Oh Lorde have mercy!

Hejpåre! Igår var jag och svängde i huvudstaden för att gå på konsert med Lorde. Jag vet inte om jag sagt det innan, men Lorde debutalbum Pure Heroine från 2013 är ett av mina favoritalbum genom tiderna. Jag måste ha sagt? Jag har sagt! Så självklart var en på plats för människans första Sverige-spelning.
 
VAR: Annexet, Globen, Stockholm, Sverige, Europa, Världen, the universe.
NÄR: 17 oktober 2017
BÄST: Ribs, Team och Tennis Court
SÄMST: Att jag inte lyssnat in mig tillräckligt på nya plattan, Melodrama. Jag håller på i skrivande stund!
ÖVRIGT: Förbandet ville för allt i världen inte ta slut. Vi höll alla på att dö av... Lorde-törst? Haha! Vi ville inte ha Khalids låtar som alla lät lik-a-dant. Ja, han höll på för länge. Men han var duktig! Alltid något. 
ÖVRIGT 2: Lorde på en festivalscen härnäst, tack!
BETYG: Fem känslofyllda sushibitar som drunknar i hormonell tonårsångest
 
Publicerat i: Musik, Sushibetyg
Taggar: bra musik, lorde, pelle recenserar

Bra poddar till folket!

Ja, det är jävlar vad jag tagit mig an poddmediet den senaste tiden. Älskar skiten, perfekt när man inte pallar musik eller ljudbok. Bäst gillar jag poddar där två eller flera personer för ett samtal. Och jag tänkte inte dra ut på det längre än så här, utan här kommer en lista över mina favoritpoddar just nu.
 
Spöktimmen
Den här podden lyssnar jag på just nu, i skrivande stund. Inte helt lätt att lyssna på svensk podd samtidigt som man försöker skriva på svenska. Fan vad jag älskar den här podden och helvete vad jag gillar Linn och Jenny, som håller i podden. Det är bra dynamik i samtalen, det är spännande ämnen och bra research. Rekommenderas varmt! Jag har lyssnat på varje avsnitt flera gånger.
 
En mörk historia
Okej, så min lista kanske kommer bli.... "lite mörk". Gillar true crime och ond bråd död, ni vet. En mörk historia är den nyare podden som tar sig an både aktuella brottsfall och klassiska ämnen så som massakern i Jonestown. Spännande! Bra berättat av Carl Fridsjö.
 
Tankar med...
Daniel Redgert är PR-nissen från Västerås som fått en helt egen podcast. Här intervjuar han kända svenska människor och ställer, i min mening, de bästa frågorna. Han är sådär kaxig och dryg på ett snällt sätt (precis som jag). Skitrolig podd!
 
Skäringer & Mannheimer
Min senaste upptäckt på den här listan. Jävla kul podd med två jävla kul kvinnor! Det är så rappt, så roligt och så personligt på en och samma gång. Jag garvade högt på jobbet flera gånger idag.
 
Mordpodden
Och så var vi tillbaka i det mörka hörnet av poddvärlden igen. Behöver det här förklaras vidare? Det är en podd om mord, uppdelad i ett landskap per säsong. Jag håller på och betar av Skåne-säsongen just nu. Sjukt intressant, men jag märker att jag blir sjukt nedstämd av den här podden. Så max ett eller två avsnitt på en dag, mer detaljer om mord klarar jag inte på en dag. Men är man inte lika känslig som mig, så kan man lätt (LÄTT) beta av samtliga avsnitt på ett par dagar. Väldigt bra!
 
Poddarna hittar ni där poddar finns!

Vad har ni för favoriter? Jag vill ha alla förslag!
Publicerat i: Sushibetyg
Taggar: pelle tipsar

En icke-recension om La La Land.

I söndags så såg jag La La Land här på orten, på den lokala biografen. Helt sant! Egentligen föredrar jag storstadsbio, men jag passade på att gå eftersom jag ändå inte hade något bättre för mig.
 
Och filmen - den hade jag inga egentliga förväntningar på. Jag visste att den skulle vara lite av en "modern Singing In The Rain" och typ inget mer. Men eftersom jag aldrig sett Singing In The Rain så var den referensen ytterst vag.
 
Men den var bra! Rent visuellt var den ett mästerverk sällan skådat. Handlingen var väl sisådär skulle jag säga, även om den också höll mer än väl. Eller det jag nog vill säga är nog snarare att det inte var något nytt. "Boy meets girl meets boy..." och så vidare. Det är lyckligt, det är sorgligt, det är lyckligt... ja, ni fattar.
 
Men se filmen om du är en sucker för snygga rullar! Då är den mitt starkaste tips just nu! Gillade den här scenen väldigt mycket - länk.
 
LA LA LAND FÅR FYRA STENADE EMMA STONE-SUSHIBITAR
Publicerat i: Film och tv, Sushibetyg
Taggar: Emma Stone.... vilken kvinna!

Här har ni världens sämsta film.

Nu ska jag skriva om en av de sämsta filmer jag sett på mycket, mycket länge. Om än inte den sämsta som jag någonsin sett. Det är Netflix-filmen, och den så kallade "rysaren", I Am the Pretty Thing That Lives in the House. Genast tänker man ju "aha, men Netflix gör ju en massa bra grejer - det här måste vara en sevärd skräckis!"
 
Fel.
 
Det här är slow-tv i sin sämsta form. Jag har inget emot en "seg" skräckfilm där man bygger upp en känsla sakta men säkert. The Shining är ett ypperligt exempel på det och som jag tycker är jätteotäck (även om många är villiga att sätta emot det). Det här: minuter av filmande på väggar, hallar, tomma kök... för att inte tala om allt sävligt voice over-prat om ingenting.
 
