäst skulle jag vilja jag se en vegan som börjar äta kött. Bara för att majoriteten av alla veganer har bockskägg och luktar lite unket. Meddela mig när ni ser något liknande, aight!

Läste precis på Aftonbladet att Anna och Paul Anka skiljer sig. Detta trots att Anna Anka, enligt egen utsago, kört på hårt med sina sexistiska suga-Paul-balle-och-stå-i-köket-hela-dagen-rutiner.

Stackars rika kvinna. Som gjort sig illa omtyckt av hela svenska befolkningen. Eller åtminstone de svenskar som orkar sitta en hel timma framför TV3 utan att vilja självdö.

Jag såg faktiskt inte det där "Hollywood-fruar" en enda gång. Var det bra?

Vad har du för favoritböcker/författare?
Jag gillar Jenna Jamesons bok. Väldigt illustrerabde självbiografi. Konstnärliga, stora och djupa bilder.

Om du fick välja någonstans på jorden att bo på, vilken plats skulle du då välja?
Fan vad törrt att svara Göteborg. Jag säger Galapagosöarna. Men bara för att låta lite speciell.

Min fråga är i alla fall, vad gick du för gymnasieprogram?
Hotell- och restaurangprogrammet. Jepp, jag är helyllekock in i benmärgen. En som inte kan koka potatis dock, men vad fan.

Vad är det löjligaste du har gråtit över så här i efterhand?
Oj, jag har fan inte bölat på flera år. Säger väl en del om mig, antar jag. Men jag kan hitta på något. Jag vann miss Universum version Närke förra vintern. Som jag grät och önskade världsfred. Ganska lamt så här i efterhand.

Brukar du bläddra tillbaka i din blogg och läsa gamla inlägg?
Aldrig, fy fan! Jag skriver jävligt fåniga och störiga inlägg som jag står för max ett halvt dygn, sen ligger de mest och skräpar i arkivet.

Vad har gjort dig mest arg denna månaden?
Invandrarbarnen som inte får vila och ta det lugnt i galna Skåne. Folket där (inte alla, det begriper jag mycket väl) verkar ha värderingar från 1956 inetsade i sina hjärnor. Allt det där skrämmer mig på riktigt.

Vad gör du helst en ledig dag och en drömdag i ditt liv?
Degar framför sexans dåliga TV-utbud. Den kanalen är förjävla pinsam, men ändå är det den jag ser på mest under dygnets tidigare timmar.

Har du alltid haft svart hår eller färgar du det?
Jag har brunt hår nu, men är egentligen blond. Jag fick för mig att färga skiten under gymnasiet och har inte pallat att fixa tillbaka det. Hur gör man, någon som vet?

Kan du tvätta?
[Luktar på kläderna] Nä, jag kan nog inte det...

Varför slänger du inte dina gamla strumpor?
Skulle du slänga dina barn i soptunnan, bara för att de råkat bli några år på nacken? Nä, skulle inte tro det. Hehe.

Har du några andranamn och i så fall vilka?
Hej! Jag heter Nils Pelle Roland Nilsson och mitt namn skulle passa i Dansbandskampen!

Vill du gifta dig med mig?
Ah, tänk om jag gift mig varje gång jag fått den frågan, då skulle jag vara... ogift. Men visst, vi ses i Vegas, ey!

Är du feminist?
Jag tror väldigt mycket på alla människors lika rätt - punkt! Men feminismen är, vad jag fick det underrättat för mig på statsvetenskapen, en "ism" full en jävla massa brister och konstiga förhållningssätt. Något som fick mig att tänka om en aning. Och visst, jag kan ha helt fel, jag vet. Men jag tror istället på, som jag nämnde ovan, alla människor lika rätt.

Fegt svarat, jag vet. Jag har svårt att riktigt sätta ord på hur jag tänker i frågan.


Nu får det vara slut på frågor. Att jag alltid lyckas glömma vilken pärs det är att svara på allt sen. Har din fråga inte blivit besvarad? Surt för dig. Köp en kaffe och kom över det.

Så jag såg precis ett inlägg på blogg.se's startsida om MQ's julmodeller. Författaren till texten säger sig veta att det är Niclas Wahlgren och Laila Bagge som är på tapeten iår.

