Bitterkuken Pelle.

Okej, jag erkänner. Jag drog tidigare från dagens paneldiskussion. Men det var inte mycket till diskussion. För mig var det mest ett sus, mummel och en jävla massa bilder. Jag kan dra det från början istället. I går så var det dags för att besöka "Arbetets museum" här i Norrköping. Gå runt, reflektera över saker och ställa sig själv frågor. Detta för att vi sedan skulle diskutera det i dag på paneldiskussionen. Hörsalen idag, som inte var mycket till hörsal faktiskt, skedde i en "ateljé" (för alla mediaprogram behöver en ateljé förstår ni). Betongväggar, ekande sådana, och brummande fläkttrummor. På väggen visades det bilder från ett PowerPoint-dokument, allt medens lärarna längst fram talade. Ovanligt lågt talande var det dessutom. Fem-sex rader stolar. Jag satt på fjärde och jag hörde knappt ett ljud. Inte de bakom mig heller, för jag hörde de tala om saken. Så när rasten kom så drog jag hem. Det tär ganska mycket att bara sitta, kolla på bilder, läsa läppar och knappt höra mer än högljudda fläkttrummor.

Jo, jag börjar bli rätt så less på att inte ha någon att prata med. Jag pratar, liksom de flesta, av artighetsskäl och så. Men sen blir det pinsam tystnad och samtalet dör ofta ut. Någon känner sig obekväm och samlingen skingrar sig. I hopp om att hitta någon annan att fråga ut om morgondagen. GAH! Är jag ensam om att tycka så här, för de flesta (som inte känner hundraelva stycken från innan) verkar inte ha några problem med saken. Eller så gör de som mig, håller god min och säger "hej" till allt och alla.

Men det blir nog snart lättare med pratandet skulle jag tro. Nästa vecka är det dags för grupptimmar och ljudinspelningar och allt vad det nu kan tänkas vara. Så det kan bli kanonroligt! För som det känns nu, jag är less på två saker: paneldiskussioner och att vara socialt kåt. När blev jag det? Märkligt. Men än ska man inte kasta in handduken (för att använda lite snygga metaforer). Nästa vecka blir full av nolle-p. Det har det inte blivit denna vecka för min del. Jag minns inte hur det var i gymnasiet, hur lång tid tog det innan man fann bekantsskapskretsen där? Antagligen mer än en vecka. Nä, jag är en bittekuk (eftersom det är svårt för mig att vara en bitterfitta) och har det för bråttom. Ikväll kommer Anna och stannar hela helgen. Tillsammans ska hon, jag och Stefan öla på augustifesten som pågår för fullt just nu, åka lite ostadiga karuseller och spy marknadsnougat.

Dags att bli positiv!
Publicerat i: Skola och jobb
5 kommentarer på "Bitterkuken Pelle."
[1] s

Vi kommen har en skön och aktiv helg, med mycket öl och vin. Det verkar som att erat programms faddrar och festkommité inte är lika aktiva som de andra. Lite synd då det är bra med lite lekar och annat lagarbete för att folk ska börja prata med varanda.

[2] stefan

Vi kommen har en skön och aktiv helg, med mycket öl och vin. Det verkar som att erat programms faddrar och festkommité inte är lika aktiva som de andra. Lite synd då det är bra med lite lekar och annat lagarbete för att folk ska börja prata med varanda.

[3] Madde

Det är ju inte donkan Pelle där alla är bästa kompisar från första dagen=)

[4] Maria

Det är lättare att känna folk när man arbetar i mindre grupper. Blir lite smått onaturligt att bara trava fram till folk och börja prata.

[5] Lena

Ja, dags att bli positiv, minsann!

LÄMNA EN KOMMENTAR
» Gillar du vad du läser? Passa på att följa mig på Bloglovin'.
» Vill du skicka mig ett mail? Skriv till pelle@pellespersonlig.se.
» Tänk på att alltid föra en trevlig ton i kommentarsfältet.
Namn:
Mail: (publiceras ej)
URL:
Kommentar: