Vi måste reda ut Barcelona nu, innan skiten blir för avlägset att det blir skämmigt att blogga om det. För det är ju så det funkar, skriver man inte om det inom en viss tidsram (cirka en vecka före och en vecka efter) så blir det passé. Tabu i vissa länder.

Jag matar på med lite bilder i någonsånär kronologisk ordning. Så att börja med bilden ovan, den är tagen på Arlanda runt femslaget på morgonen. Vi hade tagit in på Ibis Hotel natten innan, bara för att slippa åka hela vägen till semi-Stockholm en hel natt. Det visade sig vara en bra idé. Gärna igen.


Fyrstjärnigt hotell bara några hållplatser från Plaça de Catalunya. På taket fanns här pool och en (stängd) bar. Flott värre. Klassat som "designhotell", vilket med andra ord betyder att det enda som skiljde sovrummet och toaletten åt var en glasvägg. Väldigt artsy fartsy, det där med att öppet tvåla skrevet inför sin rumskamrat.


Vädret skiftade från strålande sol första dagen, till regn och sol andra dagen och ösregn på tredje. Personligen har jag inte så mycket emot regn, mer än att det gör en kall och det kan vara en böld. Speciellt drygt är detta när man befinner sig vid medelhavet. På andra delar av resesällskapet så tycktes detta väder helt styra humöret. Jag var nöjd oavsett, för det fanns jävligt mycket att göra och glutta på.

De gotiska kvarteren var mitt favoritställe i centrum (om man nu får lov att uttrycka sig så). Den där "ramblan" var ju å andra sidan pure shit. Varför förväntas man gå här när man är i Barcelona? Förstod inte det.


Gaudí, Gaudí, Gaudí... den här mannen ryktas det om överallt i Barcelona. Med all rätt, han tycks ju ha byggt halva stan. Inte mig emot, jag är ju en junkie för allt unikt städer har att erbjuda. Surt på spöregnet (otätad kamera) och min egen glömskhet (glömde objektiv hemma), för jag hade gärna fotat hans arkitektur med min "riktiga" kamera. Allt jag har nu är gryniga iPhone-bilder. No offence, Instagram-användare.


Parc Güell var pretty awesome. Här hade vi ännu mer Gaudí och ännu mera regn. Regnet gjorde så att vissa delar i parken var stängda, så som saluhallen. Men jag led inte, för det ändå skitcoolt. Framtidsplanen är från och med nu att skaffa ett hus med en tomt stor nog att få plats med en mosaiködla som sprutar vatten. Här drack vi sangria också. Smakade skit, men jag överlevde.



Hamnen och ett av alla bergen som omger Barcelona. Summa sumarum: en helt okej resa. Jag tänker åka tillbaka och då för att se och uppleva lite mer. Slippa kompromissa och behöva gå i affärer. Jag vet inte, det är inte riktigt min grej att behöva haka på i klädaffärer när jag är utomlands. Finns roligare saker att göra. Som att äta ännu mer tapas och dricka ännu mer öl.

Sen ska jag upp i tornen på Sagrada Família också, för de var ju så klart stängda på grund av regnet. Risken att halka till och falla av stenbroarna ned på Judas var väl för stor, antar jag.

Ser ut att bli en återresa redan i höst. Då jävlar.

Då är man åter på svensk mark igen. Eller jag satte foten på Arlanda redan vid fyratiden igår eftermiddag, men det är först nu allt börjar kännas mänskligt igen. Även om man inte gör värst många knop egentligen, så tär det något förjävligt på en att vara på resande fot en hel dag.

Så Barcelona var kickass. Minus några missöden som bakfylla, för lite cash och en och en halv dag med regn. Något som som övrigt ledde till att min icke-vädertätade skit-Nikon knappt kom till användning. Och när jag väl fick lov att använda den, så gick grymma bilder i kras bara för att jag glömt byta objektiv när jag åkte hemifrån och hade bara mitt fasta 50 mm. Istället blev det ett par hundra iPhone-bilder.

Nå väl, värre skit har hänt.

Har avverkat dagen i soffan och kollat ikapp Big Brother (ut med Marcel nu för fan), samt avnjutit påskpizza, påskglass, påsk-Japp och påskmust. Ska hem till landet och chilla med släkten i dagarna två nu. Efter det kommer en riktig Barca-uppdatering. Stå ut!

