VARNING! EXTREM RANTING FÖRÖVER!

Har ni sett Min Sanning på SVT2? Nä, det har ni inte, jag vet. Vem ser frivilligt på SVT2? Inte jag. Fram tills för några dagar sedan, då jag sprang på just Min Sanning. Grymt program! Äntligen en bra produktion signerat public service.

Intervjun med Linda Skugge har jag sett fem gånger nu. Vilket är fyra gånger för mycket för någon som inte har en fastställd bokstavsdiagnos, visst? Men vilken kvinna. Kan inte påstå att jag var något direkt fan av henne innan. Jag ogillade henne visserligen inte heller, utan hon var bara "en av alla mediamänniskor" där ute.

Men sättet hon pratar på, hur hon för sig och att hon vågar/vågade skriva jävligt bitska texter (utan att för den delen mena något illa) är så jävla fränt. Den som ändå hade samma stake att göra det.

Vid ett tillfälle så säger hon något i stil med "att hon räknar med sura reaktioner" och menar att det alltid är någon som blir grinig. Oavsett vad hon skriver om. Nu menar jag inte att jämföra den här lilla skitbloggen, som snittar på 600 (ish) läsare, med Skugges storhetstid på Expressen och över miljonen läsare, men jag känner igen det där. Förr hade jag en mycket, mycket drygare framtoning här på bloggen. För att jag tycker det är kul med ironiska, bitska texter. Inte elaka texter, utan bitska. Skillnaden är enorm.

Men eftersom allt för många föds utan förmågan att uppfatta ironi (på riktigt, jag läste en avhandling om det en gång) och/eller att folk prompt vill ta illa vid sig, så har jag blivit lite mildare. Nu driver jag mest med mig själv. Vilket jag hatar som fan - att en låtit sig censureras! Och det är inte det att jag inte vill få reaktioner, snarare tvärtom. Men efter ett tag blev det förjävla tröttsamt att få mejl från arga idioter.

Jag minns en gång när jag bloggade om Blondinbella, när hon blev tvungen att betala en fotograf då hon använt hans bilder från en intervju som hon själv var med i. Jag skrev något i stil med att upphovsrättslagen borde ses över och att det var larvigt gjort. Vilket jag fortfarande kan tycka, och då är jag själv fotointresserad. Då trillade det i alla fall in något surt mejl som menade att jag "dum i huvudet, borde köra huvudet i sanden och hålla häften". Ytterst konstruktivt.

Eller en annan gång, när jag skrev om George W Bush vid senaste presidentvalet i USA och menade att han gjort världen till en sämre plats på många sätt. Något som jag inte trodde någon skulle säga emot. Men då fick jag veta att jag var en "äcklig fascist bög". Särskrivet, ja.

...

Jag vet inte vad jag vill ha sagt här egentligen. Mer än att Linda Skugge har ett par riktiga balls som vågade skriva vad fan hon ville. Hon är en av de ytterst få personer som jag någonsin inspirerats av. Grattis till henne för det. Typ.

SE INTERVJUN HÄR

Idag har jag hängt med den här fina grabben! Mister Benjamin McKenzie. Imorgon får ni veta varför!

Tvestjärtar / gammal mjölk / clowner / spindlar / strutsar / otecknade mumintroll

För skojs skull.

Någon annan som sitter på idiotiska rädslor?

Jag fick den här brickan av min moster i julklapp. Jag menar inte att vara otacksam på något vis, men jag tror det här kan ha varit ett reaexemplar.

Som sagt så menar jag inte att vara otacksam, brickan har kommit till användning många frukostmorgnar, men det här måste vara resultatet av en högstadiepraoa som fick i uppgift att texta ett kolli brickor. En praktikant med förtvinad internethjärna och hög frånvaro i plugget.

Återigen - jag är inte otacksam, men tror ni inte också att den här typen av husgeråd vara skadligt för det sunda förnuftet? För levnadsstandarden? För vår överlevnad?

Hoppas jag inte verkar otacksam, det är en bra bricka. Jag använder den jämt när jag är själv. Tack.

En märklig tanke slog mig i helgen. Mitt mest inredde rum här i lägenheten är badrummet. Vilket jävla slöseri på hemtrevnad. Enda gången som jag kan komma på att jag vistas här inne under en längre tid, det är när nya Elvis-tidningen kommit eller om man haft en kalasfylla kvällen innan.

Stunder då både psyke och mage kräver det.

Måste köpa en matta till köksgolvet. Börja hänga mer där. Utbildad kock som man är och allt.

