När man är för snäll. Och feg.


Tre saker jag skulle vilja säga i vissa situationer, men som jag är för chicken för att häva ur mig:


1) När en solbränd stekare, med ett tydligt Armani-tryck över bröstet, väljer att bära runt på en sedelbunt istället för en hederlig plånbok: "Bruuuuschan, du har fett med caaaaaash, jao!"

2) När en förälder frågar sin (hyfsat nykläckta) unge hundra frågor om vad denne vill äta, dricka, göra och så vidare: "Vill du att jag bestämmer något? För du verkar ju sannerligen inte veta och ditt barn har samma ordförråd som en äldre hund".

3) När dörren knackar och ett par Jehovas Vittnen står utanför: "JA! Jag är verkligen intresserad. Kom in, låt mig bjuda på kaffe och ruttna kex!".

Man är för snäll, så är det.
Publicerat i: Pelles vardag
4 kommentarer på "När man är för snäll. Och feg."
[1] anna

äh ryck upp dig och säg vad du tycker pells!

[2] Gun

Hahaha, nr 2 tycker jag verkligen du ska säga. Folk tror de är snälla när de låter barnen bestämma allt..

[3] Hääna Banääna

Hehehe, min morfar (92 år) är en sådan där som definitivt inte är för feg för att säga vad han vill. När Jehovas Vittnen gjorde misstaget att knacka på hans dörr och försöka sälja en bibel till honom och sade att han skulle få evigt liv sade han "Försök inte lura mig din fan!". Hihi, morfar är min idol!

[4] Madde

Jag tycker absolut du ska utnyttja tvåan någon gång, barn ska inte göra som de vill utan som de blir tillsagda och det gäller speciellt att äta det som serveras.

LÄMNA EN KOMMENTAR
» Gillar du vad du läser? Passa på att följa mig på Bloglovin'.
» Vill du skicka mig ett mail? Skriv till pelle@pellespersonlig.se.
» Tänk på att alltid föra en trevlig ton i kommentarsfältet.
Namn:
Mail: (publiceras ej)
URL:
Kommentar: