"Äh, müsli blir fan inte gammal". Så sa jag om ett paket ekologisk dynga stämplat med "bäst före december 2011" och började äta.

Famous last words.

Müsli är ju i regel ganska torrt redan som det är, men det är här var något utöver det vanliga. Varenda liten droppe fukt hade dränerats ur sina havrekärnor och den torkade frukten blev till damm vid minsta beröring. Jag tvingade i mig tugga efter tugga (snåltarmen talade). Tills jag såg något som liknande en larv av något slag.

...

UuuuoOOh...

Igår bröt jag så äntligen plomberingen och unnade mig ett redigt fotbad.

Resultatet efter en halvtimma: vått. Helt okej känsla. Levde helt klart upp till de förväntningar jag hade.

Kom ihåg: såvida du inte vill att sängen ska osa felmonterad mulltoa, tvätta inte kuddar och täcken av dun med sköljmedel. Lita på mig.

Det var en tuff natt.

SPONSRAT INLÄGG

 

Man kommer till en tidpunkt i livet då man inser att studentlivet är mycket tuffare än man tror. Du utsätts för stress då du inte bara måste klara av dina studier, utan också ha råd med allt samt försöka hinna med vänner och familj. Det är samma gamla visa: blod, svett och tårar.

 

Extrajobbet kanske ger dig tillräckligt med pengar för att matcha studiebidraget precis, men sen kommer det... Kontraktet på den billiga hyresrätten går ut, bytet av arbetsplats, du måste börja använda dig mer av kollektivtrafiken eller så är det dags att börja gå till gymmet igen. Nu gäller det verkligen att ha koll på sina finanser. Var god och välj ett nytt dilemma. Sedan försöker man skylla på sina mer kostsamma beslut att "de är en bra framtida investering". Jo tjena, där fick tusenlappen ben och sprang iväg! Jag förundras ibland hur vissa får allting att gå ihop, andra verkar glida på en räkmacka.

 

På nätet hittar du tusentals tips på hur du kan tjäna pengar effektivt och enkelt, men är det verkligen så lätt? Några av mina bekanta började att spela poker för att tjäna ihop lite extra, andra börja köra på säkra odds. Det är ett sätt att bemöta problemet eftersom du inte behöver spendera alldeles för mycket tid om du redan är insatt om hur det mesta fungerar. Jag är i alla fall down with the solitaire, så jag kan i alla fall skilja på spelkorten... Har du annars inget extrajobb, men är väldigt insatt i vissa ämnen så kan du ju försöka stå i ett mörkt gatuhörn och ta betalt för att göra andra personers tentor. Konstruktivt, jag vet. Däremot så tror jag att det kan bli ganska svårt att bli nästa stora modebloggare, speciellt om man förväntar sig någon vinst på det direkt. Ibland får man nöja sig med att grubbla och låna från föräldrarna eller så frågar jag några av polarna om pokertips. Trots allt så krisar det sig ibland när man bara har enkronor som skramlar i fickan. Bring it on!

Då var man här igen. Påsken är över, jag har landat ordentligt efter Barcelona och vardagen är återigen full av beigea inslag. Bland annat känslan av att bli tagen för givet på jobbet. Intressant upptäckt faktiskt, jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till den.

Jag håller er uppdaterade. Kanske har vi ett psykbryt liggande runt hörnet, vem fan vet?

Påsken så, den var rätt grym. God mat, god dricka, gott nöje och så vidare och så vidare. Jag såg Hungerspelen på bio igen. Inte för att jag prompt ville, utan för att jag lovat att gå med syrran. Och för att jag ville. Kom igen, den är ju inte att leka med. Plus att Lawrence är het som Katniss. Jag skulle faktiskt vilja påstå att filmen var bättre den här gången. Mjo, så är det.

*NoErdH*

I slutet av januari var jag "den där" som fortfarande hade julbelysningen kvar i fönstren. Nu är jag white trashet som hänger upp filtar med hjälp av för att hålla solen borta.

Grannarna lär gå apeshit om jag inte får iväg fläsket till IKEA å det snaraste och köper på mig en riktig rullgardin. Det är ju ett ganska fint område det här, förstår ni. På "rätt sida" av järnvägen och allt. Då kan man inte skylta hemmet med hjälp av billig fleece.

Tänkte ohämmat hänga ut lite folk här på bloggen.

Så en rolig sak hände igår. Jag är på väg hem från jobbet och ser att jag fått ett mejl på Facebook (uthängning startar om 3... 2... 1).

"Hej Pelle! X här från lägenheten högst upp! Jag har något att erkänna: visst möttes du av en totalt belamrad bänk och massa tvätt i tvättstugan här om dagen? Det var min och min sambos tvätt. Jag ber miljoner gånger om ursäkt! Verkligen inte okej! X glömde tvätten innan han stack på kvällen och jag kom hem sent. Hoppas detta inte försämrar grannsämjan. Du får be oss tvätta åt dig någon gång som gottgöring! Ses i trapphuset!"