Kan jag få knulla två lokala slynor utan att BEHÖVA använda ett kreditkort?! Det är knappt att man tror sina ögon. Här har man tagit var mans högst dröm och gjort en affärsidé av skiten. Höjden av innovativt entreprenörskap.

Jag har nu kalkylerat era hundratusentals svar från Chapel Hill-inlägget. Och låt mig börja med vad vi sade under julhelgen när klippet rullade på TV:n. Det blev ett samlat:

"HAHAHAHAHAHA! FAN VAD NITTIOTAL!"

Så det var alltså rätt svar, att det påminde om något som sändes på TV4 för tjugo år sedan. Lite som det här. Mycket närbilder, is som flyger och leenden människor är alla ingredienser till en typisk nittiotalsreklam. Andra populära alternativ var, som man kan beskåda på diagrammet ovan, "sex och kåthet", "dansband" (här illustrerat med hjälp av Arvingarna-Casper) och så "övrigt".

Kommentarer vi minns:

"Jag borde inte säga det... Men jag tänker av någon anledning på typ partnerbyte och att flaskan ska användas till något annat än att förvara dricka i så att säga". Sagt av Annika.

"En påminnelse av dåliga tonårsfyllor till följd av billig skumpa i en 90-talsvibrerande inramning?" sa Frikadellen-Ellen.

Addspirit-Anna säger:
"Men vilken äckelblogg det här har blivit! Skärpning!"

Vad är äckligt? Blod? Härsken grädde? Diarrémagar? Pff! Kvinnan vet inte vad som är äckligt egentligen. Därför är det dags att ta bloggen till en ny lägstanivå och lista saker som är på riktigt äckliga.

1. Charlie Sheen.
2. Charlie Sheen i Spin City.
3. Charlie Sheen i Two And A Half Men.
4. Charlie Sheen ridande på en struts.
5. Hinnan på ett rått ägg.
6. Bananflugor.
7. Lukten av fylla efter en hemmafest.
8. Lukten av fylla på en festival.

... och så vidare. Fyll gärna på listan på fler vidrigare saker. Bevisa kvinnan fel.

Så jag stod och rakade mig i natt. Måttligt intresserad över vad jag höll på med, men samtidigt imponerad över att jag orkade ta mig an denna uppgift efter tio timmar jobb. Plötsligt nös jag och det var blod överallt. Överallt.

Näsblod är den mest intressanta av blödningar i min meningen. Det kommer från ingenstans, det känns som om det håller på i en evighet och plötsligt slutar det lika fort som det började. Tror också jag bloggar om det varje gång det sker en själv.

Sen, dessutom, så hinner jag alltid tänka att min sista stund är kommen. För i ett avsnitt av Six Feet Under (cirka 3:10 in i klippet) så börjar en groupie till en Oprah-wannabe blöda näsblod och... ja, ni vet. Det är ju inte den muntraste av serier, så lista ut vad som händer.

- "Doktorn, vad var dödsorsaken?"
- "Näsblod, ma'am. Extremt mycket näsblod".

Jag tänkte höra med er om en sak, se om ni gör samma sak. Jag har ett behov av att, speciellt så här i "nyårstider", rabbla hur länge sedan det var något skedde. Jag kom och tänka på det förut, när jag skrev om romen från gymnasietiden, och tänkte då automatiskt "i år är det fem år sedan jag tog studenten".

Jag gör ofta så när jag pratar med någon, talar om hur länge sedan det eller det inträffade. Detta utan att ämnet ens behöver vara på tal.

Till exempel:
Bekant: "Ja, Juholt är ju det bästa som hänt alliansen på år och...".
Jag: "I år är det nio år sedan Anna Lindh dog. Och åtta år sedan Vänner slutade sändas".

Okej, exemplet ovan må vara något överdrivet, men jag tror min poäng har kommit fram.

Möjlig diagnoser har begränsats till existentiell livskris, åldersnoja och/eller diarrémage.

Tog precis en tripp till Morbidköping och tillbaka. Hittade en tjejs kanal på YouTube som bara ägnar sina klipp åt sitt yrke, begravningentreprenör... ing... skap. Hon jobbar alltså med döden och hon vloggar om det.

Jävla coola klipp också. Det är nästan så att hon värvat mig för en framtid på Fonus.

Men så är ju en annan rätt så lättpåverkad. Ser jag på Jurassic Park så vill jag bli arkeolog, landar jag TV:n på valfri Fredrik och Filip-produktion så vill jag hjälpa hörselskadade och så vidare. Jag undviker andra världskriget-dokumentärer av en anledning, om vi säger så.

