Uj, uj, uj... tuff kväll igår. Till en början var allt jävligt segt, jag är ju så förbannat dålig på att mingla. "Hej, låt mig störa er mitt i erat samtal", så känns det ungefär. Så jag höll det kallt. Jag var inte den enda heller som tog det kallt, jag tror många har svårt för det där med mingling. Jag vill gå en kurs i det. Hur bör man presentera sig, vid förnamn och yrke? "Hejsan, Pelle heter jag, tjänstledig från hamburgerbranschen och du är?". Men fler och fler klasskamrater trillade in, så det blev lättare och lättare att talas med "främlingar". Har en tjej i klassen från Örebro fick jag veta också, som gått på Virginska skolan. Där ser man, där ser man. Hemtrakter, oh kära hemtrakter.

Igår blev jag arbetsteraput för en kväll. De var den klassen vi hade sittningen tillsammans med. Ni undrar kanske vad jag menar med detta? Jo, jag var "omringad" av sex arbetsteraputer. Ingen KSM:are så långt ögat kunde se. Min bordsdam var faktiskt från Fjugesta, som inte alls är långt ifrån mitt barndomshem (på tal om hemtrakter). Till en början var det ganska stelt mellan oss. Eller mellan mig och dem, eftersom de var något fler än mig. Men så klart när alkoholintaget ökade i takt med kvällen så blev det allt lättare att kännas sig som en AT:are. Det som helt värvade mig den kvällen var deras skålgest de hade för sig. Så fort en visa sjungits så gjorde de introt på Queen-låten "We will rock you" genom att klappa händerna två gånger i bordet och sedan en klapp med händerna ihop. Så hela salen lät dunk, dunk, klapp, dunk, dunk, klapp, dunk, dunk, klapp - SKÅL! Jag blev såld och därför kallade jag mig AT:are igår. Grymt skoj! Sen så var det alla skålar borden emellan också, alla gyckel, drinkvisor och så. Det var kanonskoj!

Jag tog lite kort under kvällen också, men de kommer ut imorgon. Stefan har kameran på sin sittning ikväll. Nu måste jag börja plugga igen, är fortfarande inte klar med med Roy Andersson-uppgiften. Höres.