Kan ju dra ett par rader om plotten: sjuksköterska flyttar in i hus och där ska hon ta hand om en döende författare. Författaren har skrivit om en Polly Parson. Polly Paron är kvinnan om går igen i detta hus. Typ så. Det låter ju jävligt bra, eller hur?
 
Var så provocerad när eftertexterna började rulla att jag var tvungen att läsa på nätet vad annat folk tyckte. Mest för att hitta min fellow haters. Jag fann två läger. Recensionskåren tycker detta var bra och vi andra, fotfolket, avskyr den.
 
Kanske dumt att kasta bajs på någons verk, ja jag vet... Kan inte ni också se på den. Slösa 90 minuter av er dag och bara se skiten. Sen kommer ni förstå! Då blir vi vänner för evigt!
Taggar: den här filmen får noll i betyg. hårt, men rättvist

Don't Breathe - en snabbrecension.

Pelle slog på stort och gick på bio i helgen. Jag fick äntligen se årets med hypade skräckfilm - Don't Breathe. Tänkte därför att jag skulle dela med mig av mina fem cent om den här rullen. Oss skräckfantaster emellan ni vet.
 
Plot i snabba drag: tre vänner, som gjort för vana att bryta sig in folks hem och stjäla saker, bestämmer sig för att råna en blind krigsveteran på den summa pengar som han erhöll efter att hans dotter blev påkörd och omkom. Det går inte fullt så smärtfritt som tjuvarna hoppats på och husägaren/krigsveteranen går apeshit på inkräktarna. 
 
Säger jag mer så spoilar jag. Ni vet ju hur folk kan vara känsliga för den skiten.
 
Jag gillade den här rullen! Den är inte det allra bästa som gjorts, men håller i alla fall någon typ av skräckribba hyfsat högt. Och så gillar jag att man känner sympati för inbrottstjuvarna, trots att det är de som gjort fel rent moraliskt. Sen är det ju också en del twistar och oväntade vändningar som hjälper till på traven också. Gillar också att det gjorts en bra skräckis som inte innehåller massa spöken och gastar (även om jag kan vara fan av sådana filmer också).
 
BETYGET BLIR TRE STARKA (OCH SVÅRA ATT SE I MÖRKRET) SUSHIBITAR
Publicerat i: Film och tv, Sushibetyg
Taggar: don't breathe, pelle recenserar

Mina tre bästa skräckfilmer på Netflix.

Jag älskar ju som bekant Netflix och jag är sedan länge ett stort fan av skräckfilm. Tyvärr så går ju Netflix och deras skräckkategori inte sådär skitbra hand-i-hand. Det är mycket B-filmer. Faktum är att det är så mycket B-filmer att man till och med valt att ha en subkategori som heter just "B-skräckfilmer". Nuff said.
 
Men jag har hur som helst luskollat i den här kategorin på Netflix och har hittat mina favoriter. Må hända att de inte är gemene filmrecensents favoritrysare, men för mig har de inbringat den där känslan som jag ofta är ute efter när jag ser på rysare. När eftertexterna drar igång så ska jag fortfarande sitta som på nålar och fundera på huruvida jag kommer kunna sova kommande natt eller ej.
 
Så om vi bortser från klassiker som Exorcisten, Alla helgons blodiga natt och The Shining (jag gillar alla!) som alla faktiskt finns och förfinar skräckhörnet av Netflix - här är mina tre favoritskräckisar!
 
HUSH - Framgångsrik författare blir terroriserad av en psykopat på mördarstråk. Låter kanske som något man hört förr, men se det är det inte. Huvudrollsinnehavaren är döv och hör således inte sin förövares nästa drag. Sjukligt nervkittlande och helt min smak.
 
THE STRANGERS - Ni anar ett tema? Ja. Film nummer två i ordningen om psykopater som sprider skräck. I det här fallet så börjar hela filmen med ett par som gjort slut och som kommer till den stuga de hyrt öven helgen för romantisk semester. Ja, början är lite luddig, så långt är jag beredd att kritisera denna rulle. Men sen blir det spännande med mystiska knackningar på dörren, främmande (och maskerade!) personer i hemmet och mycket, mycket mer. Jäkla bra, se!
 
DARK SKIES - Medelklassfamilj i USA som börjar uppleva mystiska företeelser med möbler som ställs på ända, hundratals fåglar som kraschar in i deras hus och minnesförluster där ingen minns vad de gjort under stora sjok av tid. Barnen talar om en ondsint John Blund men päronen gissar på att det är ett annat väsen som hemsöker familjen. BAM! Fan vilken fint text jag fick till, eller hur? Jag gillar den här rullen, även fast jag vet att den är en riktig vattendelare. Den är spännande som fan + att jag alltid gillat Keri Russell som verkligen briljerar i denna film!
 
Andra bra skräckfilmer på Netflix: Silent Hill, Oculus och Cloverfield.
 
Och nu är det den tiden i inlägget som jag frågar efter era bästa Netflix-tips. Har ni några? Vad som helst i vilken genre som helst!
Publicerat i: Film och tv, Sushibetyg
Taggar: dark skies, netflix and fuck, sämsta hushållssysslan, the strangers

The Conjuring 2 - en Pelle-recension.

AMEN HALLÅRÅÅÅÅÅÅ! Har varit runt i landet de senaste dagarna och sista stoppet på resan var Gbg, därav lite feske-dialekt där i början. Hur är det? Jaså? Okej! Bra. Tack. Så jävla mycket har hänt här och jag tänkte att jag fyller ut veckans inlägg med shit jag upplevt under dagarna fem. Inte för att ni bett om det, utan enkom för att jag vill.
 