Wow liKKz0hm!

Jag menar inte att kritsera inlägget eller bloggen i sig, nej då. Det jag reagerade på var just valet av modeller. MQ? Bagge? Wahlgren? Känns jävligt mycket Lindex möter Dressman över det valet.

Eller ICA Maxi.

Jag har sagt det förr, hittar man inget att skriva om - gå in på Aftonbladet och ta något ramdom därifrån. Nu hittade jag en artikel om Mogi. Hon ska leva på a-kassa. I två veckor.

Wöw! Bedrift där. Verkligen.

Aftonbladets alla ekonomiexperiment är så jävla löjliga. För ett tag sen skrev jag om fattigbloggen, om en kvinna som tog klivet ned och levde på socialbidrag i en hel månad. Töntblogg. Det var ju så mycket som hon bara var tvungen att ha. "Asså jag va bah tvungen att ha den här kaffen, jag lovar asså liksom".

Det där med kaffet kan jag har hittat på själv, men ni hajar.

Lyft fram någon som på riktigt har det snålt med cash. Istället för någon svinrik bratunge eller chefredaktör som verkar göra det lite på skoj.

Kolla på det här klippet! Det räcker med de trettio första sekundrarna (om ni inte vill se en kanin jucka på en kattunge det vill säga), det är så jävla kul! Här har vi lilla fröken kaxig som slår en häst medan någon jävel, som jag hoppas inte är en förälder, filmar hela händelsen. Hästen blir arg och... ja,  hämnas. Haha, det är så jävla klockrent!

Jag håller på och tentar av min psykologikurs om ni undrar vad fan jag håller hus. Ska ta mig igenom inkomna mejl och kommentarer ordentligt när skiten är klar. Vilket jag hoppas blir i morgon. Eller det måste fan bli imorgon, skiten stressar sönder mig.

Idag är det prick 20 grymma år sedan som Berlinmuren föll. Något som blivit senare tids mest betydelsefulla historiska ögonblick. Låt oss fira detta jubileum på tyskt vis!

- Svida om till åttiotalsoutfit. Säga vad man vill om tyskarna, men de har stannat kvar i tiden runt slutet av 80-talet och början av 90-talet. Magväskan är ett måste!
- Ropa "FUCK YOU, HITLER", högt som fan. Visserligen hade karln varit död i... ja, femton år innan byggandet av muren började (märk väl att informationen kommer från Wikipedia, så jag kan ha fel), men det är alltid bra att göra ett statement.
- Lyssna på Wham!. De är stora i Tyskland just nu. "Wake me up (before you go go)" släpptes för försäljning på kasettband igår.
- Gå på togaparty klädd i tyska flaggan.
- "99 luftballons", Tysklands nationalsång, är värd att nynna lite extra på idag.
- Köp ett par lederhosen. Kan vara något som tillhör Österrikisk tradition - men skitsamma!
- Gå mot öst för att hedra det forna Östtyskland, som var så utsatt. Vänd dig sen mot väst och inse hur bra du egentligen har det!

Nä, flämt å sido. Det här är en dag att fira på riktigt! Berlinmurens fall har alltid fascinerat mig! Grym dag!

Fan då! Jag läste precis i en blogg att det är fars dag idag, något som jag helt och hållet glömt. Vi firar varken mors eller fars dag i vår familj, men jag tycker att det i alla fall går att slänga iväg ett sms och gratta "the old man" på denna kommersiella dag.

Men han ligger och sover så här dags. Dessutom sover han i rummet precis bredvid det jag själv sitter i just nu, så ett grattis-sms kan ses som bra onödigt. Publicerar skiten här istället.

Vet inte om han är här inne och läser, och kan inte påstå att jag bryr mig nämnvärt om den saken heller, men en gratulation har han fått. Ni är mina vittnen. Den som påstår sig vara oskyldigt ovetande om saken - den får spö.

Jäkla mycket spö.