Tror i alla fall jag skulle bli en kickass begravningsentreprenör. Six Feet Under är ju en favoritserie - bara där har vi något att sätta upp på en ansökan.

Jag gick in i mig själv, tänkte tillbaka till "kyrkans barntimmar"-tiden som liten och vips så hade jag slängt ihop en adventsljusstake. Jag gillar inte att pyssla. Än mindre att slänga pengar på skiten. Inte eldar jag speciellt mycket ljus heller. Men så här i juletider är det förväntat att bryta normer bara "för att det är jul".

Och undertecknad är ju "julhora" personifierad.

Andra exempel, vid sidan av onödiga ljus- och plastsvampsinköp, är Janssons frestelse. Plötsligt är det okej att gilla ansjovisdränkt potatis. Och för att inte tala om det frivilliga lyssnandet av Triad.

Jag ger resultatet av pysslet följande betyg:

Jag läste en lustig artikel i Aftonbladet igår om mäklare i Hong Kong som specialiserat sig på lägenheter där någon dött. Man är där enligt lag skyldig att berätta för eventuella köpare att till exempel ett mord begåtts på plats. Varpå många väljer att avstå på grund av vidskeplighet.

Jag försöker sätta in mig själv i samma situation, hur jag själv skulle göra. Och jag tror faktiskt jag skulle avstå ett köp/hyreskontrakt om jag visste att "i den här hallen dog den förre ägaren av chockartad pälsallergi". Inte så mycket av vidskepelse. Eller inte alls av vidskepelse faktiskt. Det skulle snarare kännas som om jag besudlade någons "sista viloplats". Och att det vore lite ofräscht.

Kanske är samma sak som "vidskeplighet", jag vet inte? Det handlar i alla fall inte om någon direkt rädsla för spöken eller så.

Samtidigt så tänker jag så här: inom de närmsta dagarna så ska jag flytta in i ett hus från tidigt 30-tal. Och då är det väl bara att anta att det någon gång dött någon mellan husets fyra väggar under de åttio år som det stått upp. Och då gör det mig inte något, så länge jag slipper exakta dödsdetaljer. För, och här kommer sensmoralen, alla ska vi ju dö förr eller senare. Det är ofrånkomligt och ytterst naturligt.

Det har jag lärt mig i Six Feet Under. Också känd som en världens bästa (och nyttigaste) serier.

Wow, de flesta av er tog verkligen tillfället i akt och lät bli att ställa frågor. Kudos till er som offrade en minut.

Den här frågan är riktad till dina föräldrar, men du kanske vet. Varför "Pelle"? Visste inte dom att Pelle och Olle alltid används som exempelbarn i skolan?
Svar: Till en början var det tänkt att bli Olle och Kalle, men så "tyckte de att Pelle var gulligare". Word. Och anledningen till att de valde just de namn som vi fick, var för att de ville ha ett par ovanliga tvillingnamn. Det har inget med Astrid Lindgren att göra. Och efter oss så har otaliga tvillingglin fått namnen Olle och Pelle. De var trendsättare mina päron.

Hur har det varit att växa upp som en Pelle?
Svar: Hyfsat bra. Mycket "Pelle plutt"-pikar och "Pelle Svanslös"-gliringar som liten. Men det finns alltid de som har det värre. Som alla Ulla, Ida och Kajsa här i världen. Lite kuriosa: visst ni att det inte finns en enda Pelle som åstadkommit något för att förändra världsordningen. Känns ytterst bekvämt.

Ska du inte skaffa en katt snart? Eller har du redan som vi inte får se?
Svar: Kanske om jag flyttar till en större lägenhet eller ett hus någon gång. Men att klämma in en katt på mina 50 kvadratmeter känns lite elakt. Men nej, jag döljer ingen pussy för er.

Vilket är det bästa kattnamnet?
Svar: Rrrachel. Som min katt på landet heter. Döpt efter Rachel i Vänner.

Vad är det äckligaste du har varit med om?
Svar: En gång så drack jag riktigt sur och gammal mjölk. Det var jävligt vidrigt.

Vilken är den favoriträtt?
Svar: Jag kan komma på mig själv med att sakna skolans panerade fisk. Den var förjävla god. Säkert halvfabriaktskit, men god som fan.

Vad ska du äta till efterrätt?
Svar: Det blir väl någon GI-sörja? Vispgrädde och blåbär kanske?