Vi börjar med torsdagen, då gick jag och mitt crew på bio och såg The Conjuring 2. Egentligen ett ganska oväntat bioval från min sida, då jag inte var superförtjust i första filmen (läs om det här). Jag har sett den tre gånger nu och tycker väl att den är "meeeh okeeej". Trots detta så blev det ändå till att se uppföljaren. Och jag lever ju för skräckfilm, så det är ju klart som fasen att det här är ett måste!
 
Handling i kort: familj i england blir terroriserade av vålnad och paret Warren kommer till undsättning. Det blir en fråga om familjen hittar på spökerierna för att få uppmärksamhet kontra THE REAL GHOST DEAL. 
 
Mitt utlåtande: jag gillade den! Mycket mer än första filmen! Sjukt läskigt att det utspelar sig i ett grådassigt hus i London (eller?) med läskiga dialekter och läskiga britter som dör i husens hörn. Min vissa bitar var lite löjliga, men en kan ju inte få allt antar jag.
 
Läskigast (liten spoiler): nunnevålnaden och när den gamla mannen syns bredvid tv-apparaten. Brr!
 
Sen också; Vera Farmiga är väl kanske världens bästa skådis just nu! Fan vad gör allt hon tar sig an bra! Och så gillar jag Franka Potente (Spring Lola och The Bourne Identity) även om hennes brittiska var lite sisådär. But who can blame her liksom daaaarling.
 
THE CONJURING 2 FÅR TRE SUSHIBITAR SOM GÅR IGEN
Taggar: nunnor och andra vålnader, pelle leker Orvar, the conjuring

TV-året 2015.

Jessica Jones
 
Det är kul när det vankas nyår och man får summera det gångna året. Sitter och listar all möjlig skit som skulle kunna tänkas bli ett schyssta blogginlägg. Jag ska dock inte tråka ut er med alla dessa potentiella summeringar. Men jag tänkte att jag skulle skriva ett idag om alla/de flesta tv-serier som jag betat av de senaste tolv månaderna. För jä-äh-klar vad jag glott på tv i år! Det är inte undra på att min kollegor "inte tycker jag gör annat än att ser på serier". Men ey - det är ett intresse och jag gillar det!
 
Senare i veckan kommer också en "generell" årskrönika och häromdagen så publicerade jag inlägget över mina tio mest spelade och bästa låtar från 2015. Läs! Och ge mig gärna tips på andra serier i kommentarsfältet!
 
 
SENSE8 - Netflix stod för 90 procent av alla mina serierupplevelser i år och jäklar vad den tjänsten levererar bra tv. Sense8 är svårförklarad, men lätt att tycka om.
 
THE KILLING - Sen på bollen på denna serie, men gladdes åt att kunna se fyra säsonger i ett svep (återigen Netflix). Så jävla bra! Joel Kinnaman är också med!
 
THE FALL - Hon från Arkiv X och han från 50 Shades... ligger katt och råtta. Äkta, rått och skitspännande!
 
JESSICA JONES - Veronica Mars möter Arkiv X möter Sense8. Den första Marvel-produktionen som jag på riktigt gillat! Så jävla bra!
 
RITA - Högstadieläraren som knullar rektorn, svär framför elever, röker som en borstbindare och samtidigt är den mest sympatiska och "likable" karaktären som finns. Danskarna kan sina serier.
 
 
HOMELAND, säsong 5 - Mm-mm-mh! Clarie Danes är min våta Hollywood-dröm. Säsongen började lite segt med första avsnittet och hade ett trist sista avsnitt, men annars var den rakt igenom skitbra! Inget klår dock säsong fyra i min mening.
 
VEEP, säsong 4 - Elaine från Seinfeld som president? Funkar fortfarande. Julia Louis-Dreyfus förtjänar vartenda pris som kommer hennes väg.
 
TUSEN ÅR TILL JULAFTON - Årets julkalender och mest onödiga heta diskussion. Bildande, roligt och briljant! Sista avsnitt fick det att vattnas lite i ögonen. Erik och Lotta så sen.... det radarparet mellan två bröd, ja tack!
 
 
SCREAM QUEENS - Helt okej parodi på allt som är slashergenren med fyndiga repliker och rolig karaktärer. Men jag kände inte att jag var rätt publik för detta. Inte i egenskap som man ("man"), utan som skandinavier och bristande kunskaper i "greek-systemet". Vad är grejen med sådana där "soroities"?
 
GAME OF THRONES, säsong 5 - Jag ska inte ljuga, det här var året då jag kände att GoT sög rätt hårt? Det hände mest ingenting fram till de tre sista avsnitten och sen hände allt. Sen också - rätt lökigt att de onda alltid klarar sig och alla man hejer på stupar. Det funkade kanske i säsong tre. Nu: "amen vad fan, sluta döda flera från familjen [censur]!!!!!". Får se om jag pallar engagera mig för sjätte säsongen.
 
GIRLS, säsong 4 - Jag har aldrig fattat varför jag följt Girls nu när jag tänker efter. Det är inte skitbra, det är inte skitdåligt. Det bara är. Vilket är ett rätt taskigt betyg för en tv-serie ändå.
 
UNBREAKABLE KIMMY SCHMIDT - Störig jävla serie. Störig! Som fan! Alla jag pratat med fattar vad man menar när man säger så, men alla (så även jag) har ändå sett hela säsongen. Och jag kommer antagligen att se säsong två också om det krisar.
 