Här är min lista över saker man inte bör säga högt för tillfället, men som jag väljer att säga ändå:

1. Jag kan fan hela texten till Miley Cyrus' "Party in the USA". Jag skyller på ZTV, P3 och jobbradion. Men som tur är så har jag Christian Olsson (från Fibes! Oh Fibes!) att backa upp mig emot. Han tycker det är en grym hit och han är jävligt cool så... ja, det hela blir mindre pinsamt för min egen del.

2. Jag orkar inte med tjatet om "Johan Falk". Var kom skiten ifrån, när hände det? Videotoppar innehåller bara dessa ruttna filmer. Märk väl att jag inte sett en enda av filmerna (mer än "Livvakterna" för tio år sedan), men det är väl samma skit som "Wallander" och "Beck", kan jag gissa. En snäll polis, en arg polis, en som gör dristiga misstag och så vidare. Mördaren är alltid den man minst anar.

3. Kan "New Moon" ha premiär någon jävla gång? Jag orkar inte med alla nedräkningswidgets överallt och alla fåniga vampyrbilder.

Hahahahaha! Det här tycker jag är jävligt lustigt. Den femte november släpps ett "Take That"-spel till Singstar. Jag undrar hur brainstormandet gick till på det mötet, när man beslöt sig för att göra det här spelet.

"Vilket band eller artist är det ultimata kultbandet som vi kan göra ett storsäljande Singstar-spel med? Oasis? The Rolling Stones? Red Hot Chili Peppers? Michael Jackson? Nej, jag vet - låt oss ta Take That".

Inget ont om Take That (inget som bör nämnas här i alla fall), men jag förstår inte hur man tänkte här. Jag är säker på att det finns ett tiotal fans världen över som mer än gärna betalar för ett spel som detta. Men alla spel som inte blir sålda kommer nog få en medarbetare avskedad på London Studios.

Jag sitter och kollar på en SVT-debatt mellan Maud Olofsson och Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternas partiledare. Idiotisk debatt som kommenteras positivt av inavlade bönder. Kan någon berätta för mig varför ett "parti" som Sverigedemokraterna behövs? Och varför, i en debatt med en Sverigedemokrat, kommer alltid samma jävla förlegade argument upp? Oavsett vad som debatteras.

"Barn får inte längre sjunga 'Den blomstertid nu kommer' på skolavslutningar".

"Barn får inte vara i kyrkan på skolavslutningar".

"Barn slutas servera fläskkött i skolan".

"Barn bli tvugna att simma pojkar för sig, flickor för sig på gymnastiken".

"Våra löner kommer bli mindre".

Sällsynta fall som Sverigerdemokraterna normaliserar och för politik efter.

Det här är så jävla mycket "Bullen" och 90-tal att jag spyr i min egen mun, vem fan tycker så här egentligen? Inte någon normal funtad människa. "Det är sådant här som man sitter och talar om hemma vid köksbordet", säger Åkesson. Om jag någon gång skulle höra någon yttra sig på ett liknande sätt här hemma, då tar jag mitt pick och pack och drar.

Kommer bara hem över jul, så som man blir tvungen till.

Fast då kommer väl muslimerna ha förstört den traditionen också, om man ska gå på Åkessons linje.

Okej, så många har frågat vad där är för kamera jag tänker köpa när jag väl får tillbaka min D60 från lagning/rengöring och sen sålt den. Jag har planer för en Nikon D90 faktiskt, håll i hatten. "Men du som tar så crappy ass pics behöver väl inte den kameran", kanske ni tänker? Sant. Den här bloggen behöver inte en kamera som modellen ovan. Pelles Personliga vore inte sig likt om det började komma upp för snygga pics.

Men det är till bilderna utanför bloggen som den här kameran behövs. För tro det eller ej, jag tar faktiskt en hel del artsy fartsy-grejer. Bilder som jag behöver få visa upp någonstans förresten, kom jag på. Jag hade planer på att använda Facebook. Men eftersom den sajten suger megagris, så tänker jag spara på de bilderna där. Det får bli att skaffa en blogg. En blogg under pseudonym så klart.

Måste ju tänka på min osammahängande image.

Har jag inte fått tillbaka kamera innan löningen nästa vecka så köper jag skiten ändå och säljer bort den andra efteråt. Men det fattas ett par tusen. Någon som vill låna ut? Mamma? Bror? Anna? Någon? Snälla...