Vilken kaffesort dricker du?
Svar: Jag gillar det där klimatkompenserade kaffet, vad-det-nu-heter. Kanske bara för att det är just klimatkompenserat. Bra säljknep, jag köper't.

Hur många centimeter är en legitim ugn?
Svar: En legitim ugn också. Jag skulle gissa på 70 centimeter. Plusminus ett par centimeter.

Hur är det med tvättsvampen nowadays?
Svar: Det är bara bra. Jag intimtvättade mig med den igår. Allt för att hålla igång gnistan.

Hur gammal var du när du fick din första kyss?
Svar: Jag vet inte om det här är konstigt, men jag började hångla ganska ung. Så sju bast kanske? Men den första som var på riktigt var väl i nian, skulle jag tro.

Har du någon tjej?
Svar: Jag äger massor av kvinnofolk, ja.

Vilken färg har du på strumporna?
Svar: Grovstickade raggsockor av grått garn.

Hur gammal är det du är?
Svar: 23 going on 24.

Vilket land vill du helst resa till?
Svar: Jag vill gärna åka till Afrika. Något land där det är fred och lugn och ro.

Vad drömmer du om?
Svar: Att hitta en karriär jag vill växa i och att resa världen över. Skulle vara guld om jag hittade ett jobb som kunde kombinera de två. Som nyhetsfotograf eller något, det vore skitkul!

Kommer du undvika mig, Ella, igen nu när du ska till Stockholm? Och åker du bara till Stockholm för att se Pattison?
Svar: Ja och team Edward FTW.

Om du var tjej för två dagar, vad skulle du göra?
Svar: Oj, det här var svårt. Jag vet att om jag hade varit tjej för en dag, då hade jag konstant onanerat. Men nu, när det gäller två dagar, så får jag väl lov att säga onani och mammografi.

Vad tycker du är pinsamt?
Svar: Jag tycker inte mycket är pinsamt. Sedan kan jag säkert lida med andra i pinsamma situationer.

Vilken är din favoritserie precis just nu?
Svar: Jag ser på jävligt många bra serier, men jag måste nog säga Modern Family. Sen har tredje säsongen av Glee börjat jävligt bra också.

Om du hade fått byta liv med en filmkaraktär, vem skulle det vara i så fall och varför?
Svar: Indiana Jones. Bara för att testa hur det skulle kännas att falla oskadd från ett störtande flygplan i en uppblåsbar båt.

Vilka är filmvärldens tre snyggaste tjejer/killar?
Svar: 1) Emma Stone/Brad Pitt... och jag vet inte. Jag ser knappt på film.

Vad lyssnar du på för musik?
Svar: Just nu lyssnar jag oavbrutet på Jessie J. Hennes skiva blir bara bättre och bättre. Annars blir det också mycket med det nya från Florence + the Machine och Feist. Bra skit!

Vad hade du för betyg i matte i nian (behöver lite medkänsla)?
Svar: MVG. Som i alla ämnen. Hähähä. Utom bild, jag suger på "ämnet" bild. Det är idiotiskt att man ska behöva bli bedömd efter sin förmåga att kunna vara konstnärlig (i alla fall var det så på Transtenskolan).

Slut. Fred ut!

Sprang på ett klipp YouTube här om veckan. Personen i videon pratade om "hyper man varit delaktig i" och på så sätt gjort världen till en lite sämre plats. För vi vet ju alla att riktigt hypade saker är dåliga saker. Så jag beslöt mig för att inte vara sämre, en annan har också en del hypeskelett garderoben (se kollaget ovan). De flesta från en ålder när man var mindre vetande och lite mer pinsam.

/hipstercooling.

Frågor på det? Om ja - passa på att ställa de i frågestunden, fo fän!

Så i mitt aktiva kommentarssvarande så har jag sprungit på ett jävla märkligt ord. Det finns att hitta i Blogger-bloggars kommentarsfält. Numera finns alternativet "analnym" att välja för de som ska kommentera. Till en början så trodde jag det var någon hade spelat på ord och kodat om så att den som väljer att kommentera anonymt är ett "anal". Jävligt roligt, jag vet.

Men det står så här överallt fan, på samtliga bloggar. Jag googlade. Både text och bild. Textgooglingen gav mig inget avvärde. Bildsökningen gav något mer. Mycket naket. Mycket analt. Vilket är föga förvånande.

Så jag förblir ovetande. Någon som har svaret?

Ledtråd: höstens hetaste överdrift.

Först som gissar rätt vinner spö på posten.