AMERICAN HORROR STORY: HOTEL - Jag trodde att en säsong som utspelade sig på ett hotell skulle bli en höjdare, på grund av att alla hotell i sig är skitläskiga. Men det här blev ett platt fall. Åtminstone på skräckfronten. Den får en trea för sina mjukporrinslag. Lägger nog ner efter den här säsongen dock.
 
 
ORANGE IS THE NEW BLACK, säsong 3 - Jag vill nog påstå att allt som gjorde säsong ett av den här fängelseserien bra är som bortblåst. Det är Weeds-effekten om igen (samma skapare). Det är för utflippat och har gått från mörk drama till löjlig komedi.
 
SCREAM - MTV-versionen av filmen från 1996. Spännande stundvis, men mest skitlöjlig. Jag visste vem mördaren var efter att jag sett karaktären i bild första gången.
 
 
FEAR THE WALKING DEAD - Systerserien till The Walking Dead. En lika genomrutten syster dessutom. Obegriplig franchise i min mening, jag förstår inte att folk gillar det här?
 
 
ATT SE KLART 2016: Mr. Robot, Narcos, Bloodline och Daredevil.
 
ATT TAGGA FÖR: Nya Arkiv X och nya Twin Peaks.
 
(Feel free att poängtera alla stav- och grammatikfel i det här inlägget, hinner inte spellchecka innan nyårsfirandet. Jag rättar nästa år vad fan! Gott nytt på er!)
Taggar: erik och lotta mellan två bröd, tv-nörden talar

Peeeeeeeeeeta!

I söndags gick jag och Grannen 2.0 på den senaste och sista rullen i Hungerspelen-eran. Ett rätt spontant besök, jag har inte orkat engagerat mig så värst mycket i den här delen. Kan rent av tycka att det var ett onödigt drag av Hollywood att splitta sista boken i två filmer, speciellt med tanke på att tredje delen är den minst händelserika.
 
Och filmen var rätt seg till en början. Men jag gillade den mycket! Jag gillade framför allt (liten spoiler!) när det utspelade sig i huvudstaden. Hade rent av önskat att man valt att ha med mer från det i filmen. Jag tycker personligen att den biten är den bästa av alla tre böcker. När de befinner sig i kloakerna.... OOOOOOH jävlar!
 
Saker som sög:
Småtjejerna som satt och pratade konstant bakom mig genom hela filmen. Jag hyschade till en gång, men tjatet började rätt snart igen.
 
Saker som dög:
Jennifer Lawrence är ju för jävla cool ändå. Och på tal om henne så såg jag den här intervjun häromdagen. Så jävla rolig brud!
 
BETYGET BLIR FYRA SUSHIBITAR SOM SPRINGER I KLOAKERNA
Publicerat i: Film och tv, Sushibetyg
Taggar: hungerspelen, jennifer lawrence mellan två brödskivor

The Fall.

Fortsätter segertåget av skitbra tv från soffan här i Närke. För en tid sedan så hyllade jag Sense8 som det mästerverk det var och här om veckan så playade jag på måfå The Fall som fanns under mina rekommenderat-sidor på Netflix. En serie som var både uppfriskande och jävligt bra!
 
Serien tar fart under en tid av mord på unga karriärkvinnor. I ena ringhörnan får man följa Paul Spector, spelad av Jamie Dornan (Fifty Shades of Grey), som försöker balansera livet som seriemördare och familjefar på en samma gång. Samtidigt får man följa Stella Gibson, spelad av Gillian Anderson (Arkiv x), som den kommissarie som leder jakten på mördaren och som även kämpar med andra bekymmer i livet.
 
Bra saker med serien:
- Dialekten. Iiiiiiiiiiirish eeeeeeeeeeey!
- Att man får följa mördarens "process" och utredarnas jobb parallellt.
- Spännande som fan! Som. Fan.
- Olikt alla Hollywood-produktioner.
 
Dåliga saker med serien:
- Dialekten. Irish. Fick spola tillbaka ett par gånger för att höra/läsa texten igen.
- Att vi måste vänta till 2016 på uppföljningen.
 
Liknar:
The Fall är som en blandning av Homeland, The Killing, Dexter och ett bra avsnitt av CSI. Top notch med andra ord!
 
Betyget:
Fyra starka sushibitar med faderskomplex. Se! Se! Se!
Publicerat i: Film och tv, Sushibetyg
Taggar: bra serier, han från den där filmen med slipsen och hon som want to believe, netflix, the fall

Sense8.

Woooooo... Såg färdigt på Netflix:arn Sense8 igår. Jag kan inte med ord beskriva hur pass underhållen jag blev av den här serien. Och det var en överraskning faktiskt, jag brukar inte falla för eller ens försöka mig på sci-fi i vanliga fall. Men eftersom IMDb och Twitter raljerat över den här serien så gott, så var jag tvungen att ge mig an den.
 
Handlingen undrar ni över? Ja............ hur ska man förklara utan att spoila något viktigt. Det handlar om åtta personer utspridda över hela världen som plötsligt börjar känna av varandras känslor och närvaro (de är så kallade "sensates"). Så småningom bemästrar de också förmågan att besöka och anamma varandras färdigheter. Något sådant. Det låter lökigt - men det är skitsnyggt filmat med ihopnässlade scener och replikskiftningar. Och så är det så jääääääävla spännande! Det var länge sedan som jag satt så på helspänn som när jag såg säsong ett av Sense8
 
COOLASTE KARAKTÄR: Sun, kampsportsgeni från Seoul. Eller badass-Wolfgang aus Deutschland.
FAVORITSCEN #2: Ormgropp i bassäng.
FAVORITSCEN #3: Säsongens tre sista avsnitt. Hela avsnitten. Magiskt.
SOUNDTRACKET? Grymt.
 