Första reaktion: vem är den här kvinnan, vad pratar hon om, är jag jag och är det här verkliga livet?

Andra reaktion: fan vad reko grannar man har, som gör ett fine ass detektivjobb, söker upp en på Facebook och ber om ursäkt för ett minimalt tvättberg.

Försökte minnas tillbaka till min senaste tvättdag. Det var samma dygn som jag upplevde den värsta graden av sömnbrist. Jag tror att min spontana reaktion, på att faktiskt det låg någon annans tvätt kvar i stugan, var ett flyktigt "ojdå". Och inget mer. Sen om det berodde på att för lite sömn eller inte, vet jag inte.

Fast antagligen inte. Jag är nöjd så länge jag slipper möta psykopater klädda endast i kalsonger och som härjar om toalettscheman. Något man, som ni kanske minns, fått erfara allt för många gånger.

Summan av allt: no hard feelings, granne. Såg att du varit här inne och läst också (tja!) och hittade även din del av cyberspace. Rolig blogg!

Fred.

Hehehe.

Vet ni, jag har så djävulskt dåligt samvete. Hela tiden. Vem har vi att skylla detta på? Katten.

Det börjar redan på morgonen när jag åker till jobbet. Han ligger och degar i soffan, jag kliver ut ur dörren jävligt osynligt och hör han då springer mot ytterdörren för att börja jama. Högt och länge som fan. Och när jag sedan kommer hem, så skriks det som om livet varit Sveriges värsta misär medan jag varit borta. Egentligen är han väl glad att se mig, det fattar jag. Men ändå, vad har hänt med att säga "vad kul att se dig" och sedan lugna sig.

Han äter som han ska, han är social, jag leker med han, lådan används skitmycket (bokstavligen) och han verkar trivas. Det är bara det där gallskrikandet som suger.

Jag måste ju kunna jobba och göra saker, bara för att jag har katt? Det är därför man skaffar ett sådant här djur. Självgående skit, inte i närheten lika krävande som en hund. Visst att det ska undvaras tid till en kattunge (speciellt en som kommer från ett hus med fyra andra katter). Hoppas det lugnar sig snart och att han kan låta en åka iväg utan ett farväl i D-moll.

Undrar vad grannarna tror? Att det pågår plågsam tortering av griskultingar alla dagar i veckan? Det är ju bara lördagsmorgnar vi kör halal här i hemmet.

Sandra, min goda vän och kvinnan full med katter, har gått med på vi ger det två veckor. Lättar inte mitt pissiga samvete eller att katten in slutar gapa, så får han återvända. Hon tycks dessutom sakna lillgrabben. Om hon är en galen kattant, undrar ni? Hahahahahaha....

Ja.

Jag kan inte sova och allt jag ligger och tänker på är en Colgate-tandkräm. Ni vet, sorten som har en färgskala på förpackningen så att man kan mäta resultaten? Jävligt märkliga färgval för att mäta tändernas färgutveckling.

"Älskling, älskling! Mina tänder har gått från skiffernyans till cementgrå!"

Av alla de ting som är värda att hålla en vaken en lördagsmorgon.

Så jag hade en vild fredag. Ville kliva upp klockan åtta, men försov mig (till inget) i två och en halv timma. Kutade upp från sängen (utan anledning) och svidade om kläder fort som fan (återigen helt utan stressorsak). Slog mig ned framför tv:n och såg på Mythbusters. Sedan tvättade jag från tolv på förmiddagen till halv nio på kvällen. Sann historia.

Till och med hallmattan fick sig en omgång. Och skiten blir aldrig mer sig lik. 149 spänn rakt ner i Rustas penningpung.

JAG FYLLER ÅR! YEAH!

Skriv grattis.

Dagen till ära, så tänkte jag att vi kunde uppmärksamma talet "24" lite extra.
- Nu är jag lika gammal som namnet på en urtidsserie med Kiefer Sutherland, allas vår urtidsalkis, i huvudrollen.
- År 24 e.Kr var året då första januari föll på en lördag och idén till en extra dag ledigt efter all mjöd kom att gro i folks huvuden.
- Talet 24 går att dela på åtta olika sätt. Vilket, ironiskt nog, är exakt lika många sätt man kan stycka en 24-åring på.
- Nu är jag exakt gammal som antalet centimeter på min allra käraste ägodel.
- Andra 24-åringar idag: tvillingen och bloggbuddy Therese.

Tjugofyraaaaaah... det sitter fint i käften.

Så jag satt och läste gamla snigelbrev från er bloggläsare igår. Även om bilden säger det motsatta, så har jag faktiskt en hel bunt med handskrivet i en låda. Ganska otippat egentligen, att så många valt att skickat ett par väl valda med snailmail på grund av min semi-lilla blogg. Sen att jag varje gång tiggt till mig skiten är mindre viktigt.