Hänger på flygplatsen nu. I natt klockan fyra så bär det iväg till El Spania. Ska försöka blogga en gång eller två, om det vill säg väl. Gracias och tack för ölen i förväg. Adios.

 

Så det är dags för kick off med jobbet. På en Ålands-båt. Och jag vill verkligen, verkligen, verkligen inte med. Och ifall fel person skulle läsa det här: jag menar inte låta otacksam, det är snällt att jag får lön och möjligheten till en dräglig vardag. Det är bara mina fördomar gentemot Ålands-kryssningar som spökar. Eller... jag har åkt en gång förr. Fördomarna = fakta.

Så jag har försökt att tänka om istället. Jag ska bejaka dessa fördomar och typiska svennekryssningsbeteenden. Jag ska:
1) försöka landa en medelålders lågstadielärare.
2) räkna antal personer med foppatofflor.
3) handla i tax free-shoppen och berätta för alla om mina inköp.
4) dansa mogendans på dansgolvet.

Det här ska jag göra. Fullständig rapport imorgon kväll. Ciao.

Mitt pass går ut imorgon. Och med Barcelona runt hörnet, så var det på tiden att det förnyades.

Argumentet utåt brukar vara att jag inte bryr mig nämnvärt om passfotot, för "det är ju ändå inte något som används så ofta". Sant förvisso, men oss mellan så var jag jävligt nöjd med att bli av Bieber-svunget på det gamla helvetet, samt slippa ångesten som kommer med den där signaturen.

Entering det nya passet (man får en förhandstitt).

2017, då... det är då jag vet. Då jag vet att det inte är en god idé att ägna den arla morgonstunden, efter tio timmar jobb och fem timmar sömn, åt att fixa ID-handlingar. Det gick från oskyldig artonåring till gravt skadad heroinjunkie. Rödsprängda ögon, snedvriden mun, stirrig blick och en sjuårings namnteckning. Värst var ändå att jag blev oförmögen att säga något, utan betalade och gick.

Hoppas Photoshop är en del av datapaket på pass-myndighets-byrån-kontoret. Eller att det används ett anti-metadon-filter.

Igår bokade vi resa, så nu blir det till att möta våren i Barcelona. Det känns förjävligt gött att ha lite planerat för vardagen igen, nu var det ett bra tag sedan som jag fick arslet iväg från Sverige.

Det är bara det att jag är helt nollställd inför resan. Nollställd på så sätt att jag inte har en aning om vad som är värt att besöka och göra i denna spanska kuststad. Inför alla andra resor har man ju ändå någon sånär hum om vad som finns att göra menar jag. Jag vet att jag vill se Sagrada Família, men sen är det helt blankt.

Fast jag vet att många säger att den kyrkan är "överskattad" och "inte mycket att se". Säkert samma peeps som menar att Eiffeltornet inte är något att ha, när man är och turistar i Paris. Turistvärldens motsvarighet till hipsters, too cool for school.

Så entering obligatorisk bloggfråga: någon som har tips på saker att göra i Barcelona?

I eftermiddag åker jag till Stockholm för tre dagar med kurs och två dagar avförnöjelser.

Det här med väskpackning, jag hatar skiten. Så pass mycket att det kommer högst upp på min lista över "I-landsproblem för medelklassvennen". Speciellt hatar jag det nu, när jag måste ta med både anständiga kläder (kursen), snyggkläder (fritid/fEzT/klappa getter på Skansen) och lakan (för en natt på vandrarhem). Väskan kommer väga bly. Lakanet suger mest, fan för att kånka på den skiten.

När ska det uppfinnas ett lakan som tar minimal plats i väskan och väger högst hundra gram? Jag har redan kommit på säljslogan för produkten; "Minilakanet - när STF väljer att ta 100 spänn i sänglinnehyra".

Jag skulle köpa't.

Operation semifet till semisnygg, vecka 8:
Aktuell vikt: 75,8 kg (-11,0 kg)
Antal rökta cigaretter: 0
Humör: Kan börja prenumera på Kalle Anka nu. Alltså glad.

Jag framför Eiffeltornet. Hög på rödvin och med en baguette mellan benen.

Jävlar alltså, här har man haft en effektiv lördag! Vaknade med något lättare bakfylla (som vi alla vet är höjden av effektivitet). En bakfylla som snarare berodde på allt onyttigt käk man hävde i sig under gårdagskvällen, snarare än alkoholen. GI-skiten är en sugga ibland, som gärna kickar en i magens egna balls.

Annars då, vad har jag gjort mer? Pluggat, skjutsat päronen på galej, fått skäll av grannen (igen - dagens höjdpunkt) och så duschat. Och så besökt Paris (se ovan). Mon Dieu fan!

Nu ska jag hänga lite med småglin och spela spel. Laga tacos ska de också göra, de små liven.

Way Out West 2011

Bästa spelningen: Robyn. Jädrar vilket energiknippe hon är, den kvinnan!
Sämsta spelningen: The Hives.
Årets överraskning: Janelle Monáes spelning. Hade aldrig hört talas om den kvinnan innan, men jävlar i havet vad hon var frän. Vid ett tillfälle så somnade alla på scenen, samtidigt som hon fick alla i publiken att sätta sig. Skitcoolt!
Årets tidsoptimister: den indiska restaurangen på Järntorget. Två timmar tog det att få maten. Duka bordet fick vi göra själva dessutom. "Här! Ni ställa ut!".
Årets flashback: Nittiotals-rave-känslan på Tiësto. Alla som gick på något den kvällen - upp med en hand!
Kändisspotting: Såg Sarah Dawn Finer, Alexandra Zazzi, Markus Larsson och en bloggare med rött hår (som jag inte minns namnet på just nu).
Bästa ölhaket: baren på Avenyn som spelade Bumbibjörnarna.
Årets nekande: "Asså, shorts är till för lunchen". Sagt av vakt med för mycket makt på Hard Rock (jag blev glad, ville aldrig gå in där i alla fall).
Snabbmötet: med Addspirit-Anna, kvinnan som vägrade göra Way Out West med oss. Lamt jävlar.
Sömnstatus: för mycket sömn.
Alkoholstatus: inte värre än Peace & Love.

Ja, det var det!

Då har man tvingat sig upp lite extra tidigt på sin semester. Anledningen till detta är en tripp ned till Karlsborg och stadens fästning. Det är tio år sedan jag var där sist och jag tror de gjort om guideturen en aning. Nu tävlar man visst om några guldtackor.

Och jävlar vad jag ska vinna! Alla småglin får fly undan den här galningen.

Någon här som besökt Karlsborgs fästning? Det var ganska stort på nittiotalet tror jag. Bara med plugget så var vi där två gånger.

Eftersom internet och hela telefonnätet valde att stänga ned sig i över tjugofyra timmar ("planerat underhåll"), så har jag inte kunnat göra en follow up på det resereportage jag kickade igång igår. Förens nu.

Så jag, Steven och Mrs. PP beslöt oss för att göra något kulturellt under gårdagen. Vi börjar ju bli rätt så gamla vid det här laget, så det enda sättet att fördriva tiden på en lördag är genom konst. Vi åkte till Kvarntorpshögen. Och för er som inte är bekanta med Kvarntorpshögen, så är det en slagghög från fyrtiotalets Kumla och stadens oljeskifferutvinning. Det är alltså en hög av rester, 157 meter hög. Skiten brinner dessutom fortfarande. Ganska häftigt faktiskt. På denna hög har man idag konstutställning, fik och konserter.


427 trappsteg, sedan är man uppe. Trappan är helt finansierad av privatpersoner och organisationer. Som tack fick man ett eget trappsteg och ett plakat. Flott ska det va'!


Det första konstverket vi sprang på var en stenhög av Lars Wilks. Pre rondellhundar och mordhot.


Förruttnad plockepinnkoja.


Undertecknad i förruttnad plockepinnkoja. Det var varmt och jag var svettig efter trapporna.


Vid högens fik finner man den här skulpturen. Som är den vidrigaste skapelsen i sydnärke. Jag valde att klippa bort dess jättelika elefantdase, då det finns väldigt unga läsare som hänger här inne. Det minne jag har av den här statyn är att alla tjejer, när vi besökte Kvarntorpshögen i femte klass, torrjuckade den här. På riktigt. Puberteten gjorde sina märkliga utsprång redan då.


Nedanför en brant stensluttning (som man högst troligen ska undvika att klättra ned för) hittar man högens egna Hollywood-skylt. Textad som "Johansson". Orsak till detta är oklar. Men jag gillar den, som att faktiskt vara i Los Angeles. Ett lantligare alternativ.


På vägen tillbaka såg vi den här skylten som varnar folk för att inte gå där vi precis gått. Min coolhet steg genast två gram.

Det var det. Hoppas ni lärt er något nytt.

Kvarntorpshögen får betyget:

Har äntligen lite tid till övers för ett blogginlägg. Fick agera hundvakt i päronhemmet direkt när jag kom hem, då mor och far tagit sina lurviga och flugit till Turkiet. Ergo tidsbrist. Inte för att vår gamla schäfer kräver hundraprocentig uppmärksamhet (snarare två), men det är ju alltid gött att ha en ursäkt.

Så London. Jag håller mig kort. Enligt mig kan det lätt bli för mycket tjat om ens resor, vilket är måttligt intressant för utomstående personer.

Kollaget ovan är lite missvisande, vi gjorde mer än att dricka manliga fruktdrinkar (Pimm's, googla't!), käka bullar från Nordic Bakery och svulla sushi. Som att gå. Flera mil. Och noggrant studera sexshoparna i Soho.

Mest ös: bluesbaren i Angel.
Roligast: London Dungeon! Jag råder alla att besöka det här stället, det är lika kul varje gång.
Mest chockartat: Avgrundsvrålet i skräckteatern The Woman in Black. Läskig pjäs. Kommer som film 2012 och med Harry Potter-Radcliffe i huvudrollen.
Veckans vinst: Jag, i samspel med franska Melody, vinner i fotbollsspel.

Det var alltigenom en skittrevlig vecka! Måste göra't igen snart.

Ally skrev följande kommentar (på ett ungefär, hennes blonda stavfel är korrigerat å hennes vägnar) på mitt London-inlägg:

"Får man verkligen ha med whisky i handbagage? Jag menar, sist jag flög så tog de min hudlotion!"

Nej, det får man självklart inte. I fallet med whiskyn så finns det ett par aspekter man måste ta hänsyn till. Till att börja med så får man invänta planet bakom säkerhetsspärrarna. Fråga personalen var din gate ligger och på ett ungefär hur lång tid det tar att gå till den. Några minuter innan boarding så tar du upp fin flaska och halsar. Dumpar flaskan i närmsta glasbank (alternativt i prydnadsväxt) och kutar till gaten. Leta på din plats och låt whiskyn sjunka in.

Så där, ja - whisky för flygrädda.

Att införskaffa inför London-resan på måndag:
- Mentolnässpray (till flygresan)
- Whiskey (till flygresan)
- En liten flaska schampo (för att vi bara reser med handbagage)
- Kaffefilter (för att det är slut här hemma)

Att sälja av inför London-resa på måndag:
- Fonder (för att äta bör man, annars blir man dum i huvudet)

Att packa ned till London-resa på måndag:
- Kalsonger (för att.. ja, förbli fräsch)
- Bok (till flygresan)
- iPhone (till flygresan, bloggen och livet självt)
- Pass (för fotots skull)
- Vetskapen om att överanvända "please" (för att få någotsånär hygienisk mat)

... jag kan ha glömt något.

Nu kom jag på en sak jag glömt berätta, en annan har ju bokat en resa till London. I slutet av maj far jag dit och firar in försommaren på bästa sätt. Vi ska gå på Primark, krama Big Ben, besök marknaden i Camden Town, strosa bland husen i Notting Hill och dricka rosé vid Themsen.

Närå, flämt åsido. Jag är för c00l för sådant tjafs. Dessutom har jag har redan redan gjort London by rookieguide en gång (dock inget av ovanstående nöjen), så den här gången har jag bara tre saker jag vill försöka få gjort:
1) gå på puben där Jack the Ripper hade ihjäl ett av sina offer.
2) besöka London Dungeon (det stället har jag visserligen besökt förr, men gör det gärna igen).
3) våldgästa Josephine Bornebusch och tvinga henne dra Mickan-lines en hel natt.

Om man bara kunde kombinera några av punkterna...

Eftermiddagen spenderades mestadels i katakomberna på NK. Vi lekte en omvänd variant av Den hemliga miljonären. Arbetsnamnet för Kanal 5's nästa produktion är för tillfället Fattiglapp låtsas vara Östermalmsbo. Vi provsmakade på tryffel och sa att den smakade billigt, frågade var de hittat sin fläsksega rådjurssadel och om vi kunde få den ryska kaviaren levererad tonvis via cykelbud. För att "hålla nere på kostnaderna".

Det var många silikonsprängda hakor som tappades och många silverrävpälsar som vände sig om av vårat dråpliga beteende.