Sen berör serien mycket HBTQ-frågor, barnmisär, sorg och andra mer "vardagliga problem" som inte jätteofta skildras på tv. Åtminstone inte på så sätt som i den här serien.
 
Nä, men se det här, hörni! Jag lovar, det är skitbra!
 
BETYGET BLIR FEM SUSHIBITAR SOM FYSISKT ÄR I ÖREBRO LÄN MEN SOM MENTALT BEFINNER SIG PÅ ISLAND
Publicerat i: Film och tv, Sushibetyg
Taggar: 20 tips, pelle och sci-fi, verkligen?, sense8, svinbra serie being svinbra

You created a monster!

Vi slog på stort under gårdagen och gick på två biofilmer. Jajemen, det blev en helkväll som uppstod under dusterna kring valet av film och vilken rullen faktiskt som var värd att spendera cashen på. FA-AN vad det är dyrt att gå på bio! Fy fan! Och ändå gick vi på två filmer, jag, syrran och kompis-Steven... Den logiken.
 
Tanken var från början att vi skulle se remaken av Poltergeist. Men den visas visst inte i Örebro, så då körde vi på dinosaurieaction och demonskräck.

JURASSIC WORLD - Hade absolut inga förväntningar på den fjärde Jurassic Park-rullen innan jag gick in i salongen. Inga. Nada. Jag vet bara att jag gillar de tre första. Och kanske var det därför som jag njöt något så kopiöst av denna filmupplevelse?! Sant! Här hade man tagit turistattraktionen som var Jurassic Park och maxat den för att fungera år 2015. Visst - filmen har både en och sju smöriga Hollywood-stunder. Som hångel mitt i dinoinvasioner (spoiler!) eller barn aldrig tar minsta skada (spoiler!). Men ändå, en riktigt spännande film! Jag gillade den!
 
FYRA SUSHIBITAR RULLADE MED T-REX-ARMAR
 
INSIDIOUS CHAPTER 3 - Jag vet egentligen inte varför vi valde att kasta pengar på filmvärldens rörigaste skräckfranchise? I brist på annat rysligt är det mest troliga. Det är lite det vi tre gör tillsammans, får varandra sömnlösa av rysare. Men den här höll inte måttet. För precis som när jag såg första rullen i installationen, så tyckte jag denna var okej fram till ögonblicket då de börjar tjafsa i det där "mörka spöklandet". Men, en är ju inte den som tackar nej till nittio minuter "jumpscares".
 
TVÅ SUSHIBITAR MED TEATERDRÖMMAR
Taggar: försökta skriva en massa dinosaurie-puns. kommer inte på någon??? finns det ens några? dunno!

Pelle leker recesent, del 2554.

Har sett så jädra mycket film på sistone och tänkte därför att jag skulle ge mig an att recensera ett gäng för er. Och med "recensera" menar jag beskriva en film i en mening och sedan sätta sushibetyg baserat på dagsformen i soffan. Har dessutom (nästan) uteslutande ägnat mig åt skräckfilm. Ensam. I jakt på två veckors mardrömssömn och rädsla för mörker. Är inte helt säker på att "riktiga" filmrecensenter jobbar efter de premisserna.

Kungörande: Kommer antaligen ge vissa av dessa rysare onödigt höga betyg. Speciellt med tanke på hur jag smädade The Conjuring här om sistens. Lyssna inte för hårt på den här amatören.
 
EVIL DEAD - Det var andra gången jag såg den här filmen. Första gången var på ett flyg hem från Spanien under rätt taskiga förhållanden. Så jag kände "fuck it, jag vill se den igen". Och överraskande nog så tyckte jag riktigt, riktigt mycket om Evil Dead, tittning nummer två. Visst, den har en del cheesy Hollywood-ingredienser som stör, men annars riktigt magknipande. Fyra demonsushis i underlivet.
 
THIRTEEN GHOSTS - Den här filmen var "the shits" när en gick i högstadiet, alla tyckte den var så jävla bra. Skiten har inte åldrats med värdighet, den var så jävla värdelös. En uppskuren suhibit.
 
INTERSTELLAR - Den här filmen hade jag så här i efterhandt gärna velat se på bio. Så jävla snygg rulle! Och knarkig som få andra. Visste ni att tjugo minuter på en havsplanet är lika med tjugofem år i omloppsbana? Sant! Kan inte egentligen inte sätta fingret på vad jag gillade med filmen. Något som jag inte gillade var att Matthew McConaughey fick spela sig själv ännu en gång. Effin' motherf-r. Bästa scenen var den med svarta hålet. Fick lov att pausa och dämpa den existensiella ångest som började sjuda inut i mig. Fyra Matt Damon-galna sushibitar.
 
SILENT HILL - Den här filmen såg jag med Grannen 1.0 en gång för en herrans massa år sedan. Vi tyckte inte den var skitbra eller speciellt läskig då. Kanske var den inte det den här gånger heller, men jag var, som tidigare nämnt, helt själv en söndagskväll när jag valde att slå på det här. Blev rätt rädd flera gånger. Plus att det var sceneriet var skitsnyggt och välgjort. Tre sushibitar bundna i taggtråd på dass.
 
BRAM STOKERS DRACULA - Meeeeh... Jag försökte läsa Dracula som tonåring en gång i tiden. La ned skiten i och med att den sög (#dagenskontrovers). Tyckte ungefär samma när jag såg den här rullen. Inte skitbra, mest "meeeh". Två blodtörstande sushibitar.
 
