Jag har stora planer på gång. Och med "stora" så menar jag medelmåttiga. Men det kan bli stort, det kan det. Planerna ligger på att få denna blogg till någon lite högre nivå. Men då hänger det på er som läser, det gör det i allra högsta grad. Än så länge filar jag på saken, kanske att kan jag lova er något redan imorgon. Men det är något alla vinner på. Med ett enda musklick så kan saker hända.

Det kan bli bra, det kan det verkligen.

Jag har varit extremt effektiv idag, om vi nu raskt ska ta och byta ämne. Från att ha klivit upp halv tolv så har jag hunnit med att ta loss cykelslangarna på min cykel (tänkte först ta bort cykelslangarna på bilen, förstår ni), gått sjuhelsikes lång promenad (snöblindheten är ett faktum och jag gillar den) och gjort min beskärda del av hushållsarbetet. Jag är en god son. Idag åtminstone. Nä, men helt ärligt så gör jag faktiskt ganska mycket i hemmet när jag är ensam hemma. Det suger, men jag gör det för att slippa gnäll om att jag aldrig hjälper till hemma. Det snacket hamnar istället på Olle. Det stämmer mycket bra. Men det räcker med att han är med och hugger ved (klyver maskinellt alltså, men jag tänkte att ingen skulle fatta bondspråket).

Halv tolv som sagt, det var då jag vaknade. Varför är det alltid svårast att piggna till och man sover för länge? Det flesta jag känner (98 procent av alla) gillar att sova så länge som möjligt, men jag klarar fan inte det. Sömn är överskattat. I alla fall i den mån att man sover för länge. Kan man inte bara vakna exakt när man sovit åtta timmar. Nä, istället drar jag och min drömvärld i väg till tio, elva eller tolv timmars sömn. Hatar't. Och på tal om drömmar, igår natt drömde jag något av det mest märkliga på mycket länge. Jag gick bakom ett av våra uthus, fick se en staty genom fönstret (som alltid suttit där, dock inte i verkligeheten) och jag reagerade inte mer på det. Statyn var vit- och svartspräcklig marmor, förställandes en gammal man sittandes på en stol. Hans utseende var prövat, hatten han hade på huvudet satt på sned och han såg surmulen ut med hängiga kinder. När jag stod där vid fönstret och betraktade staty