Josåatte.. jag fyller ju imorgon. Dags att skicka nya lovord, tycker ni inte? Jag gillar vykort.

"MEN PELLE, VI HAR JU INTE DIN ADRESS!" skriker ni inombords. Lugn. Med risk att få en stalker på halsen, så kan jag inte bara skriva ut adressen i ett inlägg. Och en postbox är till för folk med huvudet i det blå. Så jordnära som en är, så tänkte jag komma med ett par ledtrådar.

SÅ FÅR DU FRAM PELLES ADRESS OCH KAN SPRIDA LITE KÄRLEK PÅ HANS FÖDELSEDAG:

[FÖRSENT, hehehehe. Maila om du skulle ha missat chansen]

Mjältbrand undanbedes vänligt, men bestämt.

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

Bilen gick igenom besiktningen! Det som behövs ordnas är att byta en lampjävel. Rookiemisstag, jag vet. Men vem fan bryr sig en dag som denna. Soligt är det också. Och bara fem minusgrader. Dessutom tyckte jag mig höra änglakörer uppifrån himlen. Rosa sockervadd flyter i horisonten också.

Jag mår bra nu.

Så jag gjorde ett utspel på Twitter här om dagen. Skåda det ovan. 11 retweets också, vilket är lite av ett rekord för mitt sketna Twitter-konto. Tror eventuellt att något lökigt tweet om kungsgranar kan ha fått fler, men det var jag mindre nöjd med.

Det här å andra sidan, det är pure buskishumor.

Det är bara det att jag inte fick något svar på frågan. Min rem på höger foppatoffla brast på mitten och jag vet inte hur det ska sorteras i soporna. Materialet är ju onekligen ensam i sitt slag. Är det gummi?

Hjälp.

Fick ett poäng på kändisbingot idag och spottade Michael Brinkenstjärna, semikändismanager och kåkfarare. Min första reaktion: livrädsla. Jag hyste enorm respekt för karl'n. På håll. Rädd för att dras med på barturné eller hamna i "skandalbok".

#modig

Så mycket oviktigt har hänt sedan sist vi hördes. Låt mig uppdatera er.

1) Jag har lämnat in min datorjävel på grund av fel på bildskärmen. "Clouding" kallas det visst och ser ut så här, fast inte lika extremt på min maskin. Faktum är att skärmen sett ut så där enda sedan köpet i maj, men jag lät inbilla mig själv att det var ett fel som inte skulle täckas av garantin. Fram tills en kväll då jag försökte njuta av Happy Endings-avsnitt och lät mig störas tillräckligt av skenet. Då ringde jag Elgigantens kundtjänst som tyckte att jag absolut skulle lämna in min MacBook som jag pungat ut tolv tusen spänn för. Så nu sitter jag här på en lånad och seg semi-tegelsten till PC och bloggar.

2) Det har varit extremt mycket gaser. I magregionen.

3) Eftersom jag i detta nu sitter på en PC, så har jag också skådat de brister som bloggdesignen haft i webbläsare på en Bill Gates-skapelse. Vad fan, hörni - rubrikerna?! Hur kunde det pågå i tystnad? Och under så lång tid?

4) Jobbade hela helgen. Gick upp okristligt tidigt på morgonarna, låg död hela eftermiddagarna och somnade runt nioslaget på kvällen.

5) Vaknade lite bakis idag. Inte tillräcklig för att ha diarré, men nog för att ha huvudvärk.

6) Druckit för mycket kaffe och haft nyans på tänderna därefter.

....

Jag tror jag täckt allt nu. Och betäckt allt. Hehe.

Hann inte blogga innan jag drog till jobbet. Så jag tänkte jag skulle testa uppdateringarna på Blogg.se's app. Därav detta djärva bildval, ägg- och korvrester.

Ser det bra ut? Inlägget alltså.

 

 

Innan jag gick och la mig igår så plockade jag fram en bit stekfläsk från frysen. Ekologiskt slaktad, om nu någon för anteckningar. Och om jag inte minns fel, så kan det dessutom ha rört sig om nödslakt. Den stackars grisen hade alltså (eventuellt) brutit lillklöven och hade inget annat val än att hamna på slaktbordet.

Rättfärdiga neandertalarcraving - check!

För det är vad det var, en ren och skär sug. Nästan på gränsen till åtrå (tidelag?). Jag har gått och ägnat hela arbetsdagen åt att tänka på fläskköttet som legat och tinat upp i kylen. Och med all rätt, för det var den bästa måltiden på veckor.

Skulle välja (ekologiskt och nödslaktat) stekfläsk över oxfilé any given day.

Jag får sätta in ett eget titthål på ytterdörren enligt fastighetsskötaren. Vilket känns bra, för då slipper man oroa sig för att det kan vara Radiotjänst, Hyresgästföreningen eller något Jehovas Vittne på andra sidan. Ett trapphus tre ondaste ting.

/lättövertalad