28 DAYS LATER - Zombievirus sprids, mänskligheten utplånas, ett fåtal utvalda gör allt för att överleva. Vi kan storyn. Ändå var den här filmen annorlunda på något vis. Maybe 'cause it is british, daaaarling? Kanske. Se den! Finns på Netflix as we speak. Fyra välartikulerade sushibitar.
 
LÉON - Wow! Wowowowowowowow! WOOOOOW! Prisa gudarna, hail the queen och massera Buddhas örsnibbar långsamt. Så den här filmen såg jag när det begav sig. Vilket är mycket märkligt, eftersom en var sex bast då. Och jag har haft vaga minnen av Léon i över tjugo års tid, till jag beslutade mig för att se den igen här om dagen. Mäs-ter-verk. Natalie Portman är grym, Gary Oldman är vidrig, Jean Reno är awkward och allt är tillsammans så jävla bra! Är det någon film i den här listan man bör se, så är det denna! Fem snipersushis.
 
OCULUS - Ett badass och en chickenshit ska hämnas deras föräldrars död. Mördaren: en spegel... Hah! Det låter rätt töntigt, men det håller ändå på sätt och vis. Slutet är lite typiskt "amerikanskt skräckfilmsslut" (som inte ska spoilas här), men utöver det så är den här spegelmördarfilmen klart sevärd. Tre spegelvända sushibitar.
 
THE HILLS HAVE EYES - Familj strandsätts mitt i öknen och blir terroriserade av muterade kärnkraftsamerikaner. Även denna film hade jag sett förut. Jag gillade den då och jag gillade den även nu. Om än lite klyschig mellan varven, så är den spännande nog att kräva blöja. Och vidrig. Vidrig som få andra filmer. Fick mig att aldrig någonsin vilja besöka gamla kärnvapenkratrar. Tre starkt bestrålade sushibitar.
 
 
Filmrecensent out. Håller ni med? Är jag ute på djupt Interstellar-hav och simmar? Håna mig! Håll med mig!
Och ge mig filmtips! Gärna spökrysare, thrillerz eller liknande.
 
PEACH!
Publicerat i: Film och tv, Sushibetyg
Taggar: film, muterade kärnvapenamerikaner, pelle låtsas besitta kunskap om vad som kännetecknar en bra/dålig film. vilken jävla tönt han är., spöken

Lite Twin Peaks möter Homeland möter ett ledset Seinfeld.

En annan favoritsyssla jag har är att plocka upp serier som jag avfärdat som skit, bli omänskligt besatt och sedan låtsas som om himlen alltid är blå.
 
Har alltså fallit stenhårt för The Killing. Jäv-lar vad det är bra! Och hemskt. Men bra. Visst är det den här serien som har en dansk förlaga? Gick in för att googla upp svaret, men såg att man möttes av ett hav av spoilers och la ner fort som fan. Gjorde exakt samma misstag när jag väntade på tredje säsongen av Homeland och skulle bildgoogla "Homeland season 3" för att få fram en bild på dvd-boxen. Sökresultat: slutscenen där ni-vet-vem blir ni-vet-vad i säsong tres finalavsnitt.
 
Men i alla fall TK, som vi äkta fanz kallar serien, är pissbra. Lite Twin Peaks möter Homeland möter en ledset Seinfeld.
 
THE KILLING OCH JOEL KINNAMANS FJUN FÅR EN STARK FYRA
Publicerat i: Film och tv, Sushibetyg
Taggar: fjun på överläpp, hon från World War Z, joel kinnaman

Favoritlåtarna från 2014.

Nyårsafton var ju för en vecka sedan idag. 2014 är med andra ord old news. In the past. Gårdagens nyheter. Men jag har äntligen fått tummen ur och listat mina favoritlåtar från 2014. Så nu får ni fan stå ut.
 
Det är lustigt med de här listorna förresten, ju äldre en blir desto bredare är hitsen jag gillat mest från det gångna året. När jag var i senare tonåren så raddade jag upp prettolåt efter prettolåt från något indieband "du säkert inte hört talas om". Nu räcker det att jag hör en random dussinlåt i en reklamsnutt innan ett YouTube-klipp ett par gånger och sedan är jag är fast.
 
Här kommer mina tio bästa 2014-hits (kanske att någon släpptes redan 2013, men vad fan):
 
 
10. Milky Chance - Stolen Dance.  Ett jädra schwung du. Galet hår på den ene dessutom.
 
 
9. Familjen - Regn hos mig. Orup på skånska, det fick vi lära oss att det går fan i mig svinfint.
 
 
8. Echosmith - Cool Kids. Tvångsmatades denna låt först på Vine och sedan på P3 innan jag till slut la till den den egna Spottan-listan.
 
 
7. Lily Allen - Air Balloon. Låter som en barnvisa, men handlar om knark. Lily i sitt esse.
 
 
6. Clean Bandits feat. Jess Glynne - Rather Be. Missade ju den här låtchansen live på årets Way Out West. Hade hört låten, men hade helt missat vad bandhelvetet hette. Ergo blev utfallet "nä, det där skiter vi i, det är ju inget vi kan".
 
 
5. Amanda Jenssen - När planeterna stannat. Amanda som gör Familjen. På svenska. I folkkärt tv-program... ja, jag gillade det som fan. Faktiskt den bästa artist de castat till programmet på länge i min mening. Hon är grym.
 
 
4. Lily Allen - Out Time. Människan är klädd som en varmkorv i videon. Det är en självklar fjärdeplats bara där. Härlig låt också.
 
 
3. Jamie T - Zombie. Inte bara Lily gjorde comeback, vi såg också ljuset för Jamie T's nya platta. Faktiskt ett riktigt, riktigt bra album.
 