Snart är vi hemma på landet igen. Gött mos.

Det är fullt ös här i Stockholm. Precis nyligen så åt vi på Kungshallen. Där fick vi sitta i exakt tio minuter innan en överblonderad brutta kom fram och sa: "alltså förlåt att jag stör liksom, men ska ni sitta länge till eller? Det är liksom rätt så lång kö till alla bord och vi tänkte typ ta erat bord ba".

Vi flyttade oss. Rädda för eventuella kulturkrockar.

Nu har vi köpt på oss tennisrack och ska bege oss mot Stureplan och alla brats. Tennisveckan i Båstad 2008 - här kommer din upprättelse...

Jag och preggo ska spendera dagen i Stockholm. Eftersom jag varken har tid eller ork att kånka med mig en trekilos-PC i ryggsäcken bara för det kvalitativa bloggandets skull, så gör jag som vanligt när jag tar mitt pick och pack och drar. Jag kör med kvalificerade gissningar över hur läget ligger till och vad som händer.

Introducing tidsinställda inlägg.

Just nu sitter vi på bussen. Roligare än så är det inte för tillfället, tyvärr. Preggo är gravid och jag vill inte dricka själv. Det är en ny fas i den här syskonrelationen.

Då var man i land igen. Och det här med att kryssa till Åland var ju... speciellt. Och ganska trevligt. Härligaste stället på båten var Fun Club. En klubb med fullt ös på dansgolvet, livemusik och mängder av alkohol som flödade. Medelåldern var visserligen 72 år och samtliga av pensionärerna buggade till det inhyrda husbandet. Jag tyckte mig också se ett par tjurhorn med mjöd som skickades runt, men jag vet det fan om det inte var en synvilla.

Kontentan: det är inte många yngre åker iväg på kryssning en måndagseftermiddag i februari.

Fraser som jag än så länge hört utbytas människor emellan:

"Ah, Löfbergs Lila! Jävlar vad härligt att de har hederligt svenskt kaffe ombord!"

"Fan vad kul jag hade igår! Jag minns ingenting".

"Skönt att komma hem igen. Borta är bra, men hemma är fan bäst!"

"Jag tror jag fått gonorré igen".

Nu ska jag bege mig hemåt igen. Hörs, ey!

Sitter och glor på folk på dansgolvet. Jag dansar inte ikväll. Jag är för cool. Jag har oberseverat en hel del olika saker just på den här platsen av båten. Till exempel så dansar folk gärna röven av sig till YMCA och Fågeldansen, men samtliga av de lämnade golvet när Svennebanan slogs på.

Det blev för personligt.

Såg precis min gamla hemkunskapslärare. Hon hade fått till det med en gammal elev. Mysigt för 'na.

Eftersom jag tvivlar på att det finns något internet på båtskrället, så har jag förinställt ett par inlägg åt er. Som en sann bloggare/världsvan förlorare. Se dessa blogginlägg som kvalificerade gissningar på vad som sker i detta nu.

Just nu sitter vi på bussen. Som de helyllesvenskar vi alla är, så är alla vid det här laget redan apradar. Utom jag, som är här för att observera det mänskliga beteendet. Grävande journalistik för bloggens skull.

Någon spydde just upp sin flaska Black Tower. Och ja, jag tog kort.

Så jag har ägnat hela morgonen åt att städa i min externa hårddisk. Det är så att man lite blir sentimental så här på ålderns höst, när man blickar tillbaka på det som varit. Tänkte bjussa på lite bilder från svunna tider

Såg precis att Flenza gjort samma sak. Fan vad törrt. Jag har inte låtit mig inspireras av henne, värt att tillägga.


Jag och Lenin efter Lily Allen i Slottsskogen 2009. Det var jävligt varmt. Kanske syns.


Hippiefest på Norrköpings kårhus, Trappan. Blekfet vy. Årgång 2009.


I publikhavet på Bruce Springsteen, Ullevi 2008. På bilden syns också Preggo och Steven.


Nyår 2007. 19 bast och en flaska skumpa i handen. Langning, det var grejer det.


På resande fot i Alperna. Tror det var 2008. Istället för att åka skidor så käkade vi Pringles och hängde på after skin.


Rom-resa, påsken 2010. Svampfrilla.


Paris 2009. Världens bäst stad i min mening.

Nu fortsätter jag. 3000 bilder avklarade, så bara 11000 kvar.