 
2. Taylor Swift - Out Of The Woods. Jag skäms inte ens. Skitbra skit. Lovar.
 
 
1. Kiesza - Hideaway. Ooh. Aah. Aah. Ooh. En stönig refräng är den bästa av refränger. Hittade den här låten av en ren slump tidigare i somras när jag surfade runt på YouTube. Lika cool video som låt.
 
 
Bubblare: Jamie T - Don't You Find, Taylor Swift - Blank Space, Veronica Maggio - Hädanefter, Mark Ronson & Bruno Mars -  Uptown Funk och Damien Rice - The Greatest Bastad.
 
Årets skämslåtar: Becky G - Shower och G.R.L - Ugly Heart.
 
Hatlåtar: Hoizer - Take Me To Church och Avicii - The Days.
 
 
Vilka är era låtar som ni tar med från 2014, bra skit som skitskit?
Publicerat i: Musik, Sushibetyg
Taggar: 2014, bra musik, dålig musik, jag och mina musikorgasmer, låt oss prata musik

Mycket Scorsese, lite förintelse och en del överlevnad.

Det är dags för ännu ett inlägg om "Projekt film". Ni vet, mitt egna ständigt pågående projekt som endast finns till för att jag ska bli mer allmänbildad/bättre på Quizkampens "Film på bio"-kategori. Idag känner jag att det.. ja, det kommer bli kontroversiellt jävlar. Nedan kommer det finnas filmer som många av er gillar, men som kanske inte föll undertecknad i smaken.
 
Vrede är okej. Skällsord också. Övertala mig att jag har fel?
 
martin scorsese robert deniro de niro taxi driver blood
TAXI DRIVER - Den här filmen, kommer den någonsin att inte hamna på listan över "världens bästa filmer"? Den blir alltid rankad som ett mästerverk och banbrytande. De Niro är skitbra i rollen som insomniaoffer och psykopatisk taxichaufför. Men - här kommer det - det här var ju inget speciellt. Jag vet inte om jag kanske är för ung för att uppskatta släpiga saxofonscener med inzoomningar på gatlysen i två timmar? Sen om det är något som äldre filmälskare uppskattar vet jag inte, men låt oss anta det. 
 
BETYGET BLIR TVÅ BLODIGA SUSHIBITAR I EN BORDELL
 
 
martin scorsese the departed leonardo dicaprio matt damon movie oscar
THE DEPARTED - Ja, jag hamnade i Scorsese-träsket (han regisserade också Taxi Driver). Kanske klämmer skon där, kanske är jag inget Scorsese-fan? Får man ens säga det när man är på jakt efter filmkunskap? Jag menar, The Wolf of Wall Street var ju sådär i all härlig ärlighet. The Departed var bättre än båda de tidigare nämnda. I min bok. DiCaprio spelar undercover snut skitbra och Damon undercover skurk som ett geni. Skiten har också många twister och klassiska filmscener.
 
DET BLIR TRE SUSHIBITAR FALLNA FRÅN ETT HÖGHUS
 
 
robert benigni life is wonderful livet är underbart buongiorno principessa
LIVET ÄR UNDERBART - Ej att förväxlas med 40-talsfilmen med samma namn. Nu snackar vi Robert Benigni-rullen från 1997 där Benigni själv spelar huvudrollen som pappan som gör allt för att sonen inte ska förstå att han befinner sig på ett koncentrationsläger. Det låter ju fint och gulligt, ja. Men fan vad jag irriterade mig på denna... buskis? Jag såg filmen med Grannen 2.0 och efter ett tag så kollade vi snett på varandra och undrade "vad fasen det här var för något". Den vinner dock lite pluspoäng för filmens sista minuter som var rörande och fina. Hade det inte varit för att jag är död inombords så hade det nog rullat en tår eller två nedför kinden.
 
TVÅ SUSHIBITAR SOM SKRIKER "BUONGIORNO, PRINCIPESSA!" I NITTIO MINUTER
into the wild sean penn bra film good movie emile hirsch
 
 
INTO THE WILD - Nu... nu jävlar.... nu snackar vi bra film. Bra film I tell you! Den här Sean Penn-rullen är nog den som folk tjatat på mig att jag ska mest av alla filmer. Någonsin. Och folket hade rätt, för det här var en Pelle-film. Det är som att de vet att jag har en hemlig önskan att be samhället fara och flyga och bosätta mig i en övergiven buss i skogen och äta härsket älgkött? För det hade jag lätt gjort. Om det inte vore för att det är räääätt så gött att sova i en säng. Och använda toalett. Men jag vet inte, den här filmen påverkade mig på sätt jag inte kan sätta fingret på. Jag kan absolut förstå huvudkaraktärens önskan att fly från en värld som bryr sig mer om social status och materiella ting än eget välbefinnande och miljön. Allt i den här filmen är perfekt. Musiken är perfekt, kameraarbetet är perfekt, manuset är perfekt, castingen är perfekt. Ja, till och med Vince Vaughn är perfekt. Till. Och. Med. Vaughn.
 
FEM STARKA SUSHIBITAR GJORDA PÅ EKOLOGISKA ALASKA-GRÖDOR
 
 
Och som traditionen bjuder så är det här ni kommer med era filmtips. Vad har jag missat för moderna klassiker? Vad behöver jag ha sett för klara en rond med Trivial Pursuit? Lämna några tips så att jag har lite mer filmer att skriva illa om i nästa inlägg.
 
Adjö.
Publicerat i: Film och tv, Sushibetyg
Taggar: Planerar packlista as we speak. jag flyr stan, jag flyr livet. vartsomhelst. bara det finns wifi.

Gurl, yo be wackin' see wat I'm sayin?

Guuuuuurl, oh no you didn't. Snap. Snap. Yo.
 
Gjorde det här quizet. Taystee är okej, jag gillar henne. Och jag tycker att motiveringen stämmer bra överens den med. Förutom kanske att jag skulle vara "rädd för att kliva utanför min trygga zon". Jag vet inte det jag. Fast.. jag var ju lite bajsnödig när jag åkte på Noras enda gata. På grund av "föredrar att köra bil där jag kört förut".
 
Ändå har man som mål att någon gång i livet bila igenom USA. Logiken.
 
Orange Is The New Black så sen, nu har jag sett färdigt säsong två. Tog bara en vecka. Får man lov att vara lite besviken på första avsnittet? Jenji Kohan, som också skapat Weeds, gjorde vad hon alltid gör: lämnar säsonger med världens cliffhanger och omöjliga situationer som, i nästa säsongspremiär, blir lösta med lite feting fetingtur och sving med trollspö. ZzzZZz. Men annars en jävligt bra säsong. Fem av fem inburade sushibitar.
Publicerat i: Film och tv, Sushibetyg
Taggar: hade hoppats på att bli crazy eyes eller piper. fast kanske inte alls piper när jag tänker efter... hon är ju rätt vanilj av sig.

GODZILLA. RAWR! GRAOW! MJAU!

Så jag var och såg den nya Godzilla här i dagarna. En film som jag, av oklar anledning egentligen, var rätt så peppad på. Jag minns filmen från 1998 med Matthew Broderick i huvudrollen. Syrran tog mig och tvillingen på bio för att se den. När det begav sig så tyckte jag den rullen var bra, men så här i efterhand så var det nog ens pre-pubertala hjärna som talade. För den filmen är inte helt bra.
 
Och den här versionen var inte heller bra. Alls. Brukar ju säga att jag gillar filmer där städer pulveriseras och frihetsgudinnan krossas i tusen bitar. Tror fan inte det är så. Det är bara någon fix idé som näslat sig fast.
 
Ett par bra saker dock:
- Heisenberg.
- Coola effekter.
- The nuclear lingo. Ägnade en halv natt åt att googla "elektromagnetisk puls".
 
De sämsta sakerna:
- Den klassiska Hollywood-dramaturgin. Ni vet, "nu ska jag stå kvar att glo på kärnkraftmonster och börja springa först när det är ett pekfinger ifrån mig" eller ständig överlevnad trots 1) fall från broar, 2) tågkrockar och 3) bli släng 25 meter åt först vänster och sedan 30 meter åt höger.
 
ZzzZZzzz...
 
Jag säger då det, den dagen då jag regiserar min storfilm alltså.
 
 
GODZILLA FÅR EN BESTRÅLAD SUSHIBIT
 
 
 
Taggar: VRÅÅÅÅÅÅÅÅÅL!

#pisstjärna

Har på senaste tiden återupptagit projekt Se bra film. För er som inte vet så har jag för avsikt att se kultklassade rullar. Sådana där filmer som gärna dyker upp i Trivial Pursuit-frågor, vunnit en massa Oscars och allt det där. Jag gillar det. Oftast tycker jag filmer som man "måste se" är svinbra. Än så länge har jag bara stängt av en enda av alla era tips: Requiem for a Dream. Den var för knarkig. FÖR knarkig.
 
Här är hur som helst de jag betat av den senaste tiden:
 
SPRING LOLA - Lolas pojkvän har åkt i från maffiapengar, riskerar att bli mördad och Lola har tjugo minuter på sig att lösa problemet. Svincool film, jag gillade den! Jävla puls i den också. Sa jag att den var tysk? Den är tysk. Vem hade kunnat tro att deutschland hade en sådan här rulle på lager?
 
FYRA STARKA SUSHIBITAR
 
 
APOLLO 13 - Tom Hanks, verklighetsbaserad story, lyckligt slut, rymden... Jävligt episkt och snyggt gjord. Gillade speciellt detaljen om hur ens kiss ser ut när det lämnar en rymdfärja. Aldrig tänkt på det? #pisstjärna
 
TRE TYNGDLÖSA TIGERRÄKOR
 
 
AMERICAN PSYCHO - Det här är, tillsammans med Into the Wild, en av filmerna som folk tjatat mest om att jag borde se. Jag vet inte om jag hade för höga förväntningar eller vad det var, men jag tyckte väl den var sådär. Den failar mest på grund av slutet. Jag kunde verkligen inte fatta vad fan som hände/inte hände. Någon som sett som kan förklara? Annars en snygg, spännande och cool rulle. Bale klär ju också en transparent regnrock.
 
TRE INBILLADE SUSHIBITAR
 
 
Och som vanligt - tips mottages gärna!
Kultrullar som är kultrullar av en anledning. Bra filmer.
Ja, ni vet vad jag är ute efter.
Publicerat i: Film och tv, Sushibetyg
Taggar: Christan Bale var 26 i American Psycho. Ser inte en dag yngre ut än 36, RUN LOLA, RUUUUUUN! Mvh Tom Hanks från sin rymdkapsel

UNAGI!


Det här Vänner-avsnittet måste vara ett av de bästa avsnitt som producerats. Alla tider. Alla kategorier. Alla serier. Kan skiten utantill, baklänges och upp-och-ner. Det är när Ross snackar "unagi", ett sätt att alltid vara medveten om potentiella faror.
 

MAHAHAHAHAHAAHHHHAHHGAHHH!dfkgfkgs
 
Visst fan har jag skrivit om det här förr? Nåväl, det tål att upprepas och kompletteras med pissiga iPhone-bilder.
Publicerat i: Film och tv, Sushibetyg
Taggar: aah salmon skin roll